Historik, handskriven 1929, 379

Då vi i kväll äro samlade för att fira i festligt samkväm 50 års minnet av St Josefsföreningens stiftande kan det vara på sin plats att kanske först nämna några data och fakta beträffande föreningens tillkomst och dess utveckling.

Då pastor Rudolf Kiesler började sin prästerliga verksamhet i Stockholm fanns föra av föreningsliv bland Stockholms katoliker – Då sitter Dr. Kiesler en afton 1879 på sitt rum på Söder tillsammans med några manliga församlingsmedlemmar och talet faller på de sk Kolpingföreningarna i Tyskland – Die Gesellenvereinde stiftade av prästen Kolping och vilkas betydelse blivit av så stor omfattning. Pastor Kiesler fattade tycke för dessa föreningar och man diskuterade möjligheter av en sådan även i Stockholm. Denna afton och detta samtal blev upphovet till Den Katolska handverkarföreningen i Stockholm redan då benämnd även Josefsföreningen efter sin skyddspatron den h Josef – Under ytterst små och ringa villkor växte denna förening upp – Lokalen för sammankomsterna var till en

2

början ingen annan än Dr Kieslers små rum i församlingshuset på Söder – Inga inkomster hade en än, medlemmarnas små avgifter och några välvilliga vänners små bidrag. Dr Kiesler förstod dock sig bra på att tigga för detta sitt skötebarn. I all endräkt ( och det har alltid varit Josefsförningens styrka ) o att i endräkt roade sig medlemmarna utan stora anspråk mer samlat – religiösa spörsmål och svar - små underhållningar, musik och spel och ett glas öl. Under den varma och vackra årstiden gjorde man små utflykter till Stockholms omgivningar – oftast till fots, ty Dr Kiesler älskade långa promenader. Föreningsmedlemmarna tävlade med varandra och förstod att roa varann. En del ställde sina hem till förfogande, inbjöd medlemmarna att gästa deras sommarställen osv. Enighet giver styrka och då växte föreningen starkare och starkare.

Den 22 Okt 1882 fick föreningen sin egen lokal i Götgatan 46, och ansågs denna lokal ( som åtskilliga av oss ännu minnes ) som höjden av elegans och trevnad. Den dåvarande vikarien Georg Huber invigde denna lokal där föreningen huserande ända till dess den flyttade till Bibilioteksgatan i Unitas lokaler.

3

som föreningen i finansiellt avseende nu kan sägs vara särdeles väl ställd så har den nog Dr Kiesler att tacka för detta. För att åstadkomma medel var han mycket uppfinningsrik. Så uppställde han vid jularna i Josefinahemmet en krubba som förevisades mot entré. Ofta föranstaltades auktioner på godsaker och dylikt, böcker osv. På sina resor i främmande land visste vår förenings nitiske stiftare att intressera folk för föreningen, och medförde han alltid något resultat i form av gåvor. År 1883 hölls en basar som inbragte föreningen 563 kr. Under årens lopp ha dessa små grundplåtar vuxit till den vackraste förmögenhet som förningen insamlat för att kunna en gång realisera det ädla ändamål som den satt sig och som vi finna uttalat i stadgarna i §1.

Tack vare sin anspråkslöshet och sin sparsamhet har föreningen lyckats härutinnan

4

själv sökte alltid Dr Kiesler, vars minne vi idag särskilt framstår för oss i hans verk, att omsätta föreningens valspråk i verkligheten. Vi som kände honom, minnas huru han sökte i sitt eget liv tillämpa föreningens program ”Religion och dygd” för att vi också genom sitt exempel i medlemmarna förkroppsliga föreningens valspråk. Föreningen har därpå alltid sökt att sätta sin ära i att uppträda som en ”katolsk förening” och som sådan i sina medlemmar upptända katolsk fromhet och tänkesätt. Föreningens stora fester sammanfaller derpå med kyrkans fester. Julen fick derpå sin prägel inom föreningslivet. Josefsfesten framför allt som föreningens särskilda fest har alltsedan den 1a Josefsfesten 18 April 1880 haft sin högtidliga prägel, med gemensam h. Kommunion den högtidliga högmässan med procession under föreningens fana ( 1881 19 juni en gåva av en msgr Tanki vid hans besök ) . Gärna deltogo de första medlemmarna i de offentliga gudstjänsterna och det var en lång tid föreningen som svarade för sången vid aftonsången i det gamla kapellet. Den gemensamma påskkommunionen på palmsöndagen i St Eriks kyrka ( som blivit Josefsföreningens religiösa samlingslokal sedan

5

det gamla kapellet slopats ) är ett av de enande och uppbyggande religiösa banden som föreningen då den in Corpore deltar i Ap.Vic. Huber begravning. Vid pastor Bernhards begravning och vid sin stiftares Dr Kieslers jordfästning. Att föreningen ej glömmer sina döda visar medlemmarnas bevistande av sina medlemmars begravning eller själamässorna för dem. Föreningen har för sina avlidna medlemmar stiftat årliga själamässor ( på palmsöndagen ) för Dr Kiesler på Josefsdagen 19 mars samt för sin framlidne protektor och gynnare och trofaste vän och välgörare Ärkebiskop Bitter ( 24 Sept ) biskopsvigningsdag ( även sjukkassan har egen mässa ) I gamla kapellet brukade man även gemensamt läsa Rosenkransen gemensamt för de döda under okt månad.

Sin tillgivenhet för den h. Fadern har föreningen visat genom föranstaltande av påvefester, text Leo firandet 1888, påven sände som tack sin apost. välsignelse. 1893 hade Dr Kiesler audiens hos påven.

Även vi hava i år till vår påves 50 års jub. som präst sänt vår samliga hyllning och därför mottagit ett svarstelegram med HH apos välsignelse på sin 50 årsdag.

I processionen på H Lek. Dag deltager St Josefsföreningen med sin fana. Mariamånaden hålles

6

det gamla kapellet i helgd av föreningen genom sång vid majandakten. Föreningens medlemmar ha de flesta i yngre år varit trofasta minnestranter vid altaret och vi ha ännu sådana som sätter sin ära i att tjäna prästen vid det h offret. Trots de överskridna 50 åren ( jag tänker på vad nyligen avlidne Hugo Löhrig, som tilll des han drog sig tillbaka från allt sällskapsliv var en av föreningens trognaste medlemmar ) närvarande som jag ej nämna,

Arbetsamhet och flit hörde till de på föreningens program stående dygderna pastor Kieslers egen sparsamhet och flit hava vi nog till stor del att tacka föreningens nuvarande goda ekonomiska läge för. Tack vare dessa egenskaper hos präses kunde de vackra julfesterna med små julklappar åstadkommas, de rikt dukade borden, de härliga utflykterna utan att föreningskassan i föreningens ungdom behövde anlitas. Dr Kiesler offrade då gärna av sina egna genom försakelse hopsparade medel. Han offrade gärna sin tid. Vad som mest imponerade på mig hos honom var att han offrade sina söndagskvällar i föreningen ( ej alltid så talrikt besökt ) då han i stället kunde ha tillbragt dem hos någon familj eller med goda vänner. Otroligt många föredrag har han hållit under årens lopp, såsom föreningens annaler visa för oss.

7

Det är hans arbetsamhet och flit som ingav honom önskan att bibringa föreningens medlemmar samma goda kunskaper och kommer honom att arbeta på inrättandet av en sparkassa och en sjuk och begravningskassa i samband med föreningen ( Sparkassan har nu upphört och Sjuk och begravningskassan har uträttat mycket gott, bestå ännu men tidens utveckling och en del omständigheter hava gjort ett nedläggande av dessa verksamheter ansetts nödvändig. Av de medel som skänktes till föreningen vid Dr Kiesler död och av de slantar som inkommit vid försäljandet av Dr Kiesler till föreningen donerade frimärkssamling ( ett vackert resultat av hans flit och tålamod ) har den nuvarande understödsfonden bildats, som varit till glädje och välsignelse för behövande äldre medlemmar.

Glädje och skämt ha stått på föreningens program. Föreningen är en sälskaplig sådan, Dr Kiesler försmådde ej ett gott skämt eller en god vits. Föreningens egen skämtledning. Och föreningen har alltid sökt att bevara glädjen i medlemskretsen som ett dyrbart arv. Den rena glädjen framgången ur ett rent hjärta och efter pliktuppfyllelse lugnt samvete ha tagit sig uttryck i föreningslivet på mångfaldigt sätt.

8

Som vi hörde i kärlek till naturen, utflykter, roddturer, kräftkalas, liljan(?), kägelspel, höll pjäser;

Julfesten 25års festligheterne år 1904.

Till glädjestunderna i föreningen räknas föreningens alltjämt de högv biskoparna ( Huber, Bitter och vår nuv. biskop ) glatt oss med sina besök. En glädje för föreningen var det när Dr Kiesler med anledning av föreningens 25års jubileum utnämndes till kammarherre hos HH påven Pius X. Sång och musik har alltid älskats av föreningsmedlemmarna och ofta utfyllt sammankomsternas program.

Jag ska nu ej längre trötta er med längre utföranden. Detta må vara nog sagt för att ni skola sägas hava kastat en blick tillbaks på de gångna 50 åren. En hel del minnen hava kanske väckts hos de enskilda, särskilt hos de gamla veteranerna. Hos de unga har det givit en bild av det förflutna och visat dem att vår förening har anor och traditioner och som jag hoppas också väckt önskan att fortsätta dem och hålla dem i helgd.

9

Det är en högtidlig stund då vi i dag fira vår förenings 50års dag. 50 år i en människas levnad är mycket. 50 år i en förenings ännu mer, då de omfatta många människors öden, generationer. Vi se här i kväll utan de gamlas samvaro nu altså av medlemmar som voro med att stifta föreningen. Föreningen blir så till ett sammanhållande band mellan de olika åldrarna i våra församlingar. Var det vi delta som jag finner så vackert i vår krets att gamla som unga här finna varandra och förstå varandra. Att enighet råder och endräkt trots olika åldrar och levnadsvillkor. Det är ett av de vackraste dragen i vårt föreningsliv .