Stockholms stadsmur.

Äldsta muren, från före 1100, följde nuvarande Prästgatan och Baggensgatan-Bollhusgatan där den låg högt uppe på åsbranten. Nere vid stranden anlades två långgator genom att påföra metertjocka lager sand och grus. Slottet låg för sig, slottsbacken kallades sanden och där byggdes båtar. Storkyrkan kom att byggas mot den 7 m höga muren. Slottet kom att byggas runt kastalen Tre Kronor. Den andra kastalen låg i söder, på tomten som var reserverad för en andra fästning, vilken aldrig byggdes utan tomten gavs till dominikanerna. De två kastalerna med sin mur kunde ha liknat den övergivna anläggningen Gröneborg i Enköpingsviken.

Den gamla muren var av sten, vilket framgår av Tänkeböckerna såsom Hansson visat. Muren går tex under Prästgatan och nedre delen lutar mot åsens branta sidor. Framför den fanns en grusad väg och därutanför en pålspärr med en kedja av flytande timmer.

Staden växte snabbt, långsmala gränder lades ut nedanför sluttningen, man fyllde ut vid strandkanten och byggde vidare. Under 1300-talet byggdes stadsmuren tre gånger av trä under tre krigsperioder. Efter branden 1417 byggde man dock åter av sten och såsom på 1300-talet utefter strandkanten. Dessutom fanns pålkransar och bommar. Helgeandsholmen ingick tidvis i stadens murgördel, tidvis var det en egen enhet, liksom Riddarholmen. Klara kloster och dominikanernas hade också murar. Förorterna var annars utanför murarna, men innanför tullen. På söder fanns Sta. Katarina och Sta. Maria Magdalena, i norr St.Jakob och Sta.Klara, alla i ungefär samma storlek som Riddarholmskyrkan om man utgår från antalet fönster de har på Blodstavlorna. Detta gör att staden snarare räknade 30.000 invånare på 1400-talet än 6000, dvs som på 1600-talet. Post 1523 års Stockholm fick sina privilegier från 1436 inskränkta 1529 och fick inte längre äga vapen 1545, försvaret blev förstatligat. Man klarade sig på bara Stadsholmen med en kyrka under resten av 1500-talet.

1600-talets försvarslinjer håller en tydlig tom yta mellan slottet och staden. Från inre Norreport går ett plank fram till Storkyrkan med en port in till staden. Helgeandsholmens mur går över broar till slottet resp Norreport

Det som fick Birger Jarl att befästa Stockholm och för ändamålet ta ut en särskilt skatt av Mälardalens städer var Mongolinvasionenerna.1240 erövrade de Ryssland, året därpå gick de in i Ungern och Polen och satte skräck i Europa. Lyckligtvis fortsatte de med erövringar av Mellanöstern, därav att en av borgarna inte blev byggd i Stockholm. Birger Jarl sitter på Stockholms slott 1252 och skriver ett skyddsbrev för Fogdö/Vårfruberga nunnekloster. Franciskanernas Visbydiarium noterar dock att esterna brände Sigtuna 1187 och invånarna fick flytta till Stockholm. Ännu under 1400-talet fick Mälardalens övriga städer betala för underhållet av Stockholms broar.

Det har på stadsholmen hittats ett danskt mynt från ca 1130 och ett norskt från 1100-talet samt ett gotländskt från början av 1200-talet. På Södermalm påträfades åtminstone sex Knut Erikssonmynt 1676, avbildade av Bromell 1751 och nu försvunna. I Skoklostersamlingarna finns ävenledes 4 Knut Erikssonmynt (1167-95) som påträffades vid Generalsbacken vid Nortull 1669.

Spärr fanns i slutet av vikingatiden i Norrström, ett senvikingatiden bronshänge till ett betsel har hittats på Helgeandsholmen. Där har även funnits en ringmur med bebyggelse innanför. Ödman kan tänka sig att den användes av Birger Jarl innan Stockholms slott var byggt. Sedan hade ärkebiskopen sitt hus på Helgeandsholmen, ett äldre i Bona på Munsö förlorade i värde när kungarna slutade använda Alsnöhus.

Karta över Gamla Stan med murarna inritade här

En historikers syn på äldsta Stockholm finns här

Söder om Stortorget anas fyra kvarter, avdelade med Svartmangatan och Kindstugatan som går från Skomakareporten till Köpmanporten. Intill murarna byggdes sedan fler hus. När staden växte tillkom fler fjärdingar, tex Våmbefjärdingen med stor finsk befolkning.

Söder om Stortorget har en bit betalningsguld hittats i ett decimetertjockt kulturlager som låg direkt ovanpå åsen, i kvarteret Cepheus, gissningsvis från 600-talet. Man kan härmed ha hittat ett ytterliggare "Helgö", såsom Agneta Lundström 1971 antog det funnits många av. Ett 15-tal romerska bronsmynt har hittats på Östermalm, södra Djurgården och Helgeandsholmen. Därtill spridda delar av romerska bronser. Men även från Västra Skogen finns en liten bronsfigurin som får Zachrisson att tala om folk med resurser och kontaktnät utöver det vanliga redan i yngre bronsålder (2016,87). För romersk tid kan man tänka sig en situation liknande den på 1700-talet när Kanton var handelsplatsen med Kina. Hit men inte längre in för dessa handelsmän.

Stadens grundkarta över Gamla Stan som visar viken som fanns där Köpmangatan nu ligger och som var det ställe där det var lätt att ta sig uppför holmens branta sidor. Kan vara platsen för en gammal hamn för 2000 år sedan.

Vid stadsholmens strandkanter har träkonstruktioner hittats som C14-daterats till 1000-talet.

Öster om Stortorget, utefter Köpmansgatan, tydligast på norrsidan finns en serie smala tomtningar med tätt liggande korta gränder under 1600-talet. Talar för en vikingatida tomtning. Det finns, förutom runstenar även ett vikingatida sönderbränt spänne från en förstörd grav. Dessutom visade tidigare en karta på Stadsmuseet att på Stortorget funnits en storhög och några mindre gravhögar. Att använda gamla gravfält som torg förekom i Västerås och Visby (tex Bingeby) mfl ställen. Detta gravfälts bebyggelse låg då nedanför backen i nordväst. Kungens befallningsman bodde då i Årsta med dess dubbelgravfält och till en början gick man till Solna kyrka.

Den äldsta bebyggelsen som liggande runt Stortorget och huvudgatorna, med rektangulära tomter och med kortsidan utefter gatan omtalar också Schück 1951,116.

Projektet Stockholm före Stockholm har förtecknat en lång rad fynd från 900-talet och framåt på och kring Stadsholmen, bl.a. ett ringspänne från 1000-talet i vattnet vid norra Stadsholmen.

Där Slussen nu ligger bör det en tid ha varit en landbrygga, lagom smal för S Olof att gräva sig igenom och så skapa Konungssund. Att Södermalm kallas Åsön ser jag som en rest från den tid då Stadsholmen och Södermalm bildade en ö. Dvs stadsholmens gamla namn är Åsön.

Riddarholmen har kallats Killingholm/Kidskär. Stadsholmen bildar en smal brant ås, en s.k. getrygg. Därav ordleken som egentligen inte ger holmen ett namn. Själva Stokaholm är numera en liten del av Helgeandsholmen och av alla förklaringar på namnet Stockholm tycker jag att den som talar om att holmen utgjorde en flödesstockning i Strömmen är troligast

De som skriver: 1352 När Stockholm blev till... tycker jag borde förklara hur de kom fram till en så sen datering.

Agnefit blir en senare fråga.

Köpmansporten revs 1685 och när slussen byggdes revs en bit mur 1930 och 1932. 1955 revs den återstående delen men nu finns en återfunnen bit av 1500-talsmuren i Medeltidsmuseet. Den sanka marken gjorde att ett torn ibland inte höll mer än 20 år, därav ständiga ombyggnader.

Excurs.

1336 grundas ett dominikankloster. 1407 och 1419 brinner Stockholm och ny kyrka byggs. 1527 konfiskerades altartavlan av förgylld silver. Den kallades Heliga Lösen. 1533 fördrivs de sista bröderna. 1547 revs klostret. 1571 grundas Tyska församlingen vars kyrka 1588 får ett torn. 1625 brinner Stockholm, 1629 skriver Messenius att det växer gräs där kyrkan stod.

Men, på en avbildning från 1510 har kyrkan takryttare och trappstegsgavlar med blindering i varje "trappsteg". Överst på gaveln finns en ställning för kyrkklockan. Samma kyrka syns på Vädersolstavlan 1635 och åter på planschen i Hogenbergs Civitates Orbis Terrarum från 1572 över Stockholm från söder liksom man kan se trappstegsgaveln på Olaus Magnus vy över Stockholm från 1555.

Då dominikanernas kyrka var en hallkyrka och Tyska kyrkan är det samt att den senare uppvisar såväl gotik, med sina stjärnvalv, som nederländsk renässans, föreslår jag att det är samma byggnad, om än efter en förfallsperiod, delvis återuppbyggd av JohanIII och vidare efter branden 1625. En igenmurad dörr på sydsidan kan då varit i bruk under klostrets tid.

Jakobs kyrka har kryssvalv och därtill masverk i fönstren vid koret. Ger intryck av att vara en medeltida kyrka som restaurerats efter det att fönstrena krossats. Senare har den getts ny sydportal och upprustats.

Klara kyrka har spetsbågiga fönster liksom S:t Jakob. Det runda fönstret ovanför orgelläktaren har ett omotiverat masverk. kanske medeltida rest. Blinderingarna runt detta fönster på tornet kan också vara medeltida. Kyrkan är ovanligt bred, enskeppig och med korsarmarna ovanligt långt bak vilket ger ett större kor än vanligt, talar för att det är en klosterkyrka. Dock mycket påbättrad 1572 - 1590 och valven kan vara såväl 1300-tal som 1500-tal.

Fulton 1994,164 noterar att 1500-talets byggen normalt inte är renodlat gotiska, de innehåller alltid renässanselement. Och visst har slottskyrkan i Uppsala spetsbågiga fönster, men de är lite annorlunda formade än de medeltida genom att bara den övre delen svänger inåt, större delen är mycket rak.

På Stockholmskartan från ca 1620 är Klara och Jakobs kyrkor utritade. På Siemants vy från ca 1590 syns Klara kyrka med torn, men inte Jakobs kyrka. På Hogenbergs stick syns inte Klara kyrka, möjligen är Jakobs kyrka där antydd med en gavel. Sträckningen av muren runt Klara kloster framgår av gatornas sträckning på kartan från ca 1637.

De tre ovannämda kyrkorna har m.a.o. aldrig rivits utan man har låtit dem förfalla och bli vandaliserade. Sedan iståndsattes de igen under Johan III:s tid. Enligt mitt sätt att se.

På en karta från ca 1637 syns hur vägarna går runt klarissornas klosterområde och gatorna tar hänsyn till Klara kyrka.

Renritning av I Leander, SSM 1992.

Den helt försvunna S:t Johanneskyrkan vid Johannesgränd är kanske den som avbildas på Blodbadstavlan, på bilderna där man gräver upp Sten Sture d.y. och den där man kastar de döda i sjön.

Litt.

T Fulton 1994, Stuckarbeten i svenska byggnadsmiljöer från äldre Vasatid, Uppsala.

H Hansson 1956, Stockholms Stadsmurar , Västerås.

Å Ohlmarks 1953, Boken om Gamla Stan, Stockholm.

H Schück 1940 o 1951, Stockholm vid 1400-talets slut, Stockholm.

T Zachrisson 2013, Stockholm före Stockholm. I: Yngre järnålder i Stockholms län, Stockholm.

Stockholm före Stockholm : från äldsta tid fram till 1300 / redaktörer: S Thedéen & T Zachrisson. Stockholm 2016

A Ödman 1987, Stockholms tre borgar, Stockholm.

Jozef Saers

Andra möjliga tidiga städer

Vissa kartor över Malmö ger intryck av att här funnits en halvkretsvall. Som här på Thomassons karta i Kontaktstencil 39 från 1996

Skänninge.

Med lite god vilja kan järnvägsgatans böjda form markera en stadsvallsgräns, inneslutande det skraverade bebyggelseområdet fram till korpgatan. Karta från Borgare, bröder och bönder från 2013

Gävle.

På Stenlyfts karta från 1706 finns från kyrkan och österut ett antal smal tomtningar utefter ån, som kan vara av samma slag som de i Sigtuna. På förlagan till slottet för Suecian finns några kullar skissade som kan vara bortodlade gravhögar. Om så förstärks bilden av en tidig stad

Ystad.

På Baeijers karta från 1793 avgränsas ett halvkretsområde av Västra Vallgatan - lilla Västergatan med kyrkan utanför stadsområdet

Västerås.

C14 dateringar från platsen för den försvunna S Nicolaikyrkan anger enligt Welinder ( 1990,132) att Västerås är äldre än 1100-talet. En kista gav dock en datering till 850-talet, men den saknade intresse, annars hade Västerås varit samtida med Birka.

S Welinder 1990, Människor i Västeråstrakten för 1000 år sedan. Västerås

Torpa k:a.

Torpa k:a i Södermanlansd kan ha varit omgiven av en rund inhägnad, kanske rest av tidig stad:

Tillbaka