Sankt Josefsföreningen - Katholska Handtverkareföreningen
Kolping, Katholischer Gesellen Verein Stockholm
Protokoll 1890
----------------------------------------------------------------------------------------
1890
Nyårsdagen
Sedan de sedvanliga nyårsönsk-
ningarna utbytts, föll
samtalet snart
på de händelser, som skulle tima under
det nyss
började året. Präses anmärk-
te särskildt att föreningen i
år, om Gud
ville, komme att fira tionde
årsdagen
af sin
stiftelse. Den omtyckta sången
”Himlars konung, du som
leder”
blef afsjungen för att redan
på årets första
dag, anförtro Föreningen och
medlem-
marnas ö-den åt Guds nådiga
försyn.
Sammanträdet
Den 5 Januari!
På en medlems frågan,
när de
af herr Bukowsky skänkta
taflorna
skulle bortlottas; lofvade
Präses att sådant
skulle ske i morgon
(Trettondagen),
och önskade
han en hvar lycka.
En medlem, Herr A. Brandt,
som syntes särskildt förtjust i en
af taflorna, gjorde sig den
föreställ-
ningen, att han ovillkorligen
skulle bli dess
vinnare.
Trettonde-Dagen
den 6 Januari
Det fullsatta bordet med fyllda tall-
rikar, visade, att föreningen
icke från-
gått sina
goda vanor. Innan händerna
utsträcktes efter de goda sakerna,
ville
Präses kasta
en blick tillbaka på förenings-
lifvet
under det gångna året. Ljusa sidor
fanns väl, men också
”skuggsidor” yttrade
Präses. Bevistandet af sammanträdena, hade
åtminstone under den tid,
Präses var i
Stockholm, varit
tillfredställande. Intresset
för föreningn hade af
åtskilliga församlings-
medlemmar, ej
minst genom gåfvor ådagalagts.
Såsom en skuggsida ansåg sig
Präses föran-
låten att framhålla, hvad han
ville kalla
brist på kåranda, som den
sista tiden
visat sig, och hoppades
Präses en förbättring
i detta afseende, i synnerhet
att medlem-
marne mera mangrant måtte deltaga vid alla
de tillfällen då föreningen
som sådan upp-
trädde. Sedan en hvar tagit sin beskärda
del af nötter och
pepparkakor, äpplen, mandlar,
russin, m.m., börjades
bortlottningen utaf de
tvänne af herr Bukowsky
skänkta taflorna,
och den första vinnaren var
Präses själf, som
därföre hade att välja, men
som afstod detta
företräde åt herr Axel Brandt,
som
valde den tafla, som
framställde två bedjan-
de barn, i stället för Kristi
födelse i koppar-
stick, hvilken den andra
taflan förestälde.
Herr Axel Brandt hade således
gissat
rätt, att han skulle vinna
taflan, och syntes
ganska nöjd med att hans önskan
hade godt
i
fullbordan.
Sammanträdet
Söndagen 12 Januari.
Föredraget i qväll handlade
om Kaffet,
dess historia, tillagning,
verkningar, nyt-
ta och
skada. Efter slutadt föredrg fram-
stälde en gammal
föreningsmedlem frågan,
huruvida det vore hälsosamt
att slå så kallade
skeppargrädde in
i Kaffet? Och om detta
vore ett
botemedel mot reumathisme?
Många funno denna fråga
mycket roande,
och
försvarade den på olika sätt. Bäst
svarade
kanske den, som tviflade på
bränvinet som
botemedel, alldenstund många
ledo af Reu-
mathisme, oaktadt de ofta
hälde bränvin
i sitt
Kaffe.
Sammanträdet
Söndagen 19 Januari.
Den mycket regniga och
blåsiga väder-
leken hade nog afhållit mer
än en med-
lem att
infinna sig; men att få se rit-
ningarne till den nya kyrkan,
som
möjligtvis komme att att byggas på Söder
ifall
grundläggningen ej blefve allt för kostsam.
Ritningarne
vunne allmänt bifall. Kejsar-
spelet anlitades flitigt i
afton, och på herr
Degens begäran tillföll
vinsten sjukkassan.
Herr Degen införde också
glasetsaren
Vogel.
Sammanträdet.
Söndagen den 26 Januari.
Protokollet, som sedan länge ej blifvit
uppläst, började med
Josephs-Dagen
den 12
Maj. På fleras önskan plun-
drades Julgranen, sedan
ljusen nedbrun-
nit. Präses påminte om att instundan-
de söndag, Sjuk- och Begrafningskassans
delegare hade sin första
allmänna
sammankomst
för året.
Sammanträdet
Söndagen den 2 Februari.
Sedan sjukkassförhandlingarna
afslutits,
höll Präses ett föredrag om
brännvinet. Präses
visade, att brännvinet
hvarken är något nä-
ringsmedel, skydds- eller läkemedel;
men att dess omåttliga bruk fastmer gör
alkoholen till mänsklighetens
största
fiende. Sammanträdet var denna qväll
ovanligt talrikt besökt:
Främmande
inberäknade voro 27
personer närvarande.
Bland Hedersmedlemmarne hade
herrar
Doktor Müller, A. Roesler och
I.Degen infunnit sig.
Sammanträdet
Söndagen den 9 Februari.
Präses föredrag handlade om ölet
såsom
varande ett både födoämne och njut-
ningsmedel, samt om vinets
lifvande och
stärkande
Kraft. Att föredraget gorde
god verkan på medlemamrne,
syntes däraf att
flera i praktiken ville
tillgodose sig med
det beprisade njutbara ölet,
och fick detsam-
ma denna
qväll en strykande afgång. Bland
hedersmedlemmarne hade herr A.Roesler infunnit sig.
Sammanträdet
Söndagen den 16 Februari.
Föredraget för denna qväll,
handlade om
tobaken och visade särskildt
dess skad-
lighet för unga och klena prsoner; äfven
om-
talades de försiktighetsmått,
som vid rökning
böra
iakttagas. Som denna söndag var
Fast-
lags-söndag, hade en korg med
utmärkt goda
berliner-munkar uppstälts i
förenings-
salen. Dertill dracks en dryck som kallas Bischoff
bryggt i köket vid Götgatan 46.
7de in-
gången till
höger. På allmänn begäran af-
sjöngs den så omtyckta
Påfve-Hymnen.
Sammanträdet
Söndagen den 23 Februari.
Vid sammankomstens början
omnämde
Präses med några ord, den nu
började
Fastetidens
allvar och betydelse. Det därpå
följande föredraget handlade
om motion
eller rörelse efter
arbete; isynnerhet
för de arbeten hvilkas yrken
medför en sittan-
de
ställning; Nyttan af promenader på
Söndagarne i den fria naturen,
samt
försiktikhets-mått att iakttagas, när man
vid arbetet blifvit varm och
svettig, samt
då Kläderna
blifvit genomvåta.
Efter föredraget bortspelades
ett dussin Havanna
Cigarrer, som Präses erhållit för Föreningen.
Sammanträdet
Söndagen den 2 Mars.
Föredraget i afton behandlade
de olika
slag af yrkes-farliga
arbeten,
och påpekade några medel, huru arbeta-
ren bör
skydda sig mot dessa faror. Efter
föredraget påminde Präses
medlemmarne om
att Mars-månaden ju vore
egnad åt den hel.
Joseph, och föreslog Präses,
att man för den
skull måtte bevista
fastlags-gudstjänsten
Fredagarne å Söder eller
Onsdagarne å
Norr. Angående Josephs-dagen anmärkte
Präses, att den ej fick firas
i Högmessan, söndagen
efter den 19 Mars, som ju vore
Passions-söndagen,
bäst vore, att den genom sång
i kapellet på
söder, Söndagen
före d. 19 Mars; men ville
Präses på samma gång föreslå, att Josephs-festen
också firades på själfva
dagen, den 19
Mars, som i år föll på en Onsdag. I stället
för den sedvanliga
sångöfningen på Onsdagen
kunde ju
kl.8 på qvällen en aftonsång arran-
geras, hvarefter man skulle
mötas i förenings-
salen. Alla de närvarande gillade förslaget
och uttaldade Präses den
förhoppningen, att
så många medlemmar som
möjligt skulle
infinna
sig.
Sammanträdet
Söndagen den 9 Mars - 1890
Kring den
hel. Josephs vackra staty hade
ljusen
blifvit tända enligt sedvänjan.
Präses påminte om föregående söndagens
beslut: att under Högmessan i
St Eriks-
Kapellet näst följande Söndag förhärliga
skydds-helgonet. På qvällen skulle ock
de tvänne
öfverblifna taflorna bortlottas.
Sammanträdet
Söndagen den 16 Mars 1890.
Dagens sammankomst började
med af-
sjungandet af Josephs-sången,
hvarefter
Präses höll sitt sista
föredrag i hälsovårdsläran:
Sömnen, dess vigt och tid,
sofrummets och
sängklädernas
beskaffenhet m.m. behandlades.
Efter slutadt föredrag inbjöd
Präses alla
medlemmar till Onsdagens Aftonsång i
Kapellet
och mötet i Förenings-salen.
Sedan skreds till
utlottningaf de tvänne
återstående taflorna och vans
den ena af
herr Hirsch, den andra af seniorn.
A. Stocklassa och S.Antoniazzi, hvarefter
genom
lottdragning tillföll taflan den sednare.
Taflan
förestälde den hel. Skydsdsängeln
vakande ett
barn. Återstoden af från Jul
öfverblifna nötter, mandlar,
fikon m.m. ut-
delades.
Den helige
Josephs Högtidsdag.
Onsdagen den 19
Mars.
Aftonsången i Kapellet
bevistades af
flertalet
medlemmar. Josephs-sången och
en Sakraments-sång afsjungos,
hvarefter
Apost. Vikarien gaf välsignelsen med det
hel
Sakramentet. Sedan man kommit
upp i Förenings-salen
öfverraskades man af
en vacker
anblick. Den
hel. Josephs-statyn
hade af välvilliga händer
blifvit smyckat
med blommor och grönt och en
mängd ljus
brunno kring den samma:
hvarför Präses
särskild
tackade arrangören. Allt mer med-
lemmar infunno sig, så att
denna veckodags
sammankomst var en af de bäst
besökta under
hela året. En fin välsmakande tårta
och vidt Bordeaux-vin
serverades. Präses
uttryckte med några ord sin
glädje öfver
att hans kallelse så mangrant
åtlydts, och
omnämde de dygder i hvilka
hvarje med-
lem borde efterlikna
föreningens stora
Skyddshelgon. Stämningen som under
hela aftonen var den bästa,
höjdes genom
afsjungandet af några
sång-nummer som
vunno
lifligt bifall. Präses och många
med honom fingo af dagens
högtidlighål-
lande det intryck
att den 19 Mars
hvarje år
borde och kunde firas.
Sammanträdet
Söndagen den 23
Mars.
Präses påminde medlemmarne om
den föreskrivna
Påsk-kommunionen in-
stundande Söndag
och uppmanade För-
eningsmedlemmarne att
mangrant infinna
sig. Då talet föll på antiqviteter fingo
medlemmarne höra ett slags föredrag af
någon som
vörmar för antiqviteter.
Föredraget började med
Kalk-sten –
gick sedan öfver till
sand-sten och
afslöts med några Kyrkänglar
af trä,
hvilka
befanno sig i talarens ego.
Lifliga applåder belönade
talaren.
Marie-Bebådelsedag
Sammanträdet den 25
Mars.
Som Präses lofvadt börja en serie fördrag
öfver Roms helgedomar och
antiqviteter,
ville han såsom en inledning
tala om ett
”Brödraskap” som kallas la
miserikordia,
och som i Rom och flera i
Italiens städer
utöfva
barmhertighetsverk mot de döda.
Präses skildrade detta brödraskaps
ringa början.
Det bestod först af vanliga
kroppsarbetare som
hade sitt tillhåll i en
fuktig källare våning,
och att spelet som bland dem
första ej varit
det finaste: men huru de småningom aflagt
vanan att svärja,
derigenom att bestämma
en plikt för en hvar som
felade med sin
tunga. Den penning-summa som på så sätt
uppkommit, blefvo grundplåten till en
Begrafningskassa. Sedan hade fram-
stående furstar, baroner,
professorer blifvit
medlemmar af detta Brödraskap som nu
ofta anträffas på Italiens landsvägar
för
att
begrafva medellösa stackare. Men
för at
ej skryta med sin ädla uppoffring, och för att
deras namn måtte blifva
okänd, begagnades
en särskild drägt som höljde
äfven deras
ansigten. Nämda Brödraskap räknade
ännu
fortfarande många medlemmar.
Efter slutat föredrag
rinrades ännu en gång
föreningsmedlemamrne att så
mangrant som
möjligt infinna
sig i och för Påsk-kommu-
nionens firande instundande Söndag, så att de med ett
rent hjerta kund öfvervara
den gripande Gudstjänsten under
Påskveckan.
Palm-Söndagen
Sammanträdet den 30
Mars.
Sin sedvänja trogen gjorde
föreningen
denna dag
sin Påsk-kommunion. Flertalet
medlemmar
deltogo i den heliga akten.
Under sammanträdet på qvällen
höll
herr Präses ett sinnrikt och
med spänd upp-
märksamhet åhörd
föredrag om Palminvig-
ningens betydelse, hvarefter
val af ny sekrete-
rare företogs i stället för
herr Axel Stocklassa
som nu
blifvit senior. Som bland de gifta
och i synnerhet ny-gifta
medlemmarne ingen
utsigt fans att fylla luckan,
så föll her
Präses ögon på ett vid bordet
sittande ungdom-
Ligt klöfverblad nemligen
herr Corméry –
Antonijazzi
och Brandt. Den af de tre
som var mest hågad och
lämpslig för befatt-
ningen, herr Axel Brandt,
valdes medelst
acklamation
till föreningens sekreterare.
Präses hoppades att den
nyutnämde sekrete-
raren måtte visa sig värdig
det förtroende
som skänkts
honom. Samma dag var
Josephs-statyn rikt
illuminerad påminnande
om att det var sista söndagen
i Mars.
Påsk-dagen 1890
Sammanträdet den 6 April.
Herr Präses började med att
hålla ett i an-
ledning af dagens betydelse
vackert föredrag
om ett af sina
minne från Rom.
”Påfven från logean välsignade
staden
och hela
verlden var ämnet af detsamma.”
Herr präses lät derefter
tillkännagifva att
S:t Josephs-dagen nalkades
med stora steg, och
frågan blef hvarest och på
hvilket sätt, dess kyrk-
liga
firande skulle ega rum. Man enades
om
att äfven i
år följa gammal sedvänja.
Som påskägg och påskbröd hade
blifvit skänkta
utdelades det bland de närvarande , hvilket med
god aptit
förtärdes. Några muntra sånger
höjde stämningen och man
åtskildes nöj-
da med sin
Påskdag.
Annan-dag Påsk
Det strålande och milda
vädret hade bestämt
lockat många medlemmar att
njuta af det-
samma, och kanhända att också
det ömsesidiga
påsk-bjudandet hade afhållit
dem att på
qvällen infinna
sig i förenings-salen.
Likväl viste de närvarande
att förströ sig och
gjorde sig
aftonen behaglig. Billard-spelet
an-
vändes
flitigt. En liten gåfva erhöll förenin-
gen samma dag utaf en af sina
yngre med-
lemmar, som ehuru oansenlig, dock vittnade
om hans omtanke för sin
förening: det bestod
nämligen utaf ett patenterat
bläckhorn med
bläckflaska, som skulle fylla
ett längre
känd behof. Herr Präses uppläste ett bräf
som han erhållit
af general-Präses i Köln,
i anledning af den adress som
af föreningens
Diöcesanpräsides riktats Central-präses för
(Österrike-Ungern) Dr.
Guscha, hvari
General-präses i Köln på ett
lakonsikt sätt
ursäktade sig för olyckan han
haft att fel-
skrifva herr Präses namn
under adressen,
bedjande likväl att om namnet
var fel-
skrifvet, så låge personen i
fråga honom
lika kärt
om hjärtat. Derefter utdeladedes
de från
gårdagen öfverblifna påskäggen.
De omtyckta sångstyckena ”Vi
skall du fjärran
vara”, samt Jag vet ett Land
afsjungos
med lust
och glädje.
Sammanträdet
Söndagen den 13 April!
Herr Präses fortsatte sitt föredrag
om Rom,
beskrifvande särskildt
Peters-Kyrkan med
dess härliga konst-skatter
samt heliga min-
nen. Föredraget åhördes med stort interesse.
Några vitziga berättelser
utaf en och annan
animerade den glada
stämningen: men den
almänna belåtenheten nådde
sin höjdpunkt
då en af föreningen omtyckt
(sångare)
på allas begäran, ämnade
sjunga det af honom
så omtyckta
stycket ”(Der undersköna Dal)”.
Han stod redo med sångboken i
handen:
en almän
tystnad rådde. Sångaren känner
sig för aftonen emellertid ej säker, stänger
boken, samt önskar alla en
god natt. Reflex-
ionerna
gorde sig själfva. I revanche
afsjunges några
qvartett-sånger som fingo
röna ett
lifligt bifall.
Sammanträdet
Söndagen den 20 April!
Som Josephs-dagen var mycket
nära, så
vidtog man de förberädelen,
som dertill
syntes
nödvändiga. Herr Präses tillkänna-
gaf en skrifvelse, från
föreningens Präses i
Schwerin som tvungen att inköpa den tomt
föreningen hitills förfogadt
öfver, men sak-
nade medel dertill, vädjande
till brödra-för-
eningarne att bispringa den nödstälde för-
eningen med en liten schärf. En god
förhopp-
ning om den blomstersköna
Maj-månadens
inträde gjorde sig kännbar, i
det att dess Maj-
sång i år
för första gången blef afsjungen.
?Josephs-dagen?
27 April
Dagen inträdde med en
strålande mor-
gon-sol, som bebådade för
föreningen en lyck-
lig
årsfest. Man samlades kl. 9 på
mor-
gonen för att liksom de
föregående åren fira
sin höge Skyddspartrons-fest
genom procession
i kyrkan. Under Orgelns toner tågade
medlemmarne, in corpore med
sin fana i spetsen
in i
kyrkan. Föreningens Sång-kör
utförde
under messan några
Sång-nummer, såsom
Salve Pater – Ave Maria – Jesu Dulce
Memoria – Benedictus – O
salutaris och
slutligen
Påfve-sången.
Äfven under Högmessan,
intågade förenin-
gen i
procession med sin fanan. En
ståtlig
in och utgångsmarsch spelades
af herr
Ahlström. Det hela tycktes göra ett godt
intryck på
församlingen. På aftonen
( kl.half. åtta ) samlades man i förenings-
salen och bidade det ögonblick
då man skulle
få
tillträde till den stora salen.
Efter en kort
väntan öppnades dörrarna, och
den festligt med
ljus och blommor smyckade
förenings-salen
samt de med ganymedisk
skicklighet dukade
orden, erbjöd åt de
inträdande en både
hemtreflig
och ståtlig anblick. Sedan man
intagit sina platser uppläste
Präses öfver
året 1899
Revisionsberättelsen
Af härvarande Katolska Handt-
verkareförening hafve
underteck-
nade blifvit utsedda att granska
denna förenings räkenskaper
för år
1889 – och få, efter
fullgjordt upp-
drag, af-gifva följande berättelser:
Under nämnda år räknade
Föreningen
35 ledamöter. Af
hvilka 10
voro Hedersledamöter.
Räkenskaperna visa följande
Inkomster-
och utgifter.
Inkomster
Saldo från föregående år Kr.479,67
Inträdesavgifter ”
Årsafgifter af Hedersledamöter ”
Månadsafgifter af öfriga
ledamöter ”
Diverse inkomster ” 109,13
Gåfvor ” 254,63
Räntor ” 206,50
Krubban ”
Kägelbanan ”
Inlösning af Aktier
”
Transport Kronor
1669-93
Transport Kronor - 1669-93
Utgifter
Diverse utgifter Kr 58,86
Bränsle och ljus ” 17,84
Hyra för lokalen ”
Inköpta Obligationer ”
Räntor å Donation ”
Inventarier ” 26,75
Behållning i Kassan ” 430,48
Kr 1669,93 = 1669-93
Föreningens tillgångar vid årets
slut voro place-
rade dels i värdepapper till
ett belopp af 5,869 Kro
och dels ofvannämnda kontanta
medel i kassan
Kronor 430,48
eller tillsammans
Kronor 6290 & 48 öre
Enär vi
funnit att
föreningens såväl
penningmedel som
andra angelägenheter blifvit
vårdade
på ett sätt
som nogrant vittnar om.
Styrelsen nit och intresse,
anse vi
oss berättigade att
tillstyrka fall
décharge för 1889 års
förvaltning
Stockholm den 23 April 1890
Dr. Müller, F.Stocklassa G Sellmann
Präses utbragte den första
skålen för Apost.
Vikarien och framhöll huru det gladde
honom att under en sådan dag se honom i
föreningens krets, i
synnerhet som en lång-
varit
sjukdom hade fjättrat honom vid sängen.
Herr Präses önskade att den
af hans högvördig-
het tillämnade badresan måtte
återskänka
honom hans fulla krft, på det att han hädan-
efter måtte fortarande kunna
arbeta till
missionens
välsignelse.
Hans hövördighet Ap.Vikarien tog
derpå till orda och riktade
några till hjärtat
gående
allvarliga ord till medlemmarne.
De
borde alltid hålla sitt
valspråk, ( bed och arbeta)
högt i ära. Den önskan Präses uttryckt för
hans hälsas återställande,
lyckönskade han
äfven föreningen till, på det att de äfven
måtte alltid ega den hälsa,
som städse
blomstrar i en
Arbetarförening, nemligen
hvarje medlems fromma och
okrymtade Krist-
liga vandel samt ett lifligt
intresse för
föreningen. Festmåltiden kryddades ge-
nom sång, hvaribland ”Schöna
Maj” 4stäm-
migt afsjungen, fann ett
välförtjänt bifall.
Snart derefter utbragte
Präses en skål för
Hedersledamöterna, bland
hvilken många
vore
närvarande. Präses tillkännagaf
dervid att
han ämnade till hedersledamot
utnämna före-
ningens afgångne senior herr
Rollowicz, som
genom sin outtröttliga ifver
och uppoffring gjord
sig välförtjänt deraf, och
hoppades Präses att alla
gillade
denna utnämning. Ett
Lyckönsknings-
telegram
från past. Stolberg i Gefle
upplästes nu
och
hälsades med lifliga applåder. I
hdersleda-
möternas namn tackade
Disponenten Spellman Präses,
påpekande särskild den
osparda möda som herr
Präses slösade på föreningen
samt hoppades att föreningen
Under hans ledning måtte
altlid gå framåt.
Derefter unanröjdes borden
och fick man ett gemytligt lag
under hvilket en auktionist
med biträde på ett lockande sätt
förmådde genom sina
förespeglingar draga rätt många
kronstycken, isynnerhet ur
hedersledamöternas fic-
kor in i
föreningskassan. Under sång och
muntert
samtal afslutades denna fest,
som efter hvad det syntes af
den
tillämnade kyrkobyggnaden var den sista i denna sal.
18
Protokoll
För
fr 4 Maj 1890 - 2 Nov
Sammanträdet
Söndagen den 4 Maj 1890
Den af alla så länge efterlängtade
Vårstunden, den nu milda och
åter leende
Aftonstunden framlockade
tanken på en
första
utflykt i det gröna. Herr Praeses
lät
genom röstflertal afgöra,
hvilket ställe man mest
vore hågad
att besöka. De välkända ställe-
na som Nacka, Ulriksdal,
Drottningholm
vore mycket lockande, och
frågan blef, om
hvilket man
skulle enas. En liflig debatt upp-
stod mellan Ulriksdal och Nacka,
och syntes
förslag utfalla
för Nacka med ett röstan-
tal af 10 mot 9, som vore
hågade för Ulriksdal,
em ej
i sista timmen herr Dir. Schnitzler infunnit
sig, och idén kom att falla
på Reimersholm.
Herr Schnitzler syntes
intressera sig för saken
och hyste den önskan, att
föreningen måtte be-
söka Reimerholm, samt lofvade att ordna
alt till
föreningens nöje och trefnad.
Sammanträdet
Söndagen den 11 Maj.
I Kägelbanan, som hitills
under Söndagarne
legat öde och tom, härskade
åter ett rörligt lif.
Det var första gången för
året man roade sig med
Kägelspel. Stort juble uppstod, när den 1sta
Batiljonen slogs.
Föreningssalen var dock glest
besatt: detta hindrade dock ej ett par Sångar
som infunnit
sig, att i duett afsjunga de
flest sång-numren.
Kristi Himmelfärds-dag
Sammanträdet den 15
Maj.
Kägelspelet hade för Säsongen
tagit ny fart, och
De spelande syntes föra
klotet med säker hand.
I förenings-salen fortsatte
herr Praeses sitt föredrag
om Rom; han framhöll de
pittoreska och
lifliga syn, som främlingen
möter på torget vid
Pantheon. Den glada Italienaren med sin sva-
jiga hatt, sitt lockigt
utstyrda, den skö-
na brunögda och med smycken klädda
Italienskan, utbjudande för
den besökande seina
”Kastanietter”. Seende detta glada skådespel,
kan man få en ide af Söderns
folk, värdt
att se
för vandraren, men lärorikt att beakta
för
folkkännaren. Dessutom skildrade
Praeses
sevärdheterna ag Panthen,
dess historia och
minnen af store män, såsom
den store konstnären
Raphael. En medlem, som hade utnämts
till Föreståndare för ett Waxkabinett
och inom
några dagar skulle resa till Eskilstuna,
kände
sig manad att såsom en
afskedssång sjunga
”Den
undersköna Dal”. Att döma efter applåder-
na och det bifall han fick
röna, visade det sig,
att
sångaren ännu stod på höjden af sin konst.
Sammanträdet
Söndagen den 18 Maj
Kägelbanan hade redan på
förmiddagen besökts
af några Förenings-medlemmar,
som bevisat
den högtidliga messan i St
Eriks-Kapellet
der den hel Eriks högtid
firades. Spelet fortsatte
på eftermiddagen där de
stridande parterna
syntes
temligen jemnstarka. Spelet pågick
ungefär
till kl. (half nio). Då man trädde
ut ut Kägelbanan hade man
tillfälle att få se
Luftseglaren Kapten Rollos
uppstigande i
luftbalong som följdes med
stort intresse och
tycktes nedfalla i närheten
af Kägelbanan.
Det diskuterades om den höjd
balongen uppnådt.
En gissade
Då slutligen en medlem med
hjälp af sitt artis-
tiska öga och sin beräknande
Kännarblick,
med tvärsäkerhet bekräftade
att den stod på
en höjd af 2.284
och 1/8 meter. Saken var svår
att afgöra men beräkningen
rönte ett almänt
skratt. Vid skymningen begaf man sig
i föreningsalen der man genom
afsjungandet
af några
sånger slutade sin afton.
Pingstdagen
Sammanträdet den 25 Maj
Den regniga väderleken
hindrade medlemmarne
att njuta
af den fina naturen i trädgården; hvar-
före de
begofvo sig tidigt i förenings-salen.
Samma dag hade Bryggaren
Sellman skickat
sitt ”Salvator-öl” som hade
strykande afgång
Mot 5 öre som skulle
erläggas i ljuskassan
fick man i
qväll dricka det utmärktaste öl.
Annan-dag-Pingst.
Utflykten till
Reimersholm.
På eftermiddagen mellan 5 och
6 begåfvo sig
ett begränsadt antal
medlemmar ut till herr
Schnitzler på Reimerholm, som
mottog sina
gäster på
det hjärtligaste. Vid ankomsten
undfägnades man rikligt me Münchener
fat-öl som Direktören enkom
bestäld för
föreningen. Alla de sånger som utfördes vittnade
om att
stämningen var den hemtrefligaste.
Tillmötesgående medlemmarnes
stora intresse
besvärade sig herr Schnitzler
att visa för dem
Reimersholms Yllefabrik och
Etablisementer,
och förklarade för dem
noggrant den olika
tillverkningen af
Fabriksalstren hvilket
syntes mycket intressera
gästerna som ej nog
kunde beundra menniskans
snille och uppfin-
ningsförmåga i utförandet af
sådana jette-
verk. Vid återkomsten undfägnades medlem-
marne med
ett välförsedd dukad bord. Herr
Schnitzler visade sig mycket
vänlig och talade
godhjärtligt
med hvar och en. Aftonen hade
varit
mycket angenäm och man
skildes åt med tacksamhet
i hjärtat för värdens
frikostlighet och hjärtlighet.
Sammanträdet
Söndagen den 1 Juni.
Herr Präses påminde
medlemmarne att års-
dagen för förenings-fanans
invigning inträff-
de instundande söndag, Kristi
Lekamens hög-
tid, och uppmanande
medlemmarne att enligt
sedvänja, den dagen gå till
Herrens hel. Nattvard,
såsom en tacksamhetsgärd för
all den välsignelse
och framgång föreningen erhållit alt sedan sin
tillvaro. Herefter fortsatte Präses sina föredrag
om Rom, hvarvid särskild
framhölls torget
Piazza-del-populo- såsom
särdeles egendom-
lig i hela sin complex, med
Obelisken på
torgets centrum, samt de
symetriskt bygda
kyrkorna som omsluter detta
torg och de härliga
målningar
som pryda de samma. Äfven
den härliga promenaden på
monte Pincio
i torgets
omedelbara närhet omnämdes.
Ehuru den sköna blomstermånaden hade gjort
sin rond för året, och dess
välkända hälsnings-
sångs afsjungande (Schöna Maj
välkommen);
syntes komma ett steg för
sent, så kunde den
dock ej
hindra att upplifva minnet för ett
snart
återseende.
Kristi
Lekamens högtid.
Sammanträdet den 8 Juni.
På morgonen hade flere
medlemmargemensamt
gådt till
Herrens bord. Det var ju
Sakarments-
söndagen. På eftermiddagen hade man tidigt
infunnit sig för att roa sig med Kägelspelning.
Hitills hade det lyckats våra
kägelspelare
att slå
sig fram med Batailloner eller hvad
sällan händer, Kringskuren
Kung. Men att slå
Kungen allena,
dertill var han alt för väl
Skyddad af
sina underordnade. Likväl stupa-
de Kungen ensam, och hans
omkringstående
lifvakt
stod spörjande och öfvergifven.
Liksom alt som oftast de små göra största väsen
af sig, så var det det minsta
klotet som
allena
kunde utföra detta mästerstycke.
I föreningsalen tycktes
Dominospelet roa de
närvarande, isynnerhet som en
välsmakande
kak altjemt
frestade de spelande.
Sammanträdet
Söndagen den 15 Juni.
En medlem,
ångfartygsbefälhafvare till yrket
berättade om sjölifvets
stormar och obehag för
hvilka
sjömannen är utsatt. Seniorn infann
sig först mycket sent, aldenstund ( fem
båten med
hvilken han velat komma till staden gådt förbi
honom, lemnande honom qvar på
en enslig ö
till
hvilken han rodd för att följa med båten.
Mer än två timmar hade han
fått stannat
såsom
Robinson på sin Ö.
Sammanträdet
Söndagen den 22 Juni.
En viss tomhet märktes vid
denna sammankomst.
Månne någon föredragit en stilla aftonstund i en
lummig
skog, eller på landet hos fränder och bekanta.
De få närvarande roade sig
emellertid med kägelspelning
och syntes
striden dem emellan rätt liflig.
Föeningens seniorer, både den
nuvarande och
Den afgångne visade sig
särskild skickliga i att
få käglorna att ramla
Sammanträdet
Söndagen den 29 Juni.
En af de närvarande
medlemmarne, socker-
bagaren
Jos. Hirsch som många år tillhör
föreningen såg mycket klen
och sjuklig
ut. En åkomma i magen och lunga ned-
satte mycket hans krafter,
fast han förr
alltid haft
en god hälsa. Man tröstade ho-
nom så godt
man kunde. Han hade ofta
kallat sig för en ett öring och tillade att
Ett öringen nu blifvit möglig. Bland de
när-
varande märktes också herr
direktör Schnitzler
från Reimersholm, hvilken man
hjärtligt tackade
för sist, d.v.s. för den
angenäma afton han annan-
dag Pingst
i sitt hem beredd föreningsmedlemmarne.
På Präses förfrågan om
föreningen andra söndagen
i Juli
ville göra en utflykt, samtyckte de när-
varande och beslöto sig för
Nacka.
Sammanträdet
Söndagen den 5 Juli.
Som en mulen himmel altjämt
herskade och
dDet muntra lifvet i det
gröna derigenom omin-
tetgjordes, så hittade vissa
medlemmar bättre
vägen till
föreningen. Kägelspelet utgjorde
drag-
ningskraften och bataillorer
hörde ej als till det
ovanliga och syntes för
öfrigt Käglorna dansa åt
alla håll. I föreningsalen öfverraskade Präses
medlemmarne, genom att framlägga för dem
ritningarne
till den nya kyrkan. Att döma
efter en och annan medlems
architecktiska smak
hvarvid särskild en yngre
medlem framstälde
ovanligt många frågor och
anmärkningar, så
lofvade kyrkan enligt
ritningarna blifva en vär-
dig prydnad
för platsen. Medan förenings tvän-
ne bästa biljardspelar
kämpade med vinst och
förlust om vad hållna
cigarrer, så satte de öfriga
i all gemytlighet lyssnande
till en någodt äldre
medlem, hviilken fastän
sjuklig och klen, genom
sin kvicka infall och ett och annat godt råd
viste att
roa sin omgifning. En uppmaning af
herr Präses att försöka med ( sköna Maj ) strandade
aldenstund samma medlem af
sin sjuklighet
var hindrad
att deltaga i sång. Som dagen
snart
nalkades då möjlighetvis för
alltid föreningsalen
skulle
rifvas framlade f.d. seniorn sina be-
kymmer öfver, var man
hädanefter skulle samlas:
2 rum och kök påstod han
funnos lediga bredvid
hans bostad, men replikerades
af den först omnämde
sjuke medlemmen, att det vore
alt för bekvämt för
den först talande att hafva
föreningsalen i samma
ingång som
hans bostad. Anmärkningen rönte
ett
allmänt
skratt. Vid mörkrets inbrott
åtskildes
man i den glada förhoppningen att
nästa söndag
träffas och tilbringa aftonen
i det så ofta besökta,
men dock alltid hemtrefliga
och natursköna Nacka.
Söndagen den 13 Juli
Utflykten till Nacka
Den gynnande väderleken
bebådade en treflig
utflykt. Det var ju och första gången för året som
föreningen
kunde göra sin tripp ut i det gröna.
Strålande stod solen på
Himmlen och log åt
de
lustvandrande och lustfarande föreningsmedlemmarne.
Oaktadt Nacka varit ett oftast af förenings
medlemmar besökt
sommarställe, så tyckte
man ändock
att den je ännu förlorat nogodt
af sin
dragningskraft. För dem som
föredrogo
att till fots begifva sig dit
ut, erbjöd vägen den
härligaste
och mest omvexlande promenade.
Den pittoreska sig slingrande
landsvägen, å
ena sidan omgifven af den
klara sjön, å andra
sidan af en vild natur,
omvexlande med
sluttande bergsklippor,
grönskandeskog eller
blommande äng; en
vandringsväg, der äfven
en turist från det bergiga
Schweiz, eller
en Tyrolare från sitt
natursköna hemland,
skulle för ett ögonblick
återfinna en liten
afbild af
sin fädernejord. Vid framkomsten
begaf man sig till den förhyrda Kägelbanan
och började
slå med godt hopp om batailloner.
Banan syntes till en början
trotsa allas ansträng
-ningar, ty bommen hörde till det vanliga
någodt som kägelresaren
tycktes mycket be-
låten med. Sedan en och annan uppmuntrat
sig med litet punsch syntes
förhoppningarne
ljusna. Hedersmedlemmen herr
Degen ut-
märkte sig särdeles i främsta
ledet någon tid,
men öfverträffades af herr
Schrödl som sist
anländ var den förste att slå
bataillon och upp-
repade det
rätt ofta. Det ifriga Kägelspelan-
det åsågs
en tid af tvänne herrar. Som de
hörde att det talades tyska
vågade de fråga
en medlem hvad det var för
sälskap som spe-
lade? Underrättat att det var
Katolska
hantverkareföreningen, vände
sig en af dem till
herr Präses med det kända
valspråket, Gott
segne das
ehrbare handverk. Denne hade
varit medlem af moders-föreningen i Köln, der
han till och med haft föreningens stiftare Colping
till
Präses. Det faller af sig själf
att han blef en kär-
kommen
gäst. Hans
följeslagare ett köngl. Kam-
marråd gjorde också Präses
bekantskap. Men det
visade sig snart att Präses
för många år sedan
lärt känna
honom. Begge deltogo muntert med
i spelet. Den öfverblifna inkomsten var ämnad
för föreningen i Schwerin och
inbragde ett paar
kronor. Som man en längre tid hade ansträngd
sina krafter, började och
aptiten reta en hvar
och begaf man sig för att intaga en gemensam
Sexa.) Under måltiden gjordes
den ene af gästerna
herr Kleme föreningen ett stort nöje, genom att
berätta sina minnen från
fader Colpings tid,
hvar vid han
äfven meddelade för den gifta-
lystne ungdomen, ett af
föreningens stiftare Col-
ping gifvet
råd. Gossar!
Hde fader Colping
sagt till dem, gossar, önsken
i välja en god och
praktisk följeslagare genom
lifvet, så sen ej på
en flickas utpyntade hår
eller öfverdrifna klädsel,
utan läggen väl märke till om
strumporna äro
hela och skodonen i godt
skick: öfver berättelsen
kom man visserligen att
skratta, men rådet var
alvarligt och
värd att beaktas. Efter intagen
måltid bad herr Degen herr
Präses om tillå-
telse att få
bjuda föreningen på kaffe, hvilket
med största
nöje bifölls. Man flyttade sig
nu ut på Verandan och intog
med största
tacksamhet för herr Degen det
framsatta kaffet.
De tvenne
gästerna syntes mycket belåtna med
sitt
sälskap. Klockan 10 anträddes
återfärden och
och som det största antalet
var med om att fara med
båten, så fingo de få som
voro hågade för en marsch
föja med. En färd i skymningen på den spe-
gelblanka sjön var
visserligen både hvilande
och
angenäm. Ankommen
till staden skildes
man åt, hvart och en åt sitt
håll, och nöjd
med den
lyckade utflykten.
Sammanträdet
Söndagen den 20 Juli.
Ett parti socker-beströdda
blåbär utdelades,
väl inlagda i en strut; men
vid utdelningen
hände den olyckan att den
siste mottagaren
fick nöja sig med den tomma
struten hvil-
ken han emottog
med anmärkningen ( man
muss nöjd waren) Derefter
framhöll
herr Präses huru vida vore hågadt för en
större
utflykt. Pastor Stolberg i Gefle
hade
upprepade gånger uttryckt
önskan att se föreningen
hos sig. Förslaget vann till en början mångas bifall.
Men en utaf de gifta
medlemmarne framstälde
antagligen i sina gifta
kamraters namn, me-
nade att 2 nätter i rad vore
mycket att
vara skild
från sin hustru. Äfven det dyra
priset och
obeqvämligheterna m.m. under
resan omintetgjorde
tillsvidare denna plan
och syntes man enhälligt enas
för Södertelge.
Dagen skulle frameles
bestämmas.
Sammanträdet
Söndagen den 27 Juli.
Föreningssalen var denna
afton gläst besatt,
ett strålande väder utgjorde
en stor dragnings-
kraft för
mången sig roande medlem. Egendom-
ligt nog infann sig denna
afton endast föreningens
sångare och läto de
oförskräkt höra sin
röster. Hör jag
forsens vilda fall afsjungas
flerfaldigt och förtjente den
säkerligen att höras
af ett större
antal medlemmar. Det gemen-
samma samtalsämnet
utgjordes delvis af den
nyligen timade
branden i Hammarfest, hvar-
vid man gladde sig öfver att
katolska missio-
nens Kyrka och hospitalet der
Elisabethsystrarna
verka
blifvit förskonade. Samma dag erhöll
föreningen
en gåfva af 5 Kr skänkta af herr Bukowsky.
Sammanträdet
Söndagen den 3 Augusti.
Man skulle naturligtvis som
en äkta stockhol-
mare på en dag såsom
sägelsälskapets årsfest,
ut och åse
samt bedöma täflingarne. Medan
många rodade sig som bäst på
sjön, eller med
tålamod väntade
sägelsälskapets hemkomst
vid stranden och vara
ögonvitne till alt det Lal-
lull som uppslungades i
rymden dem till ära, så
var
sammankomsten föra besökt. Men
äfven
der få äro
församlade kan det och stundom vara
roligt. En domstolsförhandling i Berlin
som upplästes af herr Präses
syntes mycket roa de
närvarande och mången
frånvarande skulle
ha varit
glad att få höra den. Den ämnade
utflykten till Södertälje som
skulle före-
tagas näst följande söndag uppsköts ännu
åtta dagar aldenstund ej alla voro no-
ga
underrättade om densamma.
Sammanträdet
Söndagen den 10 Augusti.
Det nästan bortglömda
Pippin-spelet uptogs åter
igen första
gången för året. Att slå käglor och
spela Pippinspel var ej sak samma, det insåg
slutligen Seniorn,
ty hans motståndare vunno
alltid
partit i Pippinspelet. Uppe i
föreningssalen var samtalet
om den på ett så sorgligt men
ändock på ett så
menniskooffrande sätt omkomne
medlemmen
Tunnbindare
mästaren herr Kellner. Såsom ett
bevis på deltagande och ädel
kärande föreslogs
att med föreningsfanan in
corpore närvara vid
begrafningsakten
i kyrkan. Frågan för insamling
för en krans afgjordes ej denna qväll utna upp-
sköts tills
vidare. Något egendomligt för den-
na söndag kan anmärkas, att
det var första
gången för året som
Pippi-spelet spelades –
det var första gången för
året som lampan åter
tändes för
aftonen. Det var första gången
efter
Josephs-dagen som protokollet
öfver sammankoms-
terna
upplästes. Det var första gången slutligen som
döden skördade en medlem af
sjukkassan och till
hvilken
begrafningspengar fingo utbtalas.
Sammanträdet
Söndagen den 17 Augusti.
Utflykten till
Södertelge!
Den för tillfället så obestämda
samt blåsiga
väderleken skrämde en och
annan medlem
att medfölja, tycktes det.
Men de få som
gåfvo sig i väg, funno resan
alt igenom treflig
oaktat den starka blåsten som rådde, och som
var så envis att man från
ångbåten fick vara
vittne till
en kullsegling. Herr Präses som
var
förhindrad att mefölja båten redan kl.
10. lofvade att komma senare med 1 tåget.
Ankommen till Södertelge gladdes man öfver
den vackert
belägna staden. Genom slumpen
hamnade man i Bad-societetns
park, der
man gratis
undfägnades med musik. Vid half
tu(1/2) tiden beslöt man att gå och mottaga Präses
vid
bangården som anlände kl.2 i sälskap med
Direktör
Schnitzler. Att i den goda staden är
ont om Kafféer fick man erfara, och efter ett
grundligt sökande uppfann man
slutligen ett
förfrisknings-ställe
i ändan af kanallen. Man
intog med begärlighet det af
herr Präses bjudna
Kaffet och enades man om att
genom en färd
i kanalen taga
dess naturskönt belägna strän-
Der i
skärskådandne. Denna färd i den
lilla
ångbåten
vari alla afseenden den angenemaste.
Efter en liten promenade
genoms tden intog man
Gemensam Sexa på
stadshotellet och appetiten
syntes vara
den mest strykande. Långsamt
styrdes färden sedan till
ångbåten som var
omgifven af en skara
Södertelge-bor samt bad-
gäster hvilka ville säga de
”långväga” resanden
ett sista
farväl. Det blåsiga morgonvädret
hade
förvandlats
till det lugnaste aftonväder.
Magestetisk gled ångbåten ångbåten på
den klara
mälaren och vid skymningen fick man
den
mest förtjusande tafla af sommarvillor de-
korerade med culörta lycktor
eller upplysta med
bengaliska eldar, och det som
ej minst bidrog
till hemfärdens trefnad var
den molnfria
himmelen som med sina
glittrande stjernor
hvälfde sig
öfver det hela.
Sammanträdet
Söndagen den 24 Augusti.
Herr Präses medförde denna
afton en talrik sock-
rade hallon
blandade med vinbär. Som en och
kände sig frestad att
utstrecka handen efter
det samma, enades man om att
bortspela den me-
delst
lottospelet. Herr Zydow Antoniazzi
som bä-
ren tillfullo var nog
förståndig och frikostig att
bjuda sina medspelare, hvilka ej läto sig bedja två
gånger och
funno dem mycket välsmakande. En
andra vinst var en
jette-stor-havanna cigarr som
vanns samtidigt af herrar
Hirsch och Brandt: för att ej
någon bataille skulle uppstå
mellan de tvänne vinnarna
enades de om att
bortauktionera dem till de mest bjudande,
hvarvid
pengarna tillföllo kassan. Äfven
en sista utflykt
kom på tal och syntes man
vara hågad för Drottningholm
eller Nacka, hvilket skulle
närmare afgöras nästkommande söndag.
Sammanträdet
Söndagen den 31 Augusti.
Den bebådade pristäflingen
tycktes ej ha
lockat
många att infinna sig. De täflande
fyra till antalet redde sig
ganska godt
och syntes
en längre tid jämnstarka. Lyckan
lutade emellertid alt mer åt Erik Popp
och spelet afslutades, då
1sta priset tillföll
Erik Popp,
en plånbok. Andra priset till-
föll Z. Antonniazza, en
cigarr-aschette.
I förenings-salen roade man
sig en del med
domi-
nospelet, en annan med
Biljard-spel efter
egen metod
och godtycke. Då en utflykt
åter kom på tal blef
Drottningholm definitift
bestämd och skulle man taga eftermiddags-
båten.
Sammanträdet
Söndagen den 7 September
Max und Mauritz, se där hjältarne
för
aftonen. Ett skalde-stycke om två
oförbätterliga pojkslynglar
upplästes af Präses
på tyska. En berättelse som kom en och annan
medlem att
eftertänka sina egna pojkstreck.
De
väl utförda karikatyrerna som
åtföljde den-
samma tycktes särskild roa en
hedersledamot som
kanske tänkte på sina egna
pojkar hvaraf han hade
ett ½
dussin. De öfriga medlemmarne
syntes och
deltaga i
skrattet. En portion sockrade
hallon
som egentligen skulle
bortspelas, köptes för alt
rampris af 25 öre utaf en
medlem, som utan
att vara socialdemokrat
broderligt delade dem
med sina kamraater och funno
de dem ganska
billiga och
välsmakande.
Söndagen den 14 September
Utflykten till
Drottningholm.
Den sista utflykten för året
visade sig som en
af de gynsammaste, icke blott i afseende på vä-
derleken utan också på den
kamratanda som
hela tiden
syntes råda. Utflykten företogs
först
kl.4. aldenstund man först
ville bese John
Eriksons likfärd från Carl
den tolftes torg till
Central-stationen. Ångfartyget Tessin förde de
i utflykten deltagande
medlemmarne i mindre än
¾ timma
till Drottningholm. Ankommen
önskade ett paar medlemmar
bese slottets olje-
målningar, hvarför herr
Präses åtföljde dem
medan de öfriga skulle njuta
af den friska luften
och vänta lite tills det
behagade de förstnämda att
återkomma. Som hans majestät Konungen vis-
tades på slottet och ändrat
en del af slottet kunde
beses, så tycktes att man
kund uppskuta besöket
till en annan gång och
återvände de med oförättad
ärende. Nu skulle man gå uppsöka de öfriga
medlemmarna; men förgäfves
spejades efter dem,
de voro
försvunna. Slutligen både trött
och törs-
tig med springandet intogs
ett glas öl på en liten
täck
berceau i granskapet af värdshuset.
Entligen
fick man sikte på de förrymda
som i all gemyt-
lighet sutto och drack kaffe,
samt diskuterade
mycket ifrigt med hvarandra
om de framstäl-
da
bakelsernas olika priser. Herr
Degen som vid
sådana tillfällen alltid
visar sig vara frikostlig, önska-
de bjuda
sina meningsfränder på Punsch: men
som ångbåten redan kallad
sina passagerare,
så måste
tyvärr punschen inställas. Kl. ½ 8
tog
man farväl
af Drottningholm. Magistätisk
gled den ståtliga ångren
öfver den spegelblanka
sjön i den
lugna aftonstunden. Ankommen till
staden öfverenskom man att intaga en sexa på
Strömsborg. Appetiten var styrkande och den sjuka
medlemmen herr Hirsch syntes
denna afton äta för
två, någodt som bevisar hvad
en tripp i det gröna
kan åstadkomma, i synnerhet
för sjukliga.
Midt under det lifligste
samtal som rådde bör-
jade herr Degen att nysa tätt och tätt: men som
det syntes gick herr Degen till råds med sig själf,
funderande på om han möjligtvis genom att intaga
alt för mycket flytande ämnen
vore orsak till den-
na retande
åkomma. Det var visserligen den
sista
utflykten för året, men man
kan tillägga den
trefligaste, ty man satt
gemytligt tillsammans i
ett enskild fint rum genom
hvars fönster musikens
ljufva toner trängde till
öronen, under det att
ögonen
fägnades af de läckra rätterna på bordet.
Vid tie tiden
bröt man opp och skildes på jern-
vägsbron
några åt norr några åt söder.
Sammanträdet
Söndagen den 21 September.
Präses och de få närvarande
undrade hvad skälet
månde varda, att så få medlemmar infunnit sig.
Vid hösten annalkande brukade
annars föreningen
vara mer
mangrant besatt. Delvis
förkalrades förhål-
landet af den sent ankommande seniorn som med nå-
gra andra medlemmar gjort en utflykt på egen hand:
hvarföre
Präses med rätt tillkännagaf sitt missnöje.
Man borde arrangera sådana
privata utflykter så
att man i rättan tid kunde
öfvervara sammankomsten
i
förenings-salen.
Sammanträdet
Söndagen den 28 September.
Med några medlemmar, som vid
middagstiden
kommit i och för ett ärende
till Präses, hade denne vid
fyra(4) tiden begifvit sig
till föreståndarinnan för
Josephina Hemmet syster
Valeria, i anledning af
att hon denna dag fyllde 60
år, för att å
föreningens vägnar gratulera den ärovördiga sys-
tern, som altjemt hyst och
fortfarande hyser
det största
intresse för föreningen. Af en
med-
vackra äpplen fyld korg och
en större kaka som
prydde föreningsalens bord,
tog Präses anedning
till att meddela föreningen de vid middags-ti-
den
framförda lyckönskningarne till Jubilaren.
Att den vackra årstiden hade gjort sin rond för
året märktes nog deraf att
sammankomsterna började
blifva
bättre besökta. Aftonen var altigenom roan-
de för hvar
och en. Herr Präses påminde om den
sedvanliga Nattvardsgången
som inträffar andra
söndagen i Oktober
i anledning af den h. Birgittas
högtid samt
om rosenkransbönen. Som deta
söndagen i oktober i år skulle
läsas i
kapellet på söder. En sista
pristäfling i Kägelspel
skulle ega rum nästkommande
söndag, hvarefter några
fyrverkeripjeser
skulle afbrännas.
Sammanträdet
Söndagen den 5 Oktober.
På eftermiddagen kl.6.
infunno sig de medlem-
mar som
vore hågde för en pristäfling.
Banan strå-
lade denna qväll i rik
belysning
som lemnades af culörta
lyktor anbragta under
kägelbanans
tak. Att skickligheten var stor hos
de
spelande syntes nog deraf att
under en timma föllo ej
mindre en 3.475
Käglor – i medeltal 579 per man.
En god siffra som länder de täflande till heder.
Af de tre(3) utsatta prisen
tillföll herr Schrödl
1sta priset en med mycken
konst tillverkat klädes-
borste
skänkt af seniorn. Andra priset
tillföll
herr Rollowisch: en ask kopp jemte
ryska cigaretter
förseglade i ett Etui. 3dje
priset vans af herr E. Votini
ett Fothographi af
Kyrkogården inlemnad af fotho-
graphie
amatören herr Cornéry. Efter
pristäflingen
företog sig en medlem att
upptända fyrverkeripjeser,
som en stund roade de närvarande , hvarvid
särskild den lilla
Lärlinga-föreningen fann ett riktigt
nöje. Kl.8 begaf man sig i Kapellet der herr Präses
förättade Rosenkransandakten
åtföljd af sången -
O
Sanctissima – samt Aftonbönen. Vid
inträdet
i förenings-salen
öfverraskades man af en präktig
kaka samt tvänne korgar
äpplen och päron hvilka
ej finge
länge stå orörda. Herr Präses
påminde
om den sedvanliga
Nattvardsgången instundande
söndag, samt uppmanade
medlemmarne att man-
grant deltaga,
gifvande, så lärlinga-föreningen
som också
skulle deltaga i samma hel.
Handling
ett godt
föredöme. Sångarne syntes denna
afton väl
disponerade. Många sångnummer
afsjungos, bland hvilka
(Långt bort till Vatikanen)
Sammanträdet
Söndagen den 12 Oktober
På morgonen hade flera
medlemmar infunnit
sig till den gemensamma
nattvardsgången, som på
denna
söndag då den h. Birgittas högtid firas af
Kyrkan, är i
förenings-stadgarna omnämd.
Det väckte på kvällen harm
hos de först kommande
att Präses fick tända
lamporna, emedan ordnaren
för månaden ej var tillstädes, ej heller bedt någon
annan förenings-medlem , att sköta hans åligganden.
Blandt de närvarande märktes
herr Direktör Schnitzler
som efter en utrikes resa
åter hälsade på föreningen
och dess
Präses.
Sammanträdet
Söndagen den 19 Oktober.
Den uppkomna eldstriden i
Johannis nya kyrka,
som timade
mellan lördags och söndags natten väck-
te allmän förvåning: och som i all lycka
en förenings-
medlem under vägen hade köpt
ett exta söndagsblad,
upläste Präses den i bjärta
färger skildrade till-
dragelsen. Tvänne medlemmar af det unga och glada
slägtet roade sig med
biljardspel, för att uppöfva
sig synnerligast i att ernå en skicklig biljardspelares
fasta, säkra, och beräknande
stöt, samt stötta öfver de
vunna resultaten, vågade de upptaga striden mot herr
Präses på
full alvar. Lyckan stod de unga
spelarna
bi, och herr Präses fick
denna gång sitta emellan,
men till Präses heder kan
anmärkas att han stod
ensam mot
två.
Sammanträdet
Söndagen den 26 Okt.
Samtalsämnet för denna qväll
rörde sig kring
den för så kort tid sedan
omkomna medlemmen
tunnbindarmästaren
Kellner. Som en deltagare
i den hemska tilldragelsen,
underbyggmästaren herr
Heppe infunnit sig i
föreningen, utryckte herr Präses
den önskan att han skulle i
detaljer beskrifva den
timade händelsen och det sätt hvarpå han själf
undkommit
mördarens hand. Genom att noga
afrita
på ett papper Bryggargårdens
läge, så kunde herr Hepp
på ett tillfredställande sätt
förklara för medlemmarne
hvilken väg och hvilka
mellanhänder mördaren haft
för att
utföra sin hemska gerning. Met ett
stort del-
tagande åhördes beskrifningen
och syntes medlemmarne inte-
resserade för att i sin krets
se den man som i detta ödets
skickelse undgick den fara,
hvari herr Kellner oskyldigt
omkom. Herefter upplästes
protokollet, som tycktes
en längre tid ha legat i glömska, eftersom året
1889 först med denna qväll
blef slutläst.
Den omtyckta afskedsången
”(Vi skall du fjerran vara”)
tycktes denna qväll vara
tillägnad på den så
sorgligt omkomne, nu i grafven
hvilande medlem-
men, men äfven de sista
slutorden i sången, som upp-
repade gånger lyder ”Nu god
natt, min vän!”
ljödo såsom
en uppmaning att skiljas åt.
Sammanträdet
Söndagen den 2 November.
Herr Präses höll i qväll åter
ett föredrag, som behnad-
lade den
sociala frågan. Herr Präses
framställde
de vigtigaste punkter i den
skrifvelse, som den
h.fadren hade riktat till
Erkebiskopen i Köln.
Herr Präses bemötte det
oriktiga i den meningen
att antingen staten ensam
eller Kyrkan ensam kunde
lösa denna nu så brännande
fråga, och framhöll,
att både staten och kyrkan
gemensamt ålåge det frågans
lösning; men dessutom borde
hvarje medborgare
i sin mån dertill medverka.
Efter föredraget
upplästes protokoll hvarefter
en liflig Domono-spel-
ning företogs, alldenstund
några rara äpplen och
päron
frestade en hvar. Som spelet
alltid tvärs afstängdes
och ingen kunde anse sig för
vinnare af frukten, fann en med-
lem ett bättre råd, i det han
köpte ett päron för det billiga
priset af
25 öre. Bland de täflande
dominospelarna
märktes direktör Schnitzla
samt hedersm. Herr Roesler.
19
Protokoll
för
fr 9 Nov år 1890 – 1891 - 15 Mars
Sammanträdet
Söndagen den 9 November
1890.
På eftermiddagen infunno sig
ett antal
medlemmar i Kägelbanan för
att sista
gången för
året mäta sina krafter.
Som kägelbannas nuvarande
läge
hindrar byggnadsverksamheten,
måste hon
nämligen för en tid afstängas
och delvis sön-
dertagas, för att sedermera
flyttas.
Det var derföre med ännu större
ifver
som banan
togs i anspråk. Spelet inbragte
fem Kronor, alldenstund man enats om
två öre
Käglan.
I förenings-salen uppläste
herr Präses ett
utdrag ur Svänska-Dagbadet med titeln
- Arbetarens hustru
-, som är skrifvet
af den bekante fransske Arbetare
represen-
tanten
Jules Simon. Författaren skildrar
en arbetare, som måste arbeta
i sitt arbetes
svätt för sin hustru och sina
barn, dock gör
det med glädje, samt vid
skymningen efter
slutad arbete ilar hem, glad att hvila och
förströ sig
hos de sina. Hustruns fromhet,
hen-
nes arbetsamhet i hemmet,
hennes renlighet och
goda smak i alt som rör hushållet, kan ej an-
nat än uppfylla
hans hjärta med tacksamhet
för henne
och af kärlek till de små.
Glädjen och friden i ett
sådant hem kan
nog ej
jemnföras med den rikes. Det synes
som om ingenting skulle
fattas i ett sådant
hem. Jo, tillägger Jules Simon ett sandkorn
ett ingenting kan tvärs
afsluta denna familjs
gemensamma
lycka, och det är döden som
oförhoppad
kan skilja fadren från de sina.
Det är denna framtids-pension
som fattas ar-
betare hustrun; men det oaktat vät hon ofta
sin mans död arbeta för sitt och sina barns
uppehälle och då Söndagen kommer skyndar
hon ut till Kyrkogården, för
att gemensamt med
sina barn fälla en tår på den
torfva som
omhöljer stofter af den
oförgätliga, sedan hon
i messan med sina barn bedit
för hans sjä-
laro. Efter uppläsningen af artikeln, som åhör-
des med spänd
intresse, gaf klockan tecken till
protokolls-uppläsning, men
syntes tvänne med-
lemmar i ett hörn ej alls gifva akt på signa-
len, utan gestukelarade
fortfarande under sitt
vigtiga samtal allt under ringklockans ackom-
pagnering
samt uppmaning att sluta. De
beskå-
dades med
stort intresse af de närvarande.
Sammanträdet
Söndagen den 16 November.
Oaktadt nu kägelbanan var
illa ram-
ponerat med bräden och
verktyg och fönstren
och dörrar redan uttagits, så
kunde tvänne
passionerade spelare ej låta bli att ännu
en gång under dessa
ogynnsamma förhål-
landen roa
sig med Kägelspel. Med en
lyckta i handen lätade de sig
en väg öfver gropar
och brådjup för att komma fram till Kägel-
banan, der de fingo läta
efter lamporna
käglorna och kloten som voro
begrafna un-
de nedtagna brädorna; men de
gåfvo sig
ej i ro för
än allt var åter i ordning. Medan
dessa två höllo på med
Kägelspel samlades
de öfriga i förenings-salen,
och undrade när
de två
passionerade kägelspelarne skulle sluta.
De låto länge vänta på sig, så att Präses fruk-
tade att de skulle möjligen fortsätta efter
kl.-tio och sålunda komma i
konflikt med
polisen. Vid tio-tiden syntes de till och deras
händer
kunde jemföras med en kålbärares.
De lämnade den upplysningen
att den såsom
oöfvertrefflig ansedda
kägelspelaren blifvit sla-
gen af sin medtäflare,
hvilket väckte med glädje
blandad
förvåning. Bland de närvarande
märktes Kägelkonungen
fabrikör Stocklassa
samt
Direktör Schnitzler.
Sammanträdet
Söndagen den 23 November.
I förenings-salen
öfverraskades medlemmarne
af de klangfulla toner, som
klingde från
Pianot. En pianotillverkare hade nemli-
gen under veckans lopp stämd
detsamma
så att det
nu åter försatts i ett godt skick.
Som den h. Elisabeths högtid
hade firats under
veckans lopp, så hade de goda systrarne äfven
det-
ta år
ihågkommit föreningen. En präktig
tårta
samt en korg med utsökta
äpplen utdelades bland
medlemmarne
och smakade alt utmärkt godt.
Hör jag forsens vilda fall
afsjungs derefter flera gånger.
Sammanträdet
Söndagen den 30 November.
Stor munterhet rådde denna afton i föreningen
i anledning af att herr Dahl återkommit
från en
resa i mellersta och norra Sverige.
Man var mycket intresserad af
att få höra
någodt af herr Dahls
omvexlande färd, och
tillmötesgående medlemmarnes
önskan utveck-
lade talaren sitt föredrag i
en stil och med
en ton som kund täfla med en
erfaren
Professors. Såsom de vigtigaste ställen som
talaren besökt, och som han
syntes mest inte-
resserad för var Westerås
samt dess DomKyrka
och antika minnen från den
katolska tiden:
De talrika stenarne med dess
inskriptioner
vittnade derom; äfven
beklagade talaren
den vandalismen man gjort sig skyldig till
vid
Reformationen gemt emot dessa minnen.
Talaren omnämde äfven den mängd af såg-
verk, som hans ett under hela
sin resa, men
dessa syntes ej intressera honom, man insåg
att talaren lade betydelsen
af sitt föredrag i
allt som
var antikt men ej nytt. Efter
föredragen belönades talaren
af det tacksamma
auditoriet
med lifliga applåder. Herr Dahl
lofvade att en annan söndag hålla ett nytt
föredrag om det ”Wax-kabinett” hvilkets
föreståndare
han varit. Derefter börjades en
lif-
lig domino-spelning och hvari
vinsten utgjordes
af en
jette-cigarr skänkt af herr Präses.
Den lycklige vinnaren var Seniorn, hvilken
Känd för en god rökare,
cigarren kom väl till pass.
Äfven biljarspelet var denna
afton oafbru-
tet upptaget, hvilket vittnar att ifvern för
detta nyttiga sällskapsspel ej aftagit utan
snarare
tilltagit. Inkomsten genom
biljard-
spelet utgjorde denna afton
öfver 1. krona.
Sammanträdet
Söndagen den 7 Desember.
Såsom vanligen på 1sta
söndagen i må-
naden var sammankomsten
talrikt
besökt. Herr Präses började med att
tillkännagifva att han erhållit svar på
den sändning af pengar, som
hade blifvit
skickat
”handtverkareföreningens Präses i
Schwerin, hvari denne tackade
hjårt-
ligt för den frikostliga
gåfvan ställande
föreningens i Stockholm
bidrag i främsta
lädet bland dem han erhållit från 40
andra föreningar samt
väntande ännu
bidrag af 270 föreningar, som hitills sla-
git döföra. Derefter tillkänangaf herr Präses
att han erhållit
den årliga gåfvan af 15 kr.
från mdam Koudriaffski
hvarvid 5 kr
skulle tillfalla sjukkassan
samt 10 för-
eningskassan. Derefter anmodade herr
Präses den från söndag så be-
prisade Talaren att hålla
sitt andra före-
drag om Waxkabinettet. Af föredraget
inhämtade man bland annat att figurer-
na framställde vigtiga drag
ur Frälsarens
lefverne såsom till exempel,
” den sista
Nattvarden
och Korsfästelsen. Talaren
framställde äfven de intryck
förevisnin-
gen gjort på
honom själf och på andra.
Det som förut misshagade
honom, var den
musik som vid förevisningen
spelades
men som ej
syntes för det allvarliga ämnet.
Äfven den blandande känslan
af publiken,
som bestod i att en del fingo
ett godt intryck
af det de åsogo, hvaremot
andra sökte att
förlöjliga
det hela. Efter föredraget gjorde
herr Präses en anmärkning på
talarens sista
anförande nemligen om den
blandade käns-
lan hos publiken, betonande
dervid Propheten
Simeons ord
till Maria. ”Din son skall
vara till fall och
uppståndelse för många”,
nämligen at många emottaga Christi nåd,
medan andra
motsätta sig densamma.
Herr Präses tillkännagaf
derefter att den
Hel. Nikolaus hade hälsat på föreningen
lemnande qvar efter sitt
besök en påse
fylld med
pepparkakor nötter m.m. hvil-
ket skulle utdelas bland
föreningens stora
barn. Sedan den störande nötknäppnin-
gen egt rum kunde protokollet
för måna-
derna Juli
och Augusti uppläsas. Tiden var
redan långt skriden hvarföre
en och annan
vände sina steg hemåt och
Nikolaus-dagen
blef
slutligen blott ett angenämt minne.
Sammanträdet
Söndagen den 14 December.
Som Julhelgen nalkades med
stora steg
så tog Präses anledning till
att påminna
medlemmarne om föreningens
gamla sed
att fira
sin Jul, genom att på denna dag
gå till Herrans hel.
Nattvard, betonande
dervid att Julens glädje
egentligen skulle
ej sökas i de profana förströelserna som
äro hopknutna vid denna fest, utan skulle
Julens glädje först och
främst för ett
Kristet hjärta vara längtan
att förenas
med
Frälsaren. Efter att protokollet
för September
månad blifvit uppläst,
afsjungs
den vackra sången Integer vitae.
Som Präses denna qväll också medtagit
Föreningens stora
frimärksalbum blef det
snart genombläddrad af
intresserade fri-
märksamlare, hvilka med stor
förtjus-
ning åsågo
samlingens många rariteter.
Sammanträdet
Söndagen den 21 December.
Samtalsämnet för denna qväll
rörde
sig kring den sist aflidne medlemmen
sockerbagaren
herr Hirsch. Herr Präses
framhöll för
medlemmarne de förtjenster
som den
afgångne haft för föreningen.
Ett stöd för sången hade han
alltid va-
rit is sin Krafts dagar,
gemom att regel-
bundet bevista
sammankomsterna hade han
visat sin
tiigifvenhet för föreningen.
Men herr Präses antydde också
för medlem-
marne det oförståndiga deruti att ej i rättan
tid begagna
sig af en sjukassas fördelar.
Fattig och fjärran från sina
närmaste
hade vår medlem dödt, men
glömmas
skulle han dock ej och minst af sina med-
bröder i
föreningen. Fast än Präses höll
sig
fjärran angående
begrafningen, tecknades
dock af de närvarande sådana
bidrag
att en vacker begrafning
kunde ega rum
och lofvade herr Kapten
Elfwing att taga
begrafningen
om hand. Såsom den lämp-
ligste dag dertill ansågs
annan dag Jul
på efter
middagen. Angående Julens
firande i förenings-salens,
skulle förfaras
på samma sätt som de
föregående
åren.
Sammanträdet
Juldagen den 25 December.
Samtalet rörde sig kring den
stilla
Messan som Julnatten kl 12
lästes i
St
Eriks-kapellet. Den högtidliga
tystnad
som rådde, den vackra
belysningen på
Altaret och den lilla Krubban
hade gjort
på alla ett fördelaktigt intryck
och försatt
dem i den
rätta julstämningen. Som
ej många medlemmar infunnit sig i före-
ningen, hvilket var att
förutse afsjungos
några Julsånger, såsom
”Stilla Natt
och En stjerna gick på Himlen
fram”.
Angående den aflidne
medlemmen I. Hirsch
begrafning upplyste Kapten
Elfwing att allting
var iordningstäld och
föreningsmedlemmarne tillsagda
om tiden.
Annan dag Jul
Angående herr I.Hirsch begrafning hade
på
eftermiddagen kl. 2. ett stort antal
medlemmar jemte herr Präses infunnit sig
vid Karolinska institutets
bårhus för att
visa den
aflidne medlemmen den sista tjänsten.
Herr Präses hade yttrat några
minnesord öfver
den aflidne, hvarvid särskild
de ord citera-
des som den döde upprepad
gånger sagt
sin omgifning; nemligen att
han hade före-
ningen att tacka
för att han återkommit
på den goda vägen och att han
nu hunnit
sitt
lyckliga mål. Äfven framhölls hans
tåla-
mod i sjukdomen och hans
berdevillighet
att dö. Kistan hade sedan burits af sex
förenings-medlemmar ut till
likvagnen
för att föras
till Kyrkogården. Äfven der
hade vänner till den aflidne
infunnit sig
för att säga
honom ett sista farväl och se
honom nedsänkas
i den kalla men fridfulla
grafven der
alla mödor och strider upphöra.
Föreningsmedlemmarne hade
också lagt på
den aflidnes kista en vacker
krans klädd
med hvita doftande rosor samt
ett kors äf-
ven det
prydd med blommor. Slutligen
hade man tagit farväl från
den aflidnes graf
och sport hvem bland hans
närvarande kam-
rater
skulle först följa honom efter.
Det hade
ju redan varit
den 6 medlemmar af föreningen
som gått
hädan. Alt detta utgjorde till
en början samtalsämnet för i
afton, men en
gladare stämning gjorde sig
gällande då
medlemmarne fingo inträde i
den vackert
upplysta förenings-salen der
en näpen julgran
hälsade en
hvar välkommen. Likt de före-
gående åren låg bordet
betäckt med talri-
kar fyllda med äpplen
pepparkakor och
dylikt. Herr präses antydde med några
till hjärtat gående ord
Julens Kristliga bety-
delse. Äfven kunde herr Präses ej
afhålla sig
att ihågkomma
den aflidne, som nu då
vi
fröjdades fick bäddas i jordens sköte.
Ej hade väl den döde anat att han ej denna afton skulle
vara med i
föreningens krets. Men han hade
dock fått
sin julklapp nemligen den vackra
begrafning som föreningen
föranstattat för
honom. Ärefter började Julklappsutdelningen
hvarvid först extra pris
tilldelades till dem
som flitigst bevistad föreningens sam-
mankomster och deltagit vid alla offent-
liga
tillfällen och hvilka tillföllo herr.
A
Brandt, A. Stocklassa samt Zydow
Antoniazzi. Ett extra pris tilldelades
också den som flitigast
bevistad sång-öf-
ningen på Onsdagarne,
nemligen herr
Blomqvist. De öfriga Julklapparne
följde i tur och ordning alt
efter den tid
man tillhört
föreningen, och hvilka be-
stodo mestadels af nyttiga
saker, så som
yllevaror och dylikt och syntes hvar och
en nöjd med sin Julgåfva;
särskild
belåten syntes vara en medlem som ehöll
en antik pappersknif prydd
med blommor
och mycket väl passande att uppskära alla
kataloger
öfver antika föremål. Äfven
tvänne träskor som liksom de
hvilka an-
vändes af resande i
Polentrakterna, utgjorde
hans
julklapp. De voro fordrade med
bleck-
plåt och
sågo oförstörbara ut. Det var
nog en ny pjes hvarmed hans
antiquitets-
skåp i
hemmet kunde ökas. Den kända
julsången Heliga Natt blef
afsjungen
samt jag
väl ett land. Stämningen var
hela aftonen den lifligaste,
hvartill kan-
ske icke minst bidrog det
gratis Salvador
ölet hedersledamoten herr
Sellamn hade
skänkt
föreningen.
Samanträdet
Söndagen den 27 December.
Vid denna sammankomst, den
sista
för året utryckte en medlem
den önskan
att få
höra speldosan som sedan länge
ej mera låtit höra sina vackra klangfulla
melodier
ringa för det gamla årets slut.
Äfven påminte Präses de
närvarande
om att man vid årets slut tänkte
på sina
skulder, månadsafgifternas
erläggande,
hvilket en och annan syntes
lägga på hjär-
tat. Man skildes åt med att tillönska
hvarandra
ett godt slutpå det gamla året.