Version för september 2018 med data från Hauck, Pesch och Mannering mm: kolumnförteckning, IK-nummer:

Som synes kommer IK119 Madla efter dess ögla som är gjord av en brakteat, här kallad 1119, positioner 251 resp 245. IK47 Elmelund och Oure, med dess två "bröder" hamnar här långt nere på position 293 medan de hos Axboe återfinns alldeles i början, något som verkar trovärdigare. Att Lilla Joredfyndets myntkopia M-brakteaten IK107 hamnade i kolumn 74 när fyndet är från sent 300-tal, C3b (tex Przybyla 2018,837), manar till en viss försiktighet i användandat av seriationen. Bättre med IK286 Käldar och Havor, kolumn 307, ÄEG 496 - 498 räknas till V:2 där Kälderfyndet har nr 409 medan det från Havor med sitt låsbleck räknas till V:1, gravfynd nr 356.

I seriationens övergångszon till D-brakteatrarna som börjar med IK601 Blakerney-Freshes i kolumn 415 finns några med enbart hästfigur, formulärfamilj D1, som tex IK371 Danmark, IK466 Madla, IK552 ufo och IK504 Selvik i kolumner från 395 till 481. Utspridda i mittfältet återfinns treguda- brakteatrar, formulärfamilj B1, som IK51 Killerup, IK595 Fuglsang, IK39 och IK40 Danmark, IK20 Zagorzyn, IK66 Gummerup samt IK165 Skovsborg i kolumnerna 267 - 409. En översikt över hur formulärfamiljerna utföll här.

Nedan dateringar bestående av ingående mynt och fyndkombinationer. I kolumn för åren 300-310 har införts denarer, markerat med s, och bronsmynt i den för 350-talet, markerat med b. De första daterande kommer i 430-talet och sedan är det stopp vid år 600. Kanske av försiktighet i dateringarna.

I depåerna ligger brakteatrar som ligger utspridda i seriationen. Sammanslagna i 20-tal kolumner där den äldsta bestämmer i vilken rad depån ska läggas.

Ett urval med depåer med solidi och en tremis visar guldfynds förekomst under hela den beandlade tiden:

Motsvarande för guldförande depåer gav:

Det fåtal depåer som omfattas samlas närmare diagonalen i detta diagram än i det förra. Vid olika seriationsförsök märker man att de med tydligast ordning på dateringarna samlar sig mera mot diagonalen, relativt sett. En framtida genomgång av brakteaterna kanske ger mer tydliga sådana fördelningar.

En genomgång av dateringar för mellansvenska brakteatrar ( Johansson 2006, 15ff) gav en möjlig tolkning att ca rad 370 i seriationen passerades år 536.

Pesch har 2015 behandlat guldhalskragarna. Hon kan brakteatrar och jämför motiv från en åttondel av alla brakteater med guldhalskragarnas. För halskragen från Ålleberg är de utspridda från kolumn 19 till 382 med en median vid 240. Den från Färjestaden jämförs med brakteatrar i kolumnerna 159 till 490 med medianen 340. Mönekragens har större spridning, från 22 till 608, medianen vid 400. Samma resultat som i den tidigare seriationen.

IK 582 på kol 539 från Dover Buckland grav 250 har 14C daterats till 1572 BP, kalibrerat 415-555 (Bayliss et al 2013,341).

De Anglo-Saxiska gravfynden kan serieras på olika sätt. I detta fall grupperade typerna parvis, två och två. Sedan återstod en tredjedel av gravfynden i hopp om att få en tydligare kronologi. Sedan kan man utifrån 14C-värden omräkna BP till AD värden med hjälp av en kalibreringstabell. Denna tabell/kurva uppvisar kraftiga svängningar, wigles, men eftersom dateringarna ligger i en kronologisk ordning kan man, där flera årtal är möjliga, välja det mest sannolika. Ett första försök gav att hela seriationen omfattade tiden 360 - 700 genom att dra en enkel syftningslinje genom tabellen.

De mynt som förekommer är alla från tiden 650 - 700 e.Kr. och faller alla in på rad 169 - 212. (lista i aa,513). Sutton Hoo 1 graven kom inte med i denna seriation. Sammanlagt nio olika seriationer prövades med lite olika indata. I de där både Sutton Hoo 1-båtgraven och Snape var med kom Snape alltid före Sutton-Hoo. Rimligt med Snape-söljans klara stil I drag.

Bortsett från ovannämda IK582 låg alla förekommande brakteaterna då inom tidsintervallet 570 - 640. Rimligt eftersom många av dem uppvisar stil II drag (se Höilund Nielsen 2013,212). Bilder på fem sådana se Gaimster 1992, fig 6 och 1998,fig106. De saknar IK-nummer. Gaimster har 1998 jämfört motiv på brakteater med pressbleck och många andra vendeltida föremål. Ser dock få hakspetsar på djuren på Arnegundes smycken och endast enstaka på söljan från Fétigny (se tex Graenert 2007, Taf 6) varför jag räknar båda till mest stil I.

Första seriationen av Anglo-Saxiska gravfynd gjordes på "rådata" och då kom 620 gravfynd med. Brakteater i stil I, Dover Buckland grav 245 IK581 och grav 250 IK582 placerade sig på rader kring 400. De i stil II kring rad 580, Camerton grav 5, Kingston Down grav 235 och 253. En klar åtskillnad. Före brakteatrarna ligger dock i seriationen Sutton-Hoo 1 på rad 225 och Taplow på rad 213. Något känns fel här. En uppdelning på mans- och kvinnogravar gjordes. Normalt behövs detta ej. Så är de tex de flesta föremålen i Arnegundes grav sådana som även platsar i en mansgrav, som tex rembeslag. Lerkärl och kammar mm brukar också vara gemensamma för könen. I det Anglo-saxiska materialet följde vid en seriation av mansgravarna 14C-värdena och platserna i seriation åt, med en viss spridning:

Typiskt stil II djur med hakspets återfinns även på brakteaten IK536 Teig som i brakteatseriationen ligger på plats 454 av 624 möjliga. På pressblecken som Klein-Pfeuffer katalogiserat och daterat till 600-talet återfinns de ett flertal gånger, tex i hennes katalognr 207, 232, 237, 278, 296 och 386.

Fläta som utgår från djurets mun finns på IK474 Norheim, plats 383, och på pressbleck som nr 67 och 249. Det motivet återfinns även på engelska relieffibulor som Hines katalogiserat, tex Thornborough och Netleton som hör till hans sena grupper.

Huvud förenklat till en halvbåge med ring över ett runt huvud på IK589 Billingford-D och IK601 Blakeney, på plats 472 och 415, har likheter med ett huvud på Sutton-Hoo skölden och fibulan från Chessel Down ( Hines Plate 13).

Huvud med tofs och nedåtböjd underkäke finns på IK445 Holmgårds Mose, IK447 Holte och IK508 Simonnes, platser 506, 540 och 505, samt på pressbleck nr 220.

Rombiskt huvud på IK475 Norra Torlunda, IK514 Skovsborg, IK559 Varpalota och IK624 Shalfleet, platserna 582, 578, 622 och 621, samt på pressbleck 232.

Som synes är bildvärlden ganske internationell och brakteater fortsätter att tillverkas på 600-talet.

Några pressbleck som nr 41 och 242 har ett djur med markerad, ofta lång tunga och det motivet återfinns i klart 500-tal på brakteaterna: IK270 Helgö, IK452 Jåtog, IK484 Poysdorf, IK570 Sylten, IK608 Hambledon Hill och IK 614 Rugbjerg, alla positionerade mellan 178 och 483. Sådana avbildas också hos Hines 1997 på Plansch 1 - 3, 6 - 9, 30 - 31. Därtill finns ett större antal pressbleck där djuret biter sig i sin svans, men då är det inte längre en lång tunga. I vilket fall finns här en osäkerhet i dateringarna mellan pressblecken och brakteaterna. Seriationen får bedömas som möjligt resultat med en osäkerhet av statistisk art.

Suzuki ( 2008,275) ser Vimose-djuret med tydliga ovaler eller ränder mellan öga och näsa på brakteatrar som IK25 Björnsholm, IK58 ufo Danmark, IK142 ufo Randers, IK147 Rynkebygård och IK231 Dalum , alla inom 89 - 181, samt på fibulor från Finglesham D3, Engers, Basel Kleinhüningen 74, Donsdorf 78 och Bifrons 41.

Djurkroppar utfyllda md ovaler/streck på IK59 Fyn, IK236 Eckernförde och IK279 Holmetorp, alla inom 38 - 167, samt fibulor från Galsted och Finglesham D3.

Dessutom ser hon Djurhuvuden med lodräta streck på IK215 Aversi, IK238 Ejby, IK244 Fredrikstad, IK249 Fyn, IK267 Hammenhög, IK298 Lynge Gyde, IK330 ufo Danmark och IK349 Ström. Sistnämnda i kolumn 213, de övriga meelan 12 oc 20. Därtillpå fibulor från Agerskov, Basel Kleinhüningen, Donzdorf och Bifrons.

IK374 Undley räknar Suzuki (2006,32ff ) till en grupp som dessutom består av IK76 Wurt Hitsum, IK156 Sievern och IK323 S:t Giles , alla inom intervallet 103 - 311.

Mannering ( 2017,74ff) har gjort en typologi på klädedräkten på många av brakteatrarna. Läggs detta in i seriationen kom de med långbyxor att hamna i den yngre gruppen, de med synlig klädnad på överdelen i den äldre. Guldgubbarna vars klädedräkt Mannering också typologiserat har vid en seriation ryggknappspännen i den yngre delen och runda i den äldre. Långbyxor hör även här till den yngre gruppen. De med kaftan hör till de äldsta. Blecken på hjälmar passar inte riktigt in i typlogin och bonaderna vill sig inte riktigt. De från Oseberg sprids ut över nästan hela seriationen. Att bonaden från Skog placerar sig i slutet av seriationen visar att seriationen dock har en kronologisk mening. Så kan också hjälmbleckens medelpunkt i seriationen visa på en relativ ordningsföljd från Torslundplåtarna till Vendel I, Vendel XIV, Vendel XI, Sutton Hoo, Valsgärde 7 och Gamla Uppsala Östhög samt slutligen Valsgärde 8. Vendel XII saknas här eftersom hjälmen saknar krigarbilder. Jämförs djurbilder i graven med de på brakteatrar bör den placeras mellan Vendel XIV och XI. Hjälmarna kan då knappast ses som hundraårigt arvegods (som tex hos Lindquist 1925,202 eller Andersson 2017,33 mfl), utan gjordes snarast på beställning. Sutton Hoo ger en datering till ca 600 och medelvärdenas distinkta åtskillnad talar för att en båtgrav åt gången och en "kunglig person" åt gången blev gravlagd i Uppland. Möjligen kan man anknyta dem till den medeltida lokala traditionella historieskrivningens kungalängder såsom de återfinns i tex rimkrönikor.

En seriation av gravfynd från Thüringen (Hansen 2004,122) ger att D-brakteater som IK477 Obermöllern 20 och IK566 Wörrstadt placerar sig i den yngsta delen, nära förekomsten av stil II och de fibulor som kallas nordiska. De andra brakteatrarna är mer spridda i seriationen och ligger alla inom fas 3 och 4.

Litt:

K Andersson, Krigarna från Valsgärde, Stockholm 2017.

A Bayliss et al 2013, Anglo-Saxon Graves and Grave goods of the 6th and 7th Centuries AD: A Chronological Framework, London.

M Gaimster 1992, Scandinavian Gold Bracteates in Britain. In: Medieval Archaeology 36.

M Gaimster 1998, Vendel period bracteates on Gotland, Lund.

G Graenert 2007, Merowingerzeitliche Filigranscheibenfibeln westlich des Rheins, Montagnac.

CM Hansen 2004, Frauengräbber im Thüringerreich, Basel.

J Hines 1997, A new corpus of Anglo-Saxon great square-headed brooches, London.

J Johansson 2006, År 536 och guldoffren -kan Morten Axboes tes stämma på de folkvandringstida gulddepåerna i Mellansverige?, stencil Stockholm.

S Lindqvist 1925, Vendelhjälmarnas ursprung. In: Fornvännen 20.

U Mannering 2017, Iconic Costumes, Oxford.

K Höilund Nielsen 2013, Typology. In: Bayliss et al 2013.

M Klein-Pfeuffer 1993, Merowingerzeitliche Fibeln und Anhänger aus Pressblech, Marburg.

A Pesch 2007, Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungszeit - Thema und Variation, Berlin.

A Pesch 2015, Die Kraft der Tiere, Mainz.

MJ Przybyla 2018, Pressblechverzierte spätkaiserzeitliche Trachtbestandteile in Südskandinavien, Köpenhamn.

S Suzuki 2006, The Undley Bracteate Reconsidered, Linguistic and Runological Perspectives. In: Anglo-Saxon Studies in Archaeology and History 13.

S Suzuki 2008, Anglo-Saxon Button Brooches, Typology, Genealogy, Chronology. Woodbridge.

Tillbaka

Jozef Saers