I det gotländska materialet finns föga djurornamentik under folkvandringstiden. Ett enstaka djurhuvud på någon sölja som VWG 143, 502-6, 508-11, 541. Undantaget utgör relieffibulor och brakteater som ser ut som alla andra i norden, med djurornamentik. I vendeltid möter man dock folkvandringstida djurformer utan hakspets, men framförallt en mängd exempel på stämpelornamentik. Mest i period VII:1 men även något i VII:2 och VII:3. På fastlandssidan möter man mycket stämpelornamentik under folkvandringstiden, se tex Waller (2011).
Att en förändring sker på Gotland märks också i att antalet vapengravar ökar i övergången till vendeltid, från ca 1 på 10 till varannan ( Saers 1978,14). Vendelstil IIA verkar saknas helt och av kontinentens rika flora av remändebeslag är det egentligen bara en som tas upp. Men så verkar det vara i hela Norden.
Vendelstil IIA definieras och exemplifieras av Arwidsson (1942a,19) och i Valsgärde 6 kan den exemplifieras i Abb 82, 83,85 och 86 (Arwidsson 1942b). I båtgravarna från Vendel kanske följande kan föras dit:
Vendel I: Taf VII:4
Vendel IV: Taf XLII:2 , XLIV:1
Vendel XI: Taf XXVIII:1 - 5 , XXIX:2.
Vendel XII: Taf XXXV:3 , XXXVI:8 , XXXVII:11 , XXXIX:2,7,8,9 .
Åberg ser stil IIA som sen stil I ( 1946,37). Saxild menar att den inte alls finns (1988).
På betselbeslagen från Sutton Hoo 2 och 17 finns rika flätverk med enstaka stil I djur (se Evans 2005,221ff ). Flätverken från Sutton Hoo 17 har en viss likhet med några tyska betselbeslag som de från Risstissen, Mömlingen 1/1951 och Schretzheim 345 (Oexle 1992, nr 138, 208 och 238). De tyska i tauscherat utförande, det från Sutton Hoo i förgyllt karvsnitt.
Remändebeslag från Sutton Hoo 17 har två djurhuvuden nedhängades från en fläta och överst ett manshuvud. I Vendel XII, Taf XXXV:3 återfinns manshuvudet nedtill och på beslaget från Rodenkirchen ( Oexle 1992, nr 421) är manhuvudet i mitten i en kvadratisk komposition. Motivet är onekligen internationellt.
I Sutton Hoo 2 finns beslag med ornamentik med en tät och "vild" flätning ( se Evans 2005, fig 122 ) liknande den på sköldbuckla 1 från Valsgärde 6 (Arwidsson 1942b, Abb 83, 84, 89) och i Vendel XII ( Arne Taf XXXIV: 7 - 9 ) samt Regensburg 1976 ( Oexle 1992, nr 222).
I Sutton Hoo 7 förekommer band med ribbor ( Evans 2005, fig 97,2 ) liknande de i Valsgärde 6 ( aa, Abb 83), Vendel XI ( aa, Taf XXVIII:1-5) och i per VII:1 se VZG 610, 612, 636.
I Sutton Hoo 2 har de tre små pressblecksbitarna en mera renodlad stil I ( aa, fig122, 21,24,28) än det stora runda beslaget (aa, nr 22).
Återstår en seriation av Oexles tabeller ( aa, Beilagen) vars resultat indikerar ordningsföljden stil I, vendelstil IIA, stämpelornerat och sedan vendelstil IIB. Hela seriationen här.
Betsel, liksom stil I ornamentiken börjar i 500-talet. 400-talet har genomgående små, släta plåtfibulor i olika former som sedan utvecklar sig till relieffibulor mm. Söderut i Europa finns de stora gotiska silverbleckfibulorna, även de med föga av djurornamentik.
Därtill finns guldbladskorsen vars pressbleck genomgående ser ut som vendelstil IIA, men genomgående dateras till 600-talet (se tex Roth 1973). Men så ligger Italien också lite vid sidan av ovan behandlade stilutveckling.
I sin studie av övergången från folkvandringstida till vendeltida former har Åberg noterat förekomsten av stämpelornamentik (1924,38) som han ser som sena degenartionsformer. Senare beskrivs en "lagbunden utveckling" där stämpelornering förekommer och som leder till de vendeltida formerna (aa, 44-45). Finns även ett exempel från Gulddynt i österbotten ( Kivikoski 1973,63, Abb 415 och 418) I det tyska Rödingen-gravfältet (Janssen 1993) dateras gravar med föremål med flätband mest till Aments fas AMII ( grav 7,10, 26, 266), de med stämpelornering till AMIII-JMI (grav 75, 100, 266, 541) och de med djurflätor till JMII (grav 198, 225, 246, 543, 551, 25/19219). I Müssemeier et als fyndkombnationsseriation syns grovt sett samma utveckling, grav 266 på rad 127, grav 7 på rad 166, grav 75 på rad 253, grav 246 på rad 380, grav 198 på rad 442 och grav 25/1921 på rad 458.
På ett nordfranskt gravmaterial har Gizard (2016) gjort en seriation på damaskerade bältebeslag. Hennes tabell har jag gjort en ny seriation på och en del av ornamenten kom i nedanstående ordning:
Först flätverk utan djurornamentik, senare med. Hon daterar sitt material till tiden 575 - 700, utvecklingen påminner om den samtida i norra Italien (se Jörgensen 1992,fig 12 och Roth 1973). På gravfältet från Krefeld Gellep kan det exemplieras med ett tauscherat söljebeslag med en enkel fläta från grav 2806 som Müssemeier et al placerar i fas 7 och ett yngre tauscherat söljebeslag med djurornamentik från fas 8 i grav 2693 (Pirling 1979).
Spiralornametik finns på Gotland under yngre folkvandrngstid, per VI:2, tex VWG362 och 356, 467, 468 och 469 samt 501.
Kühn räknar genomgående fiulor med spiraler som tidigt 500-tal: typ 6 Pfullingen 500-550, typ 60 Krainburg 500-550, typ 7 Bonn 525-550, typ 60 Irsching 500-625. Sedan finns det fibulor där de äldre har rankor, typ 4 Aquileja och typ 12 Hahnheim, medan de yngre har flätband 550-600 (Kühn 1974).
Betselbeslagen fån Veszkény har flätor och enstaka djurhuvuden( se Gömöri 1987) och fyndet med sina peltaformade beslag borde tillhöra det sena 500-talet
Nocera Umbra 48 dateras av Jörgensen till hennes fas I, 570 - ca 590. Ett av de rektangulära beslagen i denna grav har djur vars käftar liknar två P'n. ( se tex Roth 1973, Tafel 30,6 ):
Det rektangulära beslaget i Tuna XIV har P'na formade som bågar avslutade med öglor, runfibulan från Charnay i Burgund har liknande:
Den tillhör hennes typ D3 och dateras till ca 610 - 630. Arne daterade Tuna XIV till ca 600 ( Arne 1934,75) till det kan man nu lägga den gravlagdes merovingiska förbindelser. Kan ha samband med konstens förnyelse i Norden omkring år 600, såsom tex Shetelig såg det 1920 ( citerad av Åberg 1924,67) och som gör att vi kallar folkvandringstidens yngre del för Vendeltid.
Djuret med hakspets i stil II kan ha frankiskt ursprung. De finns i gravar i Saint-Denis som galthuvud på sarkofag 11's svärdslida och på rembeslag från sarkofag 49:
I grav 11 finns en svärdsslida med bl.a. runda knappar med P'n liknande de i Tuna XIV:
I grav 23 fanns en fibula av Kühns typ 1 Krefeld, från tiden 450 -500.
I grav 7 fanns en fibula möjligen av Kühns typ 6 Pfullingen, från tiden 550-600.
I grav 8 fanns en fibula av Kühns typ 26 Bréban, daterad till tiden 550-600. Där fanns också en sölja av typ D3 från tidigt 600-tal (Gizard och Legoux 2016):
Gissar att fler och mer kunniga personer daterat alla dessa gravfynd bättre, nu verkar Arnegundes grav ha fått nära nog all uppmärksamhet.
Ren stil I finns på pressblecken från en bägare funnen i Uppåkra som dateras till ca 500 (Hårdh 2004,82). Likheter med de två reliefspännena från Grönby S1 och S2 förs fram, och dessa ligger i den äldre delen av min seriation. Gummarsmark D7 och Vedstrup D9 likaså. Spännet från Kirchheim u. Teck 85 (aa, fig 20) platsar in i Kühns typ 44 Rittersdorf ( Kühn 1974, Tafel 313) eller hans typ 85 München-Aubing (aa, Tafel 301), i tid omkring år 600. Gravfyndet dateras av Christlein till ca 600 ( Christlein 1975,107). Det anförda guldkorset (Hårdh 2004,75) fanns i en grav från Cividale S. Stefano 11, daterat till början av 600-talet (Christlein 1975,115).
Stildraget att tummar saknas på figurerna på pressblecken är ett drag som också återfinns på det likarmade spännet från Ekeby som Åberg karakteriserar som sen stil I ( Åberg 1924,53).
De zoomorfa blecken har två kraftigt markerade slingor, likartade stildrag återfinns på relieffibulorna N11 Lunde och N23 Ommundröd, men även på fibulan från Armentières (Kühn, 1974, Tafel 292:37,10), typ 37 Andernach-Kent, daterat till 550-600. N11 och N23 finns i den äldre delen av seriationen och brakteaten IK116 Lunde med dess rader av huvuden hamnade i den äldre delen av brakteatseriationen. Så ger det nordiska jämförelsematerialet en tidig datering oc det kontinentala en omkring 600.
Iögonfallande slingor har även pressblecken av förgyllt silver från Kesztely-Fenékpuszta A som dateras till ca 600 (Müller 2001,355 ).
Det kan tilläggas att det mellan det rika senromerska smyckematerialet och 500-talets finns en period med små släta bleckfibulor, syns tydligt i Kühns översikter. Dessa har former som sedan vidareutvecklas till de rikt ornerade. Här några 400-tals exempel från Bordesholm (Saggau 1986):
Släta, bleckfibulor med relieffibulans form finns från Öland (Salin 1935,Abb 109, 110,144 ) och Östergötland (aa, Abb 113). Det gör att treknoppsfibula avser en bleckfibula med tre knoppar, sedan finns det även relieffibulor med tre knoppar, som de från Sandby borg. Jämför tex med språkbruket hos Bemmann ( 2008 ). Mer om bleckfibulor se Przybyla ( 2018,241ff) och Schuster (2015).
Släta bleckfibulor med sparsam stämpelornering och liknande delas in i olika typer av Schuldt (1954) och han liksom Mildenberger ( 1959,111) daterar dem till 400- talet. Kühn (1974) samlar dem inom typ 51 Suuk-Su och tiden 400 - 450. Strömberg (1961,95) anger dock tiden sent 400-tal och in i 500-talet, vilket ju också är möjligt. Ty under 500-talet finns det en del släta bleckfibulor, se Kühn (1974).
I Rau's kombinationstabell över danska folkvandringstida fyndkombinationer ( Rau 2010, Abb21) förekommer bleckfibulorna från Sejlfiod AE, OO och DI i samma ordningsföljd i översikten över fibulornas typologiska detaljer (aa, tabell 24). Båda tabellerna omfattar hela 400-talet och Nydam IV anses nedlagt före 480/490 ( aa,122), dvs nära år 500. Det finns två avvikande fynd från Nydam. En svärdsknapp i stil I ( nr 839) och en spiralornerad svärdsslida med en sölja som ter sig vara av östlig proviniens (nr 892). I övrigt är den stora mängden av fynd homogen i senromersk tradition. Därför skulle jag föreslå att bleckfibulorna hör till 400-talet, stil I till 500-talet och sedan stil IIb och vidare efter år 600. Det finns ornamentik med enstaka djurhuvuden under hela 400-talet, men den rikliga användningen kommer under 500-talet och de avancerade flätorna på 600-talet. Att man övergår från en återhållsam ornering till en riklig kan ju vara ett inflytande från östra Europa, där den förekommer tidigare. Då tex med spiralornamentik i bästa Sjörupstil ( se aa, 308ff) som då också finns i sena 400-talet i Norden.
På sadelbeslagen från Sösdala (nr 213,215 och 217, se Fabech och Näsman 2017) finns dekor i form av kryss och grupper med tvärstreck. Likartad dekor finns på den ungerska fällstolen från Kölked-Feketekapu B 119 daterad till ca 600( Kiss 2001, Abb 17- 22, Gütermann 2011,98 ).
Söljorna med trekantigt beslag, Sösdala nr 22,24-26 kan i viss mån jämföras med VZG285. Söljan med takåsformat beslag, nr 27, kan jämföras med remändebeslag med takåsform, tex VWG 482- 483, VZG 217 - 220. När den avslutas med en rund skiva hör de likaledes hemma i 500-talet, se tex VWG 489, VZG 283-285.
Rektangulära beslag med utsvängd spets på långsidorna som nr 113, 134 -144, 242, 243, 246, 247 återfinns tex i VZG 235 - 266, 391, 656, 1044 - 1049.
Ringbetsel återfinns i VZG 675 - 684 och senare. I det tyska materialet är de mindre vanliga, se Oexle (1992). Hennes material omfattar grovt tiden 560 - 670 och där återfinns också söljan med trekantigt beslag som Sösdala nr 22 i fynden från Niederstotzingen 3c och Rübenach 46. Därtill återfinns allt det som omtalats i det gotländska materialet.
De spiraler som så flitigt används i Sjörup har sin motsvarighet på fibulor av Kühns typ 67 Krainburg, 500-550.
Solspiralen på ett beslag från Fulltofta (bild se:Fabech och Näsman 2017,169) återfinns i en tätare form framtill på hjälmen från Morken (Böhner 1958). Morkenfyndet med sin rika stämpelornering kan jämföras med likartade fynd från Gammertingen 1902 (Oexle 1992, Tafel 10-11), Klepsau 6 (aa, T39), Niederstotzingen 9 (aa, T 47), Rodenkirchen (aa, T195) mfl. Om deras datering se ovan.
Sjörup skulle då kunna höra till början av 500-talet och Sösdala l slutet.
Litteratur.
G Arwidsson 1942a, Valsgärdestudien 1. Vendelstile, Email und Glas im 7.-8.Jahrhundert, Uppsala.
G Arwidsson 1942b, Die Gräberfunde von Valsgärde 1. Valsgärde 6, Uppsala.
J Bemmann 2008, Mitteldeutschland im 5.Jahrhundert - Eine Zwischenstation auf dem Weg der Langobarden in den mittleren Donauraum? In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.
K Böhner 1958, Das Grab eines fränkisches Herrens aus Morken in Rheinland. Neue Ausgrabungen in Deutschland, Berlin.
R Christlein 1975, Verzeichnis der Goldblattkreuze nördlich der Alpen. In: W Hübener ed, Die Goldblattkreuze des frühen Mittelalters, Bühl/Baden.
A Evans 2005, Seventh-century assemblages In: M Carver, Sutton Hoo, London.
C Fabech o U Näsman eds 2017, The Sösdala Horsemen, Höjbjerg.
M Fleury o A France-Lanord 1998, Les trésors mérovingiens de la basilique de Saint.Denis, Woippy.
S Gizard o R Legoux 2016, Classement typochronologique des garnitures de ceintures mérovingiennes en fer de Franche-Comte..., In: Revue archéologique de l'Est.
S Gütermann 2011, Faltstühle in Frühmittelalterlichen Gräbern. In:Zeitschrift für Archäologie des Mittelalters, Bonn.
J Gömöri 1987, "Das Langobardische Fürstengrab" aus Veszkény. In: Anzeiger des germanischen Nationalmuseums, Nürnberg.
W Hübener eds 1975, Die Goldblattkreuze des frühen Mittelalters, Bühl.
B Hårdh 2004, The Metal Beaker with Embossed Foil Bands, In: Continuity for Centuries, Lund.
W Janssen 1993, das fränkische Reihengräberfeld von Rödingen, Kr. Düren, Stuttgart.
L Jörgensen 1992, AD 568 - A chronological analysis of Lombard graves in Italy. In: Chronological studies..., Köpenhamn.
A Kiss 2001, Das awarenzeitliche Gräberfeld in Kölked-Feketekapu B, Budapest.
E Kivikoski 1973, Die Eisenzeit Finnlands, Helsinki.
H Kühn 1974, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Süddeutschland, Graz.
G Mildenberg 1959, Die germanischen Fune der Völkerwanderungszeit in Sachsen, Dresden.
R Müller 2001, Ein germanisches Grab der Frühawarenzeit, Acta Archaeologica Academiae Hungarica 51, 1999/2000.
U Müssemeier, E Nieveler, R Plum, H Pöppelmann 2003, Chronologie der merowingerzeitlichen Grabfunde vom linken Niederrhein bis zur nördlichen Eifel, Köln.
J Oexle 1992, Studien zu merowingerzeitlichem Pferdegeschir am beispiel der Trensen, Mainz.
R Pirling 1979, Das römisch-fränkische Gräberfeld von Krefeld-Gellep 1964-1965, Berlin.
MJ Przybyla 2018, Pressblechverzierte spätkaiserzeitliche Trachtbestandteile in Südskandinavien, Köpenhamn.
A Rau, Nydam Mose 1 2010, Århus.
H Roth 1973, Die Ornamentik der Langobraden in Italien; eine Untersuchung zur Stilentwicklung anhand de Grabfunde, Antiquitas, Bonn.
J Saers 1978, Gotlands järnålder före år 800, databehandlade fyndkombinations-serier, Stockholm.
H E Saggau 1986, Bordesholm: der Urnenfriehof am Brautberg bei Bordesholm in Holstein, Neumünster.
B Salin 1904 o 1935, Die altgermanische Tierornamentik, Stockholm.
A Saxild 1988 (= Nörgård Jörgensen), Vendelstil A - en comment. In: Aarböger for Nordisk Oldkyndighet og Historie 1987, Köpenhamn.
E Schuldt 1954, Das Skekettgrab von Serrahn, Kreis Güstrow, und die späten germanischen Bügelfibeln in Mecklenburg. Jahrb. für Bodendenkmalplege in Mecklenburg.
J Schuster 2015, Das frühmittelalterliche Gräberfeld von Czarnówko, In: J Andrzejowski ed, Czarnówko, Fpl. 5, Vor- und frühgeschichtliche Gräberfelder in Pommern Teil 1, Warszawa.
T Sjövold 1993, The Scandinavian Relief Brooches of the Migration Period. With a Contribution by T Sjövold, Oslo.
H Stolpe o TJ Arne 1912, Graffältet vid Vendel, Stockholm.
M Strömberg 1961, Untersuchungen zur jüngerne Eisenzeit in Schonen, I och II, Lund.
VWG: B Nerman 1935, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockholm.
VZG: B Nerman 1969, Die Vendelzeit Gotlands II. Tafeln, Stockholm.
J Waller 2011, Folkvandringstida Kronologi i Östra Mälardalen, Uppsala.
N Åberg 1924, Den nordiska folkvandringstidens kronologi, Stockholm.
Jozef Saers