En studie om glaserade lerfat med årtal i Nordiska Museet

Av Jozef Saers

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppsats framlagd vid seminariet i folklivsforskning vid Stockholms universitet vårterminen 1971.

 

 

Innehållsförteckning

Inledning                                       3

Villkoren                                        4

Ornering                                        5

Storlek                                            8

Typer                                              10

Antal                                               10

Variation                                        13

Noter                                              16

Litteratur och källförteckning 16

Tabell 8                                           17

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

Inledning

Nedanstående uppsats blev påtänkt efter det att författaren genomfört en arkeologisk undersökning i Öjebyns kyrkstad i Norrbotten. Den keramik som där hittades var genomgående blyglaserad i färggranna mönster  och härstammande med säkerhet från det gamla Piteå som låg där under 1600-talet. Det syntes värdefullt att med hjälp ave denna keramik kunna datera de olika anläggningar som också påträffades. Nu finns det i Nordiska Museets skådesamlingar ett flertal hela fat med samma dekor som de krukskärvor som grävdes fram och det verkade vara möjligt att komma fram till en kronologi. BNU visade det sig mycket svårare än väntat eftersom allmogekonsten tydligen var mycket mera oföränderlig än vore önskvärt för findateringsändamål så redan på ett tidigt stadium misslyckades det att med hjälp av dekoren komma fram till en sådan. Istället övergick intresset till att försöka komma åt något av porcesserna bakom lerfatens förekomst varvid undersökningen begränsades till de som hade årtal påmålade. Dessa ordnades i grupper om 25 år och sedan jämfördes de till antal och format. Förhoppningen är att på detta sätt ha visat en väg att kvantitetisera en process som skulle kunna kallas en sedvänjas livscykel, dvs dess innovationstid, mognas och avveckling. En iakttagelse som dävid göres är att det som fanns hos allmogen på 1800-talet visserligen kan vara gammalt men att allmogekulturen måste ha genomgått flera genomgripande förändringar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

Villkoren

 

Glaseringskonsten i sig är urgammal men till norra Europa nådde den först sent. Till de Baltiska staterna kom den först i slutet av medeltiden då borgare och bönder övergick från träkärl till sådana av lergods (1). Man får tänka sig en liknande utveckling också för Sveriges del även om Lithberg citerar Birgittas uppenbarelser för att bestyrka en medeltida ålder för bruket av keramikfat (2). Det äldsta daterade fatet i Nordiska Museet är från år 1644, även om det på baksidan av ett annat fat står inristat 1613, men det torde vara något annat än ett årtal ty det fatet ser inte ut som de andra 1600-talsfaten utan snarare som ett från 1700-talet med sin människoframställning.

Faten tillverkades liksom all annan keramik av hantverkare i städerna även om det förekom åtskilligt bönhaseri, dvs tillverkning illegalt ute på landsbygden (3). Endast mästare fick ha egen verkstad även om det var vanligt att änkor fortsatte verksamheten. Till hjälp hade mästaren någon piga eller lärling, ibland en eller flera gesäller (4) om rörelsen var mera omfattande vilket den sällan var. Istället var tillverkning fördelad över en mängd olika orter med oftast bara en eller två verkstäder. Detta också av en anledningen att keramik svårligen lät sig transporteras långa vägar på det dåvarande dåliga landsvägsnätet.

Lerkärlen tycks i huvudsak ha tillverkats under vinterhalvåret varefter gesälelerna flyttade om våren och återkom på hösten (5). Distributionen verkställdes till största delen av mäster själv som reste med sin fullastade vagn till olika marknader. Det omtalas också att tattare köpte upp fat som de polerade upp och lurade på bönderna (6).

Denna studie har lämnat de sskriftliga källorna åt sidan för att desto mera koncentrera sig på det som går att få fram ur faten själva varför den litteratur som finns och behandlar enmängd olika aspekter ganskla ingående lämnas orefererad. Det  bör kanske tilläggas att det fortfarande tillverkas glaserad fat hantverksmässigt  i Sverige (7).

De glaserad faten har alla sin dekoration koncentrerad till den konkava innersidan och de ställdes också upp på hyllorna i bondstugorna på högkantså att den skulle vara väl synlig. Övriga kärl som grytor och krus, brännvinstunnor och ljusstakar låter sig inte dekoreras på riktigt samma sätt som faten eftersom man har att ta hänsyn till kärlets form och storlek. Vidare är de gamla faten glaserade på innesidan medan de nutida som doppas ned i glasuren har den även på yttersidan. Tidigare när glasyren var dyrbarare lades en skvätt på fatets innersida och sköljdes över dess yta varvid den anbragda dekroen kunde flyta ut som de mera lättflytande blå och ljusgröna färgerna ofta gjorde.

 

 

 

 

 

5

 

Ungefär hälften av alla faten i magasient hade årtal påmålade. Seden att måla årtal på fat är numera i det närmste utdöd. Visserligen går det fortfarande att inhandla fat som det står Julen 1970 eller Mors Dag  1971 på men de spelar endast en ytterst marginell roll. Vidare har det onekligen funnits en tid då man itne målade årtal på sina kärl. Frågan är då om inte detta årtalsdaternade kan sättas i samband med den gamla allmogekulturen från före industrialiseringen och att denna sedvänja skulle vara en aspekt av och integrerad i denna kultur så att man av denna sedvänja sjulle kunna sluta sig till just denna kulturs förekomst i tid och rum.

Det totala antalet årtalsdaterad fat som finns på Nordiska Museet är c.a 247 och de allra flest av dem har inkommit till museet före år 1900. En femtedel av dessa är från tiden 1775 – 1800, de övriga från år 1644 och framåt i tiden. Detta med en topp i slutet av 1700-talet tyder på att sedvänjan inte varit konstant för i så fall skulle den sista årgången varit den största, ty äldre årgångar slås med tiden sönder och blir färre och färre. Om mant rots detta lerkärlskrossande ändå har en markerad topp nästan ett sekel  före insamlingsarbetets igångsättande måste det bero på att seden att datera  fat en gång haft ett intensitetsmaximum för att sedan avata och på att insamlingsarbetet utfördes långt efter det att seden förlorat i betydelse.

 

Ornering

 

Ornamenten på faten består till allra största delen av blommor i stiliserad form. De kan finnas utspridda över hela fatet i form av lösa blommor elle som små kvistar. Vanligt är också att detta kombineras med en blomma i mitten som anges stå i en vas. Vanliga är också olika slagskransar med den klassiska lagerkransen som förebild.

När man söker efter denna blomsterdekorations upphov kan man jämföra den med de som de högre klasserna i Vasatidens Sverige dekorerade sina tak med. Ett  exempel är Kung Karls Kammare på Gripsholm där hela takvalvet är täckt med målade blommor och blad fästa vid sirliga stänglar som utgår från målade blomkrukor  på väggarna. Om man så vill kan man se detta som en vidareutveckling av den senmedeltida kyrkmålningstraditionen där en rik vegetatvi dekor utbreder sig mellan bilderna.

Det ser alltså ut som den dekoration som finns på faten var fullt färdigutbildad på 1500-talet och att den i denna färdiga form övertogs av allmogen när de började ornera sina lerfat. Vidre skulle man kunna misstänka att dekorationen utgör en inhemsk tradition, eller snarare en nordisk, även om det är svårt för mig att med nuvarande kunskap om de nordiska grannländenas fat verifiera denna min uppfattning.

 

 

6

 

Man skulle föreställa sig att allmogen vidareutvecklade denna ornering till allt mer flländade former. Då skulle man analogt med kyrkbyggnadskonsten under tiden 800- 1600 kunna gruppera in materialet i 25-årsperioder som går att meningsfullt avgränsa typologiskt från föregående och senare. Att det inte går kan bero på att man efter renässansen var medveten om att höjdpunkten var nådd och sedan övergick till att mera  eklektiskt sammanfoga vackra saker till en helhet. Vidare så betonade renässansen just experten  som varande den enda som rätt förstod sig på konst och detta måste ha let till den stora massans fjärmande från experternas konstuppfattning, och utbildandet av två parllelt gående utvecklingar.  Man vet från konsthistorien att den högre  ståndens konst utvecklas genom en mängd olika stilar och nu ska allmogekonsten såsom den ter sig på lerfaten undersökas för att se dess utveckling.

Eftersom endast daterade fat behandlas låter de sig lätt indelas i 25-årsperioder och för att se om de olika perioderna skiljer sig från varandra vad beträffar mönsterförrådet har en sammanställning gjorts av några element på de fat som finns avbildade i lappkartoteket på Nordiska Museet.

Tabell 1

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

S:a

1625

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1675

4

1

1

 

 

2

6

1

1

 

2

1

1

1

 

 

 

8

1700

3

4

1

1

1

 

3

 

2

2

1

 

1

1

 

1

 

9

1725

13

4

10

1

4

4

12

4

5

11

3

 

1

1

1

 

 

27

1750

17

6

11

2

7

8

15

4

2

9

4

 

2

1

 

1

 

32

1775

28

5

14

 

2

5

19

5

5

9

9

 

7

 

 

6

1

44

1800

10

7

10

 

1

 

5

1

1

7

1

 

1

1

2

 

1

19

1825

10

6

11

 

 

 

2

1

1

 

 

1

 

 

 

 

 

15

1850

11

8

11

 

 

1

4

1

 

 

1

1

1

2

 

 

 

18

Summakolunen anger antalet fat och varje fat kan ha ett eller flera av de registrerade elementen. 25-årsperioderna anges med deras första år, således står 1625 för perioden 1625 – 1649.

Siffrorna ovanför kolumnerna står för:                                                                                                                        

1 Hemring förekommer. Hemring innebär att man med en vibrerande fjäder hackar upp små hål i vitlerbeläggningen varvid den underliggande mörka leran syns                                                                       2 Band parallella med randen, ditlagda genom att hålla kringelhornet stilla medan man låter drejskivan rotera.                                                                                                                                                                3 Vågband, ditlagda genom att röra kringelhornet upp och ner medan man låter drejskiva rotera        

4 Grupper av korta streck lagda tvärs över banden.                                                                                              5 Runda bollar                                                                                                                                                              6 Prickar ditlagda med kringelhornet och med avlång form.                                                                               7 Stor blomma mitt på fatet som centralmotiv                                                                                                          8 – 11 Olika utformning av blomdetaljer                                                                                                                  12 Tjock fågel                                                                                                                                                                 13 Smal fågel                                                                                                                                                          14 Fågel med tuppkamm                                                                                                                     

15 Övriga djur, såsom häst och hare.                                                                                                                         16 Människoframställningar                                                                                                                                       17 Hus, vanligen med många spetsiga tak och flaggor                    

 

7

 

Eftersom de olika perioderna har så olika antal fat bevarade omräknas frekvensen av ett visst element  i procent av antalet fat från den 25-årsperioden i nedanstående tabell

Tabell 2

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

S:a

1625

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1675

50

12

12

 

 

25

75

12

12

 

25

12

12

12

 

 

 

8

1700

33

44

11

11

11

 

33

 

22

22

11

 

11

11

 

11

 

9

1725

35

11

27

3

11

11

32

11

13

30

8

 

3

3

3

 

 

27

1750

53

19

34

6

22

25

47

13

6

28

13

 

6

3

 

3

 

32

1775

64

11

32

 

5

11

43

11

11

20

20

 

16

 

 

14

2

44

1800

53

37

53

 

5

 

26

5

5

37

5

 

5

5

11

 

5

19

1825

67

40

76

 

 

 

30

7

7

 

 

7

 

 

 

 

 

15

1850

61

45

61

 

 

6

22

6

 

 

1

6

6

11

 

 

 

18

De olika procentsiffrorna är nu så olika att det är svårt att se ett mönster i tabellen. Det som söks är skillnader mellan perioderna och sådana verkar det vara gott om, men kan någon enstaka procents skillnad verkligen tillmätas någon betydelse? Vore det inte bättre att markera de procenttal som är särskilt höga och skilja ut dem från de mera sällan förekommande elementen? Ett försök har här gjorts genom att införa ett slags logaritmisk skala i nedanstående tabell.

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

S:a

1625

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1675

8

1

1

 

4

4

8

1

1

 

4

1

1

1

 

 

 

8

1700

4

4

1

1

 

 

4

 

2

2

1

 

1

1

 

1

 

9

1725

4

1

4

-

1

1

4

1

2

4

1

 

-

-

-

 

 

27

1750

8

2

4

-

2

2

4

2

-

4

2

 

-

-

 

-

 

32

1775

8

1

4

 

1

1

4

1

1

2

2

 

2

 

 

2

-

44

1800

8

4

8

 

 

 

4

-

-

4

1-

 

-

-

1

 

-

19

1825

8

4

8

 

 

 

4

1

1

 

 

1

 

 

 

 

 

15

1850

8

4

8

 

 

1

4

-

 

 

1

-

-

1

 

 

 

18

Procenttal                                     kod

100 <= x <= 50                             8                

 50   <   x <= 25                             4

 25   <   x <= 12,5                          2                                 

 12,5<   x <=  6,75                        1        

 6,75<   x <   0                                -

Den nu erhållna tabellen förtydligar den variation som finns även om slumpen med vilka fat som fått ingå i denna tabell fortfarande kan tänkas spela en roll. Man ser hur konstant mönsterboken varit för krukmakaren och de mindre vanliga elementen förekommer i tabellen endst under perioder då många fat  finns representerade, dock måste man säga att under 1800-talet finns en tendens att reducera antalet element. Vidare så får vågbandet, nr 3 en med tiden allt större betydelse medan motsatsen kan sägas om blommotivet, nr 7.

 

8

 

Utöver vilka mönster som använts kan man också tänka sig att man föredrog olika färger under olika tider. En sammanställningav de färguppgifter som finns i Nordisk Museets lappkartotek har gjorts i nedanstående tabell med användning av samma beteckning för antalet fat som i tabell 3.

Tabell 4

 

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

S:a

1625

 

8

 

 

 

8

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1675

8

4

 

 

 

8

2

4

2

2

 

 

 

 

 

 

 

10

1700

2

4

 

 

 

8

8

2

2

1

1

 

 

 

1

 

 

14

1725

8

2

 

 

 

8

4

4

2

4

 

-

 

 

 

 

 

32

1750

8

2

 

-

-

8

4

4

-

 

 

-

 

 

 

 

 

35

1775

8

1

-

 

 

8

4

8

2

-

 

-

-

-

 

 

 

49

1800

8

8

2

 

 

8

8

4

 

1

 

 

 

 

 

 

 

28

1825

8

2

2

 

 

8

8

4

8

-

1

 

 

 

 

 

 

20

1850

8

2

 

2

 

8

2

4

4

2

 

 

 

 

 

 

 

20

 

Grundfärg                                                                  ornamentens färg                                                                                   

1  gul                                                                             6  grön                                            11 svart                                                                                      

2 brun                                                                          7  gul                                                12 blå                                                                                                   

3 brungrön                                                                 8 rödbrun                                      13 svartbrun                                                                                           

4 vitgrön                                                                     9 brun                                             14 gråbrun                                                                                                   

5 vit                                                                               10 röd                                             15 vit

Av  tabell 4 framgår klart att det inte är några större variationer från period till period. Den gula grundfärgen dominerar hela tiden stort över den bruna och  vad gäller de färger som ornamentiken består av så är de flesta  målade i grönt, tätt följt av gult, rödbrunt och brunt. Vad gäller de övriga färgerna märker man att de perioder som har flest fat också har mest spridning i färgvalet.

Ovanstående bör tolkas så att man hela tiden använt sig av samma färger och i stort inte ändrat på reportoaren under hela den tid som materialet representerar. Dock förekommer det vissa förskjutningar i färgvalet. En sådan illustreras av förhållandet mellan bruna och gula fat. Om man tar de absoluta talen och jämför faten århundrade för århundrade erhålles:                                 

                             1600-talet         1700-talet         1800-talet         Summa

 gula fat             6                           85                        32                        123       

 bruna fat         1                           20                        28                        49      

 Dvs. En klar trend mot succesivt allt fler bruna fat på de gulas bekostnad och  en utveckling rakt motsatt den som Lithberg trodde sig ha konstaterat 1915 (8). Men om man karterar från vilka landskap bruna resp. Gula fat kommer så erhålles en obestämd bild som inte låter sig tolkas på annat sätt än att Sverige var en enhet med samma  smak vad gäller färgen på faten.

 

Storlek

 

På de fat somm fanns i magasinet har måtten tagits. Dessa mått har kompleterats med de uppgifter som finns i lappkatalogen, för de fat som inte fanns i magasinet. En del fat står i utställningen, andra på Skansen, Svindersvik och Julita. Slutligen har en del fat försvunnit. Den katalog som sedan sammanställdes fick ligga till grund för de nedanstående tabellerna och är alltså av ganska ojämn kvalitet men det har dock ansetts angeläget att kunna få med alla fat som passerat hanteringen på Nordiska Museet så lång tjag kunnat spåra dem.

 

9

 

Även måtten har ett visst kronologiskt värde, isynnerhet i ett så svårindelat material. Dock har de aldrig som ornamenten  någon betydelse taget en föör en, utan de måste alltid behandlas som mängder i vilka trender förekommer.

I de följande 3 tabellerna  har medianvärdena markerats med kraftiga stil. Vidare har alla mått avrundats  nedåt till närmast jämna tal, svs 8,5 omräknats till 8 cm-gruppen vad gäller höjdangivelsen och till närmast lägre multipel på 5 cd när det gäller störstra diameter och bottendiameter. Att bottendiametern indelats så grovt beror på att den är ganska svår att mäta i de flesta fall ty det finns en jämn övergång mellan fatets väggar och botten. För kodning se tabell 3.

Tabell 5  diameter

 

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

S:a

1625

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

1

1650

 

 

 

-

8

 

 

 

 

 

1

1675

 

 

4

4

2

2

 

 

 

2

7

1700

 

 

4

8

 

 

 

 

 

 

12

1725

 

2

-

8

2

-

 

 

 

 

30

1750

-

 

2

8

2

 

 

 

 

 

34

1775

 

1

2

8

2

 

 

 

 

 

46

1800

1

1

4

4

1

 

 

 

1

-

27

1825

 

-

2

8

1

 

 

 

 

-

22

1850

 

-

4

4

2

 

 

-

 

 

25

 

Tabell 6 bottendiameter

 

5

10

15

20

25

S:a

1625

 

8

 

 

 

1

1650

 

 

8

 

 

1

1675

4

4

2

 

 

5

1700

1

4

8

 

 

8

1725

-

8

2

 

 

20

1750

-

8

2

 

 

24

1775

-

8

4

 

 

38

1800

-

4

4

1

-

21

1825

1

8

2

1

 

17

1850

2

8

-

2

 

24

 

Tabell 7 höjd

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

S:a

1625

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1650

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1675

 

 

 

4

 

4

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7

1700

 

 

4

2

2

2

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13

1725

 

 

1

4

2

-

1

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

31

1750

 

-

1

2

2

1

1

2

1

-

 

 

 

 

 

 

 

 

36

1775

 

1

1

4

-

1

2

2

1

-

 

 

 

 

 

 

 

 

47

1800

 

1

1

1

4

1

 

 

1

2

-

 

 

-

 

-

 

-

27

1825

 

 

2

 

2

2

1

 

4

-

1

 

 

 

-

 

 

 

22

1850

 

 

-

1

1

1

 

8

2

1

 

 

-

 

 

 

 

 

26

 

Tabell 5 visar att faten under hela den här behandlade tiden är omkring 30 cm stora. Enstaka fat finns alltid som har andra mått och isynnerhet i början av 1800-talet finns det ett flertal enormt  stora fat. I magasinet på Nordiska Museet  förvaras de bredvid ungefär lika stora kärl i porslin, med tillhörande resväskor, varför det troligen rör sig om ett inflytande från stadskulturen i bondekulturen. Just dessa enorma fat illustrerar också hur mycket klumpigare den traditionella bondekeramiken var, tyngre kärl som dessutom rymde betydligt mindre än de skålformiga av porslin.

Till skillnad från diametern visar höjden enligt tabell 7 en oregelbunden men dock tendens att öka med tiden, från det tidiga 1700-talets 4 cm till 1850-talets 8 cm. Det enorma fatet från 1690 som mäter 64 cm i diameter är bara 7 cm högt medan under 1850-talet mer än hälften av faten är över 7 cm höga.

Slutligen så är bottendiametern enligt tabell 6 i det närmaste konstant

 

 

 

 

10

 

Vilket annorlunda uttryckt innebär att faten blir djupare och djupare. De mycket stora faten under det tidiga 1800-talet har dock stor bottenplatta och ges ungefär samma proportioner som de mindre faten. Helt andra proportioner har åtskilliga fat från början av 1700-talet då faten är ganska  små men  bottendiametern ändå relativt  stor vilket gör att en delf at får nästan lodräta väggar.

 

Typer

Ur den stora gruppen fat har vissa typer framtagits. De två tydligaste, fisk och karmfat har urskiljts. Visserligen finns det en mängd olika former bland faten men de flesta är inte särskilt distinkta och det verkar inte som om krukmakaren riktigt vetat exakt hur proportionerna ska vara. Fiskfaten har dock en såskom mitt i fatet och karmfaten  en hålkärl runt hela fatet. De som finns på Nordiska Museets magasin fördelar sig som följer med tiden:                                                                                                     tiden                  1700   1725   1750   1775   1800   1825   1850  

 fiskfat                     3          3         4          3          2  

karmfat                               2         8          8                      3          3          

 Man har altså slutat tillverka fiskfat i början av 1800-talet vilket betyder  att när insamlingen påbörjades i slutet av 1800-talet så var det en generation emellan dem och de som använde sig av dessa kärl. Man kan dock gissa att såskoppen i mitten användes till att ha salt eller smält smör eller något annat  som man doppade fisken i.

När karmfaten  insamlades har de ofta felaktigt tolkats som kvarnfat. Förhoppningsvis har inga vetenskapliga myter utbildats kring detta med kvarnfat även om det skulle vara intressant att studera just vetenskapsmännens ”folktro”.

Orneringen av dessa fat är i princip densamma som för alla andra fat om man tar hänsyn till de speciella problem som såskopp och hålkärl utgör. Det förekommer att årtalet placerats inuti såskoppen medan däremot  blommotiven alltid finns runtomkring denna. Hålkärlen  pryds ofta med hemring, med eller utan konstslinga målad ovanpå. Dessa kärl hör till de pampigaste som finns och kasnke vad det därför de överhuvud taget tillverkades.

 

Antal

 

En sammanställning av fatens ålder gentemot året när de insamlades visar att man redan från början tog allt vad man kom över. Därmed så hade man rätt snart samlat in nästan allt som gick att insamla, även om det måste sägas att det fortfarande finns en del på marknaden. Så inköptes mellan 1950 och 1970 sju fat vilket visserligen  är litet jämfört med de 138 av 233 bestämbara som kom till museet mellan åren 1875 och 1900, men ändå mer än väntat så lång tid som insamlingen pågått och sålänge som produktionen upphört. En möjlighet är att flera av dessa fat härstammar från grävningar i gamla husgrunder.

11

 

Ovanstående kan tas som berättigande av att betrakta Mordiska Museets samling som ett representativt urval av det som fanns i slutet av 1800-talet. Vad som dessförinnan hänt faten  ska nu närmare utredas genom att studera alla faten sammantagna soch sedan varje landskap för sig.

Sammanställningen  av det totala antalet fat i Nordisk Museets samling i tabell 8 visar att seden att måla årtal på fat hade en topp under mitten av 1700-talet. För de enskilda landskapen är bilden mer varierad som karta 1 tydligt visar. Denna variation måste ses som en fastfrysning av en process som pågått oavbrutet ända till dess museet började samla in faten och magasinera dem. Kartan visar alltså situationen såsom den tedde sig omkring 1875 eller något senare. Vidare kan man tolka in att utvecklingen hade nått olika långt i de olika landskapen när insamlingarbetet avbröt den. I landskapen kring Mälaren-Hjälmare-Vänern har den nått längst, där finns endast enstaka fat kvar, ofta av mycket varierande ålder. De övriga har slängts och ersatts av andra kärl.

I en zon utanför dessa landskap finns seden kvar i varieerande utsträckning men för Hälsinglands del visar den två markanta toppar som skulle kunna ha uppkommit under två högkonjunkturer.

Från Lappland, Norr- och Västerbotten finns inga fat bevarade och det kan bero på att seden aldrig nått dit eller av någon annan orsak som tex dålig insamling där från Nordiska Museets sida. Lappland koloniserades dessutom sent och nybyggarna var fattiga varför det faktiskt kan vara så att det aldrig kommit några årtalsförsedda fat dit.

I Skåne finns det en topp för perioden 1800-1825 och den fördelningen borde tolkas som en försenad miniaturupprepning av den rikssveska, dvs att de årtalsdaterade faten först sent började bli efterfrågade i detta landskap som altså skulle ha varit nästan ett sekel efter övriga Sverige. Möjligen kan man säga samma sak om Öland, medan däremot Halland har sin kraftiga topp samtidigt som riksgenomsnittet. Nedgången efter år 1800 är i detta landskap påfallande markant.

För  Dalarnas del är situationen en helt annan. Därifrån finns många fat från hela tidsperioden ganska jämt fördelade utan några dominerande toppar. Detta skulle kunna tolkas som att seden at synnerligen stabil i Dalarna ochdärmed också att samhället var det, dvs konservativt i förhållande till de andra som utvecklades betydligt snabbare.

Den totala avsaknaden av årtalsförsedda fat från Gotland kan bero på dess genom egen bondeskeppsfart erhållna kontakten med utlandet och med Stockholm. Faten skiljer sig dessutom i ornering och färgval kraftigt från de fastlandssvenska varför det är osäkert om man kan förutsätta samma utveckling där som på fastlandet.

 

 

 

 

 

13

 

Alla dessa variationer i den årtalsförsedda keramiken kan ammanfattas i att denna keramiktyp når ett maximum för att sedan avta och att denna process går olika fort i olika landskap. Däremot har ännu inget sagts om detta motsvaras av samma ändringar i antalet krukmakare. Går man till Lithbergs anteckningar om kruk- och kakelugnsmakareämbetets medlemmar för olika år (9) så kan man ur dessa räkna fram åtminstone minsta antalet mästare som fanns  på en viss ort under en given 25-årsperiod och sedan sammanställa dessa data landskapsvis, i karta 2. Nu har de Lithbergska siffrorna kunnat kontrolleras vad gäller Lund ur den bibliografi som karlson sammanställt om mästarna från tiden 1559 till 1850 (10). Där visar det sig att i Lund fanns under 1500-talet 1 mästare, 1600-talet 5-7 och under 1800-talet sjunker antalet till 3. Ur Lithbergs anteckningar framkommer endast 4 under 1750-1775 och 2-3 under 1800-talet. Hans anteckningar visar alltså färre än som verkligen fanns och därmed gör karta 2 det också, dessutom säger den alls inget om tiden före 1700. Trots dessa brister visar kartan ändå att krukmakarna  var jämt fördelade över hela landet med en koncentration till de stor slätterna där dåförtiden de flesta människorna bodde. Detta visar i sin tur att fördelningen på karta 1 inte är beroende av tillgången på lergods lika mycket som av förändringar i viss sed. Tydligast syns detta i Skåne där  det stora antalet verksamma mästare inte motsvaras av ett enda årtalsdaterat fat från tiden 1750-1775. Vidare täckts landet  så pass tätt genom den stora spridningen på nästan 100 orter, förutom Stockholm som hela tiden förbises, att de färdiga faten sällan behövde transporteras långa vägar från producent till konsument. Detta med  ett undantag, nämligen Härjedalen där Lithberg inte känner till någon mästare men varifrån ändå 14 fat härstammar.

Av en jämförelse mellan de båda kartorna framgår också att de flesta faten från Öland måste vara importeradde från Småland, förslagsvis det närliggande Kalmar.

 

Variation

 

Till skillnad från den sed Mats Rehnberg behandlat i sin Ljusen på gravarna, där endast initialskedet har gått att studera finns här i de årtalsdaterade faten en möjlighet att också följa avvecklingen av seden. Men detta förlopp  går olika fort vid olika tidpunkter i sedens livscykel och detta kan tänkas orsaka exempelvis storleksvariationen bland faten beroende på vilken fas av seden de tillverkas i.

 

 

 

15

 

För att få ett mått på detta har uppgifterna i tabellerna 5 -7 sammanställts så att endst storleksklassernas antal som faten omspänner under varje 25-års period anges i form av stapeldiagramm  i tabell 8. Vidare har även för varje variael angivits skillnaden  mellan varje period och närmast föregående. De toppar som så erhålles i diagrammen betyder särskilt stora förändringar och de däremellan ligande jämnare och lägre väerdena en lugnare och långsammare förändringstakt. Påfallande är då att två toppar är så genomgående, dels en 1675 – 1700 och dels en 1800-1825. I et förstnämnda fallet saknas en topp i stapeldiagrammet över antalet fat. Detta kan bero på att faten går sönder med tiden, de har här en motsvarighet till de radioaktiva ämnenas halvertingstider. Den exakta storleken på denna halveringstid för keramiken har inte gått att räkna fram men om den tänkes fungera på samma sätt som de radioaktiva ämnenas halveringstider så är det mycket  möjligt att en sådan topp i tillväxttakten en gång funnits. Lägger man  därtill att det rådde en långvarig högkonjunktur under slutet av 1600-talet i Sverige, så kan man ta för säkert att denna topp i antalet fat verkligen en gång funnits men nu försvunnit genom det myckna krossandet. Båda topparna kan förmodas uppkomma under tider av stark föändring och Ek har i sina kvarnstudier kommit fram till en förändring i allmogens kognitioner och värderingar under början av 1800-talet (11) varför jag vill hävda att båda företeelserna är starkt korrelerade. Detta skulle i sin tur leda till att det också ska ha funnits en likas tor förändring i allmogens kognitioner och värderingar unde slutet av 1600-talet, men denna är betydligt svårare att spåra. Svensson är inne i en sådan tankegång när det gäller barockstilen i övre Sverige (12) där han korrelerar förändringarna till högkonjunkturen. Nu måste  det vara mycket svårare att spåra föändringar i det material som låter sig bearbetas, men det borde heller inte vara helt omöjligt. Före denna tid bör dessutom bondekulturen ha tett sig annorlunda än den klassiska vars rester folklivsforskarna samlade in i förra seklet, den torde tex i ännu högre grad än 1700-talets ha varit ett samhälle där ätten spelade en viktig roll, mend etta faller utanför denna uppsats ram, även om mna bör påpeka att denna bondekultur också måsta ha avvikit från sin föregångare osv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16

 

Noter                                                                                                                                                                          

1         Strauss 1969,27                                                                                                                                                              

2          Lithberg 1932,1                                                                                                                                                               

3          Karlson 1943,19                                                                                                                                                           

4         se Karlsson 1943,19ff                                                                                                                                                  

5         Olson 1938,94                                                                                                                                                               

6         Olson 1938.86ff                                                                                                                                                           

7         Sandin 1960, Lekholm 1951                                                                                                                                       

8         Lithberg 1915,2

9         Lithberg 00                                                                                                                                                                  

10     Karlson 1943,25ff                                                                                                                                                     

11     Ek 1960,24ff                                                                                                                                                              

12     Svensson 1966,111

 

Litteraturförteckning

A Baeckström 1915   Nordiska Museet utställning af Nordiskt Krukmakeri.                                                   I Svenska Slöjdföreningens  Tidskrift årg. XI:3                                                                                                                                                SB Ek                  1960   Högkonjunkturer, innovationer och folkliga kulturen. Stencil i institutet för folklivsforskning.                                                                                                                                                             W Karlson        1943   Kruk och Pottemakare i Lund under nyare tid intill 1850.                                               I Skrifter utgivna av föreningen det gamla Lund XXIV – XXV                                                                                       CG Lekholm    1915  Arbetsbilder från Elfstrands verkstad i Sjöbo. I Kuluren 1951                                              

N Lithberg       1915  Några keramiska data. I Nordisk Museets tillfälliga utställning No. XII                              

 -”-                     1932  Något om gamla tiders krukmakeri. I Svensk Nyttokonst                                                         

-”-                      00      De Lithbergska anteckningarna i en kapsel i Nordisk Museet. Opublicerade                        

M Olson          1937  Om de halländska krukmakarna.  I Svenska Kulturbilder NF 5: IX, X                                   

-”-                     1940  Krukmakeriet i Halmstad. I Vår Bygd 1940                                                                          

E Sandin          1960  Karl Anjou 1889 – 1959.  Minnesutställning 14-18 april 1960.                                          

Strauss            1969  Keramik in Alt-Livland                                                                                                                    

S Svensson     1966  Introduktion till folklivsforskning                                                                                              

Vidare har lappkatalogen och magasinet på Nordisk Museet använts.

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC06483.JPG

 

DSC06485.JPG

 

 

17

 

DSC06487.JPG