Sankt Josefsföreningen - Katholska Handtverkareföreningen

Kolping, Katholischer Gesellen Verein Stockholm

Protokoll 1910

------------------------------------------------------------------------------------

Protokoll öfver sammanträdet söndagen d. 9 okt 1910.

Birgittafesten.

Sedan ett 15-tal ledamöter samlats i den dagen

till ära trefligt dukade salen ( inom parentes får

anmärkas att deltagarna i Birgittafestens firande

voro förvånande få, men det får väl skrifvas

på Barnens dags konto ) så besteg Präses talar-

stolen och höll det utlofvade föredraget om ”passions-

spelen i Oberammergau”. Han skildrade heri så

uttömmande som den korta tiden medgaf detta

världsbrömda, storslaget gripande skådespel, som

för hvarje gång det uppförs attjämt samlar

lika stora skaror till den lilla byn. Medelst ett

antal vyer från platsen sättes åhöraren å stånd

att orientera sig öfver de olika scenerna samt

omgifningar. Sedan talaren äfven uttalat vissa

kritiska önskningar beträffande sättet att mot-

verka det urartande till vinstföretag, som spe-

len onekligen undergått, slutade han det med

spändt intresse åhörda föredrag och belönades

med applåder. Nu gick man att an-

rättningarna, som bestodo af tårta och vin,

och hvilka naturligtvis ströko med som smör

i solsken fastän de varit afsedda för flera del-

tagare. Sedan första skålen druckits, framkom

Präses med förslag till val af sekreterare

och bibliotekarie, hvilket var af behofvet

påkalladt då t.ex. den första sysslan varit

obesatt för mycket lång tid. Som kandidater

hade uppsatts hrr. N.Johansson och O.En-

berg och valdes den förra med acclamation

med hr Enberg som suppleant, detta senare

på särskildt förslag af hr. Brandt. Till biblio-

tekarie valdes den enda uppsatta kandidaten

hr. Fritz Degen. Sedan nu dessa frågor voro

afgjorda fortsattes libationen, hvarvid tal

höllos för de nyvalda styrelseledamöterna

hvilka tackede för valet. Ett tal med skål

och lefve hölls äfven af hedersledamoten hr.

E. Roessler för Praeses. Den egentliga fast-

af delningen af programmet afslöts med unii-

sont afsjungande af ”Du gamla, du fria”. Där-

efter vidtog det sedvanliga nach spelet med

kortspel, biljardspel o.s.v. till sammanträdets

slut.

Protokoll öfver sammanträdet söndagen d. 16 okt 1910.

Sedan det vanliga kort och biljardspelet

fortgått en stund, hördes Praeses’ klocka ljuda

till tecken att han hade något att förkunna.

Och den här gången var det till och med något

mycket glädjande som han ahde att säga. En

skrifvelse hade nämligen ankommit från

generalpraeses i Köln till doktor Kiesler

med begäran om deltagande i en lyckönsk-

ningsadress till generalpraeses för Öster-

rike biskopen, hs Eminens, kardinal

Gruseka på dennes 90-årsdag. Då denne

anhållan endast sändes till stiftspraesides

så var det som praeses framhöll, av stor

ära för vår lilla förening, att äfven vi

blefvo ihågkomna, fastän doktor Kiesler

ej är stiftspraeses i vanlig bemär-

kelse, då ju som bekant, endast en

Kolping förening existerar i Sverige.

Därefter framlade Praeses adressen till

påseende. Den var mycket vackert af-

fattad, 11/2 foliosida lång och innehöll

en tacksägelse till kardinalen för det

storartade intresse, han hust och hyste för

handtverkarnas intressen och som tvang

honom att trots sin höga ålder kvarstå

som generalpraeses för Osterrike och

slutade med en önskan att kardinalen

måtte uppnå den högsta gränser för

en människas lif. Men endast få gåfvo

sig tid att genomläsa skrifvelsen. De fles-

ta började omedlebart att offra åt kort-

spelets gudar, som sedan regerade enväldigt

till sammanträdets slut.

Protokoll öfver sammanträdet sönd.d.23 okt 1910.

De närvarande voro ovanligt få-

taliga och flera af de eljest trognaste

besökarna saknades naturligtvis med

undantag för praeses, v. praeses och

hr Schlegel. Dessutom kunde noteras

besök af en gammal föreningsmedlem

ornament o bildhuggare E. Notini från

Malmö, som ej på mycket länge varit

närvarande. Han fick med säkerhet det in-

trycket af sitt besök att föreningen gick

bakut, på grund af den ödsliga publiek, för-

eningslokalen erbjöd. Endast ett priffebord

var besatt och äfven spelades lite biljard

där de gamla antagonisterna hrr. Rydquist och Wikander täflade, bi-

trädda af pastor Brann. Herr Notini

tog fram kejsarspelet, som från sin for-

dom dominerande ställning bland före-

ningens nöjesmedel nu alldeles har

fått ge vika för kortspelet. Den lilla

gubben ( härmed menas naturligtvis ej

hr. Notini) hoppade och snurrade och för-

sökte roa så godt han kunde men snart

tröttnade man på honom, man skulle

ha sig en priffe förstås och härmed

fördrefs resten af aftonen.

Sammanträdet den 30 okt.

Rätt många medlemmar hade samlats

och äfven en främling, åtminstone tills vidare

herr Reisen från Holland, hade inbjudits att

öfvervara sammanträdet för att upptagas ”till

pröfning”, som det heter. Sedan ett lifligt sam-

tal pågått en stund tog Praeses till orda och

presenterade med några ord den nye medlems-

aspiranten för de församlade. Därpå påminde

han om någonting, som för ett stort antal

medlemmar torde varit tämligen obekant,

nämligen att föreningen ägde en frågelåda, som

för flera år tillbaka skänkts af en hedersleda-

mot, och som förr äfven lär ha flitigt an-

vändts, men nu alldeles råkat i glömska.

Praeses uppmanade alla som önskade få

Sin nyfikenhet stillad på ett eller annat

område att nedlägga sina frågor i lådan och

hoppades äfven att det skulle finnas sådana,

som ville åta sig besväret att besvara den.

Genast begagnade sig en medlem af det er-

bjudna tillfället men som hans fråga lydde:

”Hvar är frågelådan?”, kunde den naturligtvis

ej stoppas i densamma, utan besvarades af

Praeses på stående fot. Så nu gäller det att

se hur stort de frågvisas, förlåt, de kun-

skapstörstandes antal är. För öfrigt tycktes

sammanträdet gå i uppgörelsernas tecken, i det

en hel del medlemmar, i trots af att

det var den näst sista dagen å månaden,

erlade sina månadsafgifter. En medlem

var t.o.m. så frikostig att han skänkte

en liten penningåfva till sjukkassan, hvil-

ket härmed tacksamt erkännes.För öfrigt

hände ej något af vikt utan fördrefs tiden

på vanligt sätt.

Sammanträdet den 6 nov.

I början såg det ut som om alla

hade glömt att det var sammanträde ty

endast tre ynglingar voro tillstä-

des, hvilka gingo omkring utan att ve-

ta hvad de skulle ta sig före. Fram

emot 9-tiden kommo emellertid några

fler och till dem hade praeses eto ganska

ovanligt förslag att framställa. Han

upplyste nämligen att han hade fått en

väldig rättika till present och frågade

nu om de församlade ej hade lust att

med honom dela denna hans enkla kost

tillsammans med litet salt och bröd. Na-

turligtvis var man med härpå och någ-

ra tjänstvilliga själar sprungo och häm-

tade anrättningarna, på hvilka nu alla

höggo in – som hade tillräckligt goda

tänder förstås. Kan man lät visst icke

maten tysta mun utan fördrefs tiden

så godt sig göra lät med gissande af

gåtor och berättande af anekdoter och på

så sätt blef kvällen till slut riktigt

träflig, fast den i början ej såg så

värst lofvande ut.

Söndagen den 13 nov. 1910.

Utom de vanliga medlemmarna

hade äfven några äldre infunnit sig,

nämligen fabrikör A.Stocklassa och

konsul Cella. Samtalet kom in på den

propaganda, som katolikerna i Sve-

rige och särskildt i Stockholm enligt

en hufvudstadstidning skulle bedrifva,

framförallt genom de s.k. blandade

äktenskapen. Under samatalet härom

anmärkte bl.a. en af de närvarande

att detta ju vore ett vackert bevis

på hvilken trohet de sig giftande

katolska flickorna hyste emot kyr-

kan. Detta lände dem till all heder,

och han önskade uppriktigt att alla

andra katoliker gjorde gjorde detsam-

ma, hvilket nog inte alltid vore fallet.

I frågelådan hade några frågor ned-

lagts, i hvilka frågades 1) om man

ej kunde få bättre ventialtion i för-

eningslokalen, 2) när föreningslokalen

sist skurades, 3) hvarför vid större fest-

ligheter alltid ”gruff” förekomme i för-

eningen, 4) en fråga angående pianot.

Som synes rörde dessa s.k. frågor

praeses personligen och voro därför

kanske ej synnerligen lämpliga för

frågelådan. Em. förklarade pr. Sig

skola besvara dem vid lämpligt tillfälle.

För övrigt hände ingenting särskildt.

Söndagen den 20 nov. 1910.

Speldosan tycktes vid denna sam-

mankomst särskildt intressera några

ungdomar. Hon spelade igenom hela

repertoiren från början till slut, allt,

både marscher, polkor och valser i sin

välkända, orubbligt lugna takt. Praeses

öfverlämnade till föreningsbiblioteket

en ny årgång af ”Fliegende Blätter”.

Dessutom uppfiskades ur frågelådan två

intressanta frågor.

Den ena lydde: Hvad menas med radium”?;

den andra var af astronomiskt innehåll.

I öfrigt ingenting af vikt.

Söndagen den 27 nov.

Som gäster hade på Praeses in-

bjudan infunnit sig fabrikören Anton

Andersson och handlande Louis A-a,

hvilka sedermera flitigt deltogo å priffe-

spelet. Först besvarade praeses de

frågor, som hade inlämnats den 13.

samma månad. Han började med frå-

gan om ventilationen och klagomålet

öfver oset.. Han anmärkte att han

icke rådde för detta senare; det vore

vindens, väderlekens och trånga skor-

stenspipornas fel. Beträffande venti-

lationen hade Pr. flera gånger själv

tänkt på att anbringa en ventil

någonstädes, men det hade aldrig

kommit till något definitivt re-

sultat. Han lofvade emellertid att

än en gång tela med vederböran-

de om saken. Angående skurandet

anmärkte han, hade det skurits

lika ofta under detta år som under

alla föregående, och ingen anmärk-

ning om bristande renlighet

hade förekommit. För öfrigt hvar-

ken vore eller bekräfde föreningslo

kalens golv vara något parkettgolv. Slutli-

gen ville han besvara den s.k. frå-

gan om gruffet. Härvidlag kunde han

icke göra något annat än råda

frågaren eller frågarne att vända sig

till dem, som började med detsamma,

han själf vore härutinnan alldeles o-

skyldig. – Sedan nu detta var slut

hälades gästerna välkomna med några

ord af Praeses, hvarvid han yttrade

att man visserligen hade det en-

kelt och anspråkslöst i fröeningslokalen

men han trodde att om de oftare kom-

me dit, de skulle finna desto mer

gemytlighet och trefnad. För öfrigt

fördrefvo tiden med priffespel, å hvilket

som nämnts de bägge gästerna med

intresse och talang deltogo.

Söndagen den 4 december

Praeses kom först sent, han

hade varit upptagen på annat håll.

Då han kom upp sutto redan flera

kortspelare i fullt arbete, Emeller-

tid rådde ej precis den bästa stäm-

ning bland de närvarande ( för att nu

använda ett mildare uttryck). De följ-

der, som denna mindre gemytliga

stämning fick med afse-

ende på sammanträdets karaktär äro

af dena rt att de kanske hälst ej

här behöfva omnämnas utan öfver-

lämnas åt glömskan. Den slutliga

följde blef emellertid att en

del af de yngre oroliga elementen

tidigt, och på ett demonstrativt sätt

lämnade föreningslokalen för att sö-

ka förströelser på annat håll.

Sönd. d. 11. november

Sammanträdet inleddes med ett fö-

redrag af Praeses om Galilei, såsom

svar på en i fråglådan funnen fråga,

Hvarför G. blef torterad och hållen i

fängelse för sina teorier angående

himlakropparnas, framförallt solens

förh. till jorden. Han förklarade att

hvad tortyren anginge, så stodo ingen

sådan omnämnd i rättegångsförhandling-

arna med G. hvarför man med gan-

ska stora anspråk på sanning kunde

påstå att han aldrig fått undergå nå-

gon sådan. Att han på sätt och vis

hållits i fängsligt förvar vissa tider

vore sant men detta hade endast skett

emedan han ej rättat sig efter de be

fallningar han fick, att tillsvidare tiga med

sin läror tills man hade samlat mera

bevismaterial och mer hade förberedt

folket på den omhvälfning i då gällande

tänkande, som naturligtvis sådana läror

måste ha till följd. Han hade under

uppsikt fått vistas på flera villor i Roms

närhet och dog på en dylik landtgård

i lugn och ro. Med påfvarna hade han

alltid stått på god fot och från deras

sida hade han aldrig lidit någon förföl-

jelse snarare had de bevisat honom

stor hedersbetygelser. Dessutom finge

man ej döma för hårdt i dessa saker

då man betänker hur olika tänkesätt

som rådde vid dessa tider och hur hård

och ofta grym man var mot olika tän-

kande i dessa de stora religionsstri-

dernas århundraden. Tal. Belyste detta

med några citat ur ett historikst

verk behandlande Gustaf II Adolfs tide-

hvarf, hvarur framgick att man for

lika om icke mycket mera hätskt

fram mot dissidenters här hemma

i Sverige; Med allt detta ansåg tal. Att

handlingssättet mot Galilei borde fram-

stå i betydligt mildare dager och slu-

tade med att ännu en gång betona

det talet om tortyr vore fullständigt

gripet ur luften. Efter föredraget ske-

de uppläsning af protokoll för hela

oktober af den nye sekreteraren, hvil-

ket modttogs med bifall. När detta

var undanstökat öfvergick man till

de vanliga förströelserna.

Söndagen d, 18 december

Det var sista skyltsöndagen och

i alla butiksfönstren lyste det af han-

dratals lampor. Äfven i föreningen

lyste man – nämligen med sin

frånvaro.Alla voro ute och skulle

se på den traditionella julskyltningen

och i föreningssalen var öde och tomt.

Det är em. kanske för mycket sagdt,

flera medl. voro närvarande bland

andra hedersled. Hr Kutsch. Sammanträdet

var prägladt af stor gemytlighet och in-

tressanta samtal fördes. När dessa togo

slut kom man på den idén att spela

”skat”, hvilket inte händer så ofta. För

öfrigt hände ingenting af vikt.

Helgdagen d. 26. dec. ( annandagen).

Redan kl. 8 hade en betydande ska-

ra medlemmar samlats i föreningslokalen,

där allt tydde på hvad det var för en

festdag, man skulle fira. Vid ena sidan

prunkade julgranen, utan hvilken hvar-

je ordentligt julfirande ju är omöjligt,

prydd på det gamla trefliga viset med

inpaket karameller och grannlåt. På and-

ra sidan stod en klädkorg, väl öfvetäckt

och med högst misttänkt utseende.

På det stora bordet midt i salen sto-

de fat vid fat fulla af allehanda jul-

läckerheter: äpplen, nötter, pepparkakor

m.m. Något öfver 8 anlände äfven bis-

koepn för att på vanligt sätt med sin när-

varo hedra sammankomsten. Några minu-

ter efter biskopens ankomst kallade praeses

alla in i festsalen och äskade tystnad.

Han påminde om att julfirandet ursprung-

ligen var en hednisk sedvänja men att

denna af de kristna blifvit upptagen

för att därmed ihågkomma Kristi födelse.

Em. påpekade tal. hur få de i verk-

ligheten voro, som tänkte på, hvarför

man egentligen firade Jul och hur många

som i julen endast sågo en anledning till

ovärdiga förströelser. Tal. önskade och

uppmuntrade de närvarande att de

alltid skulle ihågkomma julfirandets

rätta innebörd och att de alltid skulle

begå denna högtid i kristen anda. Vidare

öfverlämnade praeses med några ord

föreningens lilla julgåfva till h.högv.

biskopen och bestod denna som vanligt

i en blockalmanacka. Dessutom för-

kunnade han att föreningen själf mot-

tagit, en julklapp, af fabrikör Andersson

en jättetändsticksask i ett utomordentligt

smakfullt etui. Slutligen bad praeses de för-

samlade ta för sig på sedvanligt sätt af

hvad som fanns på faten och sedan det

obligatoriska lilla kruset var förbi om

hvem som skulle ta’ först, så fick hvar

och en sin tallrik och snart var mumsan-

det i full gång. Nu fördrefs en längre

stund med samtal och snackande hvar-

vid några t.o.m. propade in lager för kom-

mande dagars behof. Efter ens tund

började man afslöja den mystiska kläd-

korgen och den befanns innehålla alle-

handa trefliga julklappar till medlem-

marna som praseses had skaffat ihop.

De lades upp bredvid hvarandra på

bordet till beskådande. Därpå delades

lotterna ut och hvar och en fick nu

i den ordning som lyckan hade kom-

mit ihåg honom gå fram och lägga

beslag på det som var föremålet

för hans åtrå, såvida inte någon

annan hade varit nog vänlig att

förekomma honom häruti. Efter slutad

julklappsutvalning oh sedan alla tackat

praeses började åter samtalet för att

em. efter en stund afbrytas af praeses

klocka, som manade till tystnad. Han

förslog upptagande af två nya pro-

visoriska medlemma: hrr P.Blom-

quist och E.Bergkvist. Som inga

anmärkningar kunde riktas mot dem

hade naturligtvis ingen något däremot.

Vidare förklarade praeses att en med-

lem af en handtverksförening utom-

lands, tapetseraren M.Ederer, hvilken

en tid haft anställning i Åbo vid

genomresa här till vår förening full-

gjort sina betalningsskyldigheter ( 1 kr)

Stadgarna lyda nämligen för dylika

fall att man skall erlägga betalningen

till närmaste förening som i detta

fall var Stockholm. Sedan praeses slutat

sitt anförande öfverlämnades åter hvar

och en att roa sig själf och de fles-

ta gjorde det medelst fortsatta plund-

ringar i julfaten samt i tömmandet af

sina sejdlar. Emellertid hade det redan

hunnit bli ganska sent, och den ena

efter den adnra började trappa af jämte

rester af förplägningen och sina julklap-

par äfven medförande minnet af ännu

en treflig annandag i föreningen, för att

nu använda en gammal skol-kria-fras.