1 N70 A4 Dalum IV, Sparbu, N Tröndelag

2 N69 A4 Dalum III, Sparbu, N Tröndelag

3 N68 A4d Dalum II, Sparbu, N Tröndelag

4 N24 A3 Slimmesstad, Kvinesdal, V Agder

5 N75 A3c Hundstad, Kvaefjord, Troms

6 N48 A2 Tu, Klepp, Rogaland

7 N2 A1 Isesjöen III, Skjeberg, Östfold

8 N60 A1a Hole, Grytten, Möre och Romsdal

9 N19 A2a Vik II, Fjaere, A Agder

10 N9 A1a Nordheim, Hedrum, Vestfold

11 N73 A6f Hagbartsholmen, Steigen, Nordland

12 N33 A1c Hauge I, Klepp,Rogaland

13 N12 A1a Tveitane I, Brunlanes, Vestfold

14 N10 B3 Ommundröd I, Hedrum, Vestfold

15 N40 A3c Jären II, Rogaland

16 N18 A6u Vik I, Fjaere, A Agder

17 N44 A3 Närbö, Hå, Rogaland

18 N58 Misfit Skjervum, Vik, Sogn o Fjordane

19 N31 A2b Fristad, Klepp, Rogaland

20 N37 A3c Hå sn, Rogaland

21 N15 A1c Bratsberg, Gjerpen, Telemark

22 N52b B1 Indre Ålvik, Kvam, Hordaland

23 N22 A2f Höyland, Vanse, V Agder

24 N29b B1 Ågedal, Bjelland, V Agder

25 N78 B1 Vatland, Jelsa, Rogaland

26 N47 A3 Tjötta, Klepp, Rogaland

27 N62 A1a Staumes, Borgsund, Sogn o Fjordane

28 N32 B1 Garpestad, Time, Rogaland

29 N7 A4a Berg Brunlanes, Vestfold

30 N28 A3c Trygsland III, Bjelland, V Agder

31 N67 A3b Dalum I, Sparbu, N Tröndelag

32 N79 A1c Holmen, Bjerkreim, Helleland

33 N45 A2c Rivjeland, Hjelmeland, Rogaland

34 N29 A2b och c Ågedal, Bjelland, V Agder

35 N25 B2 Stoveland, Mandal, V Agder

36 N11 Misfit Ommundröd II, Hedrum, Vestfold

37 N21 A1c Hägebostad, N Audnedal, V Agder

38 N66 A3c Bangsund, Namsos, N Tröndelag

39 N8 A2f Langlo, Stokke, Vestfold

40 N13 A2a Tveitane II, Brunlanes, Vestfold

41 N61 A2aa Romsdal, Möre och Romsdal

42 N71 A1f Hol, Inderöy, N Tröndelag

43 N20 A2f Gyland, Bakke, V Agder

44 N3 A1c Isesöen III, Skjeberg, Östfold

45 N42 B1 Lunde, Höyland, Rogaland

46 N23 B2 Lunde, Lista, V Agder

47 N81 A1c Stein, Ringsaker, Hedmark

48 N65 A3c Å, Fjord, N Tröndelag

49 N80 A1b Kvåle II, Sogndal, Sogn och Fjordane

50 N26 A2f Trygsland I, Bjelland, V Agder

51 N16 A1c Falkum, Gjerpen, Telemark

52 N49 A1c Östebö, Vikedal, Rogaland

53 N17 A1c Sötvet, Solum, Telemark

54 N41 A2 Kvassheim, Egersund, Rogaland

55 N43 A1ca Nord-Braut, Klepp, Rogaland

56 N27 A1c Trygsland II, Bjelland, V Agder

57 N4 A3c Fonnås, Rendal, Hedmark

58 N54 A2c Hauglum, Leikanger, Sogn och Fjordane

59 N51 A2c Indre Arna, Haus, Hordaland

60 N50 A1ca Dösen, Hordaland

61 N1 A2e Isesjöen I, Skjeberg, Östfold

62 N59 A2c Sörheim, Luster, Sogn och Fjordane

63 N64 A4 Refset, Stören, S Tröndelag

64 N14 -- Veierland, Stokke, Vestfold

65 N77 A1ca Vaula, Mosteröy, Rogaland

66 N34 A1c Hauge II, Klepp, Rogaland

67 N39 A1ca Jären I, Rogaland

68 N57 A2c Sandal, Jölster, Sogn och Fjordane

69 N6 A2c Bortnes, Nes, Buskerud

70 N5 A3c Skrautvål, N Aurdal, Oppland

71 N38 A1a Jorenkjöl, Hå, Rogaland

72 N74 A3a Offersöy, Lödingen, Nordland

73 N36 A4e Husvegg, Hå, Rogaland

74 N35 A1ca Hovland, Helleland, Rogaland

75 N46 A2c Syre, Skudenes, Rogaland

76 N55 A2c Kvåle, Sogndal, Sogn och Fjordane

-- N55+ B1 Kvåle, Sogndal, Sogn o Fjordane

77 N56 A3c Nornes, Sogndal, Sogn o Fjordane

78 N72 A2aa Berg, Steigen, Nordland

79 N63 A2aa Amalienborg, Strinda, N Tröndelag

80 N Sande, Forsund, Vest-Agder

81 N53 A2aa Gjemmestad, Gloppen, Sogn o Fjordane

82 N30 A2aa Eikeland, Time, Rogaland

83 N76 A2aa Laneset, Tranöy, Troms

Fyndhänvisningar och litteratur se föregående sida.

Dalumfyndet är utspritt på platserna 1,2,3 och 31, där de tre småfibulorna inte riktigt passar in bland de övriga relieffibulorna och därför är i ena ändan av seriationen.

Omundrödspännet N10 kommer på plats 14, men borde räknas som mycket äldre än alla andra ingående spännen, från 400-talet, medan tabellen ï övrigt verkar omspänna ett sekel med början i 500-talet. Höylandspännet N42 på plats 45 finns i fyndkombination med ett av typ Rohrbach ( Schulze-Dörrlamm 1986, 598) med fyndet daterat till sent 400-tal - tidigt 500-tal och med typen Rohrbach kvar till ca år 550 (aa,670).

Medianavståndet mellan två spännen ur samma fynd liger vid ca en tredjedel av hela seriationen. Mest åtskiljda är de från Grönby S1 och S2 i vars sin ända av seriationen, men även de från Hauge N33 och N34 skiljs åt av 54 andra i seriationen. Smyckena kanske inte tillverkades under tillräcklig lång tid för att större skillnader skulle uppstå.

Den norska gruppen verkar börja fullt utvecklad, det skulle betyda att det är en mästersmeds verk som sedan kopieras och vidareutvecklas.

I den äldre delen finns de flesta rikigt stora spännena. Där återfinns också fält med riktigt komplicerade flätor med stil I djur. Bland de yngre ser man ryggknappar på bygeln och spiralornamentik samt band-ornamentik. Upprepningar med huvuden på rad verkar höra till mellanperioden medan durhuvudens käftar förenklas med tiden, från riktigt sirligt utdragna till enkelt böjda örn-näbbar. Djuret med vidöppen käft och lång tunga finns bara i det äldsta skedet och raderna med fåglar saknas helt.

Generellt sett håller de norska en högre kvalite än andra länders. Där de norska har utskjutande djurhuvuden har de andra rundlar, liksom att det finns fler förenklingar av tex djurhuvuden och mer av geometriska mönster. Men det är svårt att fånga kvalitetsskillnader i ord, därav dessa få exempel.

Diagrammet över fyndkombinationer med brakteatrar visar att D-braktaterna återfinns med de yngre relieffibulorna, de äldre finns kvar under hela den aktuella tiden:

o står för en förekomst i rutan, x för två, O för tre och X för fler.

Ornamentik liknande den på D-braktetrar finns i den yngsta delen, platserna 78,80 och 82 för de norska och 88,115 och 116 för de övriga.

För fyndkombinationer med korsformade spännen visar ingen utveckling:

Kombinationerna av relieffibulor i fynden visar på problem med seriationens äldre del, de yngre verkar ligga i ett band utefter diagonalen, dvs med lie spridning i seriationen::

Åbergs ordning och seriationen är grovt sett överens:

Det som talar för denna seriation är att Engeviks datering (2008,115) och seriationen är överens.

dvs period D1 på platserna 6 till 42, period D2a på platserna 1 till 53 och slutligen D2b från 32 till 79.

Några av de mer frekventa spannformiga lerkärlens olika schema under period D2:

De spadformade ligger i seriationens äldre hälft på platserna 22 till 45, så det spadformiga spännet i Ågedalsfyndet passar in i lerkärlens kronologi.

Med Kristoffersen och Magnus (2010) indelning av spannforade lekärl kommer deras typ C2 att vara utspridda över hela periodomfånget me N48 på plats 6 och N55 på plats 76. Kärltypen D3 ligger dock väl samlad i intervallat 5 till 76 med N50, N51 och N55.

De med -- är ej med i seriationen utan har placerats där de kunde kommit med tanke på fyndkombinationen. Återstår ett skadat spänne:

-- N52 -- Indre Ålvik, Kvam, Hordaland som saknar dekor. Nu är seriationen mest baserad på formelement, därför har den varit med förut, men denna gång kändes det för osäkert att hitta likheter med de bättre bevarade spännena. Formen som relieffibula, men utan dekor har även spännena från Mundheim, Strandebarm, Hordaland ( Reichstein 1975,T30)

De två fibulorna från Ågedal, N29 och N29b kom i seriationen att hamna något från varandra, på plats 3 och 22. Däremot kom de två fibulorna som Pedersen och Kristoffersen (2019) ser som möjliga att vara utförda av samma person, N59 Sörheim och N54 Hauglum, nära varandra på platserna 62 resp 58.

Kristoffersens kronologi ligger nära denna seriations. Tabellen (Kristoffersen 2000,69 ) visar spännena grupperade i 3 olika stadiegrupper och fördelade i tiotal över seriationen ger:

........0 1 2 3 4 5 6 7 8

2......1.2....1.1

3-4......2.....1.2.2

5-6..............1..6.1.1.1

Röstad (2021) har grupperat reflieffibulorna i olika grupper där de norska fibulorna i seriationen ordnar sig enligt följande:

tidsperiod, gruppnamn, Sjövoldnummer, radnummer i seriationen samt deras medianvärde:

D2b Bothnian group: N7, N64, N68, N69, N70 - 29,63,3,2,1 = 3

D1 Early ridge-foot: N9, N17, N33, N60, N71 - 10, 53, 12, 8, 42 = 12

D1-D2a A-6: N18, N73 - 16, 11 = 14

D2b Simple bronze group: N24, N37, N40, N44, N47, N75, N79 - 4, 20, 15, 17, 26, 5, 32 = 17

D2b B-1: N29bis, N32, N42, N52bis, N55, N78 - 24, 28, 45, 22, 76, 25 = 26

D2b Ågedal master: N19, N20, N29, N31 - 9, 43, 34, 19 = 26

D2a Ridge-foot, main group: N12, N15, N16, N62 - 13, 21, 51, 27 = 24

D2b Three late works: N21, N41, N45 - 37, 54, 33 = 37

D2a Plane foot: N8, N13, N22, N26 - 39, 40, 23, 50 = 40

D2b B-2: N23, N25 - 46, 35 = 40

D2b Northern ridge-foot group: N4, N5, N36, N65, N66, N67, N74 - 57, 70, 73, 48, 38, 31, 72 = 57

D2b Sogne group: N1, N6, N46, N51, N54, N57, N59, N61 - 61, 69, 75, 59, 58, 68, 41 = 61

D2b Rogaland group: N14, N34, N35, N39, N43, N49, N50, N77 - 64, 66, 74, 67, 55, 52, 60, 65 = 64

D2b Northern plane-foot group: N30, N38, N53, N56, N63, N72, N76 - 82, 71, 81, 77, 79, 78, 83 = 79

enstaka:

D1 Early plane-foot: N48 - 6

D1 B-3: N10 - 14

D2a Unique: N2, N11, N58 - 7, 36, 18 = 18

D2b Gotlandic: N28- 30

D2b Simple bronze group, var. B: N81 - 47

D2a Ridge-foot, variant: N80 - 49

D2b Late ridge-foot: N27 - 56

D2b Unclassifiable: N52 - -

Ordning enligt medianvärden och endast de med minst två förekomster är uppräknade. De flesta dateras till D2b, de äldre ligger nära början av listan.

Den största gruppen är den från Rogaland och man får tänka sig lokal tillverkning under flera generationer till en begränsad kundkrets av högättade.

Kataloger skiljer sig åt sinsemellan, de finska som Sjövold har med saknas hos Röstad samtidigt som det tillkommit nya fynd och fynd omfördelats med nya inventarienummer som följd och därmed en viss osäkerhet om beståndet.

I södra Tyskland är Skandinaviska och Thüringska fynd vanligast i kvinnogravar från mitten av 500-talet, enligt ett diagram hos Quast (2008,371). Spännet från Solany på plats 29 i seriationen nedan räknas i Bömen till period E2 ( Droberjar 2008,240). Ur kontinental synpunkt dateras de nordiska en period för tidigt, vilket gör dem skenbarligen gamla i gravfynden.

Ornamentiken på rundlarna påminner ibland om de yngre brakteaternas. På spännet F3 från Tammenharju tål mittknoppens ornament att jämföras med C16 IK123 och den nedre knoppen med C9 IK18. Det finns ingen exakt överensstämmelse, men D-brakteater ter sig mera övertygande och då kan man jämföra med IK408 resp IK547 som båda ligger i slutet av seriationen på plats 616 resp 614. Vidare finns på F3 Tammenharju ett flätat vågmönster som även återfinns på N72 Berg och på D1-brakteater som IK 476, IK 518 och IK 524. Den lite yngre N53 Gjemmested har en rundel på bygeln med ornamentik som liknar D9 IK616. En klart yngre brakteat känns igen på vänster sidorundeln som D13 IK546. Mer övertygande kronologi uppvisar "övriga reliefspännen" med bl.a. en liten ansamling i den allra yngsta delen, något som snarast tyder på att spännena fortsatt att tillverkas även efter det att man slutat prägla D-brakteater. I tabellform:

plats 78 - N72 Berg, D1: IK476 Norge, IK518 Sletner och IK524 Stavijordet på plats 463, 565 och 467

plats 81 - N53 Gjemmested, rundel på bygeln, D10a IK586 Söndre Dingstad eller D9 IK616 Northburne på plats 441 resp 519

plats 82 - N 30 Eikeland, vänster rundel D13 IK546 Ufo på plats 619

plats 88 - S17 Hällan, D3 IK447Holte och baksidan D1 IK551 Ufo ( Rundkvist 2004 med bredare identifieringar, upptäckt av B Arrhenius ) på plats 474 resp 485

plats 115 - F3 Tammenharju, mittknoppens mitt: IK408 Bad Kreuznach, rundeln nedtill IK547 Ufo, på plats 616 resp 614

plats 116 - S18 Hällan II, rundeln nedtill D12 IK499 Skåne eller D19 IK417 Ufo, på plats 527 resp 439

plats 119 - S3 Önsvala, på bygeln IK622 Halle Reideburg och nedtill IK621Halle Reideburg på plats 605 resp 611.

Den norska seriationen går från 1 till 83 och den övriga från 1 till 119 vilket gör att skalorna skevar lite mot varandra.

På plats 10 ligger N9 Nordheim och på plats 42 ligger N71 Hol samt på plats 40 ligger D18 Rutsker ( se nedan), alla med spiraler och små fält med rutor, av Rau kallat pyramidmönster och som han daterar till tiden ca 450 - 650 ( Rau 2019,39), även om man helst ser dem som senromerska då de tex förekommer på svärd. Han hänvisar till Bott (1952) (aa, not 88) som dock behandlar karvsnitt generellt. Mönstrets förekomst på spännen finns karterat hos Koch (1993, 55 ) på spännen av Kühns typ 42 Wiesbaden. D18 Rutsker har mönstet på ett rombiskt fält på foten och det har även de två från Beringen-Spinnbundten grav 1 och Gütttingen 7 ( Schmidheiny 2006, Abb 4 och 5). Alla tre av Kühns typ 41 Cividale, liksom typen Kühn 42 daterade till tiden 600-650, som jag uppfattar för sent. Därtill indikerar seriationen en finkronologi i att typ Kûhn 42 är äldre än 41, om än med mindre än 50 års tidsskillnad. Nmera beskriver Bemmann ovannämnda fibulor som hörande till typen Rositz mit gewaffeltem Fuß och daterar dem till tidigt 500-tal ( Bemmann 2008,40ff).

Fler utlandsfynd:

Geneve Saint-Pierre lösfynd, blymodell liknar N55 Kvåle plats 76

Donzdorf 78 liknar N52 Indre Ålvik på plats 17

Courbillac-Herpes N46 Syre 1? på plats 75

Bifrons 41 liknar A Sandby Borg på plats 81

Basel-Kleinhüningen 74 liknar D8 Neldesö på plats 85

(ovanstående fynd från Bonnet och Martin 1982 som ser dem som angelsachsiska).

Eltville144 liknar S38 Gotland ufo och hör till Kühns typ 44 Rittersdorf. Dit räknar Kühn även N45 Rivjeland, N7 Berg och N12 Tveitane (Kühn 1973,1156-7). De placerar sig i den äldre delen av seriationen, men myntdateringar hos Kühn placerar typ 44 till tiden omkring 600. (aa,1157ff). Typen är kanske för vidlyftigt defenierad av Kühn, såsom Blaich påpekar (2006,115).

Några till svenska:

Up, Hjulsta 106A grav 3 liknar N64 Refset på plats 63 och S12 Nicktuna på plats 91. I fyndet ingår även ett långsmalt remändebeslag som får uppfattas som sen.

Sö Helgö hg 2 klassad som korsformigt spänne, men liknar S41 på plats 44.

Sk Uppåkra U10862 liknar n54 Houglum på plats 58 och N54 Sörheim på plats 68.

I Imers katalog över runristningar (2007) används Carlsens kronologi ( 2001) och då framkommer att reliefspnnen från D1 som N48 Tu på plats 6 dateras till före 475. Spännet från N 15 Gjerpen på plats 21 till D2a. D2b är sedan mellan åren 525 och 570 och dit räknas N32 Time, N167 Märe, N17 Sötvet och N14 Fonnås som alla ligger inom intervallet 22 till 57. Det svenska S25 Etelhemfyndet ligger tidigt och räknas till D2a.

Varje författare har sina dateringar, så räknar Straume ( 2011,446 ) N60 Hole på plats 8 till D1 medan Rörstrand här ovan räknar det till D2, allt annat lika.

-----------------------------------------------------------------

Övriga reliefspännen.

1 S6 B4 Röra, Orust, Bohuslän

2 D12 A6f Melsted I grav 8, Bornholm

3 D10 A6b Skerne II, Maribo, Falster

4 D2 B3 Skerne II, Maribo, Falster

5 S Uppåkra U792, Sk

6 S Älby A45, Ösmo, Sö

7 S35 A5b Vallstenarum, Gotland

8 S G Sandby borg, Öland

9 D25 -- Tåstrupgård, Höje Tåstrup, Själland

10 S5 A6a Skåne, SHM4442

11 S25 A5c Etelhem, Gotland

12 S St Garvide, Go

13 S36 A5b Gotland I, SHM 1543

14 D6 A1c Overhornbäk, Viborg, Jylland

15 S4 A6 Björnekulla, Skåne

16 De Engers, Neuwied

17 S2 B2 Grönby II, Vemmenhög, Skåne

18 S Torp A14, Sorunda, Sö

19 GB Bifrons 41, Kent

20 S42 A5b Ösby, Gräsgård, Öland

21 De Dunningen S:t Martin 1

22 Pl Shakaulack A9, Labiau

23 GB Canterbury

24 D4 A Kjellers Mose, Ringköbing, Jylland

25 D24 A Hardenberg, Maribo, Jylland

26 S27 A6b Hemse, Gotland

27 De Donzdorf 78, Göppingen, Württemberg

28 S F- Sandby borg, Öland

29 Cz Solany

30 D5 A2a Klithuse, Hjörring, Jylland

31 S B Sandby borg, Öland

32 D9 A2a Vedstrup, Själland

33 D20 A Danmark I, Boye 753

34 S14 A1c Järnskogsboda, Järnskog, Värmland

35 S38 A2b Gotland III, SHM14225

36 U Szalnok Szanda 73

37 D7 A2a Gummersmark, Själland

38 De Kircheheim unter Teck 85 , Nürtingen, Württemberg

39 D11 A5b Dalshöj, Bornholm

40 D18 A6c Rutskers, Bornholm

41 D Idstedt, Schleswig

42 D23 A6a Danmark IV, Boye 754

43 D15 A6c Möllebakken I 2:a högen, Bornholm

44 S41 A6b Mossberga, Högsrum, Öland

45 S69 Tönnersta, Edsberga Ha

46 S46 A1a Ullsäter, Hällsingtuna, Hälsingland

47 S A5 Svarta jorden, Björkö, Uppland

48 S29 A5c När sn, Gotland

49 S C Sandby borg, Öland

50 S37 A5b Gotland II, SHM10390

51 D Hövlsbakke

52 S33 A1b Lundbjers, Lummelunda, Gotland

53 S43 A5b Öland, SHM 16390

54 S Uppåkra U242+U6035, Sk

55 S D Sandby borg, Öland

56 D14 A6f Melsted III, Bornholm, eg Möllebakken 2:a högen (Klindt-Jensen 1957)

57 D19 -- Bornholm, CM XXX

58 Fr Kurtzenhausen, Elsass

59 S31 A5c Roses, Tingstäde, Gotland

60 D3 -- Hundshoved, N Snede, Jylland

61 D17 A2b Möllebakken III 1:a högen, Gudhjem, Bornholm

62 S Karleby, Östertälje, Sö

63 S28 A3c Högbro, Gotland

64 S40 A6c Gotland V, BM

65 S E --- Sandby borg, Öland

66 USA Met-museet 1985

67 S44 A5b Öland II, KM 2784

68 S10 A1a Ymseborg, Bäck, Västergötland

69 S19 A3c Mo by, Tuna, Hälsingland

70 D16 A1 Möllebakken II 2:a högen, Bornholm

71 U Augusta/Härlec, Vraca

72 D Höstentorp

73 Fr Pompey, Lothringen

74 S Uppåkra U3950, Sk

75 S34 A1c Trullhalsar, Anga, Gotland

76 De Täbingen, Rottweil, Württemberg

77 GB Chessel Down 22

78 De Gönningen, Reutlingen, Württemberg

79 De Ascheim Bajuvarenweg 166

80 S7 A1a Gökhems sn, Västergötland

81 S A --- Sandby borg, Öland

82 S45 A Tönnersa, Eldsberga, Halland

83 D21 A1a Danmark II, CM21405

84 S8 A1 Vadsbro, Trevattna, Västergötland

85 D8 A2f Neldesö Mose, Gandlöse, Själland

86 S7 A1a Gökhems sn, Västergötland

87 D13 A1e Melsted II grav 8, Bornholm

88 S17 A2aa Hällan I, Jättendal, Hälsingland

89 D22 A1a Danmark III, CM11495d

90 S1 A1a Grönby, Vemmenhög, Skåne

91 S12 A4d Nicktuna, Tortuna, Västmanland

92 S23 A3c Häste, Rödön, Jämtland

93 S26 A Grötlingbo, Gotland

94 S9 A2a Åker, Trollhättan, Västergötland

95 S Uppåkra, Sk

96 S Lunda A157, Lovö, Up

97 F1 A2 Heikkola, Österbotten

98 S Skåne SHM 2549

99 S Björka, Hälsingland

100 S22 A3 Brunflo missionshus, Brunflo, Jämtland

101 S16 A1d Hade II, Hedesunda, Gästrikland

102 S11 A1 Älby, Ösmo, Södermanland

103 D26 A3e Biskopsenge, Ibsker, Bornholm

104 S --- Abbetorp, Rinna, Östergötland

105 F2 A1d Gulldynt, Vörå, Österbotten

106 S24 A3c Ångermanland, SHM 7864

107 S32 A1e Sojvide, Sjonhem, Gotland

108 S30 Petsarve, Norlanda, Gotland

109 S21 A4d Sörfors, Attmar, Medelpad

110 D1 A2 Agerskov Mose, Bording, Jylland

111 S15 A4d Hade I, Hedesunda, Gästrikland

112 S20 A4d Bjällsta, Inndal, Medelpad

113 S39 A3c Gotland IV, SHM14225

114 S13 A3 Åkerby, Täby, Uppland

115 F3 A2aa Tammenharju, Ounasjoki, Rovaniemi

116 S18 A2aa Hällan II, Jättendal, Hälsningland

117 De Haverlah, Wolfenbüttel

118 S Segeltorp A8, Huddinge, Sö

119 S3 A2aa Önsvala, Nevis, Skåne

De äldsta som snarast hör hemma i 400-talet ligger här samlade i början, S6 Röra samt D2 och. D10 Skerne har likartade knoppar och kommer i seriatonen nära dem. Den har också en ryggknapp på bygeln som borde placera den sent. Här står form och ornamentik i konflikt med varandra. I det läget har Sjövold som valt formelement i sin uppdelning av relieffibulorna, en tydlig och klar uppdelning. Min seriation är av mera blandad art. Djurhuvudena på D10 Skerne liknar dem på den norska N8 Langlo, även den tidig.

Som synes placerar de sig tidigare än de norska. Kvalitetsskillnader mellan grupperna med en genomgående högre kvalite bland de norska spännena kan återspegla olika maktnivåer, där de mäktigaste har tillgång till de bästa guldsmederna. Det finns dock inte tillgång till historiska källor att stödja sig på, så det får förbli en tanke.

De masurgermanska spännena ( se Hilberg 2009 )och de från Sandbyborg har ofta tre knoppar på huvudet. Kunde vaara värtt att undersöka släktskap.

Eftersom några sydtyska fibulor är med i seriationen kan man av Möllenberg få reda på dateringarna. På rad 27 Donzdorf 78 från tiden 500-550, på radd 79 och 76 Aschheim 166/67 och Täbingen från senare delen av 500-talen. Engers på rad 16 dateras av Haseloff till tidigt 500-tal och likadant med 38 Kirhheim unter Teck. De två sistnämnda har en datering till slutet av 500-talet av U Koch som bedömmer de samlade fynden. kanske återspeglar det ett långt liv där det fina smycket erhölls i ungdomen. (Möllenberg 2011,31- 40). Martin har på fibulorna från Altenerding kunnat se fenomenet då de mest slitna nålhållarna återfanns hos de äldsta kvinnorna. Med ett undantag, där en gammal kvinna har ett nytt spänne ( Martin 1987,278).

Av de av Bemmann (2003 ) behandlade fibulorna återinns det från Trygsland i en tidig del av den norska seriationen, troligen en felplacering. De övriga ligger samlade i den yngsta delen i den andra seriationen, mellan plats 102 och 118. Bemmann inkluderar även gjutformar från Helgö som tex R196 bland sina två formtyper av huvuden och därmed får de sin datering.

Komplicerad stil I ornamentik återfinns på Lovöfragmentet. Detta gör att detta fynd borde räknas till den norska gruppen, liksom den stora fibulan S23 Häste i det yngre skedet. Spiralornamentik är mindre framträdande här och bandornamentikliknande ornering förekommer, som i det norska materialet.

I mittperoden finns repetetiva mönster, tex av fågelhuvuden, men framförallt rader med knoppar och dockor.

Huvuden där käftarna förlängts och vridits om varandra finns på de äldre norska spännena, medan de bara finns bland de yngsta bland de övriga. Liknande huvuden finns även på D-brakteatrar som i seriationen centrerar sig kring kolumn 408 av 624 vilket indikerar att dessa yngre brakteatrar är samtida med relieffibulorna.

Spännet från Bifrons jämför Holmqvist (1983,137) med en Helgögjutform med ett huvud av den långsmala arten, som spännena från Segeltorp, Abbetorp och D26 Biskopsenge. Han menade att Bifronsspännet visar att en del av Helgös produktion hamnade i England. Själv menar jag att det mesta hamnade i Helgös närmaste omland, tex i Sörmland. S11 Älby på rad 102 med dess ansikte nedtill på foten och örnhuvuden skulle kunna vara en sådan Helgö-produkt. I en tidigare seriation fanns spännet från Bifrons med och placerade sig då i den äldre delen och det matchar inte anförd gjutform.

Nyfyndet från Hovlsbakke liknar enligt Axboe och Grön ( 2019) spännet från Vedstrup, en tidig på plats 32. Likaledes tidiga är fyndets brakteatrar av typ IK625 på plats 86 i seriationen. En tredje brakteat, typ IK153 ligger i mitten av seriationen på plats 375. En datering av fyndet till omkring år 500 verkar dock fortfarande möjlig.

----------------------------------------------------------------------------------------------

De nordiska reliefspännena räknas hos Kühn (1974)till fibulor med Barocker Fuss. och hör till typer som 44 Rittersdorf och 91 Täbingen. Hos Friedrich räknas de till typ 10.1 ( 2016, Abb36) tillhörande 500-talet. En fibula från Vårby Gård med halvrunt huvud och rombisk fot ( tex Fransson 2016,61) skulle Kühn placera i tiden 500-550 och Friedrich som typ 3.2 till tiden 450-500 ( 2016, Abb32 ). Här borde man ha en särskilt namn för spännen från tiden mellan plåtfibulorna och reliefspännena. Från Sejlflod DI finns tex en plåtsilverfibula ( Nielsen 2000,67) som till formen liknar N60 Hole på plats 8. Att först smida en plåt och sedan använda den till smycketillverkning är ett romerskt sätt att arbeta. Efter 470 upphör de romerska verkstäderna efter en tid och det germanska sättet med gjutning av smycken tar överhanden. Före 500-talet kan de nordiska verkstäderna ha arbeat på det romerksa sättet eller importerat halvfabrikat i form av uthamrade plåtar ur vilka man kunde skära plåtfibulor. I Raus översiktstabell ( 2010, Abb 21 ) ligger de tre fynden från Sejlflod samlade sist i grupp 6. Det från DI har djurprotomer, men det har även de korsformiga från OP och IZ. Särskilt nr x3601 från IZ liknar en relieffibula, oklart om det är en kopia eller en prototyp men man befinner sig i relieffibulornas miljö..

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Utöver de vanliga och de norska reliefspännena finns en tredje grupp, av guld. Med sina almandiner är de i sig väldigt släta, men de har ungefär samma form, om än något långsmalare.

Till de danska från Kitnäs, Rytterbakken, Elsehoved, Skodborg, N Trönder (brons), Adslev och Kirkemosegård ( se tex Munksgaard 1966, Clemmensen 2014, Grundvad 2015 ) vill jag räkna de holländska från Wiewerd, Dronrijp och Wynaldunum ( se tex. Fries Museum 2015). De lika praktult utformade från kvinnograven i Köln ( Doppelfeld 1960) följer dock en äldre fibelform. Fibulafragmenten med guld och almandiner från Zierow ( Voss 2022) visar på vad som gått förlorat.

Liknande i enklare utförande i brons finns från Ulpiana, Neresheim 20 och Tiszafüred ( Möllenberg 2011 T43 och 45, samt Czallany 1961, T.CXCVI:7), Czarnowko 903A( Schuster 2015, Abb3:1-2) och från Barrington ( Hines 1997, T 90c ). De tillhör gruppen West Heslerton- Weimar-Brunheim ( Schuster 2015,18 som ger dateringen ca 450 - 550 även om de säkert daterbara i England är från 500-talet ). Från Frankrike finns en enkel form i brons från Frénouvlle 86 ( Koch 1998, Taf 49:8) i en grav med svarta och blå pärlor ( Pilet 1980, 54) och rimligen från 600-talet.

Förformer finns från 400-talet se exempel hos Bemman (2008,163-4),

I Östeuropa är reliefspännen med rundlar vanliga, men då med halvrunda huvuden (tex Curta 2006 ) . De i guld har genomgående rektangulära huvuden. Kirkemosegård med sina djurhuvuden vid bygeln är den som mest liknar de östeuropeiska av Werners klass 1D ( se aa )

Från Köln finns en Zangenfibula, typ 19, täckt med almandiner och daterad till tiden 500 - 550 ( Kühn 1974, T. 271: 19,7).

Palmetterna på huvudena från Elsehoved, N Tranders, Skodborg och Adslev finns som tre rundlar även på några tyska fibulor som typ Frei-Laubersheim ( Göldner 1987, 170ff, Kühn typ 70, Taf. 267:70, 1-3)) och någon femknoppsfibula ( Göldner 1987, 107, ). och den engelska från Barrington av typ 46 Langweid ( Kühn 1974, T323, Hines1997 T90c). Vidare med endast en slät sten från Picqugny ( Koch1998, Taf 20:9), Frankrike (aa, Taf 24:5 och 6 ). Kühn ser de almandintäckta fibulorna i stort som en grupp, 76 Gultlingen och några av dem är ornerade med "palmetter" och hör till listan , som den från Mengen 141 ( Kühn 1974, Taf 76:2), Basel-Kleinhüningen 35 (aa 76:3), St Prex 100 ( aa 76:4),St Sulpice 97 ( aa 76: 5 och 6) och Strasskirchen 365 (Greiff o Banerjee 1994, Abb 1). Palmettdekoren daterar Haseloff( 1981,352) till tiden sent 400-tal och mitten av 500-talet. Övriga guldfibulor skulle då vara yngre och de holländska med rundlarna inbäddade i kroppen hör till 600-talet pga stillikhet med söljan från Beckumgraven

Ornamentiken på Skodborgspännet jämför Böhner med den på svärdslidan från Rommelsheim vilket ger en datering till tidigt 500-tal( Böhner 1954,196). Ornamentet består av en fågel av almandiner ( Kessler o Schnellenkamp 1933) liksom det från Skodborg, Kirkemosegård och Rytterbakken. Från Frankrike finns en motsvarande fisk på en fibula från Jouy-le-Comte ( Koch1998, Taf 32:4) av Kühns typ 78 Böttingen). Samtliga franska dateras till tidigt 500-tal.

Kitnässpännets måga dockor på huvudplattan återfinns även hos relieffibulor som S1 Grönby, D13 Melsted, D16 Möllebakken, N71 Hol och, Uppåkra U 11102.

Kirkemosegårdsspännet med huvudet dekorerat med två rundlar och trekantiga stenar på foten har främst likheter med N16 Falkum och N17 Sötvet. Sen finns det sådana med tre rundlar osv och det blir en bekant miljö.

Ryggknappar har Skodborg, Kirkemosegård och Elsehoved, sedan blir ryggknappspännen vanliga i vendeltid.

Brakteaterna i Kitnäsfyndet IK92, IK93 och IK94 ligger i min seriation å rad 278, 250 och 381. De från Skodborg IK161 och IK510 är lite yngre på rad 443 och 442. Tidsmässigt skulle det betyda mitten och yngre delen av 500-talet och omfatta en ganska kort tidsperiod, kanske bara en generation. Anastasiusmynten ( 491 - 518 ) i Elsehovedfyndet visar dock på andra tolkningsmöjligheter inom 500-talet. För en diskussion se även Knaut 1985.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utgående från bilddelen i Hines (1997) kan man seriera de stora engelska spännena med rektangulärt huvud. De följer en egen uveckling, dock med några drag som även återfinns i de nordiska relieffibulorna. De äldre har en rikare reliefornamentik, de yngre mera släta ytor med stämpelornering. Repetetiva mönster förekommer i den mellersta delen. Fåglar och bandornamentik i den yngre.

Knappar på bygeln förekommer, men även hål där knappen kunde ha varit fäst, om den funnits kvar. Spiralornamentik är sällsynt.

Fibulan som förvaras i Met-museet i USA har motsvarigheter i det engelska materialet. Här ligger dock tidiga medan exemplaret i den nordiska seriationen hamnade mera i mitten. Liknande tidsförskjutning finns hos fibulan från Chessel Down 22 som i den nordiska seriationen ovan ligger i den yngre delen på plats 77 medan den i Hines materialet är i den äldre delen på plats 21.

I en tidigare listning av Angel-saxiska kvinnogravar ligger fyndet från Sewerby i den allra yngsta delen och även här ligger den bland de yngre.

En seriation på fyndkombinationer hos Walton Rogers (2013,Table 6.3) gav däremot ingen överensstämmelse för de tre fynden som förekommer i båda listningarna:

placering nedan resp på första axeln i correspondensanalysen

Spong Hill 18 här på plats 130 på axeln 0.94

Morning Thorpe 359 här 105 på axeln -0.60

Bergh Apton 64 här 136 på axeln -1.02.

Listning: seriationsnummer, bild hos Hines, fyndplats

1, 31a, Wasperton

2, 30a, Norhampton (VIII)

3, 23, Luton

4, 26, Market Overton II (VII)

5, 88b, Marston St. Lawrence

6, 21b, Beckford B

7, 14a, Paglesham

8, 15a, Tuddenham [III]

9, 43a, Ruskington (1937)

10, 43b, West Stow [XIII]

11, 42a, Ruskington (1937)

12, 44, Unprovenanced [XIII]

13, 20a, Baginton [VI]

14, 88a, Hornton

15, 89a, Wasperton 65

16, 22a, Baginton [VI]

17, 22b, Wasperton 50

18, 21a, Cherbury Camp

19, 20b, Offchurch

20, 90c, Barrington A

21, 90a, Chessel Down [uc]

22, 89b, Bidford-on-Avon (1990)

23, 93a, Ely.High Barns

24, 87b, Unprovenanced [XXIV]

25, 19b, Bidford-on-Avon 88

26, 35b, Broughton Lodge 16

27, 13b, Chessell Down 22

28, 33a, Bourne

29, 16a, Ruskington (1977)

30, 37, Ragley Park

31, 14b, Linton Heath 9

32, 40b, Girton

33, 94b, Nassington 33

34, 41a, Norton

35, 45b, Yorkshire [XIV]

36, 36b, Alveston Manor 89

37, 9b, Wasperton 24

38, 92b Newham [uc]

39, 91a, Broadway 5

40, 91b, East Shefford [ucii]

41, 11b, Duston

42, 90b East Shefford [ucii],

43, 42b, Little Wilbraham 158

44, 17b, Rothley [IV]

45, 92a, Berinsfield 107

46, 40a, Quy

47, 46a, Wakerley 50

48, 34b, Little Wilbraham 40

49, 84b, Laceby [XXIII]

50, 18b, Emscote

51, 10a, Herpes

52, 17a, Suffolk [IV]

53, 18a, Barrington B [V]

54, 16b, Holeywell Row 11

55, 39, Little Heath

56, 8b, Lechlade 57

57, 9a, Bidford-on-Avon (1990)

58, 81, Ingarsby

59, 89c, East Shefford [XXV]

60, 33b, Little Wilbraham 3

61, 45a, Londesborough 6

62, 32b, Lackford 50/126

63, 48a, Market Overton I [XV]

64, 31b, Haslingfield [IX]

65, 35a, Broughton Lodge 16

66, 34a, Little Wilbraham 40

67, 32a, Lakenheath [IX]

68, 83b, Fridaythorpe

69, 49b, Wakerley 80

70, 93c, Rainham

71, 83a, Welbeck Hill 45

72, 86a, Ruskington [XXIII]

73, 10b, Sarre 159

74, 48b, East Anglia [XV]

75, 86b, Thornborough [XXIII]

76, 47a, Liton Heath 41

77, 49a, St John´s College C

78, 47b, Barrington A 11

79, 101a, Barrington A [uc]

80, 84a, Keelby

81, 11a, Linton Heath 21

82, 93b, Fordheam

83, 13a, Tuxford

84, 50a, Tuddenham [XV]

85, 94a, Little Wilbraham 6

86, 97a, Market Overton II [uc]

87, 60a, Hunstanton

88, 77b, Sleaford

89, 79a, Holdenby 4

90, 85a, Laceby [XXIII]

91, 46b, Lakenheath [XV]

92, 64a, Eade Road

93, 51b, Morningthorpe 214

94, 82a, Driffield

95, 50d, Cavenham

96, 19a, Northampton [V]

97, 56a, Bridgham

98, 85c, Nettleton Top

99, 95b, Wellbourn

100, 55b, Ipswich [XVI]

101, 95c, West Stowe [uc]

102, 97b, Beckford A 11

103, 82b, Sewerby 19

104, 63a, Market Overton II [XVI]

105, 59b, Morningthorpe 359

106, 99a, Brooke

107, 96b, Kenninghall [uc]

108, 58a, Ipswich [XVI]a

109, 77a, Broughton Lodge 57

110, 66a, Holkham

111, 58b, Bury St Emunds

112, 78c, Little Wilbraham 111a

113, 65b, Laceby [XVI]

114, 75a, Mildenhall

115, 59a, Ipswich [XVI]c

116, 101c, Toddingham

117, 63b, Ipswich [XVI]d

118, 76b, West Stow [XIX]

119, 98b, Fillingham

120, 76a, Lakenheath [XIX]

121, 75b, Morningthorpe 371

122, 57a, Ipswich [XVI]b

123, 61b, Faversham

124, 66b, Welbeck Hill 41

125, 78b, Little Wilbraham 111b

126, 98a, Market Overton ] [uc]

127, 57b, Westgarth Gardens 27

128, 99c, Ipswich [uc]

129, 96a, Market Overton I [uc]

130, 78a, Spong Hill 18

131, 52b, Holme Pierrepoint

132, 74a, Ruskington (1975)

133, 68b, Kenninghall [XVII]

134, 52a, Billesdon

135, 53b, Great Chesterford 2

136, 51a, Berhg Apton 64

137, 72b, Merton

138, 71a, Flixborough

139, 79b, Kempston [XXI]

140, 80b, Haslingfield [XXI]

141, 100a, Rothley [uc]

142, 54b, Lakenheath [XVI]

143, 100c, Baginton

144, 70b, Thornborough

145, 65a, Kenninghall [XVI]b

146, 55a, Spong Hill 2

147, 71c, Ipswich [XVII]b

148, 69b, Ipswich [XVII]a

149, 68a, Londesborough 4

150, 54a, Broughton Lodge 46

151, 53a, Kenninghall [XVI]a

152, 67b, Market Overton II [XVII]

153, 69a, Barrington A [XVII]

154, 73a, Bergh Apton 7

155, 70a, Little Eriswell 27

156, 67a Burnham Norton

Ovanstående spännen hör alla till Kühns typ med barock fot, som han delar in i 6 typer (1974). Han har med exempel från England och Norden som han fördelar på dessa typer och de nordiska relieffibulorna räknas till hans typ 91 Caulaincourt. I seriationen av de engelska spännena placerar de sig alla i de äldre delen, i de nordiska seriationena är de spridda över hela. I Norden övergår man till ryggknappspännen, det gör man inte i England, därav skillnaden. Tidsmässigt ligger de nordiska relieffibulorna i 500-talet, Bakkkas period III ( 1973,71) och Nermans VI:2( (1935,121).

Martin har gått igenom gemensamma orneringsdrag hos reliefspännen och liknande från England, Frankrike, Tyskland och Norden. Han presenterar på kartor likheter dem emellan på olika nivåer och kan se att likartade finns på över 600-km avstånd från varandra . Han har dock inte med det slaviska materialet som bildar en grupp för sig. Nordens nätverk är lika tätt inbördes som med Tyskland på hans karta ( Martin 2020,Fig 8) och Helgö har fallit bort pga det hårda urvalet men det blir ändå en bra bild av gemenskapen i folkvandringstidens Europa.

Litteratur:

M Axboe o T Grön 2019, Migration Period Jewellery from Høvlsbakke, Northeastern Zealand,Neue Studien zur Sachsenforschung 8 .

M Axboe 2019, Highlights from Danish metal detector finds In: Interacting Barbarians, Warzawa

E Bakka 1973, Goldbrakteaten in norwegischen Grabfunden: Datierungsfragen, Frühmittelalterliche Studien 7.

J Bemmann 2003, Eine skandinavische Relieffibel aus Haverlah, Lkr Wolfenbüttel, Fornvännen 98.

J Bemmann 2008, Mitteldeuteschland im 5. Jahrhundert. In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.

MC Blaich 2006, Da fruümittelalterliche Gräberfeld von Eltville, Rheingau-Taunus-Kreis 1. Wiesbaden.

K Böhner 1954 Rez. MB Mackeprang, De nordiske Guldbrakteater. In: Bonner Jahrbücher 154.

C Bonnet o M Marin 1982 Blimodell einer angelsachssischen Fibel aus Saint-Pierre in Genf. Arch Schweiz 5

H Bott 1952, Bajuwarisher Schmuck der Agilolfingerzeit, München.

B Carlsen 2001. Kulturel og social kommunikation på baggrund af guldbrakteaternes typologiske udvikling.Upubl Ph.d.-afhandling ved Århus universitet. 2001.

B Clemmensen 2014, Kirkemosegård – Et offerfund med smykker fra ældre germansk jernalder, Kuml.

F Curta 2006, Slavic bow fibulae? Werner´s class 1D revisited, Acta Archaeologica Academiae Scientiarum Hungaricae 57.

D Czallany 1961,Archäologische Denkmäler der Gepiden im Mitteldonaubecken 454-568 u. Z., Budapest.

O Doppelfeld 1960, Das fränkische Frauengrab unter dem Chor des Kölner Domes., Germania 38.

E Droberjar 2008, Thüringische und Langobardische Funde und Befunde in Böhmen. Zum Problem der späten Phasen der Völkerwanderungszeit. In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.

Fries Museum 2015, Gold - found treasures from the middle ages, internet.

S Greiff o A Banerjee 1994, Zerstörungsfreie unterscheidung von Granat und Glas in frühmittelalterlichen Granatfibeln, Archäologisches Korrespondenzblatt 24.

L Grundvad 2015, Da Ragnarok ramte Skodborg, Museumsavisen Sönderskov.

V Hilberg 2009, Mazurische Bügelfibeln, Schloss Gottorf.

J Hines 1997, A New Corpus of Anglo-Saxon Great Square-Headed Brooches, London.

W Holmqvist 1983, Tankar kring en mammutpublikation om djurornamentik. Fornvännen.

L Imer 2007, Runes og runeindskrifter. Köpenhamn.

PT Kessler o W Schnellenkamp 1933, Ein frühmerowingisches Grab bei Rommersheim (Eichloch) in Rheinhessen, Mainzer Zeitschrift 118- 125.

M Knaut 1985, Eine skandinavische Fibel aus den alamanische Gräberfeld von Neresheim, Ostalbkreis ( Baden-Württemberg), Archäologisches Korrespondenzblatt 15.

S Kristoffersen o B Magnus 2010, Spannformede kar. Utvikling og variasjon. Stavanger.

U Koch 1990, Das Fränkische Gräberfeld von Klepsau im Hohenlohekreis (Forschungen und Berichte zur Vor- und Frühgeschichte in Baden-Württembererg)

A Koch 1998, Bügelfibeln der Merowingerzeit im westlichen Frankenreich, Mainz.

U Koch 1993, Alamannen in Heilbronn, Heilbronn.

S Kristoffersen 2000,Sverd og spenne : dyreornamentikk og social kontekst Studia humanitatis Bergensia 13.

H Kühn 1974, Die germanischen Bügelfibeln der Völkerwanderungszeit in Süddeutschland, Graz.

M Martin 1987, Beobachtungen an den frühmittelalterlichen Bügelfibelnvon Altenerding (Oberbayern). Bayerische Vorgeschichtsblätter 52.

TF Martin 2020, Casting the Net Wider: Network Approaches to Artefact Variation in Post-Roman Europe. Journal of Archaeological Method and Theory.

E Munksgaard 1966, A Gold hoard from Kitnäs, Zealand, Acta Archaeologica.

S Möllenberg 2011, Tradition und Transfer in spätgermnischer Zeit, Berlin.

B Nerman 1935, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockholm.

JN Nielsen 2000, Sejlflod - ein eisenzeitliches Dorf in Nordjütland 1o 2. Nordiske Fortidsminder B 20.

U Pedersen och S Kristoffersen 2019, To spenner fra samme hånd? Folkevandringstidens relieffspenner i detalj. Viking.

C Plet 1980, La Nécropole de Fénouville, BAR International Series 83(ii).

D Quast 2008. Funde aus dem fränkisch-alamanischen Gebiet im langobardenzeitlichen Pannonien. In: Kulturwandel in Mitteleuropa, Bonn.

A Rau 2019 Die grabbeigaben. In: M Bertram, D Quast, A Rau Das Schwert mit dem goldenen Griff, Berlin.

J Reichstein 1975, Die kreuzförmige Fibel, Neumünster.

M Rundkvist 2004, D bracteate designs on the back side of a relief brooch from Hällan, Jättendal parish, Hälsingland, Fornvännen.

IM Röstad 2021, The language of Jewellery. Norske Oldfunn XXXII.

M Schmidheiny 2006, Neue Erkenntnisse zu Altfunden aus dem frühmittelalterlichen Gräberfeld von Beringen-Spinnbündten (Kanton Schaffhausen). Zeitschrift für schweizerische Archäologie und Kunstgeschichte 63.

M Schulze-Dörrlamm 1986, Untersuchungen zu den Armbrust und Bügeknopffibeln der 5. und 6. Jahrhunderts N.Chr. aus den Gebieten westlich des Rheins und südlich der Donau, JRGZM 33.

Schuster 2015, Einwanderer aus Skandinavien – Das kleine Gräberfeld der Völkerwanderungszeit. In: monumenta archaeologica barbarica tomus xix/1.Czarnówko, Fpl. 5 Vor- und frühgeschichtliche Gräberfelder in Pommern Teil 1, Warszawa.

E Straume 2011, Gläser mit Fadenauflage aus norwegischen Gräbern des 5. und 6. Jahrhunderts n. Chr. JRGZM 92.

H-U Voss 2022, Mit Almandinen und Goldfolie: Der Schmuck einer Dame aus den "besseren Kreisen" der Merowingerzeit. Mit Almandinen und Goldfolie: Der Schmuck einer Dame aus den "besseren Kreisen" der Merowingerzeit Fund des Monats Dezember 2022 Landesarchäologie Mecklenburg-Vorpommern.it.

P Walton Rogers 2013, Tytels's Halh: the Anglo-Saxon Cemetery at Tittleshall, Norfolk. East Anglian Archaeology Reports 150.

Tillbaka

Jozef Saers