Det finns ett litet men dock ett visst mått av överensstämmelse mellan Sjövolds ordning av relieffibulor utefter "principal coordinates" och min seriation. Nedan ges en listning av mitt försök i oktober 2018, provisorisk till sin karaktär och mycket ungefärlig. Denna gång hade även fyndkombinationerna tagits med i seriationen. Äldsta överst.

1 N81 A1c Stein, Ringsaker, Hedmark

2 S4 A6 Björnekulla, Skåne

3 S8 A1 Vadsbro, Trevattna, Västergötland

4 N77 A1ca Vaula, Mosteröy, Rogaland

5 F2 A1d Gulldynt, Vörå, Österbotten

6 N79 A1c Holmen, Bjerkreim, Helleland

7 N62 A1a Staumes, Borgsund, Sogn o Fjordane

8 S17 A2aa Hällan I, Jättendal, Hälsingland

9 F3 A2aa Tammenharju, Ounasjoki, Rovaniemi

10 N72 A2aa Berg, Steigen, Nordland

11 S6 B4 Röra, Orust, Bohuslän

12 S3 A2aa Önsvala, Nevis, Skåne

13 N76 A2aa Laneset, Tranöy, Troms

14 N49 A1c Östebö, Vikedal, Rogaland

15 S18 A2aa Hällan II, Jättendal, Hälsningland

16 N38 A1a Jorenkjöl, Hå, Rogaland

17 D21 A1a Danmark II, CM21405

18 D6 A1c Overhornbäk, Viborg, Jylland

19 N60 A1a Hole, Grytten, Möre och Romsdal

20 N30 A2aa Eikeland, Time, Rogaland

21 N17 A1c Sötvet, Solum, Telemark

22 S46 A1a Ullsäter, Hällsingtuna, Hälsingland

23 N53 A2aa Gjemmestad, Gloppen, Sogn o Fjordane

24 N16 A1c Falkum, Gjerpen, Telemark

25 S34 A1c Trullhalsar, Anga, Gotland

26 N43 A1ca Nord-Braut, Klepp, Rogaland

27 N61 A2aa Romsdal, Möre och Romsdal

28 D22 A1a Danmark III, CM11495d

29 D5 A2a Klithuse, Hjörring, Jylland

30 N15 A1c Bratsberg, Gjerpen, Telemark

31 E --- Sandby borg, Öland

32 S A5 Svarta jorden, Björkö, Uppland

33 N35 A1ca Hovland, Helleland, Rogaland

34 N63 A2aa Amalienborg, Strinda, N Tröndelag

35 N3 A1c Isesöen III, Skjeberg, Östfold

36 S A1a Uppåkra, Skåne

37 D20 A Danmark I, Boye 753

38 S7 A1a Gökhems sn, Västergötland

39 N42 B1 Lunde, Höyland, Rogaland

40 N6 A2c Bortnes, Nes, Buskerud

41 N39 A1ca Jären I, Rogaland

42 S9 A2a Åker, Trollhättan, Västergötland

43 N19 A2a Vik II, Fjaere, A Agder

44 S28 A3c Högbro, Gotland

45 N13 A2a Tveitane II, Brunlanes, Vestfold

46 N31 A2b Fristad, Klepp, Rogaland

47 N20 A2f Gyland, Bakke, V Agder

48 D7 A2a Gummersmark, Själland

49 N22 A2f Höyland, Vanse, V Agder

50 S32 A1e Sojvide, Sjonhem, Gotland

51 N74 A3a Offersöy, Lödingen, Nordland

52 N65 A3c Å, Fjord, N Tröndelag

53 N51 A2c Indre Arna, Haus, Hordaland

54 D8 A2f Neldesö Mose, Gandlöse, Själland

55 S14 A1c Järnskogsboda, Järnskog, Värmland

56 N7 A4a Berg Brunlanes, Vestfold

57 N32 B1 Garpestad, Time, Rogaland

58 N4 A3c Fonnås, Rendal, Hedmark

59 N34 A1c Hauge II, Klepp, Rogaland

60 N2 A1 Isesjöen III, Skjeberg, Östfold

61 N9 A1a Nordheim, Hedrum, Vestfold

62 N1 A2e Isesjöen I, Skjeberg, Östfold

63 N5 A3c Skrautvål, N Aurdal, Oppland

64 N12 A1a Tveitane I, Brunlanes, Vestfold

65 S22 A3 Brunflo missionshus, Brunflo, Jämtland

66 N46 A2c Syre, Skudenes, Rogaland

67 S38 A2b Gotland III, SHM14225

68 D9 A2a Vedstrup, Själland

69 S11 A1 Älby, Ösmo, Södermanland

70 S1 A1a Grönby, Vemmenhög, Skåne

71 N14 -- Veierland, Stokke, Vestfold

72 N36 A4e Husvegg, Hå, Rogaland

73 S26 A Grötlingbo, Gotland

74 S19 A3c Mo by, Tuna, Hälsingland

75 D17 A2b Möllebakken III 1:a högen, Gudhjem, Bornholm

76 N64 A4 Refset, Stören, S Tröndelag

77 D3 -- Hundshoved, N Snede, Jylland

78 F1A2 Heikkola, Österbotten

79 N52 -- Indre Ålvik, Kvam, Hordaland

80 D26 A3e Biskopsenge, Ibsker, Bornholm

81 N67 A3b Dalum I, Sparbu, N Tröndelag

82 N71 A1f Hol, Inderöy, N Tröndelag

83 N68 A4d Dalum II, Sparbu, N Tröndelag

84 S12 A4d Nicktuna, Tortuna, Västmanland

85 S23 A3c Häste, Rödön, Jämtland

86 S10 A1a Ymseborg, Bäck, Västergötland

87 N75 A3c Hundstad, Kvaefjord, Troms

88 S20 A4d Bjällsta, Inndal, Medelpad

89 S24 A3c Ångermanland, SHM 7864

90 S21 A4d Sörfors, Attmar, Medelpad

91 D24 A Hardenberg, Maribo, Jylland

92 S39 A3c Gotland IV, SHM14225

93 N41 A2 Kvassheim, Egersund, Rogaland

94 N54 A2c Hauglum, Leikanger, Sogn och Fjordane

95 S16 A1d Hade II, Hedesunda, Gästrikland

96 S15 A4d Hade I, Hedesunda, Gästrikland

97 N69 A4 Dalum III, Sparbu, N Tröndelag

98 N66 A3c Bangsund, Namsos, N Tröndelag

99 D19 -- Bornholm, CM XXX

100 S13 A3 Åkerby, Täby, Uppland

101 N37 A3c Hå sn, Rogaland

102 S2 B2 Grönby II, Vemmenhög, Skåne

103 N78 B1 Vatland, Jelsa, Rogaland

104 N47 A3 Tjötta, Klepp, Rogaland

105 N24 A3 Slimmesstad, Kvinesdal, V Agder

106 D16 A1 Möllebakken II 2:a högen, Bornholm

107 S45 A Tönnersa, Eldsberga, Halland

108 D18 A6c Rutskers, Bornholm

109 N44 A3 Närbö, Hå, Rogaland

110 D15 A6c Möllebakken I 2:a högen, Bornholm

111 N40 A3c Jären II, Rogaland

112 D25 -- Tåstrupgård, Höje Tåstrup, Själland

113 N70 A4 Dalum IV, Sparbu, N Tröndelag

114 N28 A3c Trygsland III, Bjelland, V Agder

115 S30 A1d Petsarve, Norlanda, Gotland

116 A --- Sandby borg, Öland

117 S --- Abbetorp, Rinna, Östergötland

118 N33 A1c Hauge I, Klepp,Rogaland

119 D23 A6a Danmark IV, Boye 754

120 N56 A3c Nornes, Sogndal, Sogn o Fjordane

121 N50 A1ca Dösen, Hordaland

122 N29b B1 Ågedal, Bjelland, V Agder

123 N55 A2c Kvåle, Sogndal, Sogn och Fjordane

124 N55+ B1 Kvåle, Sogndal, Sogn o Fjordane

125 N27 A1c Trygsland II, Bjelland, V Agder

126 N45 A2c Rivjeland, Hjelmeland, Rogaland

127 D14 A6f Melsted III, Bornholm, eg Möllebakken 2:a högen (Klindt-Jensen 1957)

128 N58 Misfit Skjervum, Vik, Sogn o Fjordane

129 N52b B1 Indre Ålvik, Kvam, Hordaland

130 N48 A2 Tu, Klepp, Rogaland

131 D13 A1e Melsted II grav 8, Bornholm

132 N25 B2 Stoveland, Mandal, V Agder

133 D10 A6b Skerne II, Maribo, Falster

134 N21 A1c Hägesbostad, N Audnedal, V Agder

135 N29 A2b och c Ågedal, Bjelland, V Agder

136 S27 A6b Hemse, Gotland

137 N23 B2 Lunde, Lista, V Agder

138 S40 A6c Gotland V, BM

139 D --- Sandby borg, Öland

140 S5 A6a Skåne, SHM4442

141 C --- Sandby borg, Öland

142 F --- Sandby borg, Öland

143 D1 A2 Agerskov Mose, Bording, Jylland

144 N26 A2f Trygsland I, Bjelland, V Agder

145 S35 A5b Vallstenarum, Gotland

146 N10 B3 Ommundröd I, Hedrum, Vestfold

147 N59 A2c Sörheim, Luster, Sogn och Fjordane

148 D2 B3 Skerne II, Maribo, Falster

149 N8 A2f Langlo, Stokke, Vestfold

150 B -- Sandby borg, Öland

151 S44 A5b Öland II, KM 2784

152 D12 A6f Melsted I grav 8, Bornholm

153 S42 A5b Ösby, Gräsgård, Öland

154 D4 A Kjellers Mose, Ringköbing, Jylland

155 S31 A5c Roses, Tingstäde, Gotland

156 N11 Misfit Ommundröd II, Hedrum, Vestfold

157 S37 A5b Gotland II, SHM10390

158 S43 A5b Öland, SHM 16390

159 S41 A6b Mossberga, Högsrum, Öland

160 D11 A5b Dalshöj, Bornholm

161 S36 A5b Gotland I, SHM 1543

162 N57 A2c Sandal, Jölster, Sogn och Fjordane

163 S33 A1b Lundbjers, Lummelunda, Gotland

164 N80 A1b Kvåle II, Sogndal, Sogn och Fjordane

165 N18 A6u Vik I, Fjaere, A Agder

166 N73 A6f Hagbartsholmen, Steigen, Nordland

167 S29 A5c När sn, Gotland

168 S25 A5c Etelhem, Gotland

De av Åberg (1924,61-63) listade fynden med såväl relieffibulor som guldbrakteatrar:

Rivjeland, Aardal - N45,IK 487

Garpestad, Stavanger - N32, IK253

Järnskogsboda, Vrm - S14, IK87

Hauge, Jäderen, Klepp - N34, IK73, IK117

Gyland, Lister - N20, IK67, IK265

Kvassheim grav 34 - N41, IK459

Aagedal, Mandal - N29, N29b, IK1, IK2

Sötvet, Bratsberg - N17, IK177

Dalem, N Tröndelag - N67-70, IK230, IK231

Tveitane, Jarlsberg - N12, N13, IK194

Bakka har 1973 därtill:

Falkum, Gjerpen, Telemark - N16, IK242

Senare har tillkommit:

Hövlsbakke ( Axboe och Grönnegaard 2019) med fibula liknande D9 Vedstrup, rad 68 och IK625 i kolumn 85. Daterade till ca 450 - 475 och tidiga i seriationerna.

Här ligger kombinationerna svårtolkade, kanske något under diagonalen och visar tidens riktning. Mackeprangs kronologi ( 1952,68ff ) visar tidiga reliefspännen som S17 och D1, S18, N72 och D16 i kombination med brakteatrar från den yngre delen av seriationen. Något som talar för en datering till 600-talet.

En liknande spridningsbild får man om man tar den ordningsföljd som Åberg (1924 ) behandlar fibulorna som en seriation, färre och alla utspridda under diagonalen. Se nedan.

Datasatsen har förutom Sjövolds data som parats ihop parvis utökats med Sjövolds typer, uppgift om på vilka planscher de med samma allmänna utseende placerats samt en del dekorativa drags förekomster. Sedan har de vanligast förekommande elementen lyfts ut

Av Sjövolds typer återfinns A1a, A1c och A2a i seriationens första hälft. A3 och A4 i mitten medan A5 och A6 ligger samlade i slutet. De övriga återfinns mer spridda.

Engevik studerade de spannformiga lerkärlen och 2008,115 och 127 placerar han hälften av reliefspännefynden med sådana lerkärl till tiden före 525. D2a återfinns i den äldre delen av seriationen och det mesta av D2b i den yngre. På de spannformade lerkärlen återfinns dekor 7 och 13 bland de äldre, 8 och 14 bland de yngre. De korsformade spännena från 500-talet har en rikare utformning än de äldre och passar modemässigt till miljön med reliefspännen.

Reichstein (1975,Tab,3) gjorde en seriation av norska fyndkombinationer med korsformade spännen. Han sorterade dem under diagonalen, så att om de förekom flera gånger börjar i diagonalen och fortsätter nedåt i tabellen. Mina seriationer samlar sig mera kring diagonalen. Tabellen har 81 rader, de med relieffspännen är:

radnr - ser. rad - relieffibula

20 - 132 - N25 Stoveland

21 - 137 - N23 Lunde

29 - 24 - N16 Falkum

33 - 130 - N48 Tu

39 - 19 - N60 Hole

52 - 82 - N71 Hol

53 - 6 - N79 Holmen

61 - 128 - N58 Skjervum

Här föreligger närmast ingen korrelation, vilket jag att börja med trodde fanns. Samtliga tabellens fynd daterar Reichstein till D3.

Det finns korsformiga fibulor med ett spetsigt utskott på var sida om bygeln. De återfinns i kombination med relieffibulor som N79 Lima, N60 Hole, N16 Falkum och N58 Skjernum. De tre första återfinns i början av seriationen medan den sista finns på rad 128. I detta fynd har knopparna på den korsformiga fibulan ögon som en extra dekoration. Alla fyras fynd har relieffibulor som saknar utskott på bygeln, men det förekommer på de lite yngre som N4, N7, N64, S15, S20, S21, S39 och D26, alla runt mitten av seriationen på raderna 56 - 96. Som om ornamentdetaljen sprids från en fibulatyp till en annan.

Även Bodes katalog (1998) med dess noggranna typologi har serierats. Fynd med relieffibulor kommer här i det yngsta skedet och med en viss typlogisk utveckling inom det relativt korta tidsavsnittet.

De två spännena N16 Falkum och N17 Sötvet är påfallande lika varandra, i seriationen ligge de på rad 21 och 24. Likheten dem emellan har tidigare påtalats av Kristoffersen (1997,Fig 14).

De två från Ommundröd, N10 och N11 ligger nära varandra i seriationen, på rad 146 resp. rad 156. Melstad grav 8, Bornholm har fibulorna D12 och D13. De placerar sig på rad 152 och 131, lite längre från varandra, och den i fyndet ingående romerska armborstfibulan utökar spridningen i tid. Kühn daterar fyndet till ca 550 (1974,887) . Den andra graven från Möllebakken med D14, D15 och D16 har spridningen på rad 127, 110 och 106. (se även Klindt-Jensen 1957). D12 och D14 borde räknas som import, närmast typ Krainburg eller av östgermansk typ Koch 1998:1.3.2 (aa,180). En enkel summering här:

Ett fynd om två spännen får en markering på raden för den som först förekommer i seriationer, allt grupperat i grupper om 10. Markeringarna ligger i ett brett band vid diagonalen. S6 Röra 2 återfinns på rad 11 och är från tiden 450 - 500 ( Kühn 1974, typ 2 Heilbronn-Böckingen, tex Enns-Lorch 25 Taf. 240,2,12 och de päronformade knopparna som finns på Kühn 1981, nr 213, 271 och 503, alla av typ 52 Untersiebenbrunn, ca år 400). Avvikelser kan också bero på att man ibland samlat på "antikviteter" även om huvudresultatet av diagrammet är att det visar att fynd från samma ort genomgående innehåller föremål med liten spridning i tid. Enknoppsfibulor som S6 Röra och D2 Skerne kan även jämföras med typ Taman, 500 - 550 med ett ex från Bornheim (Kühn1974,Tafel 265,68,2).

Fibulor med rektangulärt huvud och med tätt ställda rader med knoppar dateras i Rhenlandet till tiden 550 - 600 ( Kühn 1965, typ 28, 30, 32, 33, 34 och 37) och i seriationen återfinns sådana från plats 19 till 131, med snittet vid 62: N60, S33, S1, D21, S14, N71, D13 och D16.

Bemmann har beskrivit en grupp relieffibulor som i min seriation är sena, som S39 Gotland, N28 Trygsland, S11Älby, D26 Biskopsenge, S32 Sojvide mfl. Det i gruppen ingående fyndet från Segeltorp i Huddinge daterar han till första hälften av 500-talet (Bemmann 2003,174), vilket är som seriationsresultaten ger, raderna 50 - 114, snitt vid 80 .

S3 Önsvala brukar dateras till slutet av 500-talet och har hittats i en grav tillsammans med 2 vendeltida Husbyfibulor (Larsson 2013,142). Dateringen och seriationen skiljer sig då spännet är på rad 12.

Ett fragment av en relieffibula från Svarta jorden i Birka ( Arrhenius 1976,190) med ett rundat huvud och tre djurhuvudprotomer kan jämföras med S37 Gotland. Den har även "Zangen" som annars endast återfinns på fibulor med rektangulärt huvud och som därtill är sena i seriationen. Sent är också det lösa huvudet från en relieffibula från grav Bj965 ( aa,185) som kan jämföras med S43 Öland. Man kan se det som inhemsk tillverkning, likaväl som import från Italien eler SO-Europa ( se aa, 186).

Höstentorpdepån innehåller delar av en relieffibula, en plåtfibula och en av Haraldstedtyp, omfattande tiden 310 - 540 ( Rau 2013,192). Relieffibulan (Voss 1954, Fig 14)har spiraler och en djurornamentik som gör att placerar sig i den tidiga delen av en seriation med likheter till D21, Danmark ufo, på plats 17. Plåtfibulan/bleckfibulan vars ornamentik liknar den från Sejlflod OO som hör till Przybylas typ IV (2018, 252 ff ) daterar hon till C3b-D2a, tidigt 500-tal.

Betselfyndet från Longvino, Samland, Litauen har djurhuvuden som liknar de på relieffibulan S37 Gotland (se Skvortsov 2013,357) liksom djurhuvudena på betslet från Shosseynoye, Kalininigradområdet, liknar det från S34 Trullhalsar ( se aa,358). Skvortsov daterar betslen till ca 500 och i seriationen återfinns spännena utspridda, på rad 157 resp 25.

I Aschheim-Bajuwarenring har dubbelgraven 166-167 ett fibulapar fördelad på en äldre och en yngre kvinna. Gravfyndet dateras genomgående till den senare delen av 500 talet (Siegmund 2011,2). Undantaget är Kühn (1974) vars typ 91 de har gemensamma drag med och som han daterar till tiden 600- 650 (Kühn 1974). Ser en likhet med relieffibulan S33 Lundbjers som ligger på plats 163 av seriationen och det passa in med de kontinentala dateringarna. Genomgående är Gutsmiedl-Schümanns dateringar 50 år äldre än Kühns och ändå anses fibulorna vara importerade från Norden och 50 år äldre än övriga gravgåvor (aa,198). Att fördela ett fibulapar på två döda förekommer på samma gravfält även i gravarna 119/120/126, dock är de här jämngamla med övrigt gravinventarium.

Fortsätter med den preliminära och ofullständiga genomgången.

Några av de av Koch daterade fibeltyperna från västra frankerriket (1998) har likheter med de nordiska reliefspännena. Hans dateringar och min seriation följs åt. De små av Kentiska typ till( jmfr N24 Slimestad, N37 Hå, N40 Jären, N44 Närbö, N47 Tjötta, N75 Hundstad med snitt 105) och Troyes-typen (se N10 Ommundröd, N58 Skjervum på rad 146 resp 128) lite senare. Bifrons- och Gondorf typerna däremellan (D12 och D14 Melsted, D18 Rutsker, i snitt 127). Endast för Troyestypen anges likhet med den nordiska Cividaletypen ( aa,255-256). Tidsperioden är 500 till ca 570. Diverse kopior av nordiska former samlas här i grupp VI.7, alla daterade till 500-talet (aa,350ff).

Av fibulor med barock fot har Kühn (1974,1146ff) includerat några nordiska i sin grupp Rittersdorf. Nämligen N7 Berg, N13 Tveitane, N45 Rivjeland och S38 Gotland, mellan rad 45 och 67. De 51 fibulor som gruppen omfattar dateras alla till tiden 600-650. Lika sent dateras även gruppen Täbingen (aa,1162ff) dit han räknar N20 Gyland, D7 Gummersmark, D9 Vedstrup och S1 Grönby av totalt 29 st. I seriationen mellan 47 och 70. Koch (1998,350) talar om kontinentala kopior av nordiska typer inom den större gruppen av nordisk typ ( nr VI). Kopiorna räknar han till tidigt 500-tal, nästan ett århundrade tidigare än vad Kühn gör.

(Fel fibula avbildas som från Tveitane hos Kühn1965 (Tafel 104,40,16).

Fibulor med knoppar bestående av tre rundlar som på N73 Hagbartsholmen och S5 Skåne finns med granatinläggningar i Tyskland, se Kühn 1974 Tafel 27,23 och 44,134 och 86,268 och 140,434. Alla tillhörande typer som dateras till 500 -550.

När Kühn 1981 behandlar de med barock fot inom området "Mitteldeutschland" anger han Angel-Saxiskt inflytande och listar 20 spännen, alla daterade till tiden 600- 650 ( aa,34-35).

Det finska spännet F1 Heikkola ger ett platt, mattliknande intryck. Kanske liknande som ett från München-Aubing 219 (Kühn 1974, Tafel 70,219) och ett annat från Darmstadt (aa, Tafel 12,31). Sistnämda finns även med hos Fett (1942, nr 11). Hos Kühn är båda dessa tillhöriga typerna Crailsheim och Täbingen, från tiden 600- 650. Vidare finns hos Kühn liknande för typ 49 på Tafel 310: Andernach, Engers,Niederbreisig och Regnsdorf. Typ 49 Wittisllingen dateras till 550-600.

Fibulan från Darmstadt-Windmühle, Fett nr 11, har en tvilling i den polska fibulan från Radziejow (se Mista et al 2017 ) som här dateras till första halvan av 500-talet genom jämförelser med relieffibulan N19 Vik och N20 Gyland. Tycker nog den har mer likhet med D21 Danmark och S8 Vadsbo, vilket skulle ge en ännu tidigare datering.

Fler exempel på fibulor hos Fett 1942 och Kühn:

Kühn typ 14 Finglesham: Eltville hos Fett nr 2.

Typ 32 Schwartzrheindorf: Schwartzrheindorf 77 nr 45.

Typ 39 Kings Field: Andernach nr 12.

Typ 40 Chessel Down: Niederbreisig nr 63, Duisburg nr10.

Kühn typ 41 Cividale: Dagersheim hos Fett nr 71, Güttingen 7 nr 69, Cividaletrakten nr 61, San Giovanni Cividale nr 64, Krefeld Stratum 123 nr 66, Ober Lahmstein nr 67, Beringen 1 nr 70.

Typ 44 Rittersdorf: Hellmitzheim 17 nr 15, Flomborn 71 nr 22, Munningen 6 nr 17, Schretzheim 70 nr 7, Westhoven 11 nr 18, Weimar 51 nr 9, Anderlecht nr 13, Obermöllern 9 nr 14, Rittersdord 90 nr 16, Lavoye 227 nr 19, Schafstädt nr 21, Rommersheim/Eichloch 28 nr 33, Rittersdorf 89 nr 38, Vendersheim nr 40, Obermöllern 13 nr 41, Monceaux(Oisne)? nr 44, Charnay nr 47, Weimar 18 nr 49, Testona nr 75.

Typ 45 Caulaincourt: Chieming nr 59, Horkheim nr 1, Nordendorf nr 73, Pfullingen nr 53, Horkheim nr 35, Pfullingen nr 39, Niederbreisig nr 54, Caulancourt(Aisne) nr 55 och 56, Caranda 1049 nr 57, Moislains nr 58, Köngersheim 41 nr 60, Köln Müngersdorf 127 nr 72, Horkheim nr 74.

Typ 46 Langweid: Langweid nr 28, Pfullingen nr 43, Rheinhessen nr 23, Laucha nr 20, Langweid nr 25, Perchtoldsdorf nr 26, Marchélepot nr 27, Engers nr 29, Nocera Umbra 10 nr 32, Nocera Umbra 22 nr 30, Langweid nr 34, Flonheim nr 36, Reutlingen nr 62, Cividaletrakten nr 65, Nordendorf nr 37.

Ev typ 46: Erlon nr 31.

Typ 50 smågrupper: Pfullingen nr 39.

Typ 91 Täbingen: Gönningen nr 4, Köngersheim nr 42, Mengen 439 nr 68, Täbingen 4 nr 6, Basel Klein Hüningen 74 nr 3, Nordendorf 137 nr 5, Darmstadt-Windmühle nr 11 (i Kühn 1965,310 räknad till typ 40 Chessel-Down).

Typ92 Crailsheim: Mainz St Alban nr 50, Weinheim 12 nr 52, Crailsheim-Ingersheim nr 51.

Typ100 Szentes-Berekhát: Mainztrakten nr 48.

Fett nr 46, Podboda 40 saknas hos Kühn men att döma av bilden hos Schranil (1928, Tafel LXII:19) hör den till typ 44.

Därtill:

Typ 1 Krefeld: S6 Röra, Bohuslän.

Typ 40 Chessel Down: S38 Gotland VI:2, VWG 350.(Kühn 1965,310) och N13 Tveitana (aa). Senare omdefinierad som typ 44 Rittersdorf, se ovan.

Typ 46 Langweid dateras av Kühn (1965,340) till tidigt 600-tal. vilket sammanfaller med Jörgensens datering av Nocera Umbra 10 och 22 till hans fas II och III (Jörgensen 1992,101 och fig 2).

Till typ 66 Reuden, daterat 500 - 550 skulle även kunna räknas D12 och D14 från Meltsker samt D18 Rutsker. D18 har på foten ett rutmönster som återfinns på fibulan från Reuden 6, den från Szentes-Kökényzug 66 och ett sydtyskt ( se Kühn 1974, Taf 263:66,2,5 och 8).

Typ 73 Monsheim: Melsted 8 som dock är ett lösfynd (Klindt-Jensen 1957,380).

N18 och N73 med sina grupperade knoppar räknar Kühn inte in i någon typ. Likartade finns som lösfynd från Bremen-Mahndorf och Langendorf/Dluzec (Kühn 1981, nr 12 och 282). Tidigare bildade de typ 70 Freilaubersheim från tiden 500 - 525 med ex från Freilaubersheim, Oberflacht och en utan fyndort (Kühn 1974, T.267) . I seriationen ligger de sent, S5 Skåne, N18 Vik I och N73 Hagbartsholmen inom intervallet 140 - 166. Såtillvida är seriationen kanske inte färdig.

Fibulorna fån Krefeld-Gellep, Köln Junkersdorf och Müngersdorf är tillsammans med flera andra med i Müssemeier et als seriation (2003). De i dessa gravfält som är medtagna hos Kühn i hans olika typer fördelar sig över den seriationen så att typer från före 500 återfinns bland de 20 första, de för tiden 500 - 550 i huvudsak bland de följande 30. Alla de senare ligger utspidda över resten av den seriationen. Fynden från fas 3, tiden 460/480 - 510/525 finns mellan raderna 15 och 52. Alltså grovt sett en överensstämmelse mellan de olika sätten att datera fibulorna:

Nerman behandlar de gotländska reliefspännena under per VI:2. De franska, code 279, räknas likaledes till tiden 520 - 610, fas MA2 - MA3 ( Legoux et al 2006).

S27 anges som funnet i Kvie hos Haseloff (1981,336ff), Arbman anger Hemsetrakten (1945). Arbman tar också upp ett antal östeuropeiska söljor med beslag som påminner om relieffibulor och som hos Kühn skulle placeras i det sena 500-talet om de varit tyska fibulor. Haseloff tar upp två av de ungerska (1981,698ff) och de liksom de filigranornerade svärdsknapparna och svärdslidesmunblecken han också behandlar, borde då alla räknas till det sena 500-talet. Det ungerska materialet har sedan Arbmans tid utökats väsentligt, se tex Nagy 2007. Det arbetets bilddel finns på nätet och där anger hon delfinerna på randen av fibulan D2 Stjernede på Tafel 19. ornament på en sölja från Sjöröp jämförs på Tafel 54 med det på S39 Gotland och den likarmade fibulan från Gillberga. Sen på Tafel 55 är det en remtunga från Sjörup och likheter hittas på fibulan från Szolnok-Szanda 73 och den från Aschheim- Bajuwarenring 166, i tid nära år 600. Fynden från Veczkeny finns på Tafel 56 - 58 och peltaformade hängen jämförs med de från Sejlflod DI och människoframställningar med dem på brakteat IK259 Grossfahner. Samt mycket annat, båda från 500-talet.

Åberg (1922) tog också upp fibulor av skandinavisk typ där Abb 126 är nr 2 hos Fett, Abb 128 är nr 5, 127 nr 11, 140 nr 19, 120 nr 37, 129 nr 47, 138 nr 57, 122 nr 61, 123 nr 67, 124 nr 73 och sedan behandlar han även Abb 118 och 119 Nordendorf, 121 Bayern, 125 Bingen och 130 och 131 Courbillac. Därtill ser han likheter med ytterliggare engelska och franska fibulor, upp till Abb 140. Spridningskartor utifrån Fett resp Åberg kommer onekligen att ge helt olika intryck av dessa fibulors spridning. Haseloff karterar en mera östlig spridning ( 1981,540ff). Dessutom förekommer de även på Balkan , i en lokal avlång form (Ivanisevic o Kazanski 2014,150 o fig 17) där även de som sedan blir ryggknappspännen (se Sjövold 1993, plansch 11-13) förekommer, tex i fyndet från Ulpiana. Den fibulan liknar i stort de skandinaviska ( jmfr Sjövold 1993, plansch 11-13, Åberg 1924,41ff), se ett urval av fyndet här:

Fibulan av guld från Kirkemosegård ( Clemmensen 2014) liknar till formen S3 Önsvala och N53 Gjemmestad, båda i den äldsta delen av seriationen. Olsen har med guldfibulor i sin stora översikt över ryggknappspännenas tidiga utveckling (Olsen 2006). Han räknar vidare de flesta relieffibulorna till sin grupp J2, som hopar sig kring rad 100 i seriationen, de utan grupptillhörighet är mer spridda och äldre, kring rad 50 i seriationen. I sin katalog har han med N76 Laneset två gånger, som nr 207 och 981. Då är de typbestämda 20 till antalet av totalt 28 katalognummer, 21 anges i texten (aa,489).

Av Haseloffs stilfaser (1981,174ff) återfinns stilfas A ochB i hela reliefspänneseriationen, C/D i början. Mellan Nydamstilen och stil II behandlas mest spännen med rikare djurornamentik, dvs de yngre från 550 och senare enligt Kühns dateringar av typerna. Mellan min seriation av relieffibulorna och Haseloffs utveckling finns inget samband, så när som på att stil II inte återfinns på relieffibulorna. Hos Kristoffersen (2000,69 och katalog) anges stil I spännen som hör till fas D1 något före D2a och D2b´s mittpunkter i seriationen och borde alla räknas till 500-talet.

På de langobardiska guldbladskorsen förekommer en tid även flätverk och djurornamentik (se Terp-Schunter 2018). Allmänt kan man sammanfatta att den yngre delen av seriationen är samtida med de äldre guldbladskorsen. Bland dem finns även Vendelstil II A och stämpelornerade. De sistnämda att jämföra med Nermans VII:1. Se mera här .

Till tiden 600-650 räknas fibulor som i snitt ligger på rad 100.

Treknoppsfibulor hör egentligen hemma i det sena 400-talet. Men har de djurhuvuden som Bezenye 20 från Ungern ( Kühn 1974, T 325,95,8) räknas de till typ Ravenna och tidigt 600-tal. Kühn räknar dem nog till typer som hör hemma i tiden 500-550 (spridda exempel i Kühn 1974, Tafel 261 - 274). De tyska har genomgående enkla knoppar, de nordiska oftast djurhuvudformade. Undantag är tex en fibula från södra Rysland (Kühn 1974,Tafel 265,68,5).

Kräklan från Helgö har bilder på ett odjur, ett mäniskohuvud och en fågel. Djurhuvudet kan på irländskt vis tolkas som Gud, ansiktet som Sonen och fågeln som Den Helige Anden. Liknande triad återinns på fiblorna N9 Nordheim, S10 Ymseborg och D21 Danmark där djuret är utbytt mot en äldre mans ansikte:

De nordiska fibulor Erä-Esko jämför med ligger mest i seriationens tidiga del för den först behandlade T-linjestilen, slanka och feta ansikten återfinns i mitten av seriationen och sedan kommer ansiktsmaskerna. Således en tidsmässig utvecklng inom stil I som håller sig inom 500-talet, att döma av hans engelska jämförelsematerial.

Den tyska kronologin och seriationen följs åt och seriationen förankras kronologiskt. Den kan även motiveras utifrån en kamkronologi. Se här:

Stil II förekommer hos:

Typ 31 Soest: Mühlhofen (Kühn 1965, nr 147), Gerzheim (Kühn 1974 nr 89),

Typ 43 Friedberg: Alsheim (Kühn 1974, nr 5)

Typ 44 Rittersdorf: (Kühn 1974, nr 426),

Typ 103 Mainz: Monzernheim (Kühn 1974, nr 213), Osthofen (aa, nr 274).

Sistnämnda daterade till tiden 650 -700.

Ett problem är att skilja yngre stil I från stil II. Fibulan från Krefeld Gellep 1803 har flätverk, dock inte som stil II som Haseloff påpekar i polemik med Werner som gärna kallar det tidig stil II ( Haseloff 1974,215). Fibulan räknas till Kühns av typ Goethes fibula och dateras till 550 - 600, eller omkring 550 enligt Müssemeier et als seriation av gravfynden.

Fibulan från Soest grav 1 och den från Soest grav 106 har samma form. Den från grav 1 har geometisk dekor av sick-sacklinjer och är därmed av typ Kühn 83 Mülhofen, där felaktigt angivet som från grav 12. De från grav 106 med en kompliceerad, oregelbunden fläta med stil 1 djur hör till typ 31 Soest. Båda typerna är från tiden kring år 600 men anges ändå som gammal, från 500-talet stammande, i grav 1 vars inventarium i övrigt hör till 600-talet. (Peters 2011,38 ). Ser detta som ett exempel på onödig tillkrånglande av Kühns dateringar.

En utveckling från relieffspännen till ryggknappspännen har lagts fram av Åberg (1924,37ff) och då även sådana med yttäckande stämpelornering som hör den tidiga vendeltiden till (tex aa, fig 108 Björkö 1079) kombinerat med relieffspännets form. En nyare studium av denna utveckling har gjorts av Olsen (2006). De har även behandlats av Minda(1987) och Östman(2001).

I Fyndet från Hade i Hedesunda finns ett ryggknappspänne med yttäckande stämpelornering och runda granater. Mest lik VZG 39, tiden 550 - 600.

Mera om Vendelstil IIA se här.

Gjutformarna från Helgö (Lundström 1972) har orneringselement som återfinnes i hela reliefspänneperioden. De äldre formerna, tex med utskjutande flikar överväger. Den rektangulära huvudplattan med rader av knoppar, den enda som återfinns i Helgö, räknas i Tyskland till 500-talet ( Chronologie 2003,31). Åberg räknar dem till 400-talets slut- 500-talets början (1924,18ff). Spännen med smala flikar är vanliga i materialet och hör till det äldre skedet, fågelhuvuden med sina näbbar hör till det yngre. De med nos med åtskilda näsborrar som i R649+R657 liknar de sena formerna på N8 Langlo, N80 Kvåle, D7 Gummersmark och D17 Möllebakken . Därutöver finns hela 500-talet representerat, även de tidiga former med fyrfotadjur med ben och tassar som annars bara återfinns i S35 Vallstenarum. Fast då med en tydlig koncentration en bit in i 500-talet och sedan en generation senare på samma plats från sent 500-tal. Totalt blev i alla fall fler än 200 spännen tillverkade och några av gjutformarna kan matcha bevarade spännen. Fler orter med gjutformar är tex Bäckby nära Västerås och Bo i Bredsätra på Öland (Lamm 1979,127ff) samt Gene ( Ramqvist 1982,97ff, Lindqvist och Ramqvist 1993,103ff)

Magnus menar att Uppåkrafynden och de andra Skånska relieffibulorna faller i en tidig och en sen grupp. Seriationen ger för spännena S1 till S5 endast en datering i den tidigare delen. Hon nämner att det ska finnas fynd av 80 reliefspännen från Sverige (Magnus, 2001, 175), de flesta dock som mindre fragment. Ett exempel på sådana fragment är det av Lamm publicerade fyndet från Hamre (1979). Där behandlas även spännet från Rallsta, som dock snarast är ett likarmat spänne. Dekoren liknar dock Bjällsta-spännet (S20) från Medelpad, såsom Lamm visar.

De nyfunna relieffibulorna från Sandby Borg ligger genomgående i den yngre delen av seriationen, rad 31 till 159, snitt vid 141.

Spännet från Sande, Farsund i Vestager ( Vedeler at al 2018) daterad till D2b 500 - 550, tycker jag ser ut som en kopia av N39 Jären på rad 41.

Hos Waller 2011 återfinns relieffibulorna enligt planscherna alla inom stadium 3, centrerat kring AD 529 (aa,69). Den från Segeltorp 8 i Huddinge finns på planch 7 som med sin båge längst ut på huvudet har släktskap med S32 Sojvide. På plansch 9 den från Lunda 157 på Lovö vars huvud på foten kan jämföras med N39 Jären, N65 Å och S22 Brunflo. S11 Älby 3 på plansch 15 har vid sidan två fågelhuvuden ovanför varandra. Återfinns hso D26 Biskopsenge. Fotens huvud har en liten rund mun som även finns hos D26 och N4 Fonnås. Dessa tre spännens jämförelsematerial ligger i seriationen mellan rad 41 och 80, den äldre delen. Vidare har Älby 45 på plansch 16 en tät och rörig ornamentik, ungfär som N57 Sandal och Sandby A. Slutligen Torp 14 i Sorunda på plansch 8 som har en bygel vars fyrkantiga orneringsfält kan liknas vid dem på D11 Dalshöj. Fotens spiraler i trekantsfält återfinns på S35 Vallstenarum, S36 och S37Gotland, S42 Ösby och S44 Öland. Jämförelserna görs med spännen på rader från 116 till 161, den yngre delen av seriationen.

Bland Helgös gjutformsfragment återfinns en båge på huvudet, som i Segeltorp 8, i variant L R196. Djurornamentiken påminner här om variant IX R52. Älby 3's två fåglar finns på variant XVII R525 och huvudets lilla mun i variant III R368. Slutligen har Lundaspännets huvud en smalare like i variant XXXIV R649+R657. Spår av produktionen på Helgö återfinns därmed även i närområdet.

Isotopanalyser pekar på att bärarna av dessa nordiska smycken, när de hittas i utländska gravfynd, inte är från orten (Lopez Quiroga 2017,58). Om detta kan generaliseras skulle de 37 som Göldner listar under typ IIIB i Rhen- Moselområdet( Göldner 1987,239ff) och de 75 som återfinnes hos Nissen Fett(1942) ända ned till Italien vara av nordisk tillverkning. Dock med mindre av djurornamentik och således mera som de kontinentala spännena med deras geometriska mönster.

Utspridda över stora avstånd i östra Europa är de lokala formerna av reliefspännen , mindre till storlek och grövre utförda som efter Werner (1950) kallas slaviska bygelfibulor. De dateras genomgående till tiden 550 - 650, Rudnickis period E2a och E3. De har inget med slavisk migration att göra, utan snarare med en elit som upprätthåller sina kontakter över visträckta områden. I ett äldre skede förekommer till och med monsterfibulor av Almgrens typ 216 och 217 i östra Rumänien och Moldavien och som visar på kontakter med Skandinavien. Allt enligt Curta 2012.

En bygel till ett reliefspänne som hittats på Gudme (Thrane 1992,325ff) har en ring med ett ansikte, liksom det från Agerskov Mose (D1). Thrane jämför med ett fynd från Basel Kleinhüningen 74 och ett annat från Bifrons 64. Koch avbildar ett från Tournai 10 ( Koch 1998, Tafel 45,2) och Höilund Nielsen har vidare med Gilton 48, Apple Down 14 och Straubing Bajuwarenstrasse 470 (2009,64ff). De från Engers, Richborough och Stodmarsh (Kühn 1965, Tafel 81) passar dock inte riktigt lika bra in i gruppen. Kühn räknar dem alla till typer av fibulor med Angel-Saxisk påverkan (aa, 162 ff).. Här skulle man kunna tänka sig att de först nämnda fibulorna kom med sina bärare in i Norden från utlandet.

Mynningsbeslaget av guld till en svärdsslida från Broholm/Oure, Egge, Tureholm, Etne, den gyllene svärdsknappen från Skurup mfl har ornerats med djur som har kraftiga bogar och mager kropp (se tex Åberg 1924,59). Liknande återfinns på spännet från Engers, Bifrons 41 och reliefspännet D6 från Overhornbäk. Det från Engers och Bifrons räknar Kühn till typ 14 Finglesham, där Engers som nr 66 dateras till ca 550.(Kühn 1965, 166ff och 391). Därutöver förekommer kraftiga bogar på en bredare markerad kropp på yngre spännen som S27 Hemse.

Parvissa manshuvuden finns på spännen som N12 Tveitane, N22 Höyland, D21 ufo och D24 Hardenberg. Motivet återfinns också på den högklassiga ungerska söljan från Kölked-Feketekapu B85 ( tex Anke mfl 2008,58). Där är också ornamentiken i stil I tydligt utförd av en mästare med närmast klassisk skolning. Kiss daterar dess tillverkning till mitten av 500-talet ( Kiss 2001,303).

Det som tyskarna kallar Zangenornament, en triangel med en ring på spetsen, återfinns på N12 Tveitane,S8 Vadsbo, S34 Trullhalsar, D4 Björnekulla, D7 Gummersmark D9 Vedstrup och D24 Hardenberg. Koch 1998 har ett exempel från Anderlecht som lokal form av nordisk typ (Koch,1998,Tafel 46,5). Kühn har exempel från Idstedt (1981, Tafel 37,229), Daumen och Ostpreussen(1974, Tafel 321,41,9 och 301,85,11-13), från Andernach (1955,Tafel 9,32) och från Rittersdorf II,22 (Kühn 1974 Tafel 51,18), båda typ 39. Typ 39 Kings-Field är kopierad efter engelska förebilder (aa,306) och från tiden 550-625.

Ribbmönstret på N38 Jörenkjöl och foten av N72 Berg återfinns på spännet från Soest 1 (Kühn 1982, Tafel 76,511) samt på spännen av typ 95, Ravenna, se (Kühn, 1974,Tafel 325). Likartad ornamentik finns även på typ 42, Wiesbaden (Kühn 1965, Tafel 105-106) och typ 34 som Goethes fibula (aa, Tafel 100-101 och Kühn 1974,996). Sistnämnda dateras till före 600, de andra senare.

Den holländska söljan från Rynsburg ( se nätet) har djurfigurer i stil I med långt utdragna käkar likande de som finns på relieffibulorna N4 Fonnås, N57 Sandal och N67 Dalum. Därtill finns på tornens bas slingor utan djurhuvuden, påminnnade om de på N46 Syre och N51 Indre Arna. Alla dessa är tidiga i seriationen, på raderna 41 - 90, men söljan dateras till tiden 630 - 640. Likadant med skålen från Oegstgeest som har ornamentik i stil I och därtil ornerats med trekantiga stenar som spännena N34 Hauge,S2 Grönby, S25 Etelhem, S29 När sn, S33 Lundbjers alla i seriationen mellan 50 och 83. Därjämte filigran som tex på spännena N34 Hauge, N51 Indre Arna och S25 Etelhem. Alla inom intervallet 41 - 83, men även den dateras till första hälften av 600-talet (Eigenraam 2014).

En fibula från Stora Gairvide, Gothem sn, Gotland illustrerar hos Åberg (1953,93) det masurgermanska, dvs norra Polen - södra Baltikums inflytandet.

Likheten finns och de ingår i en grupp med ett från Daumen (aa,Tafel 18,113), ett annat från "Ostpreussen" ( aa, Tafel 62, 405), och en särform som den från Shakaulack ( aa, Tafel23,142 Daumen = aa,Tafel 72,484).

Sprundspännet i Dalemfyndet har en formlikhet med fibulan från Sjenkow och med den från Martinovka (Kühn 1974,40, Tafel 155) och tolkas som avbildande kinesernas Polstjärneuppfattning. Ännu en norsk motsvarighet finns från Staursnes ( Kristoffersen 2015,34 och Hines 1993,fig 143).

I Ungern finns ett fibulapar som hittats i två olka gravar. Det gäller Kölked-Feketekapu B grav 85 och 438. De är av Kühns typ 41 Cividale som Werner tidigare daterat till första hälften av 500-talet medan Kiss daterar dem till ca 600 ( Kiss 2001,205, 206 och 279). För Kûhn är typen lite yngre ändå, 600-650.

En relieffibula från Tyskland, Dunningen grav 2 i S:t Martinskyrkan är av sen typ och i kombination med rembeslag i stil II dateras till ca 630 (bild från nätet):

Biermeir placerar remgarnituren i tidsavsnittet 610-650 (1997,51). Som synes är den inte utförd i enbart slät karvsnitt utan är mera tre-dimensionell. Djuren är inte heller lika tydliga som hos oss, utförandet liknar mera kvardröjande stil I. Liksom de på relieffibulan. Den anses vara arvegods liksom motsvarande fibulor i fynd från Kirchheim, Güttingen grav 7 och Wittislingen. Kanske inte en helt nödvändig förklaring.

Örsnes (1966,194) noterar en viss överlappning i tid mellan folkvandringstid och äldre vendeltid. Olika ornamentdetaljer kan förekomma under lång tid och även återkomma i "nystilar". De olika detajmotiv han presenterar (aa, 23ff ) kan man försöka återfinna på brakteatrarna. Ett försök visar stil IIB element k2 på IK550 och IK284, h2 på IK110 och IK320, h12 på IK503 och IK620. Vendelstil IIC huvudet h13 på IK524 och IK550, h21 på IK110 samt fot f3 på IK184. Alla med klar dominans i den äldre delen av min seriation.

Motsvarande för relieffibulorna gav för vendelstil IIB: h1 på N11och S8, h2 på N6, N26, N63, h12 på N34, k2 på D6 och F3, l3 på D6 och D7. BC med h3 på N73. Stil IIC med h14 på S2, n19 på S4 och f3 på D24. CD slutligen med l7 på N8, N12, N26 och N32 En enkel översikt som den härnedanför kan visa på en samvaration mellan vendelstilar och min seriation. Något som borde tyda på samtidighet.

De två markeringarna längst ut th gäller "vendelkråkor " h1 och h2 som här avviker frän mängden.

-

Åberg (1924 ) behandlar reliefspännena som från sent 400-tal till 600-tal och antar man att hans avbildningar bildar en serie kan man tabulera fynd från samma ort som en snygg serie:

Gör man likadant med bilderna i Röstad 2016 blir tabuleringen av fynd från samma ort likaledes tätt efter diagonalen

Båda skiljer sig dock rätt mycket från seriationen överst på sidan.

Att det blir en tyologisk serie, trots att tex Röstad studerar olika produktionscentra kan bero på att modet utvecklas kontinuerligt. En verkstad arbetar blott en kortare tid och innan en ny kommer igång har det gått några år och modet har förändrats något. Det gör det möjligt att gruppindelning av spännen och kontinuerlig utvecling båda fångar samma föränderliga verklighet.

Nissen Meyer delade 1934 in reliefspännena i 6 olika stadier. En jämförelse med seriationen ger:

Spännet S6 från Röra i Bohuslän anges ibland som vara av typ Krefeld ( tex Röstad 2016,162 ). Men eftersom det har spiraler och en meanderdekor på foten borde den räknas till typ 6 Pfullingen (Kühn 1974,639) och därmed till tiden 500-550. Därmed infaller både period D1 och D2 inom 500-talet.

Spännet S3 från Önsvala ingår i ett fynd med en urna som hör till Ringtveds fas d, samtida med korsformiga spännen och i tid före 550 (Ringtved 1986, 138ff) . Sedan finns det bleckfibulor som har formen av en relieffibula men är endast lite stämpelornerde, som det från Tosterup och Kristianstadstrakten (Strömberg 1961,95 och Taf.55). Rimligen tillhör de Kühns typ 53 Vinarice som han daterar så tidigt som 500 - 550. Som Strömberg anger har Mildenberger 1959 en senare daterng till omkring 600. En sådan datering skulle kunna få dessa bronsfibulor att se ut som enklara varianter av sina reliefornerade silvergelikar. Rombisk fot och rektangulär huvud med rader av små hål utefter kanterna jämförs av Strömberg med Grönbyspännet.

Förformer till relieffibulor finns avbildade hos Bemmann (2008).

Samtida dam med relieffibula från Uppåkra.

Fibula i Mtropolitan Museum, New York, inköpt 1985 och som jag anser vara av norsk ursprung:

De huvuden som kantar huvudplattan liknar de som finns på D19 Bornholm, N31 Jären och N79 Holmen. Besläktade huvuden ses även på N15 Bratsberg, N17 Sötvet och N79 Holmen. Alla inom intervallet rad 6 till 41, median vid rad 27. Likartat med dekor av huvuden utefter kanten även på Helgös gjutformar av variant U, R222 och R223 ( Lundström 1972). De två välvda nitarna på ovanstående spänne kan vara ditsatta senare, de känns stilistiskt främmande och hör normalt hemma i tidigt 600-tal. Motsvarande nitar finns på ett motsvarande spänne från England från Appledown ( Hines 1997, T 28). Även de engelska square headed brooches har iband separerade huvuden på huvudplattan ( se Hines 1997, T 14,15,24,25,27) men den yttäckande ornamentiken är annorlunda. Där liknar den från Met de norska. Går man till Kühn (1974) finns i hans typ 46 Breitenfurt några med sådana huvuden: Fairford (aa, T323) och Linton Heath samt Lutton (aa,T324). Typen daterar han till tiden 550 -600.

Till nyare seriationsförsök

Litt.

B Anke, L Revesz och T Vida 2008, Reitervölker im Frühmittelalter, Stuttgart..

H Arbman 1945, Stildrag i folkvandringstidens konst. Fornvännen.

B Arrhenius 1976, Die ältesten Funde von Birka, Praehistorische Zeitschrift.

M Axboe och T Grønnegaard 2019, Migration Period Jewellery from Høvlsbakke, Northeastern Zealand. In: Early medieval waterscapes Risks and opportunities for (im)material cultural exchange, Neue Studien zur Sachsenforschung 8.

E Bakka 1973, Goldbrakteaten in norwegischen Grabfunden: Datierungsfragen. In: Frühmittelalterliche Studien 7.

J Bannemann 2003, Eine skandinavische Relieffibel aus Haverlah, Lkr. Wolfenbüttel. Fornvännen.

J Bemman 2003, Eine skandinavische Relieffibel aus Haverlah, Lkr. Wolfenbüttel. Fornvännen.

J Bemmann 2008, Mittelldeutschland im 5. Jahrhundert – Eine Zwischenstation auf dem Weg der Langobarden in den mittleren Donauraum?. In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.

S Biermeier 1997, Die Kirchengrabung S:tMartin in Dunningen, Kreis Rottweil, München.

M-J Bode 1998, Schmalstede: ein Urnengräberfeld der Kaiser- und Völkerwanderungszeit, Neumünster.

Chronologie 2003: U Müssemeier, E Nieveler, R Plum, H Pöppelmann, Chronologie der merowingerzeitliche Grabfunde vom linken Niederrhein bis zur nördlichen Eifel, Köln 2003.

B Clemmensen 2014, Kikemosegård, Ett offerfynd med smykker fra äldre germansk jernalder, KUML.

F Curta 2012, "Slavic" Bow Fibulae: Twenty years of Research, BRGK 93.

A Eigenraam 2014, Bijsondere zevende-eeuwse schaal gevonden in Oegstgeest, nrc.nl

A Engevik 2008, Bucket-Shaped Pots, BAR International Series 1816, Oxford.

A Erä-Esko 1965, Germanic Animal Art of Salin's style I in Finland, Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 63.

J-H Fallgren o J Ljungkvist 2016, The Ritual Use of Brooches in Early Medieval Forts on Öland, Sweden. European Journal of Archaelogy.

Fett 1942: se Nissen Fett 1941.

D Gutsmiedl-Schümann 2010, Das frühmittelalterliche Gräberfeld Aschheim- Bajuwarenring, Kallmünz.

H Göldner 1987, Studien zu Rhein- und Moselfränkischen Bügelfibeln, Marburg..

G Haseloff 1974 , Das Fibelpaar aus Krefeld-Gellep 1803. In: R Pirling, das römisch-fränkische Gräberfeld von Krefeld-Gellep 1960-1963, Berlin.

G Haseloff 1981, Die germanische Tierornamentik der Völkerwanderungsszeit, Berlin.

J Hines 1993, Clasps, Hektespennen, Agraffen. Stockholm.

J Hines 1997, A New Corpus of Anglo-Saxon Great Square-Headed Brooches, London.

K Höilund Nielsen 2009, The Real Thing or just Wannabes? Scandinavian-Style Brooches in the fifth and sixth Centuries. In: Foreigners in Early Medeval Europe: Thirteen International Studies on Early Medieval Mobility, Mainz.

V Ivanisevic o M Kazanski 2014, Illyricum du nord et les barbares à l'époque des grandes migrations (Ve-VIe siecle), Starinar.014.

L Jörgensen 1992, AD 568 - A chronological analysis of Lombard graves in Italy. In: Chronological studies..., Köpenhamn 1992.

S Kristoffersen 1997, Dyreornamentikkens sociala tillhörighet og maktpolitiske sammenheng: Nydamstil og stil I i Sör och Sörvestnorge, Bergen.

S Kristoffersen 2000, Sverd og spenne. Dyreornamentl og sosial kontekst, Kristiansand.

S Kristoffersen 2015, En ganske ualmindelig stor og pragtfuld Spände af Sölv. In: Dalemfunnet, Norske oldfunn XXX, Oslo.

O Klindt-Jensen 1957, Bornholm i Folkevandringstiden, Köpenhamn.

A Kiss 2001, Das awarenzeitliche Gräberfeld in Kölked-Feketekapu B, Teil I, Budapest.

A Koch 1998, Bügelfibeln der Merowingerzeit im westlichen Frankenreich, Mainz.

H Kühn 1965, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in der Rheinprovinz, Graz.

H Kühn 1974, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Süddeutschland, Graz.

H Kühn 1981, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Mitteldeutschland, Graz.

JP Lamm 1979, De folkvandringstida reliefspännena från Hamre och Rallsta. In: Västmanlands Fornminnesförening. Årsskrift 57.

L Larsson 2013, Rich women and poor men. In: Folk, fä och fynd, Lund.

R Legoux, P Périn o F Vallet 2006, Chronologie normalisée du mobilier funéraire mérovingien entre Manche et Lorraine, Bulletin de liaison de l'Association francaise d'Archéologie mérovingienne.

A-K Lindqvist o P Ramqvist 1993, Gene en stormansgård från äldre järnålder i mellannorrland, Umeå.

J Lopez Quiroga 2017. Bones don´t lie. In: Entagled Identities and Otherness in Late Antique and Early Medieval Europa, BARIS 2852, Oxford.

A Lundström 1972, Relief brooches. Introduction to form-element and variation. In: Excavations at Helgö 4. Workshop Part 1, Stockholm.

M Mackeprang 1952. De nordiske Guldbrakteater. Århus.

B Magnus 2001, Reliefspenner fra Uppåkra og andre funnsteder i Skåne. In: Uppåkra, Centrum och sammanhang, Lund.

G Mildenberger 1959, Die germanischen Funde der Völkerwanderungszeit in Sachsen, Dreden.

I Minda 1989, Ryggknappsspännen: ett analysförsök av materialet från fastlandet och Öland, Stockholm.

A Mista, R Diduszko, AM Gojska, B Kontny, A Lozinko, D Oleszak och G Zabinski 2017, Material description of a unique relief fibula from Poland, open access.

U Müssemeier, E Nieveler, R Plum, H Pöppelmann 2003, Chronologie der merowingerzeitlichen Grabfunde vom linken Niederrhein bis zur nördlichen Eifel, Köln.

M Nagy 2007, Tierdarstellungen und der gemanische Tierstil I im Gebiet der mittleren Donau, Budapest.

E Nissen Meyer 1934, Reliefspenner i Norden. Bergens Museums Årbok.

E Nissen Fett 1941, Relief-Fibeln von nordischen Typus in Mitteleuropa. In: Bergens Museums Årbok.

VS Olsen 2006, The development of (proto)-disc-on-bow brooches in England, Frisia and Scandinavia. In: Palaeohistoria 47/48.

D Peters 2011, Das frühmittelalterliche Gräberfeld von Soest, Münster.

M Petersson 1999, Abbetorp - settlement, cult site and burial ground. In: Settlement and Landscape, Höjbjerg.

MJ Przybyla 2018, Pressblechverzierte spätkaiserzeitliche Trachtbestandteile in Südskandinavien, Köpenhamn.

P Ramqvist 1983, Gene, Umeå.

A Rau 2013, Some observations on Migration Period "Hacksilber" hoards with Roman components. In: Neue Studien zur Sachsenforschung 4.

J Reichstein 1975, Die kreuzförmige Fibel, Neumünster.

J Ringtved 1986, Jyske gravfynd fra yngre romertid, Kuml.

IM Röstad 2016, Smykkenes språk, Smykker og identitetsforhandlinger i Skandinavia ca. 400 - 650/700 e.Kr., Oslo.

B Salin 1904,1935, Die altgemanische Thierornamentik, Stockholm.

J Schranil 1928, Die Vorgeschichte Böhmens und Mährens, Leipzig.

F Siegmund 2011, "Jütländische" Runenfibeln im südgemanischen Bereich: sociale Einordnung, Runen-Workshop, Schleswig.

T Sjövold 1993, The Scandinavian Relief Brooches of the Migration Period. With a Contribution by T Sjövold, Oslo.

K Skvortsov 2013, "The amber coast masters", In: I Khrapunov o FA Stylegar, Inter Ambo Maria, Kristiansand.

M Strömberg 1961, Untersuchungen zur jüngerne Eisenzeit in Schonen I och II, Lund.

M Terp-Schunter 2018, In signo crucis. Eine vergleichende Studie zu den alamannischen und langobardischen Goldblattkreuzen, Büchenbach.

H Thrane 1992, Das Reichtumszentrum Gudme in der Völkerwanderungszeit Fünens. In: Der historische Horizont der Götterbild-Amulette aus der Übergangsepoche von der Spätantike zum Frühmittelalter, Göttingen.

M Vedeler, ES Kristoffersen och IM Röstad 2018, Dressed for Ritual, Dressed for Life. A Migration-Period Grave from Sande in Norway. Medieval Archaeology.

O Voss 1954, The Höstentorp silver hoard and its period, Acta Archaeologica.

VWG: B Nerman 1935, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockholm.

J Waller 2011, Folkvandringstida Kronologi i Östra Mälardalen, Uppsala.

J Werner 1950, Slawische Bügelfibeln des 7.Jahrhunderts. In: Reinecke Festschrift, Mainz.

N Åberg 1922, Die Franken und Westgoten in der Vökerwanderungszeit, Uppsala.

N Åberg 1924, Den nordiska folkvandringstidens kronologi, Stockholm.

M Örsnes 1966, Form og stil i Sydskandinaviens yngre germanska jernalder, Köpenhamn.

A Östman 2001, Från reliefspännen till ryggknappspännen: en skildring av Gotland i skiftet folkvandringstid/vendeltid, Stockholm.

Tillbaka

Jozef Saers