Några randanmärkningar över runstenar i Runriket

U160, Risbyle, Vallentuna sn:

Namnet Kui kanske är Gui som förekommer i Holland/Belgien.

Skålhamra kallas Skulobri, märklig utveckling av ortsnamnet.

Parallell finns för Lövhamra, Skepptuna sn, Up som omtalas som Lukobri.

Återstår funderingen att bri har ngt med bryte eller bark att göra, att gården utgör säte

för lokal förvaltning.

U161, Risbyle, Vallentuna sn:

Bårresta kallas Barstam, ortnamnet har snyggats till och förlängts med åren.

Dagmarkorset på stenen kopierar inte ett 1200-talskars utan korsbilden

på de mynt Erik Segersäll myntade under sin kristna period i Danmark,

Malmers KG13-typ:

Yttergärdestenen, U344 omtalar att Ulf i Bårresta tog danagäld 3 ggr:

1. med Skoglar-Toste, far till Sigrid Storråda och då Erik Segersäll var kung i Danmark,

2. med jomsvikingen Torkel den höga och

3. med kung Knut den store år 1018.

U236, Gullbron, Vallentuna sn:

Lindö stavas Linteu. Ö skrivs här som på kontinenten med eu. Sådan stavning förekommer redan på Eggja stenen i Norge som är skriven med den äldre futharken och där naseu står för nasjo alternativt na-sjö. Jämför Frösöstenens eatalant för Jämtland, där ea är ett angelsachsiskt ä. Även att björn kan stavas beorn, ett angelsachsiskt ”ö” på Vg95. På den stenen stavas även magister som mahister vilket jag tycker vara ett ryskt sätt att skriva. I Maeshowe megalitens kammare på Orkneyöarna skrev en viking Helhe istället för Helge, så, det kanske finns fler förklaringar.

Runhällen U Fv 1946,258, Fällbro, Täby sn:

Unimr och Utryk torde vara frigivna trälar, att döma av de fula namnen.

Rundjuret håller högre kvalité än runristningen. Inget kors, däremot en möjlig adorant med

upplyfta armar högst upp på ristningen.

På en försvunnen runsten från Söderby-Karl, Up, omtalas att en Otrygg dog i Finland. En

liten möjlighet finns att det rör sig om samma person.

U136, Broby bro, Täby sn:

Antathis ubi krikum tolkar jag at han ändade i kyrkan, dvs dog i en kyrka ( i Jerusalem).

Jämför kirkha på U922 i Uppsala Domkyrka , där även namnet Ioris förekommer vilket i Holland används om Göran.

U140. Broby bro, Täby sn:

Entathis i kirikium, fragment av sten över samma Aystin(Östen) som U136.

U146, Fällbro, Täby sn:

ristning i häll över Holmstain, av samma Inkiber som ristningen

U214 i Vallentuna kyrka. Stilmässigt är stenare lika, sent 900-tal. Den uppfattar jag som hörande till en Eskilstunakista liksom runstenen över Frösten från 2009. Enligt Palm har Martinus Aschaneus sett den andra gavelhällen. En analogi finns i de från Skänninge som Wallenberg undersökte 1939 och indikerade att S:t Ingrids kloster fanns redan ca år 1000. Där stod även kistorna i rad framför ingången i tornet, likadant bör det ha varit vid de andra kyrkorna.

I början skrevs runorna i snygga rader, som på ett pappersark. Senare gjorde man djurband med ett huvud i ena ändan. Djuret hade först runda ögon, som sedan med tiden gjordes allt mera avlånga. Djuren får mot slutet också ben som växer sig allt tydligare och större. Mot slutet används även linjal för vissa delar och då förlorar de lite av ”folkkonst”-utseendet.

Fast när ögats spets ritas med linjal så blir det en liten ojämnhet, ett hack, när man kommer till ögats rundning.

Utöver korsen framgår kristnandet av gravhällar, Eskilstunakistor, och bilder som

gudstjänst i kyrka, Sikahällen U 529

två helgon, Kalmar kyrka U631

processionståg i vagn, Hille Gs 18c

begravning, Läby U901

själens uppstigande till himlen, Harg, Hargs sn, U595

klockringning på en annan sida av samma sten

ovanför korset visas övervinnandet av döden/synden genom svärdshugg i runslingan och himlens hälighet med tillskyndande personer med segerring och horn, U1163 Altuna sn, U1175 Vittinge sn och Gs19 Årsunda sn samt ev Gs19 Ockelby sn

de fyra evangelisterna, Måsta, Balingsta sn, U860

ev en evangelist U969, Vaksala sn

möjligt: treenigheten Lund, Dk314

latinsk bön: inmanustuasdominekomaendospiritum tuum.asa: , i din händer Herre befaller jag ande, din Åsa, Hästveda, sk, Dk350

Ordet för själ, sal/saol från angel-sachsiska och siulu/selu/sial från tyskan.

Litt.

Staecker, J En kokong av sten. I: Från hedniskt till kristet, 2010, sid 197 - 270

Jozef Saers