Sankt Josefsföreningen - Katholska Handtverkareföreningen

Kolping, Katholischer Gesellen Verein Stockholm

Protokoll 1882

----------------------------------------------------------------------------------------

Katholska Handtverkare-föreningen i Stockholm 1882-87

139. Sammankomsten Nyårsdagen 1882.

Efter den sedvanliga nyårsönskningen börjades

utdelningen af de nyårspresenter som några

medlemmar lofvat skänka föreningen. Bland

de till största delen skämtsamma presenterna

märktes ock några nyttiga, till och med värde-

fulla. Några medlemmar blefvo dock svikna i

sina förhoppningar emedan påskriften inte

alltid motsvarade innehållet, dock gick ingen

tomhändt derifrån. Äfven denna qväll voro

föreningens lokal och ingång illuminerade.

Praeses tillkännagaf att de öfverblefna presenterna

kommer att utdelas Trettondagen. Några buteljer

vin framsättes, och i skålen för föreningen

framhöll Praeses att alla måtte på denna

dag kasta en återblick på det tilländalupna

året och med goda föresatser och nya krafter

börja det nya året för att förbättra det som

varit ofullkomligt och dåligt i det förflutna.

140 Sammankomsten Trettondagen 1882.

Praeses redogjorde för kassans tillstånd, som

vid styrelsen ordinarie sammanträde den 5te

dennes blifvit justerad, och befanns då debet-

sidan, som utgjorde 1,268 Kr:69ö, öfverstiga kredit-

sidan, som utgjorde 74 Kr:93ö, med

ett saldo stort 1193 Kr:76ö.

Som det i Katolska Handverkareföreningarna

är brukligt att vid årets början uppläsa stadgar-

na, påpekade Praeses några punkter, på hvilka

han önskade medlemmarna måtte fästa särskildt

uppmärksamhet. De från annandagjul öfver-

blifna julklapparna utdelades nu, och hvar och

en medlem erhöll äfven denna gång en tallrik

äpplen, nötter m.m.

Till slut utlottades de från nyårsdagen qvar-

blifvna presenterna: en medlem var nog lycklig

att erhålla ända till 20 presenter, och som han

innehade klokarebefattningen, fick han en ny

håf med vit Ros, att använda den endast till

föreningens bästa.

141. Sammankomst d 8 Januari 1882.

En och annan nyårspresent utdelades åt

de respektive medlemmarna. Derefter utfördes

några sånger, hvarefter julgranen plundrades

och dess dyrbara pjäser förvarades till nästa jul.

Julgranens plundring beledsagades af en egen-

domlig konsert som utfördes af alla möjliga

instrumenter och i alla sorters tonarter.

142. Sammankomsten d 15 Januari 1882.

Praeses höll ett föredrag om tacksamheten, som

borde finnas hos hvarje handtverkare, samt mot

hvem man isynnerhet borde visa sig tacksam.

Anledning till detta föredrag tog Praeses af 2ne

gåfvor som han fått mottaga för församlingen:

den ena gåfvan var 40 Mark skänkta af

grefvinnan Arco i Baijern; den andra,

en dyrbar speldosa som Hr Biskop Mermillod

godhetsfullt skänkt föreningen.

143. Sammankomsten d 23 Januari 1882.

Äfven denna afton utfördes en egendomlig

koncert vid hvilken många besynnerliga

instrumenter anlitades. Derefter höll Hr Pastor

v Stolberg ett föredrag om friheten efter hvilket alla

borde sträfva. En rest af julhögtidens kakor

och nötter bortauktionerades till den mestbjudande.

144. Sammankomsten d 29 Januari 1882.

Praeses höll ett föredrag om auktoritet i hvilket

han förklarade Kyrkans lära om öfverheten, sär-

skildt den verdsliga öfverhetens härledning från

Gud. Verkmästaren Dalatkowikij upptogs till

pröfvning. Verkmästaren Berkas upptogs efter

en månads pröfvning till provisorisk medlem.

Praeses anmälde att styrelsens ordinarie samman-

träde skulle ega rum den 2.Febr.

145 Sammankomsten d 5 Februari 1882.

Praeses tillkännagaf att han tackat Hr Biskopen

Mermillod för den till föreningen sända vackra

speldosa; att styrelsen beslutat följande:

1) Angående Fanan: Baksidan skulle förses med

Blått siden och å detsamma låta brodera den

hel. Josefs namnschiffer.

2) Att en svart tafla skulle anbringas i föreningens

lokal för att kungöra föreningen rörande

angelägenheter.

Föredraget handlade om söndagens helgande

genom den hel messans bevistande, samt

om lönen för välgörare.

några sammankomster

,hvarefter stenhuggare Tamé och

daren Mais upptogos såsom provisoris

mare.

146 Sammakomsten d 12 Febr 1882

Praeses uppläste en artikel ur Nya Dagligt

Allehanda om proletärer och handtverkare hvari

författaren framhöll nödvändigheten att i folk-

skolan lägga större vigt på praktiska färdigheter

även på allmänt vetande om man annars ville

att af folkskolan ett dugligt belåtet och arbetskraf-

tigt slägte skall framgå, men att tillväxten af

idel hufvudarbetare på bekostnad af det timligt

producerandes bekostnad måste leda till proletari-

atet och ekonomisk undergång.

Några apelsiner skänktes af en välgörare som

önskade blifva okänd, bortauktionerades.

147 Sammankomsten d.19.Febr.1882.

Hr Pastor Stolberg införde tvänne unga män,

kakelugnsmakarne Hrr Andreas och Constantin

Menkowski, som önskade blifva upptagna i

föreningen.

Protokollet öfver flere föregående sammankomster

upplästes af Hr Remy som sedermera anmälde

sin redan påföljande dag tillernade bortresa från

Stockholm i och för ett treårigt vistande i Utlandet,

hvarföre Praeses anmodade andre ordnaren F. Jaquin

och C.Pisani att hädanefter föra protokollet öfver

sammankomsterna, och lofvade dessa att efter bästa

förmåga göra det.

Praeses anmälde att en välvillig person skänkt

föreningen 1/1 But Cognac, och en tårta. Första

Ordnaren anmodades att skaffa varmt vatten

och straxt voro de rykande toddarne i ordning.

Praeses föreslog afskedsskål för Hr Remy der-

vid uttryckande föreningens tacksamhet för

hans visade intresse för densamma, samt

för sin beredvillighet hvarmed han alltifrån

föreningens första början fört protokollet öfver

sammankomsterna, och genom pianospelning

mycket bidragit till föreningens trefnad, samt

äfven vid föreningens högtider å orgel accomp-

agnerat den af föreningen utförda sången vid

aftongudstjenstene i kapellet.

Hr Dahls visa om håfven sjöngs, och efter

slutad sång insamlades i håfven åtskilliga kop-

parslantar såväl med som utan gubbar ( familjärt

uttryck om utlysta mynt med konungens bröst-

bild.)

Åtskilliga qvartetter utfördes och man åtskildes

som vanligt kl: 10.

148. Sammankomsten d 26 Febr 1882.

Hr Pillig införde en ugn man tunnbindaren

Hr Kellner.

Denna sammankomst var talrikt besökt.

Praeses föreslog att insända de av föreningen under

det förflutna året insamlade missionsbidrag

för uppförandet af en kyrkbyggnad i Eisenach

ttll den hel. Elisabets ära, och voro samtlige med-

lemmarne ense derom.

Angående krubban upplyste Praeses att den inbrin-

gat 106 kronor i anledning hvaraf ordnarne Hrr

E. Wolder och F. Jacquin anmodades att per-

sonligen tacka föreståndarinnan vid Josefinahemmet

för alla de besvär hon godhetsfullt och beredvilligt

åtagit sig vi krubbans förevisande för allmänheten.

Praeses yttrade sig i varma ordalag om den

afgångne ledamoten Hr J. Remy, betonande hans

till efterföljd alvarliga lefnadssätt, hans fasta

karaktär och grundsatser som lofvade godt för

framtiden.

Praeses tolkade i några få ord fastlagstidens

betydelse, som vare en tid af bot och bättring och

borde mana en hvar att efter förmåga iakttaga

fastebudet, och att de som voro ursäktade från

att fasta, borde afsäga sig någon annan eljest

loflig njutning och desto flitigare bevista den

hel. Messan eller förrätta dylika goda gerningar,

hvaribland också föreningens bevistande kunde

räknas.

Ett litet skämt föreföll derefter, nemligen med

en priskurant å Champagneviner ( å pariskuranten

voro afbildade 6 Champagnebuteljer) under före-

vändning att 6 Champagnebuteljer skulle bort-

lottas. Många spekulanter anmälde sig, och

Resultatet visade en summa af 1 Kr:58ö.

Håfvisan afsjöngs äfven denna gång, men

tyvärr utan pianoacompagnemang, hvilket

ännu mer ökade saknaden af den bortreste

medlemmen.

Nu skulle något roligt företagas, och man fram-

plockade föreningens instrumenter, men äfven

då saknades den oumbärlige pianospelaren.

Till sist spelades Domino, hvarefter man åt-

skildes vid vanlig tid.

149 Sammankomsten d 5te Mars 1882

Praeses upplyste att styrelsen haft sin ordinarie

månadssammankomst, hvarvid följade beslöts:

1) Att då den hel. Josefs högtidsdag d 19 Mars

infaller på en söndag, föreningens medlemmar

måtte mangrant kl: 9 infinna sig med sin familj

i hufvudkyrkan för att bevista den hel Messan,

och med orgelacompagnemang afsjunga några

sånger under pågående Gudstjenst, samt äfven

öfvervara högmessan jemväl fanan.

2) Att den gemensamma påskcommunionen

bestämdes att försiggå Palmsöndagen ( d 2 April).

3) Att nu blifvit beslutat att ändra fanan nemligen

blått siden å baksidan med den hel. Josefs namn schif-

fer broderat med silke.

Praeses lofvade att följande söndag börja en serie

föredrag om Katolska Handtverksföreningarnes

stiftare pater Adolf Kolping, hans lefverne och verk-

samhet, samt manade medlemmarne att då flitigt

infinna sig.

Man skildes vid vanlig tid.

150 Sammankomsten d 12te Mars 1882

Denna sammankomst var besökt af 16 medlemmar.

Praeses höll det första af honom utlovade före-

drag öfver A.Kolping skildrande hans lefverne

alltifrån födelse till hans inträdande i Gym-

nasiet.

151 Sammankomsten d 19 Mars 1882

På morgonen hade medlemmarne talrikt in-

funnit sig i Hufvudkyrkan, man samlades på

gården och intågade i procession med fanan,

några minuter före kl. 9 och placerade sig i de

två främsta bänkarna framför den el Josefs

altare. Fanan uppsattes vid främsta bänken. När

den hel. Messan ( som förrättades af Vice Praeses) börja-

des, uppstämde från Orgelläktaren med Orgelacomp-

agnemang föreningens quartett. Salve Pater af

Theriens a.s.M, vid Sanctus, ett Sanctus af tysk

compositör, efter consecrationen, Mozarts herrliga

hymn Ave verum corpus, samt efter communio-

nen Ave Regina Coelorum af okänd. Efter den

hel. Messans slut uttågade föreningen i procession

quarlemnande fanan till högmessan.

Vice Praeses inbjöd derefter medlemmarne i

sin lokal och undfägnade dem med vin och

bakelser. Man qvarstannade tills några minuter

före Högmessans början då processionen intågade

i Kyrkan och placerade sig som under morgon-

messan. Högmessan förrättades af praeses, predikan

af Hr Pastor Hupe handlade om den hel Josefs

synnerliga undergifvenhet för Guds vilja. Alla

tre altaren vore rikt prydda med lefvande växter,

och brunno inalles 80 ljus på dem. Efter Guds-

tjenstens slut uttågade van i procession med

fanan.

På aftonen fortsatte Praeses föredraget öfver

A Kolping, från hans inträde i Gymnasiet

till Mogenhetsexamen.

Derefter uppläste praeses ett bref från Hr Remy

deri han underrättade om sitt besök hos Mon-

seigneur Toreti för att i föreningens namn tacka

honom för fanan samt visade der lifligaste intresse

för föreningen och dess medlemmar för hvilka alla och

hvar eoch en särskilt han ber Praeses hembära sin hels-

ning. Herr Berkers upptogs såsom ordinarie medlem

samt Herrarne Andreas och Constantin Monkowski

såsom provisoriska medlemmar.

Tre buteljer Rhenskt vin skänktes av praeses

och upplystes att en välvillig person äfven ihåg-

kommit föreningen med en tårta. Glasen ifylldes

och Praeses föreslog skålen för Hr Beckers och de

tvänne provisoriske medlemmarne, hvarvid Praeses

särskildt framhöll huru som hvarje förenings med-

lem borde fritt bekänna sin religiösa öfvertygelse

såsom föreningen i dag gjort.

Stämningen var glad hela aftonen, och man roade

sig som vanligt.

152 Sammankomsten d 26 Mars 1882

Bokbindaren Hr Josef Turnström hade infunnit

sig i föreningen, och önskade blifva upptagen som

medlem.

Praeses fortsatte föredraget om pater Kolpings lef-

verne, huru han på ett underligt sätt fick understöd

för att fortsätta sina studier. Praeses uppläste ett

särskilt stycke ur ”Pater Kolpings lif” rörande hans

lifliga påminnelse om sin första Nattvardsgång

med anledning hvaraf Praeses uppmanade enhvar

af medlemmarne, att instundande Palmsöndag,

då Påskcommunionen skall försiggå, fira den

samme som sanne och uppriktige christne, med

tillbörlig förberedelse liknande den man användt vid

sin första hel. Communion.

153 Sammankomsten d 2 April 1882

På morgonen hade nästan alla infunnit sig

i Hufvudkyrkan för att begå Påskcommunionen.

Efter slutad Gudstjenst samlades alla hos Vice Praeses.

en välvillig person, som önskade vara okänd, hade

ihågkommit medlemmarne med en storartad frukost.

Efter frukosten infunno sig medlemmarne i Kyrkan

och emottogo den, om frälsarens intåg i Jerusalem

påminnande psalmen, som på denna dag af Kyrkan

välsignas.

På aftonen samlades man åter i föreningens lokal,

som mer och mer visar sig allt för trång. I föredrag

fick man höra om Pater Kolpings resa fråm Mün-

chen till Venedig och särskilt hans besök hos tvänne

benådade jungfrur i Tyrolen. Herr Pater Hupes

hedrade föreningen med sitt besök, och quarstannade

till kl 9. Upptagningen af nya medlemmar

uppsköts till Påskdagen, som såsom Praeses anmärkte, bättre

egnade sig för glädje.

154 Sammankomsten Påskdagen d 9 April 1882

Praeses fortsatte P.Kolpigs lefnadsteckning,

skildrande hans inträde i prestseminariet för att

der genom bön och studier förbereda sig till prest-

vigningen.

Praeses unfägnade föreningen med Rhenskt vin

samt föreslog skålen för borstbindaren Herr Mais,

dom denna dag upptogs som definitif medlem,

samt för werkmästaren hr Dolakowsky och tunn-

bindaren Hr Kellner som upptogs som provisoriska

medlemmar.

Praeses upplyste att en välvillig person önskade

i morgon, annandag påsk, undfägna föreningen

med såkallade påskägg.

155. Sammankomsten A.dag Påsk d 10 April 1882

hr Pastor Carlén hade infunnit sig i föreningen

och stannade der omkring en half timme. Sedan

hr Pastor Carlén aflägsnat sig hördes ett sakta

knorrande, ededn de utlofvade påskäggen ej

blefvo synliga. Situationen vr höst betänklig.

Praeses märkte detta, utskickade en kourir, som

efter en kort stund infann sig med 12 de alldeles

hvitaste och vackraste ägg, jemte 3 st: s.k. knäcke-

bröd ( säger tre stycken hårda kakor).

Som inom lokalen fordras snygghet, funderade

man länge, hvarest man skulle lägga äggskalen.

Man kom straxt underfund med, att dertill vore

just Antiquitätshandlarens hatt bäst lämplig.

Sagt och gjort, medan Antiquiätshandlaren

förklarade på svenska språket Wreta Klosterkyrkas¨

herrliga Antiquitäter för en medlem, som ej förstod

ett enda svenskt ord, hade man uppsökt den om-

nämnda hatten, placerade den midt på bordet, och se,

i ett nu voro deri all äggen skalade, ja till och

med hattens egare infann sig och skalade äfven

sitt ägg. Sedan blef nu frågan: Huru skall skaffa

bort äggskalen? Naturligtvis svarades allmänt, att

sådant vore dens skyldighet so är egare till hatten

och så blef det. Kl. 10 voro medlemmarne på väg

till sina hem.

156 Sammankomsten d 16 April 1882

Protokollet öfver några sammankomster upp-

lästes. Praeses höll ett kort föredrag om Fader Kolping,

huru han efter undfången prestvigning fick an-

ställning i Elberfeld, och der verkade för Katolska

ynglingsföreningen. Fastän gesällföreningen

icke utvecklade sig ur Elberfelder ynglingaföreningen

synes denna dock hafva gifvit anledning dertill.

Praeses framhöll huru som på Christi lekamens

högtid 1844 några handtverkare vid åsynen af barnens

högtidliga nattvardsgång beslöto, att med sina kam-

rater sammansluta sig till ett brödraskap, som på

större högtider offentligen uppträdde i Kyrkan, huru

de önskade sig en fana, hvilken de också lyckades

få, samt huru de börja inöfva några kyrkliga

sånger för gudstjänsten, hvilka öfvningar till en

början försiggingo i en snickareverkstad, men inom

kort måste förläggas i en källolokal, emedan verkstaden

blef för trång. Slutligen framhöll Praeses, hurusom

föreningen allt mer och mer utvecklade sig, hvar-

till särskildt bidroga föredrag, berättelser som på

söndagsqvällarne höllos av Praeses pastor Steenarts

och på måndagsqvällarne af Fader Kolping. Umgänget

med gesällerna visade allt mer och mer nödvändigheten

af att utbilda dem till religiösa och skickliga

handtverkare, och att för detta ändamål anskaffa

en rymlig och treflig lokal m.m.

Efter slutad föredrag önskade Herr Reinartz ett

afsides samtal utanför dörren me en af medlem-

marne, som snart tillbakakom med en rågad

tallrik utmärkt färgade ägg, som till hälften

förtärdes till gifvarens stora glädje.

157 Sammankomsten d 23 April 1882

Praeses fortsatte föredraget om Pater Kolping, huru

han, som hitintills innehaft en underordnad ställ-

ning i föreningens styrelse, nu år 1847 blef vald

till Praeses, och som sådan började sin verksamhet.

Ett tjog ägg, rest sedan föregående söndag

utdelades. En af medlemmarne bortlottade sina

tvänne ägg, jemt två af Praeses skänkta äpplen,

hvilket allt inbragte kasan 86ö. Senare på

aftonen infann sig He Kellner jemte sin

vän Haberman, som anmälte sin resa till hemort

fastän detta beslut några dagar efteråt ändrades.

Praeses uppmanande än en gång tll den instun-

dande högtidsdagens firande i de förut af styrelsen

föreslagna ordningen, nemligen: procession med

fanan, sång af föreningens medlemmar under mor-

gonmessan kl 9, öfvervarande af högmessogudstjän-

sten; samt den i stadgarne påpekade nattvardsgången.

Vid supén hoppades Praeses alla skulle få plats.

Man åtskildes vid vanlig tid.

158 Sammankomsten d 30 April 1882

Flere af medlemmarne hade infunnit sig på morgon-

nen i hufvudkyrkan. Man samlades på gården och intågade

i kyrkan i procession med fanan. Äfven denna gång

voro altaren rikt prydda med blommor och ljus. Fören-

ingens qvartett md orgelaccompagnemang utförde

sången. Största delen af medlemmarne gingo till

nattvarden. Efter gudstjensten samalades man i Vice

Praeses, G Thierney, rum der man drack kaffe. Präses inbjöd samt-

liga medlemmarne till supé på aftonen, då han på

samma gång tillkännagav att, de af medlemmarne

sm infunno sig efter kl 7, iföljd af det trånga utrymmet

fingo nöja sig med att supera i Sängkammaren.

Till Högmäsan var man åter på sin plats i kyrkan,

kring fanan som, efter den hel messans slut i procession

bars ut ur kyrkan

På aftonen samlades man i föreningens lokal. Proto-

kollet för några söndagar upplästes af Hr Hansen

som af Präses blifvit utsedd till ”läsare”. Präses fort-

satte föredraget om pater Kolping. Just på föreningens

högtidsdag sade Praeses sig vara glad att kunna tala om

Föreningens stiftare och utveckling. Präses framhöll

huru som Föreningen i Elberfeld med fader Kolping

i spetsen gjorde Erkebiskopen Kardinal Geissel sin

uppvaktning och befästade genom hans välsignelse

och uppmuntrande ord i sin sköna föresats att verka

för Föreningens sak, Före föredraget sjöngs Salve

Pater.

Nu skulle det blifva någonting utaf. Andre Ordnaren

Herr F. Jaquin inträdde i Praeses rum, och uppro-

pade hvar och en af medlemmarne i den ordning de

skulle sitta till bords, de sednast komme fingo sitta

i sängkammaren. En splendid souper serverades.

Förste skålen utbragte Vice Praeses för Praeses, tolkade hans

verksamhet för föreningen, hvilka med hvarje år

förstärktes af flere medlemmar. Praeses tackade sedermera

för den föreslagne skålen dervid framhållande att

Föreningen hade för sin framgång att tacka Guds

nådiga bistånd och vår skyddspatron d.h. Josefs fader-

liga beskydd, och att den förutan vår förening icke

skulle bestå. I det deföre praeses drack föreningens

skål ville han ånyo uppmana medlemmarne att troget

framhärda i enighet och sammanhållning och alltid

visa sig såsom sant katolska handtverkare. Praeses

föreslog på samma gång en skål för

Vice Praeses, som gjorde hvad han kunde för

att befrämja Föreningens sak; vidare för Heders-

medlemmarne, för Föreningens qvartett som så

väl under morgongudstjensten utfört några vackra

sånger, samt ofta roade Föreningen med sina presta-

tioner. Också för första ordnaren senioren Herr E Wolder

och för Andre Ordnaren herr F. Jacquin utbragte

Praeses en skål, och slutligen för sängkammarkandida-

terna, som Praeses önskade nästa år få se förflyttade

till en högre plats. +

Efter slutad souper sjöngs några qvartetter, men

man hörde att stämningne nått sin höjd. En af

medlemmarne hade ännu qvar ett par apelsiner,

dessa bortlottades nu, med det nästan otroliga resul-

tatet af 11 Kronor 10ö., detta tillgick på så sätt,

att den som inropade apelsinerna stoppade dem

tillbaka i auktionistens ficka, hvarpå de ånyo

gingo under klubban t.o.m. flera gånger. Man

åtskiljdes kl. ½ 11 i den gladaste stämning.

+ Sista skålen utbragte Praeses för de i dag upptagne

definitive medlemmarne: Herrarne Dolakowski,

Andreas och Konstantin Monkowsky, alla tre

tillhörande det aktningsvärde Kakelugnsmakareyrket.

159 Sammankomsten d 7 Maj 1882.

Man samlades som vanligt för att språka

bort några timmar, drack ett glas och rökte en

cigarr. Några bitar tårta, qvarlefvor sedan föregen-

de söndags supé bortauktionerades, hvilket genast

gjorde en tillökning i vår kassa. Kl 10 var hvar

och en på benen till sina hem.

160 Sammankomsten d 14 Maj 1882.

Praeses fortsatte föredraget om Fader Kolping skil-

drande hans verksamhet som skriftställare för

Föreningens och särskildt handtverkarståndets

intressen, hvarvid Praeses framhöll huru som

Fader Kolping i sin till allmänheten riktade

bok ådagalägger stor kännedom som handtverkar-

ståndets belägenhet och de medel som kunde

upphjelpa detsamma. I föredragets sista del

berättade Praeses om Kolpings ifriga bemödanden

att sprida föreningen öfver Rhenlandet och West-

phalen hvarföre han sökte förlägga styrelsens säte

från Elberfeld till det mera centralt belägna

Köln, hvilket också lyckades honom oaktadt

de stora svårigheter som måste öfvervinnas.

Efter slutat föredrag upplyste Praeses att styrelsen

haft sin ordinarie månadssammankomst, hvar-

vid beslutits att föreningnes båda ordnare hädan-

efter skulle arrangera de gemensamma ut-

flygterna ock de dertill nödiga anordningar-

na. Den första utflygten för i år hade blifvit

bestämt till påföljande söndag d 21 dennes på

följande sätt: att hyra en båt vid Barnängen

och ro ut till Nackanäs, och på värdshuset der-

städes beställa en sexa. Och öfverenskoms att

hvarje deltagare skulle betala 1 Kr:50ö. Förste

Ordnaren framlade nu en lista och alla närva-

rande medlemmar tecknade derå sina namn.

161 Sammankomsten d 18 Maj Kristi Himmelf.

Denna dammankomst egnades helt och hållen

åt repeterandet af sånger som skulle utföras vid

nästkommande söndags utflygt. Då en af

medlemmarne hyste fruktan för dåligt väder som

kunde hindra utflygten yttrade Praeses att vädret

skulle nog blifva vackert, blott medlemmarne in-

funno sig talrikt. Listan förökades med några

flera namn, så att utflygten lofvade räkan många

deltagare.

162. Sammankomsten d 21 Maj 1882

Kl 2 eft.m. samlades medlemmarne i lokalen

hvarifrån man aftågade Barnängsbryg-

gan, der tvänne båtar voro beställda, som den

ena af föreningen förhyrda båtarna för tillfället

var utlånad, måste man fördröja affärden

nära ½ timme, hvarpå man satte årorna

igång och satte kurs på Nackanäs. Den mindre

båten i täten med föreningens sångare som

under vägen afsjöngo några fosterländska sånger.

Anländ till bestämmelsen tog man i betraktande

det vackra stället, slog läger i en backe i närheten

af målareföreningen som denna dag hade sin ut-

flykt, och hvarest man hade tillfälle att höra

denna förenings goda sångare, och hade tillika

nöjet att åse huru dess medlemmar då och då

togo sig en sväng i det gröna omkring dess ganska

tarfliga standar. Kl 8 tågade man till värdshuset

hvarest i stora salen serverades en enkel sexa, som

snart var expedierat, hvarefter man så småningom

lunkade ner till båtarne mot hemmet, kl 101/4 var

man åter i staden, hvarpå hvar och en gick hem

till sitt.

163 Sammankomsten Pingstdagen d 28 Maj 1882

I sitt föredrag om fader Kolping omtalade

Praeses denna gång huru fader Kolping efter att hafva

förberedt sinnena i Köln valde denna stad till sin

vistelseort, såsom föreningens generalpraeses. Praeses

skildrade afskedet från Elberfeld, samt omnämnde huru

påkostande det var för Kolping att lemna en

stad, som med rätta kan kallas föreningens vagga.

vidare omnämndes de svårigheter som Kolping der

mötte, då ingen lokal ännu kunde anskaffas, men

huru Kolping småningom lyckades öfvervinna detta

hinder. Fastän lokalen ( en skola ) var oansenlig och

föga lämplig fyldes den likväl om söndagsqvällarne

af handtverkae, och föreningen tillväxte till Kolpings

stora glädje.

Ett prof på de nya föreningsbanden förevisades

och man rådplägade om hvilken färg och storlek in-

skriften Ora ett labora, borde ha.

164 Sammankomsten Annandag Pingst d 29 Maj 1882

Blott få medlemmar hade infunnit sig

till denna sammankomst emedan flertalet inte

viste om sammanträde öfverufvud skulle ega rum.

Följden var att man skiljdes före den vanliga tiden.

165 Sammankomsten d 4 Juni 1882

I sitt föredrag skildrade Praeses fader Kolpings

menniskokärlek under den tid Koleran gick

i Köln. Vidare beskref Praeses fader Kolpings

rastlösa arbete för att skaffa sin förening en

ny lokal, sedan den gamla blifvit för trång. Med

300 gesäller tog Kolping in i ”Brabanten Hof”,

hvilken likväl efter någon tid såldes, hvarefter

det Pallenbergska huset hyrdes, der föreningen

hade sina sammankomster till dess att det

nuvarande Hospitalet i Breiterstrasse köptes. Slutligen

framhölls F. Kolpings konst att tigga samt hans

stora ansträngningar i detta afseende, hvilka

af Gud rikligen välsignades.

Efter slutadt föredrag uppmanade Praeses de

närvarnde att med sin nya föreningsband

deltaga på Sakramentsdagen nästkommande sön-

dag i den högtidliga processionen. Då det nu

var högt sannolikt att broderingen på fanan

skulle blifva färdig, vore det i högsta grad önskvärdt,

att så många medlemmar som möjligt kom-

me att följa sin vackra fana.

Herr Pastor Popp från Malmö hedrade

denna sammankomst med sin närvaro, samt

deltog hela aftonen i sången.

166 Sammankomsten d 11 juni 1882

På förmiddagen ade många af medlem-

marna infunnit sig i Hufvudkyrkan med

sin fanan, som nu tedde sig mycket vackert.

På framsidan lästes orden Ora ett labora ( bed

och arbeta ) broderadt i guld, på frånsidan hade

hustrun till hedersmedlemmen fru Pisané broderat

den hel. Josefs namnschiffer bestående af timmer-

mans verktygen, öfver namnschiffret lästes förening-

ens valspråk: Gud välsigne det hederliga handtverket,

allt broderat i silke. Äfven föreningens nya band

begagnades då för första gången.

På aftonen samlades man som vanligt i

lokalen, der Praeses fortsatte föredraget om fader

Kolping, denna gång skildrande hans stora kärlek

till folket, särskilt till gesällerna, till hvilka han

äfven mest riktade sina ord och på hvilkas

väl han mest studerades. Endast genom religionen och

arbete, endrägt och kärlek samt öfvandet af de

kristliga och borgerliga dygderna sade Kolping

skulle de vara i stånd att grunda sitt både lekam-

liga och andliga väl. Gesällerna egde ett tre-

faldigt kapital: arbetskraften, arbetsförtjänsten

och arbetstiderna. Detta kapital borde de samvets-

grant använda och för kofra dels genom att

akta sig för slösaktighet, frierier, och för att

göra blå måndag, dels genom att vinlägga sig

om sparsamhet, som upplysning, förnöjsamhet

och söndagens helgelse.

Efter slutat föredrag hade Praeses godheten bjuda

medlemmarne rhenskt vin. Glasen vore snart

fyllda och Praeses föreslog en skål för f.d. fabriks-

arbetaren Hr Reinartz som i dag upptogs till

hedersmedlem hvarvid Praeses framhöll, huru han

från en simpel arbetare genom flit och sparsam-

het arbetat sig upp till en oberoende ställning.

till definitiva medlemmar upptogs tunnbindaren

Herr Kellner och bokbindaren Hr J. Farneström

och till provisorisk medlem sockerbagaren hr J

Hirsch, hvilka Praeses uppmanade att i alla

afseenden måtte göra föreningen heder.

167 Sammankomsten d 18 Juni 1882

Hr Pastor Opp hedrade äfven denna samman-

komst med sin närvaro. Man sjöng, spelade

dam etc etc. och visade det sig att Hr Pastor

Popp egde både insigt i Musiken och en god

röst. En sångmetod efte chiffer i stället för

noter ( den Cheréska metoden ) prisade Herr

Pastor Popp såsom mycket lätt och lämglig

i synnerhet för nybörjare i sången.

168 Sammankomsten d 24 Jun Midd-

sommardagen

Endast ett fåtal medlemmar hade in-

funnit sig. Ej underligt, efter häfdvunnen

vana i Sverge måste alla ut i det gröna denna

dag. För de få medlemmar, som voro närvarande

tillkännagaf Praeses att de hädanefter omkring

kl ½ 9 fingo visats i trädgården. I dag blef det

således första gången.

169. Sammankomsten d 25 Juni 1882

Herr Pastor Stolberg hedrade denna samman-

komst med sin närvaro. En fordom elev af

härvarande inrättningen stuccatören Hr. Axel

Hollberg hade infunnit sig. Kl ½ 9 gick

man ner i trädgården, hvarest man roade

sig med allehanda upptåg.

170 Sammankomsten d 2 Juli 1882

Praeses upplyste att han i afton ville afsluta

föredragen för sommaren för att om hösten åter

upptaga dem.

Den af fader Kolping stiftade föreningens ande

och inrättning utgjorde ämnet för detta föredrag.

Praeses framhöll bland annat huru som Kolpings

förening i mycket skilde sig från andra i Tysk-

land stiftade, som äfven de åsyftade arbetarnes

materiella och moraliska lyftning, men till största

delen äro ofruktbara åtminstone i sistnämnda

afseende; Kolpings förening hvilade på och lifvades

af i främsta rummet den Kristliga åskådningen,

dess lärdomar, nådegåfvor och öfverjordiska mål.

För att få ordentliga, kristligt sinnade mästare

borde man uppfostra goda gesäller. Föreningen

skulle vara en stor andlig familj hvars hufvud

vore Praeses. Dertill ansåg Kolping, prstern vara

den mest lämplige person, emedan han egde

både lärdom och kärlek, var oberoende af familjen

och kund obehindrad egna sig åt föreningens

bästa.

Efter slutat föredrag gick man ner i trädgården

der Apostoliska Vicarien Hr Huber hedrade

medlemmarne med isn närvaro denna del af

aftonen. Äfven slantarna tillflöto rikligen

kassan.

171. Sammankomsten d 9 Juli 1882

Vid denna sammankomst bestämdes

den andra gemensamma utflygten till

påföljande söndag, och beslöts att med ång-

båt från Barnängsbryggan fara ut till

Nackanäs, dit äfven medlemmarnes familjer

fingo medfölja. Den öfriga delen af aftonen

tillbragtes i trädgården.

172 Sammankomsten d 16 Juli 1882

Ett fåtal medlemmar samlades i trädgården

Kl 2 voro endast 6 komna, och dessa aftågade

då till Barnängsbryggan. Praeses och vice

praeses skulle änlanda med en sednare båt.

Det såg ut som ej många ärnade deltaga

i utfärden. Men efter kl 4 anlände med

hvarje båt flera, och kl 5 Praeses och Vice

Praeses. Kl ½ 6 utgjordes samlingen af

15 medlemmar förutom de extraordinarie

medlemmarnas hustrur och barn. Nu beslöts

att en sexa skulle beställas på värdshuset.

Deri alla deltogo och som serverades i stora tältet.

Under sexans intagande tog brödet slut, då

uppasaren derom tillsades, hörde man om en

stund huru han i buffeten ganska högt begärde

bröd åt de Aderton: Det var något att känna

sig stolt öfver!

Efter slutad sexa hade tvänne af medlemmarne

välvilligt reqvirerat punsch för samtliga leda-

möterna. Det herrliga vädret hade lockat många

stadsbor ut till det allmänt omtyckta stället,

deribland Stockholms Gymnastiksällskap som

hade en festlig middag för de här gästande

engelska gymnasterna, bestående uteslutande af

högre och lägre officerare, som i sina lysande

uniformer företedde en präktig anblick.

Föreningen qvardröjde ända till kl ½ 11

då sista båten afgick till staden. Såsom vanligt

var denna fullastad med passagerare hvarföre

6 af medlemmarne föredrogo att gå hem, deri-

bland gamla hedersmedlemmen Hr Reinertz.

Och voro alla belåtna med sin dag.

173 Sammankomsten d 23 Juli 1882

Man talade om utflygten till Nackanäs

förleden söndag. Att döma af fällda yttran-

den hade utflygten varit särdeles angenäm för

många af deltagarne.

174 Sammankomsten d 30 Juli 1882

Öfverenkoms om den tredje utflygten nästa

söndag, hvars mål blef stora Essingen. Andre

ordnaren Herr Jaquin lofvade att en af dagarna

i veckan fara till Stora Essingen för att hyra

kägelbanan för föreningen och underrätta sig

om, huruvida en sexa kunde arrangeras på värds-

huset derstädes.

175 Sammankomsten d 6 Aug 1882

Utflykt till stora Essingen hvarest man

slog käglor, tog stället i skärskådande och

sednare på aftonen intoggs en gemensam

ganska riklig sexa. Nägra af medlemmarne

hade medfört sina fruar. Äfven en båt

hade blifvit hyrt och begagnades flitigt

af gammal och ung. Kl 10 återvände

man till staden.

Under vägen saknades ej anledning till

munterhet. En medlem fick händelsevis plats

bredvid ett gammalt knarrigt fruntimmer,

som högljutt tillkännagaf sin missbe-

låtenhet öfver hans cigarrökning. Men denne

låtsades ej begripa gummans knorr utan

bolmade ytter värre. Högeligen harmsen

lemnade hennes nåd sin plats. Kl 11 voro alla

välbehållna i staden.

176 Sammankomsten d 13 Aug 1882

Endast få medlemmar hade infunnit

sig. Praeses framsatte en talrik körsbär

som bortauktionerades för 59ö: Den åter-

stående delen af aftonen tillbragtes i Träd-

gården.

177 Sammankomsten d 20 Aug 1882.

Idag hade flera medlemmar infunnit

sig. Frågan om sista utflykten bestämdes

till påföljande söndag och flertalet röstade

för Fjäderholmarna. Några af medlemmarne

trodde att det skulle blifva ett mindre ange-

nämt ställe iföljd af den derstädes befintliga

fendsettfabriken. Praeses och vice Praeses

som först kl ½ 10 återvände från en färd

till Gustafsberg till en derstädes boende församlings-

medlem modellören herr A. Vitter skingrade

dessa farhågor, sägande sig varit på

stället för några dagar sedan utan att hafva

känt något som helst obehag af den antydda

riktningen utan tvärtom funnit nämnda

ställe mycket angenämt och ändamålsen-

ligt för en utflygt.

178 Sammankomsten d 27 Aug 1882.

Utfärd till Fjäderholmarna kl ½ 3 afgick

ångslupen från Räntmästartrappan. Vid

framkomsten öfveraskades man af den in-

bjudande trefliga holmen. Af den befarade

lukten erfor man inte det ringaste obehag. En

af Kägelbanorna togs i anspråk, cognac reqvirerades

och kägelspelet fortgick ända till skymningen

då sexan serverades i den nya och vackra pavil-

jongen, men sexan motsvarade inte lokalen,

den var något tarflig i både myckenhet och

qvalite underlägsen sexan på stora Essingen,

dock var sjelfva stället i och föf sig så ange-

nämt att man enhälligt beslöt att nästa år

göra en utflykt till detsamma. Man hade

också tillfälle att betrakta en bondebal, som

med lust och gamman uppfördes i gamla

kroglokalen i hvilken högväxta personer lupo

fara att stöta hufvudet mot det låga taket.

Kl 10 anträddes hemfärden.

179 Sammanträdet d 3 Sept 1882

flera af medlemmarna hade idag infunnit sig.

Alla längtade att snart få utbyta den trånga

lokalen mot en bättre, och tröstades man

dermed, att blott några veckor ännu

återstodo för att få denna för-

verkligad. Praeses framplockade några

vackra äpplen som bortauktionerades för

62 ö.

180 Sammankomsten d 10 Sept 1882

Hösten brukar vara auktionestiden. Det

märktes t.o.m. i föreningen, som icke saknade

goda auktionister. Äfven i dag bortauktionera-

des några skänkta äpplen som inbringade

1 Kr 34ö. Praeses underrättade föreningen

om, vid styrelsens senaste sammankomst

fattade beslut angående den nya lokalens

lämpliga inredning, särskilt tapetsering,

målning, och dekorering af taket. Ett mat-

bord och 2 dussin wienerstolar skulle anskaf-

fas.

181 Sammankomsten d 17 Sept 1882

Tvänne unga män Bröderna Fritz och

Axel Stocklassa hade i dag för första gången

infunnit sig, och yttrade sin önskan att

få blifva medlemmar af föreningen.

Praeses lemnade några äpplen och päron till

bortauktionering som inbringade 70 ö.

En af medlemmarne medbragte ett paket

som han önskade bortauktionera. Detta

verkställdes och inropades för 1 Kr: 31 ö. Vid

öppnandet befanns det innehålla En 25 öres

limpa.

182 Sammankomsten d 24 Sept 1882

Praeses som denna qväll åter upptog sina

föredrag om Fader Kolping skildrade föreningens

snabba utbredning, huru senapskornet som

i Elberfeld lagts i jorden, gick upp och sköt

allt djupare rötter ur hvilka uppkom ett

ståtligt träd, som utbredde sina grenar

öfver Rhenlandet och Westphalen sedan äfven

Österrike, Baijern, Preussen, Ungarn och

Schweitz. Behofvet af de enskilda föreningarnas

sammanslutning visade sig alt mer och

blef desto lättare, då alla antagit moderför-

eningens i Elberfeld stadgar och inrättade

föreningsväsendet efter desamma. Genom

det allmänna för alla föreningar gemensamma

statutet skulle föreningen s ursprungliga anda

genomtränga, samma grundsatser leda och

samma behandling vederfaras alla förenings

medlemmar öfverallt. Detta generalstatut upp-

sattes d 1 Maj 1850. Ingen lokalföreningsstadgar

fingo strida mot generalstatutet. En i en lokal-

förening upptagen medlem skulle på samma

gång vara medlem i hvarje annan lokalföre-

ning han kom, men finge ej tillhöra någon

förening, hvars ändamål är emot Katolska

Gesällföreningars. Benämningen Deutscher

Gesellenverein förkastades och antogs derimot

Katholischer Gesellenverein, ty Katolsk skulle

föreningen vara och förblifva och alla nationer

skulle få njuta af dess välsigneserika verksam-

het.

183. Sammankomsten d 1 Okt 1882

Praeses påminde om den gemensamma

nattvardsgång, som instundande söndag skulle

ega rum. Föreningens nya lokal bildade

conversationens hufvudämne. Man hoppades

och gladdes åt att nästa söndag få flytta in

i den nya lokalen.

184. Sammankomsten d 8 Okt 1882

Praeses skildrade Fader Kolpings resor till

Baijerns hufvudstad München, till Tyrolens

hufvudstad Innsbruck som till Salzburg.

vidare till Osterrikes hufvudstad Wien

hvarest han slöt vänskap men Biskopen

Dr Anton Gruseka hvilken näst Kolping

kan anses som föreningens ifrigaste och

verksammaste vän. Kolping rönte öfverallt

ett varmt emottagande och det lifligaste

intresse för föreningssaken. Inflytelserika

män lemnade honom kraftigt understöd

och i Wien hade han den stora glädjen

att lägga grundstenen till föreningshuset.

Praeses uttryckte sina tvifvel, om den

Nya föreningslokalen skulle blifva färdig

Till nästa söndag. Den gemensamma natt-

Vardsgången skulle likväl ega rum.

5

Protokollet

från

d 15 Oktober 1882 – 4 Mars 1883

185 Sammanträdet

Söndagen den 15 Oktober 1882.

Denna söndag begicks, enligt

öfverenskommelse, i hufvudkyrkan på

norr gemensam nattvardsgång, hvri

största delen af föreningens medlem-

mar deltogo. Föreningens qvartett af-

sjöng från läktaren under messan

följande sånger, Josephsången ”Salve

Pater”, ”Salve regina”, ”Sanctus, ”Be-

nedictus”, samt vid messans slut

“Candide Domini”. Det hela syntes

göra ett godt intryck på de närvarande.

Föreningens nya lokal skulle

denna afton högtidligen invigas, men

tyvärr måste man, då lokalen ej

blifvit färdig uppskjuta invigningen

till nästa söndag. Sammankomsten

på aftonen hölls därför som vanligt på

det gamla stället. Sedan den vanliga

Josephsången blifvit sjungen fordsatte

”Praeses” sina föredrag om fader ”Kolpings”

verksamhet för handtverkareföreningen

och skildrade

särskildt ”Kolpings” vistelse i Wien, hans

afresa från Prag och återkomst till Köln

hvarest han af därvarande förening blev

festligt emottagen. Efter sitt föredrag

uppmanade ”Praeses” de närvarande

mangrant infinna sig nästföljande

söndag för att fira den den nya lokalens

invigning.

Till och med under detta

sammanträde kunde några med

judiskt förvärvsgeni begåfvade med-

lemmar ej afhålla sig från sin van-

liga verksamhet att bortauktionera

frukter till de mestbjudande.

Herr Axel Stocklassa som af

”Praeses” blifvit utnämnd till föreningens

bibliotekarie, tillträdde denna afton

sin befattning. Herr Fritz Stocklassa

lofvade att från och med denna sön-

dag föra föreningens protokoll.

Så tillbragtes den sista samman-

komsten på det gamla stället och

efter 10. skiljdes man slutligen i den

glada förhoppningen att nästa gång

mötas i föreningens nya och rym-

ligare lokal.

186 Sammanträdet

Söndagen den 22 Oktober 1882.

Mellan kl ½ 7 och 7 infunno

sig föreningens medlemmar, i större

antal än vanligt, i den gamla lo-

kalen. Kl 7. begaf man sig till den

nya lokalen, hvilken denna qväll

högtidligen skulle invigas. Anländ dit

öfverraskades man af den sköna an-

blick salens inredning, vackra belys-

ning och prydliga möblering före-

tedde. Salen liknade äfven i själfva

verket med sina många ljus kring

väggarna och den starkt lysande lamp-

an i taket ett fullkomligt ljushaf.

Sedan alla intagit sina platser längs

salen långsidor, börjades invigningen

som förrättades av ”Präses”. Efter den-

samma hölls af ”Präses” ett kort invig-

ningstal, hvari betonades huru föreningen

nu lyckligen med Guds hjälp såg

sina önskningar förverkliga, genom

åstakommandet af en lokal, fullt

jämförlig med många dylika i

Tyskland; och hembar ”Präses” förening-

ens tacksägelse åt en hvar, som på

ett eller annat sätt bidragit till

detta måls uppnående, samt utta-

lade den önskan, att den nya lo-

kalen måtte blifva ett uppbyggel-

sens, trefnadens och fridens hem

för föreningens medlemmar.

Därtill fordrades i främsta

rummt medlemmarnes medverkan

hvarför ”Präses” sade sig vilja gifva dem

några fingervisningar, hvartill sjäffva

lokalen gifvit honom anledning.

Så borde den rika belysningen

för medlemmarne vara en bild af

det högre ljus, hvilket kunskapers in-

hemtande, framförallt i sedligt och

religiöst afseende, alt mera skulle

upptända i deras själar.

Rosetten med dess vackra frukter

borde påminna dem att också

för sin del bära frukt och god frukt,

hvarför de sin ungdom, lifvets vår,

så borde använda denna att den

gång i sin ålderdom, lifvets höst,

kunde framvisa de skönaste frukter.

Vinrankan uppe i taket skulle

ingifva dem hågkomsten om hvad

skriften säger, att vinet glädjer män-

niskan. Då nu ungdomen är

glädjens tid, borde man glädjas, men

alltid hålla sig inom det tillåtnas

gräns, så att själen ej led skada

utan förbleve, äfven i glädjens tid,

ren och obesmittad, såsom lokalens

hvita tak och kakelugn hvilka förete

den skönaste hvithet, fastän alt

rundt dem skiftade i mer

eller mindre mörka färger.

Vidare borde den harmoni, som

om man betraktade lokalen, dess

väggar, tapeter och dekoration, visa oss,

påminna dem om att i hvarje sak

harmoni finnes, hvarför äfven denna

förening måtta framvisa en likande

kärlek, stadgarnas iakttaganden m.m.

skulle kunna vinnas.

Slutligen borde föreningens

vackra fana, påminna dem om deras

valspråk, religion och arbete. Endast

genom detta valspråks hållande kunde

föreningen hoppas ega bestånd samt sprida

nytta och välsignelse bland dess medlemmar.

Sådant var i korthet de väsendt-

liste dragen i det tal ”Präses” höll,

hvarefter tacksägelsesången ”Cantate

Domini” uppstämdes. Sedan togs vinet

fram och apostoliska vikarien, hvilken

öfvervarit den högtidliga akten, utbragte

en skål för föreningens lycka och fram-

gång, i det han äfven berörde föreningens

uppkomst och utveckling, påminnande

dem om hur den börjat med få till-

gångar och ett ringa antal ledamöter,

men med Guds bistånd kunnat för-

skaffa sig en rymlig och ändamånsen-

lig lokal för sina lat flera medlemmar.

Därefter sjöng man ”Josephsången”.

Den andra skålen föreslog apostoliska

vikarien för ”Präses”, lyckönskande honom

för den framgång föreningen haft. Nu

följde föreningssången ”Räcken handen”.

vice präses uppläste därpå en rolig ar-

tikel ur tidningen ”Markattan”, hvari

föreningen skildrades som ett rike,

hvilket underhöll förbindelser med

andra makter, särskildt med mänen.

Föreningens sommarutflykter liknades

vid rikets handelsförbindelser altsamman

utfördt på ett qvickt och skämtsamt sätt.

Sedan upplästes ur samma tidning dess

annonser, skrifna i enahanda stil,

hvilka berörde flera af medlemmarnes

yrken. Tidningens uppläsande försatte

medlemmarne i en liflig och munter

sinnesstämning och dess författare applå-

derades lifligt. Sedan följde sången

”Himlars drottning”, som utfördes till

åhörarnas stora belåtenhet.

Nu tog apostoliska vikarien

till ordet bedjande få uttala några

varsamma ord. Han framhöll huru

den helige Joseph, föreningens beskyddare,

vanligtvis afbildas med Jesusbarnet på

armen och en lilja i handen samt med

några verktyg bredvid sig. Jesusbarnet

skulle nämligen betckna hans stora

värdighet och hans stora kärlek till

Frälsaren, liljan hans renhet, verktygen

huru han själf varit handtverkare och

flitig arbetare. Medlemmarne, hvilka

tagit honom till sin förebild och be-

skyddare, enär han var en utur deras

klass, borde äfven därför likna honom i

dessa afseenden, såsom att älska Frälsaren

föra ett kyskt leverne samt slutligen vara

nöjd med sitt stånd och flitigt arbeta i

sitt yrke. - Efter sitt tal ansåg talaren

att sången ”Snabba äro lifvets stunder”

borde sjungas, hvilket också skedde. Äfven

denna sång anslog lifligt sällskapet, som

visade sitt bifll genom applådering.

Den sista skålen uttbragte

”Praeses” för föreningens alla välgörare,

för herr apostoliska vikarien, hvilken

städse med lifligt intresse följt före-

ningens utveckling, för pastor Bernhard,

som tyvärr varit förhindrad att öfver-

vara invigningen, vidare för heders-

medlemmarne, för ordinarie och extra-

ordinare medlemmar samt slutligen

för tre herrar, hvilka nu skulle upp-

tagas, nämligen sockerbagaren herr

Hirsch såsom definitiv medlem, borst-

bindaren Axel Stocklassa och verkföraren

herr Nolze såsom provisoriska medlemmar.

Den öfriga tiden förflöt under

sång och samqväm och strax efter kl.10

åtskiljdes man. Så ändades denna dag,

som med all säkerhet torde komma att

länge fortlefva i festdeltagarnas minne

såsom en af de minnesrikaste och an-

genämaste i föreningens historia.

187 Sammanträdet

Söndagen den 29 Oktober

Denna qväll justerades föreningens

kassa, i det man införde i kassaboken

de utgifter salens inredning förorsakat.

Präses öfverlemnade åt föreningen ett

vacket spjällsnöre och en lampmatta

hvilka blifvit skänkta åt föreningen.

Vidare omnämnde ”Präses” att en bänk i

kyrkan på Norr, genom pastor Bernhards

välvilja, blifvit stäld till föreningens

disposition och uppmanade därför de

närvarande att så ofta de bevistade

gudstjänsten, begagna sig af denna för-

mån.

188 Sammanträdet

Söndagen den 5te November.

Präses fortsatte denna qväll före-

dragen om fader Kolping. Denna gång

redogjordes för hans verksamhet i Berlin,

hvarest han försökte bilda en förening.

för detta ändamål höll han flera tial,

hvilka öfvervoros och med lifligt in-

tresse åhördes af en talrik publik,

hvaribland flere inflytelserika och

högt uppsatta personer befunno sig. Dessa

”Kolpings” tal hade till följd att hans

bemödanden kröntes med framgång

och att den nybildade föreningen alt

mera tilltog och befästes.

Efter detta föredrag bortauk-

tionerades några päron, som ehuru

en i sig själf vanlig händelse, denna

gång gaf anledning till stora tvistig-

heter. Ty innan ännu klubban blifvit

slagen för det högsta anbudet, hade

några medlemmar redan tillegnat

sig några af pärona. Närd sedan klubban föll

för sista anbudet, fick den som

bjudit detta endast ett päron. Denne

vägrade därför, helt naturligt, att er-

lägga den summa han bjuit, då

han ej fått alla päron. Nu förklara-

de man att de som bemäktigat sig

pärona, skulle anses vara skyldiga att

hvardra erlägga en summa mot-

svarande hvar och ens delaktighet i

tillgreppet. Då detta emellertid väg-

rades af de skyldige, tilsattes en jury

till antalet bestående af 1 (säg en )

hel person, hvilken genast undersökte

saken och därpå utlät sig om den-

samma. Juryn ansåg att tillgriparne

borde betala hvar och en sin dl och

att dessutom den, som hade börjat med

att taga ett päron och därigenom för-

ledt de andra, borde pligta dubbla be-

loppet af sin andel. De skyldiga för-

klarade sig nöjda med domen och

erlade de dem ådömda böterna.

Herr fabrikör Stocklassa bevista-

de sammankomsten och stannade där

till dess slut.

Söndagen den 12 November.

189 Sammanträdet.

Spelen anlitades denna qväll

mer än vanligt och mången batalj

utkämpades såväl på dam- som

schackbrädet. Mot slutet begynte den

vanliga auktionen och då köplusten var

ovalig stark, slutsåldes snart alt.

Auktionisten började därför att leta

efter nya saker att sälja, såsom tänd-

stickor, cigaretter m.m. Af en

medlem skänktes ett slags tänd-

stickor, bengaliska tändstickor, hvilka

efter att auktionisten påtändt

en och visat dess vackra gröna färg

framkallade en liflig köplust. Tänd-

stickorna såldes äfven för det höga

priset af 27 öre per ask. Sedan dessa

voro sålda, framletade auktionisten

en ny artikel, nämligen ---- drakar,

tryckta på tapeter. Äfven dessa försåldes.

Då kom ”Präses”, hvilken hade sig

bekant, att en medlem förut erhållit

ett prof på dessa tapeter, hvilket han

ämnat till modell för sina gravörs-

arbeten, ”—att fråga huruvida den i-

fråga varande personen betalt det

bekomna provet. Denna nekade lika

att hafva bekommit ett sådant. Men

detta sade en annan medlem ej vara

sant, utan förklarade att den förre

tagit profvet på soplårn, (hvilket i

parenthes sagdt ej häller visade sig

ega sin rigtighet) samt yrkade på

en jury måtte tillsättas för att

döma honom. Den anklagade

försökte att försvara sig och påstod att

åklagarens uppgift ej var sann, men

blef det oaktadt dömd af juryn. Efter

domens afkunnande reste sig juryn

emellertid och uppträdde som å-

klagare mot den förre käranden, i

det han sade att käranden, som an-

klagat den dömde för lögn, själf

farit med osanning genom sin upp-

gift rörande soplårn och sålunda sett

grandet i sin broders öga, men ej

bjälken i sitt eget. Den förre käranden,

hvilken således nu själf blef den an-

klagade parten skulle därför, enligt å-

klagarens yrkande, pligta en större

summa. Den anklagade, som ej förut-

sett denna vändning af saken, råka-

de nu ganska illa ut och sökte på

.

alla sätt att slingra sig undan. Han

sökte vittnen för sin sak, men då

dessa hördes, vitnade de mot honom.

Genom deras vitnesmål förvärrades den

anklagades sak och då han nu utom

den ålagda pligten för sin osanning,

tillika ålades af domstolen att ersätta vit-

nena för deras hörande, råkade den

olycklige anklagade ur askan i elden, ty

vitnena voro många, hvilket gjorde att

slutsumman uppgick till ett jämförelse-

vis stort belopp. Den dömde betalade

men lofvade att en annan gång bringa

domstolens och vitnena i en liknande be-

lägenhet samt att taga sin skada igen.

En räkning som framlades för-

eningen blef betald till hela dess belopp

i kopparmynt, hvilket betydligt lättade

föreningens kassa, under det att det fram-

kallade ej just så angenäma känslor hos

emottagaren.

190 Sammanträdet.

Söndagen den 19 November 1882.

”Präses” fortsatte sina föredrag

om fader ”Kolping” samt berättade denna

gång huru denne nu egnade hela sin upp-

märksamhet åt herbergsväsendets omda-

ning genom sina bemödanden om upp-

rättandet af ändamålsänliga gesällhus

eller s.k. hospicier, i hvilka så väl de på

orten arbetande, som främmande gesäller

kunde taga in, och omnämde att han för

detta ändamål utgaf en broschyr, hvars

förnämsta innehåll ”Präses” återgaf i

sitt föredrag, därvid ofta begagnade sig

af ”Kolpings” egna ord. ”Präses” omnämde

äfven huru ”Kolping” på andra håll

verkade för samma ändamål såsom

i föreningens organ ”Feierstunde”, hvari

”Kolping” vädjade till den katolska kär-

leken att bistå honom i hans ofvan-

nämde plans fullbordande, nämligen

upprättande af egna föreningshus.

”Kolping” lyckades slutligen i sina be-

mödanden och den 8 Maj 1853 invigdes

i Köln det första hospicet vid Breite

Strasse 118, hvilket skulle blifva ett

mönster för alla andra.

En medlem, som är i före-

ningen dess mest framstående auktion-

ist, hade af en annan medlem fått

ett lösskägg, med hvilket han förrättade

sin auktion, fullkomligt liknande

till både åtbörder och utseende en

äkta jude.

Af hedersmedelemmarne hade

herr A. Roesler infunnit sig.

191 Sammanträdet.

Söndagen den 26 November.

Uppläsningen af protokollet,

som en längre tid fått hvila, verk-

stäldes denna qväll och man hann ett

gott stycke längre fram. Flere ställen

däri uppväckte synnerligt intresse.

En medlem herr Axel

Stocklassa skänkte åt föreningen ett

ganska vackert räfspel, på hvilket man

genast spelade några partier.

I ”Rheinische Volksblätter”

den katolska handtverkföreningens organ

hade medlemmarne tillfälle att läsa

ett referat om föreningens i Stockholm

invigningsfest; artikeln intresserade

äfven, som naturligt var, de näravrande

och lästes med nöje.

Två nya sånger ”Linea borealis”

och ”Evigt lif”, hvilka på föregående

Onsdags sångöfning blifvit inlärda,

afsjöngs af föreningens qvartett.

En hedersmedlem bortauktion-

erade två askar bengaliska tändstickor.

För att recommendera sin vara, visade

han prof på dem, i det han anmodade

tvänne medlemmar att å ömse sidor

om honom och på en gång tända sina

tändstickor, hvarvid den ena hade en

med grön, den andre en med röd färg.

Belysningen gjorde en ganska vacker

effekt och som hade till följd att

tvänne askar snart såldes.

192 Sammanträdet.

Söndagen den 3 December

Vid sammanträdets början yttrade

en tidigt anländ medlem åt de, som då

voro närvarande att helt säkert inte

många medlemmar skulle infinna sig.

”Präses” trodde likväl ej detta, utan menade

att det nog skulle blifva så många som

vid de föregående sammankomsterna, en

förmodan som äfven senare visade sig

vara riktig.

Föreningens senior, hvilken föregående

vecka sårat sig svårt i handen och därför

förra söndagen ej kunnat infinna sig, hade

denna qväll likväl ej låtit detta afhålla

sig från att bevista sammankomsten.

”Präses” tillkännagaf att styrelsens

ordinarie månadssammankomst skulle

ega rum påföljande söndag de 4 December.

Hedersledamöten herr Reinarts hade

infunnit sig.

Sammanträdet

193 Söndagen den 10 December.

Föredragen om ”Kolping” fortsattes

och ”Präses” berättade huru ”Kolping”, sedan

han den 8 Maj 1853 invigt hospiciet i Köln,

arbetade på att förskaffa det lagliga rättig-

heter, hvilka skulle trygga dess framtida

bestånd. Efter att hafva fått sin ansökan

afslagen från myndigheternas i Köln

sida, vände hansig direkt till konungen

och lyckades göra denne sin sak bevågen,

så att han slutligen vann sitt mål.

Vidare berättade ”Präses” om Kol-

pings resa till Berlin för att personligen

tacka konungen för den välvilja han

visat hospiciet. Slutligen omnämdes huru

man, då hospiciet med hvarje dag befanns

vara allt för trångt, gjorde försök att ut-

vidga detsamma. Kolping ämnade där-

för köpa ett närbelägen hus, men detta

lyckades honom ej, i följd af myndighe-

ternas obenägenhet. Kolping såg sig

därför tvungen att använda hospiciets

egen trädgård till tomt för ett nytt hus.

Efter föredraget förkunnade ”Praeses”

att föreningen Annandag Jul kommer att

fira julhelgen med gemensam nattvardsgång

på morgonen och en julfest på aftonen.

Sedan uppläste ”Präses” ett bref

från en föreningsmedlem i Paris, herr Jean

Rémy, hvari denne lyckönskade föreningen

att hafva fått en ny och vacker lokal, samt

gratulerade den nye protokollförareren till den

befattning, brefskrivaren själv en gång inne

haft och uppmanade honom att med en

aldrig slocknande ifver och ett städse lifligt

intresse sköta sitt embete.

Därpå meddelade ”Präses” en för

föreningen särdeles angenäm nyhet, näm-

ligen att den för föreningens bästa an-

staltade bazaren redan inbragt den nätta

summan af 564K.8öre, hvilken likväl

skulle komma att ytterliggare ökas. ”Präses”

framhöll huru detta visade, hvilket stort

intresse många församlingsbor hyste för

föreningen och tillade att detta borde

för medlemmarne själfva vara en an-

ledning till att för sin förening lägga

i dagen ett desto lifligare intresse och en

mera allvarlig ifver.

194 Sammanträdet.

Söndagen den 17 December.

Vid inträdet i lokalen öfver-

raskades man denna qväll öfver att se

bord, fönster och piano betäckt med en

massa paket. Dessa skulle denna afton,

enligt ett förut tillkännagifvit meddelan-

de, bortlottas; till lottdragningen hade

alla nummer, 57 stycken, blifvit anteck-

nade. Då man ansåg att ett tillräck-

ligt antal medlemmar voro komna,

börjades densamma. Under dragning-

en inträffade det flera gånger, då det

bland sakerna funnos flera för barn

och fruntimmer afsedda föremål, att

man erhöll saker, hvilka voro, till följd

af att största delen af medlemmarne äro

ogifta, alt annat än passande för dem.

Detta uppväckte en allmän munterhet

bland de närvarande och densamma fort-

for ända till dragningens slut.

”Präses” tillkännagaf efteråt

att bazaren nu var slut och att slut-

summan af dess inkomster uppgick

till 653 Kr. ”Präses” yttrade att detta

var för honom och säkerligen för

mången annan ett öfver all förväntan

lyckligt resultat, hvilket han ej ens i sin

djärfvaste förhoppningar kunnat ana.

Nästkommande sammankomst

inställdes med anledning af att på denna

julaftonen inföll, hvadan man ej ansåg

lämpligt att hafva någon sammankomst

då helt visst knapt några skulle komma.

Slutligen anbefaldes natt-

vardsgången Annandag Jul.

195 Sammanträdet.

Juldagen den 25 December.

Endast ett fåtal medlem-

mar hade infunnit sig, sannolikt e-

medan de flesta ej hade sig bekant att

det var sammankomst denna dag, elle

att de istället tänkte desto säkrare in-

finna sig påföljande dag. Man åtskildes

före den vanliga tiden.

196 Sammanträdet.

Annandag Jul den 26 December.

Samtidigt med de först

anlända medlemmarne, ankommo

äfven tvänne lådor fulla med jul-

klappar till föreningens lokal.

Dessa senare inburos i stora salen

under det att medlemmarne själfva

fingo tills vidare vänta i det mindre

rummet tills förberedelserna i salen

voro slutade. När dessa voro färdiga

öpnades dörren till salen och man

kunde då se julgranen i all dess glans

samt talrika fat med nötter, äpplen

och annt godt. – Efter en kort för-

klaring öfver den kristna julens bety-

delse, anmodade ”Präses” att hvar och en

måtte taga för sig. Julsången ”Adeste

Fidelis” uppstämdes hvarefter ”Präses”

inledde julklapparnas utdelande med

några ord, sägande att de, som be-

klädde ett embete, således ordnaren,

protokollföraren och bibliotekarien

skulle ehålla en särskild julklapp.

Föreningens qvartett skulle få samma

förmån, då ”Präses” ansåg den roade

och underhöll medlemmarne under

sammankomsterna och dels emedan

den beredde åt föreningen tillfälle

att offentligen kunna uppträda.

Ordinarie och extra ordinarie samt de

jämte äfven, provisoriska och till pröf-

ning upptagne medlemmar skulle

hvar och en erhålla en julklapp.

Julklapparne voro omsorgs-

fullt inlindade och numrerade och

deras erhållande uppväckte en allmän

glädje och en munter sinnesstämning,

som fortfor under hela aftonen. När

alla fått sin gåfva återstod ett dussin

julklappar, hvilka skulle utdelas en

påföljande sammankomst.