Sankt Josefsföreningen    - Katholska Handtverkareföreningen

             Kolping, Katholischer  Gesellen Verein Stockholm

 

                              Protokoll 1892

----------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

 

                         1892

                    Sammanträdet

                      Nyårsdagen

   Godt nytt år och god fortsättning så

var den gemensamma hälsningen vid hvar och

ens inträde. En och annan som någon tid le-

gat fjettrat vid sängen i sällskap med influ-

ensan, viste att berätta om sina erfarenheter

angående denna ohöfliga kamrat. Enligt

bruket på nyårsdagen uppläste herr präses för-

eningens stadgar, görande vid vissa paragrafer

sina anmärkningar, hvilka nog mer än en lade

på hjärtat. Några vackra och för dagen lämpliga

sånger kryddade den första dagen på året. Man

ville ej lemna föreningsalen utan att rentvå sig

från sina resterande afgifter från gamla året,

hvilka och af en del närvarande erlades.

 

 

 

                   Sammanträdet

                      Söndagen den 3 januari

Vackert att anmärka är, att föreningen var

temligen mangrant besökt. Månne de på ny-

årsdagen upplästa stadgarna inverkat välgörande

på en och annan medlem. I så fall, varder

detta sagt till deras beröm.

Som sångarne voro starkt representerade så

utfördes den ena sången  efter den andra, deribland

den vackert tilltalande sången ”Tre Konungar

fjärran från Österland”. Efter att sångarne tyst-

nad framlade herr präses på bordet en mängd

cigarrer, deribland en jette ciarr omlindat med

silfverband. Bordet blef snart omringad af

cigarrälskande medlemmar, och börjades strax en

allvarlig dominospelning, hvilken ej slutade

 

för en hvarje cigarr försvunnit i de spelandes

fickor. Tilläggas kan att munterheten var liflig

hos de spelande, och frikostig visade sig de vin-

nande, derigenom att de delade med sig åt de

ej vinnande.

 

                   Sammanträdet

                   Trettondagen den 6 Januari.

Med en viss tillfredställelse inträdde man

denna afton i föreningne och måhända att de

öfverfyllda taltikarna som prydde bordet vore

orsaken dertill. Julgranen skulle ännu en

gång visa sig i all sin glans och efter att man

tänd på alla ljusen stod hon der för medlemmarne

strålande och skön. Herr präses ville innan

man fick blifva herre öfver talrikarne, yttra

 

några ord om den högtid som firades. Derefter

gafs en hvar frihet att taga sin beskärda del, och

så började ett knapande och knäckande ej blott

med tänderna utan äfven med fötterna. Efter en stund

började den öfverblifna julklappsutdelningen.

Först fingo de medlemmar som annandag jul

förhindrade af influensan, ej kunnat infinna sig,

sin beskärda julklapp. Derefter återstodo tolf(12)

småpaket och tretton(13) medlemmar hade infun-

nit sig; således en för mycket on hvar och en

skulle erhålla sin. För att ej orättvisa skulle ske,

så fick man genom lottdragning tags sig ett num-

mer, och skulle då den blanka sedeln ej erhålla

någodt, hvilken och riktigt drogs af den 13 med-

lemmen den sist kommande för aftonen. Men

äfven för denne fanns råd och erhöll han i extra

 

present en Raphael-kalender. Efter utdelningen

började sångarne uppstämma den ena sången

efter den andra, hvaribland kan nämnas ”Långt bort

till Vatikanen”, samt duettsången ”här är oss skönt

att vara” och ej att glömma, utförandet af solo-

stycket ”Du undersköna dal”, af den allmänt

uppburne sångaren med samma namn.

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 10 Januari

   Man syntes denna afton ytterst hågadt

för dominospelning; alldenstund nästan alla

gemensamt deltogo deri. Såsom pris voro utlagda

pepparkakor, äpplen m.m.och såg man de stora

barnen med begärlighet gripa efter vinsterna.

Äfven speldosan tjenstgjorde för första gången

för året, och tycktes den genom sina klangfulla och

upplifvande stycken uppmuntra de närvarande,

alldenstund t.o.m de dominospelande  då och då

spelade i takt med speldosan. Efter som spelverket

slutat, så enades man om att gemensamt afsjunga

några sånger, hvaribland märktes föreningsången –

”Räcken handen till förening”. Bland de för aftonen när-

varande, märktes hedersledamöt. – bröderna A. och E. Roesler.

 

 

 

                   Sammanträdet

                       Söndagen den 17 Januari

Julgranens sista dag hade randat: frisk och

grön hade han upsptällts, prydd honom med

stjernor och glitter samt omstrålat honom med

ljus; så hade han först gjort sitt inträde. Men

som allt är förgängligt, så skulle och julgra-

nen gå all verldens väg. Hans öde var afgjort:

beröfva honom hans prydnader, plundra honom

på hans läckerheter, så var allas gemensamma

dom. Några brinnande ljus kastade ännu ett

matt skän öfver den utdömde julgranen.

Med begärlighet beröfvade man honom den ena

saken efter den andra, och hamnade alla hans

rikedomar i de närvarandes fickor. Utan med-

lidande med sitt offer, ryckte alla honom ned

 

från hans upphöjda ställning och placerades han

på golfvet, för att sedermera vandra till de sälla

jagtmarkerna. En medlem  upplyste att kägel-

banan snart var iordningställt, och blef frågan

när man skulle profva den och låta gå af sta-

peln den pristäfling som i fjor höst ej kunnnat

blifva af: men Präses upplyste att banan ej ännu

var hyflad, hvilket skulle ske först framom

våren, då sådant i hvarje fall borde ske.

 

 

                   Sammanträdet

                       Söndagen den 24 Januari

Oaktadt att dominospelet är ett enkelt och

allmänt spel, så omfattas den dock alltid med

värme af de som en gång gjort sig hemma-

stadda deri. Det såg man äfven nu. Man

kastar sig in i leken, rör omkring de svarta

brickorna och med försiktig het nappar man

till sig sina stenar. Hvar och en inspekterar

noga sina sidospelare, fundernade huru man

måtte snärja honom i spelet: med ett fröjde-

rop tillkännagifver man sin glädje, då den be-

träffande ej förmår lägga ut och med en

viss ironi får man då förnimma de judiska

orden – ”köp, köp och återigen köp, och oak-

tadt de utlagde priser ej äro några stora sum-

 

mor, utan helt enkelt pepparkakor och nötter eller

några cigarrer; så kan det dock ej nekas att glädjen

öfver att hafva vunnit det första priset är lika

så stor hos medlemmen, som den eröfrade pokalen

är för jokejen. Man afslutade denna afton genom

uppstämmandet af utvalda sånger, hvaribland

”Himlars Konung”  särskild slog an på de när-

varande.

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 31 Januari

Man brukar mestadels finna behag i att förströ

sin tid med de spel som föreningen eger, men i

afton rörde man knapt vid dem, utan fick mun-

nen på några medlemmar riktigt spela ut.

Också kunde de stillatigande lyssna  till den

offentliga diskussionen som egde rum. Vid slutet

 

syntes dock några hågade att taga några biljard-

spel med hvarandra och att döma af spelens ut-

gång så voro de stridande lika hemmastadda i detta

så intressanta spel. Man sjöng äfven denna kväll

den fosterländska sången – ”Jag vät ett land”.

Innan medlemmarne skildes åt, påminte Präses

om att instundande söndag sjukkassemedlemmarne

hade sammankomst för året.

 

 

                   Sammanträdet

                       Söndagen den 7 Februari

Herr präses fortsatte i afton föredragen

om den andliga compassen, och började

att bevisa för medlemmarne hvilken välsignel-

se hvilar öfver arbetaren, som troget upp-

fyller sina religiösa plikter, och som i det

allmänna lefvernet bekänner sin tro.

Som det var första söndagen i Febr. så uppläs-

tes sjuk-kassarapporten och företogs val af ny styrelse.

Som sjukkassoförhandlingarna upptog dens törsta

tiden, så hade man ej lust att blanda sig i de oli-

ka spelen, utan företog sångarne att afsjunga

några lämpliga stycken, såsom den välklingande

sången – Jag söker dig – Himlars Konung m.m.

Bland de närvarande märktes hedersm. Herr A. och E

Roesler.   

 

 

 

                   Sammanträdet

                       Söndagen den 14 Febr.

Full vinter herskade ute, och de frysiga

stockholmarne äro sig alltid lika. Oaktat

att en rödvärm kamin hälsade de väl-

komma i föreningen, så måste några ändock

uppvärma sina kyliga lemmar, genom att

marskerande rund kring föreningsalen, på

detta sätt få blodet i rörelse. De närvarande

fördref aftonen i all sköns lugn, sysselsättnade

sig, den ene med läsning den adnre med spel.

En medlem ville emellertid innan han aflägs-

ande sig försöka med herr Präses ett biljard-

parti och som vinst utlofvades 10 – cigarrer.

Spelarne voro jemnstartka så när som på sista

bollen, som medlemmaen skänkte sin medtäflare:

  

men i revanschen tappade herr Präses. De ännu

ej bortgångna medlemmarne kund sålunda med

en brinnande cigarr i munnen, som skänktes

dem af vinnaren begifva sig hem.

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 21 Febr.

Redan före herr Präses ankomst hade några

medlemmar slagit sig ned vid bordet och börjat

en ifrig dominospelning. Som de voro alla lika

goda spelare, så hade hvar och en ganska svårt

att reda sig. Herr Präses upplyste att nästa sön-

dag skulle val af ordnare företagas samt fast-

lag-söndag firas. Derefter upplästes en del protokoll.

Sedan framdrog herr Präses ett dussintal cigarrer

och att fråga om någon ville vara med om spelet     

 

var ej nödvändigt; ty strax infunno

sig de vanliga spelarne, och så börjades på nytt

en allvarlig dominospelning, och roligt var det att

se de lyckliga och glada ansigten som då gjor-

des, då cigarrerna tillfullo dem. Slutligen af-

sjungs den till hjärtat gående sången – ”Hör

jag forsens vilda fall”.

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 28 Februari.

Fastlags-söndagen är alltid en välkommen

dag för förenings-medlemamrne, ty å veta de

att de kunna gratis metta sig med de för

dagens betydelse särskild tillagade berliner-

munkarne, och dermed äfven läska den torra

strupen med det extra fabricerade vintodden:

 

och de tycktes hafva rätt deruti: men tå-

lamodsprofvet skulle de först bestå. Herr

Präses ämnade innan man började med

festandet, hålla ett föredrag angående sön-

dagshvilan, betonande å ena sidan den väl-

signelse som hvilar öfver iaktagaren af sön-

dagens helighållande, och å andra  sidan

de bedröfliga följderna, som drabba dem, som

utan nödvändighet antingen af vinningslystnad,

eller njutningslystnad eller likgiltighet bryter

mot denna Guds anordning. Efter föredraget

skreds till val af en andra ordnare, och den

som för aftonen tycktes fått det mesta förtro-

ende var herr E.Notini, som fick de flesta

rösterna, derefter kom Corméry och Zydow

Antoniozzi, hvilka hvardera erhöllo (3) tre röster

 

men hvilka under röstningen ej voro närva-

rande, slutligen erhöll Fritho Svensson (1) en

röst. Nu gälde det att dricka den nya ordna-

rens skål, och på hvilket högtidligare sätt kun-

de man väl dricka den en med den fabricerade

vintoddyn. De tomma glasen fylldes strax med

den röda varan och börjades då ett klingande

skålande med den nye ordnaren, hvilken tackade

för det förtroende som visats honom. De sock-

rade berliner munkarne, som lågo inkrypta

i en stor korg, fingo strax krypa fram och

göra bekantskap med föreningsmed. hvilka med

den största apptit lät sig dem väl smaka,

och det som kryddade hela kalaset var en ut-

märkt cigarr, som hvar medlem erhöll mot

en afgift af  ett fattigt öre, hvilken skulle

 

tillfalla ljuskassan: men anmärkas kan dock

att några visade sig ganska frikostiga och beta-

lade den ett öriga cigarren med en större slant.

Hvad fattades ännu utom berlinermunkar, vin,

och cigarrer, jo några vackra sånger, och

som sångarne voro starkt representerade, så

börjades med afsjungandet af – Jag vät ett land o

derefter duettsången –”Här är oss skönt att vara” .

glatt och muntert hade föreningen firat sin

fastlags-söndag och i hvarje ansigte strålade

belåtenhetens min. Samma kväll upplästes

protokoll, slutande med det förflutna året

1891.

 

 

 

                   Samamnträdet

                     Söndagen den 6 Mars

Som denna söndag var den första i mars

hvilken månad är egnad åt den h. Joseph

så strålade denna afton Joseph-statyn i rika-

re belysning. Denna sammankomsts början

syntes vara af ganska stilla art, alldenstund

man knapt hörde någon öppna sin mun, utan

sutto de, den ena försjunken i läsning, den an-

dre philospherande med sig sjelf, en tredje

inspekterande et par målösa dominospelare,

en fjerde klingande enstaka toner å pianot och

ej att glömma en femte, sittande i all sköns ro

vid kakelugnshörnet bolmande ur sin antika pipa,

och öfverskådande alla de öfriga.

Så kom kassören för att fullgöra sin plikt:

 

och dermed sattes medlemmarne litet i rörelse

man skulle ju betala sna månads och sjuk-

kassoafgifter, men som herr Präses, oaktat ti-

den var ganska framskriden, ej ännu infunnit

sig, och ej någon nyckel fanns för qvittostäm-

pelns åtkommande, så fick kassören och de öf-

riga gifva sig till tåls. Under tiden blef samsprå-

ket allt lifligare och lifligare. En medlem

tycktes särskild roa sin grupp, genom berättan-

det af sina bedrifter i kronans tjänst, och hvari-

bland en hvärfningshistoria på landet synner-

ligen roade hans åhörare. Vid (10) tio-tiden af-

lägsnade sig de flesta, utan att hafva fått hälsat

på herr Präses, som snart derefter anlände.

 

 

 

                   Sammanträdet  

                        Söndagen den 13 Mars.

Den som denna afton inträdde i föreningsalen,

kunde ej undgå att taga noga i betraktande den

vackert inbundna boken som låg å bordet med

titleln – ”Bilder ur skärgårdslifvet”. –

Man skulle naturligtvis genombläddra den, och

noga bese illustrationerna, som många voro af

riktigt rolig art. Der fick man göra bekant-

skap med den äkta svänska folktypen på lan-

det. Den sege och härdade sjöbössen stod för ens

blickar, spejande ut åt hafvet, sökande nå-

gon välkommen i sin fiskarkoja, den af

dagens hetta och sitt trägna arbete, uttröttade

landmannen tycktes öfvetyga en att han kän-

ner sig förnöjd med sin jordlapp och söker

 

bevisa att det trägna arbetet allstrar hälsa och

välgång, den glada och fjerran från stadens vim-

medl och bry, oskyldige torparflickan, synes med

den glada naturen och de qvittrande foglarna,

uppstämma en af sin hembygds sånger, ej ännu

finnande någon törene å sin stig, slutligen ter

sig för ens blickar naturen, i sin både vackra

och melankolisga sommarskrud.

Boken hade skänkts af hedersledm. Herr  Lindner.

Herr Präses påminte medlemamrne att som Josephs-

festen inträffade nästkommande lördag, det syntes

rådligt att föreningen firade den, dagen derpå

eller söndagen, och blef det beslutat att man

skulle fira den här i kapellet kl. 9. förmidda-

gen, samt på kvällen genom aftonsång, och

slutligen på ett efter tidens förhållanden högtid-    

 

ligt sätt i föreningsalen. Som det var Josephs-

månaden, så uppstämdes den honom egnade

sången – St Joseph helge timmarman – ac-

compagnerat med pianot. Under hela tiden

var biljardspelet strängd upptaget, och der

kunde man se en erfaren biljarspelare med

tillfredställelse klå de mindre och yngre erfarne.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 20 Mars.  

Som öfverenskommet var, begåfvo med-

lemmarne sig vid ½ 8 tiden i ka-

pellet för att egna en andaktstund åt den

h.Joseph, hvarefter välsignelsen med det

h.Sakramentet gafs af den apost.Vikarien.

Återkommen i föreningsalen såg man Josef-

statyn i rik belysning, och dessutom dagen till

ära smyckad med lefvande blommor.

En högtidlig stämning härskade bland med-

lemmarne, och den som bidrog till att vidmakt-

hålla denna stämning, var en pianoamatör,

som genom sitt spel syntes intressera sin publik,

han belönades och med lifligt bifall. Såsom

de föregående åren, skulle äfven i år denna

 

dag firas på ett sätt som motsvarade fast-

lagstidens anda; Då ju föreningen betraktade

den h. Josephs skyddsfest  – 3 -  söndagen

efter Påsk, som sin största högtidsdag.

Ett glas vin jämte en bit tårta erbjöds likväl

medlemmarne af herr Präses, som också med

några ord tolkade dagens betydelse, påmin-

nande om den h. Joseph, såsom ett föredöme

för den kristne-arbetarens lif och såsom för-

eningens himmelska skyddspatron.

Slutligen upptog herr Präses till definitif med-

lem typografen herr Ståhlberg, och man

drack den nye medlemmens samt deras skål

som buro namnet Joseph. Äfven en

liten öfverraskningbereddes medlemmarna derigenom

att de erhöllo först en fin fin cigarette à la russe,

 

och sedermera en välluktande cigarr-cigarrette,

hvilket allt bidrog till att höja stämningen.

Man afsjöng äfven för dagen lämpliga

sånger, såsom ”Räcken handen till förening”.

Festen afslutades enom afsjungandet af Påfvehymnen.

 

                   Sammanträdet

                 Maria – Bebådelsedag

                    Fredagen den 25 Mars

Ehuru ett begränsadt antal medlemmar infunnit

sig, så blef denna sammankomst dock ytterst

gemytlig. Man ihågkom bland annat, att Se-

niorn för några dagar sedan firat sin namnsdag,

”Axel-dagen”, och lät honom veta, att en god

Senior bör ej blott tänka på sig själf, utan

också på dem som skänkt honom stii förtro-

 

ende: Han förstod också piken och blef med-

görligare. – man tog nu plats kring bordet och bör-

jade upprulla hvarandras släktregister, hvarvid

en och annan syntes ganska smickrad af att kun-

na härleda sin härkomst ifrån någodt adligt namn,

eller något anant liknande, och som de när-

varande voro nästan alla ungdomar, så felades

ej heller dessa skämt och kvicka infall, som ju

brukar utmärka det unga släktet.

Fastän under sammnträdet ej afhördes någon sång,

hörde man dock en och annan yttra sin belåten-

het med denna enkla men familära samman-

varo.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 27 Mars.

Herr Präses återupptog i qväll sina föredrag om den

andliga compassen, utpekande de farliga skär,

mot hvilka den unga mannens farkost ofta

brukar stranda. De tvänne för ungdomen högst

farliga och på samma gång lockande skär, voro

okyskheten och dryckenskapens laster. Herr Präses

utvecklade för i afton och berörde närmare

ämnet okyskhet, dess hemska företeelser

och förskräckliga följder, samt utpekade med-

len att bekämpa denna last.

Efter föredraget börjades afsjungandet af flera

sånger, hvaribland den för dagen passande sången

”Salve pater salvatores” stående afsjöngs.

Man öfvergick derpå till de olika spelen: några

sogo sig om dominospelet, andra om biljarden,

och hett gick det till väga å bägge lägren.

 

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 3 April

Ett vackert antal medlemmar hade infunnit

sig denna afton. Redan på förmiddagen hade ett par

ifriga kägelspelare infunnit sig, för att få första

gången sedan kägelbanans stängning, rifning,

och flyttning, återupptaga detta intressanta spel.

De tvänne spelande måste först söka fram allt som

låg undanstökat, såsom kloten och kägglorna, samt

klargöra banan och så slogs det 1sta kastet, hvar

på det andra följde och fingo de stackars kägglorna

snart erfara, att deras vintersömn var nu förbi, och

skulle de tjena till skottaflor åt stridslystne

spelare. Herr Präses fortsatte på aftonen sina

föredrag och skildrade dryckenskapens last, såsom

den visar sig hos så många, som blifvit offer för

 

densamma. Också framhöll Präses dryckenskapens förskräckliga följder för

den enskilde och familjen samt nödvändigheten, isynner-

het för ungdomen att bevara sin hälsa och andliga krafter och ej för-

svaga och fördärfva dem genom omåttlighet i dryck,

samt gaf vissa råd såsom motgift mot det onda.

Efter föredraget framdrogs kejsarspelet och syntes

en del medlemmar storligen intresserade för

detta spel. Man spelade det oafbrutet, i det

den ene försökte öfverträffa den andra, hvarvid

det visade sig att en och annan förstod sig ut-

märkt på att sköta pirran, hvilken äfven fler-

faldiga gånger snurrade fram ända till kejsar-

palatset och förorsakade der allmän förstörelse

till stor munterhet för medspelarne och andra

nyfikne åskådare. Bland de närvarande märk-

tes gifvaren af kejsarspelet – fotografen herr

A.Roesler, som också deltog i spelet.

 

 

 

 

 

 

 

23

 

 

 

 

                          Protokoll

            från d. 10-April – t.o.m. – 10 – Juli

                             1892

 

                                          

 

 

              

 

                      

                   Sammanträdet

                   Palmsöndagen den 10 April

    Enligt sedvänja begick föreningen denna

dag sin Påsk-kommunion, hvari medlemmarne

hade temligen mangrant infunnit sig.

I föreningslokalen på kvällen härskade den

gemytligaste endrägt, och syntes hvar och en

trifvas bra. Sångarne läto oafbrutet höra sig,

framsjungande det ena kända stycket framför

det andra. Efter att en del protokoll blifvit upp-

läst, upplyste herr Präses medlemamrne om ett

förslag, som blifvit framställt å det allmänna

Präsides-mötet i Köln, och hvarvid framhållits

hvilken dag, som mest vore egnat att inom

föreningarna föranstalta en insamling, för de

föreningar, som voro mest i behof af att uppföra

eget föreningshus, och hade man dervit kommit

 

till den åsigten att just kommuniondagarne

voro de mest lämpliga och manande dertill.

Fördenskull företogs och i föreningen denna

kväll en insamling, som inbragte en summa

å tre (3) Kronor. Präses uttryckte dervid den

förhoppningen att i en ej allt för aflägsen fram-

tid, turen också skulle komma till vår egen

förening, att af andra kräfva dylika bidrag.

Derefter framställde en medlem h.Präses frågan,

huru det vore rådligt att redan nu företaga en längre

promenad? Präses menade dock att antalet delta-

gare torde blifva temligen fåtaligt och voro det

bättre att gifva åt nämda promenade, en mera

privat prägel, hvilket och blef antaget.

Den öfriga tiden åtgick med spel och muntert

causeri.   

 

 

 

                   Sammanträdet

                 Påskdagen den 17 April

Som dagarne alltmer nalkades Jo-

sephs-festen syntes det rådigt att redan

företaga förberedelserna dertill. Herr

Praeses tyckte att tills vidare inga förändrin-

gar borde ske mot de föregående årens

öfliga bruk. Angående själfva festen i

föreningslokalen, skulle äfven i år förfa-

ras som föregående åren. Samma fanbärare

bestämdes, liksom samma marskalkar,

t.o.m. kyparne på middagen samtyckte

att blifva oförändrade. Som en medlem vid

sitt inträde påtagit sig en så strålande och

belåten min, frågade herr präses honom om

han ahde någon stor nyhet att anförtro

medlemmarne: men frågan syntes sätta honom

 

litet i förlägenhet. Han hämtade sig dock

sanrt och bekände att orsaken till hans

glädjestrålande ansigte var att han fått

dricka af den hallonsaft hans hustru själf

fabricerat, hvilket väckte allmänn mun-

terhet.

 

                   Sammanträdet

                   Annandag Påsk.

Medlemmarne undfägnades med påskägg,

tillverkade af sockerbagaren herr Piescher,

som några önskade välja påskägg själfva,

tillät Präses sådant, mot vilkor att erlägga

en 10 öring till föreningskassan, hvilket de

också beredvilligt gjorde.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 24 April.

Redan på förmiddagen hade några med-

lemmar infunnit sig Götagan -46- för att

hemta herr Praeses till en promenad å

Nacka. Den vackra vägen och det härliga

vädret ingaf de promenerande vårstäm-

ning, fast blott här och där på amrken

några vårbud syntes till. Man ville oger-

na lemna det vackra stälelt och beslöt att

äta middag derute. Vid 4-tiden var

man åter i staden och bevistade aftonsån-

gen i kapellet. Fotgängarne hade fått löfte

af herr Präses med kaffe och tillbehör, och

begåfvo sig nu efter aftonsången upp till herr

Präses. Bäst man satt vid kaffekopparne

infann sig en långvarig och välkänd medlem,

 

som efte att hafva sökt sin lycka

i främmande land, nu återigen ham-

nat till Stockholm – nemligen herr Jean

Rémy, som vid kafferepet berettade om

sina erfarenheter han rönt i främmande

land. Efteråt begaf man sig i käggelba-

nan: dagen förut hade seniorn, en utaf

de skickligste spelarne, förärat förenin-

gen ett nytt kägelklot af jamaika-

träd, förfärdigat hos honom och skulle

man naturligtvis först nu afprofva det.

Det fordrades en säker hand för att få det

nyinvigda klotet att hålla sig på midten af

banan, ty den hade ens tor förkärlek att

göra sina bekantskaper med rennan eller

med en annan enka. Den som emeller-

tid förstod sig bäst på det nya klotet var

 

gifvaren själf, men äfven han styrde ej

heller alltid rätt. Emellertid hoppades man

att det nya klotet ej måtte stå efter sina

äldre kamrater.

Uppkommen i föreningslokalen var det herr

Remy, den återkomne medlemmen, som un-

derhöllo de närvarande med sine utsökte och

sedan gammalt kända pianonummer.

Gamle farbror i föreningen satt äfven denna

gång så förnöjd på sin stol, åhörande den glatta

musiken, och då och då blossande ur sin

halfpipa. Vid herr Praeses ankomst skulle sån-

garne visa den återkomne medlemmen hvilka

framsteg i sång de gjort under hans frånvaro, och

efter att hafva afsjungit flera stycken utsökta

messnummer, gaf herr Remy tillkänna sin belåten-

het och konstaterade äfven att betydliga framsteg gjorts.

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 1 Maj.

Man hade ju en och annan gång i

föreningen afsjungit den sköna sången med

orden – ”sköna maj välkommen till vår

bygd igen” – och till vår bygd igen kom

han ju och med denna dag, och med en

strålande sol och klarblå himmel ville han

efter den långa tråkiga vingtern upplifva och

glädja nordborna, Stockholm isynnerhet.

Oaktadt att nästan halfva Stockholm var

ute i det fria för att följa dagens stora

fester och demonstrationer, så var dock en liten

trogen trupp nere i kägelbanan och tyckte att

på söder kan man och roa sig. Emellertid

visade sig de spelande vid gladaste lynne och

den som litet uppmuntrade dem dervid, var

 

sannerligen kägelresaren, bekant såsom solo-

sångare. Herr präses som infann sig någodt

senare i föreningslokalen  fann för godt att ännu

en gång påminna medlemamrne om Josephs-

festens firande nästkommande Söndag och fort-

satte derefter sina föredrag om den andliga

compassen. Ämnet för i kväll var: barnens

plikter mot föräldrarna. Efter föredraget af-

sjungs den för dagen så passande Majsången.

Sedermera blandade man sig med i domino-

spelning, hvarvid tre fina cigarrer utfästes

som pris.

 

 

 

                   Josepsfesten

                   Söndagen den 8 Maj

   Den för hvarje medlem så betydel-

sefulla och på samma gång familiära

festen hade nu randat. Någodt före 9

infunno sig mangrant medlemmarne till den

högtidliga processionen med sitt vackra baner

i spetsen, som föreningen på Josephsdagen

brukar företaga i kyrkan. Under messan

utfördes af föreningens sångkör, förstärkt af in-

teresserade amatörer, en messa, bestående af

åtta (8) utsökta messnummer på modersmå-

let, under anförande af herr Direktör Ahlström.

Isynnerhet hänryckte han alla genom sitt stäm-

ningsfulla orgelaccompagnemang vid Benedictus.

Slutnumret blef en sång till föreningens skyddspatron

 

med orden ”Gån alla till Joseph” hvarefter

man i procession utågade ur Kyrkan såsom

man kommit. Också vid högmessan in och

utågade föreningen på samma sätt som

vid nio (9) messan.

Den på morgonen någodt osäkra väderleken,

hade till middagen förvandlats till det härli-

gaste sommarväder, och säkert är att en stor

del af medlemmarne funno för godt att riktigt

njuta af den rena luften och sedermera med

ökat apptit infinna sig på aftonen i före-

ningen kl ½ 88.

Medan andraa således genom en promenad i det

fria, njöto af den behagliga luften, så iodrdning-

ställde andra föreningsalen till medlemmarnas vär-

diga mottagande. Vid ½ 8 tiden samlade sig

gästerna och vid åtta (8) tiden gafs tillträde

 

till den stora salen, som rikt eklarerat och med

väl dukade bord kunde ej annat än fägna de in-

bjudne. Det nya föreningsmärket prydde medlemm-

marnes bröst, och Josephs-statyn prunkade denna

afton i blommor och ljus. Midt emot baneret var

anbragt föreningens valspråk, vackert textat af

medlemmen, dekorationsmålaren herr Sandahl.

Sedan man satt sig till bords, upplästes en lyckönsk-

ningskrifvelse ifrån föreningens varm tillgifne pastor

Ståhlberg i Gefle, hvilken fjerran från festen höjde

sitt glas och utbragte en skål för föreningen.

Den 1sta skålen gälde d apost. Vikarien, som

omedelbart besvarade densamma. I några ord ut-

tryckte han den önskan att det verk som herr

Praeses i Guds namn börjat och med Guds hjälp

vidmakthöll, måtte bära rikliga frukter och

löne Präses alla de mödor och besvär, som alltid

 

åtföla ledningen af en förening. Den skönaste

belöning medlemamrne kund skänka Praeses,

voro att de värdigt eftersträfvade föreningens

upphöjda mål: att genom bön och arbete hjäl-

pa sig själfva. Härefter tömdes glaset för

föreningen och Praeses. Efte en kort stund, äs-

kade Praeses ånyo ljud och tolkade föreningens

tack till hedersmedlemmarna för deras hitills vi-

sade medverkan till föreningens framgång.

Herr Praeses tolkade dervid föreningens öden, fram-

hållande det mål som alltid förelåg föreningen,

nemligen förvärvande af ett eget hem, först då

skulle föreningen vara i stånd att på ett mera

praktiskt sätt arbeta till den sociala frågans

lösning. På denna skål svarade i Hedersledam.

namn, herr Doktor Müller, upptagande Praeses

tanke angående ett eget föreningshus. Han

 

lyckönskade föreningen till det vackra målets

snara förverkligande och ansåg det som en heder

att bidraga till detta sälla mål. Man hade

nu försett sig med mat och dryck, åhörd tal

på tal; men någon sång hade ej afhörts.

Hvilken sång passade väl bättre under denna

fest samt bäst för denna månad, som med

rätt kallar sig blomstermånaden, än ”sköna

Maj välkommen”. Den sjöngs och med säker-

het och blev rikligt applåderat. Derefter följde

Duett-sången ”Här är Guda skönt att vara”.

Äfven den belönades med bifall.

Nära måltidens slut uppläste herr Präses

Årets Revisionsberättelse, som var af föl-

jande lydelse.    

    Af härvarande kath.Handtverkare-

förening hafva undertecknade blifvit utsedde

 

att granska denna förenings räkenskaper

för år 1891, och få vi efter fullgjordt

uppdrag afgifva följande berättelse:

    Under nämda år räknade före-

ningen 36 ledamöter af hvilka 11 voro

Hedersledamöter.

    Räkenskaperna visa följande in-

komster och utgifter.

 

                   Inkomster

Saldo  från föregående år                   Kr. 981,24

Afgifter af Hedersledamöter               ”      95, ”

Månadsafgifter af öfriga ledamöter    ”      67, ”

      dt     resterande från 1890             ”       11,25

Inträdesavgifter                                   ”         5, ”

Diverse inkomster                               ”     127,44

Gåfvor                                                 ”     108, ”

                                               Transport   1394,93

 

                                               Transport   1394,93

Räntor                                               Kr      226,25

Försålt en Obligation                         ”      1000,00

                                        Summa Kronor  2621,18

 

                   Utgifter.

Hyra                                                  Kr       120,00

Bränsle och ljus                                 ”           18,97

Diverse utgifter                                  ”         103,46

Räntor och donation                           ”          16,00

Insatt i deposition i 2ne banker                  2000,00

Saldo till 1892                                    ”        362,75

                                         Summa Kronor  2621,18

 

     Föreningens tillgångar vid årets slut

voro placerade dels i värdepapper och dels i

banker, till ett belopp af 6.860 Kronor

och i kassabehållning Kr 362,75 –

eller tillsammans Kr. 7222.75 –

    Då föreningens böcker i allo öfver-

enstämde med de af oss granskade räken-

skaperna och bestyrkts med erforderliga

verifikationer få vi på grund deraf

tillstyrka full decharge för 1891 års

förvaltning.

 

                   Stockholm den 3 maj 1892

    J Müller              G Sellmann

 

Sedan borden undanstökats i all hast,

uppträdde en erfaren auktionist med

judetyp och ämnade bland de glada

medlemmarne försöka sin lycka och narra

dem att köpa högt öfver värdet sina ar-

tiklar, som bestodo mest utaf aqvarell-

målningar, föreställande minnen från

gamla Stockholm. Några tycktes och in-

teresserade för dessa afbildningar och betalade

frikostigt auktionisten, hvilken och tyckte

att här går affären bra: Men samme

jude hade äfven ett annat lockbete och

det var en riktig alnslång cigarr, hvilken

inropades för ett pris af 2-kronor.

Nettobehållningen af geschäftet utgjorde

någodt öfver 13 Kronor, hvilka tillföllo

föreningskassan. Så fortsattes den muntra

 

aftonstunden med sång och spel och hade

årets Josephsfest lyckats på ett i allo

tillfredställande sätt.

 

                   Sammanträdet

                    Söndagen den 15 Maj.

    Oaktadt att väderleken var regnig

och olustig, så hade dock några kommit

för att slå Käglor. De slogo med en viss

beräkning och skicklighet; dock hände det

rätt ofta att klotet ej respekterade deras

goda vilja, utan tog sig en afstickare i

den bekväma rennan eller knuffade i

förtreten om kull en allenastående spörjande

enka. Hade man roligt i Käggelbanan,

så fick man och litet lifvat i föreningslokalen.

 

En medlem trakterade flitigt pianot,

framspelande den ena kände melodien efter

den andra, och syntes lik en Orfeus genom

sina bedårande toner draga alla till sig.

Under sammanträdet framlades ett förslag

om en nästkommande utflykt, men skulle

man dock senare närmare bestämma sig.

 

                   Sammanträdet

                    Söndagen den 22 maj.

Som det vackra vädret allt mer och mer

tilltog, så kom naturligtvis tanken på en

utflykt. Visserligen hade man förut be-

stämt sig för en dylik, men stället låg

ännu oafgjort. I kväll skulle man taga

saken på mer allvar, och voro äfven här-

 

vid-lag tycke och smak mycket varierande.     

Medan en del ej kunde föräta det natur-

sköna Nacka, så syntes en annan del

förtjust öfver Ulriksdal, Drottningholm,

ja, en framkom med den sinrika idén

att besöka en bekant föreningsmedlem å

Tanto. Efter att en lång debatt upp-

stått mellan de olika dragningspunkterna,

så syntes dock det största röstetalet afgifvet

för Nacka. Man öfverenskom att annan-

dag Pingst företaga denna utflykt, hoppan-

des att få vackert väder. Efter detta disku-

terandet, upplyste en medlem att som han

i dag firade sin 25 åriga födelsedag, så

ville han att äfven medlemmarne skulle

deltaga i hans glädjedag och lät han till

 

allas förfogande framsätta öl. Bordet

blef och strax omringat, och skålade man

hjärtligt med jubilaren, lyckönskande ho-

nom allt godt. Äfven ett par cigarrer er-

höllo de närvarande och  syntes allt detta

bidraga till att göra sammankomsten af

det gemytligaste slag.

 

                   Sammanträdet

               Kristi Himmelfärdsdag. 26 Maj

Det vackra vädret hade lockat man ur

huse, som man brukar säga: det märk-

te man också i föreningsalen. Likväl

hade föreningens hedersgubbe herr Reinhartz

infunnit sig, dermed gifvande de yngre

medlemmarne ett godt exempel.

 

Några som hade varit inne i den nya

kyrkan på förmiddagen, uttryckte sin b-

undran öfver de dekorativa arbetena som

vidtagits.

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 29 Maj

Som utflyktens dag nalkades, så ville man

i afton riktigt afgöra utflyktens bestämda

mål samt tiden för densamma- Äfven i

afton segrade Nacka nästan med alla rös-

ter. Några önskade företaga utflykten re-

dan instundande söndag, men öfverröstades

af andra som ansågo annan dag Pingst

vara lämligare och föreslog man att samlas

vid Götgatan 46, som utgångspunkt.

 

Under sammanträdet kom den Björnstjern-

ska  motionen på tal, som bekant, gick ige-

nom i riksdagen, och behandlade frågan om

olika trosbekännares äktenskap och barn-

uppfostran. Några menade att moteionen

ej kunde skada den Katolska Kyrkan,

då derimot en och annan var af annan me-

ning. Senare mot qvällen framdrogs Kejsar-

spelet och inbragde det på en kort tid

närmare 1 krona 50 ö, men så gälde

insatsen 25 ö och spelarne voro tvänne

som hade råd.

 

 

                   Sammanträdet

                      Pingstdagen den 5 Juni   

Präses uppläste ur Aftonbladet en upp-

sats, som redigorde för ett samatal, som

en af tidningens referenter haft med för-

samlingens åldrige kyrkoherde, ”herr Pastor

A.Bernhard” – hvari denne uttalade sina

åsikter om den religiösa rörelsen i Sve-

rige: Artikeln väckte hos många af de

närvarande stor tillfredställelse, och var en

medlem så entusiasmerat, att han uppmanade

de närvarande att dricka en skål för Pastor

Berhard. Man glömde dock ej aflidne

Ap.Vik.Huber, som minst lika mycket

bland Stockholms Katholiker arbetat för

relionens sak. Äfven för honom höjdes bägaren.

 

 

                   Sammanträdet

                   Annan dag Pingst

 

   Föreningens första gemensamma utflykt

skulle ju företagas på denna dag, och som

öfverenskommet var samlade sig flertalet

deltagare vid 3-tiden å – Götgatan 46 –

för att gemensamt med herr Präses företaga

promenaden ut till Barnängsbryggan.

Det härligaste väder rådde och uttryckte

man sin förtjusning öfver detta makalösa

Pingstväder. Ankommen till Barnängs-

bryggan, syntes en del hågade att göra

färden med ångbåt, då deremot andra

föreslogo att ro dit ut, ”hvilket och skedde”:

och som en nätt och vacker roddbåt låg

 

till passagerarnas förfogande, så dröjde det

ej länge för en man tog plats i densamma,

och så bar det i väg på den härliga och

svalkande sjön, omgifven hela färden af

de så natursköna stränder, som kunde

tjusa äfven en viddberest främling.

Man ville under denna förtjusande färd

uppstämma en sång: men brist på sångare

märktes härvidlag. Sången ersattes likväl

genom de qvittrande fåglarnes som ej nog

kunde prisa naturens Herre.

Uppkommen på det torra intogs litet för-

friskningar. Som käggelbanan ännu var

upptagen företogo sig en del medlemmar att

klättra upp i bergen och der väl uppkommen

uppstämde sångarne sin serenad, som hördes

 

vida ikring. Efteråt beträdde man käggel-

banan och der beredde man sig till en

gemensam täfling. Enligt öfverenskom-

melse skulle hvarje bom betalas med 2-öre

för att bestrida käggelresarens drickspenningar.

Man började litt hvar att i början utmärka

sig med bommar, men snart hemtade man sig.

En af de spelande kom på den iden att

försöka med jetteklotet, benämd ” Die

alte Tante”, och die alte tante lunkade

framåt och åstadkom Bataillon.

Nu skulle de öfriga göra bekantskap

med die alte tante och åstadkomma

samma effekt. Efter några kast, togs

tanten ifrån sällskapet och förflyttades till

systerbanan, till ledsnad och förtret

 

för hennes beundrare. Efter att en timme

förflutet med spelandet, tyckte en del af det

unga släktet, att nu är det lagom för oss,

låtom oss försöka någodt annat. ”Tänkt

och gjort”, en roddbåt anskaffades och så

bar det i väg ut i det våta elementet.

Som ingen ansvarig kapten medföljde så

inträffade att sällskapet stötte på grund,

men genom klokhet och beräkning kom

man likväl loss och all fara var öfverstån-

den. Efter 1-1/2 timmes rodd återkommo

de skeppsbrutne på det torra, nöjda med

sin färd. De öfriga käggelspelarne forstatte

ihärdigt sin täflan och segrade slutligen herr

Schrödd med 1sta priset – ”en bunt cigarr-

cigarretter”, 2dra priset tillföll herr Stocklassa.

 

Litet hvar kände man sig nu hungrig och

begaf sig för att intaga gemensam sexa.

En god kamratanda rådde mellan de när-

varande. Man ville äfven uppfriska sina

ungdomsminnen, derigenom att alla de från

skolan utgångna gossarne, som nu voro

närvarande, höjde en gemensam skål, tack-

ande herr Präses, deras forne lärarere. Efter

supén intogs kaffe och vid skymningen

anträdde man återfärden, men denna gång

till fots, med undantag af några som föredrogo

båten.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 12 Juni

Under käggelspelningen på eftermidda-

gen fingo de närvarande utaf en medlem

höra det glada budskapet, att från och med

denna timma hans familj förökats med

en liten verldsborgare. De närvarande

skyndade att lyckönska honom, och efter

en stund försvann den glade medlemmen,

tänkande, min plats är ej här under

sådana förhållanden.I föreningslokalen

kom en utflykt på tal, och efter en stunds

fårskande kom någon på den fina idén, att

föreningen skulle begifva sig ut till en

medlem som hade sitt sommarställe på

Mariedal – f.d. seniorn herr Rollevicz –

 

Man omfattade förslaget med stort in-

teresse. De som ämnade deltaga i ut-

flykten, tecknade sig på en lista, och för

att ej behöfva ställa sig den frågan:

hvarifrån skola vi få mat derute, öfver-

enskom man med värdens samtycket,a tt

genom erläggandet af em krona, skulle han

sörja för en delikat kall-sexa.

Man enades om att företaga denna lusttur

1sta söndagen i Juli    

 

 

 

                   Sammanträdet

                      Söndagen den 19 Juni

    Man ville denna eftermiddag

göra ett litet ombyte, isynnerhet som

väderleken ej var den mest passande

för utevistandet. Strax efter aftonsån-

gen i St Eriks-Kapell på söder, der flere

medlemmar hulpit till med sången, begaf

sig en del upp i föreningsalen för att

spela billjard: och lustigt gick det till

och så fortsattes det tills de öfriga medlemmar-

na anlände vid aftonen. Der blefvo de

ankomna uppmärksammade på en lsita till

påteckning för bidrag till ett Kyrkofönster i den nya

St Eriks Kyrkan, och oaktadt blott en del tecknat sine

namn, så kunde man redan se att de omfattade sa-

ken med intresse.

 

 

                   Sammanträdet

                 Midsommardagen den 24 Juni

Midsommardagen är ju Stockholmar-

nes utflyktsdag par préfarence. Ut i det gröna

är då allas lösen och befolkat blifver då

alla Stockholms omgifningar, äda till

den sista gröna fläck den har att bjuda

på. Men detta år blef mångas midsommar-

glädje besviken genom det ihållande regn

som föll nästan hela dagen. Äfven bland

föreningens medlemmar märktes att många

hade företagit sig en liten resa till lanet.

Alldenstund de medlemamr som hade infunnit

sig utgjordes blott en bråkdel. Efter att på ef-

termiddagen hafva intresserat sig med käggel-

spelning, begaf man sig mot skymningen

 

upp i föreningsalen och språkade bort tiden

med hvarjehande berättelser, såsom reseer-

farenheter eller reseminnen, hvilka ofta åtfölj-

des af ett godt skratt. Hade midsommar-

dagen med sitt ösande regn varit otreflig

för den som endast haft den molnbetäckta

himmelen till skydd för sitt hufvud, så

kunde de som infunnit sig, säga, att rå-

kigt var det icke i afton.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 26 Juni.

Denna eftermiddag togs käggelbanan

åter i anspråk. Det är intressant att åse

med hvilken ifver man hängifver sig åt detta

spel. Men ej alltid belönas käggelspelarens an-

strängningar med att åstakomma ett vac-

kert kast. Bäst som han drömmer sig

8 dubbla eller en batillon, så synes klotet

ha tappat konceptet och viker af till höger

eller venster, i stället för att gå till kungs.

Vid sådana tillfällen får man då höra spe-

laren utbrista i förvåning: ”hvadaf kommer

sig detta!”  Efter at en del andra medlemmar

infunnit sig, begaf man sig i föreningslokalen,

och der börjades strax talet på nästkommande

 

söndags utflykt till herr Rollowicz. Man

öfverenskom att träffas å söder kl. 10 och

derifrån begifva sig till bestämmelseorten, äfven

lofvandes att tillkännagifva åt de ej närvarande

medlemmar, om det fattade beslutet.

Så åtskildes man för att nästkommande

söndag hålla sin sammankomst i grönan

lund.

 

 

 

                   Söndagen den 3 Juli

                  Utflykten till Mariedal.

Redan med ångbåten idun, som går

Kl ½-3. eftermiddagen, hade några

medlemmar inskeppat sig för att kom-

ma de andra medlemmarne i förväg.

De senare med herr Praeses bestego ångaren

Svan, och anlände vid fyra (4) tiden.

De mottogos vid bryggan af herr Rollewicz,

som haft den godheten att bestyra om att

medlemmarne ej skulle ångra denna visit

å mariedal. Den vackert uppåtsräfvan-

de allén, som man först måste passera,

ingaf genast åt hvar och en beviset på lä-

gets naturskönhet, och efter en stunds prome-

nerande, anlände man till det lilla

 

näpna stället, som låg så skönt i dalen.

Ett rikligt kaffebord stod uppdukat i det

fria som syntes bjuda medlemamrne att göra

sig det gemytligt och hemtrefligt. Men

först skulle man afsjunga några väl-

komstsånger, och som alla sångare voro re-

presenterade, så uppstämdes sådana natur-

sköna stycken såsom Linnea borealis –

Du undersköna dal. För omvexlingens

skull fick  man äfven höra ett par härliga

duettsånger som sjungos till de närvaran-

des belåtenhet och belönades dessa med

appläder. Härefter inmundigade man det

framsatta kaffet. Man beklagade under kaf-

ferepet de medlemmar, som varit så oförstån-

diga att ej infinna sig i rättan tid, särskild

 

medönskan hyste man för herr dir. Schnitzler,

dom då båten lade ifrån land, kom sprin-

gandes, men försent, och kunde blott med

käppen önska de lustfarande sitt farväl.

Efter intagen kaffe skulle man taga sig ett

roddparti och som tvänne båtar stodo till

medlemamrnes förfogande, så fingo alla godt

palts. Det ena båtlagret hade lust att bege sig

ut på fiske: de andra deremot ville sträfva

omkring och riktigt njuta af sjöluften.

Efter en angenäm rodd anlände man till Dan-

marks holme, der en del landstego för att

bese det lilla Danmark, emdan några stan-

nade qvar i båten och rodde holmen rund

för att afhemta den andra hälften. Och så an-

träddes återfärden under den gemytligaste stämning.

 

Vid framkomsten undfägnade herr Praeses sitt

båtlag med bourbonn. Det andra båtlaget som

var sysselsatt med fikse landade äfven till,

och af deras fångst som utgjrodesaf en liten

fiskstackare, kunde de säga. ”bättre någodt

än intet. Hade man tagit sjösidan i be-

traktande, så skulle man äfven taga det

landtliga Mariedal i skärskådande.

Med herr Rollewicz och hans svåger som väg-

visare bar det i väg upp för stigningen, ja,

upp för branta berg, och här fick man verk-

ligen visa sin konst som alpbestigare. Efter

många strapatser kom man entligen upp på

bergets topp, och här fick man belöningen för

sin möda; nemligen den härliga utsigten.

Under bersbestigningen hade en medlem den

 

lyckan att finna den märkliga blomman

Linnea borealis. Alla skulle bese den, samt

njuta af dess välluktande arom. Efter att man

uppehållit sig en stund på bergets topp, företogs

nedstigningen. Men äfven den var ej så lätt,

kom man ej upp så fort man ville, så kom

man fortare ned än man anande. Svettig

och litet hungrig återkommo de vandrande.

Der väntade dem äfven en gentil sexa. I för-

ening med det goda ölet, som genom herr Praeses

försorg rdan dagen förut ditskaffat, lät man

sig allt väl smaka. Stämningen var gemyt-

lig och uttalade hvar och en sin belåtenhet med

den lyckade utflykten. Den angenäma af-

tonen afslutades med kaffe - och nu var tiden

snart inne - att skiljas från Mariedal.

 

Långsamt begaf man sig till ångbåtsbryg-

gan, tackande hjärtligen herr och fru Rollowicz

för den möda de åtagit sig och det hjärtliga

mottagandet som kommit medlemmarne till

del. Ångbåten gled från land och nu bör-

jades ett viftande med hattar och näsdukar

åt värdfolket, ”ett bevis på medlemmarnes

tacksamhet. Vid ½ 11 tiden kom man åter

till staden.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 10 Juli.

 Från och med denan dag afslutades

den allmänna gudstjänsten i det lilla St

Eriks Kapellet på söder; aldlenstund det

hädanefter skulle förvandlas till skolsal.

Föreningens tillkomst, utveckling och fortfa-

rande bestånd har ju spirat upp inom

denna egendom Götgatan (46). Den hade ju

äfven grott och frodat under flera år, samt

ahft sina sammankosmter öfver detta ka-

pell. Nu då detta rum der en del af för-

eningen tillbringat sin ungdom skulle försvinna, var det och

en hedersak att der för sista gången bevis-

ta det h. offret. Sångarne utförde och en

vacker messa, accompagnerat med orgeln

 

af herr Jean Rémy. Efter messan begåfvo sig

sångarne med herr Praeses ut på en prome-

nad till Nacka: och oaktat vägen är

allmänt känd. Så blir man aldrig mätt

på dess natursköna stigars bugter och pitto-

reska landskap. Ankommen till det na-

tursköna stället, intogs litet förfriskningar

hvilket beksotades af herr Praeses, som ville

derigenom visa sångarne sin erkänsla frö

den nit de visat i sångöfningarna. Var

man litet törstig så blef man äfven litet

hungrig:  och härvidlag var beslut och handling

ett. Seniorn som äfven medföjde  sångarne

öfverenskom med en annan medlem  att bjuda

de öfriga på smörgåsbord. Med tacksamhet

emottog man anbudet och lät sig det väl smaka.

 

En särskild efterätt bekostades af herr Praese.

Att stämningen var hjärtlig alla sins emellan

var gifven sak. Med höjd sinne anträdde

man återmarsken och var man närmare

fyra (4) tiden åter vid Götgatan, hvarest

man bevistade aftonsången och äfven der

utfördes sången för sista gången. Således

hade föreningen genom detta sitt uppträdande

gjort denna dag till en bemärkelsedag.  

Efter aftonsången gingo sångarne upp till herr

Praeses, hvilken enligt ett löfte bjöd dem på

kaffe med avec. Under ett godt samspråk för-

flöt denna eftermiddag. Ett par timmars

käggelspelning gjorde omvexling i dagens pro-

gram och vid den vanliga tidenbegaf man sig i

föreningsalen, der snart språket blef lifligt bland

de närvarande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  24

 

                   Protokoll

            från den 17 Juli

          t.om. den 26 December

                     1892

 

 

 

 

 

 

 

                           1892

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 17 Juli

    Vid herr Praeses inträde i förenin-

gen medföljde och presenterades för de när-

varande herr Pastor Mejer från Calle -

i  Westfahlen. Om och i början blott

några hade äran att mottaga den

höga gästen, så kommo dock snart flere

tillstädes och så fick föreningen ett mera

lifligt utseende. Till atll lycka hade

äfven herr Rémy infunnit sig och lät

han sig ej be två gånger att traktera

pianot. Med mästerlig hand utförde

han också varierande fentasinummer till

den högvördige gästens fulla belåtenhet.

Under tiden hade sångarne samalst sig

och nu gälde det att för herr Pastor

Mejer låta höra dessa vemodigt

vackra svänska sånger, som nu än

gång uttmärka nordbons lynne. Först

afsjöngs den svänska folksången -

derefter – Du undersköna dal –

så, en blyg Charit. Härefter rik-

tade herr Praeses på tyska några väl-

komstord, tolkade äfven för föreningen

dennes intryck han fått af Stockholm

från sin färd till norden. Herr Praeses

slutade sin välkommet hälsning genom att

utbringa för sin gäst och intime vän

ett fyrfaldigt hurra !!!! à la svänsk:

och med kraft klem och presition skal-

lade dessa fyra hurra! genom salen till

 

stor förnöjelse för den främmande.

Så drack man hans skål, lyckönskande

honom en lycklig återresa. Efter skålen fin-

go och sångarne mera lust och afsjungs

då den omtyckta – ”Sköna Maj välkom-

men ..”. Det största interesset visades emeller-

tid åt den solosångare, som sjöng på et

berömvärd sätt amatör sången – O värme-

land du sköna – samt – Jag vät en

vrå bland bergen – bådadera blefo rik-

ligt applåderade. Slutligen afsjungs med

pianotaccompagnering ”Stilla skuggor”.

Nu hade den nya pastorn fått höra våra svänska

folkmelodier, som äro så varierande från

de tyska, och att han var belåten med sången

vittnade det bifall han gaf. Sedan framdrogs spelen

hvarvid Kejsarspelet tog hedersplatsen för aftonen.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 24 Juli

Denna aftons sammanträde försiggick i

all sköns ro. Man förströdde sig med

de i föreningen befintliga spelen och tyck-

tes hvar och en nöjd med sin afton.  

Den som emellertid underhöll en del af

de sångälskande medlemmarne, var den

alltid omtyckte och roliga visosångaren

herr Dahl.

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 31 Juli.

Länge hade man vänjd sig under de

ljusa somamrkvällarne att vistas i för-

eningen, uan att behöfva anlita ett konst-

 

gjort ekläringsystem för att kunna igen-

känna hvarandra. Men i afton med den

gråmulna himlen blef man nödd och tvun-

gen att låta lampan sprida sitt sken,

påminnande om den annalkande hösten.

Men likväl ville man ännu försöka med en utflykt.

Det heftiga Mariedal der föreningen sist vistades låg

ju ännu i friskt minne, och Mariedal blef och

dagens lösen. Utan vidare debatt eller omröstning

föreslogs Mariedal. Herr Rollowicz som sist på ett

så förträffligt sätt arrangerade allt till medlemm-

arnes fulla belåtenhet gick in på förslaget – att än-

nu än gång låta föreningen gästa hans landställe.

Man bestämde sig således att den 14 Augsti före-

taga utflykten, kanhända den sista för året.

Den öfriga tiden fördrefs dels genom en solosångares

privata nummer, ibland accompagnerat å pianot.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 7 Augusti

Som det var första söndagen i månaden

så inbetalade man sina resterande månads-

afgifter. Denna afton voro föreningens sånga-

re vid godt humör, och läto de höra sina

bästa duettsånger. De belönades och med

lifligt bifall. Äfven samtalet för aftonen

var ytterst lifligt och visades det att man

ej hade det tråkigt. Det egendomliga och

sällsynta var att herr Praeses denna afton var

förhindrad att närvaro och tyckte man att

hufvudpersonen fattades för aftonen. Då herr

Praeses senare anlände hade nästan alla för-

svunnit.

 

 

 

                   Söndagen den 14 Aug usti

                      Utflykt till Mariedal

Det af många så efterlängtade ut-

flykten till det täcka och natursköna

Mariedal hade nu randat: och min-

net af det sista besöket, samt det hjärt-

liga mottagandet som kommit medlemm-

marne till del, låg ju ännu i allas minne.

Men fröjdades man i andanom för dagens

lösen, så syntes på samma gång himlen

ej ingifva goda förhoppningar på vackert

väder. Redan förmiddagen ingick med en

gråtfärdig himmel och på förmiddagen kund

man höra några medlemamr profetera fult

väder, då deremot andra lefde på hoppet

om solsken och vackert väder. Vid tre (3)

tiden infunno sig de lustfarande för att med

 

ångbåten Idun begifva sig till bestämmelse-

orten. Början af färden var ganska angenäm

och från däck, där de flesta tagit plats,

tog man i betraktande den härliga na-

turen, som visade sig alltid i nya ny-

anser och vyer. Men glädjen blef ej lång-

varig. Ett störtregn öfveraskade de på

däck sittande. Man fann då för godt

att uppspänna sina paraplyer, och lustigt

såg det ut att se de lustfarande medlemm-

arne hopkrypna och gömda under sina

provisoriska tak nästan besvikna i sina

förhoppningar. Slutligen hamnade man

vid Mariedal, fortfarande bevattnat

af himmelens regn. Den omtänksamme

värden för dagen, herr Rollowicz, hade in-

funnit sig vid bryggan för att mottaga

 

sina gäster. Med paraplyerna uppspända

tågade man i gåsmarsch upp för den långa

allén, likväl gladt – till humören och

skämtande. Ankomemn till stället, väl-

komnades man hjärtligen af värdinnan och

öfriga värdfolk och så uppdukades kaffe-

bordet. Nu var man under tak och nästan

likgiltig för väderleken. Snart visade sig

emelelrtid himmelen i sin sköna blå färg,

och då var den gemensamma lösen – ”ut på

sjön och fiska”. Man skulle fiska, fiska

stora fisken. Med metspön i hand bar det i

väg ned till stranden. Tålamodet att stå orör-

lig och vänta på vattnets innevånare belönades

med napp af några så fiskar; fåfängt var fis-

kafänget emellertid icke. Summan af fångsten

utgjorde 10 fiskar. En familjefader med sohn     

 

tog 1sta priset, eller sju(7) fiskar.

Nu var det tid att afprofva det fat öl, som

hade ditförts. Med en viss svårighet fick man

den första droppen ur fatet, men än gång klart

och klappat, flöt det goda pilsener ölet, läs-

kande och väderkvickande de törstiga medlemm-

marne. Den rena luften och det natursköna

läget ingaf en hvar ett gladt humör. Nägra sån-

gare roade sällskapet med utsökta och foster-

ländska stycken till stor gamman för åhö-

rarne. Vid halfåtta ( ½ 8 ) tiden intogs

en glad sexa, som lände värdfolket till

häder. Man drack slutligen arrangörens skål

och uttryckte herr Praeses i några ord sit

och föreningens tack för den välvilja som

de visat föreningen, hoppandes att det ej var

 

sista gången. Glad af dagens nöjen åter-

vände man till staden vid nio (9) tiden, med-

förande ett angenämt minne från Mariedal.   

 

                   Sammanträdet

                    Söndagen den 21 Augusti

    Präses syntes denna afton ej till; och

mången sporde; kommer han, eller kom-

mer han ej? Efteråt fick man väta att

han jemte några andra medlemmar, mot sin

vilja, kvarhållits på Ulriksdal hos en

församlingsmedlem. Man lemnade förening-

salen före den vanliga tidan; så att när

Präses sent anlände, fann han föreningsalen

redan låst.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 27 Augusti

    Om det ej fanns många medlemmar

närvarande, så fattades dock ej ett glatt

humör. Det händer ju ofta att ett enda

ord kan föranleda ett replikerande, den

ene mot den andre. Denna afton kom det

dyrbara familjelifvet på tal i å ena sidan

emellan en gift och erfaren medlem i detta

afseende, å andra sidan emellan en ogift

och kanhända oerfaren yngling i fråga om

det äkta ståndets – debet och credit.

Discussionen slutade så, att den ogifta

måste böja sig för den giftes rön och erfaren-

heter angående måttstocken för hushållspengarne.

Man fick och inse att det teoretisk talande ofta

måtte vika för den i praktiken väl bevandrade.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 4 September.

Det var ju första sondagen i månaden.

Kassörerna för sjuk och månadsavgifterna

hade infunnit sig för att uppgöra contot

med medlemamrne, hvilket och af en del er-

lades. Som ehuru redan i september, vädret

likväl fortfarande var gynsamt för en utflykt,

så beslöts att ännu försöka med en sista

för året. Man skulle till att välja. Man

fick vara med på röst och omröstningar,

än för det oförgätliga Nacka, eller för någon

annan kär vrå. Man började emelletid

snart få nys på att herr direktör Schmitzler

som var närvarande, röstade på Remersholm,

var af den godheten att utbjuda föreningen

till sig, och härvidlag var saken avgjord

 

för Remersholm – söndagen den 11.September.

efter det fattade beslutet, uppläste herr Praeses

en uppsats ur Dagens nyheter med

titteln – Granrismor – berättelsen framställde

en gammal fattig kvinna som med sina små

barn för kort tid hade förlorat hemmets enda

stöd, fadern. Men den gamla miströstade

icke, utan litande på sina krafter, arbetade

hon för sina små barns uppehälle genom att

tillverka viskor och kvastar. Hon lyckades uppe-

hålla de sina tills de äldsta redan kund för-

sörja sig själfva; då hon en kall vinternatt

hittades död i snödrifvorna. Hon lemnade

efter sig ett aktat nam, samt de kära barnen, hvil-

ka gjorde heder åt sin hemtrakt. Berättelsen var ett

vittnesbörd om att sträfsamma blifver aldrig

brödlös, om och brödet stundom blir litet tort.

            

 

                   Utflykten tillReimersholm

                         Söndagen den 11 September.                   

    Redan vid fyra tiden anlände några

medlemmar. Praeses anlände sjövägen från

Tanto i roddbåt i sällskap med St Erik

Kyrkans förgyllare herr Sötebier från Münster.

Då de öfriga gästerna ankommo, stog i den

lilla parken, ett kaffebord dukat för att

undfägna medlemmarne med den goda drycken.

Under gamman och skämt tillbragde man

nu i det fria, till dess skymningen tvang

en att begifva sig inom hus. Uppkommen

i salongen började man sig göra det gemyt-

ligt. Den spelfriske herr Rémy trakterade som

bruktligt pianot och efter hans pipa rättade

sig nu de öfvriga. Till medlemmarnes förfogande

hade godhetsfullt ställt ett fat öl, som efter

 

behag fick användas. Den fick ej häller länge

stå orörd och blef väl anlitat. Stämningen

blef allt mer familie, hvartill bidrog ej

misnt värdens goda lynne och tillmötesgå-

ende. Fastän han bjudit föreningen ut till

sig liksom till afsked, innan han tillträdde

 

sin nya plats i Norrköping, uppstämde han

själf med munterhet sina sånger à la

Rheinlände. Men den sången som mest

gjorde effekt bland de närvarande var –( die

nacht am Rhein -)  unosnimt afsjöngs den,

accompagnerat med pianot. Medan den ärade

värden lät iordningställa middagen, begåfvo

sig de inbjudna i ett närgränsande rum.

Samtalet föll på den nya St Eriks Kyrkan.

Som ännu en del medlemamr ej haft tillfälle

att anteckna sig å den lsita för åstadkom-

 

mande af ett sidofönster i den nya kyrkan,

så gafs ett lämpligt tillfälle härtill. Utan

betänketid tecknade sig en del och deribland

herr Knopf som, ehuru protestant, dock in-

teresserade sig för saken. Man  erbjöds se-

dan till  det dukade och välförsedda bordet.

Innan man började att taga itu med mål-

tiden, gaf herr Praeses tecken till tystnad, samt

fann sig föranlåten att nu yttra några tacksä-

gelse och afskedsord. Herr Praeses tolkade

föreningens tacksamhet till herr Direktören,

som alltid haft ett godt hjärta för föreningen

och som gerna var sedd bland dess medlemmar.

Herr Praeses önsakde honom i medlemmarnes namn

lycka och välgång, på den nya plats han

skulle beträda och lofvade att om intet hinder

lågo någon i vägen, skulle föreningen nästa år

 

göra en afstickare till Norrköping. Slutligen

utnämde herr Praeses, herr Direktörn, till

hedersmedlem i föreningen och utbragde

en skål som besvarades med ett niofaldigt

hurra!!.

Efteråt började man förse sig med de goda

Rätter som voro framsatta, och föra tt öka

Appetiten med den svänska näktarn,

så uppstämde en sångare ”Kung Karl

den unga hjelten, slutande med, helan går!

Efter måltiden började man roa sig med

sång och andra upptåg. En medlem utförde

på ett förtreffligt sätt en imitation af Vio-

lonsellen, hvilekn rikligt applåderades.

En annan framställde på närika dialekt

en bonde som sänds till staden att köpa snus,

åt länsman. Men det som gjorde största

 

effekt i det hela, var det imiterade fyr-

värkeri som á la Blomkqvist uppsläpptes i

rymden. Deribland kunde man urskilja

raketer, svärmare, solar, gulldregn och

slutligen en väldig raketkista. Den imi-

terade fyrverkaren  kunde riktig hålla

musklerna i skratt och man skrattade och

var så förtjust i hans konst, att han fick

uppsända en del de capo ur ett förråd

som syntes outtömligt.

Nu fann herr Direktören tiden lämplig att

tolka för föreningen sitt hjärtas tack och

tillgifvenhet, berömmande föreningen för

dess goda anda som rådde bland alla dessa med-

lemmar och lyckönskade dem all framgång.

Herr Direktören slutade sitt anförande genom

att utbringa för den katolska Handtverkare-

 

föreningen i Stockholm ett sex falldigt

hurra! Hvilket och besvarades liksom med

en mun. Tiden var nu så långt framskri-

den till att tänka på hemfärden. Man

skildes med tacksamhet mot herr direk-

tören, för den treflig afton han beredt

föreningen och skall denna fest, sannerligen,

länge lefva i tacksamt minne hos föreningens

medlemmar.

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 18 September

    Med höstjemningens analkande, syntes

och sammankomsterna bättre besökas. Sam-

talet föll naturligtvis på de vackra alta-

ren, som allt mera nalkades sin fullbor-

dan. I den rika förgyllningen, lofvade de

att utgöra Kyrkans glanspunkt, och man

gladdes redan nu åt invigningsdagen.

Då Praeses tillfrågades derom, upplyste han

att invigningsdagen sannolikt blefve an-

dra söndagen i Oktober. Den öfriga tiden

tillbragtes med de vanliga spelen.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 25 September

    Herr Praeses upptog åter i afton föredragen,

angående den andliga compassen, och berörde

frågan om en arbetares plikter. Herr Praeses

betonade huru af stor vikt det är för en ar-

betare, att alt i allo,  så uppföra sig mot

principalen, att han gör honom heder och

nytta, genom att noggrant arbeta och derigenom

vinna hans aktning; dåligt arbete skulle

beröfva mästaren hans kunder. Ett godt ar-

bete tillföllo honom t.o.m. nya. Också

borde arbetaren alltid försvara sin mästa-

res heder och ej öfvergifva en mästare i den

goda tiden, sedan mästaren behållit arbetaren

under den dåliga.

Bland de närvarande märktes herr Direktör

 

Schnitzler, som för sista gången hedrade

föreningen med sin närvaro. Herr Praeses fann

sig derför föranlåten, att i föreningens namn,

än en gång tacka herr Direktören och lyck-

önska honom lycklig resa, och antydde

mökligheten af att föreningen skulle besöka

Direktören i Norrköping under den vackra

årstiden. Först sent lemnade herr Direktören

föreningsalen, hvarifrån han syntes skilja

sig med vemodets känslor.

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 2 Oktober

    Herr Praeses fortsatte sina föredrag om den

andliga compassen, berörde frågan huru

en ung man bör förhålla sig vid ingående

af äktenskap. Herr Praeses yttrande bland annat,

huru vigtigt och huru ansvarsfullt detta val

för den unge mannen vore att ingå det äkta

ståndet. Såsom blott den som är kallat till

läkare, prest eller andra maktpåliggande

stånd, få välja denna väg, likaså

förhöll det sig med äktenskapet. Herr

Praeses påpekade några reglor som den unge

mannen borde iaktaga vid ingåendet af det

äktenskapliga förbundet.

Efter slutat föredrag sporde herr Praese med-

lemmarne huru vida föreningen ville deltaga

 

i den högtidiga akten af St Eriks Kyrkas

invigning – instundande söndag. Man be-

slöt - att in corpore, högtidsklädd, med

föreningsfanan i spetsen infinna sig, hvar-

vid man vid trappuppgången  framför kyrkan

skulle bilda en slags hedersvakt vid processi-

onens intågande. Sedermera utdelades

frukt och tårta åt de närvarande och

lät sig en hvar det väl smaka.

 

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 9 Oktober

    Visd den nya St Erik Kyrkans högtid-

liga invigning, hade föreningen på förmid-

dagen deltagit, bildande spalier vid in-

gången till kyrkan. På aftonen tackade herr

Praeses äfven medlemamrne för deras manliga

och mönstergilla uppträdande. Om denna dag

var en bemärkelsedag och en glädjedag för Stock-

holms katholiker, så märktes detta också i

föreningsalen. Man sjung varierande sångstyc-

ken, hvilka vunno allmänt bifall.

Herr Praeses tillkännagaf dessutom att in-

stundande söndag skulle herr Past. Popp hedra

föreningen med sitt besök. Äfven denna afton

utdelades frukt hvilket med tacksamhet mottogs

och förtärdes.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 16 Oktober.

    Några medlemmar trodde att pristäfling

i kägelspel på eftermiddagen skulle ega rum,

och hade dessa infunnit sig, men några pris

syntes ej till, och så blef det kägelspel utan

pris. I föreningslokalen på aftonen fick före-

ningen som sin gäst mottaga kyrkoherden Popp

från Malmö, som varit lärare för flere förenings-

medlemmar. Flere af hans lärjungar voro också

närvarande och gladde det honom att få återse

sina gamla elever, liksom eleverna fröjdade sig

att få samtala med sina galae lärare.

Herr Praeses inledde sammanträdet med att fort-

sätta sina föredrag om den andliga compassen;

denna gång tagande till ämne, huru en

ung man bör välja sig en ledsagare genom lifvet.

 

Herr Praeses ville likan äktenskapet vid en

fästning. Angriparne, de som stå utanförden-

samma, vilja gerna komma in, men de be-

lägrade vilja gerna komma ut. Derföre ma-

nade herr Praeses den oerfarne och giftaslystne

ungdomen till försiktighet i en så viktig och

allvarlig fråga. Den flicka en arbetare vill ut-

söka åt sig, skall hafva den egenskapen, som

kan göra honom lycklig i lifvet. Herr Praeses

nämde de egenskaper, som en ung flicka

måste ega för att kunna göra en ung man

lycklig: nemligen enkelhet i klädedrägt,

blygsamhet samt ordningsinne, och det

viktigaste af allt, hon bör vara katholik

och älska sin religion. Efter föredraget som

åhördes med stort intresse, tolkade h.Praeses

för hedersgästen h. p. Popp föreningens tack-

 

samhet för den visit han gjorde dem. Herr

Praese önskade att past. Popp måtte äfven i

Malmö bilda en slags handtverareförening,

han som altlid älskat ungdomen. Derefter

drack man hädersgästens skål, önskande ho-

nom en lycklig återresa till Malmö. En med-

lem, en f.d. hans elev, utbragde för sin for.

ne lärare ett 9-faldigt hurra! En annan

medlem som blifvit utnämd till öfverfyr-

verkare, afprovade äfven iafton sina bästa

nummer och slogo de riktigt an på alla

de närvarande – ”ej minst på hädersgästen”.

Dessutom förekommo andra komiska upptåg,

för att ej förgäta sången , som gengöd hela

aftonen och hvaribland h.p. Popp deltog

med sin vackra röst i sången – Vårt land.

 

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 23 Oktober.

  Den dystra, den regn och snöblandade

hösten gjorde så att säga på denna dag

sitt högtidliga intåg, såsom det anstår

en vinterns förelöpare, och de smutsiga

gatorna tvungo mången att sitta inomhus.

Den kalla kakelugnen som under sommar-

månaderna fick stå och postera såsom

ett obegagnat ting, var denna afton åter

fylld med en behaglig värme och kommo

en del frysiga medlemmar föra att knyta på

nytt sin bekanskap med honom. Sam-

manträdet förflöt under gamm och munter-

het, och det som särdeles bidrog till med-

lemmarnes förnöjelse, var en f.d. erfaren soldats

berättelse om militärlifvet ifrån Carl XV tid.

 

Äfven herr Jean Remy visste att roa

sin omgifning, genom sina fantasi-num-

mer å pianot. Till slut afsjöng man ge-

mensamt – die Nacht am Reihn, accom-

pagnerat af enf ransman (“ ett förebud till

det fransk tyska brödraförbundet.”)

Bland de närvarande märktes herrar fotho-

Grafer A. och E.Roesler                                /August och Ernst, invandrade bröder, även med i

                                                                /Concordia Catholica 1895-, atelje på Drottningg  23.

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 30 Oktober

   Finnes det ej mycket att roa sig med i

föreningen, så syndes man dock nöjd med de

saker och förströelser som äro till hnads.

Än kan man se ett par ifriga schcackspela-

re obekymrade om allt hvad som omkring

dem försiggår, djupt försänkta i sin spelifver;

ett par adnra hafva nappat tag i et räfspel

och försöka att fånga hvarandra. Träder man ut

i biljardsalen, så kämpas det derute med allvar

om häder och ära. Men denna afton ehuru allt

försiggick så enkelt, så fattades dock

någon i föreningen och ofta hördes den frågan:” när

kommer herr Praeses?” och det frågades och väntades och

herr Praeses förblef denna afton osynlig för föreningen.

Man gick slutligen hem, hoppandes att nästkommande sön-

dag få träffa honom.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 6 November.

Denna afton fattades visserligen ej Praeses

och fick man snart väta orsaken af föregående

söndags förhinder. I sitt sällskap hade herr

Praeses, ”herr Hennefeld från Delary-Elmhuld”,  /Delary ligger 12 km v om Älmhult,

hvilken denna afton med egna ögon ville se         / troligen en riksdagsman

Katholska handtverkareföreningen. Och i all

dess enkelhet fick han se huru man i denna

förening tillbringar sin söndagsafton. Kommer

man dit ned en nästan tom portmonnä, så kan

man roa sig lika godt, som den  hvars pot-

monnä månne är mer späckat. Det är det

familiära lifvet och vänskapen som utgöra för-

eningens trefnad. Gästen stannade mycket länge

i föreningen och uppförandet af theaterpjäsen kom på

tal, till hvilken han önskade all framgång,

 

såsom ett lämpligt medel att intressera all-

mänheten för föreningen, samt medlemmarna

själfva.

 

                   Sammanträdet

                 Söndagen den 13 November

Redan vid sammanträdets början trakte-

rades pianot, så flitigt och så mästerligt af

den alltid omtyckte amatören herr Jean Rémy.

Bland hans glansnummer för aftonen fick man äfven

höra den franska nationalhymnen. De flesta

numren accompagnerades dessutom af en trum-

slagare, som i brist på äkta trumma ut-

förde sitt accompagnemeng på en kaminskyd-

dare. De närvarandes belåtenhet visades genom

kraftiga bifallsyttringar. Det som dessutom

 

intresserade de närvarande; var, uppläsan-

det af ett amerikabref, ifrån en f.d. medlem

af föreningen, nemligen herr Ekstrand, hvil-

ken skildrade et förlofvade landet ej i de

rosigaste färger, utan tvärtom rådde dem

som hafva det skapligt hemma att nöja

sig dermed. Brefvets återuppläsande inbrag-

de föreningskassan 25 öre. Derefter hängaf

man sig åt ett muntert dominospel, vid

hvilket man roade sig af hjärtans lust.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 20 November.

    De som denna afton besökte förenin-

gen, belönades derigenom att de fingo vara

med på delningen af en utmärkt läcker

tårta. De goda systrarna hade ju den 19 – dennes

firat den h. Elisabeth och derigenom ej glömt

att enligt sedvänja lemna föreningen en lite

påminnelse derom. Derefter kom mna i dis-

cussion om det ej vore tid att redan nu

börja med förberedelserna till theaterpjesen.

Som man redan egde en sådan, så beslöt man

sätta sig till verket. Man angaf redan rol-

lerna åt de medlemmar som tyckte varda mest

lämpliga och hoppades man att snart få den

utfört.

 

 

                   Sammanträdet

                     Söndagen den 27 November

Innan man hängaf sig åt aftonens förströelse,

ville herr Praeses läga medlemamrne på hjärtat

den stora högtid, som snart nalkades. Som nu

söder egde sin egen vackra kyrka, mente herr

Praeses att föreningen detta år kunde fira sin

julhögtid på söder. Det hade hittills varit

bruk att föreningen gick till H.h.bord: Men

som detta är en hötidlig julotta skulle hållas

kl. 7 å St Eriks Kyrka, spörjde herr Praeses med-

lemmarne, om de ej voro villiga att anamma

den h. kommunionen själfva Juldagen i Julottan.

Efter en liten controverse om vissa svårigheter in-

stämde de närvarande att så mangrant som

möjligt deltaga i den h.akten.

Derefter börjades ett lifligt dominospel, och som

 

En medlem från ett besök, medtagit en påse mar-

melade och beredvilligt ställde den till spelar-

nes förfogande, så lockades många att del-

taga i spelet för att vinna de rara bitarna.

Under spelets gång sjungo medlemmar, dels i

duett, dels solo, anslående sånger. Att än-

dregten var stor bland de närvarande, bevisades

genom den frikostlighet, man visade den ene

mot den andre med vunna priser, hvarvid

vinnare delade sina priser med dem som icke

vunnit     

 

 

 

                   Sammanträdet

                  Söndagen den 4 December.

Oaktadt att det yrade och blåste i alla

knutar, så kunde vädret dock ej afskräcka

en stor del af medlemmarne att infinna

sig i  föreningsalen och deribland många

familjefäder. Herr Präses ville efterfråga

hos de medlemmar som sistlidne söndag ej

voro närvarande, huru dessa ställde sig till

den framlagda frågan, angående nattvards-

gången i Julottan? Bifall till för-

slaget var nästan enhälligt och gjorde det

heder åt föreningen. Under sammanträdet

inkasserades sjuk och föreningsafgifterna.

 

 

                   Sammanträdet

                   Söndagen den 11 December

  Den som i början roade sin omgifning

var den medlemmen som sittande vid

pianot spelade och sjung den roliga visan

om skräddargesällen i byn, som blott dröm

de om fästmö, guld och gröna skogar, men

gående en dag för tidigt ut på den svaga

isen, damp skräddargesällen i sjön och lig-

ger nu på sjöbottnen och skådar stjernor

klara. Den öfvergifna fästmön, så sjöng sånga-

ren, blev sedermera gift med skomakaren

i byn. Handklappningar belönade den

humoristiske spelaren och sångaren. Ett in-

teressant dominospel egde sedermera rum och

voro äpplen och pepparkakor utlagda som pris.

 

 

                   Sammanträdet

                  Söndagen den 18 December

Det vanliga för hvarje år är att man sönda-

gen före Jul tar sig en promenad om aftonen

och i sällskap med de öfriga Stockholmarne

som äro af samma åsigt går och betraktar

de konstnärligt utstyrda butikfönstren, men

om de lätta på sin kassa den dagen; det blir

en anna fråga: dock den gamla vanan måste

följas. Som i föreningsalen ej fanns någon jul-

exposition, så var det helt begripligt att den

denna afton var temligen glest besökt: Men egen-

domligt nog utgjordes de närvarande af det

undomliga slägtet. Hvad skulle man nu

sysslesätta sig med? Jo, för ens ögon låg det

af en medlem afskrifna theaterstycket, med

titteln – ”Arfvet”. Herr Praeses och de öfriga

 

tyckte att man kunde för ro skull, sittande

vid bordet uppläsa stycket och så mycket

som möjligt i åtbördor och uttryck fram-

ställa pjesen. Hvar och en tog en roll och

så utspelades för hvrandras ögon det stora

arfvet. Att man verkligen hade roligt af

denna första öfning, bevisades bäst af  det in-

teresse hvari man deltog och de skratt som e-

mellanåt hördes. Man hoppades emellertid att

det ej skulle dröja så länge, då man verkligen

kunde uppföra detsamma. Såsom belöning

fick hvarje rollinnehafvare en half butelj

öl – af en bland de närvarande som hade

haft rolit af pjesen. Vid skålandet passa-

de en på tillfället att lyckönska den med-

lemmen som gjort sig mödan att afskrifva

theaterstycket, i det man utbragte för honom

 

ett 3 falldigt hurra!!! Codialt i alla

hänseenden var detta möte och vittnades det

om den goda kamratanda som råda inom

föreningen.

 

                   Sammanträdet

                   Juldagen den 25 December

Julens högtid hade randat och glädje stråla-

de i hvars ögon. Man hade ju så godt bör-

jat denna dag redan i den ärla morgonstunden;

i det många medlemmar i julottan anammat

den h.Kommunionen, hvilket och gjort ett

godt intryck på församlingen. I förenings-

lokalen på qvällen hälsaded den inträdande med

den sedvanliga julhälsningen och så berättade hvar

och en om sina julpresenter och sitt julfirande.

Under aftonens lopp infann sig herr Direktör

 

Schnitzler från Norrköping och på sitt vanliga

muntra sätt unerhöll sig med de närvarande.

Han ville icke se att någon törstade denna

afton, derföre stäldle han öl till hvar och

ens förfogande. Det gjorde på alla ett godt

intryck – att herr direktören på en sådan dag

infann sig i föreningen, då så många andra

julnöjen stod till hans fria val. Det bevisar

det stora interesse herr direktören alltid hyst

och fortfarande hyser för föreningen.

 

 

                   Sammanträde

                   Annandag Jul

I går hade ju alla i familj firat sin jul,

medan i förenignsalen ej ännu gjorts några förbe-

redelser: Men i afton var föreningen klädd i

julskrud. Den symboliska julgranen tronade

framför talarstolen, beklädat med goda saker,

och strålande i ljus tolkade han i all tysthet

för en hvar julens stämningsfulla dag. Framför

julgranen på bordet, som dagen till ära var

öfvertäckt med en hvit bordsduk, stodo tallri-

kar fulla med nötte äpplen pepparkakor russin

etc … Med begärlighet såg en och annan medlem

på de frestande tallrikarne, men här gällde det

att blott se och ej röra. Klockan ljuder till

tystnad och herr Praeses tager till orda, säger

några ord till medlemmarne, tolkande Julen

 

och julgranens betydelse, äfven för den enskilde

och uppmanar en hvar i afton att på denna

glädjens dag glömma alla sorger och svårigheter

för att hålla sig glada. Det som nu ökar da-

ens glädje, är den Ap. Vikariens ankomst, hvil-

ken på denna qväll ville fira jul med förenin-

gen. Först afsjöngs den kända julsången – ”Stilla

natt ”. – Derefter tog herr Praeses åter till orda, väl-

komnande den Ap.Vikarien och tackande honom

för den vänlighet och för det interesse han vi-

sat föreningen.Den Ap.Vikarien svarade på

herr Praeses välkomsthälsning, tackade särskild

föreningen för det goda exempel de gifvit för-

samlingen, genom att i tidiga morgonstunden i

Julottan deltaga i den gemensamma nattvards-

gången, en akt som bevisar att föreningen för-

står sin uppgift då det gäller att visa sig så-

 

som en Katolsk föening. Den Ap.Vikarien drack

derefte med medlemmarne föreningens skål. Nu skulle

julklappsutdelningen ega rum. Först utdelades fyra

extra pris, bestående af fyra fotografier af St Erik

kyrkans inre: En gåfva af herr E.Roesler.

De två första erhöllo de som flitigast bevistat

föreningens sammankomster, de tvänne andra

de som flitigst deltagit i onsdagens sångöf-

ningar och nöjda syntes alla fyra pristagarne.

Sedan utdelades i nummerordning de öfriga jul-

klapparne som bestod af nyttiga saker, såsom

ylletröjor, kalsonger, strumpor, näsdukar och andra

passande artiklar. En och annan erhöll rätt ko-

miska julklappar; så föreningens gamla farbror

som fic en present liknande en annotationsbok.

Vid öppnandet befanns den innehållatvänne roliga

terra cotta bilder, föreställande tvänne skälmar

 

med öfverskrift – ”den förste och den andra” -.

Tredje bladet utgjordes af en spegel i hvilken

den skådande såg sin egen bild. Den gamle far-

 broden förstod skämtet och under ett godt skratt ska-

kade han ett varnande finger åt gifvaren. Alla voro

belåtna med sina julgåfvor, t.o.m. den gamle far-

broden. De fulla tallrikarna som stodo på bordet,

hamnade desslike i medlemamrnes rockfickor.

Herr Praeses upplyste dessutom att hvar och en egde

rättighet att taga sig en ½ butelj Erlanger och ½

bayerskt öl, dock mot erläggandet af 5 öre tillljuskassan.

Man afsjung dessutom några julsånger och fördref den öfriga

tiden med skämt och annat roande; så uppträdde den be-

kante fyrverkerimästaren herr Blomkvist och förevisade sin

konst med sina explosiva ämnen. Den Ap.Vikarien som

ännu ej sätt en sådan fyrverkeriimitatör fann det högst

komiskt. Innan den Ap.Vikarien hann att aflägsna sig ut-

bragde en medlem för honom ett nio falldigt hurra!! – tackan-

de honom i föeningens namn för den glädje han åstadkommit

genom sin närvaro. Man aflägsnade sig så småningom med sina

julklappar och fickorna fulla med goda saker passande för de små i hemmet.