1955. s154

Vi fira idag Sankta Lucias fest. Då

skola vi först och främst till vår egen upp-

byggelse ihågkomma helgonet och martyren.

Ty det är så gagneligt att erinra sig martyrer-

na. Man blir både uppväckt, förkrossad, föröd-

mjukad och upplivad när man ser i vilken

brinnande kärlek och oövervinnerliga Guds kraft

dessa första kristna gingo i sin Herres fotspår.

Sankta lucia led med trohet och ståndaktighet

martyrernas grymma död i Syrakusa i den

tionde stora förföljelsen under kejsar Diocletia-

nus. Det var omkring år 300.

Lucias namn kommer av det ltinska ordet

lux, som betyder ljus. Den berömde italienske

skalden Dante ställer henne som representant

för den himmelska nådens ljus. Hon står, näst

den heliga jungfrun och dennas moder, högst bland

de kvinnliga helgonen.

Här i Sverige har hon firats alltifrån medel-

tiden, allramest i Västra Sverige. Alltjämt är Lucia-

firandet populärt och betraktas som inledning till jul-

firandet. I viss mån har det blivit banalt och föga

uppbyggligt.

Vi i S:t Josefsföreningen fira dock festen traditions-

enligt. Vi minnas att Lucia dagligen ihågkommes i den

heliga mässans kanon. Och vi tänka på – inte bara

att vi ska ha ett glatt samkväm där en nutida Lucia

kommer och bjuder på godsaker – utan vi ihågkomma

den heliga martyren och stärkes av hennes trohet och

kraft att gå i döden för sin tro, vi önska att nådens

ljus lyser för oss.

Pella Lindblom

Tal den 15/12 55

Av v Mierlo

s.601-606 Tal av August Pschorn 17.12.1959.

Så hälsar vi åter Lucia, ljusets drottning och

hennes tärnor välkomna hos oss. Det är ju enligt

gammal tradition vi Josefsbröder samlas till denna

fest, som har en säregen betydelse för vår förening,

ty för det första är det ju enda gången under årets

lopp som ett kvinnligt väsen får vistas i vår krets

och för det andra är det ju själva ljusbringerskan

med sina tärnor, som gästar oss i kväll. Just i den

kvinnliga naturen kommer ju människans bästa

egenskaper bättre och renare till dagen än i den mera

bistra och kärva manliga karaktären och i ändå högre

grad gäller detta, när

det är Lucia , som bringar oss ljuset, naturens

största moder och symbol för det högsta som finns i ett

människohjärta. Det är 3 egenskaper, som fram för allt

äro karakteristiska för ljuset, renhet, värm och förmågan

att ständigt stråla energier utan att därigenom fördunk-

las eller förminskas. Är inte en ungmös oskuld en mors

värmande aldrig sinande kärlek, hennes uppoffringsande

som helt utger sig för familiens väl utan att någonsin tänka

på sig själv egenskaper av samma väsen. Och sådana egen-

skaper ägde också ungmön i Syrakusa på Sicilien, ty offrade hon

inte av kärlek till sin moder, av tacksamhet till Gud för

moderns underbara räddning sin brudskatt och ådrog sig

därigenom sin trolovades hämnd, så att han angav henne som

kristen för den romerska prefekten och denne lät gripa

för at föra henne till ett skökohus. Men inte med någon

makt kunde hon röras ur stället och elden, som upptänds

kring henne, vidrörde henne inte. Först när hennes

hjärta genomborrades av ett svärd, dog hon martyrdöden,

året var 300 efter Kristus under Diocletianus herravälde. Det

är en egendomlig skickelse, att detta hände just på den tiden

av året, då vi häruppe i norden längta efter ljusets återkomst

ty sedan urminnes tider har Lucia firats den 13 december, dagen

efter den längsta natten, som man felaktigt trodde under hela

medeltiden ända till mitten på 1700-talet. Nu vet vi visserligen

att vintersolståndet infaller först den 21 till den 24 december

men längtan finns under dessa långa, mörka vinternätter

och därför hälsa vi med glädje även den minsta första antydan

av ljusets återkomst. Man måste leva häruppe i norden för att

riktigt kunna känna och förstå denna intensiva längtan

efter ljuset, en längtan som nog i viss må också gör oss en

föreställning om den längtan, som hela människosläktet

känt före frälsarens ankomst. Därför har Lucia just för

nordbor fått en sådan betydelse, medan hennes festdag går

mera obemärkt förbi i sydligare länder. När vi fira Lucia

här i Sverige, känner jag det likadant, som när jag

en tidig sommarmorgon står på en alptopp och ser

de första solstrålarna sticka upp över horisonten. Vilken

andaktsfull ro i naturen och spänning inför det stora

undret när sedan sken i nästan överjordisk glans stiger

över horisonten. Så förefaller mig även Luciafirandet

som den första solstrålspetsen som åter låter oss ana

den jultidens glädje och salighet då det gudomliga

ljuset, Guds kärlek själv stiger ned till människorna

för att ta sin boning hos dem. Lucia är den främsta repre-

sentant av den gudomliga nådens ljus och den store ita-

lienske skalden Dante räknar henne näst den helige Jungfrun

och hennes moder den hl. Anna. För alla tider har hon

blivit en symbol för hjärtats renhet och oskuld, kärlek

godhet och givmildhet, ty den äkta kärleken vill ju alltid

ge och givandet spelar också en väsentlig roll i alla gamla

seder och bruk, som anknyter till Luciafirandet. Nu,

när det är tröskat, bakat och bryggt, vill man också

dela med sig av naturens gåvor och bjuda sina medmänniskor

på mat och dryck och glömmer ej heller djuren.

Som förr går Luciabruden och bjuder på kaffe, glögg

och kakor och så har hon ikväll även kommit till

oss. Om också Lucia-

firandet under de sista åren ibland gått litet för långt

och många en

++dast se den yttre glansen utan att när-

mare tänka på det väsentliga, så hade Lucia dock

blivit en samlande symbol i olika hjälpaktioner, ty tiden

är mörk trots alla tekniska framsteg som människan gjort

och det finns många sjuka och olyckliga, många lever i förtyck och nöd.

Alla behöver hjälp.

Då är det en särskild tröst, att Lucia inte förblivit ensam

utan att i alla länder och alla tider Guds nåd

låtit uppstå och fortfarande låter uppstå sådana

ljusgestalter både inom och utanför den katolska

kyrkan i det offentliga livet som t.o. Elsa Brändström

Sibiriens ängel, eller i familje-

kretsen som följer Lucias exempel och offrar sig helt

i kärlekens tjänst.

Det är en fläkt av denna kärlek, en stråle av detta

Guds ljus, som omstrålar Lucia, som även vi har fått känna i kväll

och vi tacka lucia för att hon även kommit hit

till oss, undfägnat oss med mat och dryck och

tänt i våra hjärtan gnistan av ren

och äkta julstämning och julglädje.

Lucia och Luciafirandet

Av pater Masiere 15.12.1960

När Pater Schmidt bad mig säga något om Lucia och Lucia-firandet,

tänkte jag, att just jag var den minst skickade till ett sådant uppdrag. Lucia-

firandets historia här måste nämligen sökas i någon encyklopedi och historien

om icke heliga lucior – med hänsyn till bl.a. att helig blir man först efter döden –

ett faktum som för oss alla här är känt och aktuellt.

Låt oss därför tala litet om den verkliga Lucia, det vill säga den heliga Lucia.

Traditionen berättar, och så säger också lektionerna i det romerska breviariet,

att den heliga Lucia föddes i Syrakusa på Sicilien omkring år 283 av adliga och

mycket rika föräldrar. Hennes moderr , Eutichia, led av en svår sjukdom och mor och

dotter begav sig som pilgrimer till den heliga Agatas grav i Catania för att be om

hjälp. Modern tillfrisknae plötsligt och underbart.

Uppmuntrad av modeerns tillfrisknande – av tacksamhet för den erhållna nåden – ville

Lucia nu använda hela sin hemgift och sin rikedom för att hjälpa

de fattiga.

Men nu uppträdde hennes trolovade på scenen för att protestera. Vi känner inte

namnet på Lucias trolovade. Vi vet bara att hon blivit trolovad med honom, meen

att hon inte ville gifta sig med en hedning. Varför?

Enligt romersk sed var det så, att när en kvinna gifte sig, vr hon i allt under-

kastad mannens myndighet. Hustrun åtnjöt visserligen en viss auktoritet, men det

var en auktoritet av andra rang och mycket begränsad.

Lucias trolovade, som vr sviken i sina förhoppningar och över att se Lucias

rikedomar falla i händerna på de fattiga, anklagadeLucia såsom kristen inför

prefekten Pascasio, ståthållare över Sicilien.

Denne försökte nu att övertala Lucia att offra till Roms och imperiets gudar, men

detta nekade Lucia att gör.

Den femte och sjätte lektionen i Breviario Romano beskriver det korta samtalet

Mellan prefekten och Lucia. Det lönar sig at översätta det.

Prefekten som är trött på att tala säger: låt oss övergå från tal till

Tortyr.

Lucia svarar: den som tjänar Gud skall inte behöva sörja för hur han skall tala’ty det skal bli honom givet av den heliga Ande, enligt Jesu löfte.

 Bor den helige Ande i dig?

 Den som lever kyskt och fromt är den helige Andes tempel.

Alltså sa Pascasio, skall jag låta föra dig till en bordell och då skall

Säkert den helige Ande överge dig.

Men lucia kunde inte flyttas från platsen där hon stod.

Pascasio var rasande och lät bestryka henne med tjära, beck, olja och harts och

på detta eldfängda material lät han sedan sätta eld.

Men flammona hade ingen markt över Lucias kyska kropp. Då lät Pascasio halshugga

henne. Här slutar S.Lucias martyrium.

Det var under den diokletianska förföljelsen år 303.

Mycket har skrivits om den heliga Lucia, särskilt under medeltiden.

Hur kommer det sig då att S.Lucia framträder för oss katoliker nästan alltid

med två ögon – sina egna – på ett fat? Det är endast en enkel tradition som

hänför sig till hennes namn: Lucia – lux – ljus.

Kulten till martyren och jungfrun s.Lucia var redan mycket utbredd på den helige

Gregorius den stores tid, vid sjätte århundradet efter Kristus.

I dag vilar S.Lucias kropp i Venedig, i den kyrka som blivit helgad åt henne.

I några delar av Italien på den 13:e december har det blivit tradition att för-

äldrar ger sina barn gåvor – liksom den helige Nikolaus i Schweiz och Tyskland –

och ankomsten av S.Lucias fest är för denna lilla värld ett stort evenemang.

Sancta lucia har i många delar av Italien blivit symbolen för den gåva som kommer

nästan direkt från himlen.

Lucia – sade jag – framkallar för vårt medvetande ljuset – LJUSET i dess verkliga

mening , såsom den heliga Skrift säger i genesis 1:3 när skapelsen beskrives.

Ljuset som hos alla antika folk har symbolicerat LIV och VARANDE hos s.Johannes

I FULLKOMLIGHETEN och i Psaltaren som ” alla Herrens välgärningar”.

Eftersom varje varelse som omger oss bör uppbygga och uppmuntra vår själ, låt mig

till sist såsom broder i tron framföra en hälsning:

Medan vi ser ljusen lysa kring vår Lucias huvud och i hennes händer, låt oss

tänka på år enda store Mästares ord: I ären värlens ljus ( Matt. 5:14). Vi

skall vara ljus för dem som omger oss. Vi skall lysa för människor som omger

oss. Det bör vi göra, emedan, som Jesus säger, vi är LJUSETS BARN.

LÅTEN EDERT LJUS LYSA INFÖR MÄNNISKORNA, SÅ ATT DE SE EDRA GODA GÄRNINGAR OCH

PRISA EDER FDER, SOM ÄR I HIMMELEN (Matt. 5:16).

AMEN