Version för mars 2019 med tillagt data från Mackeprang och Öberg.
Från Mackeprang 1952 har tagits de grupperingar av brakteatrar som han iakttaget och från Öberg 1942 har den löpande texten kodats ner sidvis med de brakteatrar som förekommer på varje sida.
kolumnförteckning, IK-nummer:
Den ordningsföljd som denna seriation gav ger ett tydliga mönster vad gäller dateringarna:
Likaledes lägger depåerna sig i ett smalt band, dvs brakteatrar var sällan gamla vid nedläggningen. Dessutom förekommer förtätade partier i bandet, något som talar för olika nedläggningshorisonter:
Detta avviker från Malmers tolkning av fyndkombinationerna, ordnade efter hans gruppindelningar, att brakteaterna är slitstarka och bevarades som arvegods ( 1963,166-167). Malmer har även en egen typologi där C-brakteaterna inte ses som ryttarfigurer utan indelas efter ryttarens frisyr. Samtidigt ser han dem som präglade samtidigt med de solidi som finns i gulbrakteatdepåerna, A och B före 450 en del kanske 300-tal. D brakteatern från före 475 och framåt och C däremellan ( Malmer 1963, Malmer 1977,110).
Likaledes blir bilden för reliefibulorna entydigare:
Se den illustrerade seriationen här.
Som i den föregående seriationen har den jämförts med formulärfamiljerna hos Pesch 2007.
A och B brakteaterna ter sig nu som äldre än i förra seriationen. C-brakteaterna har placerats i samma ordningsföljd som förut. Men nu borde C6 och C6a stå överst, ty då hade en jämn utvecklingsgång synts bättre. Se nedan:
D-brakteaterna har nu entydigt samlats i den yngre delen av seriationen. Man kan tolka in en utveckling från D1 till D8, sedan D9 till D13 och en från F till D13. Se nedan:
Pesch har i sin allmänna genomgång av brakteaterna 2007 gett exempel på likheter som placerar brakteater nära varandra i seriationen, som ikonografisk likhet: IK 104 i kolumn 320, IK176 i 328 och IK195 i 326 (Abb 6).
På Abb 9 variationer inom tex C1: IK244 i 352 och IK330 i 336 och inom C10: IK369 i 161 och IK344 i 211.
De i Abb 10 som ser lika ut men skiljer sig i detaljerna ligger mera spridda i seriationen: IK573 i 74, IK 302 i 179 och IK255 i 186.
De snarlika, i Abb 7 placerar sig i närheten av varandra: IK 264 i 259 och IK330 i 336. '
Exemplet i Abb 5 med ritteknisk likhet ligger inte heller långt från varandra: IK176 i 328, IK139 i 360 och IK458 i 497.
Likartade motiv är mera spridda: Abb 4 med IK369 i 161 och IK244 i 352 eller Abb 3 med IK61 i 62 och IK176 i 328. '
Allmänt obegripliga bilder kan påträffas överallt i hela seriationen: Abb 1 med IK387 i 292, IK485 i 449 och IK483 i 623.
Barfod Carlsens seriation (CA, speciale 1996) ( 1997 ) behandlas kritiskt av Pesch ( 2007,37). I min seriation kommer hennes produktionsgrupp DI vid medianen 473 medan de yngsta , grupp pg DV har medianen 543 och pg DVI medianen 604. I stort alltså samma tidsserie som i min seriation. Dock med pg DIII lite äldre än pg DII och pg DIV. De övriga produktionsgrupperna är små och utspridda. Av Pesch familjer dominerar D9 klart i pg DIV och D8 i pg DIII samt D17 bland de med fågelmotiv, i övrigt ingen överensstämmelse. Kanske beroende på att många IK-typer inte kom med i Barfods analys av 174 svenska och danska brakteatrar. I depåfnden finns också en viss spridning. Tex Holmegård har såväl C som pg DI, pg DII och pg DVI, Sievern har A,C, pgDIII och pg DIV mfl. Tidiga fibulor med Nydamornering finns i Kjellers Mose tillsamans med pg DI men i Agerskov och Skonager med pg DIV. Det blir självklart en tidsskilnnad mellan produktion och deposition, men här känns den godtyckligt satt. Sarre 4 har brakteater inom seriationsintervallet 456 - 504, hyfsat nära varandra. Det har också Holmgårdsmose med C, pg I, Pg II och Pg VI inom intervallet 426 - 504. Åd andra sidan blir Årsfyndet i seriationen utspritt med dess pg DII inom hela bredden på seriationen, mellan 91 -591. Svårbedömt, men som framgår av diagrammet nedanför ändå en viss samvariation. Endast brakteatrar med runinskrtifter från Imers katalog medtagna i seriationsordning och Carlsens produktionsgrupper.
Pesch har 2015 behandlat guldhalskragarna. Hon kan brakteatrar och jämför motiv från en åttondel av alla brakteater med guldhalskragarnas motiv. Brakteaterna är spridda i seriationen men medianvärdena ligger nära varandra även i denna seriation, Ålleberg ca 220, Möne ca 300 och Färjestaden ca 360. Lamm har noterat halskragar på två braktetrar, IK 156 Sievern och IK206 Varpalota (1993,372), i kolumn 227 och 358 och nära guldhalskragarna, dvs samtida.
Behrens (2023) ordnar in en hel del brakteatrar i sin nyindelning av Vendelstil II. Ser inte att han tagit hänsyn till vare sig Örsnäs eller Nerman i sin kronologi och den är också annorlunda än mina seriationer. Framtida studier får avgöra här.
Har inte uppdaterat äldre sidor.
Även denna seriation visar att de yngre brakteaterna har lägre guldhalt än de äldre:
Guldhalter från 30%, 35% osv, brakteater ordnade i 100-tal i seriationsordningen.
o står för en förekomst i rutan, x för två, O för tre.
Se mera om guldanalyser här.
Noterar att Öberg (aa,174) på doppskon från Sjöröd ser ett djurhuvud med pärlad halskrage liknande den på IK460 Kydland, IK 469 Övre Töyen, IK470 Nörre Hvatn, IK471Store Anst och IK472 Nordholz. Alla samlade kring kolumn 530 av 624 möjliga vilket skulle ge en sen datering av Sjörödfyndet till början av 600-talet.
På en del brakteatrar finns det runor, se tex Arild-Hauge(2004 ). En del av dem med texten alu grupperar sig mellan rad 130 och 188: IK44 Djupbrunns, IK58 Fyn, IK78 Hjörlunde Mark, IK105 Lellinge Kohave, IK300 Maglemose, IK135 Ölst. För de med laukaz finns motsvarande en del samlade i intervallet 215 - 251: IK8 Års, IK26 Börringe, IK75 Sydfyn, IK128 Nebenstedt I, IK147 Rynkebygård. Här skulle man kunna tänka sig en antydan till möjlighet att de olika kungarna som låter prägla brakteatrar har olika valspråk.
Litt:
A Hauge 2004, Bracteates with runes, IT.
E Barfod Carlsen 1997, Fabeldyr i udvikling, Kuml.
F Bbehrens 2023, Der Tierstil II im Merowingerreich. Berlin.
L Imer 2007, Runes og runeindskrifter. Köpenhamn.
JP Lamm 1993, An Archaeological Experience of déjà vu. In: Sources and Resources. Studies in Honour of Birgit Arrhenius. PACT 38.
MB Mackeprang 1952, De nordiske guldbrakteater: brakteatstudiets historie, brakteaternes udvikling, geografiska fordelning, kronologi och prägningsteknik, Århus.
MP Malmer 1963, Metodproblem inom järnålderns konsthistoria. Lund.
MP Malmer1977, Chronologie der Solidi und Goldbrakteaten. In: Archäologische Beiträge zur Chronologie der Völkerwanderungszeit. Bonn.
A Pesch 2007, Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungszeit - Thema und Variation, Berlin.
A Pesch 2015, Die Kraft der Tiere, Mainz.
MP Malmer 1963, Metodproblem inom järnålderns konshistoria, Lund.
H Öberg, 1942, Guldbrakteaterna från Nordens folkvandringstid, Uppsala.
Jozef Saers