sid. 18 | minnesbilder

Så minns jag Arne Getzmann

Den 3 mars 2008 avled Arne Getzmann på Josephinahemmet, stilla och lugnt.

För många är detta ett namn som är starkt förknippat med det katolska föreningslivet

i Stockholm. Arnes livshistoria har mycket att berätta om katolikernas

tillvaro under ett helt sekel. Släkten Getzmann kom till Sverige på mitten av

1800-talet genom en hantverkare från Tyskland, som anlände med två tomma

händer och stor arbetsvilja. Fadern till Arne hade övertagit en bankirfirma från

sin farbror, grosshandlaren F. H. Getzmann, en diskret finansiär i det växande

industrisamhället.

Arne föddes 1916 på södra Kungsholmen. Han förblev kvarteren trogen resten

av sitt liv, förutom ett flitigt resande i Europas alla länder.

Arne berättade en gång att han personligen träffat samtliga å katolska

kyrkogårdens prästkvarter vilande präster. Det säger en del om hans långa

livshistoria. Apostoliske vikarien Albert Bitter välsignade honom som nyfödd

och msgr Kiesler höll honom i famnen. Kiesler grundade Katolska Hantverkare -

föreningen, sedermera Josefsföreningen, år 1879. Denna sammanslutning av

katolska män har präglats starkt av Arnes engagemang. Hans första religions -

lärare var pater Benelius, han som gjort en av våra få katolska evangelieöversättningar.

När Arne just skulle ut som nybakad kemiingenjör efter framgångsrika studier,

så avled hans far. Han tog över familjeföretaget. Han gifte sig aldrig, utan

levde med sin avhållna mor i den stora lägenheten på Kungsholmen, som efter

hennes död förvandlades till ett bibliotek, där böcker och skivor nogsamt inrättades

på sin plats.

Arne Getzmann var ekonomiskt oberoende. Detta gjorde att han kunde engagera sig helhjärtat i de katolska föreningarna.

Han var en knutpunkt i AC (Academicum Catholicum), han var bland annat med att organisera det stora nordiska mötet i

Vadstena 1947. Han satt i Eugeniaförsamlingens kyrkoråd under de turbulenta nybyggnadsåren, och han hade funktioner på

biskopsämbetet. Han har fördelat pengar i Birgittaföreningen och den Armfeldtska stiftelsen. Han var trogen medlem i

Concordia. Slutligen – i Josefsföreningen var han en fullständigt exemplarisk kassör och spirituell underhållare under inte

mindre än 47 år.

Många känner Arne genom föreningarna, som en humoristisk och vänsäll människa med stor integritet. Hans kunskaper i

Europas geografi och historia, särskilt kungahusen, var encyklopediska. Ville man veta, så ringde man Arne, det visste till

exempel SvD-redaktören Leif Carlsson, som alltid läste upp sina artiklar för Arne innan de publicerades, om de innehöll

något historiskt eller katolskt. Men han var samtidigt en mycket privat människa, som ogärna släppte någon inpå livet.

Arne är ett exempel på dessa vingårdsarbetare som inte gör väsen av sig utan arbetar i det tysta. Hur många tusenlappar

som fördelats genom Arnes försorg till olika välgörande ändamål kan vi inte veta. Många kallelser har vikits, kuvert har

adresserats och klistrats och protokoll har skrivits – tiotusentals säkert. Kassor har förvaltats, kapital har växt. Dessa

uppgifter hör ofta till de mest otacksamma – en jätteinsats belönas

med några anmärkningar om felaktiga adresser eller på sin höjd ett

konstaterande att allt fungerar som det ska.

Arnes stora intresse var klassisk musik. Han hade i sin lägenhet

6467 LP-skivor, noga bokförda i kartotek. När han sista gången

kom hem i rullstol, han bodde då på Josephinahemmet, hade just

operatenoren Pavarotti avlidit . Arne plockade med säker hand fram

hans debutskiva – vi slog upp de franska fönstren mot Pon -

tonjärgatan, släppte in frisk sensommarluft, drog på volymen och

läppjade på ett spetsglas gammalt portvin. Då framträdde plötsligt

den där sällsynta skymten av en mjuk känslomänniska, en person

med sina djupa hemligheter och okända strängar, långt fler än man

kunde tro. En stor värld i den lilla världen.

En knutpunkt. Arne Getzmann (1941) engagerade

sig helhjärtat i katolskt föreningsliv, bland

annat i AC (Academicum Catholicum).

Vid kaffebordet. Arne Getzmann bland vänner i Sigtuna,

pingsten 1941. Från vänster Arne, Liselotte Berger, Ingrid

Grenholm och Lennart Stangel.

Jubilar. Arne Getzmann uppvaktas på sin 80-årsdag, 19 september

1996, av pater Stefan Dartmann, dåvarande kyrkoherde i S:ta Eugenia

församling i Stockholm.

Ulf Silfverling

Ur:

KM nr3-2009_