Harald Blåtand, dansk vikingakung 958 - 987. Han kallas även Harald Gormsson
och var en stark härskare och stor krigare. Han erövrade Holstein och gjorde en
stor del av södra Östersjökusten till en dansk provins som styrdes från
Jomsburg/Julin/Wollin på ön Rugen vid Odermynningen i Vendland Med honom börjar
en dansk storhetstid som fortsatte under Sven Tveskägg och Knut den Store då
Danmark omfattade både Östersjöns och Nordsjöns stränder, inklusive England.
Haralds fader kung Gorm var hedning, men gifte sig med en dotter till den
kristne engelska kungen Ethelred av Mercia vid namn Thyra. Två söner växte upp.
Den äldre Knut dog vid en belägring av Dublin. Thyra framförde dödsbudet
försiktigt till den gamle kungen som själv fick lista ut vad som hänt. Sorgen
fick den gamle att dö och han begravdes i Jelling i sydöstra Jylland.
I Jelling finns vid kyrkan två runstenar och två stora högar. Högarna är
större än kyrkan, vardera ca 70 m i diameter och 11 m höga. Med branta sidor
och stor platå mittpå. De byggdes efter 958 av grästorvor, från en lättare
sandjord i mitten och med skal av täta, tyngre lerjordsgrästorv som ytterskal.
Eftersom Danmark kristnades 960 medan högbygget ännu pågick, fick högarna inte
den rundade, toppiga formen. Högbygget avbröts altså i förtid. Överst på den
norra högen fanns länge en brunn. Denne brunn sinade 1819 varvid man gick ner
för att undersöka den och fann en gravkammare. Denna fint panellerade kammare
var byggt i en bronsåldershög som ingick i en grupp högar från bronsåldern runt
Jelling. I kammaren som var ca 6 x 3 m stor hittades rester av en kista, en
häst, en silverbägare, ett ljus och lite till. Hålet i kammarens tak var
forntida och inget spår av den döde syntes till. Kung Harald hade grävt upp den
döde och begravt honom på nytt i den första träkyrkan i Jellinge. Därmed hade
Gorm föga renlärigt blivit postumt kristnad, något som även den döde i
Ladby-skeppet på Fyn kan ha vederfarits. Vid de arkeologiska undersökningarna
omkring 1978 kom hans ben att hamna på museum, men han är numera, år 2000
återbördad till kyrkan i Jelling.
Sydhögen var helt tom och byggdt över resterna av en stenkammargrav från
stenåldern. Från andra sidan, in under Sydhögen och in i Nordhögen hade det
funnits en stor stensättning i form av ett skepp. Den var mer än 170 m stor och
vid "masten" stod Haralds runsten. Lavar hade vuxit på stenarna i 20 -30 år
innan sydhögen täckte dem. En liknande jätteskeppssättning finns också vid det
närbelägna Bäkke samt vid det gamla kungasätet Lejre, söder om Roskilde på
Själland. I Jelling kom den nya kyrkan att byggas mitt i stensättningen som
också bidrog med sten när stenkyrka byggdes.
Den unge Harald for liksom sin bror mycket i viking, men vid den tiden
förlorade vikingarna stort i England, så han plundrade oftare i öst. Danskarna
hade på den tiden en del att säga till om i Norge och kung Harald blev
inblandad i tronstriderna där och tillsatte en tid en egen jarl att regera
Norge åt honom. Sedan ville tyskarna med vapenmarkt kristna danerna, men Harald
ville ej. Först blev tyskarna under kejsar Otto I slagna vid Danevirke av den
gemensamma dansk-norska armen, men återkom sedan och erövrade Jylland upp till
Limfjorden. Senare när Harald blev kristen blev kejsaren Gudfader åt sonen
Sven.
När den unge Richard blev hertig av Normandiet och franska kungen Ludvig
anföll honom, kom Harald år 945 till undsättning med sin flotta.
Styrbjörn Starke från Sverige invaderade sedan Danmark och tog Harald fånge.
Kung Harald gav honom sin dotter Thyra och föjde med till Sverige. Före slaget
vid Fyrisvallarna smet kung Harald hem igen med sin flotta. Erik Segersäll vann
sedan över Styrbjörn. Den landsflyktige Styrbjörn fick sedan Jomsburg i
förläning.
I kungens frånvaro lyckades drottning Thyra förstärka Danavirke, en mur som
går tvärs över södra Jylland. Hon sade till tyskarna att den byggdes för att
kontrollera de vilda danerna så attt de bara kunde komma ut ur Danmark via en
port Dessutom var hon listig vid förhandlingarna och efter tre år var tyskarna
borta från Jylland. När hon sedan dog sörjdes hon mycket och man mindes henne
som Danmarks Bod.
Med Gyrid fick Harald sönerna Håkan och Sven. Håkan for till Lettland där
hans flotta gick honom förlorad och istället tog han krigsbytet från de
inhemske och gifte in sig bland Semgallerna. Likande hade tidigar skett i
Danelagen i England.
När kungasonen Sven blivit lite äldre ombesörjde fosterfar Toke hans vidare
utbildning. Ungefär som när en riddare blev väpnare några år vid en annan
riddares borg. Toke hade en gård i Lund där han byggde en kyrka, föregångare
till S:t Gertrud och reste en runsten.
Vid ett besök vid hovet i Jelling hände sig att i fyllan och villan att Toke
sade att han kunde skjuta äpplet från sin sons huvud. Kung Harald tyckte det
var kul och krävde att Toke skulle stå vid sitt ord. Så i nyktert tillstånd tog
Toke tre pilar, äpplet placerades på pojkens huvud och pilskottet lyckades.
Tillfrågad av kungen vad han skulle med de två kvarvarande pilarna svarade han
att om han missat var de ämnade för honom själv och kungen.
Sedan hände sig att kung Harald ville att flottan skulle flytta en mycket
stor sten från norra Jylland till Jellinge. Det ledde till att de danskar som
ännu var hedningar gjorde uppror och sonen Sven kom att leda dem. Det blev
inbördeskrig och Trelleborgar anlades, stormades och brändes i omgångar. Erik
Åhrsäll från Sverige passade på i ett skede av krigen och erövrade Danmark som
han höll i 14 år, med egen myntprägling osv. Kung Harald flydde till Jomsburg
vid Östersjöns sydkust och Svens almogehär brände kyrkor. Sedan kom kung Harald
tillbaka med en här och vid Helgenäs möttes de stridande. Under striderna
behövde kung Harald gå avsides, något som Toke såg. Med ett välriktat skott
sköt han kungen och sårad fördes han tillbaka till Jomsburg där han dog
1.11.980. an hade då regerat i ett halvsekel, först tillsammans med sin far
Gorm och därefter själv. Han dog inte ärorikt i krig utan av hög ålder, därav
namnaet Blåtand. Hans lik blev fört till Roskilde och med festligheter gravlagt
i den kyrka han själv byggt. Senare blev han ombegravt under en av fyra pelare
i kyrkans mitt. En blå tand lär också förevisas. Den nye kungen Sven blev efter
en del äventyrligheter åter kristen vid en vistelse i England.
Den stora stenen, 2,5 m hög och vägandes 10 ton blev dekorerad med en
Kristusbild på korset och en runslinga som omtalar att Harald enade och
kristnade danerna. Därmed fick han sin plats i historien som anfader åt dagens
danska regent, drottning Margaretha.
Bredvid finns en mindre sten över Gorm och Thyra. Dessutom finns i södra
Jylland ytterliggare 4 stenar, resta efter drottning Thyra, efter de som byggde
Thyras hög, efter Haralds polska prinsessa, och efter Tokes far.
Jozef Saers.
Tillbaka