Sankt Josefsföreningen - Katholska Handtverkareföreningen

Kolping, Katholischer Gesellen Verein Stockholm

Protokoll 1891

----------------------------------------------------------------------------------------

1891

Nyårsdagen den 1 Januari.

Godt nytt år och god fortsättning, så

var allas gemensamma hälsning till Präses

och mellan hvar och en. Apos. Vikarien

syntes äfven denna qväll i föreningengens krets.

Herr Präses började sin nyårshälsning

med det kända valspråket ” Gud väl-

signe det hederliga handverket:”

Derefter yttrade herr Präses några ord om

det gamla årets goda och mindre goda

sidor iafseende på föreningenslifvet såsom den goda sidan an-

fördes det flitiga bevistandet af samman-

komsterna, som hos flertalet medlemmar

varit godt och hos somliga mycket godt;

också i kamratandan hade sist visat sig

i det deltagande man visat en afliden för-

eningsmedlem. Den mindre goda sidan åter-

igen tyckte herr Präses ligga i den ringa an-

slutning till de gemensamma utflykterna,

samt önskade Präses i detta afseende en för-

bättring. Under året hade visserligen inga

nya medlemmar ännu blifvit upptagna,

utan tvärtom några aflägsnat sig och tvänne

afgått med döden. Men Präses sade att

han hellre såg några som

ej egde någodt intresse för föreningen,

lemnade den hellre än att de qvarstan-

nande och kanhända blott voro till skada,

liknande skadliga baciller i föreningskroppen,

bevisande detta sitt påstående genom den

förklaring som General-Präses gifvet i

anledning af den sociala frågan, hvarmed han

särskild yttrade att med hundra (100) äkta

kristliga handverkare han kund verka

mera för den sociala frågans lösning än med

ett-tusen (1000) andra som nog förstodo sig

på att blott med munnen omskapa alla

rådande missförhålanden, men vore ej be-

rädda att själfva lägga handen till förbätt-

ring, ej äns hos sig själfva.

Enligt bruket uppläste Präses ur föreningens

reglemente de Paragrapher som kanske mest

förtjenade att beaktas, hvarefter herr Präses

föreslog en skål för den Apos. Vikarien.

Första gången för året klingade åter glassen

mot hvarandra liksom för att tillknytas

vänskapens band sins emellan, hvarvid man

drack Erlanger öl som Hedersmedlemmen

herr Dölling skänkt föreningen såsom

Julgåfva och hvilket gerna dracks emedan

det lemnats gratis.

Sammanträdet

Söndagen den 4 Januari

Den någodt rolige talaren herr Dahl

höll i qväll på allmän begäran åter ett

föredrag om den resa han företagit genom

Sverige; aldenstund flere bland de när-

varande ej ännu hört detta föredrag, hvar-

vid talaren äfven denna gång skildrade

städerna Eskilstuna och Westerås, beröm-

da genom sina gamla minnen från de

kyrkor som de ännu ega. Denna afton

skonades ej biljardspelet ty den var oafbrutet

upptaget alt ifrån början till dess slut och synes

den i rikligt mått ersätta den för en tid så

gångre Kejsarspelet. Blan de närvarande

märktes Hedersmed. Herr Aug. Roesler samt herr

Reinhartz.

Sammanträdet

Trettonde dagen den 6 Januari.

Äfven denna afton syntes föreningen ihåg-

kommen med goda saker, bland annat

erhöll hvar och en på sin talrik tvänne

cigarrer. Innan man blef herre öfver det

framsatta höll herr Präses ett tal öfver

dagens högtid; Utgående från sina minnen

från Rom omnämde Präses det intressanta

samt anslående sätt på hvilket man

i den eviga staden brukar fira de

tre Konungarna. Som de voro först-

lingarna af hedendomen så brukades på

denna dag i Collegio de Propaganda Fide

uppläsas på tretio olika språk – dels i

vers – dels i prosa – dels genom afsjungandet

af sånger på de österländska tungomålen,

någodt som var storartad att åse och höra.

Efter föredraget afsjöngs den för dagen lämp-

liga sången ”En stjerna gick på himlen

fram”.

Hvar och en skulle derefter profva äktheten

af de erhållna cigarrerna och en medlem

profvade sina cigarrers godhet på det

sättet att han söndersmulade och stoppae

dem i en liten pipa. Samma qväll upp-

togs till provisorisk medlem Grundläggaren

herr Åkerlund.

Sammanträdet

Söndagen den 1 Januari

Med stort intresse åhördes en afhandling om

Hemmet som herr Präses uppläste och

herr Präses uppmanade särskild de närva-

rande gifta medlemmarne att särskild

gifva akt på hvad som skulle följa.

En och annan af de gifta tog qvinnans

försvar, menande att de hade rätt i

sina protester mot männens elakhet,

deremot syntes en med hymens band

bunden vara mindre belåten med inne-

hållet; men hvad förslår en mot de öfriga

både gifta och ogifta som ville försvara

qvinnans klagomål mot sina män.

Derefter erhöllo de medlemmar som voro

hågade att afstå en 1 öring ur sin kassa

en liten smörgås i mimatja försedd med

äkta Limburger Ost? En talrik med

pepparkakor och nötter bortbjöds för låga

priser. Äfven pianots toner läto höra sig,

aldesnstund en ung Pianist skötte det sam-

ma, samt blef uppmanad att äfven spela

Marseilleisen, men syntes han slå döförat

och pianot förblef stömt den här gången.

Bland de närvarande märktes herr R.Roesler

samt herr V. Popp.

Sammanträdet

Söndagen den 18 Januari

Herr Präses öfverraskade medlemmarne

med att visa dem ritningarne till den nu

påbörjade kyrkobyggnaden. De som

voro försedda med glasögon eller pinceneer

använde dem flitigt vid detta tillfälle

och granskade alla noga den präktiga

byggnaden. En medlem frågade när

man skulle vara färdig med grundlägg-

ningen, och fick till svar att den redan

var färdig. Samtalet rörde sig egentligen öfver

den blifvande kyrkobyggnaden och önskade man

se den dagen randa då man kunde skåda den-

na härliga byggnad, uppförd af sten och ej blott som

en ritad på papperet. Den kända sången – Himlens

Konung – afsjöngs tvänne gånger.

Sammanträdet

Söndagen den 25 januari.

Den nära på bortglömda julgranen strå-

lade än en sista gång i sin rika belysning,

väntande at man skulle plundra honom;

ty han syntes åldersvag, alldenstund han upp-

repade gånger ville ramla om kull.

Innan man skred till plundring ville herr

Präses likna julgranens afkledning eller plund-

ring med den gamla menniskan; ty liksom

den förtorkade granen måste öfverge all

sin prydnad, så måste ju äfven menniskan

vid grafvens bädd lemna all sin rikedom.

Derefter utdelades åt hvar och en några

julgranskonfekter, och dermed syntes Julens

alla minnen försvunna.

En och annan medlem viste genom några

roliga anekdoter att roa sin omgifning.

Såsom en afskedsång till den tilländagående

Jultiden, fick man höra än en gång – En

stjerna gick på Himlen fram.

Sammanträdet

Söndagen den 1 Februari

Föreningsalen var denna afton mangrant

besökt. Som vanligt första (1) söndag

i februari företogs val af sjukassostyrelsen,

då ju Revisionsberätelse, val af styrelse,

och andra dermed sammanhängande frö-

handlingar förelågo. Som fastetiden nu

snart nalkades, undfägnades man med

berliner munkar och syntes de påminna

en hvar om den kommande tidens alvar.

De syntes och haft strykande afgång, ty

från den fullpackade korgen återstod blott

tre (3) stackare, liksom fruktande att äfven

de snart skulle dela samma öde som deras

försvunna kamrater. Sångarne syntes denna

afton vid godt lynne, de hade ju också fått

en god hjelp i Ornamentbildhuggaren herr

A. Notini som känd för sin vackra först

tenor utgjorde glanspunkten i sången – Wi

skall du fjerran vara -. Han belönades

och med lifliga appläder. Äfven sköna

Maj välkommen fick höras denna afton och

tog man med denna sång ett farväl af den

kalla och långa vintern, samt önskade

Blomstermånaden välkommen åter, fastän

någodt för tidigt. Några duettsånger

kommo äfven på programmet för aftonen.

Bland hedersmedlemmarne märktes herrar

Dokt. Müller – V. Popp – R. Roesler – samt

Jos. Rollowiez.

Sammanträdet

Söndagen den 8 Februari.

Herr Präses öppnade sammanträdet med

att hålla ett föredrag öfver den sociala frågan,

hvarvid framstäldes huru både Kyrkan och

statne ej kunde uträtta nogodt, om ej en

hvar i sin krets sökte att bidraga till

denna brännande frågas lösning: Om ej ung-

domen ville kufva sina njutningsbegär

och om ej alla återvände i grundsats och

handling till Kristendomen; om sam-

hället ej hade glömt dessa grundsatser,

så skulle Socialdemokratiens inflytande

vara ytterst ringa. Herr Präses lofvade

att i ett nästkommande föredrag vidare

utveckla denna fråga; hvarefter medlem-

marne undfägnades med ett slags glögg –

fabricerad af den välkända firman å

Götgatan No 46. Äfven undfägnades

man med en kaka hvilken i sälskap

med drycken smakade en hvar rigtigt

godt. Som en utaf medlemamrne herr

Kapt. Elfving åter skulle på sin post

och med sin bogserångare Hercules begifva

sig ut i det upprörda elementet, önskade

han taga ett kortare afsked af föreningen

tillönskande den under hans frånvaro nöje-

och trefnad. Man tackade samt önsakde

honom en hvar, om ej nöje och trefnad vid

rodret, så måtte åtminstone ej någon svårare

förkylning hälsa på honom och önskade alla

honom snart åter.

Sammanträdet

Söndagen den 15 Februari.

Herr Präses fortsatte de en gång började

föredragen om den sociala frågan och fram-

stälde att det är egentligen Christendomen

som kan lösa den. Låt fabriksherrarne

Principalerna varda genomträngda af den

Christliga kärleken som låter dem se i

sina arbetar ej slafvar utan medbröder.

Herr Präses påpekade äfven den fara som syn-

tes öfversvämma Europa genom den gudsför-

nekelse som både i tal och skrift allt mer

tog öfverhand och undrade om ej det öfver

sin bildning nu så stålta Europa hädenefter

skulle sjunka i demoralisation allt djupare

och djupare såsom ett straff för sin oto-

och sitt afall från Christendomen.

Efter föredraget började man att slå sig om

de olika spelen och syntes billjard spelet

utöfva den största dragningskraften, alden-

stund den var omringad af en mängd

intresserad och nyfikna.

Sammanträdet

Söndagen den 22 Februari

Blott få medlemmar hade denna afton

infunnit sig, så att herr Präses vid sitt inträde

äfven förundrade sig af den tomhet som rådde.

I herr Präses sällskap infunno sig herr Carl

Lage samt herr Prescher hvilka gjorde sig

strax hemmastadda i föreningen och deltogo de

i de gemensamma spelen. En af de nykomna

syntes finna ett stort nöje i biljardspelet och

på hans säkra kast kunde man se att han

ej var någon nybörjare åtminstone ej i billjard-

spel. En och annan duett sång upp mun-

trade de närvarande.

Sammanträdet

Söndagen den 1 Mars.

I och med denna dag började ju den

månad som alltid blifvit egnad åt den hel

Joseph. Det märktes äfven i föreningsalen,

ty strålande af ljus omgifven af blommor

stod Joseph-statyn. Herr Präses frågade

huru vida man icke också detta år vore

hågad att fira Josephs-festen på själfva dagen

den 19 Mars likt föregående året. De närva-

rande voro af samma mening och öfverenskom-

man att tillkännagifva åt de ej närvarande

det fattade beslutet: nemligen att fira den med

att hålla en kort aftongudstjenst och derefter

samlas i föreningsalen. Som samma dag en låda

cigarr-cagaretter blifvit skänkte föreningen

så fingo de närvarande hvar och en en cigarr

och tycktes de att döma efter en och annan an-

märkning vara af bästa qvalität. Vid domi-

no-spelningen utgjordes vinsterna af de nu

så beprisade cigarrerna och bidrog detta till

att göra dominospelningen för denna afton

desto lifligare.

Sammanträdet

Söndagen den 8 Mars

Af det lifliga spelet och en viss gläddighet

som rådde kunde man märka att det var

midfastesöndag och att det ej var långt till

Påsk. Spelet blef ännu lifligare då den

från föregående söndagen så omtyckta cigarr-

lådan togs fram och syntes fresta mer än en.

Man skulle genom dominospelet på det

på det mest lämpliga och rättvisaste

sätt tömma den; och de som ananrs ej

brukade spela detta så bekanta sällskap-

spel kastade sig med i leken hoppandes

att lyckan skulle stå dem bi. Stor var

glädjen hos dem som kund med en vunnen

cigarr i munnen bolmande vända sina

steg åt hemmet.

Sammanträdet

Söndagen den 15 Mars

Som den stundande Påskhögtiden nal-

kades erinrade herr Präses medlemmarne om

de föregående årens sedvänja, nämligen att

å Palmsöndagen förätta Påskkommunionen

och önskade herr Präses att medlemamrne så

mangrant som möjligt infunno sig, derefter

afslutade herr Präses föredragen rörande

den sociala frågan som i få ord kunde

omfatta hela frågan, och de största hinder

för dess lösning lågo å ena sidan i brist på

relionen hos de arbetande klasserna och

arbetsgifvarne, å andra sidan det luxuösa

och öfverdrifna lefnadslust som den rike

klassen för inför arbetarens ögon och som

arbetaren på alt sätt sökte efterkomma.

Herr Präses menade att om en viss procent

af affärens vinst tillföllo arbetaren så skulle

derigenom arbetarens håg för sitt yrke höjas

och utsigten på denna vinst skulle ingifva

arbetaren större intresse för affärens fram-

gång. Ju större nettovinst, desto större

blefvo också afkastningen för arbetaren.

Herr Präses uppläste slutligen ett bref ifrån

medlemmen Kapt. Elfving hvari denne häl-

sade till föreningen. Brefvet var skrifvet

ombord å bogserångaren Heros som för

tillfället gungande på de brusande

vågorna i Wisby hamn.

20

Protokoll

för

fr. 19 Mars år 1891 - 19 Juli

----------------

1891

Sammanträdet

Torsdagen den 19 Mars

Det händer ju blott en gång om året.

om man undantager Sångöfningarna

på onsdagen, som medlemmarne

samlas gemensamt på en arbetsdag i

föreningsalen. Det var ju den h.Josephs

fest – Föreningens skyddspatron.

Kl. 8 begaf man sig i Kapellet för

at hålla en andakt till den h. Josephs

ära med åtföljande välsignelse.

Uppkomna i föreningsalen fäste med-

lemmarne sina blickar på Josephs-statyn

som dagen till ära af vänlig hand var

prydd med lefvande blommor och

strålade i ännu rikligare belysning

än de föregående söndagarne. På bordet

posterade några vinbuteljer samt en gedigen

tårta som alt vittnade om dagens högtid-

lighet. Herr Präses inledde denna delen

af festen med någrra ord om arbetets väl-

signelser, betonande dervid huru en ärlig

och sträfsam arbetare alltid har sin ut-

komst. Herr Präses fann det mycket lämp-

ligt att såsom föredöme för en Kristen

arbetare framhålla den h. Joseph – ( arbetaren

per excellence). Äfven den nyligen aflidne

Centerledaren Windhorst kunde uppställas

som bevis på huru ena rbetare af god och stark

vilja finner sin utkomst. Herr Präses om-

nämde huru denne store man i sina

ynglingaår hotats af sin far med att

sätta honom i skomakarlära ifall han ej

lyckades flytta upp i en högre klass, hvarifrån

hans svaghet i Mathematik hindrade honom,

och huru Windhorst som insåg det alvarliga

i fadrens mening, använde all sin viljekraft

för att kunna få fortsätta den litterära banan.

Denne yngling blef sedermera den store ledaren

af det Katolska Centerpartiet i Tyskland,

och genom sin vältalighet, kunskaper och

kraft ansågs som nutiden skickligste parla-

mentarier. Derefter höjde herr Präses sin skål för

föreningen som medlemmarne klingande besvarade.

Josephs-sången afsjöngs stående, likaså Påfve-

hymnen. En och annan duett-sång kryddade

den muntra aftonstunden. Man tog slutligen god natt

sins emellan, glad att hafva gemensamt firat den 19 Mars.

Obs!( detta sammanträde följer efter Palmsöndagen)

Marie Bebådelsedag

Onsdagen den 25 Mars

Det härskade en viss tillhet öfver denna

sammankomst. Det syntes som om de sorgtryckta

Katolska tidningarna hade framkallat den-

na tystnad. Man genomläste äfven ifrigt

dessa blad som på ett öfverenstämmande

fördelaktigt sätt vittnade om den store

man, hvilken genom sin talförmåga och

sin oegennytta förenad med en ädel kark-

tär hade blifvit ansedd för en af nutidens

största stadsmän, nemligen den kände

Centerledaren Windhorst.

Palmsöndagen

den 22 Mars.

Som alla föregående åren begick föreningen

äfven i år sin Påsk-Kommunion, hvrvid

flertalet medlemmar deltogo. Vid samman-

trädet på qvällen medförde herr Präses

tvänne påsar fyllda med cigarrer. Liksom

med en mun öfverenskommo de närvarande

att gemensamt dela dem och hvar och en erhöll

sin cigarr som strax afprofvades. Man roade

sig denna afton med att få höra skämt om ett

och annat, men berättelsen om griskalaset

hos en gammal svänsk Kyrkoherde i landsor-

ten och som dertill inbjudit sina medbröder

från omnejden syntes särdeles så en och be-

lönades berättelsen med ett riktigt godt skratt!!!

Berättelsen härstammade ifrån herr Dir. Ahlström.

Till äran åt den h. Joseph afsjöngos – Sanct

Joseph helga timmerman samt Salve Pater –

accompagnerad med pianot.

Sammanträdet

Påskdagen den 29 Mars

Präses anlände med en låda under armen

och en påse i händerna. Ur påsen framtogs

snart ett vigd påskbröd som delades bland

de närvarande. Allas ögon voro nu riktade

på lådan och undrade man nu hvad den

kunde innehålla; men lådan förblef stängd.

Då längtan att få väta dess innehåll var som

störst, framtog Präses derur det ena vackra

påskägget efter det andra. En medlem som

mest gladde sig åt sitt påskägg visande på

ytan ett fylligt ansigte liknande månen.

Då nu någon af de närvarande tryckte

det vackra ansigtet till sina läppar, blef

äggets egare så förskräckt öfver detta pro-

fana handlingsätt att han omsorgsfullt af-

torkade ansiktet; liksom om han ville

borttvätta profaneringen. Genom en annan

medlems okynne föll samma påskägg

sedermera till marken och krossades i många

bitar, hvaröfver äggets egare gemrade sig

storligen. Under sammankomsten inträdde

en samma qväll från Leipzig ankommen

medlem som medförde ett bref från Präses

i Leipzig, hvilken Präses för flera år sedan under sin

vistelse derstedes blifvit bekant med. Den främmande

hälsades välkommen och öfverbragte hälsningar från föreningen i Leipzig.

Sammanträdet

Annandag Påsk

Vid half -2 tiden infunno sig många

föreningsmedlemmar för att med fanan i

spetsen närvara vid den högtidliga grund-

stensläggningen af St EriksKyrkan på Söder.

I föreningsalen på qvällen uppläste herr präses

ur Germania en artikel om den aflidne

Centerledaren Windhorst; hvari författaren

på der mest berömdaste sätt lofordar den i

alla afseenden ädle och fleckfrie lille

Excellensen. Et från påskhelgen öfverblifna

påskbrödet utdelades åt de närvarande,

bland hvilka befann sig verkmästaren vid

Selloloid-fabriken i Elmhuld, herr Hennefeld

som denna afton besökte föreningen.

Sammanträdet

Söndagen den 5 April

Äfven denna gång blefvo de medlemmar

som voro närvarnde vid sammanträdet

ihågkomna med cigarrer. En förenings-

medlem som tycktes hafva godt om dylika,

skänkte föreningen en låda af sitt öfverflöd

på denna vara: De syntes och vara af bästa

beskaffenhet. Såsom Josephs-festen var nära

förestående så voro sångarne mån om att

öfva sig i den af herr Direktör Ahlström

för mansröster arrangerad messan

som ju på Josephs-festen för första gången

skulle utföras.

Sammanträdet

Söndagen den 11 April

Herr Präses uppmanade medlemmarne

än en gång om att mangrant infinna sig

och deltaga i processionen samt gemensamt

öfvervara messan i Kyrkan på Josephs-dagen.

Herr Präses inbjöd derefter alla närvarande

medlemmar till den festliga illa tillställningen

på qvällen samma dag.

Samtalet under aftonen fullo på ett egen-

domligt ämne. Det rörde sig nämligen om

en dopfråga, och med stort intresse åhör-

des de skäl som herr Präses afgaf i anledning

af en klagoskrift i fråga som för en tid sedan

blifvit aflemnad till Katolska församlingens

Pastors Embete af den tyska församlingens

Kyrkoherde pastor Kayser, och hvari

denne klagade att man i Katolska läran

undervisat de barn som blifvit döpta i

tyska Kyrkan härstädes. Sedan katolska

församlingens pastors-embete upplyst

huru den haft lagliga skäl för sitt

handlingsätt, hade den klagande kä-

randen blifvit alldeles tyst – om också

nöjd – det var en annan fråga.

Josephs-festen

Söndagen den 19 April

En klarblå himmel med en strålande sol

hälsade Josephs-dagen välkommen.

Kl-9- på förmiddagen tågade föreningen

med sin fana i spetsen i procession in i

Kyrkan. Under messan utfördes af föreningens

sångkör, förstärkt af flere bland hufvud-

stadens sångare och under herr Dir. Ahlströms

anförande den från tyskan till svänskan

öfversatta messan – Allsmägtige i stoftet böjd.

De närvarande kunde ej annat en uttrycka

sin beundran öfver sång-prestationerna.

Äfven i högmessan kl-11- deltog föreningen

På samma sätt som i 9-messan.

På eftermiddagen samlades medlemmarne för

att gemensamt fira föreningens fest.

Salen hade blifvit förvandlad till festsal

och de väl ordnade och dukade borden kun-

de ej annat en reta aptiten. Väggarne

som vore rikt eklaterade med ljus samt

Josephs-statyn som smakfullt dekorerad

var omgifven af blommor och rikt upplyst

af ljus företedde en härlig anblick.

Herr Präses började med att uppläsa

följande

Revisonsberättelse

Af härvarande Katolska Handtverkareföre-

ning hafva undertecknade blifvit utsedde att

granska denna förenings räkenskaper för år 1890

och få efter fullgjort uppdrag afgifva följande

berättelse. Under nämda år räknade

Föreningen 34 ledamöter af hvilka 10 voro

Hedersledamöter.

Räkenskaperna visa följande

Inkomster ochUtgifter.

Inkomster.

Saldo från föregående är Kr 430,48

Inträdesavgifter ” 3-

Årsavgifter af Hedersledamöter ” 70 –

Månadsafgifter af öfriga ledamöter ” 60,50

Diverse inkomster ” 135,78

Gåfvor ” 82,72

Räntor ” 241,25

Käggelbanan ” 97,23

Krubban ” 36- 1156,96

Transport Kr 1.156,96

Transport Kr. 1.156,96

Utgifter

Hyra för lokalen Kr 120,-

Bränsle & ljus ” 17,21

Diverse utgifter ” 22,51

Räntor å donation ” 16,-

Behållningen i Kassan ” 981,84

Kronor 1.156,96 1.156,95

Föreningens tillgångar vid årets slut voro

placerade dels i värdepapper och dels i

banker tille ett sammanlagdt belopp af

Kronor 5,860 och i behållning i Kassan

ofvanstående Kronor 981,24 eller till-

sammans Kronor 6,841,24.

Enär förenings alla böcker i akko öfver-

enstämma med de af oss granskade rä-

kenskaperna och bestyrkts med erforder-

liga verifikationer, anse vi oss berättigade

att tillstyrka décharge för 1890 års

förvaltning.

Stockholm den 18 April 1890

Jos Müller F. Stocklassa

Skålarnes rad börjades af herr Präses som

utbragde den första skålen för den andliga

och värdsliga maktens högsta representanter

Påfve Leo XIII samt Konung Oskar II,

hvilka besvarades med ett 9 faldigt hurra!!!

Herr Präses uppläste äfven ett telegram som

Var afsänd från den ap.Vikarien i paris.

”telegrammet var af följande lydelse.”

”Många hälsningar till

föreningen och alla gäster.”

Äfven för honom höjdes en skål och

besvarades densamma med ett 5-faldigt

hurra! Präses reste sig åter och inbjöd

de närvarande att dricka en välgångskål

för de Katols-handtvf-general-Präses i

Köln, Monsign. Schäffer som i dag

firade sitt 25 åriga Jubileum såsom

general-Präses och genom ett 4 falldigt

hurra!! tillkänngifva sitt bifall till

följande lyckönskningstelegram som Präses

vid middagstiden afsänd till Jubilaren.

Monsig Schäffer-Gesellenhaus-Köln

Stockholm Werein sendet seinem

General-Präses herzliche glückwünsche,

wiel trost wenig sorgen.

Herr Pastor Lieber tog derpå till orda och

riktade till medlemamrne allvarliga samt

behjärtansvärda ord, framhållande de

Kat.föreningrnas nödvändighet och nytta.

En medlem som i många år varit förenin-

gen tillgifven, men som personligen ej kunde

närvara vid de n högtidliga årsfesten i anse-

ende till att bostaden syntes vara någodt

för långt borta från föreningen – brefvet

daterat från Gefle härörde från en i

murareskrået i Schlesien upptagen medlem.

Det bekanta innehållet som vittnade att

titteln murare ej var någodt löst antaget

ord, utan syntes bräfskrifvarens fullt kompe-

tent i sitt fack. Den nutida murareverksam-

heten klandrades skarpt af bräfskrivaren

och fick man en klar inblick i nutidens,

till det yttre pratfulla men fallfärdiga

palastiska hus, emot forna tiders enkla

men massifva byggnader. Man fick

slutligen väta at den som i sitt bräf

titulerade sig såsom muraregesäll ej var

någon annan än pastor grefve Stolberg.

Starka handklappningar belönade den

humoristisge bräfskrifvaren.

Herr Präses föreslog derefter en skål för hedersmedl,

tackande dem för deras hjälp och välviljade

hittills visat föreningen . Herr E.Roesler besvarade

skålen med att tacka Präses för hans nit och

uppoffring för föreningen.

Efter måltiden undanstökades borden och den

förut till matsal prydda salen, förvand-

lades till auktionsal. En i yrket behän-

dig auktionist med någodt krokig och blom-

strande näsa utbjöd åt de församlades sin-

na varor. Det mest sevärda af auktions-

sakrna bestod af en tafla i aqvarell före-

ställande ett moviv af Fontaineblau.

Äfven appellsiner såldes och inropades för

ganska höga priser; så att hela summan

af geschäftet utgjorde någodt öfver ( 10Kr).

Den öfvriga delen af qvällen tillbragdes un-

der den angenämaste stämning, och skil-

des man åt senare än vanligt.

Sammanträdet

Söndagen den 26 April.

I föreningsalen hade försiggått en

förändring. Detta märkte och en hvar

som gjorde sitt inträde; ty pianot som

i många år nöjd sig med att stå i

en vrå af salen, syntes trött på sin

anspråkslösa plats och hade det låtit

flytta sig vis á vis mot talarestolen.

Herr Präses uppläste af herr Ahlström

följande föteckning öfver den i Ka-

tolska Kyrkan medverkande sångarne

af den 19 April Josephs-dagen kl.9.fm.

Lieber-Messförrättare

1-T: 1.-B.

Dahlgren Pr.Akt. Stanék. Kormäst

Bröderman. Sång vid Kgl Op. Fogelström. Med.Dokt.

Wahlqvist ” ” Åkerlund(föreningsm)

E.Popp.(föreningsm.)

2.T 2.-B

Myrberg. Fil. Ödman. Grossh.

Wessel. Past Wennerqvist.Sjökapt.

Kiesler. Past.Fil.Dokt. Brehmer. Kamrer

Blomqvist.Kammarsk. Sandahl(föreningsm)

Undertecknad J.A.A.

f.d. Organist

Bakblåsaren obekant

Denna namnförteckning

väckte allmän munterhet.

Präses omnämde att

föreningen hade utsigt

att äfven framdeles kunna

räkna på herr Ahlströms

kraftiga medverkan på

Josephs-festen.

Sammanträdet

Söndagen den 3 Mai.

Herr Präses började åter sina föredrag

som en tid legat nere, och utgjrode ämnet

för denna afton om Cathacomberna.

Genom denna gripande skildring kunde

man i andanom stiga ned i dessa under-

jordiska gångar och rum och vara vittne

till denna tids strider och fösakelser;

en bjert kontrast mot nutidens Christnes

fruktan för lidanden och förfölljelse.

Efter föredraget frågade herr Präses om

det ej vore tid att tänka på en utflykt,

eller att i god tid öfvernskomma om

en dylik. De flästa af de närvarande

voro hågade för en utfärd i det gröna,

och blef frågan, hvart man skulle

först göra sin första utflykt. Herr Hepp

föreslog Ulriksdahl, men som all ut-

skänkningrätt och äfven ölförsäljning

derstädes vore förbjuden; så lofvade

herr Hepp att anskaffa gratis Pilsner

öl. Anbudet var välkommet för hvar

och en. Man enades att träffas vid

3.- tiden å bryggan vid Stallmästaregården

för att med ångbåten begifva sig ditut.

Man skulle ännu närmare bestämma

och ena sig om utflykten vid en näst kom-

mande sammankomst.

De från Josephs-festen öfverblifna cigarr-

rerna utdelades nu åt de närvarande

och roade man sig den öfriga tiden med

de i föreningen befintliga spelen.

Sammanträdet

Kristi Himmelfärdsdag

Torsdagen den 7 Mai

Från föreningensalen tycktes de närvarande

finna ett stort nöje att åse den nu på-

började kyrkobyggnaden, hvilkas murar

redan började resa sig. En medlem be-

rättade dessemellan om sina minnen från

militärlifvet, som exempel huru man

i smyg använd tegelstenar i stället

för tvål för att tvätta sina kläder med,

och många andra pojkstreck: så att

man således genom denna bekännelse

fick en klar inblick i det för öfrigt

så mönstergilla militärlifvet.

En appelsin antagligen qvar från Josephs-

festen bortspelades genom dominospelet.

Men vinnaren fick först tillegna sig

densamma efter att hafva erlagt spelaf-

giften för fjärde(4) gången, aldenstund

hvarje spel afstängdes och ingen blef

den rättmätige vinnaren. Man erhöll äfven

denna qväll hvar sin cigarr och syntes cigarr-

lådan inom kort blifva aldeles utplundrad.

Sammanträdet

Söndagen den 10 mai.

Det härliga vädret hade ingifvit mer än

en medlem lusten att ströfva omkring i skog

och mark; derom vittnade den fåtaligt

besökta föreningssalen. Men de få medlem-

mar som uppsökt föreningsalen vid Götgat.

No 46 – tycktes förströ sig i att omtala veckans

Händelser, isynnerhet om den Björnstjernska

debatten i 1sta kammaren angåend äkten-

skapet af olika trossamfund och hvarvid

Präses anmärkte att Katolska Kyrkan ej

kome att lida af förslagets antagande,

fastän detta nog af motionären åsyftades.

Om den blifvande utflykten upplyste herr

Präses att det skulle säkert bestämmas

Pingstdagarne. Samma afton infann sig

i föreningen ett förlorat får som lång tid

ej funnit rätta vägen till fårahuset, och

godtgjorde han sitt uteblifvande genom

att inbetala ett års inträdesafgifter.

Sammanträdet (Pingstdagen)

Söndagen den 17 Mai

Med det vackra vädret kommo några

medlemmar på idén att återigen försöka

med kägelspelning. På eftermiddagen infunno

sig blott några få, men längre fram åt

aftonen ökades antalet alt mer och mer

och striden mellan de täflande blef ganska

het. De gamla kägelspelarne hade ej för-

lorat nogodt af sin skicklighet i att sköta

klotet och måste den stålte kägelkonungen

omgifven af sin lifvakt, oupphörligen gif-

va vika och falla för de stridandes bomber.

Spelet fortsattes till kl ½ 10, derefter be-

gaf man sig upp i föreningsalen; frågan om

utflykten nästkommande söndag bestämdes

nu, hvarvid herr Hepp upplyste att det

fans blott en båt som då ännu gick till

Ulriksdal – och att tiden för dess afgång

var 2 –och- 4. man enades om fyra båten.

En medlem som ansåg sig ej hafva råd

att deltaga i den gemensamma sexan, som

man på kvällen skulle förtära, gag en

medlem anledning till att afstå från sin

sexa, aldenstund läkaren förbjudit det

och skänkte således sin del åt den strand-

satte medlemmen, hvilken hjärtligt tackade

för det erbjudna förslaget och lofvade att

taga hand om det utlofvade ölfatet, så att

det ankom till bestämmelseorten. Starka

handklappningar belönade denna lilla

episod. Bland de närvarande märktes

herr Prescher hvilken med fru lofade

att deltaga i utflykten.

Annandag Pingst

Under Pingshelgen plägar ju

Stockholmsborna göra sina första utflykter

till omgifningarne. Det var då ej underligt

att föreningsalen denna dag var fåtaligt

besökt. Dominospelningen utgjorde också de

närvarandes förströelse likaså biljardspelet:

men man gladdes åt utflykten nästkomm söndag.

Söndagen den 24 Mai

Utflykten till Ulriksdal

Af den från gårdagen så molnbetäckta

himlen syntes i dag ej ett spår. En klar

lysande sol hälsade dagen och satte en

hvar i den rätta vårstämningen.

Vid fyratiden som var öfverenskommit sam-

lades deltagarna vid Stallmästaregården

för att med ångbåt begifva it till Ulriksdal.

Under den korta men angenäma färden

kunde man taga i betraktande de vackert

belägna och smakfult dekorerade villorna

som undfägnade ögat. Ankommen till

Ulriksdal uppsökte man ett vackert

ställe och fann verkligen en gräsbelagd

kulle in i parken. Det utlofvade pilsner-

ölet skulle strax afprofvas: som brygg-

mästaren herr Hepp hade haft den god-

heten att medtaga glas för hvar och en,

så fylldes dessa in pleno och drack man

i den fria naturen en gemensam skål för

föreningen och för herr Hepp som visat

sig så frikostig. Utom ölen undfägnades man

äfven med utsökta sötsaker, såsom

Chockolad, Pastejer, marmelad, karameller

och appelsiner, som sockerbagaren herr

Prescher haft godheten att medtaga från

sitt eget fabrikat. Hvar gängluder/genljuder

väl sångens toner klarare och var gifves

ett echo tydligare en under skogens lum-

miga träd. Schöna Mai uppstämdes

för att hälsa den i sin fulla skrud

stående naturen. Tvänne fosterländska sånger

”Vintern rasat ut bland våra fjällar”, samt

Du gamla du friska afsjungos med hänfö-

Relse. Efte att hafva roat sig under nå-

gra timmar i det gröna, anträddes återresan

till staden. Man enades att intaga en ge-

mensam sexa i Strömsborg. Ankommen

dit tog medlemmarne i besittning festvå-

ningen en trappa upp. Aptiten syntes god

hos hvar och en och de läckra rätterna

kunde ej annat än öka densamma.

Man satt nu och njöt både af den goda

Amten och af den härliga musiken som

Spelade på den täckta holmen. Efter att

hafva ätit sig riktigt mätt begaf man

sig i ett angränsande rum der kaffe intogs.

En medlem hade den godheten att bjuda

sna kamrater på punsch och med den

svänska nektarn skålade man sins

emellan och tackade för bjudningen.

Kl. närmare half elfva (1/2 11) bröt man

upp, önskade hvar andra en god hvila.

Sammanträdet

Söndagen den 1 Juni

Några medlemmar gåfvo sig det nöjet

Innan de gingo i föreningsalen att under

söka källarne under den nya kyrkan,

och uttryckte de sin beundran öfver de

präktiga hvalfven. Herr Präses upplyste de

närvarande att han nästa söndag skulle säga

ett farväl åt föreningen, alldenstund han

ämnade göra en utrikes resa. En

medlem var naif nog att föranleda

herr Präses att nästkommande söndag

få dricka herr Präses afskedskål,

hvilket herr Präses och lofvade.

Herr Präses uppläste äfven ett bräf ifrån

medl – E.Notini, daterad Norrköping,

och hvari denne beklagar att ej Norr-

Köping egde de vackra promenader

och omgifningar som Stockholm är

så rik på. Slutligen gladde det honom

att möjligtvis kunna i Norrköping få

träffa herr Präses på genomresa till

Tyskland.

Sammanträdet

Söndagen den 7 Juni

Man insåg att det var sista söndagen

före afresan som Präses ledde sam-

manträdet; ty ett större antal med-

lemmar hade infunnit sig i den goda

afsigten att säga honom sitt farväl.

Herr Präses tillkännagaf det äfven

själf och framhöll att det ej blott var

en rekreationsresa som han ämnade

företaga, utan också, och framförallt

en affärsresa då ju kyrkan allt mer

höjde sig. Herr Präses lät derefter upp-

korka tvänne buteljer vin; glassen framsattes

samt fylles, hvar och en fattar sitt glas,

men innan de klinga för afskedet

så beder herr Präses de närvarande att ej

glömma honom under hans resa utan måtte

de beledsaga honom med sina böner.

Herr Präses hoppades af sin resa och i synner-

het af det allmänna Präsides-mötet som i

Augusti skulle hållas i Köln, vinna allt

mera erfarenheter angående föreningslifvet;

samt för att så efter lycklig hemkomst,

kunna med större ifver än hittills egna

sig åt föreningen. Slutligen upptog herr Präses

till porvisoriska medlemmar her Joseph Degen

samt fabrikör Prescher. Herr Präses skålade

först med de sistnämda och sedermera med

hvar och en af de öfriga. En melem föreslog i före-

ningens namn en skål för Präses; lyckönskande herr

Präses en lycklig resa, samt utbragte slutligen

ett en-faldigt hurra!!! Hvilket enhälligt besvarades.

Sammanträdet

Söndagen den 14 Juni

Man skulle tänkt att flere medlem-

mar under herr Präses frånvaro skulle

också ta sig ferier; men så var ej fallet.

Ett vackert antal medlemmar infunno sig

denna första afton och roade sig med

de muntraste sånger. En musikalisk

begåfvad medlem sjung en imitation

a violoncellen hvilka belönades med

lifliga applåder och bravorop: synner-

ligen nöjd med et allmänna bifallet

sjöng samma medlem ett slags potpouri

utaf egen composition och slog äfven

den an på de närvarande. Medlem-

marne syntes verkligen uppmuntrade

genom dessa sånger och öfverenskom man

att gemensamt sjunga den kända

skolvisan om ”Gubben Noak”.

Att detta konstnummer lifligt applåde-

rades förstås af sig själf. Slutligen tyckte

de musikaliske medlemmarne att man

borde afsluta den muntra aftonen med

en känd fosterländsk sång: Men hvilken

sång klingar vackrare för den svänske

ungdomen eller den svänska arbetaren,

än ”Du gamla, du friska, du fjäll-

höga nord”. Den blef och stående

afsjungen med lust och glädje och tyck-

te de närvarande att man gemensamt

tillbringat en angenäm och munter afton-

stund.

Sammanträdet

Söndagen den 21 Juni

De ännu för kägelsporten längtande

medlemmarne infunno sig denna eftermiddag

för att klå hvarandra och oaktadt att

bland de närvarande ej märktes några

kägelkungar, så hindrade det dock ej att

bataillonen rätt ofta upprepades. De täflande

höllo sig nästan jemnstarka och synes det

som om konsten att slå käglor är blott

öfning och att man ej bör fälla modet

för några bommar. Denna afton vistades

man ej i föreningsalen, alldenstund man

ville njuta af den stilla och fridfulla afton-

stunden.

Sammanträdet

Söndagen den 5 Juli

Enligt överenskommelse begaf man sig

till det beprisade Nacka för att ge-

mensamt roa sig. De som ej voro hågade

att deltaga i Kägelspelningen förstodo

att på annat sätt förströ sig; såsom med

en liten färd i båt på hammarby sjö eller

genom fiske. Men fiskarne ville ej nappa

på de utlagda betena och förgäves kas-

tades krokarna å olika ställen , men fisk

syntes ej till. Glansmumret för aftonen

utgjordes emellertid af de fotograferingar

som en medlem beredvilligt åtog sig.

I trenne olika ställningr aftogos med-

lemmar, hvarefter amatören särskild

aftog de medlemmars fruar som medföljd.

Kl. 9- begaf man sig för att intag

gemensam sexa: men rätt belåten med

den beramade sexan syntes man ej, all-

denstund några rätter ej vorp färska, så

att appetiten derigenom minskades; hvar-

före och kaffet med tillbehör instäldes.

Man anträdde återfärden redan vid

½ 10 tiden, hvilket syntes ganska

ovanligt mot föregående utflykten, och

föredrog man att kanalvägen återkom-

ma vid Stockholm.

Sammanträdet

Söndagen den 12 Juli

Medan en del af föreningsmedlemmarna

hade med det nyfikna Stockholm be-

gifvit sit ut i det våta elementet för att

bese de franska örlogsfartygen vid Träl-

hafvet, så hade en annan liten trägen

trupp begifvit sig i Kägelbanan för att

utbilda sig i denna sport. Inkomsten

var ringa, hvilket bevisar att de täflande

följde hvarandra hack i häl. Som det

var första söndagen i mån begaf man

sig i föreningsalen för att betala sina

afgifter. Under aftonens lopp anlände den

apos. Vikarien i sällskap med herr Direktör

Schmitzler. Den från föregående söndagen

kända fotografiamatören hade denna

gång medtagit profkorten, så att hvar och

en kunde bli i stånd att se sitt vackra

ansigte. Den ap. Vikarien var förtjust öfver

de lyckade porträtten, men gorde dock några

roliga anmärkningar mot en och annans

ovanligt glada utseende. En nästkommande

utflykt kom äfven på tal och frågade herr

Vikarien om man kunde uppskjuta den till

2 söndagen i Augusti, då tillfället erbjöd

honom att deltaga och lofvade han äfven

att sörja för den lekamliga födan.

Sammanträdet

Söndagen den 19 Juli

Få voro de medlemmar som infunno sig till

denna dags Kägelspelning. Men lusten att

öfverträffa hvarandra låg hos hvar och en,

och af säkra och beräknade slag såg man

kloten rulla fram och omkullstöta den lille

tappra truppen, som alltid reste sig efter

nederlaget för att åter emotstå ett nytt angrepp.

Men ehuru de flesta kasten förtjente ett

beröm, så funnos deremot andra, som med

en viss skicklighet gjorde allt för ofta be-

kantskap med klotrännan eller friade till

en fattig enka, hvarvid gratulationerna nog

icke uteblefo. Att vid kvällskvisten gå

upp i föreningslokalen tycktes vara för tråkigt

och olämpligt vid denna årstid, utan föredrog

man att i maklig promenad vända hem

och sofva godt.

21

Protokoll

ifrån och med

den 26 Juli 1891 – 6 Dec.

Sammanträdet

Söndagen den 26 Juli 1891

Bland kägelspelarne syntes denna daag

äfven sådanan som annars sällan bruka

slå, af fruktan att stå för långt efter:

de ville begagna tillfälle att upplifva sig

i denna sport för att möjligtvis en annan

gång bjuda de välkända kägelamatörerne

spetsen. Kl.-9- var man trött på ”spelet”

hvilket och afblåstes. Sedan gick man

några minuter upp i föreningsalen och klar-

gjorde den dagens inkomster och utgifter.

Sammanträdet

Söndagen den 2 Augusti

Många medlemmar hade nog lockats af det

härliga vädret som rådde hela dagen, eller

af någon sommarkonsert som det musikälskan-

de Stockholm är så rik på. De medlem-

mar som infunnit sig roade sig emellertid

med det än en gång gängse kägelspelet,

hvarefter de vid kvällskvisten begåfvo sig i

föreningsalen der nästkommande söndags

utflykt kom på tal. Som det redan hade

blifvit önskat att återigen hälsa på Lidingöbro,

fick förslaget dervid bero.

Sammanträdet

Söndagen den 9 Augusti

Utflykt till Lidingöbro

Gynnad af det härligaste väder företog

föreningen sin länge bebådade utflykt till

Lidingöbro i ångslupen Frigg kl.3-em.

Vid framkomsten dit hade redan tvänne

Medlemmar som ehuru för sent anlände

till Frigg begifvit sig ut med Brage.

Nu ippdukades ett stort kaffebord för de

till ett 20tal uppgående medlemmarne, som

läto kaffet sig väl smaka, hvarefter de af

medlemmarne som önskade slå käglor begåf-

vo sig i kägelbanan, under det att de

andra äfvensom de närvarande damerna

i Herr Vikariens sällskap företogo en

promenad i de vackra omgifningarne.

Kägelslagningen fortfor tillkl.8 och vi

sade sig herr Reinhartz trots sin ålder-

dom vara en skicklig kägelslagare.

Vid ½ 9 tiden serverades sex 1 trp upp

i värdshuset och hade nu antalet dltagare

vuxit till 26 deribland tvänne af herr

Vikarien inbjudna pesoner.

Medlemmarne läto sig denväl arrangerade

rikhaltiga sexan väl smaka hvilket

tydligen visade att så väl promenaden

i den fria luften, som kägelspelningen i den

fria luften gjort dem hungriga.

Efter sexan intogs kaffe med tillbehör

i ett af smårummen, hvarvid herr Vikarien

begärde ordet och höll ett tal hvari han

bjöd alla vara hjärtligt välkomna, och

som det ej varit honom förunnadt att bevista

Josephs-festen, hade han idag valat vara

tillsammans med föreningen. Herr Vikariens

tal åtföljdes af ett lefve samt ett 4-faldigt

hurra! Härpå anhöll herr Cormeiyom

ordet. Han tackade herr Vikarien i alla

deltagarnes vägnar för den angenäma dag han

beredt dem, den välvilja o omtanke samt

det bevis på tillgifvenhet medlemmarne i dag

rönt. Åter utbragdes ett lefve som åt-

följdes af hurrarop.

Herefter föreslogs af en medlem en skål för

föreningens frånvarande Präses hvari alla

medlemmarne instämde och besvarades på sam-

ma sätt som förr. Nu följde sången i

massa. Vid 10 tiden skedde uppbrott och

begåfvo sig en del af medlemmarne hem med

samma ångbåt hvarmed de kommit; en an-

nan del, deribland herr Vikarien företogo

hemfärden till fots öfver Djurgården i den

härliga Augustiqvvällen. Utflykten skulle

säkerligen länge förbli inpråglad i medlemm-

marnes minne, såsom en af de angenämaste

och dessutom den mest kostsamma, då alla

utgifter liqviderades af herr Vikarien.

Sammanträdet

Söndagen den 16 Augusti

De från föregående söndag så talrikt

representerade medlemmarne, syntes denna

söndags eftermiddag ej till.

Blott en bråkdel deraf, eller med an-

dra ord den gamla stammen var på

sin post, och som goda vänner enades de

om att slå käglor och genom detta oskyl-

diga nöje förströ sig denna eftermiddag.

Sammanträdet

Söndagen dn 23 Augusti

Denna eftermiddag hade blott tvänne

kägelspelare infunnit sig, men så vore

de också utaf den bästa sorten. I brist på

kägelresare fingo de begge kägelkonungarne

komma hvarandra till hjälp och för hvar-

and ra uppställa käglorna, tills slutligen

en nyankommen medlem förbarmade sig

öfver dem och åtog sig kägelrearens syssla.

Som nattens skuggor redan voro i annal-

kande fann man för godt att bege sig alla

i föreningsalen, der äfven nöje och träfnad

eh häller uteblefvo. En medlem började

nemligen att traktera pianot och sätta

lif och lust i mången på hvars och en och

ej minst på herr Dahl som uppmuntradt af

pianots toner började så småningom blädd-

ra i sångboken och kom slutligen till sitt

älsklingsnummer, ”Stilla skugger bräda sig i qvällen”.

Sångaren utförde detsamma efter egen composi-

tion, äfven ett anna t af sångaren omtyckt

stycke utfördes med kläm och det var

”Du undersköna Dal” lifliga applåder belö-

nade sångaren. Speldosan tjänstgjorde äfven

för aftonen till allas belåtenhet. Man syntes

denna kväll hafva stort förtroende för herr

Dahl, alldestund man uppmanade honom

att än en gång hålla ett föredrag om Wester¨ås

domkyrka. Efte någon tväkan gick herr Dahl

medlemmarne till mötes och utveckalde i ett

med värme och hänförelse framsagt tal öfver

denna historiska tid och visserligen bör tilläggas

att talaren borde mera förtjäna sina åhörares

bifall än skratt och kan det tilläggas att ta-

laren ej skulle blifvit åhörd med ironi om

han ej hade haft det en gång klingande nam-

net Dahl. En medlem företog sig äfven

det ovanliga att uppläsa 1880 års protokoll

som handlade om en företagen utflykt:

Enligt skrifvelsen fick man erfara att då

tröttades man ej vid att bära at matkorgar i

det gröna och på samma gång göra utflykten

mera familiär än nutidens mera bekväma

sexor. Samma föreläsare förflyttade med-

lemmarne till samma års Julfest i föreningsa-

len och kunde det ej annat än intressera de

närvarande.

Sammanträdet

Söndagen den 30 Augusti

Redan på förmiddagen hade af några med-

lemmar försports att herr Präses återkommit

från sin utändska resa, hvarpå några med-

lemmar efter 9-messan samt sedermera vid

5-tiden uppvaktade herr Präses och lyckön-

skade herr Präses välkommen åter och lofvade

denne att deltaga i kägelspelet. Bland de

täflande märktes för första gången utom herr

Präses äfven herr Jean Rèmy som ville profva

om de svänska kloten rullade lika säkert

som de belgiska. Han syntes och belåten med

sina kast och undantaga vi bomamrne, be-

kantskapen med en enka eller tvänne änkor,

så kunde herr jean Remy glädja sig åt för-

utom 7 eller 8 dubbla åt en och an-

nan bataillon. Herr Jean Rémy som i

dag trodde sig för sista gången bevista för-

eningen trakterde godhetsfullt de närvar-

rande på öl. Till herr Rollowietz beröm

och heder bör anmärkas att det var 1sta

gången som han försökte att med en hand

kasta klotet, hvilket förut alltid omfam-

nades med begge händerna. Belöningen för

försöket blef 8 Dubbla och hoppades herr

Rollowietz att äfven hädenefter fortsätta

med en hand. Som skymningen började in-

träda och omöjliggjorde vidare fortsättning

med spelet, begaf man sig vid ½ 8 tiden

upp i lokalen. Som Präses för 1sta gången

i afton åter presiderade föreningens samman-

komst, så ville de närvarande på ett hög-

tidligt sätt hälsa honom välkommen i före-

ningsalen hvilken dagen till ära var rikligt

eklaterat. Medan man väntade på herr Präses

ankomst, företog sig herr remy att på ett

mästerligt sätt utföra vissa pianostycken och

syntes des slå an på de närvarandes musikaliska

öron. Herr Remy tog sig äfven friheten att i

ett kortare tal lyckönska föreningen fortfaran-

de framgång och ömsesidig medverkan, hvarvid

han humoristiskt betonade att ehuru många sto-

lar stodo oupptagne, så vore dermot de upp-

tgne besatta af sådana medlemmar som kände

honom åratal tillbaka och slutade talaren med

att utbringa föreningens skål, hvilket och för-

verkligades derigenom att herr Remy återigen lät

fylla glasen. Samtidigt anlände herr Präses som

efter att hafva tryckt hvar och en handen, öpp-

nade en ask och till allas öfverraskning visade

de af honom i Tyskland bestälda föreningsteck-

nen. Hvad enkelhet och smak beträffar syn-

tes herr Präses ej ha kunnat bestält någodt bättre:

märkena äro sammansatta af en rosett i de

påfliga och svenska färgerna samt kantade af

de tyska färgerna för att visa att moderförenin-

gen är i Köln. I mitten prydes föreningsteck-

net af Josephsbilden. Det billiga priset af

50-öre som de betingade gaf anledning till

att alla de närvarande strax köpte det om-

tyckta märket och fäste det vid bröstet. I

förening med den rikt eklaterade salen kunde

man tro sig midt i Josephsfesten, alldenstund

det brukas blott på denna dag offentligen bäras.

Man ville inviga dessa föreningsmärken ge-

nom afsjungandet af föreningens valspråk.

Derefter besteg herr Präses talarstolen och efter

att hafva hälsat föreningen med det kända

valspråket:” Gud välsigne det häderliga handt-

verket”: tolkade herr Präses sin glädje, öfver

att åter vara mitt ibland föreningen. Herr Präses

lofvade att i andra sammanträden berätta sina

erfarenheter af resan, dock önskade herr Präses den-

na qväll säga några ord om den h.Rocken som just

under denna tid utställes högtidligen i Trier och ville

herr Präses bevisa och för medlemmarne klargöra denna

dyrbara reliks äkthet gentemot de falska inkast och

hån som en otrogen pers sökte rikta mot denna af alla

Katoliker så värderade relik.

Sammanträdet

Söndagen den 6 September.

Som någonting egendomligt för denna sön-

dag var att samma dag firade herr Präses

sin födelsedag. Redan på morgonen hade

några föreningsmedlemmar kommit för att

i föreningens namn gratulera herr Präses

och dermed spreds kännedomen derom bland

de öfriga medlemmarne, så att herr Präses ej

kunde låta sin födelsedag passera obemärkt

denna afton. Enligt seden så luktade med-

lemmarne att samma kväll måste någodt

godt vankas, och blefvo de och öfvertygade

derom då trenne medlemamr inkommo med

vinbuteljer, en större korg äpplen och en finfin

tårta. Kort derefter anlände herr Präses hvilken

af medlemmarne hjärtligt gratulerades. Men

innan det skulle till plundring af de framsatta

sakerna ville herr Präses börja sina föredrag

om den utrikes resa som han nu lyckligt full-

bordat. I detta första föredrag berättade Präses

om mötet med föreningsmedl. Ed. Notini i

Norrköping, om sin vistelse i Malmö och

Köpenhamn, vidare beskref herr Präses resan öfver

Fyn, vistelsen i Odense, i hvars Domkyrka

den hel. Konung Knuts ben hvila. Äfven om-

nämde Präses sitt möte med forna studiekam-

raten i Fredericia på Julland, Uppehållet

i Flensburg der Präses tappat 5-kronor och fick

20 tillbaka, i Köln och Lübeck der Präses ge-

Nom en tillfällighet mötte f.d. konsul

F.Frost och besåg den nya Katolska Kyrkan.

Efter föredraget ficm man smaka på de läckra

äpplena och den fina tårtan. Det röda vinet

var af utmärkt qvalitet och de tvänne fram-

satta buteljerna förslogo ej, utan måste äfven

den tredje afprovas. Att den rara tårtan

gorde sällskap med vinet, var gifven sak.

Enligt någon medlems önskan att dylika kalas

ofta måtte upprepas, fick samm strax till

svar af herr Präses att söndagen derpå ej skulle

blifva så fet.

Sammanträdet

Söndagen den 13 September

Herr Präses fortsatter sitt föredrag om den

utrikes resa han företagit, berättade om sin

vistelse i ”Schwerin”, hvarest han också be-

sökte Handtverkaref. Derstädes; mötet i

Hamburg med f.d. Vice Präses i Stock-

holms förening Pastor Theising som derstädes

bygger en stor romansk kyrka med två

väldiga torn. Resan öfver Bremen till

Kettenburg- der Präses varit Slottskaplan.

Särskild beskref herr Präses sin vistelse i han-

nover – hvarest han besökte den nya maria-

kyrkan som eger den beryktade Centerledaren

Windhout graf, vid hvilken han också läst

Messan. Tillslut beskref Präses det vackra

Sauerland i Westhfalen der floden Ruhr

med sina härliga dalar tjusar de resandes

ögon. Efter föredraget kom årets sista utflykt

på tal och blef frågan hvar man lämpligast

skulle fira den. Herr Präses föreslog att med

ångbåt begifva sig till Drottningholm och der-

ifrån till fots återvända till staden strandade

mot de bortskämda Stockholmarnes ovilja

med en sådan ansträngning. Efter att flera

förslag omintetgjorts öfverenskom man att med

en utflykt till Ldingöbro göra slut på

sommarnöjena. Samma kväll började

åter uppläsningen af protokollet, som

under Präses frånvaro hade hvilat.

Söndagen den 20 September

Utflykten till Lidingöbro

Fyra medlemmar af gamla stammen,

deribland farbror Reinhardtz inberäknad,

tyckte att i stället för att taga båten, man

kunde lika gerna taga en dråska och direkt

fara ut till uppgifna ställe, då två af dem

hade svårt för att gå. Som de voro de först-

kommande till värdshuset, slogo de sig ned

vid ett hörn under verandan med utsikt åt

den täcka fjorden och höll just på med att

intaga kaffe då Präses med seniorn anlände:

nytt kaffe rekvirerades för de ankomna och

satt man der i all sköns ro, väntande på att

Kägelbanan skulle blifva klar. Under tiden

plundrades herr Präses på af honom medhafda

cigarrerna. Nu steg man i kägelbanan för att

profva densamme. Början var svår och bom-

marne de vanliga; men småningom kommo

några på det klara med banans läge. Man öfver-

enskom att för hvarje bom betala 1 öre för

att dermed bestrida utgiften åt kägelresaren och

man behöfde ej frökta att kägelresarens pen-

ning skulle blifva för liten, ty oaktadt alla

utan undantag slogo åtmintone en batillon,

så slogo hvar och en i medletal 12 bommar,

deribland en öfver 20, någodt som roade

allesammans. Kägelspelet bedrefs med lif

och lust. Priset en låda cigarrer vans af herr

Rollowicz. Kl 8. bröt man upp för att till

fots begifva sig till Allhambra restaurant för

att intaga gemensam sexa. Som det härli-

gaste månsken rådde denna afton, kunde man

i promenade sakta mak genom skog och

lund njuta af det mest förtjusande skådespel

naturen kan erbjuda. Ankommen till Alhambra

togs en privatsal i anspråk och kunde man ef-

ter den sköna promenaden äfven förse sin

kropp med en utmärkt sexa. Den största

familiarite och vänskap rådde bland de när-

varande och under glam och skämt tillän-

dalöp aftonen. Derefter bröt man upp, ankommen

i det fria stog en omnibus ledig, man rådfråga-

de kusken om priset att köra medlemmarne till

Slussen för ett öfverenskommet pris., hvilket han

efter någon tvekan åtog sig för 2 kronor jemt

drickspengar. Som de flesta bodde påsöder, så var

denna omnibus mycket lämplig och som några

påstodo, bar det i väg med 10 knopps fart.

På Gustaf Adolfs torg skildes norrborna från

söderborna och alla voro mycket belåtna med

denna sista utflykt.

Sammanträdet

Söndagen den 26 September

Som nästkommande söndag den efterläng-

tade pristäflingen skulle ega rum, så

hade de mest hågade för denna sport in-

funnit sig i kägelbanan för att öfva sig i

den kommande täflingen. Lyckan syntes

ej visa någon särdeles bevågen, ty äfven de annars

mest skickliga gjorde bommar eller enkor.

Man hoppades hvar och en att lyckas bättre

Vid den allmänna täflingen, nästkomman-

de söndag. I föreningsalen tillkännagaf herr

Präses i anledning af 500 årsdagen af den

hel. Birgitta, den önskan att föreningen

måtte enligt sedvänja infinna sig vid Herrans

bord: äfven tillkännagaf herr Präses att tvänne

vackra pris blifvit skänkta för Käggeltfäflingen.

Derefter fortsatte Präses sitt föredrag om resan

och skildrade i afton sin fotvandring i det här-

liga Sauerland, besöket i Meschede

hos för Sverigeintresserade personer, resan

till Astenberget hvarifrån man har en utsikt

så långt som till Rhenlandet; vidare skil-

drade Präses befolkningens reliositet samt inte-

resse för missionen, så att en flickskola på

landet bidrog med öfver 20 Kronor till

sankt Eriks Kyrkan. Sedan omnämde Präses

huru han i Hagen i Westfahlen bestält

nya föreningstecken och besöket hos handtverkaref.

Derstedes. Slutet på föredraget utgjordes af

En beskrifning af den vackra konstnärstaden

Düsseldorf där Präses lyckades samlla bidrag

för kyrkan fastän staden själf behöfver flera

nya kyrkor. Som sångarne voro nästan alla

samlade, så fick man ånyo höra en och annan

fosterländsk sång, hvaribland det vackra

styckt ”Stå stark du ljusets riddarvakt”

med lust afsjungs.

Sammanträdet

Söndagen den 4 Oktober

Pristäflingens dag hade randat. De

för detta ändamål intresserade med-

lemmarne kommo och alla i den goda

afsigten att vinna ett pris. Kl. ½ 6

börjades täflingen. Bestämd och med

beräkning rullade kloten åstad för att

om möjligt fulgöra sin herres vilja

och de arma käglorna voro hårt ansatta,

dock emellanåt saktade klotet sitt för-

störelseverk och skyndade klotet i stället

blygsamt längs rännan eller för att i förbi-

gående knuffa om kull en fattig enka, och

eget att anmärka syntes föreningens s.k.

gamle farbror (Reinhartz) särdeles omhulda

enkorna, alldenstund han ofredade sex(6) en-

kor i sex olika kast: någodt som väck-

te allmän munterhet bland de närvarande.

Mot skymningen eklärades hela banan

med kulörta lyktor och tädde sig den

nu i festskrud. Tiden led mot slutet,

den ene öfverhoppade den andre, för att åter

igen blifva öfverhoppat af en nästkommande

men de som vid slutet behållit sin ställning

gåfvo ej mera vika och oaktadt en och

annan försökte ännu att ändra situati-

onen, så halb det ej. Kl ½ -8 som öfver-

enskommit var, afblostes spelet och de tvän-

ne utsatta priser utdelades: nemligen

1sta priset – en låda cigarrer, skänkt af

herr Präses, eröfrades af herr Ekstrand och

2dra priset – ett reseminne af herr Präses resa,

nemligen en afbildning af den hel. Rocken

i Trier, infattad i en smakfull ram, vanns

af herr Schoedel. De öfriga gingo dock

ej tomhända ur käggelbanan, utan erhöllo

de en hvar en cigarr, som pristagaren god-

hetsfult delade med sig.

Af de åtta(8) täflande slogos 3,450

käglor, i medeltal 20 per man, hvilket är

ett ganska vackert resultat.

Uppkommen i föreningsalen fortsatte herr

Präses sina föredrag om resan och berättade

om sin vistelse i universitetstaden Bonn,

festligheterna derstädes för biskopen som

ditkommit för att utdela Bekräftelsens

Sakrament, hvarvid staden Bonn visste

den största tillgifvenhet för och orubblig trohet

mot kyrkan. Derefter skildrade herr Präses

den romantiska Rhentrakten, hur floden

slingrar sig kring Schifferbergen, som på

sina höjder äro odlade med vinberg

och medeltidsborgar. Särskild omnämde

Präses det vackra pastors-bostället i Bacherat,

hvarifrån man hade den härligaste utsikten.

Under Präses vistelse derstädes hade anländ

nio resande handtverkare, ditlockade kan-

ske också af vägens romantiska skönhet.

I föredragets senare del skildrade Präses

resan till Wiesbaden och Mainz, samt

vistelsen i Oderwald, der han

hos sin vän i Kyrkan i Murrenbach hade kollet-

terat hos bönderna som ochså alla utan undantag

lemnat sitt bidrag till St Eriks Kyrkan.

Messan hade herr Präses derstädes hvarje mor-

gon läst kl ½-6 hvilken besvistades till större

delen af byns barn.

Sammanträdet

Söndagen den 11 Oktober

På morgonen då det ju var 500 årsdagen

af den h Birgittas kanonisering begick för-

eningen sin nattvardsgång. Någon större fest-

lighet i föreningsalen förspordes dock ej. Eno

medlem af den äkta svänska rasen ville dock

framhålla dagens betydelse, genom att fästa det

nya föreningsmärket på bröstet. Idén var god

och kund den äfven hafva efterföljd af de

öfriga. Herr Präses fortsatte sitt föredrag, hvar

vid den härliga romanska Domkyrkan i Speyer,

resan öfver den gungande järnvägsbron i Baden

och detta landets vackra hufvudstad Karlsruhe

först beskrefs. Derefter fick man höra om

Präses resa till Stuttgart, hvrvid som hela

järnvägståg med fabriksarbetare afgingo från

de stora fabriksdistrikten. Föredragets sista

del skildrade resan från Stuttgart öfver reue

alp till Tübingen-Sigmaringen, samt vidare

till Schweiz, vistandet i Rappenwyl, Ein-

ziedeln och Zürich

Sammanträdet

Söndagen den 18 Oktober

Ännu en gång samlades medlemmarne i kägel-

banan och det för sista gången på denna plats,

ty ett par dagar derefter skulle banan ned-

tagas för att flyttas till ett annat ställe i trädgården

Som man slog för sista gången, så ville

medlemmarne visa en gång för alla hvad de

kund åstadkomma, och detta besvarades äfven

i de många batailloner som slogos t.o.m. af

samma medlem tvänne gånger efter hvar-

andra. Kl. ½ -8 togs farväl af Kägelbanan

och begaf man sig i föreningsalen.

Här återtog Präses sitt föredrag och berättade

om sin vistelse i en schweizisk by i kanto-

nen Thurgau hos en studie kamrat, Bestig-

ningen af Sonnenberg, besöket i Benediktiner

klostret derstedes, resan öfver Schafhausen

och genom Schwartzwaldbanan som går genom

47 tunnlar, hvarvid Präses skildrade vatten-

fallen vid Triberg, vistelsen i Offenbach och

Strasburg, Strasburger Domkyrka med dess

Världsberömda ur och slutligen resan öfver

Saargemünde och Saarburg till Trier der för-

beredelserna gjordes för den h. rockens utställan-

de. Triers fornminnen skildrades och åhördes

med stort intresse.

Denna afton uppträdde åter herr Dahl

såsom sångare och utförde sånger med

titel, ”Stilla skuggor”, efter styckets af-

sjungande blef sångaren formligen applåde-

rat och uppmanat att sjunga da capo:

Men längtan att åter komma hem och sofva

gjorde sångaren oemottaglig för alla böner och

föreställningar. Senare på kvällen framsattes

på bordet kejsarspelet och började medlem-

marne åter intressera sig för detta under

föregående åren så omtyckta spel.

Sammanträdet

Söndag den 25 Oktober

I början af sammnaträdet föll samta-

let på ett egendomligt ”ämne”: nemligen på

skäggväxtens goda oc förmånliga egenska-

per. Några qvicke infall i detta område

tycktes reta skrattmusklerna, ända till dess

att signalklockan äskade till tystnad och

Präses skulle nämligen omtala det allmänna

Präsides-mötet, som den 20 – 21 och 22 Aug.

hållits i Köln och hware Präses deltagit.

Präses omnämde de frågor, önskningar och

förslag som behandlats, samt festtillställ-

ningarne som arrangerats af Kölner-förenin-

gen som känd sig hedrad af att se så många Prä-

sides, bland hvilka en kardinal och en biskop i sin

föreningslokal. Efter föredraget utsattes tvänne

pris, bestående af cigarrer, hvilka genom lotto-

spel kunde vinnas. En stor del af de närva-

rande deltog i spelet och intresset var stort

hos de spelande, men glädjen stod högt i tak

hos de vinannde.

Instundande söndag skulle föreningen samlas

i St Eriks kapell för att enligt sedvänjan

läsa rosenkransbönen för föreningsmedlemmar,

slägtingar och föreningens välgörare.

Sammanträdet

Söndagen den 1 November

Sedan Rosenkransfesten för de aflidne med

åtföljande välsignelser förättats och man åter

samlats i föreningsalen, tillkännagaf Präses att

den påfliga rundskrifvelsen om arbetarefrågan,

af medlemmarne mot en 10 öring kunde förvärfvas.

10-öringarna skulle tillfalla föreningskassan.

Alla närvarande tecknade sitt namn.

Samtalsämnet för aftonen utgjordes mestadels

Af discussioner angående den rådande arbets-

lösheten och öfver den ohejdade konkurrense

som allt mer oroar sinnena och fösämrar

arbetares ställning

Sammanträdet

Söndagen den 8 November

Herr Präses afslutade i kväll föredragen

om sin utländska resa och beskref hemfärden

från Köln till Stockholm, omnämnande

först huru han af Stiftpräses Bergman in-

bjudits till staden Minden vid Wesel och

der hållit ett föredrag om Sverige i handt-

verkareföreningens hus: Också skildrade

Präses trakten kring Minden, ”porta” west-

falika, vistelsen i Osnabrück och Hamburg

sammanträffandet vid Schweriner bangård

med tvänne stockholms-boar, färden öfver

Warnemünde och Getzer med tvänne bryggar-

gossar till Köpenhman, samt slutlgien uppe-

hållet i Malmö der Präses just hade tid att

efterkomma inbjudningen af föreståndarinnan

för Elisabethsystrarna saom hade sin namsdag.

Att Präses återkommit till Stockholm kunde

alla de närvarande öfvertyga sig om, bland

hvilka flere inom de närmaste timmarne hälsat

honom välkommen.

En föreningsmedlem frågade när den siste

pristäflingen i Kägelspel skulle ega rum och

upplyste Präses att resolutionen från

byggnadsnämden om tillstånd att flytta kägel-

banan icke ännu kommit, så att man fick

gifva sig till tåls.

Sammanträdet

Söndagen den 15 November

Herr Präses tillkännagaf att han

ämnade börja en ny serie föredrag om

compassen, och ville her präses för aftonen

blott bereda medlemmarne tillfället att klar-

göra för sig hvilken compass de behöfde.

Den compass som gagnar astronomen i sin

iaktagelse å stjernhimlen, eller compassen

som utvisar för grufarbetaren jordens djupaste

innandöme var det ej: Ej heller var det frå-

gan om den compass som under storm och

hafvets raseri för den nödställde sjöman-

nen utvisar den i fjärran skymtande fyr-

bågen; utan ämnade herr Präses öfvergå från

de af menniskohand gjorda compassen till den

af Gud gifne, som också den i ofvannämda af-

seende skulle leda menniskan på vägen till

himmelen.

Härefter utnämde Präses till provisorisk medlem

ingeiören Carl Krazhé och anmärkte dervid

att upptgningen till provisorisk medlem brukade

försigå mera tort; då derimot upptagning till

definitif medlem brukade försigå högtidligare.

Den utnämde låt likväl förläada sig af forne

skolkamrater att vara frikostlig med ölet, så

att man med stor liflighet drack hans

välkomskål.

Sammanträdet

Söndagen den 21 November /eg 22.11

Det bråskar mot Julen, det kunde

man och se af den fåtalige besöket i

föreningsalen. Men de som hade infunnit

sig fingo detta sitt besvär, ”om man så kan

kalla det”, väl ersatt. Som under veckans

lopp den h. Elisabeths-fest hade inträffat,

så blev enligt bruk äfven föreningen ihågkom-

men, som och erhöll i hennes namn en präk-

tig tårta jämte en stor korg af utsökta äpplen.

I sexton delar styckades tårtan och sedan hvar

Och en erhållit sin bskärda del återstod ännu

8 bitar, hvilka möjligtvis skulle reserveras åt

några senkommare. Efter att hvar och en spisat

sin del och funnit den öfverträffa alla

stockholbagares finbröd, tyckte man eftersom

ingen senkommen infunnit sig hittills, att

de återstående kunde och profvas, hvilket och

skedde. I förening med de rara äpplena kände

sig hvar och en belåten och tacksam mot den h.

Elisabeth som ej glömmer föreningen.

Genom dominospelning försökte några att till-

egna sig ett par äpplen, men alltid utföllo spelen

så att ingen blef vinnare, hvilekt ej var så

uppmuntrande för spelarne.

Sammanträdet

Söndagen den 29 november

I afton började herr Präses inledningen af

sina föredrag angående den andliga compassen.

Herr Präses började med att klargöra huru stor

vikten är för menniskan att för sitt hjärta

finna den rätta compassen eller den rätta vä-

gn hvarpå hon lugnt och tillitsfullt kan vandra.

Liksom compassen för sjömannen ständigt vi-

sar mot norr, så visar oss vårt hjärtas

compass alltid mot höjden eller mot Gud.

Herr Präses citerade de djuptänkta orden

af den store kyrkofadern Augustinus

”Du har skapat oss för dig, o Gud, oro-

ligt är vårt hjärta till dess den funnit sin

hvila i dig”. Att kunna finna sann lycka

här på jorden utan Gud, hade ännu ej lyckats

någon af denna jordens mest rike och ansedde:

men tyvärr för sent hafva de fått erfarit mot-

satsen; så att me konung Salomo de måst

utropa ”allt är förgänglighet och ett jagande

efter vind”. Herr Präses ämnade i kommande

föredrag närmare utveckla detta ämne.

Sammanträdet

Söndagen den 6 December.

Oaktadt att julen närmade sig med raska

steg, så hade dock ett bra antal medlemmar

infunnit sig. Redan från början syntes de för

sången intresserade stöka och bläddra i notböcker-

na för att kunna på några vackra stycken.

Man sjöng kungssången ”ur svänska hjärtans

Djup än gång”. Sången måste da capo återgivas

och blef den lifligt applåderat. Medan sångarne

syntes så intressera sig å sin sida, så var der-

emot biljarden upptagen af ifriga spelare.

Man kunde äfven här märka att betydligta

framsteg å detta spel gjorts af en och

annan medlem, som förut varit ganska klen

i dyligt spel. Herr Präses ville innan han

började med sitt föredrag erinra medlemmarne

om julens firande i föreningen och skulle det

ske fortfarande på öfligt vis, äfven erin-

rades medlemmarne om föreningens vackra bruk

att annandag jul gå till Herrans nattvard.

Derdfter fortsatte herr Präses föredragen om Com-

passen. Efter att hafva kastat en återblick

på det förgående föredraget utvecklade herr

Präses huru menniskan genom att förne-

ka ett lif efter detta, omöjligen kunde, då pröf-

ningarne tyngde på henne med undergifven-

het bära dem; utan skulle hon antingen råka

i förtviflan och kanske t.o.m. förleda henne

till själfmord. Ty han hon ingenting att vänta

efter döden, hvarföre skulle hon då längre bära

lifvets plågor. Den menniska deremot som har

tron på Gud och hoppet på ett bättre lif efter

döden, skall af denna tro och detta hopp fin-

na kraft och styrka i motgångar och känna

tröst t.o.m. i lifvets bittra stunder.

22

Protokoll

Från den 13 Decemb. 1891 – 3 April 1892.

Sammanträdet

Söndagen den 13 Decemb

1891

I föreningsalen märktes en viss

tomhet, och det var ju ej att undra på;

antagligen skulle man med fru Stockholm

gå och åse de rikt dekorerade och upp-

lysta butiksfönstren, för att efter ett noga

betraktande bättre kunna göra sina stora

julklappköer, ifall man hade råd.

De närvarande fingo emellertid höra på en

lustig bit, hämtat ur svänska dagbladet.

Den handlade om en skolpojkes egna an-

teckningar öfver sin lärares sätt att föreläsa

i historien. Ämnet var, ”Slaget vid Thermopiles”.

De täta anmärkningar som läraren lät regna

öfver sina pojkar, inflikades så lyckligt

med ämnets innehåll, så att hvad läraren

ville giva sina lärjungar till last, kund

lätt förstås eller antagas för den historiska

förklaringaringen. Saken kunde ej annat än

riktigt roa de närvarande, bland hvilka

märktes hedersmedl. Fabrikör Degen. Men

en af de närvarande mindes ur sin skol-

gångstid någodt dylikt och ångrade blott

att de ej haft ofvannämde lärjungens för-

träffliga skildringsförmåga.

Derefter företogs en liflig dominospelning med äpp-

len och valnötter till pris, och tycktes alltid lyckan

le åt en familjefader med flera barn. Glad

syntes han äfven lunka hem, fickorna försedda

med goda saker åt de sina.

Sammanträdet

Söndagen den 20 December

Som man kunde förutse var antalet med-

lemmar ej så stort; dock fattades ej i före-

ningsalen liflighet och glädje. Ett par sån-

gare uppstämde oafbrutet duettsången och

sjungo de af hjärtans lust de för svänskar

så omtyckta fosterländska stycken, hvaribland

särskild folksången ”Du gamla du friska”

med kläm uppstämdes. Medan sångarne trak-

terade sällskapet med singa favoritnummer, så

blandade sig de öfriga antingen i dominos eller

biljardspelet. Äfven den nya tyska allmanackan

för 1892 som Präses medförd tycktes verkligen

slå an, isynnerhet illustrationerna.

Sammanträdet

Juldagen den 25 December

Denna afton voro medlemmarne ej så mån

om att besöka föreningsalen. Kanhända van-

kades det litet mera bland fränder och bekanta

än i föreningen, och deri kunde de också ur-

säktas, då derimot föreningen brukar fira

sin jul annan dag. De derimot som infun-

nit sig samlades omkring den glödande kami-

nen, tänkande ”här är oss godt att vara”,

Om någon hitills ej erhållit någon jul-

klapp i hemmet eller af andra, så var han

dock säker att föreningen ej skulle glömma

en med sin julgåfva, blott man infann sig

annan dagen.

Sammanträdet

Annan dag Jul den 26 Dec.

Enligt föregående årens bruk begick förenin-

gen denna dag sin nattvardsgång. Öfver hälften

var emellertid af sjukdomsfall (Influensa) för-

hindrade att gemensamt deltaga i den h. akten.

På aftonen firade föreningen som vanligt Julen

i föreningsalen, också der märkte man att mån-

ga genom influensan förhindrats att deltaga

i glädjen. Föreningsalen prunkade som van-

ligt i festskrud; men den som mest fäste på

sig medlemmarnes uppmärksamhet var julgranen,

som klädd i sin vackra skrud och omstrå-

lad af ljus tronade lätt intill talarestolen.

Föreningsbordet pryddet af en mängd talrikar

fullpackade med äpplen pepparkakor nötter och d.

allt afsedd för medlemmarnes timliga behof.

Innan man började med julfirandet ville

herr Präses i krothet yttra några ord om jul-

granens kristliga betydelse. Ty liksom denne

är omgifven och prydd med goda ting och med

sina ljus upplyser det mörka rummet samt

sänder glädje och träfnad till sin omgifning,

så sänder också Guds sohn genom sitt

menniskoblifvande frid och glädje till hvarje

kristet hem, smat blifver till ett ljus för

den i mörker försänkta världen.

Hvar och en fick derefter bemäktiga sig sin

talrik, hvars innehåll af de flesta strax fyl-

des i rockfickorna. Den stora talriken var afsedd

för herr Präses och en gäst som för aftonen in-

funnit sig, nemligen Obermüller herr Schratzenthaler.

Efter att nu hafva afprofvat några äpplen och

nötter ljöd klockan till tystnad och omtalade

herr Präses att föreningen detta år hade fått sig

en storatat och oväntat julgåfva, nemligen

300 Kronor som skänkts af bryggaren Frans

Heiss och skulle bestrida omkostnaderna för

kägelbanans flyttning och var herr Präses glad

att föreningen så lyckligt undsluppit att ur för-

eningskassan betala flyttningen. Herr Bükows-

ky hade också denna gång ihågkommit förenin-

gen med 10 kr amt med en bok för bibliothe-

ket med titeln ”Jorden rund på trenne dagar”.

Derefter började den egentliga julklappsutdelningen.

Först utdelades ett extra pris för den som flitigast

bevistat föreningens sammankomster. Priset som

utgjordes af en låda cigarrer hamnade till herr

Axel Brandt hvilken strax afprofvade dem

och bjöd de närvarande att äfven så göra.

Med cigarrlådan åtföljde äfven tolf små taf-

lor framställande tolf hl. handtverkare, hvilkas

lifsgerning i korthet tecknades med understående

tänkespråk. Sedan följde de öfriga julklappar-

ne i tur och ordning bestående af nyttia och

lämpliga saker, såsom ylletröjor, strumpor,

näsdukar knifvar, ”ej köksnifvar” men

lämpande sig väl t.o.m. för korfskärning.

Sedan hvar och en erhållit sin beskärda del,

återstod blott ett pris och det var föreningens ex-

tra hederspris. Men hvem skulle erhålla det

utan att de öfriga sågo snedt på honom.

Utan lottdragning så utsågs den gamle farbror

Reinhartz såsom den värdigaste. Ur en stor

fyrkantig påse framdrog den gamle farbrodern

en väldig julgris. De gjorde snart bekantskap

och grisen syntes nöjd med att hafva en gammal

och erfaren gubbe till husbonde. Ej att förgäta

så hade en hedersmedlem skänkt till kvällen

Erlanger-Bier samt nürnberger-bier för att

gratis utdelas bland de närvarande, hvilka gerna

erlade några ören till ljuskassan.

Äfven de för Julen så passande och vackra sån-

gerna blefvo afsjungna och gjorde ett godt intryck

på de närvarande. Den ackra belysningen kring

julgranen hade slocknat. Tiden var inne att

färdas hem och med fickorna fulla af namnam

och julklapparna under armen begaf man sig hem,

glad för att äfven låta de små eller närmaste få

dela af sin julglädje.

Sammanträdet

Söndagen den 27 December

Tyst och stilla försiggick denna samman-

komst. En stor del af medlemmarne hade

ju fallit offer för influensan och kunde

således ej med denna ovälkomne gäst besöka

föreningen. Dessutom var den ju den sista

för året. En medlem önskade emellertid på

allvar taga några biljardpartier med herr Präses.

Först utsattes en cigarr till lockbete och den

vans af medlemmen, sedermera togs amme

cigarr i revanche af herr präses. Slutligen

utsattesn såsom pris af herr präses en låda

cigarrer. Den frestade motståndaren, och med

all ifver försökte han erhålla det vackra pri-

set. Var det dock ej i 1sta eller 2dra slaget

så lyckades det i tredje och på nytt såsom

revanche i fjärde slaget. Glad att hafva vun-

nit genom biljard en låda cigarrer, fick dock

medlemmen i biljardpengar betala 85 öre

hvilket bevisar att striden var het och cigarr-

lådan välförtjent till uppmuntran.