Sankt Josefsföreningen – Katolska Handtverkareföreningen

Protokoll 1886

-------------------------------------------------------------------------

376 Sammanträdet

Nyårsdagen den 1 Januari 1886.

Enligt gammal sedvana utbytte

medlemmarna med Präses och sinsemellan

nyårslyckönskningar, samt upplästes för-

eningens stadgar; på hvilkas noga efter-

lefvande, såsom Präses anmärkte, före-

ningens välgång och framgång berodde.

Några skänkta julgranskon-

fektyrer bortauktionerades och funno god

afsättning. Från en välgörare öfverlemnade

Präses 8 kronor.

Apostoliska vikarien hade

hedrat föreningen med sin närvaro och

deltog som vanligt på sitt enkla och vinnande

sätt i föreningens nöjen.

377 Sammanträdet

Söndagen den 3 Januari 1886.

I sitt föredrag behandlade

Präses ämnet jordens zoner, deras olika

klimat och vegetation.

Några julsånger uppstämdes.

Förmannen Max Dolatkovsky upptogs till

pröfning.

378 Sammanträdet.

Trettondagen den 6 Januari 1886.

Julgranen var äfven denna qväll

tänd och utdelades åt hvar och en af de

närvarande en tallrik full med nötter,

pepparkakor och äpplen. Återstoden af jul-

klapparne utdelades äfven.

Oaktadt snöyra vor ej så få med-

lemmar närvarande.

En öfverblifven tallrik med namnam

utlofvades åt vinnaren i dominospelet.

379 Sammanträdet

Söndagen den 10 Januari 1886.

Medlemmarne undfägnades i

qväll med ”Nürnberger Lebkuchen”, som af

Nurnberger Bryggeriets innehafvare blifvit

skänkta. Som vi delningen ej alla

stycken blifvit lika stora, kam man

på den idén att en medlem, med för-

bundna ögon skulle utdela bitarne,

hvilket äfven skedde, sedan man först

noga öfvertygat sig om, att han ej kunde

se, så att något fusk ej kunde komma

i fråga. De skänkta ”Nürnberger

lebkuchen” vora af finaste slag och

berömdes allmänt.

Då det öfverblifna skulle

tillfalla vinnarne i dominospelet

deltogo nästan alla i detsamma.

380 Sammanträdet

Söndagen den 17 Januari 1886.

Samtalet föll på den rådande

stiltjen i affärsverlden, de många kon-

kurserna och däraf följande farhågor

för arbetarne att kunna se framtiden

an med lugn.

Hedersledamoten doktor

Müller hade infunnit sig och deltog i

Dominospelet.

381 Sammanträdet

Söndagen den 24 Januari 1886.

Präses underrättade förenings-

medlemmarne om den stora dragnings-

kraft föreningens Betlehems krubba

utöfvade, i det att redan 75 Kronor in-

flytit, och förväntade Präses att ett lika

stort belopp under den återstående tiden

äfven skulle inflyta.

382 Sammanträdet

Söndagen den 31 Januari 1886.

Det visade sig ånyo att domino-

spelet, hvilket förr blott undantagsvis

begagnadts, nu alltmer undanträngde

kejsarspelet, som hitills mest roat med-

lemmarne.

Delegarna i sjukkassan påmindes

om den allmänna sammankomsten

nästkommande söndag, så revisions-

berättelse skulle uppläsas och öfriga frågor

afgöras.

383 Sammanträdet

Söndagen den 7 Februari 1886

Präses upptog åter sina föredrag

och behandlade denna gång de fem

verldshafen, vattnets och landets för-

delning på jordklotet.

Sedan revisionsberättelse öfver

sjukkassan upplästs och styrelseval

företagits samt öfriga frågor handlagts,

upptogs till hedersmedlem färgaren

herr J. Degen, till definitiva med-

lemmar verkmästaren herr Wahl

och hattarbetaren herr A. Brandt.

Till provisorisk medlem verkföraren

M Dolakowsky och till pröfning

färgaren Frans Degen från Schveitz.

Tre buteljer vin hade uppslagits

och drack man de nyupptagnas skål,

hvarvid Präses anmärkte att om ock

föreningen icke kunde tillfredsställa

allas önskningar, borde dock ömse-

sidig kärlek och vänskap städse

vara rådande bland föreningens

medlemmar. Präses föreslog där-

efter en särskild skål för doktor

Müller, som nu första gången

sedan sin utnämning till riddare

af Nordstjerneorden var närvarande.

Fotografen herr A. Roesler hade

skänkt två dussin fotografikort af

vice Präses, pastor Teising, hvilka bort-

auktionerades bland medlemmarne

för ett pris af 25 till 50 öre stycket.

Detsamma gjordes med en, af en för-

eningsmedlem skänkt skomakare,

hvilken kunde, då man drog i ett snöre

mycket roligt och på ett naturtroget sätt

visa hur han arbetade, och betingade

konstverket ett bra pris. Äfven några

apelsiner från Norden, d.v.s. från norr

bortauktionerades.

Till slut redogjorde Präses för

föreningskassans ekonomiska ställning,

som visade saldo från föregående

år 3649:50, inkommande under året

Kr 560:94, utgifter Kr 204:55, hvadan

ett öfverskott af Kr 356:39 uppstått

och var således kassans hela behållning

till år 1886 Kr 4005:89.

Präses omnämnde till slut

att han för föreningen erhållit en

vacker gåfva, som snart skulle komma

att pryda lokalen och fingo medlemmarne

tills detta inträffade, på bästa sätt ut-

reda af vad slag gåfvan kunde vara.

384 Sammanträdet

Söndagen den 14 Februari 1886.

Protokollet öfver några samman-

komster upplästes. Sjukkassans förhand-

lingar och revisionsberättelsen förliden

söndag utgjorde allmänna samtals-

ämnet och gladdes man öfver det vunna

resultatet. F.d. konsuln herr Ferd. Trost

deltog beredvilligt i sången.

385 Sammanträdet

Söndagen den 21 Februari 1886.

En artikel ur ”Svenska Dag-

bladet” med titel ”Julaftonen i Vati-

kanen” upplästes, hvari korresponden-

ten på ett tilltalande sätt beskref

både julaftonens kyrkliga firande

och den lysande mottagning, som

påfven höll dagen därpå.

I samma tidning lästes äfven en

redovisning för 1885 öfver föreningens

sjuk- och begrafningskassa.

386 Söndagen den 28.2.1886

Sammanträdet

Präses lofvade att den till för-

eningen skänkta taflan, nästa söndag

skulle komma att pryda föreningssalen,

samt omnämnde att man samma

söndag, fastlagssöndagen skulle få sig

skänkta s.k. fastlagsbullar (Berlinermunkar).

387 Sammanträdet

Fastlagssöndagen den 7 Mars 1886

Präses föredrag behandlade

denna qväll ämnet om jordens ur-

sprungliga form och tillstånd, enligt

de lärdes antagande.

Fastlagsbullar i stort antal

hade skänkts föreningen och uppväckte

genom en angenäm lukt medlemmar-

nes uppmärksamhet och längtan att

få smaka de aptitliga bullarne.

Sedan man äfven fått sitt lystmäte

därå, bortauktionerades de öfverblifna

till förmån för dels sjuk- dels före-

ningskassan.

Präses påminde medlemmarne

om den särskilda vördnad man under

Mars månaden bevisade den helige Josef,

föreningens skyddspatron. Till hans

ära skulle varje söndag under månaden

ljus tändas omkring hans staty i för-

eningslokalen.

Den till föreningen skänkta,

med en vacker ram omgifna taflan,

föreställande den heliga familjen,

utfylde väl sin palts ofvanför talare-

stolen och beundrades af medlemmar-

ne hvilka yttrade sin belåtenhet

öfver den vackra gåfvan.

385 Sammanträdet

Söndagen den 14 Mars 1886.

Präses yttrade några ord om

fastan, samt påpekade huru som äfven de

bland medlemmarne, hvilka genom tungt

arbete voro fritagna från den egentliga

fastan, äfven borde ådagalägga försakelsens

anda under fastetiden.

På flera medlemamrs förfråg-

ningar om den sjukdom hvaraf apostoliska

vikarien redan sedan tre veckor lidit,

hade Präses inga lugnande underrättelser

att gifva, tvärtom fruktade man det värsta

med hänsyn till krafternas gradvisa aftagande.

Mot slutet af sammankomsten

bortlottades med Präses tilsltånd en, af en

föreningsmedlem målad tafla.

389 Sammanträdet

Söndagen den 21 Mars 1886.

På Präses ansigte syntes denna

qväll att något sorgligt hade inträffat

och fick man snart förnimma den

högst sorgliga underrättelsen att apostoliska

vikarien, föreningens beskyddare, klockan 4.

samma eftermiddag hade stilla aflidit.

Bestörtning och allmän sorg intog härvid

föreningen. Ännu blott några dagar före

sin död, hade han lemnat åt Präses en

butelj rhenskt vin. Han viste väl då ej, sade

Präses, att denna gåfva skulle blifva hans

sista till föreningen. Till sist uppmanade

Präses medlemmarne att af gåfvan dricka

en tyst men tacksam skål för den aflidne.

Under hela sammanträdet hvilade

öfver de närvarande en nedstämdt sinnes-

stämning och medförde hvar och en vid

sin bortgång en djup känsla af den inträffa-

de händelsen.

390 Sammanträdet

Marie Bebådelsedag den 25 Mars 1886.

Präses berättade om den aflidne

vikariens sista lefnadsdagar och om

hans märkliga ord på själfva dödsdagen

samt om hans sannt kristliga död.

Berättelsen åhördes af de närvarande med

djupt intresse.

Därefter diskuterades frågan om

föreningens deltagande i begrafningen

och fattades därom följande beslut, att

en krans från föreningen skulle läggas

på den aflidnes kista, att medlemmarne

med sin florbehängda fana skulle i pro-

cession inträda i kyrkan och öfvervara

den högtidliga själamässan, samt att

om möjligt äfven öfvervara själfva

begrafningsakten ute å kyrkogården.

Herr Rémy, som en längre

tid vistats i Paris, hade infunnit sig.

391 Sammanträdet

Söndagen den 28 Mars 1886.

Några sånger, såsom ”Integer

vite” och ”Stilla skuggor” som den aflidne

vikarien fordom lärt och sjungit med

sina gamla lärjungar, af hvilka några

voro närvarande, afsjungos till allmän

belåtenhet.

Sammankomsten var denna

qväll talrikt besökt.

Under qvällens lopp öfverenskommo

flera medlemmar att fyra och fyra

tillsammans hyra en vagn, för att del-

taga i färden till kyrkogården vid

apostoliska vikariens begrafning.

392 Sammaträdet

Söndagen den 4 April 1886.

Präses höll denna qväll föredrag

om hafvets egenskaper, redogörande för dess

djup, färg, genomskinlighet, tyngd och

temperatur samt salthalt.

Efter föredraget sysselsatte sig

medlemmarne länge med samtal om

aflidne Vikariens storartade begrafning och

gladde man sig åt att hafva i ett ganska

stort antal kunnat öfvervara densamma,

gifvande därigenom ett uttryck af en från

föreningen kommen hedersbetygelse åt

den aflidne beskyddaren.

393 Sammanträdet

Söndagen den 11 April 1886.

Präses påminde medlemmarne

om påskkommunionen på palmsöndagen,

och uppmanade dem att begagna den

inträdande veckan såsom en förberedelse-

tid på den stundande högtiden, för att

därigenom värdigt kunna fira densamma

och på så sätt komma i åtnjutande af

dess frukter.

Några spel, som funnits bland

apostol. Vikariens qvarlåtenskap, öfverlemna-

des genom Präses åt föreningen, däribland

fans ett mindre schackspel af ben, och

gladdes man åt att ega dessa minnen.

394 Sammanträdet

Palmsöndagen den 18 April 1886.

Den sedvanliga påskcommu-

nionen försiggick på morgonen i kyrkan

å norr och hade medlemmarne nästan

fulltaligt infunnit sig.

I föreningslokalen öfverraskades

man att finna ännu ett minne från

afl. Apost. Vikarien, nämligen ett bräd-

spel, som troligen var en qvarlefva från

det gamla sällskapet ”Amicita”.

Föredrag hölls af Präses om

hafsbottnens beskaffenhet, och om de

växter som finnes på densamma.

Hedersledamoten herr A.

Roesler hade infunnit sig.

395 Sammanträdet

Påskdagen den 25 April 1886.

Äfven i år utdelade Präses

ett vigt påskbröd, som tillskickats

honom, enligt en gammal kristen sed.

Tillika hade Präses fått italeinsk

salami, hvilken af en italienare

hitförts och som befanns vara af ut-

märkt beskaffenhet, så att med-

lemmarne, hvilka aldrig smakat en

dylik, rikligt, som man säger, slickade

sig om munnen däråt.

En bit däraf, som bortauktione-

rades, betingade ett ganska högt pris.

396 Sammanträdet.

Annandag Påsk den 26 April 1886.

Ett större fat med målade ägg

hade blifvit skänkt föreningen och

förtärdes äggen till större delen af de

närvarande.

Då antalet medlemmar

dDenna qväll ej var så synnerligt stort,

fingo de närvarande desto mer på sin

lott och ångrade de som kommit sig

ej att hafva infunnit sig. Salt fattades

ej heller och höll man ett riktigt

kalas på ägg samt märkte man bland

alla den bästa aptit.

397 Sammanträdet

Söndagen den 2.Maj 1886.

Präses höll ett föredrag om

Jubileumsaflaten, som af påfven i år

utskrifvits. Präses förklarade närmare

denna aflats betydelse och föreslog att

medlemmarne måtte vinna detta

jubileum just på Josefsdagen, hvaraf

Präses väntade sig särskild välsignelse

för föreningen.

Därefter afhandlades närmare

på hvilket sätt Josefsdagen äfven i år

skulle firas. Som olägenheter upsptått

därigenom att Präses ej på förhand

kunnat veta huru stort antal med-

lemmar på qvällen skulle infinna

sig, sade han sig komma att bestämma

detta efter antalet medlemmar, som

kommo att deltaga i processionen på

morgonen, och fann alla detta förslag

rättvist.

Slutligen bortlottades en

tafla, hvars inkomst skulle an-

vändas i och för illuminationen

på Josefsdagen.

398 Sammanträdet

Söndagen den 9 Maj 1886.

Angående Josefsfesten sade sig

Präses hafva hopp att få tillförordnade

apostoliska administartorn pastor Bern-

hards löfte att deltaga i festen på aftonen.

Som antagligen flertalet sångare

kommo att begå jubileumscommunionen

ansågs det rådigast att föreningens

qvartett uppträdde med några af

sina sångnummer. Men orgeln skulle

likväl spela. Till slut uppmanade

Präses de medlemmar, som ännu ej

hade något föreningsband att an-

skaffa sig ett sådant.

Protokollet för några föregående

sammankomster upplästes.

399 Sammanträdet

Söndagen den 16 Maj 1886.

Josefsfesten

Vid niomessan i hfvudkyrkan å

Norr, begingo medlemmarne jubileums-

kommunionen, och intågade i process-

ion med fanan i têten i kyrkan.

Nattvarden utdelades af Präses, doktor

A. Kiesler, Pastor Benelius höll vid högmessan, hvilken Föreningen

in corpore bevistade, och hvilken sjöngs af Hr Pastor Lieber,

predikan. Denna afhandlade tredje

bönen i Fader vår, ”Ske din vilja”.

På qvällen samlades man i

föreningens lokal och hade ett mycket

stort antal medlemmar infunnit sig,

ej mindre än 32 stycken. I det yttre

rummet, hvarest man qvarblef tills

alla infunnit sig, varseblef man en ny

gåfva, den afl. Vikariens väggklocka,

hvilken, prydde ena väggen af rummet.

Den inre salen företedde, då man in-

trädde en vacker anblick med sin

rika illumination och blomster-

prydnad. Den bland hedersgästerna

hvilken mest ådrog sig uppmärksamhet,

var till förordnad administratorn,

pastor Bernhard. Sedan festmåltiden

en stund fortgått, reste sig Präses och

föreslog en skål för ”vår högt älskade

och lika högt värderade kyrkoherde,

pastor Bernhard, hvilken allt från

föreningens början hyst stor välvilja för

densamma, och särskildt på sista tiden

framhållit fördelen af att föreningen

måtte anskaffa eget föreningshus, då ett

passande tillfälle erbjöde sig. Därefter

föreslog pastor Bernhard en skål för

Präses hvilken han gaf hedersnamnet

”unerreicht” ”den oupphinnelige”

för sina sträfvanden för föreningens bästa.

Efter en stund utbragte Präses

en skål för föreningens hedersmedlemmar,

(hvaribland äfven pastor Benelius inbe-

räknades, emedan han på morgonen

brutit det andliga brödet åt föreningen

samt yttrade, att hedersmedlemmarne

måtte genom råd och dåd befrämja

föreningens ädla ändamål. Pastor

Benelius tog härefter till ordet och

talade för den endrägt, som borde råda

bland medlemmarne, ”unitis viribus”:

( med förenade krafter ).

Härefter upptog Präses till definitiv

medlem, herr Dolatkowsky och

till provisorisk färgaren Frans Degen.

I sitt tal till medlemmarne framhöll

Präses hurusom hvar och en bör älska

sitt yrke och högakta detsamma, då

ju alla handtverk äro hederliga och

nyttiga, endast man på ärligt sätt

förtjänar sitt uppehälle därå. Intet

yrke egde förträde framför något

annat, hvilken sanning Präses på

ett humoristiskt sätt illustrerade genom

att anföra berättelsen om en tvist, som

uppstått bland handtverkarne angående

hvilket yrke, som vore det äldsta och förnämsta.

Präses uppmanade därför med-

lemmarne att troget arbeta i sitt yrke

och ej blott för den ofta knapt till-

mätta förtjänsten, utan äfven för

Guds skull, af pligtkänsla och för

evigheten. Doktor Müller

föreslog härefter i hedersmedlem-

marnes namn en skål och uttalade

den förhoppningen, att de alla måtte

äfven nästa år samlas icke blott

med samma föreningens valspråk,

utan äfven förenas under samma

styrelse.

Härefter var den officiella delen

af festen slut och afdukades borden

samt röjdes rum. Auktioner höllos

därpå, både till fromma för före-

ningen och för sjukkassan. En

helsning från vice Präses, pastor¨

Theissing, upplästes till slut och före-

kom däri några för den nybildade

sjukkassan afsedda, på ett humorist-

iskt sätt affattade sundhetsregler.

400 Sammanträdet

Söndagen den 23 Maj 1886.

Präses afslutade i qväll sin

serie föredrag om den fysiska geografi-

en, samt behandlade denna gång,

hafströmmarne, derass riktning och

uppkomst: särskildt omnämndes

Golfströmmen med dess välgörande

inverkan på Norra Europas länder.

Som årstiden nu lämpade

sig för utflykter, så beslöts att företaga

en sådan på Kristi Himmelfärdsdag.

Pastor Benelius hade sändt

till föreningen 30 exemplar ” å-

minnelsetal efter framlidne apost.

vikarien Huber”.

Några medlemmar önskade

att redan iqväll gå ned i trädgården,

men lofvade Präses, att man nästa

söndag skulle göra detta.

401 Sammanträdet

Söndagen den 30 Maj 1886.

Såsom lofvadt var gingo ed-

lemmarne denna söndag ner i träd-

gården; hvarest man roade sig med

målskjutning. Bössan, hvars fjeder

lidit af ålderdomssvaghet, var nu

reparerad. Efter målskjutningen

framtogs pippispelet, hvilket roade

medlemmarne ända till tie tiden.

402 Sammanträdet

Kristi Himmelsfärdsdag den 3 Juni 1886.

Utflykt till Nacka.

Fastän föregående dag ihär-

digt störtregn hotat tillintetgöra

denna utflykt, klarnade det dock och

solen visade sitt vänliga anlete.

Det oaktadt hade af fruktan

för nytt regn och smutsig väg, ej

många medlemmar infunnit sig

till utflykten.

Kägelspelet tog sin början, då

Präses genast efter kl: 5 anlände. Äfven

denna gång utlofvades premie, cigarrer,

åt den bäste kägelspelaren. Sexan, som

efter kägelspelet intogs, var tämligen

underhaltig, och klandrade man all-

mänt densamma.

Hemfärden företogs land-

vägen och var mycket angenäm.

Flera sånger utfördes under

vägen, och hann man inom kort

staden.

403 Sammanträdet

Söndagen den 6 Juni 1886.

Protokollet öfver några

sammankomster upplästes, hvarefter

verkmästaren herr E.Matocha från

Böhmen, upptogs till pröfning. Man

ville gerna gå ned i trädgården, men

som kassören för sjukkassan ej ännu

infunnit sig, för att mottaga månads-

afgifterna, måste man en stund ge

sig till tåls. Från en litograf från

Hamburg, Joh. Kunst, hvilken Präses

gjort några tjänster, öfverlemnades

10 Kronor till föreningskassan.

Hedersmedlemmen her

Reinartz erlade sin årsavgift före sin

afresa till landet.

Nere i trädgården syntes

han mycket road af att åskada

pippispelet och fann stort nöje i att

ej någon kunde slå kronan från

konungens hufvud.

404 Sammanträdet

Pingstsöndagen den 13 Juni 1886.

Såsom det var att vänta hade

det vackra vädret lockat de flesta

medlemmarne ut i det gröna, hvarför

endast ett fåtal öfvervar samman-

komsten. Dessa roade sig emellertid

med sepl och målskjutning i träd-

gården, hvilken nu stod i sin skön-

aste fägring med sina utspruckna

syrenen, hvilka spridde en angenäm

doft.

405 Sammanträdet

Annandag Pingst den 14 Juni 1886.

Präses öfverlemnade till för-

eningen en gåfva af 100 Mark från

afl. Vikariens border A.Huber i Munchen

och hoppades att snart kunna ytterliggare

lemna 32 kronor från samma håll.

Under målskjutningen i träd-

gården fick man helt nära sig höra

en qvinnoröst, som accompagnerad

af ett handklaver, föredrog den ena

sången efter den andra; hvilket till

en början roade föreningen, men då

rösten utan uppehåll fortfor att låta

höra sig, fick man slutligen mer än

nog af denna nordiska näktergal.

406 Sammanträdet

Söndagen den 20 Juni 1886.

Som ågra skyttar föregå-

ende söndag bortskjutit några pilar,

blefvo alla gjorde uppmärksamma på

att hvar och en, som bortsköte en pil,

hade att plikta 25 öre. Porten på

hvilken skottaflan var anbragt, visade

sig vara af ett allt för hårdt trä, så

att ofta pilarna ej fstnade; en

medlem lofvade emellertid att

anskaffa en fristående skottafla

af mjukare trä, så att detta miss-

öde ej längre skulle fortfara.

407 Sammanträdet

Midsommardagen den 24 Juni 1886.

Den utlofvade skottaflan

var redan denna söndag på sin plats

samt var förfärdigad af herr Olsson,

hvilken skänkt den till föreningen.

Pilarne fastnade nu visserligen bättre,

men – ett annat missöde inträff-

de, bössan nekade nu att göra sin

tjänst och kunde ej återställas i

brukbart skick, oaktadt seniorn gjorde

sig all tänkbar möda för att få

bugt på hanen. Man måste tyvärr

inställa skjutningen och – grep

efter stenar, för att roa sig med pippispelet.

408 Sammanträdet

Söndagen den 27 Juni 1886.

Telefonisten Herr Carl

Nilsson upptogs till pröfning. En

utflykt till Södertälje med gemensam

billig middagsmåltid främstäldes

för medlemmarne och skulle nästa

söndag därom fattas beslut.

Skjutbössan hade man måst

sända till pistolsmeden och hade

ännu ej blifvit färdig, hvarför någon

målskjutning ej kunde ega rum.

Vid pippispelet föll för första

gången under året kronan af ensam.

Till föreningskassan öfverlem-

nade Präses 88 Kr. 70 öre, motsvarande

de förut skänkta 100 Mark, tillika

med 33 Kr, som tillkommit från

samma gifvare, samt ytterliggare en

annan gåfva af fem Kronor.

409 Sammanträdet

Söndagen den 4 Juli 1886.

Man enades om att företaga

den omnämnda utflykten till

Södertelje nästkommande söndag.

Efter att hafva fullgjort sina religiösa

pligter, skulle man begifva sig i väg

med ångbåt kl ½ 10 eller 10.

Trädgårdsarbetaren Oscar

Forsell upptogs till pröfning.

Kronan i pippispelet föll denna

qväll ända till tre gånger från

konungens hufvd.

410 Sammanträdet

Söndagen den 11 Juli 1886

Utflykt till Södertälje.

Sedan de medlemmar, som

skulle deltaga i utfärden uppfylt

kyrkobudet, vare sig kl 7. på Norr

eller kl. 8 på Oscars Minne voro

många redan kl.9 vid Riddar-

holmshamnen samt valde man

att företaga färden med den snabb-

gående nybyggda ångbåten Ragn-

hild.

En qvart på elfva lade bå-

ten ut. Vädret hade lofvat godt på

morgonen, under färden föll likväl

en liten regnskur, hvarför man

likväl ej lät modet falla. Efter en

för öfrigt vacker och angenäm färd

var man kl. 12 i Södertelje och begaf

sig längs kanalen till et sommar-

ställe, som under sommaren för-

hyrdes af några Elisabethsystrar, och

hvilka erbjudit sig att tillaga middag-

en åt föreningen. Efter ett kort

uppehåll därstädes, begaf man sig

i väg för att hyra två roddbåtar,

för att sedermera företaga en utfärd

på kanalen. Sedan man därefter

besedt staden, gick man för att

äta middag kl. 2, hvilken då var

färdig och som af alla berömdes för

att vara utmärkt god och billig. Där

fanns soppa, kalfstek, korf, potatis,

gurkor, öl och vin, allt hvad man

kunde önska, och allt detta för endast

60 öre portionen.

Efter middagen företog man

med de förhyrda roddbåtarna en

färd på kanalen, hvarunder före-

ningens qvartett sjöng flera sånger.

Vid kanalens slut landade man,

och gjorde en kort rast. Åt Stockholm

till hade emellertid under hela

tiden svarta regndigra åskmoln

hopat sig och hotade de lustfarande,

man gjorde därför hastigt uppbrott

och påskyndade hemfärden, men

hann likväl ej tillbaks förrän

flera regnskurar fallit.

Fastän präses önskadt att

man måtte hålla sig tillsammans,

kunde likväl några medlemmar

ej låta bli att begifva sig till ett

café för att släcka sin törst, men

blefvo de äfven därför straffade, ty de

fingo dyrt betala för grumligt kaffe-

vatten. När de sedan samman-

träffade med de andra, sågo de dessa

i all sköns ro sitta i systrarnas rum

kring ett med kaffe, kaka och öl

dukadt bord, hvarmed medlemmar-

ne gratis undfägnades.

Då man sedan ämnade

göra en promenad till parken,

mötte man en gammal förenings-

medlem, sockerbagaren herr Hirsch,

som i ett ärende var kommen till

Södertelje, samt hade fått kännedom

om att föreningen befans där och

därför nu en längre stund sökt

densamma. I parken fick man

höra musik af badsocietetens musik-

kapell. Man återvände för att in-

taga qvällsvard, som bestod af kalf-

stek, korf, potatissallad och smultron

samt jordgubbar, allt för 25 öre. Såsom

en gärd af tacksamhet för värd-

folket uppstämde föreningens qvar-

tett därefter tvänne sånger, ” Kapellet”,

och, ” Öfver land och vatten”. Aldrig

sade medlemmarne, hafva vi fått en

så billig middag och qvällsvard. Vid

uppbrottet tackade man den väl-

villiga föreståndarinnan, syster Valeria,

och begaf sig sedan till ångbåten,

med hvilken man kl. 10. åter-

vände till staden. Under den

angenämaste färd var man snart

framme och yttrade alla sin

synnerliga tillfredsställelse och för-

tjusning öfver utflykten.

416 Sammanträdet

Söndagen den 18 Juli 1886.

Man prisade allmänt den

föregående söndagens utflykt till

Södertelje, som uti allt kunde anses

vara lyckad, och uttryckte många

öppet sin förhoppning att snart åter

få göra en dylik. Ej heller glömdes

att omtala händelsen med kaffe-

sumpen.

Med bössan hade skett en för-

vexling, pistolsmeden hade sändt en

annan, som likväl var bättre än

föreningens.

När det började skymma

upphörde spelen och satte man sig i

löfsalen, hvarest man uppstämde

några sånger.

412 Sammanträdet

Söndagen den 25 Juli 1886.

Präses gladde föreningen med

löftet om att en föreningsmedlem

på hvilkens landtställe Präses helt

nyligen varit och som sjelf där egde

en kägelbana, lofvat att skänka

500 Kronor till uppförandet af en

kägelbana för föreningen. Meddel-

andet väckte allmän förvåning och

jubel. Äfven öfverlemnade Präses

8:75 till sjukkassan, utgörande

behållningen af ett kägelparti hos

ofvannämnde frikostige person.

Sedan protokollet öfver några samman-

komster blifvit uppläst begaf man sig

som vanligt ned i trädgården.

413 Sammanträdet

Söndagen den 1 Augusti 1886

Man öfverenskom om en ny

utflykt till Fjäderholmarne näst-

kommande söndag. Verkföraren herr

E. Matocha upptogs till provisorisk

medlem. Som några medlemmar

begifvit sig ned i trädgården före

de öfrige, anmärkte Präses detta,

sägande att samlingsplatsen vore för-

eningssalen och sammanhållning

borde råda.

414 Sammanträdet

Söndagen den 8 Augusti 1886.

Den tillämnade utflykten

företogs på eftermiddagen. Som alla ej

så noga hade reda på ångsluparnes

afgångstider, så fingo några medlemmar

jämte Präses vänta tills en senare tur.

Då Präses anlände var kägelspelet i full

gång, men hade det fortgått mycket o-

tillfredsställande, till en del beroende

på banans dåliga beskaffenhet. Alla

klagade därför öfver densamma och

motsåg i stället otåligt tiden för

sexan. Sedan man intagit denna

och fått sig till bästa, började man att

utföra några sånger under väntan på

båten; som skulle anlända kl ½ 10. Vid

denna tid ankom den äfven, men full-

lastad som den var med passagerare gick

den förbi och lemnade föreningen stå-

ende qvar på bryggan. Man började nu

blifva orolig, men tröstades med under-

rättelsen att båten skulle återvända

för att hemta de qvarvarande. Situationen

blef emellertid alltmer obehaglig, man

väntade, gissade, fruktade och klagade

öfver den obehagliga händelsen, men

båten kom ej. Stora segelsällskapet

anlände under tiden hem och åsåg

man dess festliga tåg, hvartill de om-

gifvande villorna lemnade lysande

bidrag, genom eklarering och raketer,

så att man åtminstone i detta hade

en ersättning för sin väntan. När

detta likväl var slut, återvände likväl

medlemmarnes farhågor och blef tiden

de flesta alltför lång och befarade man

att båten ej skulle komma. Ändtligen

då allas tålamod nått sin höjd och

man fruktade att få qvarstanna öfver

natten, syntes båten och mottogs med

hurrarop. Det var då nära midnatt.

Båten var oakttadt sin extratur upp-

fylld med passagerare och blef den ju

närmare man kom staden, vid hvarje

brygga mera fyld med folk. Då man

efter midnatt ankom till staden,

anmärkte Präses att han efter detta

aldrig mer komme att göra en utflykt

till en holme, hvarest man var bunden

af ångbåtarne.

415 Sammanträdet

Söndagen den 15 Augusti 1886.

Då man kommit i trädgården

blefvo några uppmärksamma på åt-

skilliga ljusa strimmor på himlahvalfvet,

och funderade man öfver hvad det

kunde vara. Man följde deras rörelser

en lång stund, men kunde ej förklara

företeelsen. Som det började att dugga

och marken samt bänkarna voro fuktiga

åtskiljdes man tidigare än vanligt, sedan

man sjungit några sånger stående och

gående.

416 Sammanträdet

Söndagen den 22 Augusti 1886.

Utflykt till Löfholmen.

Som hedersmedlemmen herr

Degen bjudit föreningen ut till sig

på Löfholmen, hade flera medlemmar

hörsammat detta. Präses anlände vid

½ 5 tiden, hvarefter man bjöds på

kaffe med skeppargrädde samt bakelser.

Nu begaf man sig till herr degens färgeri

där målskjutning skulle företagas. Under

densamma tog man äfven färgeriet i

bessende. Några medlemmar arrangerade

ett pippspel med större och mindre

oroginella käglor, hvartill togos afsågade

granqvistar.

Man återvände från skjutplatsen

i marsch sjungande bland ”Svea söner

alla”. Den ena sången aflöste den

andra, hvarunder värden lät servera

punsch och öl. Sångarne tycktes göra

sin sak bra och hedrades de med

bengalisk belysning.

Vid ½ 10 tiden anträddes hem-

färden. Värden och hans söner följde

med ända till Liljeholmsbron, där man

tog afsked under lifliga tacksägelser.

417 Sammanträdet

Söndagen den 29 Augusti 1886.

Präses tillkännagaf att han

underhandlat med byggmästar Voss

om kägelbanans uppförande och att

denne funnit platsen lämplig samt

sagdt sig skola bygga banan så billigt

som möjligt. Ritningarne skulle

snart inlemnas till byggnadsnämnden.

Äfven hade Präses rådfrågat sig hos

poliskommisarien och trodde att polis-

kammaren ej skulle göra någon

svårighet mot banans byggande.

418 Sammanträdet.

Söndagen den 5 September 1886.

Föreningens brefmärksalbum

förevisades och befans innehålla 1150

olika märken och väckte dessa i

synnerhet brefmärksamlarnes i föreningen

uppmärksamhet.

Till provisoriska medlemmar

upptogos telefonisten herr Carl Nilsson

och trädgårdseleven herr Oscar Forsell.

419 Sammanträdet

Söndagen den 12 September 1886.

Sedan protokollet upplästs,

tillkännagaf Präses att stadsarkitekten

besigtigadt platsen för kägelbanans

uppförande och att byggnads-

nämnden bifallit ansökan.

Under veckans lopp skulle ansökan

ske hos poliskammaren, med hvars

chef Präses redan rådfrågat sig.

Herr Pastor Karlén från Vadstena

som hemkommit från Stafsund på

Björkön, hedrade föreningen med

sin närvaro. En eventuell utflykt

till Björkön nästa år, för att hedra

den helige Ansgarius minne, stäldes i

perspektiv.

I anledning häraf uppstämdes

Birgitta och Ansgarius sången och

utfördes den med stor enthusisasm.

429 Sammanträdet

Söndagen den 19 September 1886.

Präses föreslog att rosenkransbönen

äfven i år skulle läsas första söndagen

i Oktober i kapellet å Söder och hoppades

att därefter kunna utföra några

lämpliga sånger.

Herr Pastor Stolberg hedrade

Föreningen med sin närvaro.

421 Sammanträdet

Söndagen den 26 September 1886.

Präses påminde medlemmarne

om den sedvanliga nattvardsgången

nästa söndag och framhöll därvid att

människan icke blott skulle arbeta för

kroppens utan äfven för själens väl.

Denna kunde liknas vid ett ur, som

ibland borde uppdragas och rensas från

det damm, som trängt sig in och

hindrade dess regelmessiga gång. Vid

rosenkransbönen nästa söndag, hoppades

Präses få se många närvrande.

Ritningarne till kägelbanan

togos i betraktande, och tillkännagaf

Präses att äfven poliskammaren lemnat

sitt bifall till banans uppförande, hvilket

nu med snaraste skulle påbörjas.

422 Sammanträdet

Söndagen den 3 Oktober 1886.

I nattvardsgången på morgonen

deltog största delen af medlemmarne.

Rosenkransbönen på qvällen i ka-

pellet hölls af pastor Stolberg och

omvexlade med bön och sången ”O

Sanctissima”. Före välsignelsen

sjöngs ”Tantum Ergo” och efter

densamma Josepfssången. Nästan

alla medlemmarne voro närvarande.

Sedan man åter samlats i

föreningens lokal förklarade Präses

rosenkarsnbönens nytta; ocj särskildt

dess betydelse såsom varande en äkta

kristlig och katolsk bön.

En korg med äplen hade

skänkts föreningen och blef satt

på bordet, hvarest den snart ådrog sig

många begärliga blickar. Hvar och en

erhöll sedermera däraf sin rikliga del.

Sedan seniorn ärligt fördelat inne-

hållet af tre buteljer rödvin, yttrad

Präses uti en skål sin glädje öfver att

så många medlemmar infunnit

sig till den religiösa akten både på

morgonen och på qvällen, samt

uttryckte den önskan att medlemmar-

ne fortfarande måtte utmärka sig

i allt godt och ädelt. På samma

gång upptogos till provisoriska

medlemmar telefonisten herr Carl

Nilsson och trädgårdseleven herr Oscar

Forsell. Till pröfning upptogs sadel-

makaren Kronholm, som infördes

af pastor Stolberg.

En liflig stämning rådde

sedan hela qvällen och som gaf sig

luft i de många sånger som utfördes

och i lifligt samspråk medlemmarne

emellan.

Sammanträdet

423 Söndagen den 10 Okt 1886.

Protokollet öfver flera föregå-

ende sammankomster upplästes

hvarefter Präses tillkännagaf att

käggelbanan troligen skulle blifva

färdig till första söndagen i

november.

några vackra äpplen bort-

auktionerades o betingade ett

godt pris.

Herr Dahl funktionerade åter

i sin gamla befattning ”att

gå omkring med hofven”.

Hedersmedlemmarne Herrar

A & E Roesler voro närvarande

o deltogo i sången.

424 Sammanträdet

Söndagen den 17 Okt 1886.

Präses uppmanade medlem-

narne att liksom föregående år

äfven nu den sista söndagen

i Oktober ihågkomma de döda

genom att i kapellet läsa rosen-

kransbönen för deras själafrid.

Präses hoppades att den nyutnämda

Vikarien Hans Högvördighet Herr A. Bitter

skulle läsa bönen o utdela välsi-

gnelsen samt på aftonens samman-

träde för första gångne hedra

Föreningen med sin närvaro

hvarför Präses uppmanade med-

lemmarne att mangrant infinna

sig o anmodade seniorn att ikläda

föreningssalen dess festskrud.

3ne handtverkare hade såsom gäster

infunnit sig.

Vid sammankomstens slut saknade

en medlem sin öfverrock, som

oaktadt allt sökande ej kunde

återfinnas. En af de främmande

gästerna hade af mistag försett

sig med ett bättre plagg, men

varit nog samvetsgrann att

taga hänsyn till den lidandes

helsa o qvarlemnat sin egen rock

jemte nycklarne, men tyvärr

saknades adressen.

En medlidsam medlem som

just den aftonen hade öfverflöd

på ytterplagg, var nog vänlig

att låna den lidande ett af sina.

Man beklagade rocktjufven

som troligen framför sin stängda

port fick djupt ångra sitt misstag.

425 Sammanträdet

Söndagen den 24 Okt 1886.

Den bortbytta rocken hade

återburits, likväl ej af den

försumlige, men af hans ombud

som också medtog denna gång

den rätta med alla deri qvarblifna

nycklarne.

Präses uttryckte ånyo den

önskan att nästföljande söndag

föreningens medlemmar måtte

mangrant infinna sig till den

nyutnämnde Apostoliske

Vikariens emottagande o hoppades

att ej allenast få se en festligt

smyckad lokal, men äfven

samtliga ansigten stråla af idel

glädje, så att Hr. Vikariens första besök

i föreningen måtte hos honom

qvarlemna ett godt o varaktigt

intryck.

1886 – 1887

426 Sammanträdet

Söndagen den 31 Oktober 1886.

Den nyutvalde Apostoliske

Vikariens första besök.

Föreningslokalen tedde sig i

sin festskrud: Rikt illuminerad, tätt

besatt af medlemmar iklädda förenings-

bandet, nästan mangrant besökt

af hedersmedlemmarne, gjorde den

ett vackert intryck.

Vid ½ 8 tiden införde Präses den

nyutnämde Apostoliska Vikarien,

som nyss i kapellet efter rosenkrans-

bönen gifvit föreningen den första

välsignelsen med afsjungandet af

Ansgarius-sången o höll välkomst-

talet, som var af följande

innehåll:

”Ers Högvördighet!

” Det är med glädje, med

” uppriktig glädje jag i Föreningens

” namn helsar Ers Högvördighet

” välkommen i vår Förening

” De Katolska Handtverkare före-

” ningarnes stiftare Adolf Kolping

” har ofta uttryckt den önskan

” att de af honom stiftade

” föreningarne måtte stå under

” kyrkans skydd o ledning, enär

” han blott af religionens, kyrkans

” medverkan hoppades lyfta

” handtverkare-ståndet.

” Det är derför, Föreningen i

” Eder helsar sin beskyddare och

” gläder sig åt Edert första

” besök, ty detta är oss en

” borgen, att Ni såsom

” Kyrkans i Sverige represen-

” tant, Påfvens vikarie, gillar

” Föreningens mål, som ju ej

” är något annat än att med

” tiden fostra män, som

” i sitt stånd söka att för-

” verkliga de gamles lösen

” ”Ora et Labora ( Bed och Arbeta);

” män, som tjena Gud och

” samhället, genom sitt af

” religionen helgade arbete,

” män, som äro fullt vuxna

” de dem af tidsandan

” hotade religiösa, sociala och

” sedliga farorna; med ett ord:

” att fostra pligttrogne arbetare,

” goda församlings- och nyttiga

” samhällsmedlemmar.

” men Ers Högvördighets besök

” bereder oss icke allenast glädje

” utan ingifver oss äfven hopp.

” Vi hoppas, att Ni i likhet med

” Eder salige företrädare skall

” hysa varmt intresse för föreningen

” och efter förmåga befrämja dess

” sak.

” Den saligt aflidne Vikarien

” har ända till sin död, ja ännu

” på dödsbädden ihågkommit

” föreningen; hvarje framgång

” föreningen hade att uppvisa,

” gladde honom och kunde

” räkna på hans medverkan.

” Vi hoppas att äfven i Ers

” Högvördighets bröst ett varmt

” hjerta klappar för Föreningen,

” för dessa arbetare, som hafva

” att kämpa kampen för

” tillvaron, men som likväl

” älska sitt stånd och äro

” beslutna att göra heder åt

” detsamma genom att full-

” komna sig deri o å ärligt

” sätt förtjena sitt bröd.

” Måtte Ni då länge vara

” katolska Handtverkareföreningens

” beskyddare. Vår Frälsare har

” ju också valt singa lärjungar

” företrädesvis bland handtverkare

” o Ers Högvördighet torde liksom

” jag med tiden erfara att

” äfven under arbetareskjortan

” klappa tacksamma o ädla

” hjärtan.

Synbarligen rörd tackade Hans

Högvördighet för det högtidliga emot-

tagandet o de varma orden hvarmed

Präses i föreningens namn helsat

honom välkommen. Då han

för 12 år sedan verkade här i Stockholm

hade han med sina dåvarande

medbröder ofta rådplägat om

bästa sättet att samla den katolska

ungdomen o bevara den från de många

faror, som hota dem; redan då hade

han gjort förslaget eller snarare drömt

om stiftandet af en Katolsk Handtver-

kareförening. Detta förslag hade nu

realiserats, drömmen hade blifvit

en verklighet o han gladde sig af

allt sitt hjerta, att här få se församlade ett

så stort antal Katolska män och

ynglingar som slutit sig till föreningens

sak. Han lofvade högtidligt att skänka

denna förening den största uppmärksamhet

o det lifligaste intresse, samt ofta

besöka densamma.

Sedan man sjungit en anra sång

utbragte Präses en skål för den Aposto-

liske Vicarien och ett trefaldigt ”lefve”

skallade genom salen.

Ånyo tog Apostoliske Vicarien

till ordet o höjde sitt glas för

mannen-karaktären, o önskade att

föreningsmedlemmarne ständigt

måtte visa sig som män-karaktärer.

Under sång o angenämt samqväm

förflöt Aftonen. Stämningen blef

än lifligare, då Präses tillkännagaf

att nästföljande söndag käggelbanan

skulle invigas, o inbjöd alla närvarande

att infinna sig till denna akt, som

utsattes att äga rum kl 5 e.m.

Apostoliske Vikarien var en af de

sista som lemnade föreningen,

o alla voro intagna af hans vänliga

uppträdande o hjertliga sätt.

427 Sammanträdet

Söndagen den 7 November 1886.

Kägelbanans invigning

Redan tidigt på eftemiddagen

voro flera medlemmar sysselsatte

med att pryda kägelbanans inre

med kulörta lyktor, som jemte 3ne

gasbloss skulle låta kägelbanan framträda

i en vacker eklärering.

Vid femtiden införde Präses i föreningssalen Bryggaren

Herr Dölling, hvilkens frikostlighet /Fritz Dölling 1824-1903, grundade Bayerska-

föreningen till största delen har / och sedan Nürnbergsbryggeriet mfl,

att tacka för kägelbanans tillkomst. / hedersmedlem i Concordia Catholica

Närmare kl ½ 6 steg man ned i / medlem av Josephinahemmets styrelse

trädgården, hvarest kägelbanan ligger / sommarstuga: Lilla Koviken

täck o inbjudande. Tyvärr var väderleken / se även boken av Edward Blom:

icke gynsam, ty ett ihållande regn föll /Tyskarna som industrialiserade Stockholms bryggerinäring

i strömmar o alla påskyndade sina

steg för att söka skydd under kägelbanans

vänliga tak.

Med de kulörta lyktorna o gasblossen

erbjöd den lilla byggnaden en angenäm

anblick o på alla närvarandes ansigte

lästes, att man hängaf sig åt en uppriktig

glädje.

Man samlades i slåhuset, der Präses

yttrade sin tillfredsställelse öfver att se

föreningen i besittning af en vacker

o betäckt kägelbana o hembar föreningens

tack åt alla dem, som på något sätt

bidragit till byggnadens uppförande.

Särskildt framhöll Präses att föreningens

ändamål också vore att befräma det

sällskapliga lifvet, o att

glädtigheten icke minst befrämjas genom

underhållande spel. Dessa hade visserligen

hitills ej felats i föreningen, men ett

så storartadt nöje, som det hvilket nu

erbjöds föreningen genom en täckt kägelbana,

hade öfverträffat alla äfven de djärfvaste

förhoppningr. Derför hade man i första

rummet o till största delen att tacka

en af de närvarande: Bryggeriägaren

Herr F Dölling, hvilken genom att till

banans uppbyggande bidraga med 500

Kronor, hade gjort det möjligt att redan

i år uppfylla en länge närd önskan.

Arbetarne kunde häraf se, att äfven

bland de förmögnare klasserna det

funnes män, som hade ett varmt

hjerta o en öppen hand för arbetarnas

sak o hoppades Präses att föreningen

ständigt måtte visa sig tacksam för

dylika välgerningar.

För att hedra den frikostige gifvaren

öfverlemnade Präses honom nu klotet, med

anhållan att genom att göra det

första kastet inviga kägelbanan.

Hr Dölling tackade Präses för de

vänliga orden samt anmärkte, att

första impulsen kommit från Präses

o att han nu vore glad att hafva

bidragit till att förskaffa föreningen

ett på samma gång oskyldigt som

uppfriskande nöje. Hans lifligste

önskan vore nu, att medlemamrne

måtte dermed tillbringa mången

treflig aftonstund.

Nu rullade det ena klotet efter

det andra, hvarvid man först tog

hänsyn till dem, som bidragit på ett

eller annat sätt till banans beksotande.

Byggmästaren Hr. R. Voss som uppfört

banan, var närvarande o Präses uttryckte

för honom sin belåtenhet med det

solidt utförda arbetet.

Några sånger utfördes såsom ”Räcken

handen till förening” ” Hell dig du höga

Nord ” o ” Jag vet ett land”.

Sedan alla gjort sitt kast, slogs ett

första parti á 5 öre fr kägla, hvilket

inbragte flera kronor till sjukkassan.

Ett andra parti börjades, men utvisade,

att få av bland de spelande voro ännu öfvade

i denna sport.

Under ett trefaldigt lefve lemnade

välgörarne kägelbanan.

Vid ½ 8 tiden anlände bryggaren Hr

Selhmann, som med 100 kronor bidragit

till banans uppförande.

Ett nytt parti börjades, hvarvid

de deri deltagande mätte sina krafter, hvar-

efter Ljusen släcktes; då man utkom i

det fria, hade himmelen klarnat o

månen spred sitt milda sken öfver

den täcka banan.

I Föreningssalen, dit man sedan

begaf sig, rådde tillfölje den i allt

lyckade invigningen den gladaste

stämning.

428 Sammanträdet

Söndagen den 14 November 1886.

Präses tillkänngaf att

under veckans lopp ännu

resterande arbeten vid kägelbanan

fullbordats med undantag af

strykning, som med det snaraste

skulle påbörjas.

På frågan om några

medlemmar vore hugade att slå

ett parti käglor svarades obeslut-

samt – några ville, men afstodo

också slutligen derifrån. Den varma

föreningssalen tycktes vara att

föredraga framför den kalla kägel-

banan.

Några medlemmar betraktade

ifrigt en illustration öfver den

olika middagstiden i Europas

hufvudstäder hvarvid Rom’s ur

visade middag. Då man icke

förstod orsaken till de olika tiderna

behagade Präses förklara samman-

hanget o illustrerade sitt anförande

med den nyligen af ”Vanadis”

gjorda verldsomseglingen, hvarvid

den vunnit en hel dag.

Till pröfning upptogos styckatören

Hr Albert Notini, bokbindaren Hr Th.

Lutynski o maskinarbetaren Hr. Frans

Rustige.

429 Sammanträdet

Söndagen den 21 November 1886.

Som det under en längre

tid regnat ihållande, tog

Präses deraf anledning att börja

några föredrag om luftens fuktig-

hetshalt o redogjorde dervid för

ett instrument kalldt ”hygrometern”

som visar hvilken mängd

fuktighet luften innehåller.

Efter föredraget upplästes

protokollet o tillkännagaf Präses

att kägelbanans strykning hade

öfvertagits af en föreningsmedlem

dekorations-målaren Hr. Sandahl.

430 Sammanträdet

Söndagen den 28 Novbr 1886

Präses fortsatte o afslutade

sitt föredrag om hygrometern.

Präses sade sig äfven i år

liksom de föregående bygga en

Bethlehems-krubba till förenigens

bästa, såvida han kunde räkna

på några medlemmars medverkan.

Krubban skulle då i år byggas

i ett föreningssalen närliggande

rum.

431 Sammanträdet

Söndagen den 5 Décemb 1886.

Präses höll ett med

spänd uppmärksamhet åhördt

föredrag om ämnet:

”Huru hög är himmelen?”

hvarvid de senaste upptäckterna

på stjernhimmelen framhöllos.

Stjernhimmelen med sina ofantligt

stora ljuskroppar lemna ett bevis

på skaparens allmakt o storhet.

Den Apostoliske vikarien hedrade

föreningen med sin närvaro.

Auktion hölls o då hedersmedlem-

men Hr Reinartz åtog isg

auktionistens värf betingade de

sålda föremålen goda priser, oaktadt

auktionisten ofta kom till korta

med sin svenska.

432 Sammanträdet

Söndagen den 12 Decemb 1886.

Några medlemmar utförde

med stor skicklighet en konsert

imiterande med munnen

messingsinstrument. Flera svenska

folksånger utfördes på detta sätt

o väckte allmän beundrna o

munterhet.

Protokollet upplästes.

433 Sammanträdet

Söndagen den 19 December 1886.

Präses påminde medlem-

marne om att julfesten också

i år komme att firas på annan-

dagen o yttrade bland annat

att den sanna julgkädjen bestod

deruti att vi göra Gud o menni-

skorna glädje. - Gud derigenom

att vårt hjerta är så beskaffad

att Gud kan vara nöjd dermed

o - menniskorna - genom att göra

uppoffring för dem. - det förra

skedde bäst genom att på

morgonen deltaga i gemensam

nadtvardsgårng o det sednare

skulle äfven ske i förenings-

salen på qvällen genom

utdelning af julklappar.

Sammankomst skulle

på fleras önskan också

hållas på första Juldagen.

434 Sammanträdet

Juldagen den 25 December 1886.

Krubban var ännu icke

fullkomligt iordningsställd, men

skulle förevisas imorgon Annandagjul.

Som det var att förutse

hade blott ett fåtal medlemmar

infunnit sig - enär det större

antalet firade Juldagen "en famille".

man inöfvadenågra

julsånger.

435 Sammanträdet

Annandag Jul den 26 December 1886

Sedan de flesta medlemmarne om

morgonen begått gemensam

nadtvardsgång, samlades man

om aftonen till julens firande

i den för tillfället rikt illuminerade

föreningssalen.

De närvarandes antal var redan

mycket stort, då Präses första gången

infann sig för att

ordna o öfverse förberedelserna.

Vid 1/2 8 tiden införde Präses

Apostoliska Vikarien. Dörrarne till

Föreningssalen öppnades o erbjöd

denne en vacker anblick.

Framför den tända julgranen

stodo i långa rader tallrikar, med

nötter, äpplen, pepparkakor o.d.

I bakgrunden skönjdes den nu

färdigblifna Bethlehems-krubban

som ådrog sig allas i synnerhet

Apost. Vikariens beundran.

Innan enhvar emottog sin

beskärda del på tallriakarne, förklarade

Präses med några ord Julens

betydelse för menskligheten o särskildt

för föreningen, begagnande sig af

de ord som nyss sjungits i jul-

sången om "barnet som från

himmelen bragt glädje försoning

o frid",.

Man skred sedan till utdel-

ning af julklapparne.

Föreningens skönaste julklapp,

sade Präses, vore den nya kägelbanan

hvaritll Bryggeriägaren Hr Dölling

betaldt 973 Kronor o

andra medlemmar det resterande

185 kr.

En annan julklapp, som Präses

också fått åt föreningen var

ca 20.000 brefmärken.

Nu fick enhvar sin julklapp,

men allt flera medlemamr

anlände;- lyckligtvis hade Präses

sändt Seniorn efter ytterligare

julklappar, så att ingen blef

utan.

Särskilda julklappar utdelades

åt Seniorn och sekreteraren,

till den medlem som flitigast

besökt sammankomsterna o

sångöfningarne, samt till den som

hulpit mest med arbetet vid

krubban.

Seniorn framtog nu 2ne paket,

hvilkas innehåll Präses icke kände,

men att sluta af den försiktighet,

med hvilken de öppnades o den

myckenhet papper, som omhöljde

dem - fruktade Präses för en

dynamitpatron - som ingen vågade

öppna dem - tog Apost. Vikarien

dem om hand o sedan de befriats

från allt omslag befunnos de

innehålla ett sigill o en snusdosa

af silfver: gåfvor af föreningen

till Präses, hvilken derför tackade.

Efter julklapparnes utdelning tog

Apost. Vikarien till ordet o uttalade

föreningens tack till Präses, som

med urskiljning o praktisk blick

arrangerat julfesten o julgåfvorna.

hr Dölling hade också sändt

50 but: öl - hvilket fick förtäras

kostnadsfritt.

Sedan man ännu sjungit några

sånger, skiljdes man med ett

angenämt intryck af den angenäma

o i allt lyckade julfesten.