Eventuellt Neandertalspråk.
I ett litet häfte publicerade Krahe 1964 en studie över de äldsta flodnamnen i Europa. Det var namn på Aga, Ala, Alba, Ara, Arga, Ava, Drava, Kara, Pala, Sala, Sara, Sava, Tara, Vara, Visa, Ausa, Alma etc. Även flodnamnet Rhen ska vara förgermanskt.
Han noterade att dessa äldsta namn var sparsamt företrädda i Centraleuropa, men vanliga utanför det och det i alla väderstreck. Eftersom han belägger att detta inte har med keltiska att göra återstår en äldre händelse. Det vid Eifelutbrottet ödelagda centrala Europa blev kraftigt avfolkat och nya flyttade in, då i slutet av istiden. Analogt har Skandinavien få äldre flodnamn (Schmid 1986,158). Tolkar det som en effekt av istiden.
Fast då, för 10000 år sedan var floderna redan namngivna med dessa äldsta namn. Frågan är om man inte kan tillskriva dem Neandertalarna. Dessa hade svårt med i och y ljuden och dessa gamla flodnamn har i stort sett bara vokalerna a, o, e. De skulle passa in bra på vad denna istida befolkning förmådde. Om man nu vill tillskriva dem ett språk. I så fall kan man även tillskriva dem det Schrijver kallar geminal-språket. Då kan tex wurr ha betytt han-djur, kuti mjuka kroppsdelar, manig många, sug suga och kolos fisk. I sistnämnda fallet blir kolos svenskans val och latinets squalus. Människan kunde alltså själv fånga småfisken vid ytan, de stora, kolossala, dvaldes i havsdjupen som tex håkärring, brygd, val och tioarmad jättebläckfisk. Den senare i sanning kolossal och med armar, ögon och fiskstjärt som en sjöjungfru. Några tidiga avbildningar av Ishtar visar denna kärleksgudinna med väldigt långa rangliga ben, kanske just av denna anledning.
Från Karelen är protosamiska belagd. Kuzmin exemplifierar med en diminutivform -nce- och elme för övre i bl.a. flodnamn. Före finnarna bodde det samer i Karelen och dessförinnan andra folk av okänd ålder.
Ord som jul, vilket även finns i finskan kan ses som mycket gammalt, liksom kåta (grottnamnet Lascaux har tolkats som "ingången till grottan") men även ord som vas, rundad behållare med innehåll, ev betydande havande kvinna.
I baskiskan, euskera, används ordet för sten, haitz, ofta i samband med verktyg. Således anses språket gammalt. I svenskan används dock ordet för stor sten för redskapet hammare ( och som i Hammarby, byn på stenknallen). Generellt gäller att stenredskap användes ända tills järnet blev allmänt tillgängligt, hos Samer ända in i 1900-talet, annars i Sverige till för ca 2000 år sedan. Ålderdomligare än så är inte detta språkbruk.
Det baskiska ordet för tjugo, hogei kanske återgår på vårt tjog. Annars har man i Norden förutom 10, 12 och 20-tals räkning även spår av enklare. Först har vi ettan sedan den andre. Då är man framme vid två, sedan tre. Nästa två börjar också på samma konsonanter: fyra och fem. Vidare sex och sju. Efter åtta upphör raden för 9 = 10 - 1, så det får bli nio och tio. Visst ser det ut som spår av en mycket enkel matematik? Ett av många olika som finns belagda hos jordens olika folk och samlade på nätet. Samtidigt har vi storhundra om 120 och sumererna hade en halv sådan, 60. På ena handens fingrar kan man räkna 1 x 2 x 3 x 4 x 5 = 120. Då har man en avancerad matematik som alternativ. Kunde även tänka mig en istida ålder på den då den ju finns tidigt belagt, hos sumerer, och i utkantsområden som i Sverige.
De ovan nämda gamla flodnamnen ser många lingvister som tidigt IE ( Koch och Palacios 2019,65). Folken från stepperna består av två ungefär lika stora komponenter, en del östliga jägare/samlare och en annan del från södra Kaukasus och den Iranska platån (aa,44). Nu talade man därtill på Sardinien före romarnas erövring ett icke IE språk (aa,47) och då kartorna över keltiska språk på Iberiska halvön klart visar på andra språk på Medelhavssidanen (aa, 47,55 och 71) kan iberiska och baskiska ses som kommet med senare invandrare. Baskerna kunde vara den grupp av tidiga jordbrukare med musselornerad keramik som utvandrade från Kaukasus ( Cardial pottery, Wikipedia). Om baskiskans histora se tex Ostrowski 1998.
Uppfattar IE som det språk som alltid talats i Europa. En grupp som Etruskerna invandrade och så uppfattar jag även baskiskan och samiskan. De sistnämnda grupperna har mycket av haplogrupper gemensamt. Att se ord för bostad (*butä) , palisad (*koret) och kastell (*katrik) som hörande till för-IE såsom Matasowic gör känns bakvänt. De äldsta borde vara kåta/kote/kätte och bostad (butä) vara bättre boende och yngre. Ordet för rakkniv borde inte heller vara från substrat, utan kommit in senare.
Några exempel på ord som tyder på att finsk-ugriska språk som samiska och finska varit granne med tidig svenska utgör uttryck som balla ur för fega ur och kolavippa för att dö. Dessutom skiljer inte finska språket på män och kvinnor som de kontinentala språken, som tex tyska och franska gör och där har svenskan en likhet med finskan med att ta lätt på vilket kön det gäller. Grannskapet har mao varit länge. Det vikingatida uttrycket för guld, välska kornet, välska guldet kan ju innehålla det uraliska wäska = koppar/brons. Man har då vid sidan om de sumeriska metallnamnen tidvis också uraliska. Mera vågat är kanske att se likhet mellan uraliskans pelä = kant, sida och vårt ord för päls. Men visst skulle man komma långt bak i tiden om likheten fanns.
I de uraliska språken finns rätt många låneord ur IE för olika kroppsdelar, ofta styckningsdetaljer av viltet men även av skinn och läderprodukter. De vittnar om tidig handel mellan de olika folken. ( Koivulehto 2016,404). Samtidigt visar det att man inte bytt språkfamilj i Europa såsom man gjort i Sydamerika, till spanska/portugisiska, eller i Afrika, till arabiska/franska/engelska etc.
Flodnamnet Glan kan vara keltiskt och då betyda rent vatten. I Norrland kan likaledes det keltiska pit i betydelsen arg gubbe ligga bakom Piteälvs namn. Floden har en Storfors medan grannfloden Lule älv lullar fram i sakta mak.
Finska flodnamnet Eura härstammar från ethra, låter som Ätran i Halland. Vidare motsvaras norskans Eitra tex av tyskans Eitra, litauens Aitra och vitrysskans Jatra ( Schmid 1986,159).
Floden Neva i S:t Petersburg hette på den svenska tiden Nyenälv, ett baltiskt flodnamn mitt i det finska området. I Holland heter det som är kvar av en av Rhens gamla flodarmar Vecht, romarnas Fectio. Där ligger slottet Nyenrode, även här det baltiska namnet på djup, mörk flod: nyen. Ortnamn på Maarssen finns i närheten, kanske spår av folkstammen marsater som fanns före Batavernas uppror.
Kinesen Gao omtalar om Shen Nong regimen, 3000 - 2500 f.Kr. att de talade ett uraliskt språk. Bl.a. besläktade ord för keramik, att plöja och att sälja styrker detta.
Efterföljande Xuan Yuan, 2500 - 2000 f.Kr beskrivs som talande ett germanskt språk. Bl.a kinesiska ord för kärra, märr(häst), skepp, blek/vit och mjölk tyder på det. (s243 o 264)
Senare beskrivs beteckningen Shang/Song, 1600 - 1050 f.Kr., vara etymologiskt lika med samernas Sapmi och finnarna Suomi.
Efterföljande Zhou, 1050 - 256 f.Kr., har ett namn som kan vara besläktad med tysk(-land).
Bakvägen över Kina skulle man kunna datera de germanska språken som existerande på stenåldern!
Därtill menar Chang(1988,35 ) enligt Marcatorio et al(2011 ) att det kinesiska ordet för kung "wang" kommer från linearB's "wanax" och att den legendaiska gula kejsaren skulle varit blond och med namnet "tistelstång", Xuanyuan, traditionelt daterat till 2600-talet f Kr. Han har även en ordlista som omfattar flera hundra besläktade ord.
Det kinesiska ordet för Sverige, Ruidian sägs vara övertaget från engelskans Sweden ( Ottosson 2019, citerad av Fresk 2019,84).Kan lika gärna vara från finskans Ruotsi.
Observera att med språken är det folk som rör sig och det ger avtryck i DNA. Se dienekes.blogspot.se 10.6.2015 för en sådan studie.
Av sena stenåldersgrupper i Sverige uppfattar jag gropkeramikerna som komna från N Ryssland och då talandes ett finskt-ugriskt språk. Strids/båtyx-kulturen är då de ursprungliga invånarna vars stammar bildar grunden för landskapsindelningen. De innehar också bättre boplatslägen än de senare komna gropkeramikerna. I Skåne har stridsyxkulturen de sämre boplatslägene ( se Malmers pleionkartor) något som talar för att de kommit från Mälardalen.
Från nätet.
Om pre-proto-germanska, ett urval ur Cranberry letters:
ASET? a great sea creature. non-IE
*blo:þaN "blood." Proto-Germanic
*gis-nó- "pine tree." Substratum
*ho:d- ~ *hatt- "hat." Substratum. Proto-Germanic
*ko:ko:n- (m.) "skid" Proto-Germanic. En stor löpskida och en mindre att sparka med i snön
*magan- (m.) "stomach." Proto-Germanic.
*skalka- (m.) "servant." Proto-Germanic.
*skuldra- (m.) "shoulder." Proto-Germanic
*sperh- (?) ["wood"?]. Proto-Indo-European or Substratum
Yamnaya kulturen dateras till 3600- 2300 f.Kr. Beskrivs som Indoeuropeiskans, IE, ursprungliga kringvandrande herdar. Deras artefakter med kopparspetsar mm ser dock snarare ut som vanliga chalkolitiska jordbrukares. Det finns inom kulturen utgrävda samhällen med stadsmurar av sten till 2.5 m's höjd på 1950-talet ( Athony 2021,35) som visar på bofasthet.
Ca 3000 f.Kr. skulle så pre-proto-G bildas och ca 2500 f.Kr. proto-G.
Äldsta IE beräknas av Michael Dunn till 6000 f.Kr. och förläggs till jordbrukare i södra Turkiet.
Allt var enklare då IE kom med Snörkeramikerna, enkelt att följa spridningen av keramik med snörintryck över Europa. Nu verkar det vara Klockbägarna som från Spanien sprider IE vidare.
Röran blir till slut lika rörig som Europas väl blandade befolkning. Med ytterkanter som är mindre berörda, typ Skandinavien, Grekland, Italien och Spanien. För växt- och djurlivet gäller att de "vandrar" åt väster så långt det går. Tycks gälla människor också. Därav keltiska vid Atlanten idag.
I Bojs och Sjölund 2016 anges att en tredjedel av svenskan är förindoeuropeiskt (aa,46). Genetiskt skulle stridsyxkulturen vara haplogrupp R1a och vara lite vanligare i inlandet än R1b som är vanligare vid kusterna (Gropkeramiker? ). tillsammans med I1 utgör de 40% av dagens haplogrupper (aa,60). En ganska stabil befolkning! I sagda arbete kallas Snörkeramikernas undergrupp Ockragravkulturen för Yamna/Yamnaja och ses som det ursprungliga IE herdefolket (aa,38ff). Observera dock att man normalt ser denna kultur på den bördiga jorden norr om Svarta Havet som tidig bronsålders jordbrukare, isolerad och med möjligen inflytande från Karpaterna ( Rassamarkin och Nikolova 2008).
Observera att redan 2010 presenteras en studie som säger att jägar-samlare inte ersattes av en bondebefolkning, i Danmark och med hänseende till haplogrupp U ( Melchior et al 2010). En stabil befolknig alltså.
Andra ser mest Yamna i dagens Norge, Litauen och Estland (Drews 2017,21) och att spridningen sker över de ryska slätterna. Denna spridning söderut förespråkas också av Klejn ( Klejn et al 2017). Det äldsta IE, proto IE, PIE är rimligen ett kreolspråk. Dvs det har kvar mycket av substratet över vilket ett nytt språk blandas in ( aa,11), var det nu skedde.
Äldsta IE lite längre söderut i Mindre Asien pläderar Woudhuisen för 2010. Han omnämner i förbigående att "gord" i IE betyder stad (aa,96), vilket tyder på bofasthet.
Idén att man redan under istiden talade IE i Europa kallas PCP = Paleolithic Continity Paradigm och omfamnas mest i Spanien och den literaturen är då också mest på spanska ( Koch 2013,12-13). Spanien var också mera stadigvarande befolkat istiderna igenom så de borde ha det bättre materialet och teorin tilltalar mig.
Dock. I norra Kasakstan bodde ca 4000 f.Kr Botai-Terseh folket som höll sig med hjordar av hästar och drack jäst sto-mjölk. De åt äpplen och kände till hjulet. Spridningen av IE skulle då synas i spridningen av hästar och äpplen.
Förstår jag V Stetsyuk från Lviv rätt pacerar han alla IE-talande i Pripjat-träsken under bronsåldern och alla som talar nostratiska språk dessförinan i Kaukasus-området. Se hans hemsidor.
Östmo (2019,68) noterar att i södra Skandinavien knappast finns ett ortnamn från före IE. I Norge är även de med mest opak etymologi som tex Sola germanska och kanske från stenåldern. Samma ålder borde gälla för ortnamnen Solna och Sollentuna. Icke germanska ortnamn finns men är yngre, tex slaviska i Danmark och samiska i Norge och Sverige, finska inte att förglömma. Enligt Mallory (2019,49 ) var redan proto-IE jordbrukare samtidigt som ordförrådet skvallrar om en äldre tid av jägare och samlare. Något som syns tydligare i proto-uraliskan som tex har fler ord för terrängen. Sammanlagt får man här intrycket att snörkeramikerna vandrar genom en huvudsakligen jordbrukande befolkning som redan talar IE-språk (Olsen et al 2019).
Fler tolkningar finns säkert. Ett vore att se på uttorkningen av Centralasien får folk att flytta. Ariernas utvandring till Indien syns tydligt eftersom Induskulturen är så annorlunda och dravidisk. Utvandrar de västerut är det över kulturer som liknar dem, talar IE-språk och har samma gudar och likartad samhällsstruktur. Ändå talar genetiken om att de tränger ut och till stor del ersätter de gamla folkgrupperna. Ungefär sam Angel-sachsarna gör i Britannien. Man kan fantisera om att fomorerna i det irländska Lebor Gabala Erenn handlar om dem liksom finnarna i friserna Oera Linda Book.
Sen finns ju ett ord för vin i PIE, waynu, ett inlån från proto-semitiskan liksom ord för säd och oxar. Men finns ordet för vin i det eufratiska som talades i tvåflodslandet före sumerena och är eufratiska ett IE-språk ( se Whittaker 2008) så finns IE redan där före 4000 f.Kr. De många orden för olika yrken talar också för en långvarig språklig utveckling ( se tex Blazek 201,98ff) som PIE. Samtidigt är orden för den närmaste familjekretsen stabila ord som slutar på -ter, fader,broder, syster etc. Undantag för ordet son ( Lehmnn 2002,224). Generellt pekar det äldre ordförådet i lexikonen på ett enklare leverne som hos jägare och samlare, före jordbruket (aa,236).Därmed antyder man en språklig kontinuitet under hela efteristiden i Europa i stort och en motsvarande kulturell utveckling. Samtidigt är man anpassningsbar och läraktig vid mötet med andra folk och kan leva ihop med dem (aa,242ff).
Arbetar man med simuleringar av olika språks spridande kommer man lätt till ett läge där ut ur AFRIKA inte fungerar. Språken sprider sig över befintliga modersmål av olika ursprung och ett enhetligt, ursprungligt världsomfattande språk verkar inte ha funnits ( se Wichmann 2021,8).
Från Linear B tavlorna har vi ett rikt ordförråd av gammal grekiska. Enstaka ord visar även släktskap med andra språk i Europa, tex svenska. Några exempel på möjliga:
se-to-i-ja : där djuren betar , säter ( JL Melena 2014, 133)
ke-re-si-jo we-ke: kretensiskt verk ( arbete) (Driessen 1999, 87).
we-we-e-a: väva ylle ( del Freo et al 2020,340)
e-ke: äga, e-ko-si: de har
du-ma: domare
re-wi-ja-ja: (bort-)rövade
e-ke-ro-qo-no: lönearbeterska, danskt kone för kvinna
ke-re: kärra eller kretensare; alla sex från Fischer 2012.
o-ka eka:, åka i en eka, jmfr ekstock ( TE Emmert 2016,116, 1954 - 2014: Die OKA-Tafeln von Pylos im Spiegel der Forschungsgeschichte. diss Halle Wittenberg.)
to-ni-ka: tunika ( M-L Nosch 2014,379. Mycenaean Wool Economies in the Latter Part of the 2nd Millennium BC Aegean. In: WOOL ECONOMY
IN THE ANCIENT NEAR EAST AND THE AEGEAN. Oxbow books.)
ma-ka: maka, moder jord (M-L Nosch 2009,22 Approaches to Artemis in Bronze Age Greece. Danish Studies in Classical Archaeology ACTA HYPERBOREA 12 )
qo-wi-ja: ko-gudinna ( I Rutherford 2015,260 Mycenaen Religion. In. Cambridge histories online. )
qi-si-pe-e: knivar (C V Garcia 2008,260 Observations on the Myceenaen Vocabulary of Furniture and Vessels. PASIPHAE II. )
to-no: tron, stol ( J Weilhartner 2012,790 Religious offerings in the Linear B tablets:an attempt at their classification and somethoughts about their possible purpose. In:Faventia Supplementa 1. Actas del Simposio Internacional: 55 Años de Micenología (1952-2007).
e-ri-ke-re-we: som har gott rykte = Erik, JLG Ramon Mycenean Onomastics. In: A Companion to Linear B Mycenaean Greek Texts and their World. eds Y D Uhoux and
A M Orpurgo Davies vol 2. Louvain-la-Neuve 2011.
ku-ru-so: gyllene E R. Luján, J Piquero o F Díez Plata: What did Mycenean Sirens look like? In AEGEAN SCRIPTS. Proceedings of the 14th International Colloquium on Mycenaean Studies Copenhagen, 2-5 September 2015 Volume I. Rom 2017.
ra-wi-ja-ja: rövade personer, "captives" G Ergin Anatolian Women in Linear B Texts: A General Review of the Evidence. In; Belkıs Dinçol ve Ali Dinçol’a Armağan VITA Festschrift in Honor of Belkıs Dinçol and Ali Dinçol. Istanbul 2007.
di-we, di-wi-ja: diserna J Gulizio, K Pluta och TG Palaima 2001Religion in the Room of the Chariot Tablets. In: R Hägg o R Laffineur Potnia, Aegeaum 22.
di-wi-jo-jo me-no: som månadsnamn, jmfr helegmonth hos Beda för september: J Weilhartner 2012,208 Religious offerings in the Linear B tablets: an attempt at their classification and some thoughts about their possible purpose. Faventia Supplementa 1.
wo-de-wi-jo > wordewias: månadsnamn, möjligen wonne-monat, maj ( Bede, Wikipedia ) C V Garcia Observations on the mycenean 2008,776. In Pasiphae 2008, II.
Tolkas som rosmånad av Promponas, se M Papathanassiou 2008,360, Homeric Calendar and Helios Charioteer. In : SA Paipetis (ed) Science and Technology in Homeric Epics. Athens 2008.
dwo, dwe, dwa: två som två streck, J.L. Melena, Mycenaean writing 2014,419 In: A Companion to Linear B Mycenaean Greek Texts and their World 3. Louvain.
ka-ra-u-jo och ka-ra-wi: kärring, JL Melena som ovan sid 100.
ri-ta: linne ( M del Freo, M_L Nosch o F Rougemont 2010 17. The Terminology of Textiles in the Linear B Tablets, including Some Considerations on Linear A Logograms
and Abbreviations. In: Textile terminologies in the ancient Near East and Mediterranean from the third to first milleninia BC, C Michel o M-L Nosch eds.)
ne-wa: nya: M L Nosch From text to textiles 2012,49. In: Kosmos, Jewelery, adornment and textiles in the Aegean bronze age. AEGAEUM 33.
kikus: kvick, levande, nutida grekiskt ord, B Mihaylova, The Pre-Greek substratum revisited 2016,312. In: Etymology and the European Lexicon, Wiesbaden.
Från läsningen av Kilian 2024, del 1förkortat K1 och del 2 som K2 :
si-a2-ro: svin: R Thompson o T Meißner chapter 1-5. the mycenaean writing system, K1,102.
su-qo-ta-o: svinhjord, Y Duboux, chapter xiv landtenure, K2,589.
pa-we-a2: paltor / kläder, R Thompson o T Meißner chapter 1–5. the mycenaean writing system, K1,102.
o-u och o-/jo- : framför ord som negeras tex ointressant osv. aa, K1,109.
di-pa: doppa används för koppen, R. Thompson, chapter vi the myceanaean language, K1,240.
di-pa-e: två koppar, aa K1,120.
po-ne-to-qe-mi : ponera, han arbetar på det. aa K1,243.
do-se: dosera, ge. aa, K1,244.
a-pi-qo-ro: piga. C Shermerdine, chapter ix. myceanean society and political systems, K1,301.
a-pi-e-re: kvinna som äger slavar. Pige som i danskan. J Killen, chapter xiii agricultural produce, K2,541.
ku-si: kuse, häst snarare än hund. J Killen, chapter xix, religion and ritual, K2,881.
o-da-a2: odal, adel, viktiga personer: J Killen, chapter xxi, miscellaneous texts, K2,897.
qa-si-re-u, gwasileus (later Greek basileus ) . bas på svenska. P de Fidio chapter viii economy K1,278.
po-me, herde K2, kanske utvecklas till pojke som vallar gårdens djur.
qe-ro-me-no: ro, beteckning på roddare, K2,475.
to-sa-me-ja; töser? ; B A Olsen.Women in Mycenaean Greece. The Linear B tablets from Pylos and Knossos. London 2014.
thin, fine (craftsmanship) pteno ftenoi/; ten; R V Janke o S Bakas; Linear B Lexicon for the construction of mycenean chariots. Journal Epochs XXV 2017.
vehicle woka ; vagn; aa.
pi-pi; Pippi som i Pippi Långstrump; Linear B.Last revised: 5/21/2011, Chris Tselentis, Athens, Greece.
Det förefaller som om språket som talades här före grekiskan liknade svenska.
Med kvick kommer man till Beowulf. Cwicne förekommer där två gånger, på rad 792 och 2785 i betydelsen levande livet. I eposet förekommer också swa som i medeltida svenska och med betydelsen "så", men i sammansättningar ska det säkert uttalas och tolkas annorlunda. Nu betyder nu, förekommer ett flertal gånger.
Det hopskrivna ae finns inte på mitt tangentbord. Ea ska utläsas ä och eo som ö.
De ord som nedan förteckas som liknande dagens svenska påminner om transpiranto, de känns som svenska om än förvrängda. Själva "brödtexten" är på ett annat språk som är svårt att förstå.
Att en ung person kallas knytet förekommer på rad 1219: ond þyssum cnyhtum wes. Är man ung kan man vara: Ic hine cuðe cnihtwesende på rad 372
Ungdomstid blir då: Wit þæt gecwædon cnihtwesende på rad 535.
Ecgum dyhttig där duktig snarast betyder skicklig, rad 1287.
Ceol gegyrwan där köl används för båt, på rad 38. För fler båtbenämningar se Neidorf 2014,15.
Monegum mægþum: mången mäktig på rad 5 mm.
Bearn: barn, son till x, på rad 67 mm.
Hwaet: vet, retoriskt för att uppmärksamma inledningen, på rad 1.
geong in geardum: gången i gärdet, rad 13.
folce to frofre: folket till fröjd: rad 14.
on faedre bearme: på fädernas barm: rad 21,
beage brytan: ring brytare: rad 35.
faer: båt, färja, farkost: rad 33.
hlaeste: lasten ( på en båt ): rad 52.
folcscare: folkskara: rad 73.
thystrum: dystra: rad 87.
moras: moras: rad 103,162.
waelfylle: välfylld: rad 125.
aeglaece: äckliga: rad 159.
holmclifu: klippan på holmen: rad 230.
wisige: visa, kloka: rad 292.
timbred: timmrad: rad 307.
cwaed: kvad: rad 315.
and swarade:..svarade: rad 340.
eaxlum: axlarna: rad 353.
wisede: visade: rad 370.
dohtor: dotter: rad 375.
boe: bön: rad 386.
hretmanna: redig man: rad 445.
mergenne: morgonen: rad 565.
brothrum: bröder: rad 587.
banan: bane: rad 587.
aeglaeca: äckliga: rad 592.
waca: vaka: rad 660,
gebeddan: bäddade: rad 665.
dryhten: drotten: rad 686.
unlyfijendes: olevandes: rad 744.
innan and utan: inne och ute; rad 774
golde geregnad: regnat guld: rad 777.
lichome: lekamen: rad 812.
heorot innan was: Heorots inre var: rad 1017.
sadoel: sadel: rad 1038.
geald: skuld: rad 1047.
grunt buendra: grund/jord/boende: rad 1006.
swa manlice: så manlig: rad 1046.
bearnum ond brothrum: barn och bröder: rad 1074.
lices: liket: rad 1122.
faeger: fager: rad 1137.
ic minne can: jag kan minnas: rad 1180.
gast: gast, spöke: rad 1266,1274.
hetelic: förhatlig: rad 1267.
sorh: sorg: rad 1323.
hundum: hundar: rad 1268.
holme: holme: rad 1435.
da waes hwil daeges: då var full dager. rad 1495.
modig: modig: rad1508.
helm: hjälm: rad 1526.
man: man: rad 1534.
ingang: ingång: rad1549.
cempa: kämpe: rad 1551, 1585.
halig: helig: rad 1553.
slah: slog: rad 1565.
bloda: blod: rad 1594.
boren: buren: rad 1647.
gyfen: given: rad 1678.
betere: bättre: rad 1703.
wine min: vännen min: rad 1704.
helpe: hjälpa: rad 1709.
mihtig: mäktig: rad 1725.
thearfe: tarva: rad 1797.
modig: modig: rad 1812.
wat: vet: rad 1830.
hyrde: herde: rad 1832.
gifu: gåva: rad 1884.
segl: segel: rad1906.
wis: vis: rad 1927.
ethel sinne: ädelt sinne: rad 1960.
baer: bär, att bära: rad 2021.
seldan: sällan: rad 2029.
aefter: efter: rad 2060.
dracan: draken: rad 2088.
upprihte astod: upprätt stod: rad 2092.
thine: dina: rad 2095.
wine: vän: rad 2099.
gomela: gamla: rad 2105.
hearpan: harpan: rad 2107.
wintrum: vintrar: rad 2114.
inne: inne: rad 2115.
cwom: kom: rad 2124.
wille: ville: rad 2148.
cyning: konung: rad 2158, 2191.
lange hwile: lång tid: rad 2159.
bru ealles well: bruk allt bra: rad 2162.
aeppel: äppel: rad 2165.
breost: bröst: rad 2178, 2331.
maeste craefte: mest kraft: rad 2181.
sige: seger: rad 2204.
haeden gold: hedninga guld: rad 2276.
lifes: livet: rad 2343.
lange: länge: rad 2344.
craefte: krafter: rad 2360.
rice: rike: rad 2369.
laeg: lägges, lade sig: rad 2388.
willan: vilja: rad 2409.
ride: rider: rad 2445.
galgan: galgen: rad 2446.
hatiam: hat: rad 2465.
cypan: köpa: rad 2496.
dracan lege: drakens lege: rad 2549.
stane: sten: rad 2557.
nacod: naket: rad 2585.
sorgum: sorg: rad 2600.
bana: baneman; rad 261§3.
geaf: gav: rad 2640.
gomol: gammal: rad 2682.
lyt: lite: rad 2882.
etc, listan skulle kunna förtätas och därmed göras längre..
Förstår jag det rätt fick Beowulf 70 hundaren, eller 7 tusendland; seofan þusendo på rad 2195. Jarlabanke fick nöja sig med ett hundare, U212 Vallentuna kyrka.
Detta som något om språket i Swiorice och Scedeland.
Andra germanska språk återspeglas också. På rad 895 står "saebot gehleod", "sjöbåten fylldes med folk". Leute är ett vanligt tyskt ord och leod förekommer ca 85 gånger i kvädet Det står "selfes dome" desförinnan på raden. "Själv dona" och hela raden kan då förtydligas med "sig själv till glädje: en sjöbåt han lastade".
Litteratur:
D Anthony 2021, Early Yamnaya chronology and origins from an archaeological perspective. In: Yamnaya interactions, Budapest.
V Blazek 2010, The Indo-European "Smith", Washington.
K Bojs och P Sjölund 2016, Svenskarna och deras fäder. De senaste 11000 åren. Stockholm.
T Chang 1988, Indo-European Vocabulary and Indo-Europeans, Sino-Platonic Papers 7,Philadelphia.
M del Freo, M-L Nosch o F Rougemont 2010, The Terminology of Textiles in the Linear B Tablets, including Some Considerations on Linear A Logograms and Abbreviations. In: TEXTILE TERMINOLOGIES IN THE ANCIENT NEAR EAST AND MEDITERRANEAN FROM THE THIRD TO THE FIRST MILLENNIA BC edited by C. Michel and M.-L. Nosch. Oxford.
J Fischer 2012, Die mykenische Palatswirtschaft. Philippika 53.
R Drews 2017, Militarism and the Indo-Europeanizing of Europe, Milton Park.
J Driessen 1999, KRETES AND IAWONES SOME OBSERVATIONS ON THE IDENTITY OF LATE BRONZE AGE KNOSSIANS. In: A-na-qo-ta, Salamanca.
J Fresk 2019, Möten i monsunen. Sverige och Kina genom tiderna. In: Orientaliska Studier 160.
Jingyi Gao 2012, Official colours of Chinese regimes: a panchronic philological study with historical accounts of China. Trames, 2012, 16(66/61), 3, 237–285, Tartu.
M Heikkilä 2014, Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum, Helsingfors.
K1: The new documents in mycenaean greek. 1. J Killen ed, 2024 Cambridge.
K2: The new documents in mycenaean greek. 2. J Killen ed, 2024 Cambridge.
L Klein, W Haak, I Lazaridis, N Patterson, D Reich, K Kristiansen, K-G Sjögren, M Allentoft, M Sikora o E Willerslev 2017, Discussion: Are the Origins of
Indo-European Languages Explained by the Migration of the Yamnaya Culture to the West? European Journal of Archaeology.
JT Koch och FF Palacios 2019, A case of identity theft? Beaker People and Celtic origins. I: B Cunliffe o JT Koch eds, Exploring Celtic Origins, Oxford.
J Koivulehto 2016, Verba vagantur, Jorma Koivulehto in memoriam, Helsinki.
H Krahe, Unsere ältesten Flussnamen. Wiesbaden 1964.
D Kuzmin 2014, The Inhabitation of Karelia in the First Millenium AD in the Lights of Lingistics. I: Fibula, Fabula, Fact. Helsinki.
WP Lehmann 2002, Pre-Indo-European, Washington.
Matasovic refereras i: Celtic from the West 2, Oxford 2013.
JP Mallory 2019, Proto-Indo-Eurpean, Proto-Uralic and Nostratic: A brief excursus into the comparative study of proto languages. In; Olsen et al 2019.
A Marcantonio et al 2011, Some unlikely tentacles of early Indo-European. In: Perspectives on the Origins of Indian Civilisation, Dartmouth conference, Delhi.
L Melchior, N Lynnerup, HR Siegismund, T Kivisild o J Dissing 2010, Genetic Diversity among Ancient Nordic Populations, Plos one.
JL Melena,2014 Mycenaean writing. I: A Companion to Linear B. Mycenaean Greek Texts and their World 3. Louvain-la-neuve.
L Neidorf 2014, Lexical evidence for the relative chronology of old english poetry, Selim 20 (2013–2014).
BA Olsen, T Olander och K Kristiansen eds, 2019, Tracing the Indo-Europeans, Oxford.
M Ostrowski 1998 History of the Basque Language, it nätet.
I Ottosson 2019, Möten i monsunen. Sverige och Kina genom tiderna , Göteborg.
Per Urales ad Orientem, Festskrift tillägnad Juha Janhunen. Helsinki 2012.
YY Rassamarkin o AV Nikolova 2008, Carpathian Imports and Imitations of the Eneolithic and Early Bronze Age of the Black Sea Steppe Area. I: Import and Imitation in Archaeology, PF Biehl o YY Rassamalin eds, Langenweissbach.
WP Schmid 1986, Alteuropa und das Germanische. I: H Beck ed, Germanenprobleme in heutiger Sicht, Berlin.
P Schrijver 2001, Lost languages in Northern Europa. I: Early Contacts between Uralic and Indo-European: Linguistic and Archaeological Considerations, Helsinki.
G Whittaker 2008, The Case for Euphratic, Bulletin of the Georgian National Academy of Sciences, vol. 2, no. 3.
S Wichmann 2021,A world language family simulation, Physica A 572 (2021).
FC Woudhuisen 2010, Towards a Chronological Framework for Significant Dialectal Tendencies in Indo-European, The Journal of Indo-European Studies 38.
E Östmo 2019, A linking cord: Pottery ornamentation and language in the North c.3600-2400 BC. In: Olsen et al 2019.
Jozef Saers