Listor över kvinnogravar och de föremålstyper som kommit till användning.
Listor över mansgravar och de föremålstyper som kommit till användning.
En sammanställning av föremålstyper i anglo-saxiska gravar med liknande i andra länder finns hos Bayliss et al (2013,482-483). De typer som förekommer i min seriation av det engelska materialet och de som förekommer i det tyska i Siegmunds listning (1998) i min seriation av mansgravar jämförs nedan. Radvis de 87 engelska typerna och i kolumnerna de 185 från det tyska materialet. I breda drag följs de åt utefter diagonalen. Mittkolumnen kan indikera svårigheter att avgränsa typer på samma sätt och en ensam markering nedtill till vänster på rad 6 är svärdstyp SW8-b resp Spa6B. Seriationer består ju av flätor av argument och skulle man ta bort denna skulle säkert ett nytt liknande problem visa sig.
Vad gäller spännena i kvinnogravarna noteras i anfört arbete sid 495 att ett exemplar av BR2-b1 i Gil41 är en anakronistisk kvarleva. Kan dock lika gärna vara ett utslag av den matematiska behandlingen. Liknande differenser förekommer mellan Siegmunds seriation 1998 och Koch 2001 pga olika dataprogram, olika datamängder, olika typologier mm. Och som i mitt fall rena avskriftsfel som gör mina resultat till att vara endast preleminära.
Generellt stärker dessa jämförelser dock att den tyska och den engelska kronologin löper parallellt och över samma tid.
Analogt framträder samma fenomen vid en jämförelse med det gotländska materialet. Bayliss et al (2013,482-483) anger att deras typer SW1-a och SB3 motsvarar Nörgård Jörgensens SP2 och SBA1. Båda ligger i båda seriationerna i den ädre delen. Engelska SX1-c motsvaras av SAX1 och ligger i seriationernas yngre del.
Jämförs seriationer av rhenlandets material ( Müssemeier et al 2003) med det anglo-saxiska enligt Bayliss et al ( 2013,482-483) erhålles en bra överensstämmelse:
Rhenlandet kolumnvis från 1 - 185, det anglo-saxiska i rader från 1 - 87. Den avvikande markeringen i kolumn 4 rad 6 härör från att Baylis et al jämfört avlånga kantbeslag till svärdslidor, deras SW8-b med rhenlandets Spa6B. Riktigare hade varit Spa6A och markeringen skulle hamnat i kolumn 10 och in i den allmänna samlingen.
De sydtyska mansgravarna såsom Koch listar det ( 2001) ger vid seriationen en mindre tydlig överensstämmelse:
Kolumnvis 128 sydtyska föremålstyper och raderna de sedvanliga 87 angel-saxiska. I kvinnogravarna finns ibland mynt och i seriationen utfaller de i gravfynden i god ordning:
Mynten i skalan från år 400 till 600 och 314 gravfynd serierade. En schematisk syftningslinje från år 400 till 620 verkar rimlig. Då kunde år 550 passeras vid rad 200 med fibula av Goethes typ på rad 265 från Pleidelsheim 17, den skandinaviska typen på rad 270 från Untertürkheim 201, Chassemy-typen på rad 274 från Pleidelsheim 20, stil II i Klepsau 4 och 23 på raderna 277 och 282 samt pressbleckfibulan i Pleidelsheim 177 på rad 310 och fas 7, 580 - 600.
Gör man en översikt över alla mynt- och dendrodaterade gravar i Tyskland enligt Siegmunds lista ( 1998,523ff) erhålles följande bild och tiden från år 400 till år 800:
För period 5 - 7 ligger dateringarna samlade. Genomsnittet för perioderna börjar med år 530 för period 4 och ökar med 10 år per period fram till period 7. Sedan ett 60 års hopp till period 8 och år 620 och sedan 40 år till period 9 och 10. Så kan man dock inte ange perioder, utan man gör andra avväganden när man sätter tidsintervallet. Så blir, förenklat, period 1 tiden 400 - 440, per 2 fram till 485, 3 till 530, 4 till 555, 5 till 570, 6 till 585, 7 till 610, 8 till 640, 9 till 670, 10 till 705 och period 11 fram till 740. Müssemeier et al har gjort mindre justeringar (2003,74ff): fas 1 och 2 tiden 400 - 480, fas 3 fram till 525, fas 4 till 565, fas 5 till 590, fas 6 till 610, fas 7 till 650, fas 8 till 680, fas 9 till 710 och fas 10 till ca750. Friedrich (2016,142ff) senarelägger slutet av fas 4 till 580, fas 5 till 620, fas 6 till 660 och fas 7 till 700 ( mina förenklingar). Samtidigt framträder en bild där typologin skulle kunna optimeras bättre med tex period 7 för enbart fynd med mynt efter år 550. Som bilden är nu verkar Nermans period VI:2 och VII:1 samlade till en 500-tals grupp med bara en vag utveckling av modet.
Jämförs de 87 anglo-sachsiska typernas kronologi i mansgravarna med de franska, såsom de framstår i Legoux et als seriation (2006), följs kronologierna åt i ett brett band. Den franska är indelad i 7 faser och typerna anges genomgående som förekommande över flera av dem (aa,54ff). Min tabell får därvid ses som en grov första skiss.
Fasindelningen är
Protomérovingien .. v. 440/450 - v. 470/480
Mérovingien ancien 1 v. 470/480 - v. 520/530
Mérovingien ancien 2 v. 520/530 - v. 560/570
Mérovingien ancien 3 v. 560/570 - v. 600/610
Mérovingien recent 1 v. 600/610 - v. 630/640
Mérovingien recent 2 v. 630/640 - v. 660/670
Mérovingien recent 3 v. 660/670 - v. 700/710 (aa,7).
Nedan en tabulering av myntdateringar i de olika faserna. Sista präglingsåret anges, vilket för Childerics grav betyder datering till 491 fastän Childeric dog 482.
En jämförelse mellan Nermans gotländska material (se Saers 1978) och Nörgård Jörgensens gotländska vapengravar visas nedan. "Nermans" i kolumner från ca 400 till 694 och grupperat i grupper om 25. Radvis står vapengravarna från 1 - 117. De följs åt.
Inventariet i Nörgård Jörgensens fas I, 520 - 570 motsvaras närmast hos Müssemeier et al av Phase 6, 580 - 620. Fas II motsvaras då av Phase 7, 610 - 650. Man får en kronologi liknande Nermans: VII:1 550 -600, VII:2 600 - 650 osv.
Örsnes (1966) delar in vendeltiden i tre faser, 575-650, 650-725 och 725-800. För fas 1 jämför han även det danska materialet med utländskt. För typ C12, smala tungformade remändebesslag, jämför han med Bjärs 109, 115 och 117 samt Vallstenarum, VZG nr 5, 6, 7 och 33, alla period VII:1. Det från Krefeld Gellep 454 hör hos Müssemeier et al till fas7, mitten av 600-talet och då närmast i period VII:2. Typ C1, rektangulärt beslag med kraftigt välvda hörnnitar, återfinner han i Åker i Vang, Brucebo, Roes och Tuna XIV samt de tyska Siersdorf 13 och 21 från fas 5 och 6, dvs tiden 565 - 620. I stort överensstämmer här dateringarna hos de olika författarna.
Przybyla (2018,182ff) delar upp de gotländska amborstfibulorna av Almgrens grupp VI serie 2 i en yngre resp äldre grupp, typ Vallstenarum resp Havor. Den äldre gruppen återfinnes i ÄEG period V och den yngre i VWG period VI. Enligt Przybyla hör de alla till period C3, men det finns en dansk datering för de yngre till D1 (aa,185). Att period D och Nermans period VI - VWG är samtida framgår även av Beckmanns katalog från 1969, såsom visats i Saers 1978,15.
Fibulan från Barshaldershed 29 finns avbildad hos Przybyla som Abb 6/16:2 och liknar närmast VWG 35. Hos Nerman är fibulan endast angiven med X i grav VWG 84 och kom inte med i min seriation. Det gjorde däremot gravfynd VWG 113 Stora Hästnäs, Visby med fibulan VWG 113 avbildad i Przybyla Abb 6/16:5 och i seriationen på rad 233. Vallstenarumgravfyndet ÄEG 277 med fibulorna ÄEG 31 och 33 ligger i seriationen på rad 224, fast den av Nerman räknas till period V:1. En viss osäkerhet föreligger här i kronologin, men i det stora hela verkar Nermans kronologi vara robust och ännu användbar.
Benämningar på tidsavsnitt och deras innehåll varierar mellan Europas länder. Ringtved byggde upp en keramiktypologi för Jylland (1986). Hennes faser a och b har Almgren VII-fibulor ( med hög nålhållare). Fas a omfattar tiden ca 170- 200, C1. Fas b har även rosettfibulor , C2, 200-talet. Fas c har fibulatyper som Gudumholm, Nydam och Haraldsted samt plåtfibulor utan djurornamentik, sen C2, C3, hela 300-talet. Fas d har korsformiga fibulor och plåtfibulor med djuravbildningar, D, 400 talet fram till ca 550. ( fritt efter aa,135 och 140) Reliefspännen kommer därefter under 500-talet Nermans period V:1 blir då C2 och V:2 C3, årtalen oförändrade och VI:1 börjar år 400.
En uppdelning i fibelzoner hos Rau ( 2010,Abb21 och 38) kan jämföras med gängse indelning som tex hos Przybyla (2018) genom att samma fynd förekommer i båda fallen. En förenklad skiss ger:
Fibelzone 1 300 - 360 C2a .. C3a
Fibelzone 2 350 - 410 C2b .. C3b
Fibelzone 3 400 - 460 C3 .. D1
Fibelzone 4 450 - 510 C3b .. D2
Före punkterna det som återfinns hos Rau, därefter gängse dateringar av gravfynd som återfinns i fibelzonerna.
Skissen nedan visar gravfynd i radordning hos Ringtved, börjandes med nr 101 och fram till 176 och motsvarande fynd i rader hos Rau från 1 till 81:
Fas d omfattar raderna 167 till 176 och fibelzon 4 kolumnerna 46 till 71
Eftersom nydamfibulor är mycket ovanliga i England där korsformiga är vanliga och Angel-Saksarna invaderar England efter år 430 så gör de det under Ringtveds fas d som motsvarar Raus fibelzon 4 och 5.
Det har gjorts ytterliggare seriationer på keramiken från Sejlflod, se Carlsen et al 2005. De kommer tull likartat resultat. Därtill förekommer nu gravar med keramik från första och sista perioden liksom ett antal med tidsmässigt mindre spridning. Som jag ser det är det en konsekvens av seriationmetoden och inte nödvändigtvis på riktigt. Använder man sig endast av logiska resonemang får man inte denna typ av spridning av materialet, men det är inbyggt i de mera statistiska metoderna.
Przybyla serierar i sin stora bilaga (2018B,Table 1 ) under diagonalen. Serierar man istället kring diagonalen ter sig en jämförelse med Rau (2010, Abb 21) som följer:
En god överensstämmelse och hennes Phases V - VII, omfattande C3 och D, borde dateras till 400-talet. Ethelbergs översikt av bleckfibulor ( 1986, fig 19) upptar endast fynd som hör till den yngre halvan av Raus material och som hos Przybyta i stort hör till C3 och D.
Höjvang 1 har virke som dendrodaterats till ca år 300 ( Ethelberg 1990,93). Fynden hör hemma i period C2. Den närliggande graven Höjvang 2 är lite äldre, C1b - C2. Fibulan av typ P.IIIB6 i Höjvang 2 liknar den i tex Fallward 284 som hos Przybyta(2018b,187) dateras till 300-talet, något som också kan interpoleras fram ur hennes Table 1´s myntdaterade gravfynd. Dendrodateringen markerar då snarast period C2's början och inte dess slut.
Sösdalahorisonten har behandlats av Bitner-Wroblewska (2003) och hon ger en översikt i Table 5 där även relieffibulor förekommer. En del av fynden finns även hos Rau och bådas seriationer kan jämföras. De har ungefär samma ordningsföljd på fynden som hos Rau motsvarar hans Fibelhorisont 4 och tiden 450 - 500. Bitner-Wroblewska anger tiden till 350 - 450. Därtill har hon i mitten av tabellen en del fynd av relieffibulor, vilka i min seriation har olika ålder inom 500-talet. Jämfört med Przybylas stora diagram ligger fynden efter rad 400, dvs en bit in i 400-talet.
Tidigare (2001,106) har hon i en tabell över Sösdalahorisonten placerat bleckfibulorna tidigare än relieffibulorna, något som syns bättre om man serierar systematiskt utefter diagonalen. De relieffibulor hon tar upp är alla serierade till det äldre skedet av mig.
Skulle man följa Kühns fibelindelning (1974) skulle samtliga Raus fibelzoner tillhöra 400-talet. Likartat hos Åberg (1924,12ff ). Röran har sina orsaker.
Germanerna invanderar det romerska riket från år 400. Men det västromerska riket upplöses först på 470-talet och därmed det romerska levnadssättet, ekonomi och verkstäder. Det gör att man tex i Krefeld-Gellep har gravar som nr 902 och 968 med romersk keramik och glasskålar samt med runda pressbleckfibulor ( C2 hos Przybyla 2018,241ff) och bleckfibulor som hör till 400-talet ( se Bemman 2008). Mer om Krefeld-Gellep i senromersk tid se Böhme 1974.
I en seriation av keramik och glas i gravarna från Krefeld Gellep kan man följa utvecklingen till mitten av 500-talet. Sedan tar det frankiska bruket av metallföremål istället för keramik och glas helt över. Att ligga till bords ersätts alltså av jakt och krigande hinsides. Under 300-talet kan man följa lökknoppsfibulorna utveckling i den typologiska nummerordningen (för indelning se Siepen 2006,334), de små runda almandinfibulornas förekomst under sent 400-tal osv. Keramiken följer också typologin, men glastyperna hamnar i oordning i seriationen. Seriationen av keramik i det yngsta skedet verkar vara säkrare på mansgravar än kvinnogravar. Tex grav 1949 med tre lerkärl och en vendeltida sölja av järn (Phase 6, 580 - 620 ), återfinnes i slutet. Av gravfynden återfinnes ett 40-tal i Müssemeier et als seriationer (2003) och där följs de åt i kronologisk ordning.
Citterbard har bearbetad de äldre tjeckiska folkvandringstida spännena 2019. De som han räknar till period E1placeras av Kühn genomgående till 500-talet och D placeras i 400-talet. De egentliga reliefspännena behandlas inte i boken men skulle här rimligen ha räknats till period E, det normala utanför Norden. Folkvandringstiden är oclså internationell, både brukare och tillverkare är rörliga. Toth ger ett exempel från Uppåkra ( 2019) med långväga förbindelser, rimligen under kort tid och som borde påverka synen på tidshorisonter.
Även båtgravar togs med i vapengravseriationen. De placerade sig i en oväntad ordning som följer, de yngsta överst:
7 Tuna XII
8 Vendel IX
62 Valsgärde 7
63 Ulltuna
66 Valsgärde 6
68 Vendel I
70 Vendel XII
83 Valsgärde 8
86 Vendel XI
105 Vendel XIV
106 Tuna XIV
107 Sutton Hoo
och ett 10-tal av de äldsta vapengravarna hör då till sent 500-tal.
Bemmann och Hahne (1994) har en seriation över vapengravar där markeringarna placeras under diagonalen. Serierar man istället utefter diagonalen blir det en del omflyttningar. Tex blir Vestly-gruppen yngre och med den graven från Vestly med dess pressbleck i stil I. Se mera nedan.
En översikt över olika dateringar av båtgravarna finns hos Ljungkvist (2005), översikten ovan avviker i detaljer från alla andra dateringar som tar hänsyn till många olika aspekter på fynden. Herschend och Possnert har på nätet 14C-dateringar som daterar Valsgärde 7 till ca 575, Valsgärde 5 till ca 640 och Valsgärde 8 till ca 660 ( min tolkning). Vilket är rimligt och antyder att felmarginalerna är stora i seriationen. Så förefaller Staffordshirefyndets föremål att dateras från år 530 och till efter 700 (Fischer och Soulat 2011). Numera anger fyndets hemsida nedläggningen till tiden 650 - 675, efter Sutton Hoo och mitt i Vendelstil II tiden. Själv hade jag tänkt mig slutet av 500-talet för alla pjäserna eftersom flätverk finns, men oftast oregelbundet och utan djurhuvuden. De få djurhuvudena är oftast av 500-tals art och då kan man tänka sig slaget vid Fretherne 584 där Ceawlin och Cutha vann ett stor byte som bakgrund till fyndet. En sådan datering motsägs inte heller av Menghin (1983) som baseras på en seriation av svärdshandtagens typologiska element och väger in fyndkombinationerna. Beslaget med text, StH 500, har ett djurhuvud med utåtsvängd käftar liknande de på brakteater som IK103 Landegge , IK11 Åsum och IK203 Vä mfl. Vidare finns liknande huvuden i fynden från Sösdala (Forssander1937, Abb. 1 ) och Finnestorp (Nordqvist 2017,fig 31), på ett söljebeslag från Bezenye( Pallersdorf) 33 (Hampel 1905,3,Taf 60 ). Sådana söljebeslag avslutande med djurhuvuden finns på Gotland i yngre folkvandringstid ( VWG fig 502 - 506 ), även de från 500-talet. Ett pressbleck med ett djurhuvud med raka käftar men med klyven tunga, liknande det från Staffordshire finns från Crailsheim Ib ( Klein-Pfeuffer 1993, Tafel 89, nr 41) och är något yngre. Fler exempel finns från det samtida korskranket i S.t Peter i Metz ( Åberg 1947, Fig 26:9, Will 2001,nr 20 o 21). På tyska fibulor med barock fot finns de och Kühn daterar dem till första hälften av 600-talet ( 1974). På de nordiska reliffibulorna återfinns de också och då oftast på de de äldre i min seriation. De engelska motsvarighetern har liknande djurhuven på de äldre i min seriation av Hines(1997). Sammanvägt skulle det mesta då tala för en datering till sent 500-tal av Staffordshire fyndet.
Lägger man till äldre vapengravar i seriationen, som tex de listade hos Bemmann och Hahne 1994, får man en mycket koncentrerad seriation där alla markeringar ligger tätt utmed diagonalen. Nerhusgruppens typer SaxK, L1, Ax5 och SBA1 utgör här en brygga mellan katalogerna. Nedan en listning av gravarna där 3300 är Sutton Hoo och de yngre från Nörgård Jörgensens katalog anges med katalognumret + 1000:
Vestly-fyndet, nr 237, hamnar här på plats 131, även denna gång i vad som rimligen är 500-tal. Fynden från Ergo, Foss och Sätrang dateras hos Przybyla till C2b, C3b och C3b. De har katalognummer 210, 375 och 156 i tabellen ovan på rader mellan 152 och 159. Därmed skulle raderna 149 till 110 vara 500-tal ty Sutto Hoo finns som 3300, här på rad 103.
Evebö, nr 308 på rad 134 har ett mynt från 425/430 och Bemmann och Hahne daterar på liknande sätt som här görs (1994,319ff).
Fyndet från Glitre i Akershus har såväl nummer 1092 som 13 och ligger på rad 97 respektive 108, rätt nära varandra de olika typologierna till trots.
En jämförelse mellan denna seriation och Bemmann och Hahnes ursprungliga ges i nedanstående diagramm:
Radvis ovanstående seriation och i kolumnerna den ursprungliga.
o = 1, x =2, O = 3, X = 4 och 5.
Liknande för min seriation kontra den ursprungliga visar på större avvikelser:
Pojkgraven under domkyrkan i Köln, dendrodaterad till 537 +- 10 har en sköldbuckla som snarare liknar Bemmanns typ Va än Nörgård Jörgensens SBA1. Müssemeier et al skiljer på sköldbuckla S-SBu3 med platta nitar som äldre och en yngre med välvda nitar i fas 5, 565 - 590. Sköldbuckla SBA1 finns i graven Krefeld Gellep 1782 tillsammans med en silversölja med avlångt trekantigt beslag (Pirling 1974, 66, nr30b, Taf.52.2) liknande Müssemeier et als Gür3A eller B samt ett ringsvärd, typ Sp3b. Graven innehåller även en mängd antikviteter som gör att den placerar sig som för gammal i en seriationen som söker placera efter genomsnitliga värden. Namnet Arpvar finns skrivet på en bronskanna i graven, ARPVAR ERAT ELEX VNDIQVE PRE, "Arpvar var lyckligt allmänt ansedd"(min övers.från tyskan) med kapitalistyper som har seriffer och där lilla q används, såsom man återfinner på folkvandringstida mynt, brakteatrar mm.
Nörgård Jörgensens sölja GU3 med rund platta motsvarar hos Müssemeier et al typer som Gür 3C och Gür 4 1/2. Sistnämda motsvaras av VZG 267-274. Söljan med tresidigt beslag GU2 motsvaras av Gür3A. I samtliga fall motsvaras tidig vendeltid med tysk fas 5-6, 565 - 620. Nörgård Jörgensen daterar sin fas 1 till 520- 570 vilket är tidigare än Nermans datering 550-600.
I Frankrike har Périn mfl en sen datering av Arnegundes grav. Hon dog 565 eller 585 men graven dateras arkeologiskt till tiden 580-600 ( Périn mfl 2013,115).
Gravklotet på Inglinge hög har en fyrpassfigur överst och sedan ett band med strålar. Fyrpasspännen tillhör vendeltiden och då borde även gravklotet kunna dateras till den tiden. Sedan finns det ett band med ett vegetativt motiv, eller om det är förenklade djurvhuden. Denna ambivalens finns i den anglo-karolinska stilen som tidsmässigt ligger mellan djurornamentik och rik bladornamentik, dvs omkring 770 - 800 . Remtungan från Utrecht skulle kunna vara ett exempel, den har därtill ett fyrpass. Se tex Haseloff (1984,213).
Spiralornamentiken nedtill på gravklotet är kraftigt och varierat formgivet, men den har jag inget att jämföra med, men skulle vilja räkna den stilmässigt till 700-talet.
Litt:
O Almgren 1923, Studien über nordeuropäische Fibelformen der ersten nachchristlichen Jahrhunderte mit Berücksichtigung der provinzialrömischen und südrussischen Formen. Leipzig.
A Bayliss et al 2013, Anglo-Saxon Graves and Grave goods of the 6th and 7th Centuries AD: A Chronological Framework, London.
C Beckmann 1969, Metallfingerringe der römischen Kaiserzeit im freien Germanien, Saalburg Jahrbuch 26.
J Bemmann o G Hahne 1994, Waffenführende Grabinventar der jüngeren römische Kaizerzeit in Skandinavien. In: Berichte der Römisch-Germanischen Kommisson 75.
J Bemmann 2008, Mitteldeutschland im 5.Jahrhundert - Eine Zwischenstation auf dem Weg der Langobarden in den mittleren Donauraum? In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.
A Bitner-Wróblewska 2001, From Samland to Rogaland. Warszawa 2001.
A Bitner-Wróblewska 2003, W poszukiwaniu wspólnego czasu. Ziemie baltyjskie Skandynawia we wczesnym okresie wedrówek ludów,. I: Folia praehistorica Posnaniensia X/XI.
HW Böhme 1974, Germanische Grabfunde des 4. bis 5. Jahrhunderts zwischen unterer Elbe und Loire, München.
Trier = K Böhner 1958, Die Fränkische Altertümer des Trierer Landes, Berlin.
EB Carlsen, N Hauea o JN Nielsen 2005, The chronology and structure of the Sejlflod cemetery, Northern Jutland, Danish Journal of Archaeology 4:1.
J Clitterbard 2019 Spony vinaricke skupiny. Hradec Kralove.
P Ethelberg 1986, Hjemsted - en gravplads fra 4. & 5. årh.e.Kr., Haderslev.
P Ethelberg 1990, To grave fra Höjvang, Sönderjylland. Kuml.
S Fischer och J Soulat, 2011, The Typochronology of Sword Pommels from the Staffordshire Hoard.
JE Forssander 1937, Provinzialrömisches und Germanisches, Meddelanden från Lunds Historiska Museum 8.
M Friedrich 2016, Archäologische Chronologie und historische interpretation, Berlin.
G Haseloff 1984, Das Warnebertus-Reliquar im Stiftsschats von Beromünster, helvetia archaeologica 15.
J Hampel 1905, Altertümer des frühen Mittelalters in Ungern, Braunschweig.
J Hines 1997, A New Corpus of Anglo-Saxon Great Square-Headed Brooches Lonon.
M Klein-Pfeuffer 1993, Merowingerzeitliche Fibeln und Anhänger aus Pressblech, Marburg.
U Koch 2001, Das alamanisch-fränkische Gräberfeld bei Pleidelsheim, Stuttgart.
H Kühn 1974, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Süddeutschland, Graz.
R Legoux, P Périn o F Vallet, Chronologie normalisée du mobilier funéraire mérovingien entre Manche et Lorraine, Bulletin de liaison de l'Association francaise d'Archéologie mérovingienne 2006.
J Ljungkvist 2005, Uppsala högars datering, Fornvännen 100.
W Menghin 1983, Das Schwert im frühen Mittelalter, Nürnberg.
U Müssemeier, E Nieveler, R Plum, H Pöppelmann 2003, Chronologie der merowingerzeitlichen Grabfunde vom linken Niederrhein bis zur nördlichen Eifel, Köln.
ÄEG: O Almgren och B Nerman 1923, Die ältere Eisenzeit Gotlands 2, Stockholm.
VWG: B Nerman 1935, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockholm.
VZG: B Nerman 1975, Die Vendelzeit Gotlands 1:1, Stockholm.
B Nordqvist 2017, Horse tack from the Finnestorp offering site. In: The Sösdala horsemen and the quistrian elite of fifth century Europe, Århus.
A Nörgård Jörgensen 1999, Waffen und Gräber, Köpenhamn.
P Périn mfl 2013, Die Bestattung in Sarkofag 49 unter der Basilika von Saint-Denis. In: E Wamers, P Périn, Königinnen der Merowinger, Regensburg.
R Pirling 1966, Das römisch-fränkische Gräberfeld von Krefeld-Gellep 1-2, Berlin.
R Pirling 1974, Das römisch-fränkische Gräberfeld von Krefeld-Gellep 1960- 1963, Berlin.
MJ Przybyla 2018, Pressblechverzierte spätkaiserzeitliche Trachtbestandteile in Südskandinavien, Köpenhamn.
MJ Przybyla 2018B, Dress Diversity as a Source for Studies on Interregional Connections, Bonn.
A Rau 2010, Nydam mose, die personengebundenen Gegenstände 1, Höjbjerg.
J Ringtved 1986, Jyske gravfynd fra yngre romertid, Kuml.
J Saers 1978, Gotlands järnålder före år 800, databehandlade fyndkombinationsserier, stencil, Stockholm.
F Siegmund 1998, Merowingerzeit am Niederrhein, Köln.
M Siepen 2006, Fibeln. In: R Pirling och M Siepen, Die Funde aus den römischen Gräbern von Krefeld-Gellep, Stuttgart.
T Sjövold 1993, The Scandinavian Relief Brooches of the Migration Period. With a Contribution by T Sjövold, Oslo.
A Toth 2019 TRADITIONS AND INNOVATION IN FINE METALWORK IN THE MIDDLE DANUBE REGION IN THE SECOND HALF OF THE 5TH AND THE EARLY 6 TH CENTURIES A.D. ONCE MORE ON THE ‘SZARVAS’ BROOCH GROUP: NEW FINDS, NEW HYPOTHESES . Szeged.
VWG = B Nerman 1935, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockolm.
M Will 2001, Die ehemalige Abteikirche St. Peter zu Metz und ihre frühmittelalterliche Schrankenelemente, diss, Bonn.
N Åberg, 1947, The Occident and the Orient in the Art of the Seventh Century, Stockholm.
M Örsnes 1966, Form og stil, Köpenhamn.
Jozef Saers