Eventuellt Neandertalspråk.

I ett litet häfte publicerade Krahe 1964 en studie över de äldsta flodnamnen i Europa. Det var namn på Aga, Ala, Alba, Ara, Arga, Ava, Drava, Kara, Pala, Sala, Sara, Sava, Tara, Vara, Visa, Ausa, Alma etc. Även flodnamnet Rhen ska vara förgermanskt.

Han noterade att dessa äldsta namn var sparsamt företrädda i Centraleuropa, men vanliga utanför det och det i alla väderstreck. Eftersom han belägger att detta inte har med keltiska att göra återstår en äldre händelse. Det vid Eifelutbrottet ödelagda centrala Europa blev kraftigt avfolkat och nya flyttade in, då i slutet av istiden. Analogt har Skandinavien få äldre flodnamn (Schmid 1986,158). Tolkar det som en effekt av istiden.

Fast då, för 10000 år sedan var floderna redan namngivna med dessa äldsta namn. Frågan är om man inte kan tillskriva dem Neandertalarna. Dessa hade svårt med i och y ljuden och dessa gamla flodnamn har i stort sett bara vokalerna a, o, e. De skulle passa in bra på vad denna istida befolkning förmådde. Om man nu vill tillskriva dem ett språk. I så fall kan man även tillskriva dem det Schrijver kallar geminal-språket. Då kan tex wurr ha betytt han-djur, kuti mjuka kroppsdelar, manig många, sug suga och kolos fisk. I sistnämnda fallet blir kolos svenskans val och latinets squalus. Människan kunde alltså själv fånga småfisken vid ytan, de stora, kolossala, dvaldes i havsdjupen som tex håkärring, brygd, val och tioarmad jättebläckfisk. Den senare i sanning kolossal och med armar, ögon och fiskstjärt som en sjöjungfru. Några tidiga avbildningar av Ishtar visar denna kärleksgudinna med väldigt långa rangliga ben, kanske just av denna anledning.

Från Karelen är protosamiska belagd. Kuzmin exemplifierar med en diminutivform -nce- och elme för övre i bl.a. flodnamn. Före finnarna bodde det samer i Karelen och dessförinnan andra folk av okänd ålder.

Ord som jul, vilket även finns i finskan kan ses som mycket gammalt, liksom kåta (Lascaux har tolkats som "ingången till grottan") men även ord som vas, rundad behållare med innehåll, ev betydande havande kvinna.

I baskiskan, euskera, används ordet för sten, haitz, ofta i samband med verktyg. Således anses språket gammalt. I svenskan används dock ordet för stor sten för redskapet hammare ( och som i Hammarby, byn på stenknallen ). Generellt gäller att stenredskap användes ända tills järnet blev allmänt tillgängligt, hos Samer ända in i 1900-talet, annars i Sverige till för ca 2000 år sedan. Ålderdomligare än så är inte detta språkbruk.

Det baskiska ordet för tjugo, hogei kanske återgår på vårt tjog. Annars har man i Norden förutom 10, 12 och 20-tals räkning även spår av enklare. Först har vi ettan sedan den andre. Då är man framme vid två, sedan tre. Nästa två börjar också på samma konsonanter: fyra och fem. Vidare sex och sju. Efter åtta upphör raden för 9 = 10 - 1, så det får bli nio och tio. Visst ser det ut som spår av en mycket enkel matematik? Samtidigt har vi storhundra om 120 och sumererna hade en halv sådan, 60. På ena handens fingrar kan man räkna 1 x 2 x 3 x 4 x 5 = 120. Då har man en avancerad matematik som alternativ. Kunde även tänka mig en istida ålder på den då den ju finns tidigt belagt, hos sumerer, och i utkantsområden som i Sverige.

De ovan nämda gamla flodnamnen ser många lingvister som tidigt IE ( Koch och Palacios 2019,65). Folken från stepperna består av två ungefär lika stora komponenter, en del östliga jägare/samlare och en annan del från södra Kaukasus och den Iranska platån (aa,44). Nu talade man därtill på Sardinien före romarnas erövring ett icke IE språk (aa,47) och då kartorna över keltiska språk på Iberiska halvön klart visar på andra språk på Medelhavssidanen (aa, 47,55 och 71) kan iberiska och baskiska ses som kommet med senare invandrare.

Uppfattar IE som det språk som alltid talats i Europa. En grupp som Etruskerna invandrade och så uppfattar jag även baskiskan och samiskan. De sistnämnda grupperna har mycket av haplogrupper gemensamt. Att se ord för bostad (*butä) , palisad (*koret) och kastell (*katrik) som hörande till för-IE såsom Matasowic gör känns bakvänt. De äldsta borde vara kåta/kote/kätte och bostad (butä) vara bättre boende och yngre. Ordet för rakkniv borde inte heller vara från substrat, utan kommit in senare.

Några exempel på ord som tyder på att finsk-ugriska språk som samiska och finska varit granne med tidig svenska utgör uttryck som balla ur för fega ur och kolavippa för att dö. Dessutom skiljer inte finska språket på män och kvinnor som de kontinentala språken, som tex tyska och franska gör och där har svenskan en likhet med finskan med att ta lätt på vilket kön det gäller. Grannskapet har mao varit länge. Det vikingatida uttrycket för guld, välska kornet, välska guldet kan ju innehålla det uraliska wäska = koppar/brons. Man har då vid sidan om de sumeriska metallnamnen tidvis också uraliska. Mera vågat är kanske att se likhet mellan uraliskans pelä = kant, sida och vårt ord för päls. Men visst skulle man komma långt bak i tiden om likheten fanns.

I de uraliska språken finns rätt många låneord ur IE för olika kroppsdelar, ofta styckningsdetaljer av viltet men även av skinn och läderprodukter. De vittnar om tidig handel mellan de olika folken. ( Koivulehto 2016,404). Samtidigt visar det att man inte bytt språkfamilj i Europa såsom man gjort i Sydamerika, till spanska/portugisiska, eller i Afrika, till arabiska/franska/engelska etc.

Flodnamnet Glan kan vara keltiskt och då betyda rent vatten. I Norrland kan likaledes det keltiska pit i betydelsen arg gubbe ligga bakom Piteälvs namn. Floden har en Storfors medan grannfloden Lule älv lullar fram i sakta mak.

Finska flodnamnet Eura härstammar från ethra, låter som Ätran i Halland. Vidare motsvaras norskans Eitra tex av tyskans Eitra, litauens Aitra och vitrysskans Jatra ( Schmid 986,159).

Floden Neva i S:t Petersburg hette på den svenska tiden Nyenälv, ett baltiskt flodnamn mitt i det finska området. I Holland heter det som är kvar av en av Rhens gamla flodarmar Vecht, romarnas Fectio. Där ligger slottet Nyenrode, även här det baltiska namnet på djup, mörk flod: nyen. Ortnamn på Maarssen finns i närheten, kanske spår av folkstammen marsater som fanns före Batavernas uppror.

Kinesen Gao omtalar om Shen Nong regimen, 3000 - 2500 f.Kr. att de talade ett uraliskt språk. Bl.a. besläktade ord för keramik, att plöja och att sälja styrker detta.

Efterföljande Xuan Yuan, 2500 - 2000 f.Kr beskrivs som talande ett germanskt språk. Bl.a kinesiska ord för kärra, märr(häst), skepp, blek/vit och mjölk tyder på det. (s243 o 264)

Senare beskrivs beteckningen Shang/Song, 1600 - 1050 f.Kr., vara etymologiskt lika med samernas Sapmi och finnarna Suomi.

Efterföljande Zhou, 1050 - 256 f.Kr., har ett namn som kan vara besläktad med tysk(-land).

Bakvägen över Kina skulle man kunna datera de germanska språken som existerande på stenåldern! I den åldersomliga Götr

Observera att med språken är det folk som rör sig och det ger avtryck i DNA. Se dienekes.blogspot.se 10.6.2015 för en sådan studie.

Av sena stenåldersgrupper i Sverige uppfattar jag gropkeramikerna som komna från N Ryssland och då talandes ett finskt-ugriskt språk. Strids/båtyx-kulturen är då de ursprungliga invånarna vars stammar bildar grunden för landskapsindelningen. De innehar också bättre boplatslägen än de senare komna gropkeramikerna. I Skåne har stridsyxkulturen de sämre boplatslägene ( Malmers pleionkartor) något som talar för att de kommit från Mälardalen.

Från nätet.

Om pre-proto-germanska, ett urval ur Cranberry letters:

ASET? a great sea creature. non-IE

*blo:þaN "blood." Proto-Germanic

*gis-nó- "pine tree." Substratum

*ho:d- ~ *hatt- "hat." Substratum. Proto-Germanic

*ko:ko:n- (m.) "skid" Proto-Germanic. En stor löpskida och en mindre att sparka med i snön

*magan- (m.) "stomach." Proto-Germanic.

*skalka- (m.) "servant." Proto-Germanic.

*skuldra- (m.) "shoulder." Proto-Germanic

*sperh1- (?) ["wood"?]. Proto-Indo-European or Substratum

Yamnaya kulturen dateras till 3600- 2300 f.Kr. Beskrivs som Indoeurpeiskans, IE, ursprungliga kringvandrande herdar. Deras artefakter med kopparspetsar mm ser dock snarare ut som vanliga chalkolitiska jordbrukares.

Ca 3000 f.Kr. skulle så pre-proto-G bildas och ca 2500 f.Kr. proto-G.

Äldsta IE beräknas av Michael Dunn till 6000 f.Kr. och förläggs till jordbrukare i södra Turkiet.

Allt var enklare då IE kom med Snörkeramikerna, enkelt att följa spridningen av keramik med snörintryck över Europa. Nu verkar det vara Klockbägarna som från Spanien sprider IE vidare.

Röran blir till slut lika rörig som Europas väl blandade befolkning. Med ytterkanter som är mindre berörda, typ Skandinavien, Grekland, Italien och Spanien. För växt och djurlivet gäller att de "vandrar" åt väster så långt det går. Tycks gälla människor också. Därav keltiska vid Atlanten.

I Bojs och Sjölund 2016 anges att en tredjedel av svenskan är förindoeuropeiskt (aa,46). Genetiskt skulle stridsyxkulturen vara haplogrupp R1a och vara lite vanligare i inlandet än R1b som är vanligare vid kusterna (Gropkeramiker? ). tillsammans med I1 utgör de 40% av dagens haplogrupper (aa,60). En ganska stabil befolkning! I sagda arbete kallas Snörkeramikernas undergrupp Ockragravkulturen för Yamna/Yamnaja och ses som det ursprungliga IE herdefolket (aa,38ff). Observera dock att man normalt ser denna kultur på den bördiga jorden norr om Svarta Havet som tidigbronsålders jordbrukare, isolerad och med möjligen inflytande från karpaterna ( Rassamarkin och Nikolova 2008).

Andra ser mest Yamna i dagens Norge, Litauen och Estland (Drews 2017,21) och att spridningen sker över de ryska slätterna. Det äldsta IE, proto IE, PIE är rimligen ett kreolspråk. Dvs det har kvar mycket av substratet över vilket ett nytt språk blandas in ( aa,11), var det nu skedde.

Idén att man redan under istiden talade IE i Europa kallas PCP = Paleolithic Continity Paradigm och omfamnas mest i Spanien och den literaturen är då också mest på spanska ( Koch 2013,12-13). Spanien var också mera stadigvarande befolkat istiderna igenom så de borde ha det bättre materialet och teorin tilltalar mig.

Dock. I norra Kasackstan bodde ca 4000 f.Kr Botai-Terseh folket som höll sig med hjordar av hästar och drack jäst sto-mjölk. De åt äpplen och kände till hjulet. Spridningen av IE skulle då synas i spridningen av hästar och äpplen.

Sen finns ju ett ord för vin i PIE, waynu, ett inlån från proto-semitiskan liksom ord för säd och oxar. Förklaringar kommer.

Litteratur:

K Bojs och P Sjölund 2016, Svenskarna och deras fäder. De senaste 11000 åren. Stockholm.

R Drews 2017, Militarism and the Indo-Europeanizing of Europe, Milton Park.

Jingyi Gao 2012, Official colours of Chinese regimes: a panchronic philological study with historical accounts of China. Trames, 2012, 16(66/61), 3, 237–285, Tartu.

M Heikkilä 2014, Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum, Helsingfors.

JT Koch och FF Palacios 2019, A case of identity theft? Beaker People and Celtic origins. I: B Cunliffe o JT Koch eds, Exploring Celtic Origins, Oxford.

J Koivulehto 2016, Verba vagantur, Jorma Koivulehto in memoriam, Helsinki.

H Krahe, Unsere ältesten Flussnamen. Wiesbaden 1964

D Kuzmin 2014, The Inhabitation of Karelia in the First Millenium AD in the Lights of Lingistics. I: Fibula, Fabula, Fact. Helsinki.

Matasovic refereras i: Celtic from the West 2, Oxford 2013.

Per Urales ad Orientem, Festskrift tillägnad Juha Janhunen. Helsinki 2012

YY Rassamarkin o AV Nikolova 2008, Carpathian Imports and Imitations of the Eneolithic and Early Bronze Age of the Black Sea Steppe Area. I: Import and Imitation in Archaeology, PF Biehl o YY Rassamalin eds, Langenweissbach.

WP Schmid 1986, Alteuropa und das Germanische. I: H Beck ed, Germanenprobleme in heutiger Sicht, Berlin.

P Schrijver 2001, Lost languages in Northern Europa. I: Early Contacts between Uralic and Indo-European: Linguistic and Archaeological Considerations, Helsinki.


Tillbaka


Jozef Saers