Gjutformar från Helgö

De många varianterna bland Helgös gjutformar tabulerades av Lundström i fig 63 och 64 i publikationen av alla gjutformarna ( Lundström 1972). Dessa tabeller kunde serieras.

Bilderna visar bara raderna i seriationsordning. Egentligen är kolumnerna också omsorterade och då syns utvecklingen bättre.

Eftersom en seriation kräver kombinationer av minst två element och de som var generellt förekommande inte medtogs, blev det ett visst bortfall bland varianterna. Nedan visas ett urval gjutforsfragment i seriationsordning.

För huvudplattorna gäller att två grupper framkom, en första med enklare knoppar och en andra med bandformiga inskärningar på knopparna.

Kan tolkas som att två olika smeder varit verksamma och då vid olika tidpunkter. Spidningsbilden för grupperna V,M och U kontra R och I visar en mera östlig och sydlig spridning för de äldre. De yngre har en mera västlig.

Relieffibulorna numrerade som hos Sjövold 1993, gjutformarna som hos Lundström 1972.

Rektangulära huvuden med rader av tätt ställda knoppar är typiska för Rhenlandets bygelfibulor för tiden 550 - 600 ( Kühn 1965, typ 28, 30, 32, 33, 34 och 37)

Det välvda utskjutande ornamentet i variant H: R164 och R167 återfinns i mitten av min seriation på spännen som N28 Trygsland , S32 Sojvide och S39 Gotland. Det spetsiga ornamentet i H:R170 och G: R147, R148,R151 och R152 återfinns på den samtidiga relieffibulan N16 Falkum .

Blixtlåsliknande ornering ser Holmqvist som typiskt för Helgö (1972,236). Finns på huvdplattor av variant L och fotplattor som X, XVIII och XXIX. Alla tidiga. Återfinns även på fibulor som S13 Åkerby, D20 Danmark och D24 Hardenberg, S13 dock sent i seriationen.

Variant U med sina huvuden utefter ytterkanten har sin närmaste like i fibulan från Marchélepot ( Koch, 1998 Tafel 45,3 ) och det från Rhenprovinsen( Kühn 1965, Tafel 40, 178). Ett enstaka huvud finns på spännena från Langweid (Kühn, 1974, Tafel 55 och 56 ).

Bitarna R222 och R223 kan höra till samma spänne.

Att kraftigt markera bogar som i variant L återfinns närmast i spännet från Eltville ( Kühn 1981, Tafel 27,172). Kühn daterar den ena fibulan i fyndet till 500- 550 och den andra till 600-650.

Mindre kraftigt betonade är bogarna i variant G och i fot-variant IX, där fötterna dock är kantigare utformade. Jämför med relieffibulan S33 Lundbjers med sina boghalvor.

De kantiga djurhuvuden som finns i variant E-R130, R-R215, T-R220 och 221 återfinns också på spännen som N65 Å och S33 Lundbjers.

Djuret med den bandformiga kroppen och det runda huvudet i variant K R189 återfinns på fibulor av olika typer: N6 Börtnes, Engers (Kühn 1965, nr 63, typ 28, 575 - 625 ), Bornheim ( aa, nr 134, typ 47 600-650), Gersheim ( Kühn 1974, nr 89, typ 31 525 - 550), Heidelberg-Kirchheim (aa, nr 108, typ 29 ca 600 ), Wendelsheim (aa, nr 401, typ 80 ca 600 ), Würzburg-Heidingsfeld (aa, 429, typ 31 ca 650), Wurmlingen (aa, nr 430, typ 62 ca 575), Gnotzheim (aa,Tafel154,1, typ 49, 600-650), Darfo ( Kühn 1974, Tafel 329,97,10, typ 97 600-650). Dateringarna är genomgående lite äldre än Kühns dateringar av fibulor med stil II ornamentik. Kanske ska de räknas till vendelstil IIA, se här.

Fotplattorna har serierats för sig. Varianterna är fler och det är först mellan tredje och fjärde bilden som den andra smeden med sina kraftfulla fåglar märks.

Ringen med trekant och flikarna är säregna för Norden. Flikar och trekanter förekommer på N64 Refset, S15 Hade, S20 Bjällsta och S21Sörfors. Därtill finns flikar på N7 Berg, N64 Refset, N65 Å, N67 Dalum, S12 Nicktuna, S15 Hade, S20 Bjällsta och S21 Sörfors. Ring med trekant därtill på N68 Dalum, N69 Dalum och N70 Dalum. Det vanliga är annars att trekanten utgår från ett huvud.

Huvudstycken av variant A och M har ornering som motsvarar fot-variant I. Den kan jämföras med relieffibulan N6 Börtnes.

Den förenklade bandorneringen som är så vanlig på Helgö finns i rikare utformning på en fibula från Osthofen (Kühn 1974,Tafel 89,274 ) av typ 47 Mainz, Nocera Umbra 3 (aa,Tafel 328,96,26), på fibulan från Gersheim (aa, Tafel 31,89) och Bad Dürkheim (aa,Tafel 5,11), båda av typ 31 Soest. Fler varianter finns inom Soest-typen ( aa, Tafel 307-309) daterad till 600-650. Helgös material är dock snarast ett århundrade äldre. Det likarmade spännet från Utnäs, Forsa sn, Hälsingland har denna typ av bandornering:

(från Åberg 1924,fig 125). Därtill har den fågelhuvuden liknande variant XVII: R583, samma ögon men lite större näbb. De två djuren på ömse sidor om fotens djurhuvud har element gemensamt med de i variant III som R370, R374 och R387. Den enklare bandorneringen har tydligen förekommit under hela gjutformstiden.

Även på tidiga ryggknappspännen förekommer dessa enklare slingor, se tex VZG fig 52- 60 60 och Åberg 1924,fig112(= VZG fig 60). Sedan finns det sådana som istället för fågelhuvuden har djurhuvden vid sidorna som tex VZG fig 72 - 78 och 871.

Variant IV har en förenklad fågel med antytt öga och en rundel som näbb. Likartade finns på relieffibulan N81 Stein.

Knopp med strierad rand finns på variant IV R423 och på flera av variant VII. Det återfinns också i Gene på F364 och F359 och på relieffibulorna S46 Ullsäter och N63 Amalienborg. Sistnämda har också en bandornamentik som återfinnes hos Gene F282.

Den bandfläta som finns på F284 från Gene finns på variant XXIV R605 och på bygeln till variant B R70. Den upprepas på huvudplattan till D8 Neldesö Mose.

Gene F284 har också en strierad kant på huvudplattan såsom man kan finna hos fibulan från Schwartzrheindorf ( Kühn 1965, Tafel 106,44,1), Worms (aa, Tafel 107,44,16), Horkheim (Kühn 1972, Tafel 318,45,2).

Den triangel som finns på huvudplattan Gene F126 finns också på N30, N72 och S18. Men då med annan ornamentik. Vidare finns den på variant C R94,97,98,99.

Den mellannorrländska typ som Ramqvist listar (1990,64) ligger alla inom intervallet 8 -34 i seriationen: N76 Laneset, N72 Hagbartsholmen, N63 Amalienborg, S17 Hällan, S18 Hällan, F3 Tammenharju, N53 Gjemmestad, N30 Eikeland, S46 Ullsäter samt S3 Önsvala.

Den kraftigt markerade fågel som finns i variant XVI och XVII återfinns på relieffibulor som S12 Nicktuna, S35 Vallstenarum, S36 Gotland och S37 Gotland. Den härnedan på variant X återfinns tex på D15 Möllebakken, S8 Vadsbo och S11 Älby. Fett har 1942 med kontinentala stycken som Schretzheim 70, Weimer 51, Westhofen och Flomborn 71. De tillhör Kühns typ Rittersdorf, daterad till 600-650( Kühn 1974,1146ff). Schretzheim 70 dateras även till mitten av 500-talet ( Friedrich 2016, bilaga 3 ).

Den kantiga meandern i variant V: R442 och 444 har sin motsvarighet i tex söljan från S. Severinskyrkan i Köln ( Kühn 1965, Tafel 30, daterat till 600-650). Bland relieffibulorna syns den tydligast på S12 Nicktuna, men finns även på N64 Refset, S15 Hade, S20 Bjällsta och S21 Sörfors.

Skarpkantad ornamentik som i variant D finns i relieffibulorna N29b Ågedal, N32 Garpestad, N42 Lunde och N78 Vatland.

Orneringen med omväxlande horisontala och vertikala streck som i variant V och XVIII förkommer även på relieffibulorna N9 Nordheim, N51 Indre Arna och D4 Kjellers Mose.

Variant X har på R530, R531, R537 ochR538 ett långsmalt djur med längsgående ränder. Liknande på N4 Fonnås, N5 Skrautvål, N26 Trygsland och N58 Skjervum. Tvärgående ränder har djuren på variant IX och XXXIV och N8 Langlo, N12 Tveitane, N26 Trygsland och N58 Skjervum. Spännet från Szentes-Nagyhegy 84 har tvärstreckat ( Csallany 1961,59ff) , Gillbergaspännet har båda varianterna medan de snedstreckade återfinns i variant G. Spännen med två djur bredvid varandra på foten som N31Fristad och D9 Vedstrup har tvärstreckat medan de utländska har strecken på längden, se exempel hos Kühn ( 1974, Tafel 152 och 153, Regylö, Schretzheim 226b, Castel Trosino J, Nocera Umbra 68) där de dateras till 600-talet och relieffibulorna ligger oftast sent i seriationen. När dessa dubbeldjur återfinns på huvudet som på N66 Bangsund är det längsstreckat, se tex Åberg 1924, fig100,13 ). Schretzheim 226b dateras av Friedrich (2016 i bilaga 3) till fas 6, ca åren 610 - 660.

Variant XXXIII med R642 har en rad med fågelhuvuden liknande det som finns på fibulorna D11 Dalshöj, S25 Etelhem, S27 Hemse, S29 När, S36 Gotland, S42 Ösby, S43 Öland och S44 Öland. Med en klar koncentration till Sverige och med en lokal utformning som skiljer sig från kontinentens ( tex Kühn 1965, Tafel 91- 93).

Gjutformsfragment som passar in på det likarmade spännet från Gillberga och på agraffknapparna från Nicktuna har hittats såväl på Helgö som i Bäckby ( Hjärtner-Holdar et al 2002). Nicktunafyndet omfattar också ett reliefspänne (S12).

Det likarmade spännet från Svennevad i Gillberga sn, Närke har ett liggande djur på sidan av spännet, som liknar gjutformsfragment R644 från Helgö (Lundström 1972,227, Holmqvist 1972,250,254). Ett liknande spänne har hittats i grav 84 i Szentes-Nagyhegy i Ungern ( Csallany 1961,59ff) såsom redan Holmqvist nämner. Därtill finns en fotdel till ett reliefspänne monterat på en sölja, från norra Gyula (aa,113). Ett tredje reliefspänne saknar kantdjur, det från Szandaszollös grav124 (aa,211, jmfr Åberg 1953,101). Bland de nordiska reliefspännena med kantdjur är N21 Hägebostad och N26 Trygsland mest lika, båda i mitten av den seriationen. Andra hör till den yngsta delen, tex: N13 Tveitane , D7 Vedstrup, D10 Skerne , S5 Skåne och S27 Hemse.

Arbman har illustrerad ett antal östeuropeiska söljor med beslag som liknar relieffibulor (1945, fig 5 - 11).

Gjutformsfragment i variant XXXIII och XXXIV hör till spännen vars fot har en mjukt svängig profil. De flesta reliefspännen har markant inåtsvängda sidor på foten. Dock finns även mjukare kurvatur på några som N7 Berg, N8 Langlo, S26 Grötlingbo, S38 Gotland och D7 Gummersmark så de kan vara från likarmade, men även från gjutningen av reliefspännen. Jämför även med Kühn 1974 som avbildar liknande av typ Rittersdorf, Couloincourt och Täbingen ( Tafel 313, 314 och 318).

Variant XXXIII har en rad fågelhuvuden på skaft. Återfinns på sena spännen som S29 När sn, S36 Gotland, S42 Ösby, S43 Öland? och S44 Öland. Som synes alla svenska.

Huvuden med hörnkvadrater och däremellan tätt ställda knoppar /balusterdockor förekommer på gjutform R180 som av Holmqvist (1969) jämförs med spännet N55 Kvåle. Ser en bättre likhet i S14 Järnnskogsboda och den ligger i min seriation inom gruppen med hörnkvadrater som centrerar sig kring plats 60: N1, N35, N46, N54, N55, N63, S14, S22, D6 och D9. Bland gjutformarna finns de tydligaste i varianterna E,F,J,K men även i B,C,M,N,O och S. Vilket talar för att materialet är relativt enhetligt

Mitt på huvudets långsida förekommer ett spetsigt utskott på en del av materialet i variant G och H. Det återfinns även på N28 Trygsland. Rundat utskott finns på gjutformsfragmentet R196 i variant L. Det finns på relefspännen från S32 Sojvide och S39 Gotland.

Variant C har två liggande 8-or som ornering. Förekommer också på fibulan från Bart-Courcelles ( Koch,1998, Tafel 48,7), uppfattad som kopia av nordisk typ. Vidare på en fibula från Wiesbadentrakten (Kühn 1981,Tafel 92,627) av typ 44 Rittersdorf och från Rosdorf (Kühn 1974, Tafel 296,28,13).

Det långsmala huvudet av brons, Helgö nr 9707 ( Lamm 2008,29) kan ha hört till ett tidigt reliefspänne som N28 Trygsland, S32 Sojvide, D6 Overhornbäk eller D26 Biskopsenge.

Ett fragment av ett ovanligt stort spänne, men i en billig metal är dekorerat med ett fågelhuvud bredvid det stora, avslutande huvudet ( Lamm 2008,24-25). Liknande ornamentik har tex de likarmade spännena från Lia i Högs sn Hälsingland, Utnäs i Forsa sn Hälsingland och Ekeby i Malsta sn Uppland (Åberg 1953, fig 87, 88 och 93). Gjutformsvariant XVII R584 och R585 har även denna kombination, men då för reliefspännen. S12 Nicktuna är likartad liksom några hos Fett (1942): Klein Hüningen 74, Schretzheim 70, Weimar 51, Westhofen och Flomborn 71. Likartade är också de från variant XVI.

Att tränga in en fot i en trång spetsig yta förekommer i variant IV, VI och VIII, dvs den äldre gruppen. Den yngre sätter dit ett öga i stället, som i variant III, V och X.

Fler med sinsemellan likartad ornering:

variant I: R233, 243,231 och 250. R280, 283 och 291. R289, 296 och 297.

variant IV: R397 och 401. R412 och 414.

variant V: R446 och 453.

variant VI: R471 och 477.

variant IX: R 525+526 och 521.

variant XXVIII: R610, 611 och 612.

Utomlands bars de oftast parvisa med likadana spännen. Det kanske förekom i Sverige också?

Trots den stora variationen finns det en del upprepningar och rationaliseringar i materialet. Man anar ett förstadium till ett arbetssystem liknande det medeltida med mästare gesäller och lärlingar. En sofistikerad nivå ser även Leigh på hantverket av motsvarande engelska spännen( Leigh 1990,117). För bronsåldern anas ett förstadium till sådana komplexa mångcentra system att döma av Nörgaards studier (2018). I Tutanchamons grav finns arbeten av guldsmeder som kan samtida grekiskt, italienskt och spanskt guldsmide. Men där är det mest en fråga om att det alltid är brist på skickliga smeder och dessa värvas av det egyptiska kungahuset varhelst de finns.

Att så många gjutformsbitar låg kvar kan bero på att produktionen hastigt avbröts, tex genom ett fientligt överfall. Normalt skulle de rimligen ha malts ner till nytt råmaterial för gjutformar.

Ovanstående avviker från det som Fischer och Viktor presenterar (2011,84ff) med en alfa-fas för insamling av råmaterial fram till år 500, en beta-fas för tillverkningen från 475 till 530 och en gamma-fas för gravdepositioner 480 - 540. Sedan skulle en del av produktionen förvandlas till skrot i början av 500-talet (aa,89) för att modernare smycken ska kunna tillverkas på annat håll, vilket sammanlagt utgör en annan tolkning av materialet än det som jag håller för troligt

Litt:

D Csallany 1961, Archäologsche Denkmäler der Gepiden im Mitteldonaubecken (454 - 568 u.Z.), Budapest 1961.

S Fischer o H Viktor 2011, New Horisons for Helgö. In: Excavations at Helgö XVIII, Stockholm.

M Friedrich 2016, Archäologische Chronologie und historische interpretation, Berlin.

E Hjärtner-Holdar, K Lamm och B Magnus 2002, Metalworkng and Central Places. In: Central Places in the Migration and Merowingian Periods, Lund.

W Holmqvist 1969, Ett Helgöspänne, Fornvännen.

W Holmqvist 1972, Relief Brooches. Comparartive analysis of the A-B-C elements of the Helgö workshop. In: Excavations at Helgö IV. Workshop Part I, Stockholm.

A Koch 1998, Bügelfibeln der Merowingerzeit im westlichen Frankenreich, Mainz.

H Kühn 1965, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in der Rheinprovinz, Graz.

H Kühn 1974, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Süddeutschland, Graz.

H Kühn 1981, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Mitteldeutschland, Graz.

K Lamm 2008, Non-ferrous metal objects and scrap: the archaeological context. In: Excavations at Helgö XVII, Stockholm.

D Leigh 1990, Aspects of early Brooch Design and Production. In: Anglo-Saxon Cemeteres.A Reappraisal, Stroud.

A Lundström 1972, Relief Brooches. Introduction to Form elements and Variation. In: Excavations at Helgö IV. Workshop Part I, Stockholm.

E Nissen Fett 1941, Relief-Fibeln von nordischen Typus in Mitteleuropa. In: Bergens Museums Årbok.

HW Nörgaard 2018, Bronze Age Metalwork. Techniques and traditions in the Nordic Bronze Age 1500 - 1100 BC, Oxford.

P Ramqvist 1983, Gene, Umeå.

P Ramqvist 1990, Helgö - unikt handelscenrum eller vanlig bondgård, Fornvännen.

T Sjövold 1993, The Scandinavian Relief Brooches of the Migration Period. With a Contribution by T Sjövold, Oslo.

VZG: B Nerman 1969, Die Vendelzeit Gotlands 2, Stockholm.

N Åberg 1924, Den nordiska folkvandringstidens kronologi, Stockholm.

N Åberg 1953, Den historiska relationen mellan folkvandringstid och vendeltid, Stockholm.

Tillbaka

Jozef Saers