Sankt Josefsföreningen - Katholska Handtverkareföreningen

Kolping, Katholischer Gesellen Verein Stockholm

Protokoll 1893

----------------------------------------------------------------------------------------

25

Protokoll

från och med Nyårsdagen 1893

till och med den 10 Maj

Sammanträdet

Ny-årsdagen 1893

”Godt nytt år”, så ljödo från

den enes mun till den andre, den gemen-

samma hälsningen. Man skakade

hand med hvarandra önskande att godt

för det började året. Herr Praeses lyckön-

skade alla medlemmar till det nya året,

gifvande dem några vinkar och goda råd

för att ej modfällas, då kanhända svårig-

heter elle någon motgång skulle inträffa,

och uppmanade en hvar att troget upp-

fylla sina plikter för att derigenom ådraga

sig välsignelse i alla lifvets regler.

Man fattade derefter sina glas och så

Skålade man återigen för första gången

i föreningsalen på det nya året, befästande

allt mer den goda kamratandan sinsemel-

lan. Under samtalens gång kom det nya

theaterstycket på tal, och bestämde man sig

nu närmare för att en gång på allvar taga

i tu med detsamma. Under förmidda-

gens lopp hade också ett lyckönskningste-

legram skickats till herr direktör Schnitzler.

Sammanträdet

Trettonde dagen

Denna dag brukar för föreningen försigå

som en annan dag Jul d.v.s. man gör

slut på de från jul öfverblifna sakerna

som finnas och undfår man äfven en mindre

julklapp. Man fick dessutom men en af-

gift af 5 öre till ljuskassan, trenne butel-

ger öl och passade man på att förse sig med

den så billiga drycken. Man afsjöng äf-

ven den för dagens högtid lämpliga sången –

”Tre kungar fjerran från Österland”.

En annan medlem roade dessutom de när-

varande med munspel och visade han sig

ega färdighet i denna handtering.

Sammanträdet

Söndagen den 8 Januari

Under sammnaträdet uppläste herr Praeses

tvänne bref ifrån herr dir. Schnitzler.

Det ena var adresserat till herr Praeses och

det andra till föreningen. Herr dirkekt. Tackade

hjärtligt för den vänliga nyårshälsningen och

önskade att alla i afton församlade skulle

drick en välgångskål för honom: men på

hans bekostnad. Med bifall antogs anbudet;

men frågan blef hvad man skulle dricka?

Öl syntes för tarfligt och efte mången förslag

om Champagne, munklikör och andra dyra

varor stannade man vid vin, och då detta

förslag blef accepterat, blef frågan ”hvarifrån

skaffa det?” ty i huset fanns inget att tillgå.

Tvänne medlemamr åtogo sig då att försöka

skaffa den åsyftade varan någonstans i när-

heten, men kommo tillbaka med en tom korg.

Hela kalaset syntes torka in. Man tyckte

då att bäst vore att uppskuta det till näst-

kommande söndag och då skulle vinet anskaffas

och skålen höjas för direktören. För i afton

nöjde man sig med ett glas öl, tänkande

bättre lycka nästa gång.

Sammanträdet

Söndagen den 15januari

Aftonens skål gällde h.dir.Schnitzler.

Trenne buteljer vin hade nu anskaffats och

tömma dem för hans räkning var ett angenämt

arbete. De framsatta glasen fylldes snart af

en van kyparehand och efter en kort antydan

af herr praeses tolkande herr direktörens nit för

föreningen drack man den gratis utlåfvade

skålen. Sedermera fingo en del medlemmar sång-

lust och sjungo diverse rare nummer till

allas belåtenhet. Man gjorde dessutom litet för-

beredelser till theaterpjesen, frågande hvar enda

om råd och dåd angående dess utförande.

Herr Praeses uppläste äfven ett bräf ifrån h.past.

Popp i Malmö, hvari denne lyckönskade den

öl och cigarrälskande föreningen all framgång

för det nya året. Några medlemmar ville pro-

testera mot complimangen att de voro med-

lemmar i en öl och cigarrälskande förening,

och både de att denna protest skulle medde-

las h.past. Popp.

Sammanträdet

Söndagen den 22 januari

I afton skulle ju julgranen plundras och

detta skulle naturligtvis ske på ett i allo

högtidligt sätt. Men innan man skred till den-

na handling så önskade herr Praeses i afton åter-

upptaga sina föredrag om den andliga com-

passen och blef ämnet den rätta vänskapen.

Herr Praeses framställde huru viktigt det vore

för en ung man att skaffa sig en trofast vän

till hvilken han kunde anförtro alla sitt hjärtas

innersta önskningar och med honom dela

lifvet motgångar. Den äkta vänskapen kun-

de ej träffas hos en irreligiös person, som ej hade

någodt bestämd mål, utan hade man funnit en

vän med religiöst sinnelag och fleckfri vandel

hade man funnit en skatt som ej af guld eller

silfver kunde uppvägas. Efter föredraget upp-

läste herr Praese ett bräf ifrån past. Popp, der

denne nogare förklarar hvad han i sitt före-

gående bräf menat med att föreningen vore en

öl och cigarrälskande förening. Medlemmarne

förstodo allt för väl past Popp goda mening

i detta afseende och skrattade åt bräfvets ro-

liga innehåll. Nu skulle man skrida till plun-

dring af julgrandne, som stod ännu så majestä-

tisk strålande af ljus och ej anande sitt öde

men innan denne handling skulle utföras,

ville man ännu än gång sjunga den vackra

julsången –”heliga natt”. Derefter kom en

medlem på den idén att man borde taga sig

en sväng kring julgranen: sagt och gjort. Nu

flyttades han af en kraftig hand öfver till det

stora bordet. De gamla skäggiga medlemmarne

blefvo barn på nytt, och lik dessa fattade man

händerna och dansade rund kring det vackra

trädet. Man sjöng äfven under dansen, men de

flesta hade ju glömt barnavisan och blef det hela

mer en mumlande melodi en rent utsjungande

ord; men roligt var det emellertid att se, och

glada som barn blefvo alla på en gång. Efter

som familjedansen var slut, tyckte en gift med-

lem att han ej fått dansat nog och i brist på sin

andra hälft tager han en gammal föreningsmed-

lem och dansar lite polka till de öfrigas

stora förnöjelse. Nu flyttades julgranen ned på

golfvet för att allsrig mera resa sig. Det vatt-

nades i munnenpå en del som åtogo sig att

plundra stackaren och på ett obarmhertigt sätt

fråntogs julgranen all sin härlighet. Bordet

blef snart belamrat med alla möjliga söt-

saker och annat galanteri. Sedan fick hvar

och en sin beskärda del. Papporna gömde

sitt åt de sina små och fingo de äfven af

de ogifta ytterligare, hvilket och gladde

dem. Ett par berliner munkar som herr Praeses

framlagt på bordet skulle bortspelas och funno

strax intresserade spelare. Under dominospelnin-

gen hade speldosan blifvit uppdragen och fick

man njuta af dess vackra stycken. Aftonens samkväm

som var i alla stycken lyckat, gjorde att man återvände hem, nöjd

men sin afton.

Sammanträdet

Söndagen den 29 Januari

Med stort interesse åhördes ett bref från past.

Popp i Malmö, adresserat till herr Trost. Herr

past Popp som var ytterst tacksam af herr Trosts

föregående skrifvelse, ville äfven uppfylla den

önskan som låg herr Trost och många med honom

så mycket om hjärtat: nemligen en liten för-

friskning på herr past. Popps bekostnad. I ett

annat bref som var adresserat till herr Praeses in-

neslöts 10 Kron. Afsedda för ändamålet. I det

samma fick man väta att herr past. Popp ställ-

de penningarna till herr Trostss fria val, till

tack för de tjänster han gjort med afskrifvandet

af en messa på svänska. Som herr Trost emel-

lertid är känd för en frikostlig medlem, så de-

lades tian och fingo de närvarande den andra

femman. Nu blef frågan huru man skulle

använda den? Cigarrer och öl fanns till med-

lemmarnas förfogande. Herr Trost tyckte att en

smörgås skulle smaka bra dertill, och hos

systrarna gafs tillåtelse att få hemta smör-

gåsarna. Efter en stund så kom en medlem

med en bricka, öfvertäckt med stora bräda

smörgåsar. Hvar och en af de närvarande

lät sig de tväl smaka och tyckte de att

denna idé ej var så dum. Dagen till ära

afsjöngs Anskarii sången.

Sammanträdet

Söndagen den 5 Februari

Som det var 1sta söndagen i Februari

så afgjordes sjukassoförhandlingarne, och

företogs val af ny styrelse. Derfter erinrade

herr Praeses de medlemmar som hade någon

roll i den theaterpjes som vid Påfvens Jubi-

leum skulle uppföras, om att ifra för saken,

alldenstund tiden var så kort. Man diskutera-

de vidare ett och annat, som borde anskaffas

och hoppades man att det hela skulle bli till

allas belåtenhet. Herr Praeses tillkännagaf dessutom

att de penningar som lemnats åt Elisabethsystrarna

för de smörgåsar som föreningen erhöll sistlidne

söndag, af de samma blifvit återlemnade till föreningens

bästa. Sammankomsten som för öfrigt var talrikt be-

sökt bevistades äfven af hedersledm. Herr A.Roesler.

Sammanträdet

Söndagen den 12 Februari

Utförandet af Föreningens Theaterpjes.

Sedan lång tid hade ju föreningen haft den tanken

att försöka uppföradet af en theaterpjes. ”Arfvet” –

som den titulerades hade redan omhändertagits

med allvar och kunde man nu på denna dag,

inför församlingens ungdom göra första profvet.

Som föreningslokalen var väl trång för detta än-

damål, så hade herr Praeses, såsom skolan förestån-

dare upplåtit flickskolans stora sal. En proviso-

risk scen hade anskaffats och spelarne gjorde allt

för att få den så naturtrogen som möjlig för ända-

målet. Innan ridån gick upp, uppläste kamrer-

skrifvaren Blomqvist en prolog deri ändamålet med

detta första sällskapspektakel framhölls och anhölls

om beneget undseende för uppförandet vidlåtande

brister. Vid ridåns öppnande framställdes för

ens blickar ”en snickareverkstad”. Gesäller, den

ene arbetande med hyveln, den andre med så-

gen, ett tredje par höllo som bäst på med att laga

en stol. Adam och Frans som spelar hufvudrl-

len i pjesen föreslår nu att man borde stämma

upp en snickarevisa, och så påbörjades med att sjun-

ga visan. – ”Vi menniskor ofta tvista om, hur

lycklig man kan bli”. Efter dess afsjungande var

det ju middagsrasst, och de öfriga geselerna utom

Adam och Frans, aftroppa. Ensam nu i snickare-

verkstaden börja de öfverlägga, huru de skulle

mottaga deras morbroder, som ju hade lofvat att

besöka dem. De ville göra det för honom så högtid-

ligt som möjligt, alldenstund de hoppades att en

dag få ärfva honom, efter som de voro de enda

rättmätiga arfvingarne. De öfverenskommo

att först högtidsklädda, möta honom vid statio-

nen och sedan bjuda den älskade och afhållne

morbrodern på en splendid middag: men mid-

dag enligt en matsedel de själfva sammanfat-

tat. Sådana rara rätter, såsom oxstek med

ansjovissås, och många andra läckerheter, stodo

att läsa på densamme. De ljufva förhoppnin-

garna om att få sig en fin middag, skulle snart

gäckas, ty som de bäst drömde om att snart

blifva grosshandlare och lefva, ”comme il faut”

i ett sådant stånd, så anlände till deras förvå-

ning ett bref från Hyfvelstad, och hvari de fin-

go den sorgliga underrättelsen att morbrodern

hade plötsligt aflidit i följd af ett slaganfall,

och hade de nu ej annat val att göra än tänka

på att anskaffa sorgkläder och att infinna sig

vid tinget i Hyfvelstad för att närvara vid

uppläsandet af testamentet efter aflidne mor-

brodern. Den 1sta akten afslutas nu och ridån

faller ned. Den mangrant församlade ungdo-

men gifver sitt bifall till känna genom if-

riga handklappningar och strålande anleten.

II-Akten framställer tingsalen i Hyfvelstad.

I fonden märkes en vacker oljemålning af Konung

Oskar. De båda snickargesällerna anlände sorg-

klädda och otröstliga till tingsalen; men i

deras sorg blandar sig likväl en viss glädje, i det

de hoppas på det efterlängtade arfvet. Men

ödet hade annat bestämd fär dem. Deras gode

onkel hade för att de genom den tillfallande

förmögenheten ej skulle ligga på latsidan och

försumma sitt häderliga handtverk, testamen-

terat hela sin förmögenhet till de fattiga i Hyf-

velstad. Stor blef deras bestörtning då rådmannen

hade uppläst denna paragraf: likväl blefo de

ej riktigt bortglömda. Såsom minne hade

onkel testamenterat åt Adam sin snusdosa.

Utan att betänka sig, testamenterade Adam med

föraktlig min densamme till de fattiga i Hyf-

velstad, troende den varda utan all värde.

Borgmästaren tackar för den värdefulla gåfvan

Tilläggande att den är af guld. Vid dessa ord blir

Adam så öfverraskat att han tappar sin egen snus-

dosa, och återtager högtidligen sin gorda donation,

”men förgäfves”. Hvad som är skänkt, är skänkt”,

yttrar borgmästaren. Den andre brodern, Frans,

erhöll af Onkel en nystoppat länstol, men

gör ej som Adam, bortskänker den, utan behål-

ler sin gåfva, lofvande att ofta begagna den,

ocj i all sköns lugn begrunda dem det ur hän-

derna gångna arfvet. De hota att vända sig till

en advokat, som skall förhjälpa dem till deras

rätt, men afråder dem slutligen från att vidare

anstränga rättegång.

I-3dje akten, ser man Adam och Frans åter

i snickareverkstaden, beklagande det förlorade

arfvet, men fattande likväl mod, tänkande att

häderliga handtverkare äro bättre, än måhända

odågor, som de möjligtvis hade blifvit, om de fått

arfvet, och i sin förnöjsamhet sjöngo de

i chorus med sina öfriga kamrater refrängen –

”ja, jag är belåten med min ringa lott”.

Efter 3dje akten följde en pantomin, som genom

sin kemiska anstrykning satte skrattmusklerna

i full gång hos de talrikt församlade ungdomen.

2dra Sällskapspektaklet den 13 Febr.

Vid denna aftons föreställningnärvaro försam-

lingens fullvuxna medlemmarmot frivillig afgift.

Skrattade gårdagens ungdom åt den roliga

pjesen, så kunde ej heller de äldre för i afton

afhålla sig från att på dylikt sätt gifva sitt

bifall till känna. Frans och Adam voro äfven

för i afton dagens hjältar, och den mängd applå-

der som kommo de spelande till del, vittnade

om att pjesen slog an på åskådarne.

3dje Sällskapspektaklet

den 14 - Februari

De tvänne föregående föreställningarna voro

ju egentligen blott försöksföreställningar. I afton

gällde det att utföra den för den finare publiken

och sådan märktes äfven bland de talrikt församlade.

Som ändamålet med hela föreställningen var,

att på någodt sätt fira Påfven, Leo XIII –

50 – åriga Biskops Jubileum, så arrangera-

des före den egentliga theaterpjesen en slags hyll-

ningsakt till Leo XIII ära.

Då ridån gick upp, sågo åskådarne en vacker

tafla. I fonden på scenen var anbragd ett olje-

porträtt af Påfven Leo XIII, omgifven af ljus,

växter och lefvande blommor. Framför denna

denna tafla stodo i halfcirkel tio (10) hvitklädda

små flickor, med rosor i händerna. De tvänne

minsta framsade ett poêm till Leo XIII ära.

Hela gruppen belystes med artificiellt ljus; på

samma gång hördes bakom scenen föreningens kvar-

tett sjunga samma poem, som kort förut deklamerats.

Hela tillställningen applåderades lifligt af den

distingerade publiken. Derefter började theaterpjesen

och tyckte äfven denna aftons publik att pjesen

i allo var lyckat och gåfvo de det upprepade gån-

ger till känna. Aftonens förställning bevistades

äfven af den Ap. Vikarien och vikariatets

presterskap. Föreningens recett i kväll var

mycket lönande.

Sammanträdet

Söndagen den 19 Februari

En viss nedslagen stämning rådde denna afton

i föreningen, i anledning af att församlingens ål-

drige Kyrkoherde, Pastor A.Berhard på

morgonen hade aflidit. Föreningen kunde och

med rätt uttrycka sin sorg öfver den hä-

dangångnes frånfälle, ty i Pastor Bernhard hade

föreningen alltid haft en trofast och hängifven

vän, en välgörare som alltid med intresse följde

föreningens små framgångar. Det beslöts och

enhälligt genom herr Praeses uppmaning, att så

mangrannt som möjligt deltaga i den sorge-

gudstjenst som för hans själaro skulle ega rum,

och öfverenskom man att med föreningens flor-

höljda fana deltaga i sorgeakten. Samma

afton erhöllo de medlemmar som deltagit i thea-

terpjesen hvar sin fina cigarr, och för att hos de öf-

riga närvarande ej någon afvundsjuka skulle

uppstå, så fingo äfven de en, men det var en

cigarr-cigarette. Sedan hängaf man sig åt ett mun-

tert causeri, hvaribland några omtalade sina

ungdoms bedrifter de utfört i främmande land,

och hvarefter man fick den slutsatsen att pojkar-

ne äro och förblifva öfverallt sig lika.

Sammanträdet

Söndagen den 26 Februari.

Det förvånade ej att så litet de närvarande för i

afton, då bland deras krets infann sig herr Jean

Rémy, hvilken man trott förvillat sig i den

stora staden. Glädjen öfver hans besök var e-

mellertid stor; ty man hoppades blifva und-

fägnad på litet salongsmusik. Den andra öfver-

raskningen för i afton var en medlems definitifva

beslut att skudda stoftet af Stockholm och

resa till Rom. Hans första görande vid

ankomsten till den h.staden, innan han be-

trädde sin plats, skulle bli ett besök i St Peters

Kyrkan, vidare en audiens hos den h. Fa-

dren och slutligen ett besök i Katakomberna.

En medlem varnade honom emellertid för dessa

underjordiska besök, då det lätt kunde hända

att vår ifrige forskare ej mer skulle hitta ut.

Samme nu kände Romfarare framställde den

frågan om ej föreningens bibliothek kunde under

sammanträdet, stå till de närvarandes förfogande.

Hans önskan blef strax beviljat. Herr Praeses upp-

läste sedermera ett bref ifrån en medlem, nu vis-

tande i Amerika. Brefvet var ej skrifvet i de

rosaste färger, angående guldplockandet i detta

land, utan fick man den insikten, att hem-

ma mår man bäst. Derefter påminte herr

Praeses medlemmarne om den stundande marsmåna-

den, och önskade att medlemmarne på någodt

vis hälgade denna månad. Ett godt tillfälle

vore att mangrant bevista äfven söndagens afton-

sång gudstjenster i St Erik Kyrkan, och skulle

man vidare i föreningsalen efter gammalt bruk

fira den. Till sist tackade herr Praeses medlemmarne

för den ifver de visat genom att så mangrant

bevista den aflidne kyrkoherden past. Bernhards

begrafning. Derefter förklarades ordet fritt.

Frågan, huru man nu skulle roa sig? Hvar strax

besvarat. Man hade ju herr Jean Remy vid

pianot, hvad behöfdes då mer.

Sammanträdet

Söndagen den 5 Mars.

Denna afton afton tycktes medlemmarna fått för

mycket af den goda värmen. Man svättades

och pustades, ty värmetrycket gick ända till

20 (tjugo) grader. Slutligen blef man tvun-

gen att öppna en ventil, och så blef det

svalt. Josephs-månaden hade inträtt, det

såg man å den ljusomstrålande Josephstatyn,

och hördes äfven ett par Joseph-sånger. Sedan

började man en ifrig dominospelning. Äpplen

pepparkakor m.m. voro utlagda som pris och

försökte en hvar efter bästa förmåga att vinna

det goda. Samma afton blef till provisorisk

medlem upptagen herr Ferd. Notini.

Sammanträdet den 12 Mars

Söndagen den 12 Mars

Innan herr Praeses hunnit infinna sig i för-

eningen, roade sig de närvarande med mun-

tert causeri. En och annan nöjde sig med att

blossa ur pipan sin och sågo förnöjda ut.

Vid herr Praeses ankomst infunno sig äfven

tvänne hedersledamöter, herrarna A. och E,

Roesler.

Herr Praese medförde till föreningen en gåfva

af herr Bukowsky, nemligen ett af de nyligen

utkomna svänska frimärks-albummen af

Lichtenstein, värderat 16 Kronor. Man be-

traktade noga det vackra Albumet, men

undrade när det skulle i det närmaste

blifva fullsatt. Innan man hängaf sig

åt aftonens förströelser, ville herr Praeses

påminna medlemmarne om den förestående

påskommunionen, som ju enligt sedvänja

företogs på Palmsöndagen. Herr Praeses ville

dock framkasta den frågan, om man ej kun-

de utbyta Palmsöndagen med annan dag Påsk?

Att döma af de närvarande, så fick man

det intrycket att vidhålla vid det gamla.

Dessutom tillkännagaf herr Praeses i anledning

af den stundande Josephsfesten att ynglinga-

föreningens St Erik fana nu hitkommit,

och presenterade sig den i ett värdigt skick,

väl öfverglänsande föreningens egen; men in-

föll likväl seniorn, att dessoaktat är för-

eningens mindre lysande fana oss lika så kär,

ty under den hafva vi marskerat under mån-

ga år. Vid dessa ord försvann all afvund-

sjuka, om den någonsin kunnat upsptå.

Sedan hängaf sig en stor del till ett passione-

rat dominospel och fastän prisen fortfarande

vore de samma, så intresserade sig hvar och

en storligen att tillvinna sig dessa enkla pris,

och med ett strålande och segervisst utseende

mottog man de små prisen.

Sammanträdet

Söndagen den 19 Mars.

Känd är ju för föreningen den 19 Mars.

Det är ju den h. Josephs högtid, föreningens

skyddspatron, som då inträffar. Fastetiden o-

mögligör emellertid att fira denna fest på

ett högtidligt sätt; utan får man lof att gifva

sig till tåls 3 (tredje) söndagen efter Påsk,

då den h. Josephs beskydd firas. Emellertid sak-

nade Josephstatyn ej den sedvanliga ekläre-

ringen. Genom herr Praeses försorg hamnade

några vinbutelger in i föreningsalen. Att sätta

fram glasen var ett ögonblicks verk och att fyl-

la dem likaså. Herr Praeses fattade sitt glas

och påminte medlemmarne, i anledning af dagens

betydelse, om det beskydd, som den h. Joseph

alltid visat föreningen och i hvilken stor tack-

samhetskuld den derigenom stodo till denne

sin store skyddspatron. I den förhoppning att

nedlemmarne alltid skulle fatta sin uppgift

som kristna arbetare, enligt den h. Josephs

föredöme, föreslog herr Praeses föreningens skål,

börjande med dem som buro deh h.Josephs namn.

Till det goda vinet fanns äfven en läcker tårta,

som tillsammans med drycken förtärdes.

Den vackra Josephs-sången afsjönga derefter,

och ville föreningen åtminstone, genom denna

lilla sång hedra dagens föremål.

Herr Praeses tillkänangaf dessutom att han

från en hedersmedlem bekommit en gåfva för

föreningen: nemligen en frågelåda, som egent-

ligen är afsedd inöfva det nya slägtet i tala-

rekonsten och förklaringsystemet, en konst, som

gifvaren särskild förordade, alldenstund

det kunde ju hända, att någon af med-

lemmarne kunde blifva vald till riksdags-

man eller stadfullmärktig. Till att föra

protokoll öfver frågelådans förklaringar, ut

sågs kammarskirfvaren herr Blomkqvist.

Sammanträdet

Söndagen den 25 Mars.

Den från föregående söndag skänkta bref-

lådan, fick från och med idag börja sin mission.

Vid dess öppnande befanns inneligga en lapp

Med inneliggande fråga: ”Hvilket vore

Upsala mötets beslut?” En fråga ganska

intressant, men på samma gång för tillfället

högst tidsenlig, alldenstund, den svänska

kyrkan i dessa dagar, firat sitt 300 –

( tre hundra ) års Upsala mötes jubileum.

Frågan blef ganska sakrikt debatterat, och

discussions gång skulle ju upptecknas i

en särskild anteckningsbok.

Herr Praeses påminde dessutom medlemmarne

om morgondagens Påskommunion.

Sammanträdet

Palmsöndagen den 26 Mars.

Klockan 8 ( åtta ) på förmiddagen hade en

stor del af medlemmarne infunnit sig i St Eriks

Kyrkan för att begå sin påskkommunion.

Denna gång fingo noorborna visa att äfven

de kunde gå långa vägar, liksom de före-

gående åren söderborna fått göra.

I afton fanns i breflådan ett spörsmål –

”Hvarföre är herr D. vensterhänd?” Den före-

liggande frågan, rönte i början en viss pro-

test ifrån herr D. sida: men sedan man

ändrat frågan med – ”hvarföre är en

menniska vensterhänd?” – blef den mera

saklig. De som mest utmärkte sig i att

bedöma och besvara frågan, voro de när-

varande familjefäderne, hvilka och för

aftonen utgjorde flertalet. De öfriga fingo

nöja sig med att åhöra de giftas erfarenhet,

och lägga på hjärtat, de råd och dåd, som

afgåfvos rörande sättet att vänja de späda

barnen vid att blifva högerhänta: En upp-

gift som åligger föräldrarna.

Den som för aftonen uppehöll den glada stäm-

ningen, var föreningens skickliga pianist, hvars

fingrar med blixtens hastighet utförde de vackraste fantasinummer.

Samanträdet

Påskdagen den 2 April

Bland de talrikt närvarande medlemmarne,

utvecklade sig denna afton, den mest cordiala

och familiära vänskap. Månne Påsken med

sin högtidliga prägel hade ingifvit denna

stämning. Den ökades ännu mera, då herr

Praeses anlände i sällskap med herr direk. Schnitz-

ler. De forne alltid tillmötesgående herr di-

rektören var sig äfven lik denna gång,

och med sitt alltid skämtsamma lynne ro-

ade han alla närvarande, i synnerhet

genom den rättegång i hvilken han blef in-

blandat med herr Dahl, hvilken på ett olof-

ligt vis i smyg såld föreningens anteckningbok

åt direktören. Samma afton lät herr direk-

tören de närvarande dricka på hans bekostnad.

Sammanträdet

Annan dag Påsk.

Annan dag Påsk utmärkte sig ej för sam-

ma liflighet, som den föregående dagen.

Antalet närvarande var ej heller stort. För att

fördrifva tiden slog man sig kring bordet och

oaktat det så ofta spelas, fortfarande ger

anledning till många kvickheter och

skratt. Äfven billarden var ifrigt anli-

tat, så att kassan förstärktes med åtskil-

liga 5 (fem) och 10 (tio) öringar.

Sammanträdet

Söndagen den 9 April.

Som Josepsfesten nalkades med stora steg, fann

herr Präses det för godt att göra medlemarne

uppmärksamma på, att hvar och en, i sin mån

bidraga att göra denna föreningens högtidsdag, så

högtidlig om imponrande som möglig, i synner-

het då det i år, för första gången skulle firas här

på söder i St Eriks-kyrkan. Herr Präses hoppa-

des, att äfven antalet medlemmar skulle visa, att

föreningen städse går framåt. Det som emellertid

mest oroade herr Präses, var huru det på denna

dag skulle gå med sångarene, i synnerhet som den

senare tiden, sångarne af oförklarliga skäl, ej

så flitigt bevistat sångöfningarna och derigenom

kommit litet efter. De närvarande sångarne

lofvade emellertid att taga igen skadan, genom

tvänne sångöfningar i veckan, förutom ge-

neralrepetitionen.

Den från Påskdagen i frågelåda inlagda frågan:

”få vi påskägg?” besvarades idag med ett bestämd

ja! Den stora påsen som herr Präses vid sitt

inträde medhade, innehöll verkligen de efterfråga-

de påskäggen. Och så skreds strax till äggkala-

set. För att låta det smaka ännu bättre, så hade

de goda systrarna skänkt utmärkt godt bröd att

förtäras tillsammans med äggen. Att döma af

de närvarande uttalanden, så var allt utmärkt

godt. Sålunda vard frågan: ”Få vi påskägg?”

besvarat.

Sammanträdet

Söndagen den 16 April

Som nästkommande söndag var föreningens

högtidsdag, så uppmanande herr Präses, ännu

en gång medlemmarne att till föreningens he-

der, mangrant infinna sig. Det beslöts

att äfven under aftonsången, skulle förfaras

på samma sätt som under förmiddagen:

en förändring mot föregående års bruk, då man

ju ej uppträdde under aftonsången, utan i stäl-

let i 9. messan. Angåendesången hade ut-

sikterna ljusnat, alldenstund organisten vid St

Eriks Kyrkan herr Aminoff personligen ledde

sångöfningarna.

Sammanträdet

Söndagen den 23 April

Josephsdagen eller föreningens högtidsdag

inträdde med en klarblå himmel, i förening

med vårsolens milda strålar. Högtidsklädde

föreningsmedlemmar, samlade sig å Kyrkans

gård. Vid slaget 11 (elfva) tågade föreningsmed-

lemmarne, bröstet prydda med föreningsmär-

ket in i St Eriks Kyrkan med sitt standar.

Dagen till ära, sjöng föreningens sångkör

högmessan, förstärkt med några af kyrkokö-

ren, under herr Aminoffs ledning.

Predikan för dagens högtid hölls af herr Präses,

och behandlade huru den h.Joseph i sitt an-

språkslöda kall och okänd för världen tjenat

Gud. Efter messans slut tågade föreningen

ut med fanan och gjorde dethela ett godt

intryck på församlingen. Äfven under Afton-

sången försigick processionen på samma

sätt. Det var ju ej första gången som förenin-

gen offentligen deltog i en aftonsång.

Vid 8 (åtta) tiden samlades man man-

grant i föreningsalen, för att nu fira den

glade delen af festen. Salen som för hög-

tiden hade blifvit förvandlad till en fin mat-

sal, strålade denna afton i rik belysning.

Vide den Ap.Vikariens ankomst började man

festen och uppläste herr Präses Revisionbe-

rättelsen för år 1892, hvilken var af följan-

de lydelse

Af härvarande ah handtverkare-

förening hafva undertecknade blifvit utsedda

att granska Förenings räkenskaper för år 1892,

och få vi efter fullgjordt uppdrag afgifva föl-

jande berättelse:

Under nämda år räknade Föreningen

34 ledamöter, af hvilka 11 voro hedersledamöter.

Räkenskaperna visa följande inkomster och utgifter.

Inkomster

Saldo från 1891 Kronor 362,75

Afgifter af hedersledamöter…… ” 80. ”

Månadsafgifter af öfriga ledamöter ” 55,25

” d:o resterande från 1891 ” 75

Inträdesafgifter ” 3, ”

Diverse inkomster ” 127,86

Gåfvor ” 135,90

Räntor 309,23

Kronor 1075,23

Utgifter

Hyra Kronor 120,00

Bränsle och ljus ” 26,07

Diverse utgifter ” 28,16

Räntor ” 16,00

Insatt i bank ” 500,”

Saldo till 1983 ” 384,40

Kronor 1075,23

Föreningens tillgångar vid årets slut vor placerade dels

i värdepapaper och dels i banken till ett belopp af Kr. 7,350,

och kassabehållning Kr. 384,40 eller tillsammans Kr. 7734,40.

Då föreningens böcker i allo öfverensstämde med de af oss

granskade räkenskaperna och bestyrkts med erforderliga

verifikationer få vi på grund deraf tillstyrka full

decharge för 1892 års förvaltning.

Stockholm den 19 April 1893

J. Müller G.Sellmann

Der efter fick man tillfredställa sin hun-

ger med de goda rätterna, som frambars af

4 (fyra) medlemmar, som för aftonen åtogo

sig kyparekallet. Vin utgjorde aftonens

dryck. Den första skålen herr Präses frambar

gällde den Ap.Vikarien. Derpå svarade denne

med en annan skål, framhållande föreningens

ädla mål och sträfvande, manande dem att

troget hålla sig till den goda saken de för-

fäktade. Herr Präses tackade derefter särskild

hedersmedlemmarne för deras tillgifvenhet och de-

ras peknära understöd. Å hedersmedlemmarnes

vägnar tackade herr doktor Müller, och fram-

höll huru det, särskild för revisorerna, som hade

med föreningens kassa att granska, funno det

som ett riktigt nöje att se, de af arbetarne

hopsamlade afgifterna, så småningom stiga

till en respektabel summa. Hedern ville ta-

laren emellertid i första rummet skänka för-

eningens Präses, som med ospard möda och nit

ledde det hela. Äfven disponenten herr Sellman

tog till orda, och föreslog de närvarande, att

såsom en erkänsla för herr Präses och hans ar-

beten, tående dricka hans skål.

Ett telegram som ankommit från Gefle, upp-

Lästes äfven, och var af följande lydelse –

”God fest – en gammal muraregesäll.”

under denna tittel döljde sig föreningens heders-

ledamot herr Pastor grefven von Stolberg.

Efter måltiden undanstökades borden i all hast,

och började strax en erfaren auktionist sitt

arbete och lyckades det honom väl att plocka

några kassaförsedda medlemar.

Aftonen kryddades äfven med sång, mest ama-

törstycken, och blefvo sångarne belönade med

ihållande applåder. Den högtidliga festen hade

i alla varit lyckat, och återvände man hem,

belåten och nöjd.

Sammanträdet

Söndagen den 30 April

De medlemar som först uppkommo i

föreningen, märkte strax att varmt var det

ej der: Men som ved fanns till hands, så

upptändes en präktig brasa. Ett förslag fram-

lades af en medlem, angående den nu erhållna

breflådan, som gick ut på att alla de i bref-

lådan inlemnade frågorna, skulle discute-

ras först söndagen derpå, så att medlemmarne

fingo tid att öfverväga saken någodt när-

mare. För öfrigt var språket i afton ganska

lifligt och rörde sig en del frågor å det so-

ciala området.

Sammanträdet

Söndagen den 7 Maj.

Majmånaden eller blomstermånaden, då ju

hela naturen liksom vaknar upp ur sin

långa vintersömn och med sin milda värme

och färgrika natur upplifvar nordborn till

nytt hopp och glädje hade nu randat.

Man drömde ju redan om gröna skogar

och en utflykt kom redan på tal. Som

vanligt blev det mycket si och så, och

andra om och men, slutligen företog man ge-

mensamma omröstningr öfver de förslag,

som syntes mest vinnade närvarandes bifall.

Bland de trenne förslagen voro Ulriksdal, Nacka,

och Lingöbro, och bland de nämda segrade

Nacka. Annandag Pingst blef emellertid

beslutad såsom den mest lämpliga dagen.

När utflykten var undanstökat, gällde

det att besvara det inlagda spörsmålet

i frågelådan, hvilket var af följande lydel-

se: ” är Olaus Petri värd en minnesvård?”

Sammanträdet

Kristi Himmelfärdsdag den 11 Maj.

Ehuru antalet medlemmar ej var så stort,

s var samspråket af det gemytligaste slag.

En del af de närvarande hade grupperat

sig kring herr Präses, hvilken berättade dem

om sina minnen från Rom, särskild om den

audiens han haft hos den h.Fadern före sin

afresa från den h.staden. Med spänd upp-

märksamhet lyssnade man till dessa berättelser,

och gjorde de ett varaktigt intryck på de när-

varande. Senare på qvällen togs dominospelet

fram, och roade mans sig med detta familjespel

och uppmuntrades man af nötter och russin hvilka

voro utlagda som pris.

26

Sammanträdet

Söndagen den 14 Maj 1893.

Ett ganska intressant förslag hade

denna afton blifvit framlagt till herr Praeses

pröfning och utlåtande. Tvänne medlemmar

hade nemligen den afsigten, att om möjligt, i-

nom föreningen bilda en messing-sextett.

Herr Praesed lät de tvenne medlemmarne själfva

redogöra för sina planer, och å sin sida gaf

dem sitt fulla erkännande för de vackra

afsigten, oh hoppades herr Praeses att om försla-

get blefve en verklighet, den skulle mycket

bidraga till föreningens trefnad, likväl ville

han icke underkänna de svårigheter, som för-

slagets genomförande skulle möta. Bland

de närvarande märktes också ett svagt tvifvel

om ett dyligt förslags utförande. Men ordspråket –

”trägen vinner”, finge nog härvidlag gälla.

Sammanträdet

Pingstdagen den 21 Maj

Var det lif och rörelse ute i det fria, så

var föreningslokalen ganska glest besatt.

På en så vacker Pingstdag hade mången för-

rningsmedlem föredragit den vackra naturen fram-

för den kvalmiga föreningsalen.

En fotograf hade till herr Praeses skickat ett

(50-tal prikuranter för att utdelas bland förenings-

medlemamrne. Priset skulle nemligen blifva billi-

gare, om man såsom föreningsmedlem med sin

familj lät fotografera sig. Man syntes emel-

lertid ej vilja nappa på kroken. Den återstå-

ende delen af aftonen förderfs med ett lifligt

dominospel, ett spel som aldrig synes blifva

för gammalt. Så åtskildes man för att mor-

gondagen åter sammanträffa, men i den fria

naturen.

Annandag Pingst

Utflykt till Nacka

Årets första utflykt skulle ju föetagas.

Det vackra vädret bidrog och betydligt dertill.

Några medlemmar hade redan före den be-

stämda tiden befgifvit sig i väg, medan de

öfriga voro trogna den öfverenskomna

tiden. Dessa begåfvo sig i sällskap med herr

Praeses. Ankommen till barnängs-bryggan,

beslöt man sig genast för en roddbåt. Nu

gungade man framåt i det våta elementet och

njöt riktigt af den härliga luften, liksom hela

naturen tjusade ens öga. Ankommen till

Nacka, träffades strax de i förväg difarna.

Man intog strax litet förfriskning. Sedan gick

man upp till käggelbanan och försökte der sin

lycka, men allt efter man spelade fick man

insikten att föreningens käggelbana

var bättre. Vackra kast slogos, äfven batail-

loner förekommo, men bommar hörde till det

vanliga. Medan största antalet fortsatte med

Käggelspelning, företogo sig några andra en

färd ut på sjön. Vid 9-tiden intog hela

sällskapet en gemnesam sexa, hvilken syntes kom-

ma en hvar väl till pass.

Medan några medlemmar föredrogo den sista

båten som afgick kl.-10, så tyckte de öfriga

med herr Praeses att en färd till fots voro hälso-

sammare.

Sammanträdet

Söndagen den 28 Maj.

Som kristi Lekamens högtid inträffade

nästkommande söndag, fann herr Praeses det lämp-

ligt att än en gång påminna om den gemensam-

ma kommunion: det var ju årsdagen af för-

eningsstandarets invigning. Herr Praeses önskade

dessutom att föreningen skulle deltaga i den da-

gens högtidliga procession kl.11. i anledning

af den stora högtiden, och dermed på någodt-

vis höja den helig akten. Efter som saken

var afgjort, uppläste herr Praeses ett bref ifrån

herr Direkt. Schnitzler från Norrköping, i

hvilken han hjärtligen inbjuder föreningen

till ett besök hos honom till middsommar.

I bräfvet lofvar herr direktören att han skall

sörja för vackert väder. Och ställa om allt

till medlemmarnes nöje och trefnad.

Sammanträdet

Söndagen den 4 Juni.

På morgonen vid åtta messan i St Eriks

Kyrkan nalkades flere medlemmar af förenin-

gen Herrens h.bord. I den högtidliga

processionen som egde rum under elfva

messan, deltog föreningen mangrant i spet-

sen med sitt standar. Det hela gjorde ett godt

intryck på de närvarande.

Vid aftonens sammanträde tillkännagaf herr

Praeses att han nästkommande söndag ämnade

infria sitt löfte, att nemligen företaga en utflykt

med de medlemmar som medverkat vid den

sednast uppförda theaterpjesen. För de när-

varande medspelarne var bjudningen ytterst

välkommen, och tackade de, en hvar, hvar

och en i sin fördelade rolltittel. Först fick

man höra bårgmästaren frambära sitt tack,

derefter följde rådmannen. Snickaren Adam

tackade visserligen men tycktes varde förhin-

drat att kunna deltaga. Hans broder Frans

upplyste då, att han skulle känna sig yt-

terst öfvergifven, ifall ej Adam deltog i festen.

Härefter upplyste Praeses än en gång de

som ämnade deltaga i utflykten till Norrkö-

ping att redan i dag teckn sina namn i

en lista på det att man kunde upplysa herr

Direktören Scnitzler, om hur många, som

ämnade besöka honom.

Under aftonens lopp afsjöngs –Schöna Maj

välkommen. Med denna sång ville man

hälsa sommaren välkommen, som jsut stod

nu i sitt bästa flor.

Sammanträdet

Söndagen den 11 Juni

Som öfverenskommit var, begåfvo sig

de medlemamr, som deltagit i theaterpjesen

upp till herr Praeses efter Högmässan. Utfly-

tens mål var bestäm till Fjäderholmarne.

Från stadsgården där båten låg och väntade

På sina passagerare, kom man inom en

20-minuters färd till det beramade stället.

Det förut gamla, kända värdshuset tädde

sig nu i föryngrat gestalt. Man uppsökte

strax ett enskild rum. Middagsbordet iord-

ningtälldes strax och i all gemytlighet

höllo medlemamrne till godo med herr Praeses

frikostliga middag. Man kände sig ytterst tack-

sam mot herr Praeses, som genom denna sin

frikostlighet ville uppmuntra en hvar att å

nyo visa sin goda vilja. Efter intagen

middag begaf man sig i en liten täck ber-

ceau, där man i det fria intog litet förfrisk-

ningar. Sedan ville man röra på sig i den

vackra omgifningen, och där passade en a med-

lemmarne, herr Corméry på tillfället för att med

sin fotografiapparat aftaga de närvarande,

sig själf inberäknat. Den som vid detta till-

fälle spelade fotograf var herr Praeses, som själf ej

önskade blifva fotograferat, men gerna fotho-

graferade de öfriga. Efter denna lilla tur i

det fria, begaf man sig åter till den täcka bercaun

och intog kaffe med avec. Under tiden kunde

man åskåda de tvänne tyska krigsfartygen

som passerade stället. Ställets musikår upp-

spelade ”Die vacht am Reihn ” och alla

närvarande viftade den tyska marinen väl-

komen till Norden. De tyska matroserne besva-

rade hälsningen med ihållande viftningar.

Vid hämfärden passerade ångbåten de tvänne krigs-

fartygen. De närvarande medlemmarne upsptämde då

återigen – die wacht am Reihn – hvilken syntes verk-

ligen hänföra de tyska gästerna, och tillkännagåfvo

de sin belåtenhet med lifliga viftningar. Vid 8-tiden voro

alla åter å Götgatan-46. I trädgården träffade man de

öfvriga medlemmarne och spelades det gemensamt kägglor.

Sammanträdet

Söndagen den 18 Juni.

Vid sammanträdet uppläste herr Praeses ett

bräf från en Gotlandsbo, herr Excel Brandt,

föreningens sekreterare, som berättade om

Wisby härliga läge, dess storartade kyrk-

ruiner och dylikt om den gamla Hanse-

staden. Också lofvade bräfskirfvaren att

förena sig med de öfriga midsommardagen

i Norrköping. Denna resa kom så åter

på tal och gladde sig mången åt de för-

restående nöjena. Man hoppades också kun-

na med ångbåten befara den del af Göta-

kanalen vid Motala, der de vackraste

slussar finnas.

Midsomamrafton – 23 Juni

Resa till Norrköping.

Afärden från Stockholm egde rum vid

8-tiden. Vid afresan var aftonhimlen näs-

tan molnfri, men ej klar. Någon egentlig natt-

ro kom ej i fråga, alldenstund ånbåten var lätt

besatt med passagerare. Man tröstade sig med att

kl.8-på morgonen vara framme i Norrköping,

och där kunna taga skaden igen. Herr Praeses

hade föredragit att med kurirtåget kl.6. sam-

ma afton begifva sig dit, och mottogs vid -10-

tiden af herr Dir. Schnitzler och Ed Notini.

Några droskor fanns ej att tillgå; men i direk-

törens vackert upplysta hem var dukat ett rik-

ligt smörgåsbord, hvarvid dricksvaror ej fattades.

Först vid middnattstiden begaf man sig till

hvila. Man gladde sig åt att snart få se de

ångbåtsresande medlemamrne. Direktören som

försofvit sig hann till kajen sedan landstignin-

gen redan egt rum. De resande anlände under

regn och sågo någodt medtagna ut.

I ett särskild rum hade emellertid altaret blif-

vit upprest. Messan började genast och en med-

lem tjenade. I all sin enkelhet verkade det

hela uppbyggande på enhvar. Efteråt serve-

rades kaffe med frukost och de resande be-

rättade sina eventyr. Man företog en tripp

genom staden under regnväder, drack öl

på en restaurant och lunkade hem. Snart

inställde sig sömnen hos de ångbåtsresande

och den ene efte den andra smög sig bort

från skådeplatsen. Men då middagen var fär-

dig blefvo alla synliga igen. Middagen

var mycket rikhaltig, ej häller vin fattades.

Sedan kaffe med avec serverats, begaf man sig

iväg. Regnet hae upphört och aftonen var

den angenämaste. Man begaf sig till ett för-

lustelseställe, som bjöd på upplifvande före-

ställningar, och det var svårt att få en pas-

sande plats. Vid 10-tiden begaf man sig hem och

efter intaget aftonmål gingo de trötta till den

efterlängtade hvilan. Kl. 8- följande mor-

gon bevistade medlemmarne åter messan, ty

det var ju en söndag. Frukost-bordet var åter

dukat. Sångböckerna framtogos och några sån-

ger uppstämdes. Man var vid bättre lynne än fö-

regående dag. Strax efter frukosten begaf man sig

till den närliggande fabriken och besåg dess storarta-

de anläggningar. Sedermera begaf man sig utom

staden der en medföljande amatörfothograf af-

tog hela sällskapet, dessutom aftogos också Norr-

köpings fattenfall. Man återvände nu till sta-

den och drack å en restaurant med trädgård, öl,

ty törstig hade man blifvit af promenaden.

Stämningen höjdes genom musik, som spelades

af en messingsextett. Nu var det tid at äta

middag, som intogs vid tre-tiden. Man kunde

ej nog berömma Direktörens frikostlighet, och

Praeses tolkade i en skål medlemmarnes tacksam-

het för herr direktör Schnitzlers sorartade fri-

kostlighet. Såsom ett uttryck härför, uppstäm-

des några sånger, under det kaffe med punsch

och cognac serverades. Man beklagade blott

att afskedstimmen nalkades och drack man

direktörens afskedskål, uppstämmande ett

fyra falldigt hurra!!!! Direktören följde sina

gäster till ångbåtskajen, och snart ångade man

åter å stad i den härliga sommarkvällen. Praeses

hade lyckats få en hytt tillsammans med en an-

nan medlem. Snart hade man hunnit Oxel-

ösund där båten lade till. Vid 5 tiden passe-

rades Södertelge kanal, där man köpte söder-

telge kringlor af gummorna och vid 7-tdien

var man åter i Stockholm.

Nöjd och belåten, om än någodt trött

gick en hvar till sitt arbete, förande med

sig de angenämaste minnen från Norrkö-

pingsresan.

Sammanträdet

Söndagen den 2 Juli

Af de få medlemmar som hade infunnit

sig, såg man allt för väl att det vackra vä-

dret hade lockat de flesta i skog och mark: Och

det kan man ju ej förtänka dem.

Att herr Praeses som nyligen anträdt en rekrea-

tionsresa till sitt hem i Swerin, ej kunde när-

vara, hvarken denna afton eller nästkommande

under hela Juli månad, äfven gjorde ett stort af-

bräck i föreningsbesöken, ”var och lätt förklarligt.”

De få som hade den goda viljan och infunnit

sig språkade bort tiden, så godt de kunde.

Man åtskiljdes emellertid ganska tidigt. Under

aftonens lopp inbetaldes sjuk och föreningsafgif-

terna.

Sammanträdet

Söndagen den 9 Juli

Oaktadt att den nu i full sommar-

skrud klädda naturen, lockade nog de

flesta ut åt landet, eller till de naturskö-

na omgifningarne om Stockholm, så ha-

de likväl ett litet antal infunnit sig i för-

eningen. Man föredrog att vistas i trädgår-

den, där man äfven kunde i fulla drag inan-

das den rena aftonluften. Bland de när-

varande märktes hedersmedlemmen herr

Rollowicz, som ju alltid bevarat sitt varma

interesse för föreningen, isynnerhet när herr

Praeses är frånvarande.

Sammanträdet

Söndagen den 16 Juli.

Om någonsin föreningen varit glest besatt – så

var det i afton, då tre(3) ledamöter hade in-

funnit sig. Och de, som utmärkt sig för sin

goda vilja, voro. ”herr Trost, Eckert, och Otto-

boni. Att förstö sig, som ungdom brukar gö-

ra, voro de nog för gamla till, utan språka-

des det gemytligt tillsammans om hvarjihanda

saker. Två af de närvarande gjorde hvaran-

dra sällskap i att röka pipa och den tredje

tittade på. Klöfverbladet skildes snart åt.

Sammanträdet

Söndagen den 23 Juli

Bestodo föregående sammanträde af trenne

medlemmar, så hade antalet någodt ökat sig i

afton, deribland tvenne gifta medlemmar, hvilka ehuru

vädret var vackert försakade både hem och härd, för att

visa det unga slägtet, huru man skall åsidosätta si-

na interessen framför föreningens. Mötet dem sins

emellan var ej långvarigt. Efter ett angenämt

sällskap, trippade den lilla truppen i väg till

sina hem.

Sammanträdet

Söndagen den 6 Augusti.

Som första söndagen i månanden, så var kassö-

ren trogen på sin post. Man inbetalde sina

afgifter och efter fullbordat värf, syntes man

litet var hågadt att ännu en kort stund

intagit litet förfriskning, som en medlem bjöd

de närvarande på, åtskildes man, för att var

och en i sin mån, njuta af den nordiska som-

maraftonens behagliga svalka.

Sammanträdet

Söndagen den 13 Augusti.

Denna afton syntes det mera lifligt till i

föreningen. De gamla och flitiga föreningsmed-

lemmarne hade samlat sig. En medlem tyckte

denna afton vara vid godt humör, efter som han

lät hvar och en släcka sin törst på hans bekost-

nad. Man antog och med nöje anbudet, och

blef derigenom samtalet lifligare. En sångare

känd under namnet ”borgmästaren” – utför-

de till allas belåtenhet, den kände Adam, spe-

lade på pianot och sjöng sin kända skräddare-

visa. Man tyckte allmänt att denne afton

var treflig och gladde man sig – att nästkomman-

de söndag få återse herr Praeses –

Sammanträdet

Söndagen den 20 Augusti.

Några medlemamr hade infunnit sig i hopp

att få återse herr Praeses. Men denna gång

blefvo de litet gäckade, alldenstund, herr Praeses

samma afton ännu befann sig i Malmö och

gästade past. Popp. Således fick man gif-

va sig till tåls och afvakta hans ankomst till

nästa söndag. Under samtalet kom man

att tala om den Ap. Vikariens utnämnande

till Biskop. Frågan gällde, om han redan

nu skulle tituleras med Biskops-titteln, eller

först sedan han blifvit vigd. En del ansågo

honom redan nu som biskop, då derimot andra

ville först erkänna honom, sedan han blifvit

vigd. Hade man denna söndag gått förgäf-

es hit, utan att få återse herr Präses, så lem-

nade man denna afton föreningen, i det hoppet

att nästa söndag få lyckönska honom ett

”välkommen åter”.

Sammanträdet

Söndagen den 2 Augisuti.

Vid half nio ( ½ 9) tiden anlände herr

Praeses till föreningen. Efter att hafva lyck-

önskat herr Praeses ett välkommen åter, besteg

han ordförande-platsen, och med ett ”Gud

välsigne det hederliga handtverket” redogjor-

de herr Praeses, i få ord om orsaken till hans has-

tiga afresa, som ej blott var en rekreationsresa,

utan äfven en resa i embetsgöremål. Herr Praeses

var emellertid glad att åter varda i Stockholm

och lofvade att i näskommande föredrag redogör-

ra om alla iaktagelser under färden. Herr Praeses

frågade slutligen om föeningen vore hågadt att

än en gång göra en utflykt, den sista för året.

Liksom vid alla föregående utflykter, blef det

en liten strid om stället. Det öfvervägande röste-

talet vard slutligen för Drottningholm.

Man beslöt att efter hemkomsten intaga en

sexa på Strömsborg.

Utflykten skulle ega rum om fjorton (14) dagar.

Sammanträdet

Söndagen den 3 September.

Vid sammanträdet medförde herr Praeses

i sitt sällskap, en ugn prästman, herr Kap-

lan Nidtendorf från Berlin. Han fann sig

snart hemmastadd i föeningen, och fastän

fremling, så kunde han godt samtala med

nästan alla de närvarande, alldenstund det

tyska språket ej var okänt för dem.

Herr Praeses besteg sedan ordförandeplatsen och bör-

jade sitt första serie föredrag om sin resa; -

berättande om sin färd på Östersjön med sa-

longsångaren Svithiod, sällskapet som var

ombord, sitt samtal med kronlotsen, som vise

namnen på alla öar och skär och fyrar,

ankomsten till kalmar och orsaken till sitt läng-

re uppehåll derstädes, bekantskapen med en

ung man från Kalmar, hvilken hade mycket

sunda åsigter om och kärlek till Sveriges land

och folk, den härliga aftonen med solnedgång

å ena sidan och månens uppgång å andra sidan,

samt ankomsten till Lübeck, der Praeses läst mes-

san i den nya kyrkan.

Herr Praeses färeslog sedan om ej föreningen

på den dagen, då den Ap.Vikarien blir kon-

sekrerat till Biskop, ej skulle afsändas ett

lyckönskningstelegram? Med ett enhelligt –ja!

antogs förslaget. Sedan påminte herr Praeses än

en gång om nästkommande söndags ut-

flykt till Drottningholm.

Söndagen den 10 September

Utflykten till Drottningholm.

Vid den bestämda tiden kl. fyra (4) eftermid-

dagen anlände herr Praeses i sällskap med tvänne

andra till Riddarholmen för att med ångfarty-

get Siren begifva sig till Drottningholm.

Efter att hafva genomströfvat Sirens däck, sa-

longer och kryp in i hopp att finna några med-

lemmar ångade ångbåten i väg. Man hoppades

att vid ankomsten dit få träffa andra.

Efter att hafva promenerat genom Drottningholms

park och beundrat all den kosnt och skicklighet,

hvarmed nutida hofträdgårdsmästare förstå

sig på att försköna de dem anförtrodda par-

kerna, tog man sig en afstickare till det närbe-

lägna kaffet och beställde godt kaffe med avec.

Man beslöt att hämvägen skulle ske med apsot-

lahästarna. Efter muntert samspråk och en be-

haglig marsch, ankom man till Strömsborg,

för att som öfverenskommit var intaga en ge-

mensam sexa. Några medlemmar som ej haft

lust att medfölja till Drottningholm, men lik-

väl deltaga i sexan, hade redan infunnit sig

mellan åtta (8) och half nio (1/2 9) tiden och

efter att der ej hafva träffat herr Praeses och de med-

resande lemnat stället. Litet trött af den lån-

ga marschen, smakade sexan utmärkt, och

under musikens toner njöt man i all sköns

lugn, tyckande att utflykten var en ibland de

trefligaste och gemytligaste, fastän antalet

deltagare ej varit större.

Sammanträdet

Söndagen den 17 September.

Vid ankomsten i föreningsalen öfverraskades

medlemmarne af en lista, utfärdat af en komité

bland församlingens medlemmar för att insam-

la bidrag till en gåfva åt den ap.Vikarien

att föräras honom, vid sin återkomst i anled-

ning af hans utnämning till Biskop. Hvar

och en gaf rikligt efter sin förmåga. En med-

lem föreslog emellertid at föreningen skulle

dessutom skänka den nyutnämda biskopen

en liten present… t.ex.p. en silfverkanna med

fat. Medlemmens förslag blef äfven antaget, och

strax tecknades en extra lista, hvilken samma

afton uppgick till 35 kronor.

Under hela aftonen var biljardbordet lifligt

upptaget, ett bevis på detta spels dragningskraft.

Sammanträdet

Söndagen den 24 September.

Herr Praeses fortsatte sina en gång

började föredrag om sin utrikes resa, och

berättades om sin ankomst till Swerin,

uppehållet destädes, om sitt besök i där-

varande handtverkareförening, mötet med

past. Huppe f.d. missionär i Stock-

holm. Derefter skildrades den stora värd-

staden Berlin, dess trafik, isynenrhet

järnbanenätet som korsar och omgifver

Berlin och andra stadens sevärdheter.

Också omtalade han besöket i kaffée Bauer

där han hade nöjet att läsa svänska tid-

ningar.

Efter föredraget erinrade herr Praese de när-

varande om, att samma dag hade denap.

Vikariens högtidliga Biskopsinvigning

egt rum. Herr Praeses föranledde att förenin-

gen höje på denna, för den svänska missio-

nen märkliga dag, en skål för den nye Bis-

kopen. Herr Praeses lät framställa tvänne

buteljer rödvin: och efter ett krot tal, hänsyf-

tande på den nyutnämde Biskopens alltjemt

stigande ansvar och svåra kall, utbragdes

ett ”tre falldigt hurra” – för biskopen väl-

gång. Till den nye biskopens ära, afsjöngs

- Påfve hymnen stående.

Sammanträdet

Söndagen den 1 Oktober.

Herr Praeses fortsatte sina reseskildrin-

gar, berättande om sin resa från Berlin

genom Saxen och Bayern, sin vistelse

i den täcka staden – Schesslitz i Frankenlandet,

färden till Eichstedt för att i prestseminariet

sammanträffa med en seminarist, som önskat

inträda i den svänska missionen, hämvägen öf-

ver Cassel, där Praeses för första gången besök-

te slottet Wilhelmshöhe, beryktat för Napoleon

den 3- internering som fånge.

Efter föredraget företogs en lyckad domino-

spelning och till pris voro utsatta utsökta

äpplen och päron. Dessutom erhöll hvar

medlem gratis ett äpple eller päron, och

fick man således njuta af årets frukt,

skänktai anledning af rosenkransfesten.

Herr Remy som denna afton infunnit sig

var liksom alltid väl disponerat vid sitt

panot, och utförde till allas belåtenhet

-dels fantasinummer, samt –accompagnerande

sångarne, hvilka sjungo de välkända

styckena som -Linnea borealis –När öfver

land och vatten m.m.

Sammanträdet

Söndagen den 8 Oktober

Som det var den h.Birgittas fest, en af

föreningens högtidsdagar, gick föreningen

till Herrans h.bord i St Eriks Kyrkan vid

8-messan. Dagens högtid förhöjdes derige-

nom, att samma dag firade St Eriks Kyr-

kan sin –årsinvigningsdag.

I föreningens fortsatte herr Praeses sina rese-

föredrag och behandlade sin vistelse i det na-

tursköna Zauerland, der Präses hade nöjet att

vara bjuden till ett bröllop, hvarvid bruden var

en landsmaninna, hvilken han känd sedan hen-

nes barnaålder; Resan öfver Düsseldorf in i

Holland och Belgien där Präses kanske för sis-

ta gången hälsat på f.d. föreståndarinnan

för en kath.flickskola i Stockholm – fröken

Slavong och derifrån gjorde excursion till när-

heten af Waterloo.

Efter föredraget bjöd herr Praeses de närvaran-

de på en fin kaka, s.k.invigningskaka och

läto sig alla den väl smaka. Någr fann den så

god och önskade ett nytt stycke, hvilket

de och erhöllo mot 5 öres avgift. Sam-

ma afton upptogs till definitif medlem ma-

skinarbetaren Jos. Bricca, och efter att af

herr Praeses ha fått några råd huru han bor-

de tjena föreningen och visa sig som

en ifrig och god medlem, så höjdes för den

nye medlemmen ”ett trefalldigt hurra”.

Aftonenes sammanträde bevistades af

hedersmedlemmen herr Aug.Roesler.

Sammanträdet

Söndagen den 15 Oktober.

Denna afton tedde sig föreningsalen i sin

festskrud. Men hvarföre den rika eklä-

reringen? Jo, i kväll väntades en häders-

gest i herr past. Moros person. Kl.-9- hade

han lofvat att infinna sig och innan dess af-

gjordes de öfriga ärenden, först angående

fredagens högtidliga biskopsinstallation, då

ju föreningen med sin fana och iklädd

sina föreningsmärken skulle bevista akten.

Vid den bestämda tiden anlände nu herr

Past. Moro. Den hjärtliga och varmhjärtade

pastorn och föreningsvännen hälsade vänligen

på de närvarande och genom sitt enkla och sym-

patiska väsen vann han allas hjärtan och sam-

talade man med honom liksom med sin vän.

Herr Praeses önskade nu att alla medlemmar

skulle dricka en skål för past. Moro, och i sitt

hälsningstal framhöll herr Praeses past. Moros

alltid gyllene hjärta och hans kärlek till ar-

betarne. Praeses omnämde äfven den gåfva af

100-frcs. han fått af hedersgästen, som han strax

efter sin ankomst till Stockholm lemnat till

Praeses för föreningen, och för hvilken gåfva herr

Praeses hjärtligt tackade den frikostliga gifvaren.

Till sist föreslogs en skål för hädersgästen.

Strax derpå tog herr past. Moro till orda och

i hjärtliga ordalag förmanade han de när-

varande till alltid inbördes endräkt och kär-

lek. Derefter fattade man sina glas och ut-

bragde en medlem ett ”6-falldigt hurra”

för hedersgästen. Under aftonens lopp afsjöngs

sköna aj välkommen – Josephs sången –

Kapellet – Nu Herrans dag det är – etc. –

sånger som hedersgästen applåderades.

Efter att hafva tagit ett hjärtligt farväl

af alla aflägsnade han sig vid 10-tiden.

Sammanträdet

Söndagen den 22 Okt.

Hade föreningen föregående söndag att

glädja sig åt herr past. Mooros besök, så var

i afton past. Popp från Malmö dess gäst.

Han var och glad att återse några utaf

sina gamla elever. Herr Praeses afslutade i

afton sina föredrag om sin utrikes resa,

förtäljande om sitt uppehåll i Jesuiterklostret

Exaten i Holland, ett kort uppehåll i Rure- /Roermond

mund samt vistelsen i Münster. Praeses skil-

drade denna stads härliga promenader och

religiösa lif och sammanträffandet med

glasmästaren och bildhuggaren, som levererat

fönstren och altaren till St Eriks Kyrkan i

Stockholm. Derefter skildrade herr Praeses mötet

i Hamburg med f.d. missionären past Teising,

hvilken också för arbetet i svänska missionen.

Hemresan öfver Köpenhamn och Malmö i

hvilken stad Praeses predikat och gästat herr

past. Popp, hvilken ju var närvarande och

kunde intyga sanningen af hans ord.

Till past. Popp, ära afsjöngs flera sånger,

deribland den omtyckta snickarsången –

”Ja, jag är belåten med min ringa lott”.

Derefter tolkade herr praeses i föreningens namn

dess tack för det past. Popp hedrat dem med sin

närvaro. För hedersgästen utbragdes ett ”nio-

(9) faldigt hurra”!

Herr Praeses upplyste dessutom om att näst-

kommande söndag, ämnade biskopen besöka

föreningen. Dessutom beslöts att Allhelgona-

dagen vid Pontifical högmessan, deltaga

in corpore med fanan.

Sammanträdet

Söndagen den 29 Okt.

Denna afton var i sanning för för-

eningen en glädjens fest. Den med guirr-

lander prydda föreningsalen och med

ljusrampor upplyst, vittnade att det var

för föreningen en högtidstund. Man vän-

tade ju at få emottaga hans högvördig-

het Biskopen. Vid half nio (9) tiden

anlände hans högvördighet och emottogs

vid ingången af herr Praeses, hvilken och

strax tog till orda och riktade några väl-

komstord till hans Högvördighet, samt

öfverlämande slutligen till honom som

gåfva af föreningen cirka 70 kronor

som fond till en blifvande dopfund.

Hans högvördighet biskopen tog derpå

till orda prisande medlemamrne för deras

alltid visade uppoffring, så det gällde

en Guds sak, amt för deras tillgifven-

het för kyrkan och religionen. Djupt

rörd tackade biskopen än en gång för den

gåfva han undfick, samt lofvde att alltid

visa sig som föreningens trofaste vän.

Derefter framsattes glasen för att få till-

fälle att höja ett lefve för hans Högvördig-

het, och ett lefve höjdes, åtföljd af ett ”nio

(9) faldigt hurra”!

Nu uppfriksade af det goda vinet, ville sån-

garne låta höra sina bästa nummer och

de för dagen så passande: som Himlars Ko-

nung – Långt bort till Vatikanen – Nu Her-

rans dag det är – och andra svänska folksånger

genljödo denna afton genom salen.

Den högvördige biskopen umgicks med hvarje

medlem på det mest förbindliga och nedlå-

tande sätt, och vann sannerligen derigenom

allas kärlek och tillgifvenhet. Kort före af-

skedet bad en medlem hans högvördighet, i

föreningens namn om den biskopliga välsig-

nelsen: knäböjande emottogs densamma.

Sedan hans högvördighet lemnat föreningen

Fick man erfara att han samma afton

skänkt föreningen hundra (100) Kronor

som gåfva till den påtänkta messing-

sextetten och för denskull egnades honom

ett s.k. nachruf. Glädjen strålade

i allas ansikten och man såg att alla viss-

te uppskatta det höga besöket.

Aftonens sammanträde bevistades äfven af

herr past. Popp.

Sammanträdet

Söndagen den 5 November.

Denna aftons sammanträde saknade

man redan från början herr Praeses när-

varo. Man viste ju allt för väl att

viktiga skäl förhindrade herr Praeses den-

na afton att bevista sammanträdet:

En af hans forne lärjunge herr Clas

Degen knöt på denna dag hyemens

band och önskade att nu i denna högtid-

liga stund, hans forne lärare skulle för-

ena honom med sin blifvande ledsar-

rinna genom lifvet. Men dessoaktat ha-

de föreningen likväl blifvit ihågkommen

på denna hans glädjedag. Herr fabrikör

Degen hade i sin sons namn, sänd till

föreningen fyra (4) buteljer rhenskt vin.

Att glädjen blef stor bland de närvarande

vid åsynen af den goda varan, var ju

själfklart. Efter att man sjungit och

roat sig i all gemytlighet framsatte man

glassen, för att njuta af den läskande gåf-

van. Dagens skål, som gällde det nygifta

paret, framsades på ett prosaiskt sätt af

herr Blomqvist, hvilken till slut föreslog för

de nygifta ett nio (9) falleligt hurra!

Som herr Praeses var frånvarande fann sam-

me medlem tiden just lämplig, att för

medlemmarne tillkännagifva den vackra

gåfvan af femtio (50) Kronor, som herr

Praeses skänkt till den blifvande sextetten.

Man lät äfven i afton utgå ett (nachruf)

liksom föregående söndag vederfarits biskopen.

Sammanträdet

Söndagen den 12 November.

Denna afton var herr Praeses närvarande och

gladde sig deröfver, i synnerhet de medlemmar

son föregående söndag saknade honom.

Herr Praeses tillkänngaf en hälsning ifrån

past. Moro, hvilken ej glömt den visit

han gjorde föreningen. Dessutom fanns en

lapp liggande i frågelådan, Hvilka skäl

hafva Uppsala studenter i att fira uni-

onsdagen? Man bordlade frågan till nästa

sammanträde. I stället uppläste herr Praeses

en uppsats i Dagens nyheter om huru stu-

denterna fira unionsdagen. Uppatsen hvil-

ken var skrifven i humoristisk anda,

vittnade nog om ungdomens oerfarenhet

och skäfven uppfattning att rätt förstå

lifvets allvar och lösen, utan fastmer

syntes de elektrisserade genom den kända

studentsången –”sjöng om studentens lyck-

liga dagar” – Den roliga uppsatsen fram-

kallade som oftast mycken skratt och

kunde man lyckönska uppsatsens författare

till att hafva träffat hufvudet på spiken.

Sedan tog man itu, de ene med spel, andre

med all salgs causeri.

En medlem som syntes mycket angelägn

Om att St Eriks kyrkan finge en orgel i

Stället för den nuvarande mera anspråkslösa

Harmonicum, hvilken likväl godt ersatte

den förra, ville redan samma afton börja

med en insamling, för att så fort som möj-

ligt få sitt önskningsmål uppfyllt. Den

beramade insamlingen uppgick till sum-

ma (33) öre: En visseligen bra oansen-

lig summa som grundfond till en så dyr sak,

men, ”många bäckar små gör en stor å.”

Sammanträdet

Söndagen den 19 November.

Vid sammanträdets början, öfveraskade

herr Praeses medlemmarne med en vacker fön-

stermålning, föreställande den h.Joseph

med Jesusbarnet, en gåfva af herr von

der Forst från Mûnster i Westfahlen.

Man betraktade med förtjusning den vack-

ra råfvan.

Äfven i år på Elisabeths-dagen blef

föreningen ihågkommen af de goda Eli-

sabethsystrarne, och som brukligt fingo

de dela en läcker tårta. Som det ännu

återstod tvänne buteljer vin, skänkta af

herr Degen, så fingo dessa göra sällskap

med tårtan. Som herr Degen själf var

närvarande, så tackade herr Praeses den

omtänksamme gifvaren för den goda dryck-

en och lyckönskade honom i förenin-

gens namn till det förbund, hans äldste

sohn ingått. Derefter skålade en hvar med

gifvaren och lät sig sedan allt väl smaka.

Samma afton hade en föreningsmedlem

medfört ett nytt theaterstycke, benämd

”Gottfrid ärlig” – Först tittade en hvar

för att se en skymt af dess innehåll, men

sedermera upplästes den för alla. Hans Trost

som åtagit sig vesväret att öfversätta pjesen,

uppläste för aftonen de två första akterna.

Man fann vissa anmärkningar befogade,

hvilka sedermera skulle modifieras. Man

var emellertid nöjd att en ny pjes kommit

till stånd och hoppades man att snart kun-

na taga itu med densamma.

Sammanträdet

Söndagen den 26 ovember.

Under sammanträdet förekom en rätt hetsig

discussion medlemmar sins emellan. Frågan

gällde, hvilket bryggeri i Stockholm som

hade det bästa ölet? Efter en kort relik in-

fall en medlem och försäkrade, att han kund

med lätthet bedöma om en ölsort var af

Wiener bryggeriet eller ej. En annan medlem

ville strax att han skulle bestå profvet

och att i föreningen hafva ditskaf-

fat olika ölsorter, möjligen inberäknat

wiener bryggeriets, skulle den så säkra

Ölkännaren offentligen bestå profvet.

Utaf hvar flaska smakade han med en

ölkännares hela erfarenhet, men gaf lik-

väl ett felaktigt omdöme å hvar butelg,

t.o.m. den sista, som han onekligen

trodde vara wienerbryggeriet: men denne

ölsort hade ej kunnat anskaffas. Att det

hela förorsakade ett godt skratt och ny erfa-

renhet åt en besegrade ölkännaren: nem-

ligen att stockholms ölet är ungefär af

samma beskaffenhet hos de flesta bryg-

gerierna. Efter detta afgörande slag

skulle man fortsätta med uppläsandet

af tredje III akten af det nya theaterstycket.

Herr Praeses fortsatte i afton med det samma

och syntes det mycket intressant. Den

anmärkningen gjordes likväl att några sce-

ner voro allt för långtråkiga. På grund af

den framåtskridna tiden kom man ej till slu-

tet med uppläsandet af pjesen; men skul-

le den nästkommande söndag fortsättas.

Sammanträdet

Söndagen den 3 December.

Som det var 1sta söndagen i månaden,

klarerade många medlemmar sina reste-

Rande månadsafgifte. Den i frågelådan

ännu obesvarade frågan:-”Hvarför fira

Upsala studenterna unionsdagen?” skulle i

afton närmare besvaras. En f.d. upsala-

student menade, att det hela firandet,

endast gick ut på att hafva en glad dag.

Herr Praeses fann tolkningen någodt för

öfverspänd, och menade att bland denna

glada ungdom, äfven funnos många såda-

na, som uti unions-dagen, sågo det för-

eningsband, som under så många år ut-

gjorde brödrafolkens väl, och önskade

att fortfarande fånjuta af dess välsignelse.

Efter denna någodt intressanta debatt, fort-

sattes och slutade i afton uppläsandet af

Theaterstycket. I synnerhet den sista akten

Syntes slå an på de närvarande och fann

många scenen nycket vacker.

Efter uppläsandet utdelades äpplen och

pepparkakor åt de närvarande.

Sammanträdet

Söndagen den 10 December.

Det som i afton ådrog sig medlemmarnes

uppmärksamhet, var en lefverkorf som

herr Praeses medförd. Den goda korfen

var en gåfva af herr Knopf, som herr

Praeses vid ett besök hos honom undfått.

Den rara korfven skulle nu smakas af

alla de närvarande, och i lika många

stycken dom det var medlemmar delades

den. Från systrarna erhölls bröd och

mot en liten afgift af tre (3) öre fick

en hvar ett stycke korf och skifva

bröd. Alla åto med god appetit och pri-

sades korfvens tillverkare, slaktaren herr

Knopf.

Sedermera uppmanade herr Praeses de när-

varande, att enligt sedvänjan, under Julottan

i St Eriks Kyrkan gå till Herrans bord.

En medlem som varit borta i och för sina

affärer en längre tid, återkom denna afton

i föreningen. Han visade sig liberal denna

afton och fingo de närvarande på hans be-

kostnad släcka sin törst.

Sammanträdet

Söndagen den 17 December.

Det närmar sig Jul och oaktadt att stock-

holms julexposition var i full gång, var dock

föreningsalen ganska bra besatt. Jul-Mari-

enkalender för år 1894 som låg på bordet blef

genast genombläddrat af de närvarande och

funno de dess planscher synnerligen tilltalande,

isynnerhet den stora taflan som framställde

alla hitills regerande påfvar. Som det ännu

fanns goda saker qvar sedan Nikolaus-dagen,

så tyckte man att man godt kunde bortspe-

la dem. Granna äpplen och rara pepparkakor

blefvo nu utlagda som pris och blef spelet

mycket intressant, alldenstund hvar och en

var mån att vinna ett pris.

Bland de närvarande märktes heders-

medlemmarne herr Degen och herrRollowicz.

Sammanträdet

Juldagen den 25 December.

Att ej många hvarken hade tid eller lust

att på denan afton infinna sig, så ju hem-

met är klädd i julskrud och då de små

ej gena se fadren eller brodern på

en sådan afton lemna deras krets, var

ju helt naturligt. Likväl fanns ett litet

antal medlemmar närvarande, och så genom-

såg man anteckningsböckerna, huru ofta

medlemmarne under årets lopp hade in-

funnit sig; likaså de som besökt onsda-

gens sångöfning. Det gällde ju att se

hvilken af dem skulle erhålla ett pris

vid morgondagens julfest. Samma

afton upkom en medlem i den goda

tron att få träffa herr Dir. Schnitzler

från Norrköping, men förgäfves. Som man

var vid årets slut, så genomsågs äfven om

alla medlemmar hade betalt sina årsafgifter,

och upptäcktes då att Direktör Schnitzler

resterade för året. Utan betänklighet betala-

de den medlem som var angelägen att träf-

fa honom, hans resterande skuld, litande

på sin väns ärlighet. Med nöje mottogs

den utlagda tian (10) ovh var herr Praeses glas

att saken så lätt blef klarerat.

Sammanträdet

Annan dag Jul.

Som bruk så hr ju föreningen sedan sin till-

varo haft den seden att fira sin julafton an-

nandagen. Det är ju också den dagen som

är den mest passande för en hvar. En vac-

ker julgran reste sig framför ordförande-

platsen, iklädd sin vackra skrud.

Det stora bordet var dagen till ära prydd med

en hvit duk och besållad af tllrikar fulla

af kakor äpplen nötter och dylikt.

De alltjemt ankommande medlemmarne

fyllde snart salen. Herr Praeses ringde till

tystnad och inledde denna aftonfest,

tolkande den glädje och den frid som det

lilla fattiga barnet genom sin födelse åstad-

kommit och fortfarande åstadkommer.

Äfven i år skulle hvar och en erhålla

sin julklapp: Men först afsjungs den

vackra julsången – ”Stilla natt – heliga

natt” – Först utdelades de tvänne

extra pris åt de som flitigst besökt

sammanträdena å söndagarne och del-

tagit i föreningens alla offentliga fester –

nemligen herr Brandt och herr Åkerlund.

Det tredje priset erhöll den som flitigast be-

sökt onsdagarnes sångöfning – ”herr Blomkvist”.

Så följde efter nummerordning de öfriga jul-

klapparnes utdelning. Många roliga och lus-

tiga scener förekommo vid paketens öppnande.

Men det som mest satt skrattmusklerna i

gång, var farbror Reinhartz julpresent, som utom

½ dussin näsdukar, ehöll en liten rar gris

Till färgen mörkbrun med hvitt hufvud.

Den gamle farbrodern syntes äfven tillfreds med

sin gris och tackade för sin julgåfva. Utom sin

julklapp erhöll hvar och en sin rågade talltik

med äpplen och pepparkakor samt nötter.

Mot en afgift af 5 öre fick en hvar dessutom

en Erlanger-öl och en nürnbergs öl och syntes

man denna afton ej behöfva törsta.

Bland de mangrant församlade märktes den så

omtyckte direktören herr Schnitzler från Norr-

köping. Samma muntra väsen och samma

nedlåtenhet visade sig hos honom äfven i

afton. Hade man en medlem som kommit

hitresande för att besöka föreningen, så fanns

det äfven en annan gammal medlem, som den-

na afton skulle taga sitt afsked. Nemligen

kammarskrifvaren herr Blomqvist. Hans nya

hem skulle blifva Kalmar och önskade han

nu taga ett hjärtligt afsked. Han tackade alla

församlade och bad dem att ej glömma honom i

bönen hvilket lofvades honom. I herr Blom-

qvist miste föreningen en trogen ifrig och duglig

medlem. Till den afskedstagnade medlemmens

ära afsjöngs den så passande sången –

”Herren är som ej vår broder mins.”

Efter afsjungandet af flere sångnummer

aflägsnade man sig vid närmare efva (11)

tiden, fickorna fulla med goda saker.

Sammanträdet

Söndagen den 31 December.

Det var ju för sista gången i detta år man

samlades i föreningen. Ofta hade man

träffat samman och haft angenäma stun-

der med hvarandra. Denna årets sista afton

uppläste herr Praeses en lustig berättelse ur

Dagens Nyheter som vittnade om en skol-

pojkes knep och skälmstycken han utförde

mot sin lärarinna. Berättelsen blef tätt

afbryten genom skratt och bifallyttringar,

hvarvid den skälmaktige pojken var aftonens

hjälte. Om man just ej gjort sådana streck

som denne, så kunde nog en litet kvar

blicande tillbaka på sin egen ungdom, nog i-

hågkomma någodt dylikt

Man skildes åt så småningom, önskand

hvarandra - Ett godt slut på det gamla

året.

1893