Lite Anglo-Saxiskt


Listor över kvinnogravar och de föremålstyper som kommit till användning.

Listor över mansgravar och de föremålstyper som kommit till användning.

En sammanställning av föremålstyper i anglo-saxiska gravar med liknande i andra länder finns hos Bayliss et al (2013,482-483). De typer som förekommer i min seriation av det engelska materialet och de som förekommer i det tyska i Siegmunds listning (1998) i min seriation av mansgravar jämförs nedan. Radvis de 87 engelska typerna och i kolumnerna de 185 från det tyska materialet. I breda drag följs de åt utefter diagonalen. Mittkolumnen kan indikera svårigheter att avgränsa typer på samma sätt och en ensam markering nedtill till vänster på rad 6 är svärdstyp SW8-b resp Spa6B. Seriationer består ju av flätor av argument och skulle man ta bort denna skulle säkert ett nytt liknande problem visa sig.

Vad gäller spännena i kvinnogravarna noteras i anfört arbete sid 495 att ett exemplar av BR2-b1 i Gil41 är en anakronistisk kvarleva. Kan dock lika gärna vara ett utslag av den matematiska behandlingen. Liknande differenser förekommer mellan Siegmunds seriation 1998 och Koch 2001 pga olika dataprogram, olika datamängder, olika typologier mm. Och som i mitt fall rena avskriftsfel som gör mina resultat till att vara endast preleminära.

Generellt stärker dessa jämförelser dock att den tyska och den engelska kronologin löper parallellt och över samma tid.

Analogt framträder samma fenomen vid en jämförelse med det gotländska materialet. Bayliss et al (2013,482-483) anger att deras typer SW1-a och SB3 motsvarar Nörgård Jörgensens SP2 och SBA1. Båda ligger i båda seriationerna i den ädre delen. Engelska SX1-c motsvaras av SAX1 och ligger i seriationernas yngre del.

Tyskland.

Jämförs seriationer av rhenlandets material ( Müssemeier et al 2003) med det anglo-saxiska enligt Bayliss et al ( 2013,482-483) erhålles en bra överensstämmelse:

Rhenlandet kolumnvis från 1 - 185, det anglo-saxiska i rader från 1 - 87. Den avvikande markeringen i kolumn 4 rad 6 härör från att Baylis et al jämfört avlånga kantbeslag till svärdslidor, deras SW8-b med rhenlandets Spa6B. Riktigare hade varit Spa6A och markeringen skulle hamnat i kolumn 10 och in i den allmänna samlingen.

De sydtyska mansgravarna såsom Koch listar det ( 2001) ger vid seriationen en mindre tydlig överensstämmelse:

Kolumnvis 128 sydtyska föremålstyper och raderna de sedvanliga 87 angel-saxiska. I kvinnogravarna finns ibland mynt och i seriationen utfaller de i gravfynden i god ordning:

Mynten i skalan från år 400 till 600 och 314 gravfynd serierade. En schematisk syftningslinje från år 400 till 620 verkar rimlig. Då kunde år 550 passeras vid rad 200 med fibula av Goethes typ på rad 265 från Pleidelsheim 17, den skandinaviska typen på rad 270 från Untertürkheim 201, Chassemy-typen på rad 274 från Pleidelsheim 20, stil II i Klepsau 4 och 23 på raderna 277 och 282 samt pressbleckfibulan i Pleidelsheim 177 på rad 310 och fas 7, 580 - 600.

Gör man en översikt över alla mynt- och dendrodaterade gravar i Tyskland enligt Siegmunds lista ( 1998,523ff) erhålles följande bild och tiden från år 400 till år 800:

För period 5 - 7 ligger dateringarna samlade. Genomsnittet för perioderna börjar med år 530 för period 4 och ökar med 10 år per period fram till period 7. Sedan ett 60 års hopp till period 8 och år 620 och sedan 40 år till period 9 och 10. Så kan man dock inte ange perioder, utan man gör andra avväganden när man sätter tidsintervallet. Så blir, förenklat, period 1 tiden 400 - 440, per 2 fram till 485, 3 till 530, 4 till 555, 5 till 570, 6 till 585, 7 till 610, 8 till 640, 9 till 670, 10 till 705 och period 11 fram till 740. Müssemeier et al har gjort mindre justeringar (2003,74ff): fas 1 och 2 tiden 400 - 480, fas 3 fram till 525, fas 4 till 565, fas 5 till 590, fas 6 till 610, fas 7 till 650, fas 8 till 680, fas 9 till 710 och fas 10 till ca750. Friedrich (2016,142ff) senarelägger slutet av fas 4 till 580, fas 5 till 620, fas 6 till 660 och fas 7 till 700 ( mina förenklingar). Samtidigt framträder en bild där typologin skulle kunna optimeras bättre med tex period 7 för enbart fynd med mynt efter år 550. Som bilden är nu verkar Nermans period VI:2 och VII:1 samlade till en 500-tals grupp med bara en vag utveckling av modet.

Frankrike.

Jämförs de 87 anglo-sachsiska typernas kronologi i mansgravarna med de franska, såsom de framstår i Legoux et als seriation (2006), följs kronologierna åt i ett brett band. Den franska är indelad i 7 faser och typerna anges genomgående som förekommande över flera av dem (aa,54ff). Min tabell får därvid ses som en grov första skiss.

Fasindelningen är

Protomérovingien .. v. 440/450 - v. 470/480

Mérovingien ancien 1 v. 470/480 - v. 520/530

Mérovingien ancien 2 v. 520/530 - v. 560/570

Mérovingien ancien 3 v. 560/570 - v. 600/610

Mérovingien recent 1 v. 600/610 - v. 630/640

Mérovingien recent 2 v. 630/640 - v. 660/670

Mérovingien recent 3 v. 660/670 - v. 700/710 (aa,7).

Nedan en tabulering av myntdateringar i de olika faserna. Sista präglingsåret anges, vilket för Childerics grav betyder datering till 491 fastän Childeric dog 482.

Gotland.

En jämförelse mellan Nermans gotländska material (se Saers 1978) och Nörgård Jörgensens gotländska vapengravar visas nedan. "Nermans" i kolumner från ca 400 till 694 och grupperat i grupper om 25. Radvis står vapengravarna från 1 - 117. De följs åt.

De yngsta fynden, från rad 600 återfinns endast på östra Gotland och redan tidigare, från rad 540 mest i norra Gotland. Ger en antydan om att vikingatida vapenuppsättningar introducerades söderifrån.

Inventariet i Nörgård Jörgensens fas I, 520 - 570 motsvaras närmast hos Müssemeier et al av Phase 6, 580 - 620. Fas II motsvaras då av Phase 7, 610 - 650. Man får en kronologi liknande Nermans: VII:1 550 -600, VII:2 600 - 650 osv.

Örsnes (1966) delar in vendeltiden i tre faser, 575-650, 650-725 och 725-800. För fas 1 jämför han även det danska materialet med utländskt. För typ C12, smala tungformade remändebesslag, jämför han med Bjärs 109, 115 och 117 samt Vallstenarum, VZG nr 5, 6, 7 och 33, alla period VII:1. Det från Krefeld Gellep 454 hör hos Müssemeier et al till fas7, mitten av 600-talet och då närmast i period VII:2. Typ C1, rektangulärt beslag med kraftigt välvda hörnnitar, återfinner han i Åker i Vang, Brucebo, Roes och Tuna XIV samt de tyska Siersdorf 13 och 21 från fas 5 och 6, dvs tiden 565 - 620. I stort överensstämmer här dateringarna hos de olika författarna.

Przybyla (2018,182ff) delar upp de gotländska amborstfibulorna av Almgrens grupp VI serie 2 i en yngre resp äldre grupp, typ Vallstenarum resp Havor. Den äldre gruppen återfinnes i ÄEG period V och den yngre i VWG period VI. Enligt Przybyla hör de alla till period C3, men det finns en dansk datering för de yngre till D1 (aa,185). Att period D och Nermans period VI - VWG är samtida framgår även av Beckmanns katalog från 1969, såsom visats i Saers 1978,15.

Fibulan från Barshaldershed 29 finns avbildad hos Przybyla som Abb 6/16:2 och liknar närmast VWG 35. Hos Nerman är fibulan endast angiven med X i grav VWG 84 och kom inte med i min seriation. Det gjorde däremot gravfynd VWG 113 Stora Hästnäs, Visby med fibulan VWG 113 avbildad i Przybyla Abb 6/16:5 och i seriationen på rad 233. Vallstenarumgravfyndet ÄEG 277 med fibulorna ÄEG 31 och 33 ligger i seriationen på rad 224, fast den av Nerman räknas till period V:1. En viss osäkerhet föreligger här i kronologin, men i det stora hela verkar Nermans kronologi vara robust och ännu användbar.

En utvikning.

Benämningar på tidsavsnitt och deras innehåll varierar mellan Europas länder. Ringtved byggde upp en keramiktypologi för Jylland (1986). Hennes faser a och b har Almgren VII-fibulor ( med hög nålhållare). Fas a omfattar tiden ca 170- 200, C1. Fas b har även rosettfibulor , C2, 200-talet. Fas c har fibulatyper som Gudumholm, Nydam och Haraldsted samt plåtfibulor utan djurornamentik, sen C2, C3, hela 300-talet. Fas d har korsformiga fibulor och plåtfibulor med djuravbildningar, D, 400 talet fram till ca 550. ( fritt efter aa,135 och 140) Reliefspännen kommer därefter under 500-talet Nermans period V:1 blir då C2 och V:2 C3, årtalen oförändrade och VI:1 börjar år 400.

En uppdelning i fibelzoner hos Rau ( 2010,Abb21 och 38) kan jämföras med gängse indelning som tex hos Przybyla (2018) genom att samma fynd förekommer i båda fallen. En förenklad skiss ger:

Fibelzone 1 300 - 360 C3a .. C2

Fibelzone 2 350 - 410 C3b .. C2b

Fibelzone 3 400 - 460 D1 .... C3

Fibelzone 4 450 - 510 D2 .... C3b

Före punkterna det som återfinns hos Rau, därefter gängse dateringar av gravfynd som återfinns i fibelzonerna.

Skissen nedan visar gravfynd i radordning hos Ringtved, börjandes med nr 101 och fram till 176 och motsvarande fynd i rader hos Rau från 1 till 81:

Fas d omfattar raderna 167 till 176 och fibelzon 4 kolumnerna 46 till 71

Eftersom nydamfibulor är mycket ovanliga i England där korsformiga är vanliga och Angel-Sacksarna invaderar England efter år 430 så gör de det under Ringtveds fas d som motsvarar Raus fibelzon 4 och 5.

Przybyla serierar i sin stora bilaga (2018B,Table 1 ) under diagonalen. Serierar man istället kring diagonalen ter sig en jämförelse med Rau (2010, Abb 21) som följer:

En god överensstämmelse och hennes Phases V - VII, omfattande C3 och D, borde dateras till 400-talet. Ethelbergs översikt av bleckfibulor ( 1986, fig 19) upptar endast fynd som hör till den yngre halvan av Raus material och som hos Przybyta i stort hör till C3 och D.

Höjvang 1 har virke som dendrodaterats till ca år 300 ( Ethelberg 1990,93). Fynden hör hemma i period C2. Den närliggande graven Höjvang 2 är lite äldre, C1b - C2. Fibulan av typ P.IIIB6 i Höjvang 2 liknar den i tex Fallward 284 som hos Przybyta(2018b,187) dateras till 300-talet, något som också kan interpoleras fram ur hennes Table 1´s myntdaterade gravfynd. Dendrodateringen markerar då snarast period C2's början och inte dess slut.

Sösdalahorisonten har behandlats av Bitner-Wroblewska (2003) och hon ger en översikt i Table 5 där även reliffibulor förekommer. En del av fynden finns även hos Rau och bådas seriationer kan jämföras. De har ungefär samma ordningsföljd på fynden som hos Rau motsvarar hans Fibelhorisont 4 och tiden 450 - 500. Bitner-Wroblewska anger tiden till 350 - 450. Därtill har hon i mitten av tabellen en del fynd av relieffibulor, vilka i min seriation har olika ålder inom 500-talet. Jämfört med Przybylas stora diagram ligger fynden efter rad 400, dvs en bit in i 400-talet.

Skulle man följa Kühns fibelindelning (1974) skulle samtliga Raus fibelzoner tillhöra 400-talet. Likartat hos Åberg (1924,12ff ). Röran har sina orsaker.

Germanerna invanderar det romerska riket från år 400. Men det västromerska riket upplöses först på 470-talet och därmed det romerska levnadssättet, ekonomi och verkstäder. Det gör att man tex i Krefeld-Gellep har gravar som nr 902 och 968 med romersk keramik och glasskålar samt med runda pressbleckfibulor ( C2 hos Przybyla 2018,241ff) och bleckfibulor som hör till 400-talet ( se Bemman 2008). Mer om Krefeld-Gellep i senromersk tid se Böhme 1974.

I en seriation av keramik och glas i gravarna från Krefeld Gellep kan man följa utvecklingen till mitten av 500-talet. Sedan tar det frankiska bruket av metallföremål istället för keramik och glas helt över. Att ligga till bords ersätts alltså av jakt och krigande hinsides. Under 300-talet kan man följa lökknoppsfibulorna utveckling i den typologiska nummerordningen (för indelning se Siepen 2006,334), de små runda almandinfibulornas förekomst under sent 400-tal osv. Keramiken följer också typologin, men glastyperna hamnar i oordning i seriationen. Seriationen av keramik i det yngsta skedet verkar vara säkrare på mansgravar än kvinnogravar. Tex grav 1949 med tre lerkärl och en vendeltida sölja av järn (Phase 6, 580 - 620 ), återfinnes i slutet. Av gravfynden återfinnes ett 40-tal i Müssemeier et als seriationer (2003) och där följs de åt i kronologisk ordning.

Båtgravar mm.

Även båtgravar togs med i vapengravseriationen. De placerade sig i en oväntad ordning som följer, de yngsta överst:

7 Tuna XII

8 Vendel IX

62 Valsgärde 7

63 Ulltuna

66 Valsgärde 6

68 Vendel I

70 Vendel XII

83 Valsgärde 8

86 Vendel XI

105 Vendel XIV

106 Tuna XIV

107 Sutton Hoo

och ett 10-tal av de äldsta vapengravarna hör då till sent 500-tal.

Bemmann och Hahne (1994) har en seriation över vapengravar där markeringarna placeras under diagonalen. Serierar man istället utefter diagonalen blir det en del omflyttningar. Tex blir Vestly-gruppen yngre och med den graven från Vestly med dess pressbleck i stil 1. Se mera nedan.

En översikt över olika dateringar av båtgravarna finns hos Ljungkvist (2005), översikten ovan avviker i detaljer från alla andra dateringar som tar hänsyn till många olika aspekter på fynden. Herschend och Possnert har på nätet 14C-dateringar som daterar Valsgärde 7 till ca 575, Valsgärde 5 till ca 640 och Valsgärde 8 till ca 660 ( min tolkning). Vilket är rimligt och antyder att felmarginalerna är stora i seriationen. Så verkar Staffordshirefyndets föremål att dateras till mellan år 530 och efter 700 (Fischer och Soulat 2011). Själv hade jag tänkt mig slutet av 500-talet för alla pjäserna. Då kan man tänka sig slaget vid Fretherne 584 där Ceawlin och Cutha vann ett stor byte som bakgrund till fyndet.

Lägger man till äldre vapengravar i seriationen, som tex de listade hos Bemmann och Hahne 1994, får man en mycket koncentrerad seriation där alla markeringar ligger tätt utmed diagonalen. Nerhusgruppens typer SaxK, L1, Ax5 och SBA1 utgör här en brygga mellan katalogerna. Nedan en listning av gravarna där 3300 är Sutton Hoo och de yngre från Nörgård Jörgensens katalog anges med katalognumret + 1000:

Vestly-fyndet, nr 237, hamnar här på plats 131, även denna gång i vad som rimligen är 500-tal. Fynden från Ergo, Foss och Sätrang dateras hos Przybyla till C2b, C3b och C3b. De har katalognummer 210, 375 och 156 i tabellen ovan på rader mellan 152 och 159. Därmed skulle raderna 149 till 110 vara 500-tal ty Sutto Hoo finns som 3300, här på rad 103.

Evebö, nr 308 på rad 134 har ett mynt från 425/430 och Bemmann och Hahne daterar på liknande sätt som här görs (1994,319ff).

Fyndet från Glitre i Akershus har såväl nummer 1002 som 13 och ligger på rad 97 respektive 108, rätt nära varandra de olika typologierna till trots.

En jämförelse mellan denna seriation och Bemmann och Hahnes ursprungliga ges i nedanstående diagramm:

Radvis ovanstående seriation och i kolumnerna den ursprungliga.

o = 1, x =2, O = 3, X = 4 och 5.

Liknande för min seriation kontra den ursprungliga visar på större avvikelser:

Randanmärkningar.

Pojkgraven under domkyrkan i Köln, dendrodaterad till 537 +- 10 har en sköldbuckla som snarare liknar Bemmanns typ Va än Nörgård Jörgensens SBA1. Müssemeier et al skiljer på sköldbuckla S-SBu3 med platta nitar som äldre och en yngre med välvda nitar i fas 5, 565 - 590. Sköldbuckla SBA1 finns i graven Krefeld Gellep 1782 tillsammans med en silversölja med avlångt trekantigt beslag (Pirling 1974, 66, nr30b, Taf.52.2) liknande Müssemeier et als Gür3A eller B samt ett ringsvärd, typ Sp3b. Graven innehåller även en mängd antikviteter som gör att den placerar sig som för gammal i en seriationen som söker placera efter genomsnitliga värden. Namnet Arpvar finns skrivet på en bronskanna i graven, ARPVAR ERAT ELEX VNDIQVE PRE, "Arpvar var lyckligt allmänt ansedd"(min övers.från tyskan) med kapitalistyper som har seriffer och där lilla q används, såsom man återfinner på folkvandringstida mynt, brakteatrar mm.

Nörgård Jörgensens sölja GU3 med rund platta motsvarar hos Müssemeier et al typer som Gür 3C och Gür 4 1/2. Sistnämda motsvaras av VZG 267-274. Söljan med tresidigt beslag GU2 motsvaras av Gür3A. I samtliga fall motsvaras tidig vendeltid med tysk fas 5-6, 565 - 620. Nörgård Jörgensen daterar sin fas 1 till 520- 570 vilket är tidigare än Nermans datering 550-600.

I Frankrike har Périn mfl en sen datering av Arnegundes grav. Hon dog 565 eller 585 men graven dateras arkeologiskt till tiden 580-600 ( Périn mfl 2013,115).

Litt:

O Almgren 1923, Studien über nordeuropäische Fibelformen der ersten nachchristlichen Jahrhunderte mit Berücksichtigung der provinzialrömischen und südrussischen Formen. Leipzig.

A Bayliss et al 2013, Anglo-Saxon Graves and Grave goods of the 6th and 7th Centuries AD: A Chronological Framework, London.

C Beckmann 1969, Metallfingerringe der römischen Kaiserzeit im freien Germanien, Saalburg Jahrbuch 26.

J Bemmann o G Hahne 1994, Waffenführende Grabinventar der jüngeren römische Kaizerzeit in Skandinavien. In: Berichte der Römisch-Germanischen Kommisson 75.

J Bemmann 2008, Mitteldeutschland im 5.Jahrhundert - Eine Zwischenstation auf dem Weg der Langobarden in den mittleren Donauraum? In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.

A Bitner-Wróblewska 2003, W poszukiwaniu wspólnego czasu. Ziemie baltyjskie Skandynawia we wczesnym okresie wedrówek ludów,. I: Folia praehistorica Posnaniensia X/XI.

HW Böhme 1974, Germanische Grabfunde des 4. bis 5. Jahrhunderts zwischen unterer Elbe und Loire, München.

Trier = K Böhner 1958, Die Fränkische Altertümer des Trierer Landes, Berlin.

P Ethelberg 1986, Hjemsted - en gravplads fra 4. & 5. årh.e.Kr., Haderslev.

P Ethelberg 1990, To grave fra Höjvang, Sönderjylland. Kuml.

S Fischer och J Soulat, 2011, The Typochronology of Sword Pommels from the Staffordshire Hoard.

M Friedrich 2016, Archäologische Chronologie und historische interpretation, Berlin.

U Koch 2001, Das alamanisch-fränkische Gräberfeld bei Pleidelsheim, Stuttgart.

R Legoux, P Périn o F Vallet, Chronologie normalisée du mobilier funéraire mérovingien entre Manche et Lorraine, Bulletin de liaison de l'Association francaise d'Archéologie mérovingienne 2006.

J Ljungkvist 2005, Uppsala högars datering, Fornvännen 100.

U Müssemeier, E Nieveler, R Plum, H Pöppelmann 2003, Chronologie der merowingerzeitlichen Grabfunde vom linken Niederrhein bis zur nördlichen Eifel, Köln.

ÄEG: O Almgren och B Nerman 1923, Die ältere Eisenzeit Gotlands 2, Stockholm.

VWG: B Nerman 1935, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockholm.

VZG: B Nerman 1975, Die Vendelzeit Gotlands 1:1, Stockholm.

A Nörgård Jörgensen 1999, Waffen und Gräber, Köpenhamn.

P Périn mfl 2013, Die Bestattung in Sarkofag 49 unter der Basilika von Saint-Denis. In: E Wamers, P Périn, Königinnen der Merowinger, Regensburg.

R Pirling 1966, Das römisch-fränkische Gräberfeld von Krefeld-Gellep 1-2, Berlin.

R Pirling 1974, Das römisch-fränkische Gräberfeld von Krefeld-Gellep 1960- 1963, Berlin.

MJ Przybyla 2018, Pressblechverzierte spätkaiserzeitliche Trachtbestandteile in Südskandinavien, Köpenhamn.

MJ Przybyla 2018B, Dress Diversity as a Source for Studies on Interregional Connections, Bonn.

A Rau 2010, Nydam mose, die personengebundenen Gegenstände 1, Höjbjerg.

J Ringtved 1986, Jyske gravfynd fra yngre romertid, Kuml.

J Saers 1978, Gotlands järnålder före år 800, databehandlade fyndkombinationsserier, stencil, Stockholm.

F Siegmund 1998, Merowingerzeit am Niederrhein, Köln.

M Siepen 2006, Fibeln. In: R Pirling och M Siepen, Die Funde aus den römischen Gräbern von Krefeld-Gellep, Stuttgart.

M Örsnes 1966, Form og stil, Köpenhamn.

Tillbaka

Jozef Saers