Historik, tal hållet 1919.

1

 

   Då vi nu i kväll genom en liten ringa fest vilja hedra minnet

av den man, som under mångårigt träget arbete åstadkommit KHF i Stock-

holm och kan kallas dess stiftare är det på sin plats att nämna någ-

ra ord om den förening av vilken denna v år förening fram och med vilk-

den ännu är för bunden ”Das Katholische Gesellenverein” i Tyskland

sedan dess stiftare Adolf Kolping. Detta så mycket mers om vi kunna

fira 40-årsdagen av föreningens stiftande i  Stockholm detta år. Adolf

Kolping föddes i Kersten i närheten av Köln på Maria obefl. Avelses

fest 1813 av fattiga föräldrar. Som skomakargesäll lärde den unge

Adolf  känna de sociala missförhållandena, som hantverkslärjungar och

gesäller ledo under och de därmed förbundna moraliska farorna. Hans

ädla hjärta fattade en plan att hjälpa. Huru? Han, skomakargesäl-

len skulle bli präst för att på bästa sätt avhjälpa nöden med natur-

liga och övernaturliga medel. Under talrika umbäranden och svårighe-

ter avlade han sina gymnasiestudier. Kämpade sig fram med att under-

visa andra lyckades han slå sig fram. 1845 hade han nått sitt mål  och

vigdes till präst. Samma dag läste han sin första mässa och jordfäs-

te sin fader. Med offer började han sitt verk och under offer fort-

satte han det. Nu blev han kaplan i Elberfeld, som vi skulle kunna

kalla föreningens vagga. Ty det var här som tanken mognade och han

uttänkte sitt verk. Han  grundade här en ynglingaförening ur vilken

den första hantverksföreningen utvecklade sig 1846. År 1849 blev han

Domvikarie i Köln, som han gjorde till centralpunkten för sin orga-

nisation, som  ännu idag där har sitt säte.

      1849 kan man säga var föreningen organiserad. Genom otaliga re-

sor, genom skriftställeri och skriveri i tidningar sörjde Kolping

för dess utbredning över Tyskland smat även över Schweiz, Österrike

och Ungern. Vid Kolpings död 4 december 1865 kund man räkna re-

dan 400 hantverkarföreningar, under hans efterföljare generalpreses

Schäffer, död 1901, steg antgalet till 1086 med 80000 medlemmar, ge-

Säller och 120000 mästare.

 

2

        Nu är föreningen utbredd mytterliggare i en hel del länder som

England, Italien, Holland, Amerika, Belgien, Frankrike och Sverige.

Här kan verkligen på Kolpings verk användas bilden av det lilla se-

napskornet av vilket det blivit ett mäktigt träd.

        Målet för Kolpings strävande för hantverkarnas fortbildning och

deras höjande i sedlighet och religiöst avseende och förbättrande av

deras sociala villkor. Han ville göra dem till dugliga medlemmar i

kyrka och samhälle. Som ledare av detta verk har Kolping gjort sig

förtjänt av namnet ”Gesellenvater”, ty han var en fader för sina

hantverkare. Han glömde ej därvid deras yrkesutbildning och praktis-

ka utbildning, men religionen och moral voro för honom grundvalar på

vilket detta verk måste byggas, som medel härför gemensam sakraments-

mottagning, religiösa föredrag och praktiskt övande av katolskt from-

hetsliv i processioner, bildstoder m.m. En motvikt helt säkert i Tysk-

land mot socialdemokratien.

       En sida av föreningens verksamhet var inrättandet av s.k. Hos-

pitzier / en sorts härbärgen eller  hem för vandrande hantverkare /.

Det första hospitziet invigdes i Köln 1853, nu storatat ombyggt 1913.

Sedan dess räknas nu föreningen över 400 sådanan hem. De bilda även

Hem och härd mot ringa ersättning för fast boende hantverkare.

      Alla katolska hantverkarföreningar äro förenade i ett förbund

Med säte i Köln under en generalpreses / nuvarande Msgr Schweitzer

har sänt föreningen sitt beklagande med anledning av P. Kieslers död.

Herr Kellner har även sänt honom meddelande av vår nye preses val./.

i de olika biskopsstiften stå föreningarna under en lokalpreses, som

i sin tur lyder under den beträff. Biskopen.

     Av några statistiska uppgifter 1913, de sista jag har till mitt

 Förfogande, framgår vidare att föreningarna i sina sparkassor, som

Den inrättat för att föra medlemmarna till sparsamhet, hade innestå-

Ende i runt tal 2 miljoner kronor, insatta av 84000 medlemmar och

137000 extra ordinarie medlemmar. Sjuk- och begravningskassorna äro

 

3

en annan sida av föreningens praktiska verksamhet. Som pressorgan

tjänstgör det lilla Kolpingbladet.

     Kolping den den 4 december 1865 i Kön och fann sin grav i den

kyrka vars rektor han blivit, Minoriteskyrkan. 1903 avtäcktes över

honom där under storartade festlighet det monument, som vi finna

avbildat å fotografi över dörren. I festligheterna deltog även p.

Kiesler som representant för Stockholms Katolska Hantverkareföreing.

Det skönaste monumentet över Kolping är dock hans verk, hans före-

ning, som ännu idag är ett tydligt bevis över Kolpings arbete, hans

kärlek till sina hantverkare, hans offerliv för dem. Detta alltså  i

grova drag om moderföreningen Der Katolische Gesellenverein.

     Nu något närmare om den förening vars medlemmar Ni äro och om

Dr. Kieslers livsverk, ty som sådant kan man väl beteckna KHF i Stock-

holm, ett verk genom vilket hans minne skall länge leva kvar bland

Stockholms katoliker.

        Föreningens valspråk, religion och dygd, endräkt och kärlek, ar-

betsamhet och flit, glädje och kärlek har även varit vår förenings

sedan även Dr. Kieslers valspråk och program och kan jag därför läg-

ga det som grund för följande skiss.

       Först emellertid några data och fakta över föreningens tillkomst.

och utveckling. Då pastor Kiesler här började sin  prästerliga verk-

samhet fanns föga av föreningsliv bland Stockholms katoliker. En fö-

rening ”Amizilia” hade av några orsaker gått omkull. Då sitter pas-

tor Kiesler en afton 1879 med några främmande hantverkare på sitt

och talet faller på föreningar och så på Kolpings verk, som pastor

Kiesler fattade tycke för. Detta blev upphovet till vår förening. Un-

der ytterst små, fattiga villkor växte denna ffärening upp. Ingen an-

nan lokal än pastor Kieslers små rum, inga inkomster än medlemmarnas

avgifter och välvilliga människors bidrag, pastor Kiesler förstod

sig dock bra på att tigga för sitt skötebarn. I all endräkt roade sig

medlemmarna utan stora anspråk, med samtal, religiösa spörsmål och

 

4

Svar, gemytliga så underhållningar sam musik och spel. Utflykter

i Stockholms vackra omgivningar voro mycket omtyckta och pastor Kies-

ler älskade långa promenader. Föreningens medlemmar tävlade med var-

andra att förströ och glädja varandra. Många ställde sina hem till

förfogande, bjöd föreningen ut till sina små landsställen osv. Enig-

het ger styrka. Så växte föreningen starkare och större. Först den

22 oktober 1882 fick föreningen sin egen lokal. Den nuvarande, som

då ansågs för höjden av elegans och trevnad invigdes av dåvarande

apostoliska vikarien, allt sedan dess har här föreningen huserat.

För att åstadkomma medel var pastor Kiesler rätt uppfinningsrik. En

god inkomst bereddes föreningen genom uppställandet av en krubba om

jularna i Josefinahemmet, som inbragte mycket över 100 kronor genom

dess förevisande mot entreé. Ofta föranstaltade man små auktioner på

godsaker eller böcker och dylikt. Även på sina resor visste pastor

Kiesler att intressera folk för föreningen och dess medlemmar och

medförde alltid något resultat i form av penniggåvor. 1883 hölls en

basar, som inbragte föreningen 563 kronor, vid 1883 års början hade

kassan redan vuxit till 2348 kronor från 276,94 år 1881.

     Det är nu som föreningen börja vinna sin gestalt och få sin

prägel, sina deser och bruk och traditioner, som vi ännu i dag fast-

hålla vid. Pastor Kiesler förstår att omsätta föreningens valspråk i

verkligheten. Vår högv preses P. v. Geisel har givit oss en bild av

pastor Kiesler huru han i sitt eget liv tillämpade föreningens mot-

to, religion och dygd. Några följande exempel ur föreningens liv skall

visa oss huru han även i föreningen sökt och lyckats honom att i med-

lemmarna förkroppsliga föreningens valspråk.

      Religion och dygd står först: några axplock ur de gamla med

yttersta noggranhet förda protokollen visa oss hur föreningen städ-

se haft sin ära i att uppträdea som katolsk förening, dvs. i sina med-

lemmar inplanta katolskt liv och fromhet. Föreningens stora fester

sammanfalla därför med kyrkans fester. Så hade julen inom föreningen

 

 

5            

städse sin särskilda högtidliga prägel. Josefsfesten, föreningens

egen särskilda fest, har alltsedan den första Josefsfesten den 18

april 1880 haft sin högtidliga traditionella prägel med gemensam

kommunion på morgonen, högtidlig högmässa med procession av alla med-

lemmar under föreningens egen fana, allt blir till församlingens stora

uppbyggelse då den ser all dessa män öppet bekänna sin tro. På kväl-

len aftonsången och sedan den mer profana delen av festen med supén.

       Föreningens fana invigdes den 19 juni 1881 och är en gåva av

Msgr Tauli, vilken då var på besök. Josefsstatyen och ljusstakarna

invigdes 1884.

       Andra föreningens traditionella fester, Birgittafesten och Tret-

tondagen firades med alla med gemensam kommunion och på kvällen något li-

ter föredrag om festens betydelse. Föreningens medlemmar göra om

möjligt sin påskkommunion gemensamt på Palmsöndagen i S:t Eriks kyrka

sedan det gamla kapellet i 46-an slopats, som blivit föreningens re-

ligiösa samlingsplats. Sin religiösa ivar visade föreningen särskilt

vid apostoliska vikariens Dr. Hubers begravning 21 mars 1886, vid

pastor Bernhards jordfästning och nu senast vid Dr.Kieslers jord-

fästning. Att föreningen ej glömmer sina döda visar bevistande

av avlidna medlemmars själamässor och begravningar. Deras för avlidna

medlemmar stiftade mässa/ palmsöndagen / och nu den för pastor Kies-

ler å Josefsdagen den 19 mars av föreningen stiftade mässan. Förr

brukade man även under oktober månad gemensamt läsa rosenkransen för

de döda i det gamla kapellet här på söder. Sin tillgivenhet för den

helige Fadern har föreningen visat genom föranstaltande av påvefester

t.ex. för Leo den 8 januari 1888, påven svarade med att sända dem sin

välsignelse. 1893 hade pastor Kiesler audiens hos påve Leo XIII,

1903 sände denne sin välsignelse till föreningens medlemmar.

      I processionen på Kristi Lekamens fest brukar föreningen deltaga

med sin fana. Även mariamånaden hölls alltid i helgd med sång av före-

ningsmedlemmar vid majandakten.

 

6

       Arbetsamhet och flit, pastor Kieslers egen sparsamhet och flit

ha vi att tacka för föreningens nuvarande goda finansiella läge.

Tack vare dessa pastor Kieslers egenskaper, kunde han åstadkomma de

vackra julfesterna med sina julklappar, de rikt dukade borden och ut-

flykterna. Han offrade härvid sina egne medel för sin förening och

framför allt sin tid. Varje söndag kväll satt han här, då han i stäl-

let kunnat tillbringa den hos någon familj och goda vänner. Otroligt

många föredrag har han hållit, alla möjliga ämnen, påvedöme, spiri-

tism, likbränning, frimurare, historiska ämnen, moraliksa frågor och äkten-

skapsfrågor, resebeskrivningar från sina många resor, beskrivningar

av katolska förhållanden och seder och bruk i andra länder.

          Hans arbetsamhet och flit och önskan att hjälpa sina förenings-

Medlemmar förmådde honom att arbeta på inrättandet av en sparkassa

Och en sjuk- och begravningskassa i samband med föreningen.

          Den 4 september 1887 uttalade han sin önskan att en sparkassa

skulle bildas då sparsamhet är en nödvändig dygd för alla. 1888 kunde

den starta och har sedan verkat för mycket gott tom. detta år då den

upphörde ochj alla insättare återfått sina insatta betlopp. Revisions-

berättelsen av februari 1889 meddelar att sammanlagda summan av alla

insättningar utgjorde 508 kronor.

         Föreningen är en sällskaplig förening. Pastor Kielser försmådde

ej glädje, et got mskämt eller en god vits däremot ej råhet eller

smuts. Föreningen tycks ha haft en egen sång ”Morkullan” av humoris-

tisk läggning. Den rena glädjen framgången ur ett rent hjärta och ef-

ter pliktuppfyllelse lugnt samvete har tagit sig uttryck i förenings-

livet på en mångfald sätt. Utflykter och roddturer i Nacka, kräft-

kalas, julfester och övriga festernas mera profanan del, supéer och

påskägg, kägelspel och biljard, invigd 1889, teateruppförande och

danser stod på programmet för medlemmarnas underhållning. Till före-

ningens glädjestunder räkns alltjämt de stunder högv. Biskopen glatt

oss med sitt besök. 1904 erfor Dr. Kiesler vid 25-års jubileet,

 

7

då han utnämndes till kammarherre hos Pius X och de utländska gäster-

nas närvaro och utflykten till Saltsjöbaden, sin största glädje.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tal hållet av pastor S. Nordmark

Vid S:t Josefsföreningens 50års

Jubileum år 1929.

      ( notisen gjord av Teodor

        Kellner, men måste

        vara en missuppfattning.

         Allt tyder på 1919!

                                         AG) 

Tillbaka