De två Erik den helige

Inför en visning av Uppsala domkyrka och sankt Erik gick jag igenom en del av literaturen.

Det fanns nämligen två sankt Erik, en munk och en kung. Finns det två så fanns det ingen,

om man ska tro Stjerna som skrev 1898. Då får man en dålig deckarhistoria där liket finns

och det bara är att leta rätt på personen.

Under 1000-talet kristnades Sverige samtidigt som man hade hedniska motreaktioner med

Blot-Sven och ett flertal martyrer. I Botvidslegenden berättas det om en munk Erik som

dödades på ett ting i Flottsund och sedan begravdes i Södertälje. Att det förekom

förföljelser berättade den danska kungen Sven Estridsen för Adam av Bremen vid hans besök

i Skåne. Däribland om en kringvandrande predikant som blev halshuggen i Flottsund. Här

tycks Adam ha blandat ihop två olika berättelser för det finns inget som talar för att

munken Erik blev halshuggen, det blev en senare kung. Denna kung finns inte omnämnd

hos Saxo men han hade familj som förekommer i 1200-talslitteraturen.

Det finns således två helige Erik. Den äldre som blev martyr för Uppland och troligen firades

18 maj och den yngre som halshöggs på Kristi Himmelsfärdsdag 5 maj 1160. Om denne yngre Erik berättas

det mirakler. Det första när hans lik skulle tvättas och vatten stänkte i en blind änkas ögon så

hon blev seende. Vid denna vattenkälla byggdes ett vackert kapell, senare grävdes även en brunn

baktill i domkyrkan. Därifrån öste man vatten till sjukstugan nedanför. Den revs först av

Zettervall. De sjuka kunde bo vid närliggande S Barbaras kapell. Nuförtiden finns det en pump

nere vid ån dit man går.

Där domkykan nu står fanns förut en kungaborg med två kyrkor. Högst upp på kullen, där högaltaret

nu står fanns Trefaldighetskyrkan och nere vid tornen den andra kyrkan.

S Erik kom sedan att begravas i Gamla Uppsala domkyrkas vänstra korsarm och skrinläggas.

När nuvarande domkyrka så tillät flyttades han till en liten byggnad tv om högaltaret. Denna

gotiska konstruktion med sina vackar galler ersattes av Johan III med ett "modernare".

Efter domkyrkans brand 1702 togs den bort liksom tagelskjortan och riksbaneret med tre kronor.

Utanför städade man även bort det lilla kapellet och intilliggande universitetshus. Även tre gamla storhögar

grävdes bort och därmed något av östra Aros historia. Lågstaden på andra sidan Fyrisån har haft

översvämningar som avsatte lerlager. Arkeologerna grävde ner till lerlagret, underliggande lager

lämnades därhän och därmed blev även staden lite yngre.

Litt.:

LH Arp 2005,Sveriges ursprung : hur riket byggdes upp från bronsålder till medeltid. Vänge.

J von Bonsdorff, C Lovén o H Bengtsson, 2015, Uppsala domkyrka 1 - 8. Stockholm.

J Gallén o T Lundén, 1960, Sankt Erik Konung, Stockholm.

C Lovén 2004, Erikskulten i Uppsala. Årsboken Uppland.

G Redelius 2014 Fenomenet Sankt Erik, Signum.

j Ros 2001,Sigtuna. OPIA 30.

K Stjerna 1898 Erik den helige. En sagohistorisk studie. [Afhandlingar i humanistiska ämnen,] nr 2) (Meddelanden från det litteraturhistoriska seminariet i Lund, 4).

N Sundquist, Uppsala stads historia. I. Östra Aros. Stadens uppkomst och dess utveckling intill år 1300. Utgiven av Uppsala stads historiekommitté under redaktion av Herbert Lundh. Uppsala.

B Thordeman ed, 1954, Erik den helige. Historia- kult- reliker. Stockholm.

S Tunberg: Erik den helige, Sveriges helgonkonung, Fv 1941.

Jozef Saers