På de langobardiska guldbladskorsen förekommer en tid även flätverk som kan delas in i Stil II:1 och 2. (Terp-Schunter 2018,111ff). Djurhuvudena i flätorna kan inte bre ut sig lika fritt som i stil I, de håller sig inom flätbandens ramar. På relieffibulorna finns inte denna begränsning, där kan käftarna snirkla til sig fritt över ytor. Dock finns det några jämförbara former, här några exempel:
fibula - radnummer - Guldbladskors - datering av fyndet
N65 Isesjöen - 62 - 53 staden Ulm - odaterad
N67 Dalum - 81 - 280 Collegno 49, Turin - slutet av 500-talet
S2 Grönby - 102 -76 Pocking-Inzing 163/1901, Passau - 600-tal
S27 - 136 - 86 Wittislingen F1, Dillingen - mitten av 600-talet
Guldbladskorsen enligt Terp-Schunter 2018 med hennes katolognummer och av henne angiven datering av fyndkombinationen.
Allmänt kan man sammanfatta att den yngre delen av seriationen är samtida med de äldre guldbladskorsen. Bland dem finns även Vendelstil II A och stämpelornerade. De sistnämda att jämföra med Nermans VII:1.
Skisser av djurhuvudena nedan:
Ett djur med runt huvud och öppen näbb syns på guldkors 119 Cividale, 176 Calvisano loc Marcadei, 135 Cividale S Stefano in Pertica 27, 82 Waging am See 77, 160 Benevent. Finns även på remkorsningsbeslag från Klepsau 6 (Oexle 1992,T39).
Fyrpass finns på korset 151 Rodeano, 189 Leno Campo San Giovanni 10, 321 Toskana 1888 och 254 Zanica, från omkring år 600l och på relieffibulorna N9 Nordheim och S14 Järnskogsboda, på rad 61 och 55 i seriationen, därtill det nyfunna från Hovlsbakke (Axboe o Grönnegaard 2019,Fig 4,8).
Hos guldbladskorsen förekommer regelbundna flätband, dels sådana med djurdetaljer i ändarna IIB1, dels sådana där flätan är integrerad med djuret, IIB2. En indelning som Gjordes av Roth (1973. Tidsmässigt överlappar stil IIA och IIB1 varandra. Båda tillhör mest det tidiga 600-talet, stil IIB2 den senare halvan, att döma av fyndkombinationerna.
Oregelbundna flätor, närmast påminnande om de från Sutton-Hoo 1, hjälmen, och Sutton_Hoo 17, betsel ( se tex Carver 2005) och i Staffordshirefyndet finns på ett flertal av de tidiga guldkorsen från 500-tal - tidigt 600-tal ( Terp-Schunter 218,98-101).
Samma djurornamentik möter även på de hängen som är yngre än guldbrakteaterna, se Klein-Pfeuffer (1993,84ff).
De hakspetsdjur som är så vanliga i Nordiskt stil IIB återfinns i nr 57 Wurmlingen, 419 ufo och 116 Cividale.
Lös käft som hänger på flätbandet syns på 70 Langerringen, liksom fötterna helt elegant kan höra till en upplöst kropp. Ibland tvetydigt som två djur från sidan eller ett uppifrån, som i nr 418 ufo. På 128 Cividale dito fast med människohuvud. Ibland samlas fötterna kring mitt medaljongen som på nr 274 Beinasco. Variationsmöjligheterna är imponerande.
Ornament bestående av liggande djur med fyra ben och huvud syns på 387 Hauran-Gebirge, ovan, men även på guldkorsen 128 Cividale S Stefano in Pertica 2, och 134 dito grav 24, samt 234 Offanengo Cremasco 3. Det likarmade spännet från Ekeby i Malsta har ett sådant i relief ( Fischer o Victor 2011, fig 4.2, Åberg 1924, Fig124) Påminner om djuret på de ovala spännbucklorna ( se tex Svensson 2005).
Även på Snartemo V svärdets handtag finns ett fält med ett liggande djur, denna gång dock med huvudet en-face. Sagda handtag har även människoavbildningar i flätverk, något som även finns på ett bleck från Snartemo och Uppåkra bägaren. Vidare även i Vestly och Rimestad (se tex Kristoffersen 1997,Pl 39 - 40) och på guldkorsen 131och 132 Cividale, S Stefano in Pertica 11 och 12 från tidigt 600-tal. Motsvarigheter finns på relieffibulan D7 Gummersmark, D24 Hardenberg, D26 Biskopsenge, N27 Trygsland, Sandby A och S2 Grönby. Ett av dryckehornen från Söderby-Karl ej att förglömma (Holmqvist 1951). Kombinationen av två människor som liggande djur finns på rembeslaget från Dieue-surMeuse 115, daterat till 500-talet ( Guillaume 1978,98). Man skulle kunna tolka det konturerade sköldbeslaget från Mucking 600 på liknande sätt, snarare än som fiskmotiv (Evison 1987,33).
Endast en-face huvuden ses i mitten på 136 Cividale, San Marco 41 och vid slutet av bandflätorna på 193 Flero. Liknande huvuden återfinns på relieffibula N12 Tveitane.
De på brakteater förekommande gesten med fingrarna mot munnen återfinns på guldkorset 53 Ulm. Liheten med motivet från IK 345 Store Salte, är dock begränsat eftersom brakteaterna visar en vänlig, yngre person medan guldkorsets mittmedaljong visar en sträng härskare. De avbildar olika personer och tidsskillnaden dem emellan får därmed sin förklaring. Andra brakteater med motivet som IK13 Allesö eller IK129 Nebenstedt och Darum visar ytterliggare en annan person. Fler exempel finns på guldgubbar och även på en kristen sölja från Eschallens-les Condemines, Schweiz från 500-talet (Watt 2019,198ff).
Att stämplar med tex pärlade band kunde användas på såväl remtungor som kors ges det exempel på med nr 78 Spötting 19 och remtungor från Nordendorf och Tübingen-Derendingen 5/1936 ( Terp-Schunter 2018,133).
Guldkors 449 från Borgo della Posta 3/1950 i Parma var skrynkligt och odekorerat. Hittades tillsammans med trådar från en guldbrokad och fem pressbleck med djurornamentik. Endast de sistnämnda guldblecken kom med i publikationen, fast hon hänvisar till Monaco 1955, tav 12 där hela ensemblet finns med.
Sen förekom det även små, lite tjockare guldkors som hängen, se Balogh 2018 med ett flertal exempel.
Litteratur.
M Axboe and T Grönnegaard 2019, Migration Period Jewellery from Høvlsbakke, Northeastern Zealand. In: Neue Studien zur Sachsenforschung
Band 8.
C Balogh 2018, A byzantine Gold Cross in an Avar period grave from southeastern Hungary. In: Lebenswelten zwischen Archäologie und Geschichte. Festschrift für Falko Daim zu seinem 65. Geburtstag, Mainz.i
M Carver 2005, Sutton Hoo: a seventh-century princely burial ground and its context, London.
VI Evison 1987, Dover: the Buckland Anglo-Saxon Cemetery, London.
S Fischer o H Viktor 2011, New Horisons for Helgö. In: Excavations at Helgö XVIII, Stockholm.
J Guillaume, 1978,La chronologie des nécropoles mérovingiennes de Dieue-sur-Meuse (France, Meuse) In: Problèmes de chronologie relative et absolute concernant les cimetières mérovingiens, Paris.
W Holmqvist, 1951, Dryckeshornen från Söderby-Karl, Fornvännen.
M Klein-Pfeuffer 1993, Merowingerzeitliche Fibula und Anhänger aus Pressblech, Hitzeroth.
S Kristoffersen 1997, Dyreornamentikkens sociala tillhörighet og maktpolitiske sammenheng: Nydamstil og stil I i Sör och Sörvestnorge, Bergen.
G Monaco 1955, Oreficerie longobarde a Parma, Parma.
J Oexle 1992, Studien zu merowingerzeitlichem Pferdegeschirr am Beispiel der Trensen, Berlin.
H Roth 1973, Die Ornamentik der Langobarden in Italien, Antiquitas 3.
E Svensson 2005, Spännande djur i vendeltida Uppåkra. En komparativ kontextuell analys av ovala och djurformade skålfibulor från Uppåkra. CD-uppsats Lund.
M Terp-Schunter 2018, In signo crucis. Eine vergleichende Studie zu den alamannischen und langobardischen Goldblattkreuzen, Büchenbach.
M Watt ,2019, Gold Foil Figures and Norse Mythology: Fact and Fiction? In: , Myth, Materiality, and Lived Religion In Merovingian and Viking Scandinavia, eds Wikström mfl, Stockholm.
N Åberg 1924, Den nordiska folkvandringstidens kronologi, Stockholm.
Jozef Saers