gift

FÖRGIFTNING – BEHANDLING – KONSEKVENS

En studie om drogbrukets framväxt i Stockholmstrakten,

under tiden mellan Napoleonkrigen och första världskriget.

Dess orsak och verkan.

Uppsats för påbyggnadskursen i Etnologi vid Stockholms Universitet

Magnus Litzén 1989

Avskrift av ej slutförd uppsats, förenklad utskrift.

1 Innehållsförteckning

5 Inledning

12 Förgiftning

41 Diagnoser och behandlingar i tiden

51 Konsekvens

55 Slutsats

55 Sammanfattning

56 Ordlista

59 Källförteckning

Inledning

Förord

Varför skriver jag denna uppsats? Under hela 1980-talet har jag studerat det förflutna och nuet ur ett polyhistoriskt-etnologiskt synsätt. Med denna uppsats vill jag visa hur de skilda parametrarna i den mänskliga kulturen är holistiskt reversibla.

Dennauppsats har som syfte att försöka visa hur människorna under tidsperioden mellan Napoleonkrigen och första världskriget i Stockholm med omnejd påverkades av dåtidens massproducerade livs- och konsumtionsprodukter, arbetsmiljö och miljöförstöring. Det finns olika produktionscentra kemisk exponering, dels den egna vardagskemin i hushållet, dels toxinspridningen från hantverk och det framväxande industrisamhället, och dels den därav avhängiga förändringarna av trädgårds- jordbruks- oh skogsnäringarna. I samtliga fall berörde exponeringen alla som kom i kontakt med de materiella natur- och kulturprodukterna och rstprodukterna av dessa.

Denna exponering /förgiftning ledde till olika sjukdomssymptem. Dessa diagnosticerades ofta av läkare eller andra som ”hystreri”, ”hypokondi” eller ”onani”. Därefter skedde behandling av läkare eller på egen hand av den aktuella förgiftningssymptomen med olika medikamenter/droger. Det var ofta fråga om olika smärtstillande preparat, som tinkturer, piller eller salvor med opiater, kokain eller haschisch, vanligtvis lösta med etylalkohol. Detta ledde ttill att en del människor blev beroende av medikamenten/drogen och blev narkomaner. Vilket i sin tur ledde till nya lidanden, ny diagnos, ny behandling osv.

Bakgrund

Alltsedan människan började bearbeta naturen och dess gåvor har detta lett till miljöpåverkan. Både miljöförändring/miljöförstöring fanns långt före industrialismen. Spåren av miljöförstöring synes tidigt vid gruvor. Ett bra exempel är Falutrakten som har förorenats sedan vendeltid.

Ett illustrativt exempel när det gäller Stockholmstrakten är att följa metallhanteringen med därtill hörande slagghögar och strandförsskjutningen. Under bronsåldern och äldre järnåldern har vi bronsgjutningsverstäder vid Hallunda i Salems sn. År 1000 f.Kr. till runt Kristi födelse. Sedan finner vi att verksamheten flyttar pga strandförskjutningen till Helgö i Ekerö sn. Där den fortgår till år 1100 e.Kr.. Sedan har vi ett litet glapp tills Stockholm med dess metallhantering på Södermalm framträder under 1200-talet. Att vi inte alltid idagser så stora slaggmängder beror på att man sedan gammalt har återanvänt slagg , till ex. Har man iakttagit borttagandet av slagg vid Helgö under 1500-talet (Saers 1988).

Någon kanske invänder, -:Det syns ju inget där. Men det gäller att läsa i naturen, albinoformer av styvmorviol eller röda blåsippor är komplementerande indikationer förutom själva slagghögen. En del kanske invänder att det var så små mängder att det inte spelar någon rol, men tänk på att det handlar om en tidsaxel på 3000 år, för utsläppen. Det kan faktiskt förhålla sig så att tungmetaller i jorden på Södermalm ursprungligen kommer från Hallunda.

När det gäller vardagskemin i hushållet finnes den för svensk del skriftligt dokumenterad sedan medeltid.

Från renässansen och stormaktstiden det i läkeböcker (Benedeiktus Olai, 1578, 1) och jordbruksläror( Colerus, J (Erici, I ) 1683) jmf. Svensk uppslagsbok om Colerus och egna observanda.

Det kan tänkas att denna vardagskemi ligger bakom häxprocesserna under 1600-talet i Sverige. Åtminstone om man läse förordet till sistnämda verk författat av Isac Ericis’ son Samuel Stehn, slottsfogde i Uppsala. Först Stehns ord om bokens syfte:

”att hon underwijsar the enfaldige om Mennisiones Kropps natur och skiötzel/Hälsdones förwaring och restitution, beskifwer och allehanda Creaturs/Gräs och Örters Wäsende och Wärkan/ af hwilka/ både Medel och Hielp till födaoch Läkedom tagas och hämptas kunna; vtwijsandes i det öfriga/ huru som en Huushållare kan hafwa och skaffa sigh allehanda Wetenskap och förrådh till nästan allt han för sigh/ sitt Huusfolk och Boskap betarfwa/” (Stehn, S 1983,Iif, opag.)

Efter att så ha hyllat Guds gåvor och veenskapen, angriper Stehn ”singnersker och trollpackor” som

”tillgripa de Medel/ so den högste Gudh der till skapat och förordnat hafwer: hälst emedan och sådant Trullpack sielf offta brukas naturlige Medel/ men dem missbruka/ ity dhe göra det på Sathans Tillsäyelse och löfte om Hielp. Och såsom det rätta bruket af naturlige Medel/ skeer på Gudz nådige löfte och Tillsäyelse och löfte om Hielp/ när Menniskan förmedelst ett rätt/ och icke widskepligit bruk dem tilltager och nyttiar/ bediandes om Gudz wälsignelse till dess rätta Krafft och wärckan; alt derföre/ till att uppwäcka alle Enfaldige till rätt bruk och öfning af sådane medel och Ting:” ( Stehn, S 1683 s IIIf opag )

Den förkättrade trollpackan och den gudelige protestanten använde samma vardagskemi, men det var och är skillnad på folk och folk. En mycket bra sammanfattning av kemsikt-tekniska förfaranden under 1600-talet finner vi i Wolfgang Hildebrandus år 1650 till svenska översatta verk Magia Naturalis som utkom på svenska i åtminstone två upplagor. I denna bok redovisas en mängd kemiska processer inom kosmetik, medicin, metallteknik, livsmedelsteknik, sprängämnesteknik och materialförfalskning .

Den explosionsartade naturvetenskapliga utvecklingen och publiceringsivern efter Vetenskapsakademiens tillkomst 1739 torde vara allom bekant.

Carl von Linné skrev redan på 1700-talet ett arbete om yrkessjukdomar och dess orsaker relaterat till Svenska förhållanden.

1800-talets processteknik inom hushåll, hantverk, manufakturi och industri finnes dokumenterad i samtida källor. Likaså finnes det hygieniska rapporter och medicinska fallstudier under den aktuella perioden. Följdaktligen finnes det möjlighet att kunna se toxinernas synergeriska effekt i ett långt perspektiv med hjälp av biblioteks och arkivstudier.

I vårt svenska samhälle har det funnits traditionsbörare av drogbruk av olika droger inom olika samhällsgrupper. När det gäller nakotika har denna haft sin initial inom besuttna klasser. När stora befolkningslager blivit urbaniserade och fått bättre ekonomi har en del av inkomsterna gått till konsumption av njutningsmedel.

När läskunnigheten ökade, och information/reklam kom att nå fler och fler, blev kvinnorna en utsatt grupp för sin tids multinationella läkemedelsreklam.

Tes och teori

Allt är mer eller mindre avhängigt av allt. Det enskilda fallet är en liten bit av verkligheten och summan av alla enskila fall är hela verkligheten.

Människan har från äldsta tid förgiftat sig själv och sin omgivning mer eller mindre, med produktion av sina materiella kulturprodukter. Detta var fallet med neolitikums asbestkeramik, bronsålderns gjuterier, järnålderns och medeltidens metallhantering och framväxande bergsbruk till dagens freonanvändning.

Som en följd av detta har människan/gruppen försökt bemästra miljökonsekvenserna med kemisk behandling/ terapi i form av olika medikamenter. Ofta har de kemiska substanserna gömts i någon ritual, mystifierats eller som idag åsatts ett kryptiskt produktnamn.

I och med den begynnande industrialismen med dess inivationer och ökande massfabrikation ökade tungmetaller och andra toxiners halt i dagligvarorna. Ökningen skedde successivt under 1800-talet med en eskalering för tungmetaller vid seklets mitt. Denna var avhängig av konservburkens entré på marknaden för livsmedel.

Exponeringsgraden och exponeringsformen för industrialismens toxiner var beroende av vilken klass eller grupp i samhället individen tillhörde. Två huvudkategorier av toxinexponerande kan urskiljas: de producerade och de konsumerade. Dessa två kategorier kunde ibland sammanfalla. Det illustreras väl av den statistik som sammanställdes av 1884 års arbetsskyddskommitté.

Den på följande sidor redovisade schematiska bilden, Teoretisk abstrakt bild ”människan i centrum”, är ett försök att strukturera den mänskliga kulturen på ett enkelt men samtidigt heltäckande sätt. Den vill visa på att allt är avhängigt av allt, och att man icke kan snuttifiera verkligheten.

Teoretisk abstrakt bild ”människan i centrum”

abstrakta/konkreta

transaktioner

materiella kulturprodukter icke materiella kulturprodukter

acceptans/distanseringacceptans/distansering

Människan/gruppen

kulturgeografiska variabler

naturgeografiska variabler

naturen

Nomenklatur:

/= och eller

+++++++++++++= ovillkorliga ( naturbundna) parametrar/variabler

-------------------= villkorliga (kulturbundna ) parameterar/ variabler

------ = acceptans av l kulturprodukt

--------= distansering

-------= flöde av abstrakta/konkreta transaktioner

++++>= ovillkorliga flöden

<++++>= reversibelt flöde

Förklaring av nomenklatur: parameter = i förhållande till ngt annat konstant storhet,( med föränderliga värden variabel = föränderlig, växlande, ombyterlig (SAOL 1981,582)

Terminologi:

Naturen: Sammanfattande parameter omfattande alla ovillkorliga ( naturbundna variabler, funktioner och transkationer, som styr oss i livet. Är icke biogränsad till biosfären, utan omfattar allt från elementarpartiklar till nebulosor. Delfunktioner är till ex naturgeografiska variabler och naturprodukter ( se nedan).

Männsikan/gruppen: Företeelse avhängig den bisofäriska delen av Naturen, som omfattar allt från den enstaka individen till hela mänskligheten. Med hänvisning till definieringen av materiella kulturprodukter nedan, måste termen människa logiskt sett omfatta hela släktet Homo.

Materiella kulturprodukter: En vedertagen och sanjtionerad term, jag anser att det logiskt sett måste vara allt från Homo habilis handkil av flinta till Homa Sapiens rymdfärja vara materiella kulturprodukter. Om de nya kulturprodukterna AI ( artificiell intelligens ) och genteknik skall räknas dat får framtiden utvisa.

Icke materiella kulturprodukter: Även detta en vedertagen term, naturligtvis icke lika exakt som föregående. Synes omfatta allat från Homo Neanderthalis begravningsritual till nutidens ”den nya fysiken”.

Abstrakta/konrkreta transaktioner: Term för kulturbundna transkationer som ingår i produktionen av materiella och icke materiella kulturprodukter.

Acceptans/distansering Term för resultatet av föregående term.

Naturgeografiska variabler De biosfäriska och telluriska variabler som människan/gruppen har att nyttja för sin överlevnad. I detta begrep ingår de naturprodukter som människan/gruppen konsumerar dirket utan bearbetning.

Kulturgeografiska variabler: De variabler som är resultatet av ekvationen Människan/gruppen och naturgeografiska variabler.

Metod / arbetsätt

Min arbetsmetod har varit att brett exerpera samtida texter i olika ämnen, som teknologi, medicin, kulturhistoria, ekonomi, polygrafi etc. En viktig aspekt vid excerperingen har för mig som etnolog varit att se vilka fakta och ideér som kom allmänheten tillhanda genom handböcker, debattskrifter och pamfletter. Framförallt handböckerna som ingick i någon serie och ofta hade ett lågt pris anser jag vara intressanta som innovationsspridare. De har ofta ett direkt praktiskt oh ekonomiskt värde för läsaren, och var samtidigt en upplysnings/reklamkanal för författaren.

Ett myket viktigt drag som jag iakttagit vid xerperingen är att inte bara i facklitteraturen utan även i de polygrafiska serierna författarna inte bara redogör för förfalskningar och föroreningar, de ger också ofta anvisningar på hur läsaren mer eller mindre enkelt själv skulle kunna kontrollera en varas äkthet och ofarlighet. Ibland får till och med läsaren en förteckning på vad som behövs ör att göra egna analyser. (Birnbaum, K 1878,32ff )(Iverus, D:son, J.E. 1878, titelblad, 1ff, 62ff). Sistnämda ej polygrafiskt verk, men dock handbok för vardagsbruk. Överhuvud slås man av den kritiska inställningen mot fusk och manipulationer hos många författare, det är icke nattväktarstatens lovsång.

Förgiftning Toxiner och droger i människans vardag. Föroreningar och tillsatser

Praktiskt taget allt som gick att förfalska och manipulera redan under 1800-talet, och efter skråväsendets upphörande och näringsfrihetens införande syns den ohämmade vinningen härska.

Dock hade den svenska staten under vissa delar av 1800-talet i teorin ett slags veto mot skdliga varor om de sökte patent på produkten. Detta i alla fall om man hårddrar tolkningen av patenförordningen av 1856, där §2 bla. Säger

”Ej må patent meddelas å beredning af läkemedel, eller å uppfinning af sådan beskaf att begagnandet uppenbarligen strider mot gällande lag, allmän säkerhet eller goda seder.

Ett mycket viktigt drag som jag iakttgit vid exerperingen är att inte bara i facklitteraturen utan även i de polygrafiska serierna författarna inte bara redogör för förfalskningar och föroreningar, de ger också ofta anvisningar på hur läsaren mer eller mindre enkelt skulle kunna kontrollera en varas äkthet och ofarlighet. Ibland får till och med läsaren en förteckning på vad som behövs för att göra egan analyser (Birnbaum, K 1878,32ff),(Iverus, D:son J.E. 1878,titelsida, 1ff, 62ff). Överhuvudtaget slås man av den kritiska inställningen mot fusk och manupulationer hor många författare, det är icke nattväktar-statrens lovsång. Ett sammanfattande exempel för detta är förordet till Iverus 1878 utgivna ”Inga förgiftningar eller förfalskningar mer!”:

På en tid då allmänheten begynt att mera aktivt på de bedrägerier och förfalskningar, för hvilka hon under långeliga tider varit föremål av snikna och samvetslösa mennsikor, torde ett litet arbete, sådant som detta, hvilker vill söka göra nämda allmänhet bekant med några metoder, genom hvilkas tillhjelp man kan komma bedrägerierna på spåren, ingalunda vara ovälkommet. Förf. Hr sökt att framställa metoderna och förfaringssätten så lättbegripliga och allmänfattliga som möjligt, för att hvilken som helst må kunna undersöka de handelsvaror, hvilkas äkthet eller oskadlighet betviflas.” (Iverus, D:son, J.E: 1878, titelblad )

Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att man i en del nykterhetslitteratur som ett argument mot alkoholen anför att den är förfalskad och bemängd med gifta substanser, förutom själva alkoholen (Berg, H 1906,13,75)

Födoämnen och njutningsmedel

Någon klar gräns mellan begreppen födoämnen och njutningsmedel låter sig icke göras. Det avgörande kriteriet för om en naturprodukt eller därav avhängig materiell kulturprodukt ska räknas som födoämne är om det har något näringsvärde. Men detta utesluter icke på något sätt att det är ett njutningsmedel också. Ett synonymt begrpp för födoämne är livsmedel.

Njutningsmedel är en term på de naturprodukter och materilla kulturprodukter som människan/gruppe imundigar för att få en nervretning. Alltså kan/bör även droger räknas som njutningsmedel.

En del naturprodukter/materilla kulturprodukter kan ha dubbla funktioner som både födoämne med näringsvärde, och njutningsmedel som ger nervretning. Ett bra exempel på denna dubbla funktion är olika alkoholhaltiga drycker.

Vattnet

Vattenfrågan i Stockholm är inget nytt och gäller de urbana samhällena överlag.

Att detta inte bara var en fråga för naturvetenskapsmän visas av det tal som dåvarande kyrkoherden i Adof Fredriks församling, sedermera ärkebiskopen Olof Wallin gjorde i Prästeståndet 1815. (Wallin, JO 1817,1ff) angående den dåliga vattenkvaliteten för de bende vid nuvarande Klara sjö, Barnhusviken och Karlbergssjön och dess konsekvenser yttrade Wallin följande:

”Kokvattnet måste hämtas ända från Norrström eller Stallmästaregården, eller ock tagas på stället i all sin vedervärdighet, hvilket är det vanliga fallet, då de fattaigare hvarken hafa tid till så långväga hämtning. Bör man ej häruti söka en af orsakerna till hufvudstadens ökade mortalitet, och skall ej denna oran sörja, ju mer den efter hand förlorar egenskapen af rinnande vatten blifva en aldrig förtorkande källa till sjukdomar, farsoter. Pestartade febrar,” (Wallin, JO 1817,6f)

Se även: Dahlberg,N 1784, Odelius,JL 1785, Hamberg, NP 1863 och Sondén,M

Mjölk och grädde

Under slutet av 1800-talet är den vanligaste tillsatsen i mjölk vatten, både i oskummad och skummad mjölk. Svårast att avslöja var skummad mjölk spädd med vatten., då denna vätska fick samma specifika vikt som oskummad mjölk (Landin,J 1898,5). Andra tillsatser för var för hållbarheten bla borax, salicylsyra, salycylsyrat natron, soda natriumbikarbonat och benzoesyra. Som emulgeringsmedel speciellet i grädde kunde tillsättas tex potatismjöl, dextrin och gummi (Landin,J 1898,7 ). Dessa varganska vanliga tillsatser under 1870-talet (Birnbaum,K 1878,12). Dock blev tillsatser av konserverande och emulgerande typ

”mycket sällsynta” enligt handelskemisten John landin i Stockholm (Landin,J 1898,7). Den största faran var dock att den var bärare av samittsamma sjukdomar tex tuberkulos och diffteri. Detta ansågs orsakat av sjuka djur vars mjöl såldes (landin, J 1898,8).

Förutom att näringsvärdet på mjölken sänktes med utspädning, så måste vattnets kvalite spelat en stor roll. Ett infekterat vatten måste ha gett en infekterad mjölk.

Smör

Efter margarinstriden under 1880-talet och förbudet mot margarin kom smöret att utblandas med olika fette, som talg, ister, cottonolja (bomulssolja), sesamolja och margarin (Landin, J 1898,8). Det sistnämda (margarin) är ur kemisk synpunkt en mycket oklar term under denna tid. Då det enda kriteriet är att det inte är rent smör. Vanligtvis åtsyftades med ”margarin” sk oleomargarin, dvs fett utpressat ur kreaturstalg eller ister blandat med sesam-, jordnöt-, bomull-, oliv- eller rovolja. Den största hälsorisken med dessa margariner låg i att talgen eller istret kunde komma från sjuka djur elle vara härsket (Landin, J 1898,12f).

Även andra tillsatser, som stärkelse, mjöl, riven ost, krita, gips och lera synes ha förekommit tidigare men var försvunna 1898 (Landin,J 1898, 8).Färgning av smöret var ej heller någon ovanlighet, denna kunde ske med gurkmeja, orleanan, saffran, carotin, ocholika ”tjärfärger”(Landin,J 1898,6n). Givetvis fanns det sanma risk för sjukdomsspridning genom smör som i mjölk. Framförallt som man försökte ge det så hög vattenhalt som möjligt( Landin,J 1898,8).

Matoljor och matfett

Många olika råvaror har använts vid produktionen av matoljor och matfett under den tidiga industialismen. Oftast kunde en olja användas både som lampolja och matolja.

Ur toxisk synpunkt är tobaksfröoljan intressant. Den ansågs så mild att den användes som matolja under 1840-talet (Almström, PO 1845,416). Även om inte någon av de nämda oljorna var toxisk så torde den digetiva effekten av linolja i tex majonäs kunna vara plågsam.

Redan runt 1880 var det ”amerikanska istret” utsatt för fusk. Man tillsatte stärkelseklister, kalk eller alun för att öka vattenmängden och göraistret tyngre (Birnbaum,K 1878,16)

Ost

De europeiska ostsorterna indelade i vitskalkiga och rödskalkiga efter vilken skalkeus de hade. Ostmassorna i vita, gula och gröna dito (Almström, PO 1845,40)

Då gul ost ansågs vara den bästa, färgades vanlgien ostmassan med orleana, ägg eller någon ört, som tex Schweitzerost med Stenväppling (Melilotus Coeruleus)(Almström, PO 1845,540). En kombination av utfyllnad och ”konservering” i osten var tillsats av potatis i ostmassan. Sådan ”Potatisost” producerades unde 1840-talet i Tyskland och Schweiz (Almström, PO 1845,547). Det för oss intressanta är vad som händer med solaninhaltig potatis tillsätts i ostmassan?

Tillsatserna i ost under slutet av 1800-talet var vanligen främmande fetter, vanligen margarin. Detta var tillåtet i Sverige om det angavs i varans namn, och kallades margarinost. Detta skedde icke alltid, vilekt ledde till en ny ”margarinförordning” som trädde i kraft 1899. Denna angav att ost som innehöll margarin skulle förses med ordet ”margarinost” i prägeltryck och utvändigt färgas mörkröd (Landin,J 1898,11)(Landin,J 1911,12) Man kan fråga sig om den röda julosten helt enkelt var margarinost.

Se även Rosengren,LF 1914, Lennmalm, CE 1868,335ff

Fisk

För att få fisk att utseendemässigt se färskare ut kunde man,(och kan man?) färga dess gälar med blod eller rödbetssaft och så ge den ett ”färskare” utseende (landin,J 1898,14). Men detta torde knappast ha dolt lukten.

Kött

Kött löper alltid risk att bli skämt genom felaktig hantering och lagring. Därigenom blir köttet giftigt av de toxiner som vissa bakterier producerar. Detta är ett problem som människan sökt bemästra med olika konserveringsmetoder unde alla tider.

Under 1840-talet förekom ofta att det saltade fårkött som såldes var uppblandat med get- och bockkött. Detta kött var #segt och illaluktande”. Vidare förekom att gåskött såldes som fläsk (Almström, PO 1845,526 och 554).

Vid sekelskiftet 1900 förekom det i Sverige att hundkött såldes som fläsk, och hästkött som nötkött (Landin, J 1898,14). Det sistnämda inget ovanligt varken förr eller senare.

När det gäller kött ifrån vildt fanns förutom risken med parasiter och inälvsmask, problem med antimonhaltigt blyhagel (Iversen, D:son, JE 1878,18).

Se även Gustev II Adolfs och Carl XI’s stdgor om kötthantering i Stockholm som gällde till 1844. Se även Herrlin.

Charkuterier

Enligt K Birnbaum och A Larson var korven ”förfalskad” om den innehöll stärkelseklister eller i vatten blött bröd då dessa ingredienser bibringade korven stora mängder vatten (Birnbaum, K 1878,16).

Kravet på charkuterivaror utan tillsatser framfördes 1898 i Verdandis småskriftserie av John Landin. Denne ansåg ”att en vara som utbjudes som ren köttkorf, ej må innehålla något mjöl”. Vidare var det självklart att borsyra eller salicylsyra icke var lämpliga ersättningar för koksalt. Detta då tillsats av bor- och salicylsyra indikerar att skämt kött använts (Landin,J 1898,15). Likaså kritiserade landin färgämnena i charkuterier och anser att även om dessa är oskadliga, så är det förkastligt ”enär deras närvaro endast tjänar att gifva dåliga och underhaltiga varor ett utseendeaf fullgoda” (Landin, J 1989,16).

Kött- fisk och skaldjurskonserver

Ett toxiskt förorenat födoämne förbehållet de besuttna klasserna under 1870-talet var inlagd hummer på burk. Den var av nordamerikanskt ursprung. Ofta antimonhaltig och innehöll ibland även vinsyrat antimonkalium (kräkvinsten)(Iverus, D:sson, JE 1878,17f,30).

De främmande ämnen som förekom i 1890-talets kött- och fiskkonserver var av tvenne slag. Dels de förut nämda metallerna och dels konserverande ämnen som salpeter, alun, borsyra, salicylsyra, fosfor och svavelsyrade salter, kolsvavla, svavelsyrlighet, kolsyra och kolmonoxid(Landin,J 1898,16). Vid denna tid hade förekomsten av bly, koppar och zink i konservburkarna minskat. Men i gengäld aktualiserade Landin tennhalterna i burkspadet(Landin,J 1898,17).

”Rökning” av animaliska födoämnen

Under förra hälften av 1800-talet utredes kreosoten och närliggande ämnen ur kemisk synpunkt (Ekenberg,J & Landin,J 1888-95). Till följd av detta kommer olika substitut för rökning att utkristalisera sig. Det centrala i dessa metoder var att tillvarata olika brännhartser och impregnera köttet med detta.

Man tillvaratog vid förbränning den fasta delen av sotet (glanssotet) ”såsom förvaringsmedel för köttvaror och såsom substitut för rökning” (Almström,PO 1844-45,II,655,703,opag).

På så sätt åstadkoms ett både konserverande och färg- och smaksättande resultat på varan. Både den kemiska och vardagliga nomenklaturen för dessa brännhartser är stundtals oklar. Sot, lampsot, glanssot(glausot) och kimrök är namn på olika ämnen som användes vid ”rökning”(Almström,PO 1844-45 I,200, II,655,703,opag).

Det bör observeras att Sverige redan under 1850-talet hade en köttimport. 1842 importerades 11064 lispund fläsk, 3953 tunnor saltat kött och 408 lispund rökt eller torkat kött (Almström,PO 1845,527).

Mjöl och bröd

Runt sekelskiftet 1900 var det i Sverige vanligt att sämre vete- och rågmjöl såldes som föregivet bättre. Eller att dessa mjölsorter var utspädda med mjöl av havre, korn, potatis, bönor och majs. Även trämjöl, krita, gips, magnesit, tungspat, lera och infusoriejord förekom som utfyllnad. Vidare var det i importerat råg- och vetemjöl relativt vanligt med alun, zinkvitriol och kopparvitriol som tillsatser. De sistnämda tillsatsernas funktion var att höja mjölets bakvärde (Landin,J 1898,18).

Konditorivaror

Redan 1842 rapporterades i Svenska läkarsällskapet om arsenik och koppar i konfektyr (Hamberg,NP 1856,1).

Färgämnen i konditorivaror från Stockholm efter Nils Perter Hamberg 1856.Numreringen är Hambergs.

Likörkonfekt:

1 berlinerblått, ockra

2 ultramarin, karmin eller koccionell, ockra, berlinerblått, oäkta bladguld(koppar + zink)

Konfektyr av morsellmassa:

6 kromgul, karmin, ultramarin, berlinerblått

7 kromgult, koccionel, ockra, ståltråd, kromoxid(pappret), koppartråd

8 kromgult

9 karmin, mineralfärg med kromsyra

Biebeerach-arbeteten:

10 gummigutta, brunockra

11 kromgult

12 kromsyrad zinkoxid

13 indigo, oäkta bladguld

14 oäkta bladguld

15 kromgult, ståltråd

16 kromgult, ståltråd

17 koccionell, oäkta bladguld

18 koccionell, grain de perse

19 kromgult, berlinerblått, oäkta bladguld, ståltråd

20 gummigutta, koccionell

Mandelkonfekt:

24 8 prover, 6st från Stockholm och 2 från landsorten innehållande koccionell, karmin, fernenbockslack

25 indigo

26 organiska färger

27 ultramarin

28 organiska färger

Karamellpapper:

29 kejsargrönt

30 Prov på Stockholm? kromgult, bergblått (kolsyrad kopparoxid), grönt papper = kromgult+berlinerblått, oäkta guld = koppar+zink

Hamberg ansåg att alla från växt- och djurrikettagna färgämnen, utom gummigutta som helt ofarliga. Däremot var alla mineralfärger skadeliga. (Hamberg, NP, 1856 )

Mot bakgrund av dåtidens giftiga konfektyrfärger är det helt förståeligt att man inte åt upp begravningskonfekten i äldre tid. Traditionen att spara denna kan ses som en rent funktionel handling för att slippa förgiftning. Exemplet nedan visar hur giftig begravningskonfekten kunde vara.

"En grafvård med tårpil och bredvid denna en liten hund; färgorna grönt och brunt: den förstnämda färgen utgjordes af berlinerblått med gult organiskt färgämne (ej gummi-guttal), den senare färgen var ochra. (HAMBERG, NP, 1856)."

Hambergs larm resulterade redan samma år i att en konditor/köpman i Stockholm Carl J Grafström utgav en informations- och reklamskrift med titelen " INGA GIFTIGA FÄRGER!". I denna skrift framhåller sig Grafström som den ände i hela Sverige som tillhandahåller giftfria "sockerbagarfärger" (GRAFSTRÖM, CJ, 1856,9). Han ger oss dock en mycket värdefull marknadsöversikt och redogör för vilka "giftiga" och "ogiftiga" fanns på marknaden. Grafström klassar efter fransk förebild konfektyrfärgerna i tre grupper, 1. "Högst giftiga färger" (arsenikfärger plus letala medicinalväxter), 2. (GRAFSTRÖM, NP, 1856, 20ff) *****

Sammanställning och bearbetning av de färger som finnes i konfektyr under 1850-talet.

ordförklaring:

handelsnamn = varunamn

kem.namn = kemiskt namn

klass = grad av giftighet

1 = "högst giftiga färger"

2 = "giftiga färger"

3 = "i mindre grad skadliga färger"

kem. formel = kemisk formel

Allt ovan enligt CJ Grafström 1856

tecken:

(xxxx) = nutida namn

(xxy) = nutida kemisk formel

/ = eller

Röda färger:

handelsnamn - kem.namn - klass - Kem.formel

mönja, blyrödt - blycinober - 2 - PbO + Pb2O3

Chromrödt - basiskt kromsyrad blyoxid - 2 - 2PbO, CrO3

Purpurrödt - chromsyrat qvicksilvfer - 2 - CrO3 + 3HgO

Cinober - svafelqvicksilfver - 2 - S + Hg

Scharlakansrödt - jodqvicksilfer - 2 - J + Hg

Chromsyrad kopparoxid - -> - 2? - CrO2 + 4 CuO + 5 HO

Chaux metallique - basisk arseniksyrad koboltoxidul - 1 - 3 CoO + As5O5

Arsenik-rubin, Realgar - svafelarsenik - 1 - S2 + As

Bolus, Umbra, Ockra - - 3 -

Hattschett-brunt - jerncyanur i kopparcyanur - 2 -

Gula färger:

Chromgult, Chromorange, Kölnergult - chromsyrad blyoxid - 2 - CrO3 + PbO

Mengle, Engelskt-, Kasseler-, Mineral-, Pariser-, Veroneser-gult - basiskt chlorbly - 2 - PbCl + 7 PbO

Cadiumgult - svafelcadium - 2 - S + Cd

Ryssgelb, Operment, Auripigment, Röd arsenik - underarseniksvaflighet - 1 - S3 + As

Neapelgult - antimonsyrad blyoxid - ? - SbO5 + PbO

Mineralgult, Antimongult - antimonsyrad blyoxid med basisk blychlor och vismutchlorur - 2 -

Mineralgult - basiskt svafelsyrad blyoxid - ? - SO3, PbO + PbO

Mineralgult, Mineralturbith - svafelsyrad qvicksilfveroxid - ? - SO3 + 3HgO

Gult chromsyrad kali - - 1- KO + CrO3

Gul ultramarin - chromsyrad barytjord - 3 - CrO3 + BaO

Chromsyrad zinkoxid - - 1 -CrO3 + ZnO

Blodlutsalt, Gult blåsyrat kali - kaliumjerncyanur - 3 - 2KCy, FeCy + 3HO

Blyjodur - - - I + Pb

Arseniksyrad blyoxid - - 1 - AsO3 + 2PbO

Gummi gutta - - 3 -

Gröna färger:

Scheelegrönt - arsenisyrlig - 1 - AsO3 + 2CuO

Schweinfurtergrönt - kopparoxid - 1 - C4H3O3

- - eller - 1 - CuO + AsO3 +

Mitisgrönt - arseniksyrlig - 1 - 2Cu5 O

Engelskt-, Mineral- - och - 1 - AsO5 + 2CuO

Braunschweiger-, - attiksyrad - 1 -

Kejsar-,Pariser- grönt - - kopparoxid - 1 -

Spanskgröna - basisk ättiksyrad kopparoxid - 1 - C4H3O2 + 2 CuO + 6 OH

Kristalliserad / destillerad Spanskgröna - ättiksyrad kopparoxid i öfverskott - 1- C4H3O3 + CuO + HO

Venus-kristaller - ättiksyrad kopparoxid neutral - 1? - C4H3O3 + CuO + HO

Berggrönt, Bremergrönt - basiskt kolsyrad kopparoxid - 2 - CuO2 + 2 CuO + 2HO

Chromgrönt - grön Chromoxid - 2 - Cr2 + O3

Rinmansgrönt - koboltgrönt - 2 -

Berlinergrönt - jern- och kobolt-cyanur eller berlinerblått och mineralturbith - 2 -

Grön cinnober, Papegojgrönt - - chromsyrad blyoxid och jerncyanurcyanid - 2

Veronesergrönt, Grönjord - kieselsyrad jernoxidul

Grön ockra - grön jerncyanur med kalk och lerjord - 3 -

Grön lackfärg - grön växtfärg / blandning av blåa eller gula mineralfärger - 2

Blåa färger:

Berlinerblått, Pariser-, Preusiskt-, Engelskt- eller Erlanger-blått - jerncyanur- cyanid - 3 - 3CyFe + 2Cy3Fe + 9HO

Bergblått, Azurit - basiskt syrad kopparoxid - 2 - 2CO3 + 3CuO + HO

Oäkta ultramarin, Thenardsblått, Koboltblått - - koboltoxid med lerjord - 2 -

Mineralblått - lerjord med kolsyrad magnesia och kolsyrad zink - 2 -

Smalts, Azur-, Saxiskt- / Emaljblått - tvåfaldt kiselsyrat kali och tvåfalst kiselsyrad koboltoxid - 2 - 2SiO3 + KO + 2SiO3 + CoO

Stormhatt, Riddarsporre - aconitum napellus delphinum consoldia ej använd som färg i Sverige - 1 -

Vita färger:

Blyhvitt, Kremser-, Kremnitzer-, / Schiffer-hvitt - basisk kolsyrad blyoxid - 2 - 2 (PbO, CO2 + PbO, HO

Zinkhvitt - zinkoxid - 2- Zn + O

Antimonhvitt - antimonmonoxid - 2 - Sb + O2

Spanskt hvitt, Blanch d'Espange, Hvitt smink, Vismuthvitt - basisk vismutchlorid - 2 -

Den långa kampen mot giftiga livsmedelsfärger resulterade 1876 i "Kongl. Sundhetskollegi kungörelse af den 28 febr. 1876." som inte förbjöd vissa livsmedelsfärger, utan istället angav vilka färger som " utan men för hälsan begagnas till färgande eller prydande af konfekt, dargantarbeten, glacer, bakelser, likörer, syroper eller andra till förtäring afseda varor".

Sammanställning och bearbetning av tillåtna livsmedelsfärger i Sverige perioden 1876 - ?.

Vita färger:

krita, stärkelse

Svarta färger:

bensvarta, elfenbensvart, kimrök, kolsvart lampsot, tusch

Röda färger:

äkta karmin, Kochenilj, röd sandel, fernambuk (bresilja), alkannarotbark, safflor, safflorkarmin, berberisbärsaft, hallonsaft, rödvinbärssaft, tranbärssaft

Gula färger:

saffran, gurkmeja, orleana, gulträd (gelbholz), ringblommor, gulbär (persisika bär, avignonbär ) , kvercitron

Blå och violetta färger:

ren ultramarin, indigo, indigokarmin, orselj, blåbärssaft, fläderbärssaft, slånbärssaft, lukt- violer, kapecheträ (blåholz), malvablommor, saaft av svarta körsbär, saft av svarta muullbär, svart vinbärssaft

Gröna färger:

blandning av ovan uppräknade gula och bl¨färger

Bruna färger:

bränt socker, bränt kaffe, chokolad, kateku, kin, lakrits

Metalliska färger:

äkta bladguld, äkta bladsilver, äkta musselguld

Potatis och rotfrukter samt grönsaker

se (LINDQVIST, CA, 1867 ), (HOLMGREN, AE, 1867 ), ( IN DE BETOU, R, 1876 ), (ERIKSSON, J, 1908A, 1908B, 1912), (TULLGREN, A, 1910A, 1910B, 1910C), (TRÄDGÅRDH,I, 1910, 1911, 1915), (FROSTFJÄRILEN, 1915), (BYGDÉN, A, 1915), (KEMNER, NA,1917A, 1917B), (HENNING, E, 1917), (BOLIN, P, 1919)

Grönsaksinläggningar och grönsakskonserver

Vid inläggning eller konservering av grönsaker såsom ärter, pickels och gurka färgades dessa ofta gröna med kopparsalter. Den ättika som användes kunde dessutom vara blandad med utspädd salt- eller svavelsyra. (BIRNBAUM, K, 1878, s22), (IVERUS D:SON, JE, 1878, s44), (LANDIN, J, 1898, s22)

Socker, sirap och honung

(LENNMALM, CE,1868, s138)

Innan sockret hade blivit en svensk överskottsprodukt, vilket skedde under 1890-talet så förekom det i handlen att socker utblandades med krita, stärkelse eler mjöl. (BIRNBAUM, K, 1978, s20).

Den tekniska utvecklingen på förädlingssidan och den kraftigt ökade svenska produktionen av betsocker gjorde sådan utblandning ekonomiskt ointressant. Dock bör det observeras att under slutet av 1800-talet tillsattes små mängder ultramarin till socket för att få bort den gula färgen och erhålla ett "vitt" socker. (LANDIN, J, 1898, s23).

Koksalt

Under 1870-talet rapporterades att koksalt kunde förekomma utblandat med kalk eller gips. (IVERUS D:SON, JE, 1878, s34).

Kryddor

Förfalskning och utblandning av kryddor var inget nytt för 1800-talet, det tycks vara lika gammalt som handeln med kryddor.(förf:s åsikt) Däremot var en del av tillsatserna och ersättningarna nya.

se (LENNMALM, C, 1868, s83).

Framförallt när det gällde malda kryddor. (IVERUS D:SON, JE, 1878, s44)

se (LANDIN, J, 1898, s30)

Ättika

se (LENNMALM, CE,1868, s160).

Även ättika förfuskades under senare delen av 1800-talet. Den blandades med utspädd saltsyra. Speciellt i "Vin aigre" och i olika inläggningar (IVERUS D:SON, JE, 1878, s44).

se (LANDIN, J, 1898, s31).

Kaffe och kaffesurrogater

Kaffe har förmodligen allt sedan in entré inom handlen varit utsatt för manipulering, utblandning och förfalskning.

se (LENNMALM, CE, 1868, s36)

En i litteraturen ganska ofta omnämd manipulering är färgning av kaffebönor, ofta med giftig färg. Detta för att efterlikna dyrare sorter, speciellt de bönor som vattenskadats vid transport färgades. De vanligaste förekommande färgämnena för detta var i Sverige berlinerblått, kromgult, ockra, indiga, kolpulver, spanskgröna, grafit och tjära. (IVERUS D:SON, JE, 1878, s44) (LANDIN, J, 1898, s24f).

Därtill kom helt konstgjorda kaffebönor av till ex. lera och deg. Detta synes ha varit en betydande industri i slutet av 1800-talet, då fanns det i Tyskland fabriker som enbart tillverkade maskiner för tillverkning av konstgjorda kaffebönor. (LANDIN, J, 1898, s24).

När sedan kaffet rostade och maldes behandlades och utblandades det med olika surrugater. Dessa var rostade vegetabilier av olika slag som cikoria, maskrosrot, råg, rågdeg, fikon, lupiner, potatis, morötter, bönor, korn, vitbetor och sågspån. (IVERUS D:SON, JE, 1878, s32) (LANDIN, J, 1898, s25ff). Mer sällan förekom rena surrogatkaffen. Men i gengälld var surrugaten utsatta för förfalskning. Framförallt var det cikorian som .... (LANDIN, J, 1898, s28)

Den vanligaste manipulationen med te synes ha varit att sälja begagnat te som färgats och torkats. De substanser som användes var indigo med kalk, kateku, kampecheträd och berlinerblått. (IVERUS D:SON, JE, 1878, s42) (LANDIN, J, 1898, s28). Det som vi idag betraktar som smaksättning av te, till ex. olika oljor ansåg John Landin vara tillsats av surrogat. (LANDIN, J, 1898, s29).

Kakao

se (LENNMALM, CE, 1868, s43) (LANDIN, J,1898, s29).

"Sockerdricka"

Det bör noteras att sockerdricka under förra hälften är en jäst socker- och honungslösning, och icke någon alkoholfri dryck. (ALMSTRÖM, PO, 1844-45, D2, s147)

Öl

Ölet kunde under 1870-talet ha en tillsats av stryknin eller qvassin tillsammans med glycerin. (BIRNBAUM, K, 1878, s25).

Den för ölets jäsningsprosses viktiga humlen var även den utsatt för manipulationer uner 1870-talet. Dels kunde den bleska genom svavling, dels kunde redan använd humle prepareras med malörtsextrakt och säljas som äkta vara. (IVERUS D:SON, JE, 1878, s44)

se (LANDIN, J, 1898, s33) Malörtsextrakt = tymol

Vin och "viner"

Vin är en av de varor som manipulerats och förfalskats mest. Att skilja på vd som är produktionstekniska förbättringar eller förfalskningar är nu som då mycket svårt. Detta då "vin" kan vara så mycket mer än bara jäst saft av vindruvor, och producerat på många olika sätt.

"Vinerna" kan indelas i följande huvudgrupper:

1. Vin berett på jäst druvsaft, och olika tillsatser.

2. Vin jäst och producerat ur andra vegetabilier än vin.

3. Viner fabricerade av alkohol, vatten, färg och smakämnen ( bara tillsatser).

Givetvis ger blandningar av dessa olika "viner" en mängd undergrupper.

Den för denna uppsats intressanta aspekten är vilka toxiska och narkotiska tillsatser som använts i vinerna. Och hur dessa verkat toxiskt synergetiskt i "vinerna".

Den första systematiska genomgången av viner ur kemisk synpunkt jag funnit, på Svensk botten, är hos PO Almström, professor vid Tekniska skolan i Stockholm, i dennes olika verk utgivna under 1840-talet. Almström uppdelar manipuleringen av vin i handeln i följande grupper:

a. tillsatser av vatten.

b. utspädda bättre vin med sämre dti.

c. tillsats av alkohol.

d. tillsats av färgämne, endast oskadeliga sådanna. ( dåtidens "oskadeliga färger" måste bedömmas med dagensa kunskap, förfs anm)

e. tillsättande av alkali eller krita.

f. tillsättande av borax.

g. tillsats av glete eller dylika blyföreningar (ALMSTRÖM, PO, 1845, s297f)

Det blyade vinet

se (LENNMALM, CE, 1868, s156f)

Det var de vita vinerna som blyades, detta skedde vanligen med s.k. blysocker dvs. blyacetat för att ta bort sur och dålig smak. Det är att observera att blysockret "ej sällan" var förorenat med koppar (IVERUS D:SON, JE, 1878, s19ff)

Det sistnämde var speciellt vanligt (CRONQUIST, W, 1879, s10ff).

Konjak

Ingen spritsort var så utsatt för manipulation och förfalskning i äldre tider som konjaken.

se (LANDIN, J, 1898, s34).

Rom

se Weedén

Den mesta "rom som försåldes runt sekelskiftet 1900 var liksom konjaken förskuren/faconnerad, eller en fixtur av sprit, vatten och romessense. Sistnämda ingrediens var ett destilat av etanol, stärkelse, brunsten och svavelsyra. (LANDIN, J, 1898, s37 och 1911, s45)

Arrak

se (LANDIN, J., 1898, s37)

Punsch

På 1870-talet kunde stundom punsch "förbättras" med glycerin. (IVERUS D:SON, 1878, s19ff)

se (LANDIN, J , 1898, s38).

Likör

Först och främst gäller här samma toxinrisker ..

se (LANDIN, J, 1898, s38).

Brännvin

se (LENNMALM, CE, 1868, s148)( LANDIN, J, 1898, s37)

Tobak

Gränsen mellan förfalskning, smaktillsats och bearbetning är här som inom andra delar av livs- och njutningsindustrin stundtals mycket svår.

se (LENNMALM, CE, 1868, s118)(HELLSTRÖM, J, 1896, s41f)

(LANDIN,J,1898, s32)

Snus

En speciell förgiftning som omnämnes i samband med snusning under 1890-talet var kronisk blyförgiftning. Denna orsakades av att snuset förpackades i blyhaltigt tennfolie. (LANDIN, J, 1898, s32).

Hygien och hushållsartiklar

I tvål och såpa

Även tvål ich såpa manipulerades med tillsatser och färgämnen. Tillsatserna kunde vara vatten, vattenglas, soda, potaitismjöl och kalk. Bland färgämnena nämnes indigo (BIRNBAUM, K, 1878, s28). Detta ansåg Alf Larsson 1878 vara en "skamfläck" för industrin (BIRNBAUM, K, 1878, s27).

I kläder

Eftersom textilier är ett omfångsrikt område av de materiella kulturprodukterna, som genom oilka tiders produktionsmetoder ger en viss termglidning skall jag nedan försöka gruppera och beskriva textiliernas kemo-toxiska kronologi.

Före 1876 är textilierna till kläder precis som många andra industriprodukter bemängda med arsenik och bly.

Tryckta textilier:

engelska kattuntyger asenikhaltiga, speciellt de med tryckta persiska och turkiska mönster (CRONQUIST, W, 1879, s3f).

tjocka kretonger med blandad svart och klart ljus botten (CRONQUIST, W, 1879, s3f).

bandrandstryckta ( lika tryck på båda sidor), mörkblå och mörkvioletta med vita runda prickar som användes till halsdukar och damdrägter (CRONQUIST, W, 1879, s3f ).

Genomgående var tryckta engelske textiler de mest arsenikhaltiga under 1870-talet, de tyska fabrikanterna hade bättrat sig och minst arsenik had ede franska tygerna. Några tyska fabrikanter hade runt 1875 börja förse icke arsenikhaltiga kattuner med 2-4 mm bred svart rand i mönstret som skiljemärke (CRONQUIST, W, 1879, s3f).

Under 1840 och 50-talen är det vanligast att både tryckt ylle och siden är arsenikhaltiga (CRONQUIST,W, 1879, s3f).

Färgade textilier:

Bruna och rödbruna färgade ylletyger var vanligen arsnikhaltiga. Gulröda med lustre likaså (anelinöverfärgning) (CRONQUIST, W, 1879, s3f). Det var de arsenikhaltiga anelinfärgerna som gjorde att till ex. dåtidens körsbärsröda tyger ej var och är ljuståliga (CRONQUIST, W, 1879, s3f).

Violett fodertyg av bomull var det enda arsenikhaltiga färgade bomulsstyget (CRONQUIST, W, 1879, s3f).

se Iverus.

Hushållskärl av metall

I och med skråväsendets avskaffande och handelns frisläppande minskade produktionskontrollen och ökade konkurrensen på förtenta kopparkärl - för hantverkare, bruk och manufakturier. Både från nya inhemska fabriker och genom import kom en mängd nya typer och modeller av kokkärl ut i den allmänna handeln.

se (GRAFSTRÖM, CJ, 1856, s36).

Lagstiftningen gällande förtenta hushållskärl följde ej med i den tekniska och merkantila utvecklingen och därför var det osäkert om 1694 års förordning rörande "Kannegjutar-embetena", förnyad 1752, var praktiskt tillämplig (CRONQUIST, W, 1879, s3).

1. Vattenskopor från Skultuna bruk 27,2 - 27,3 %

2. Kaffepannor, sk klarpannor, från Skultuna bruk 34 - 50 %

3. Tekök från Skultuna bruk 24 %

4. Kaffepanna, klarpanna , från Linderberg i Sundsvall 14,8 %

5. Kaffepanna från Östlund i Stockholm 41 %

6. kaffekokare från Malmö 33,2 %

7. Kaffekanna, klarpanna, från Klemming i Stockholm 10,4 %

8. Kokkärl, tillhörande fältkök, från Wiklund i Stockholm 3 %

9. Kastrull, järnbleck, från Ericsson & C:o i Stockholm hade hög halt pga lödning så det fick 13,1 % trots ren förtenning

(CRONQUIST, W , 1879, s2f)

Avslutningsvis, det är givetvis så att en dålig eller skadad förtenning gav upphov till erg i öda som förvarades i dylika kärl (IVERUS D:SON, JE, 1878, s25).

Nya metallegeringar för hushållskärl

Olika nya legeringar för hushållsredskap inovateras, patenteras och lanseras under 1800-talet.

se Synnerberg

Den mest kända är nysilvret. Nysilver var vid denna tid en legering.

Ns under 1800-talet var dels en legering av koppar och arsenik, det som under förra hälften av 1800-talet benämnes vitkoppar. Och dels en legering av koppar (LENNMALM, CE, 1868, s378f o 388f).

Ns bestod under 1870-talet av koppar, nickel och zink, och ej lämplig för förvarande av flytande födoämnen till ex. kaffegrädde. Ty kaffegrädden kunde lätt bli koppar- och zinkhaltig om den fick stå (IVERUS, D:SON, JE, 1878, s37).

En annan ny metall för hushållskärl var den s.k. Brittaniametallen. Det var en legering av zink, koppar, bly och vismut. De hushållsföremål som tillverkades av B. var bla. mjölbunkar, te- och kaffepannor och skedar. Detta var mindre lämpligt då sura eller surnande födoämnen lätt kunde ta upp bly, koppar eller zink (LENNMALM, CE, 1868, s382)( IVERUS D:SON, JE, 1878, s22). Framförallt mjölkbunkarna bör ha varit en toxisk risk.

En annan toxisk risk var att både Brittaniametall och "dåligt" nysilver kunde vara arsenikhaltigt. Till detta kom att nysilver kunde vara antimonhaltigt (IVERUS D:SON, JE, 1878, s17, 37f).

Pewter (LENNMALM, CE, 1868, s382)

Tutannego (LENNMALM, CE, 1868, s382)

Argentan / Packfong (LENNMALM, CE, 1868, s388).

Lerkärl, stengods och porslin

Problemet med blyhaltiga glasyrer i förvaringskärl. Ingredienserna i glasyrer kunde variera men var vanligen a: 2 del blyoxid och 1 del lera b: .. (ALMSTRÖM 1844-45 del1 s 532 - 535).

En ytbehandling på "postlin" som är ytterligt intressant ur miljöhistorisk synpunkt är den svarta emaljfärg som användes till porslin under förra delen av 1800-talet. Denna hade som råvara pechblende som processades till Uranmonoxid. Dåtida benämning Uranoxidul (ALMSTRÖM, PO, 1845, s352) Vi har här eventuellt möjlighet till att studera radioaktivitet i ett långt industriellt perspektiv.

Tapeter

se (HAMBERG, NP, 1874)

Gröna tapeter färgade med schweinfurther- och scheelesgrönt.

Citrongula tapeter färgade med auripigment.

Rödbruna schaggtapeter (arseniksyrad järnoxid).

Alla schaggtapeter färgades med anelinfärg före 1876.

Inga tapetfärger var helt fria från arsenik vid denna tid (1876). Redan 1876 var gamla arsenikhaltiga under de synliga ett känt problem/faktum. Det var även arsenik i vatten färgen under murbruket på väggarna ( CRONQUIST, W, 1879, s2f). Alla "bjertfärgade" kunde misstänkas vara arsnikhaltiga (IVERUS D:SON, JE, 1878, s14).

Rullgardiner:

Alla "bjertfärgade" rullgardiner kunde misstänkas innehålla arsenik (IVERUS D:SON, JE, 1878, s14). Endast de gröna rullgardinerna (CRONQUIST, W, 1879, s3).

Lampskärmar:

Lampskärmar i allmänhet runt 1880 (CRONQUIST, W, 1879, s3).

se (SONDÉN, K, 1892).

Add: "Armfelts liv og snart åter en ny vändning. 1911 flyttade ett antal myndigheter, bland dem Kommerskollegim, in i det om- och tillbyggda gamal riksdagshuset på Riddarholmen. Snart inträffade ett stort antal sjukdomsfall bland personalen, vilka ansågs ha drabbats av förgiftning på grund av att innerväggarna målats med giftig arsenikhaltig färg." L Hallberg 2012, Främlingar i förskingringen, Ängelholm, s149.

Virke och virkeskonservering

En mängd olika impregneringsmedel för trä fanns under 1800-talets sista årtionde, bla. kvicksilverklorid (sublimat), järnvitriol (järnoxidulsulfat), järnsilikat (järnvitriol och vattenglas), kopparsulfat, zinkklorid, zinksulfat, zinkacetat, arseniksylighet och dess salter, kalciumklorid, magnesiumklorid, magnesiumsulfat, kalciumklorid och vattenglas, aluminiumacetat, alun, alun och vattgenglas, borax och borsyresalter och koksalt ( EKENBERG, M, & Landin, J, 1888-1895, s156).

De vanligaste konserveringsmedlen/metoderna för trävaror var dock följande fyra. Impregnering med kvicksilverklorid (Kyans metod), impregnering med kreosotolja (Bethells metod), impregnering med zinkklorid (Burnetts metod) och indränkning med kopparvitriol ( EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s156).

Impregneringsämnen för trä och virke under senare delen av 1800-talet.

Kvicksilverklorid (sublimat)

Järnvitriol (järnoxidulsulfat)

Järnsilikat (järnvitriol och vattenglas)

Kopparsulfat

Zinkklorid

Zinksulfat

Zinkacetat

Arseniksylighet och dess salter

Kalciumklorid

Magnesiumklorid

Magnesiumsulfat

Kalciumklorid och vattenglas

Aluminiumacetat

Alun

Alun och vattenglas

Borax och borsyresalter

Koksalt

De 4 vanligaste:

impregnering med kvicksilverklorid (Kuans metod)

impregnering med kreosotolja (Bethells metod)

impregnering med zinkklorid (Burnetts metod)

Indränkning med kopparvitriol

(EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s156).

Bearbetade träprodukter

Similibios, fint sågspån, benaska, lim och harts eler vax. För efterbildning av träskulpturer (EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s160).

Sciffarin (träcementmassa) bestående av sågspån, blåner, stärkelsemjöl, lim eller gelantin samt mineralfärger. Pressades och bearbetades till ornamenter och "lyxföremål" (EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s160).

Xololith (stenträ). Var en blandning av sågspån uppmjukade med zinkkloridlösning som sedan torkats, för att sedan indränkas med magnesiumklorid och sedan blandas med magnesia. Därefter utsättes massan för högt tryck och pressades till plattor och tunna skivor för golv och takbeläggning (EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s160).

Olika trämassor till ornamenter, golvplattor och golvbeläggningar:

a) Fint sågspån, trämassa od., blandat med lim och gelantinlösning till en plastisk massa som färgades och pressades i formar.

b) Fint sågspån svartbetsades och blandades med blod eller blodalbium (blodplasma) till en homogen massa, som i sin tur torkades, söndermaldes och sedan pressades i het form. Denna massa gav ebenholzliknande produkter som tex. bois-durci-ornament.

c) Fint sågspån, tvållösning, bränd kalk och vatten, som torkades och sedan blandades med kasein och släckt kalk för att återigen torkas och pressas i formar. Denna massa var för tillverkning av golvplattor till parkettgolv.

d) Sågspån som kokades i stark alunlösning blandades med limlösning och pressades, för att sedan bestrykas med en 5% kaliumkarbonatlösning. Denna massa gick lätt att färga och var även den för tillverkning av golvplattor.

e) Sågspån eller trämassa blandades med glaspulver, kvartssand, pulvriserad bränd lera, zinkvitt och andra färgämnen och utrördes med linoljefernissa. Denna massa utbreddes direkt på golvet där den pressades och glattades. (EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s160).

Konstgjord sten

Obrända:

Cendrin, cendrinstenar

Analith

Victoriasten

Ransomesten

Marmormosaikplattor

Magnesiacementsten

Magnesiabarytcement

marmorin

Cajalith

Konstgjord marmor

Gipsmarmor med många olika färgämnen

Stucko-lustro

Gjuten stuckmassa

Cementtypie

Keens patent-marmor-cement

Parian-cement

Schotts cement

Albolith

Fahnenhjelms vita cement

Scaligola

Korksten

Konstgjord sandsten

Brun metallava

Stenmassa med hartsyrad kalk

Slaggsten

Ferwers cementsten

Strucks konststensmassa

Terresin

(EKENBERG, M & LANDIN, J, 1888-1895, s141-146).

Medel mot skadedjur

se (BERGMAN, AM, 1908).

Utvärdering

se (NILSSON, A, 1908).

På arbetsplatsen

Arbetsskador och yrkessjukdomar har en tendens att sopas under mattan då som nu. Det är enklare att ge individen skulden än att rätta till generella missförhållanden. Till detta kommer i Sverige den individförtryckande funktionen i Olaus Petris syndabekännelse. Dock är det inte så att yrkesmedicinen var okänd inom den lärda världen. På svensk botten är den första enskilda skriften av Carl von Linné.

Det fanns dock på 1800-talet en grupp i samhället förutom natur vetare och läkare inom de besuttna som hade ett professionellt

intresse i arbetsskador och yrkessjukdomar. Det var försäkringsbolagen. En av dess direktörer var Sven Palme, som höll ett föredrag i Försäkringsföreningen den 20/10 1893 under rubriken "Svenska erfarenheter angående dödlighet och medellifslängd mm i olika yrken".

Den första mera populärt utformade skrift i arbetarskyddsfrågor jag funnit, är medicinaren Johan Hellströms "Om yrkessjukdomar och industriell hygien" utgiven 1896

Mjöldamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s23).

Ulldamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s23f).

Bomullsdamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s24).

Lindamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s24).

Hampa- och jutedamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s24f).

Koldamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s25).

Kiselsyredamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s26f).

Sandstensdamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s28).

Metalldamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s28f).

Trädamm

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s29).

Bly

Bland de olika yrkesbetingade metallförgiftningarna inom hantverk och industri var blyförgiftning den vanligaste. Detta var avhängigt av att bly och blyföreningar förekom i en mängd olika hantverks- och industriprocesser (HELLSTRÖM, J, 1896) (WEDEÉN, RP ). De som hårdast exponerade under senare delen av det nittonde århundradet var boktryckeriarbetare, stilgjutare och sättare (typografer ). Detta hade sin grund i att den legering som användes till bokstavstyperna vanligen höll en blyhalt på 55 - 60% (HELLSTRÖM, J, 1896, s31f).

Det skedde på 1880-talet ett samarbete mellan Typografiska Föreningen i Stockholm och Svenska Läkarsällskapet.

Redan i början på 1900-talet ansågs det även i lexografiska sammanhang att god ventilation, möjligheten att tvätta sig och att inte behöva äta sin mat i arbetslokalen, vara av största vikt för hälsan (DUMRATH, OH, 1912, b I s320).

Kvicksilver

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s35f).

Arsenik

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s36f) (LENN MALM, F, 1913).

Gjutarfrossa

se (HELLSTRÖM, J, 1896, s34f).

Hos Läkaren/ tandläkaren och på apoteket

Sarsaparille

Sarsaparille köptes på apotek. Den användes mot syfilis. Biverkningarna var priapism och nymfomani, vilket ledde till ny diagnos och ny behandling.

Sarsaparill är ett av de medikamenter som omnämns i den skabrösa "operan" "Sådant kan man låta bli" från 1860-talet. Där en av de agerande beklagar sin syfilis:

Docktor, docktor stå mig bi!

Låt mig snart kurerad bli.

Rökas, svflas, hvad du vill,

Äta jemt sassaparill,

Sublimat, praecipat,

Blott ej lefva utan mat

(SÅDANT, 1863, s3 (opag)).

Oral förgiftning? - Kadmium

Kadmium ingick runt 1900 i tandläkarnas amalgam (DUMRATH, OH, 1912, bII, s276).

I staden / den urbana kringmiljön

se (RODLING, J, 1984) (SONDÉN, K, 1899) (PETTERSSON, O, 1914) ( SCHMIDT, C, 1906) ( KLASON, P, 1908)

Luftföroreningar

se (SONDÉN, K, 1899).

Stockholm hade 1899 358 större skorstenar. Av dessa eldades 179 med bituminöst och walesiskt kol, 45 med koks, 42 med kol-stybb och 29 med trä od. Till detta kom en daglig ångdriven trafik till lands bestående av 357 ånglok per dag, eldade med bituminöst eller rökfritt bränsle. Ångbåtstrafiken var

också intensiv. Omkring 200 anlöpningar och avgångar per dag under de tider av året som hamnen var öppen. Till detta 110 mindre ångfartyg för den lokala sjöfarten eldade med bituminöst eller rökfritt bränsle. Till detta kom ett växande antal privatbostäder eldade med antracit, brunkolsbriketter eller torv mm (SONDÉN, K, 1900, s51ff).

Som synes var det inget litet antal ångpannor som var i drift och det gav utslag. Det finns faktiskt beräkningar från tiden. Vintertid kunde Stockholm ha ett sotnedfall på 330 kg per kvadratkilometer och dygn (SONDÉN, K, 1900, s65). För att översätta det till dagens läge skulle det motsvara att man på en villatomt spred ut 50 kilo kolaska per år (ÖNNESTAM, D, 1988).

Nedanstående tabell visar de luftförorenande anläggningarnas geografiska spridning i Stockholm. Och även grovt schematiskt dess olika funktioner:

A: Ångpannor endast för uppvärmning, belysning, matlagning etc

B: Ångpannor för urbana funktioner som bad-, tvättinrättningaqr, elektricitetsverk och till staden bunden industri.

C: Ångpannor tillhörande kemiska och tekniska fabriker jämte mekaniska verkstäder.

Församling - A - B - C - Summa

Nikolai & Klara - 21 - 26 - 5 - 52

Kungsholmen - 15 - 8 - 35 - 58

Adolf Fredriks - 9 - 12 - 8 - 29

Johannes & Jakobs - 22 - 12 - 8 - 29

Östermalms - 16 - 13 - 8 - 37

Katarina - 6 - 12 - 19 - 37

Maria - 7 - 16 - 16 - 39

Summa - 96 - 103 - 99 - 298

(SONDÉN, K, 1900, s51).

Avloppsvatten/spillvatten

se (RODLING, J, 1894) ( SONDÉN, K, 1899) ( PETTERSSON, O, 1914) (SCHMIDT, C, 1906) ( KLASON, P, 1908) ( WIESELGREN, R, 1908).

I odlingslandskapet/naturen

Människans kamp mot sjukdomar och skadeinsekter på grödan är av gammalt datum. Likaså strävan att öka produktionsresultaten.

För Stockholmstraktens del finns en viktig toxinspridningsfaktor, både som direkt källa och som innovationscentrum i Kungliga lantbruksakademiens Experimentfält. Detta var tidigare beläget på den del av norra Djurgården där Riksmuseet och Stockholms Universitet nu ligger.

Under 1840-talet förekommer rekommendationer i facklitteraturen om att preparera utsädet antingen med arsenik eller ännu mhellre koppar- eller järnvitriol (ALMSTRÖM, PO, 1847, s78f).

se (LINDQUIST, CA, 1867) ( HOLMGREN, AE, 1867) (ERIKSSON, J, 1908 A o B o 1912 ) (TULLGREN, A, 1910, A, B o C) (TRÄDGÅRDH, I, 1910 o 1911 ) (FROSTFJÄRILEN, 1915) ( TRÄDGÅRDH, I, 1915) ( BYGDÉN, A, 1915) (KEMNER, NA, 1917 A o B) ( HENNING, E, 1917) ( BOLIN, P, 1919).

Konstgödsel

Först under 1860-talet började man i Sverige använda konstgödsel i större skala. Orsaken var "den läge hysta fördomen hos våra lantbrukare i allmänhet, att de sk. artificiela eller konstgjorda gödningsämnena voro af intet eller föga värde." (IN DE BETOU, R, 1876, s1). Men från mitten av 1860-talet bryts motståndet mot konstgödseln framförallt av Lantbruks-Akademien. Detta resulterade dels i en mångdubbel import, och dels i att en Svensk konstgödselindustri växte fram. Importen av konstgödsel växte från 12.866 centner = 546.805 ton år 1866 till 550.224 centner = 23.384.520 ton 1875 ( en centner var 42,5 kg. ) (IN DE BETOU, 1876, s2). Hela den svenska importen, exporten och produktionen fördelade sig på följande sätt 1875:

Provience - ton - centner

Import av superfosfater, kalisalter, chilisaltpeter, svavelsyrad ammoniak mm - 18.700 - 440.000

Av detta avgick, för förmering vid den Svenska konstgödselindustrin -

4.675 - 110.000

Superfosfater, tillverkade vid Svenska fabriker -

8.500 - 200.000

Benmjöl, tillverkat vid Svenska fabriker -

2.550 - 60.000

Export -

425 - 10.000

(IN DE BETOU, R, 1876, s2f).

Att 4.675 ton av importen blev en inhemsk produktion av 8.500 ton förklaras med en tillsats av inhemskt material, till största delen benmjöl som ej redovisas under benmjölsfabrikationen (IN DE BETOU, R, 1876, s3). Dock skedde ett visst tillskott genom användande av svavelsyrad ammoniak som var en restprodukt från gasverken i storstäderna. Stockholm producerade 68 ton och Göteborg 42,5 ton svavelsyrad ammoniak för avsalu till konstgödselindustrin under 1878 ( IN DE BETOU, R, 1876, s2f).

Denna svavelsyrade ammoniak är ur toxisk synpunkt intressant då redan Robert In de Betou varnar för att den innehöll cyanid. Svavelsyrad ammoniak är i sig ingen ofarlig produkt men här blev den extra toxisk tack vare cyaniden, för de som hanterade den på gasverk, konstgödselfabrik och handel. Till detta kom, att det kom ut cyanid i jordbruket genom konstgödseln och skadade grödorna.

Kejsargrönt

Efter frostfjärilens härjningar på fruktträden 1901 propagerades det från myndighetshåll ( Statens Entomologiska anstalt ) för besprutning av fruktträden. Denna skulle ske strax före dessa blomning, med en blandning av 50gr kejsargrönt av minst 50% arsenikhalt och 100 gr nysläckt kalk till 100 liter vatten (ANVISNINGAR 1902, s1 opag). En viss kontroll på vem som sprutade fanns redan då. Följande citat visar att det gällde att vara väl sedd för att få skydda sina fruktträd:

"OBS! Detta giftiga färgstoft får enligt lag ej användas mot insekter utan bemyndigande från Entomologiska anstalten. Ett sådant kan där erhållas af hvem som helst, som jämte skriftlig anmälan lämnar intyg från pastor, kommunalordförande, kronolänsman eler jämförlig myndighetsperson, att sökande är välkänd och pålitlig (ANVISNINGAR, 1902, s1 opag).

DIAGNOSER OCH BEHANDLINGAR I TIDEN

Diagnoser i tiden

Under den tidsperiod som denna uppsats behandlar finnes inom den medicinska diagnostiken tre stycken diagnoser framför alla andra. De var hysteri, hypokondri och onani. Alla tre syntes mig vara glidande termer, vars innehåll förändras med tiden. De synes mig hela tiden ingå i överhetens försök att sopa miljö- och arbestskador under mattan.

När det gäller vad som diagnosticeras som vad är fältet alltid öppet för manipulationer då som nu. Ett illustrativt exempel finnes från början av 1900-talet hos Alfrd petrén i en skrift om psykiatrisk nomenklatur.

Hypnos

se (WETTERSTRAND, OG, 1888).

Exemplet Eolshäll - en djupstudie

Missionsskola för Svenska Missionsförbundets predikantutbildning på 1860-talet.

Lektor Elmblad

John Bernström

Magnus Huss

EW Wretlind

1890

Initial

1895

Frågan togs upp vd blå bandets årsmöte 1895 av Henrik Berg

(EOLSHÄLL,1897, s3, opag).

1896

Insamlandet av pengar börjar i mars 1896 vid en fest på vetenskapsakademiens hörsal anordnad av Blå Bandet (EOLSHÄLL,1897, s3, opag).

Johan Bernström

Konstituerande möte nyårsafton 1896 (EOLSHÄLL,1897, s4).

1897

Möte 19 januari på hushållsskolan Jakobsbergsgatan 15 med penninginsamling i närvaro av drottning Sofia, prins Carl och prins Oskar (EOLSHÄLL,1897, s4) (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s5).

Grundkapital 25.849:28 (EOLSHÄLL,1897, s5).

Första styrelsen:

ordförande d:r EW Wretlund, vice ordförande pastor Gustaf Wangsson, sekreterare grefve Bengt Oxenstierna, direktör John Bernström, d:r Henrik Berg, suppleanter pastor T Lindhagen, roteman J Nyström, revisorer medicinalrådet R Wawrinsky, direktör FT Olsson, revisorsuppleanter ingeniör H Östrand, kamrer Hj Tillberg (EOLSHÄLL,1897, s4f, 16, opag).

Henrik Berg anställdes mot lön som hemmets läkare, August Enblom som föreståndare, hans hustru fungerade som husmor. Trädgårdsmästare, trädgårdsdräng och tre tjänarinnor anställdes även under året.

Oxenstierna skriver i "Stockholm 1897" om Eolshäll, dvs hur han ville det skulle bli. Denna O´s åsikt har sedan i Stockholmiana blivit till vad Eolshäll var, se ex i Dtockholms Gatunamn.

Verksamheten började 1 april 1897.

Kuriosa: Friherre Hermelin rymmer till Operakällaren och parkerar hästen utanför.

1898

Man har tankar om ett "hem för kroppsarbetare" (EOLSHÄLL,1897, s8).

1907

Tioårsjubileum som sammanföll med den stora XI Internationella alkoholkongressen i Stockholm 28 juli till 3 augusti, med 1130 deltagare, 652 svenska och 478 utländska. Bland deltagarna märktes bröderna Andrew och Hugo Alfvén, tidningen Brand, sjöminiser Dyrssen, Kerstin Hesselgren, systrarna Karin (född 1891) och Signe Kock från Spånga, den sedermera ökände Herrman Lundborg, Alice Masaryk, Zigmund Marmorstein, rörarbetare från Hagagatan 18 i Stockholm, Bellmanstolkaren och trubaduren Sven Scholander, Södertälje Bryggeriaktiebolag mm.

(WALLIS, C, 1908, Appendix, s187).

1912

Kuriosa: Den Brittiska Cricketspelaren är Olympiadsommaren patient å Eolshäll, kräver baccon och ägg tre gånger om dagen och får det, men som även de andra gästerna får denna spis klagar de.

Cricketspelaren är en kvinnokarl, han charmar föreståndareinnan, får tillstånd att bevista gudstjänst i Engelska Kyrkan, men går istället på tebjudning där han charmar tanter som han viggar pengar av. För dessa pengar gör han sig en helkväll på Operakällaren.

Fastigheten och husen

Stora Villan

Disposition:

1897: matsal, samlingssal, föreståndarfamiljens bostad, rum för "nödig betjäning" och 8 st patientrum. För patienternas rkreation fanns orgel o piano, spel, tidningar och ett litet bibliotek. Hade " allmän telefon Pettersberg n:o 3" ( EOLSHÄLL, 1897, s6, 16f opag) (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s10 ).

Trädgårdsbyggnaden (Annexet)

Finns ännu idag kvar på samma plats och tämligen oförändrat till det yttre.

Disposition:

1897: 2 st rum på vinden för 4 patienter ( EOLSHÄLL, 1897, s6) (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s10 ).

Sommarbostad

Kan vara flyttad till precis utanför det röda staketet i väster.

Innehöll 1907 1 patientrum (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s10 ).

Verkstaden

Finns kvar idag starkt förändrat och tillbyggd, men med delvis samma grundplan.

"Slöjdstugan" finns 1897 ( EOLSHÄLL, 1897, s6, 15 opag).

En ny Slöjdverkstad inrättades i en "gammal" visthusbod. Då den nya blivit färdig under 1898 ( EOLSHÄLL, 1898, s3 opag).

V: innehöll 1907 bokbinderi, slöjdverkstad, målarverkstad, smedja, fotografirum (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s10 ).

Stallbyggnaden

finns 1897 ( EOLSHÄLL, 1897, s15 opag) (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s10 ).

Vedbod

(BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s14 ).

Källare med visthusbod

Uppförd 1897-98 ( EOLSHÄLL, 1897, s6) (BERG, H & MALMSTEN, N, 1908, s3 opag ).

Kallbadhus

(BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s14 ).

Varmbadhus

(BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s14 ).

Finsk bastu med karbad

uppförd 1897-98 ( EOLSHÄLL, 1897, s7) ( EOLSHÄLL, 1898, s3 opag).

Badhus finns 1897 ( EOLSHÄLL, 1897, s15 opag), men vilket?

Växthus med varmvattensuppvärmning

finnes 1897 ( EOLSHÄLL, 1897, s15 opag) (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s14 ).

200 drivbänkar

(BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s14 ).

Trädgård

med 100 äppelträd, 125 päronträd, 52 körsbärsträd, 125 plommonträd, krusbärsbuskar, hallon- och jordgubbsland, köksträdgård och prydnadsväxter (BERG, H & MALMSTEN, N, 1907, s14 ).

Trädgården om 2 tunnland finns 1897( EOLSHÄLL, 1897, s15 opag).

Inspektor:

Prins Carl Hertig av Västergötland 1897 - 1915

Styrelse:

Ordförande:

EW Wretlind 1897 - 1905 ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

John Bernström 1905 -

vice ordförande:

pastor Gustaf Wangsson 1897 - 1898 ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag)( EOLSHÄLL, 1898, s5).

sekreterare:

grefve Bengt Oxenstierna 1897 - ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

ledamöter:

direktör Joh Bernström 1897 - ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

d:r Henrik Berg 1897 - ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

roteman Josef Nyström 1898 - ( EOLSHÄLL, 1898, s5f).

suppleanter:

pastor T Lindhagen 1897- 1898 ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag) ( EOLSHÄLL, 1898, s5f).

roteman J Nyström 1897-1898 ( EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag)( EOLSHÄLL, 1898, s5f).

direktör FT Olsson 1898- (EOLSHÄLL, 1898, s5f).

doktor H Toll 1898- (EOLSHÄLL, 1898, s5f).

Revisorer:

medicinalrådet R Wawrinsky 1897 - (EOLSHÄLL, 1897, s4f opag).

direktör FT Olsson 1897-1898 (EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

ingenjör H Östrand 1898-

Revisorsuppleanter:

ingenjör H Östrand 1897-1898 (EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

kamrer Hj Tillberg 1897 - (EOLSHÄLL, 1897, s4f, 16 opag).

redaktör J Byström 1898-

Personal:

Föreståndare:

Aug. Enblom fd folkskollärare 1897 -1902, kom från prins Gustafs skola i Uppsala, medlem i sans souci därstädes

Nils Malmstein, fd lötnant, 1902 - 1911?

läkare:

Lars Johan Henrik Berg med o fil dr, kemist, *1858 i Skatelöve i Kronobergs län 8/4 1858. Fadern kapten, fil kand i Lund 1878, fil lic 1882, fil dr 1883, med kand karol inst 1885, med lic 1888, praktiserande läkare i Stockholm från 1888. Läkare på Eolshäll 1897-1913, Kurön 1912-1920.

Nykterikst, gudsman, hälsofantast, för alla tekniska saker, utgav under flera år under början av 1900-talet tidningen Hälsovännen.

antal vårdplatser:

1897 16 st sammanlagt. 12 i Stora Villan på 8 rum, 4 på vinden i trädgårdsmästarebostaden på 2 rum (EOLSHÄLL, 1897, s6f).

Patientstatistik:

1/4 1897 - 31/12 1897

21 st "pensionärer varav 2 avvikit i förtid, 1 lämnat på egen begäran, 5 utskrivits efter avslutad behandling och 13 vid årsskiftet var under behandling.

Av dessa betalade 3 full avgift à 125 kr i månaden, 13 nedsatt dito à 75 kr i månaden, 1 betalade 100 kr för 6 månader men då med skyldighet att arbeta i hemmets trädgård och 4 erhöll friplatser (EOLSHÄLL, 1897, s5f).

1/1 1898 - 31/12 1898

13 inskrivna vid årsskiftet, varav 2 betalade full avgift à 125 kr i månaden, 8 nedsatt dito à 75 kr i månaden och 3 hade friplats. Under året skrevs 19 in, av dessa skrevs 2 in två gånger, 3 betalade full avgift à 125 kr i månaden, 11 nedsatt dito à 75 kr i månaden, 2 nedsatt dito à 50 kr i månaden, 5 nedsatt dito à 25 kr i månaden och ingen friplats (EOLSHÄLL, 1898, s5).

Misbrukskategorier hos patienterna:

1897:

Öl: 1

Brännvin: 5

Konjak: 8

Alla tre typerna på en gång: 7.

1898:

Öl: 3

Brännvin: 3

Konjak: 4

Vin: 4

Öl och brännvin: 2

Alla slags berusningsmedel: 5 ( I denna siffra 1 alkohol + morfin )

(EOLSHÄLL, 1898, s8 opag).

Typer av alkoholism:

1897:

Periodsupare ( diposamer): 3

Vane-supare: 18

Haft delirium: 3

"Ärftlighet": 2.

1898:

Periodsupare (diposamer): 3

Vane-supare: 20.

Vårdideologi och vårdresultat:

Den öppna dörren.

Metod: bad och vattenbehandling, trädgårds- eller slöjd-arbete, moralikst och religiöst inflytande. Fritiden till intellektuell samvaro, musik och sport (EOLSHÄLL, 1897, s16ff opag).

"Pensionärens synnerliga uppmärksamhet fästes på, att arbetet icke närmast afser någon vinst för hemmet utan i första rummet pensionärens eget bästa till återvinnande af kroppslig och andlig hälsa." (EOLSHÄLL, 1897, s20 opag).

Henrik Berg skrev 1899 följande:" Från England hafva nyligen uttalanden försports, att man vid alkoholisters behandling bör använda stränghet, ja kroppslig aga. Jag kan ej biträda denna mening. Det gäller att fysiskt stärka en af kronisk förgiftning försvagad organism och att restaurera en försvagad vilja." (EOLSHÄLL, 1898, s9).

Dagordning:

1897-

1 maj - 15 september:

Väkning 6.30, frukost 8.00, arbete 9.00 - 13.00, 15.00 - 17.00, middag 13.30, aftonvard (kaffe med dopp) 17.00, fritid 17.00 - (EOLSHÄLL, 1897, s20 opag).

16 september - 30 april:

Väkning 7.00, frukost 8.30, arbete 9.30 - 13.00, 15.00 - 17.00, middag 13.00, aftonvard (kaffe med dopp) 17.00, fritid 17.00 - (EOLSHÄLL, 1897, s20 opag).

Mål: avvänja kroppen från alkohol, stärka kropp och själ, inge nytt levnadsmod och hopp (EOLSHÄLL, 1897, s16ff opag).

Slöjdlärare:

fanns anställd 1898 (EOLSHÄLL, 1898, s3 opag).

Ekonomin:

Bidragsgivarna:

1897:

Drottning Sofia: 500:-, prins Carl: 300:-, prins Oscar Bernadotte: 100:-, Knut Ljunglöf: 200:-, Oskar Hirsch: 100:-, konstapel Olsson å Oskar-Fredriksborg: 250:-.

Eolshälls ekonomiska effekt på trakten runtomkring:

man kan konstatera att Eolshäll är en "ekonomisk motor" för Fridhem/Mälarhöjden, med alla de olika tjänster man är tvungen att köpa. Stundtals fanns det gott om utländsk billig arbetskraft i trakten tack vare Hinke Bergegrens verksamhet för politiska flyktingar vid Pettersbergsvägen.

Magdalenahemmet

Magdalenahemmet låg i Solhem, dåvarande Spånga socken. Grundades 1902 av Vita Bandet. När det kom till fanns det ingen bebyggelse i närheten. Utan den kom till i Solhem för de olika funktioner som hemmet krävde enligt vad som står i Vita Bandets papper.

"Patent-" och reklammediciner

För den som inte kunde eller ville låta sig behandlas av medicinare fanns det under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet en uppsjö av "alternativa mediciner" som inte såldes genom apoteken.

Kanaler: postorder, färghandeln

se (THUNBERG, T, 1903 o 1910), (HECTOR, DS, 1907).

Rent exerperingstekniskt finnes det vissa problem när det gäller annonseringen i periodiska tidskrifter från tiden. Det är att man i sparsamhetsnit vid inbindningen på den tiden tog bort annonsdelen/bilagan så att dessa icke finnes bevarade. Detta är tex fallet med "Hälsovännen" mellan 1900 och 1914 på Kungl. Biblioteket.

Hampfrögröt (Extrarait de Canabe)

Under 1891 gör hampfrögröten entré i Sverige som hälsoprodukt, den föespråkades starkt av frikykoledaren, nykteristen och en av initiativtagarna till Svenska Missionsförbundet PP Wldenström. Denne ansåg att gröten var ett medel mot lun gsot. Beredningen i hemmet var dock besvärlig och redan 1892 började hampfröextrakt (Extrarait de Canabe) för hampfrögröt att tillverkas och försäljas under olika varumärken. Snabbt kom olika fabrikanter att med braskande reklam att konkurera om köparna (HEDIN, AL, 1894, s1ff opag ). Extraktet sades vara bra mot det mesta enligt reklamen och måste ha varit mycket kaloririkt. Det som är intressant för denna uppsats, när det gäller hampfrögröten är att flimmerhåren på hamgfrö har en hög cannabinolhalt.

Extraktet hade lanserats av den betydande frikyrkoman och nykterhetsivrare och därigenom sanktionerat.

Under början av vårt sekel anges cannabispiller och medicament "då kvinnans könsdrift behöfver sin eggelse" frireligiöse nykterhetsivraren med. dr. Henrik Berg (BERG, H, 1915, s177).

se (BOTEMEDEL 1894)

Fysiologisk

Oroliga spädbarn lugnades med Rosens Bröstdroppar under 1870-talet (SONDEN, W, 1878, s5).

Narkomaner-, opiofagi och morfiofage

Under slutet av 1870-talet ansåg Mårten Sondén att det fanns ett mörkertal när det gäller narkotikamissbruket i Sverige. Denna narmomani var helt legal och avhängig de receptfria opiepreparaten på apotken.

" - så utgå stora qvantiteter opium dageligen utan läkares vetskap eller ordination i den allmänna rörelsen, och hvem kan svara för, att ej dermed drifves missbruk? Sannolikt finnes icke ett enda bland de pharmacopoea Suecia nämda opiipreparat, hvilket såsom njutningsmedel tllgripit." (SONDÉN, M, 1878, s4).

De receptfria medlen i pharmacopoea Suecica var Mixtura Thielemanni, Tinctura Castor, theb., Trochisci Glyc. theb. och Vinum Glyc. theb (Roséns bröstdroppar). Enligt Sondén var det sistnämda preparatet vanligt vid missbruk (SONDÉN, M, 1878, s5).

se (BJÖRNSTRÖM, F, 1887).

Sprutnarkomaner

Det första nedslaget på sprutnarkomaner i Sverige som jag har funnit, finnes hos Mårten Sondén i dennes "Smärre antekningar om missbruket af morfin, opium och opiepreparat." oublicerad 1878 (SONDÉN, M, 1878, s1ff). Vid denna tid fanns ingen särskild term för de som injeserade morfin, utan de räknades till morfiofagerna (SONDÉN, M, 1878, s5). Bland de fall som Sondén relaterar dominerar kvinnorna i hela gruppen men är inte så dominerande som innehavare av egen spruta. Fördelningen framgår nedan.

Fördelning - Kvinnor - Män - Summa

Morfinister - 8 - 3 - 11

Därav oralt invärtes - 2- 1- 3

Injesserande - 6 - 2- 8

Därav själva injeserande - 3 - 2 - 7

Alla fallen hos Sondén hade förvävat sitt beroende genom läkarbehandling, en del hade avvants redan under behandlingen, men de som haft egen spruta eller intagit pulver hemma var i majoritet, dvs åtta av elva (SONDÉN, M, 1878, s5ff ). Fallbeskrivningarna hos Sondén ger oss ibland upplysningar om nrkomanernas liv. En del av fallen kan verifieras ytterliggare genom patientliggaren i Ersta Diakonianstalts arkiv (ERSTA, pat.-lig. 18/8 1874 - 28/12 1878, s215f, 247f, 353f).

De första kvinnorna

Fylligast material har vi om en Mamsell född 1842 från Stockholm. Hon hade som barn haft en mängd sjukdomar: smittkoppor, reumatism, nervfeber, frossa och "angripna lungor". Under tonåren stora menstruationsbesvär som fodrade operation. Hade under 1860-talet efter arbete huvudvärk, domningar, hjärtklappning, ryggsmärtor, och sömnlöshet med "löjeliga fantasier" det sistnämda patientens egna ord. Fick från 1865 periodvis morfin vid läkarbehandling, och runt 1869-70 erhöll hon en spruta för egen medicinering, och då började missbruket sätta fart. Efter att ha varit intagen på sjukhus 1873 ville hon ha hjälp att bli fri sitt narkotikaberoende (SONDÉN, M, 1878, s7ff)

"men hindrades derifrån genom att kallas till en anförvants sjukbädd, vid hvilken hon sedan nära 3 år hade en ansträngande veksamhet. Hon ökade därunder småningom den dagliga dosen till 25-30, steg efter någon tid till 30 - 35 och sluligen till vid pass 50 cgm om dagen. Under nattvak och tröttande arbete tog hon likväl om natten aldrig mer än 1 högst 2 injektioner; om dagen derimot 6 - 7 eller flera. "Om dagen märkte jag" säger hon "icke ens någon verkan af en injektion; om natten derimot verkade den, så att, om jag kände mig aldrig kände mig så slapp och trött, tankekraften höjdes" osv" (SONDÉN, M, 1878, s7ff)

Som vi ser av citatet ovan är det kravet på kvinnan att offra sig, trots egen svag hälsa, som leder till ett ökat drogintag för att uppfylla den sociala normen. Mamsellen intogs på Ersta Diakonisjukhus den 16 aug. 1876 som fick diagnosen "morphinismus chronicus + hysteria". Försökte smuggla med sig morfin med in men avslöjades efter ett dygn. Hennes abstinens försökte man att kurera med alkohol. Efter några dagar var man tvungen att sätta in opiumtinctur. Sedan kom hon att vårdas i nära två år på Ersta och skrevs inte ut förän den 29 juni 1878 (SONDÉN, M, 1878, s9ff).

De första männen

När det gäller de injeserande männen så är de i minoritet bland de fall Sondén redogör för. Orsaken kan jag icke yttra mig om. Den kan avspegla verkligheten, men det kan också vara en tillfällighet betingad av patientfördelningen på Ersta.

Det fylligast relaterade fallet är dock ej Sondéns utan det kommer från hans kollega FW Warfwinge. Detta är så intressant att jag nedan kommer att citera det i långa stycken:

"..C, läroverksadjunkt, 67 år gammal, inkom till Maria sjukhus den 26 Aug. 1877. Rörande pat:s antecedentia hafva hufvudsakligen genom hans anhöriga följande underrättelser vunnits. Af hypokondrisk sinnesstämning, har pat. alltid sökt att genom kroppsöfningar, tunn beklädnad, kalla afrifningar, äfven med isvatten, härda sin kropp; på 1860-talet kunde han om somrene timtalas solsteka sig, allt för helsans skull. Redan på 1850-talet lär han ha klagat öfver 'en värkande zon kring buken och veka ryggen'. En dag 1868 klagade han öfver plötslig värk i hela kroppen, sökte genom ansträngande skridskoåkning kurera sig, ehuru utan framgång; låg derefter några månader på Sahlgrenska sjukhuset och genomgick 1869 en kallvattenkur i Södertelge, men försämrades. Kom på hösten 1869 till Stockholm använde på läkres ordination kloralhydrat och 'tog detta i sådan mängd, att han gick i nästan beständigt kloralrus'. Plågades af en beständig värk i hela kroppen, så snart kloralverkningerne upphörde; och då dessa efter någon llesgörande, ordinerades af läkaren subkultana morfininjektioner. Dessa öfverlemnades åt pat. sjelf och då han deraf fann sig väl, ökade hansnart doserna. Då sedermera en annan läkare lemnade honom ett recept att repeteras vid behof och detta å apoteken expedierades, var gärdet uppgifvet. han steg nu rakst till en dos af 45-90 cgm chloretum morphicum på dygnet. Menliga verkningar dröjde ej att visa sig. Förut kraftfull och med genom flitiga, gymnastiska öfningar starkt utvecklad muskulatur, blef pat., sedan aptiten försvunnit och isynnerhet motvilja för köttmat inställt sig, snart kraftlös; öppning erhölls aldrig utan med tillhjelp af klysopomp; huden höll si torr och pat. erfor ständig känsla af kyla, isynnerhet i fötter och händer; urinen var sparsam och stundom visade sig svårighet att låta densamma; darrning i händer och ben inställde sig och pat. besvärades af oro, beklämning, sömnlöshet, erfor 'gräsliga' smärtor i buken, i armar och ben, i hufvud, rygg mm. Blott få timmar fick pat. af injektionerna lindring i sina qval. Var ej utom dörren från 1869 på hösten till 1873, då han på hösten kände sig så pass frisk, att han - ehuru med bibehållna morfininjektioner - kunde tjänstgöra uner några månader. De nyssnämda symptomen återtogo sedan sin förra intensitet. En tid minskade pat:s läkare honom ovetande och i komplott med apotekaren morfindosen rätt betydligt, utan att pat. deraf fann sig illa, till dess han fick notis om förhållandet, då han ej gaf sig tillfreds, förrän han fick sin förra dos för dygnet. Inalles har pat. under mer än 8 år dag och natt insprutat morfin, för det mesta omkring ½ gm eller deröfver." (SONDÉN, M, 1878, s20f).

"Njutningslystnadens blaserade offer"

De första injeserande morfinisterna hae förvärvat sitt drogberoende genom läkarbehandling. Det var samtiden helt klar över (SONDÉN, M, 1878) (LEVIN, PA,1882) (REGNARD, P, 1888). Men snart kom bruket och missbruket att sprida sig utanför denna grupp.

Runt 1910 rapporterades i veckopressen om kvinnliga sprutnarkomaner vid Linné-statyn i Humlegården.

Se (BJÖRNSTRÖM, F, 1887)( PETRÉN, A, 1904-1905).

Materiella kulturprodukter, innovationer - artefakter

Se (REGNARD, P, 1888)

Litteratur

Enligt F Bååth i SAOB 11 bandet 1932 omnämnes "haschisch-ruset" och "haschisch-rökare" för första gången i svenska språket av Carl Snoilsky i dennes dikt "Profetens ättling", ingående i Snoilskys "NYA DIKTER 1879-1880" utgiven 1881 och ingående i diktcykeln "I Afrika" (SAOB, 1939, sp 235). De aktuella verserna är den tredje och den tjugoandra, vilka lyder:

Men han, som räknat Deyer i sin slägt,

Är bofast under öppna himlaljuset,

Han äger intet, utom sin drägt,

När han ej har en verld i haschisch-ruset. (SNOILSKY, C, 1881, s171)

Bland pipans moln en fången näktergal-

Hvar haschisch-rökare en sådan äger -

I välljud andas ut sin trånads qval

I buren ofvanför hans viloläger. (SNOILSKY, C, 1881, s 176).

Det bör noteras att NYA DIKTER är den volym där även Snoilskys Svenska bilder med bla Stenbocks kurir publicerades (SNOILSKY, C, 1881, s1,57).

Industriutsläppens icke materiella effekter (miljömedvetande)

Se: (WALLIN, JO, 1817)(LILJEWALDH, 1817)(RODLING, J, 1894)(SONDÉN, K, 1899)(PETTERSSON, O, 1914)( SCHMIDT, C, 1906)( KLASON, P, 1908)(WIESELGREN, R, 1908)

Matriela (monetära) lokala konsekvenser

Se: (WALLIN, JO, 1817)( LILJENWALDH, 1817)(PETTERSSON, O, 1914)(SCHMIDT, C, 1906)

ORDLISTA OCH FÖRKLARINGAR

*alkohol, i dagligt tal benämning på metylalkohol (CH3CH3OH). Är den alkoholart som vanligen uppkommer vid jäsning av vegetabilier.

*amalgam, amalgamera, kvicksilverlegeringar som dels användes / används inom tandvården. Men även använt vid brännförgyllning och beläggning av spegelglas. Tandamalgamets kemiska sammansättnng har varierat från tid till tid, före första världskriget innehöll a. cadium (DUMRATH, OH, 1912, BI, s36). I dag är a. en kvicksilverlegering med tenn, silver och koppar (BBLL, d1, s41)

*arsenik, (As) giftigt grundämne. Alla arsenikföreningar är mycket giftiga. den dödliga dosen vid intag för normalindivid är 0.15 gram (BBLL, d1, s90).

*arsenikförgiftning, förgiftning kan ske genom förtäring eller inandning. Förgiftningssymptomen vid förtäring inträder efter ett par timmar. De är strävhet i halsen, metallsmak i munnen, illamående, uppkastningar, buksmärtor och efterhand häftiga vattniga diarreér som leder till uttorkning. Förgiftningssymptemen vid inandning är irritation av hud, slemhinnor, ögon, näsa, mun, svalg, luftrör, mage och tarm. Den leder ofta till nervskador, förlamningar, anemi och svåra organskador (inre) (BBLL, d1, s90).

*Bethells metod = Impregnering av trä med kreosotolja

*Bly, (Pb) giftig tungmetall. Alla blyföreningar är giftiga (BBLL, d1, s199).

*Blyförgiftning, det finns två sorters blyförgiftning. Akut och kronisk. Den akuta yttrar sig med kräkningar, magsmärtor, diarré och ev kolaps. Den kroniska b:s symptom är smygande med trötthet, gråblek hudfärg, anemi och förstoppning, som sedan resulterar i våldsamma anfall av magsmärtor (BBLL, d1, s199). Dessa magsmärtor benämdes ofta som kolik i äldre tid (WEEDÉN).

*Burnetts metod = Impregnering av trä med zinkklorid

*diposomani, medicinsk term för periodsupare.

*glete, biprodukt vid silverframställning bestående av kolsyrad blyoxid, förorenad med kiselsyra, kopparoxid och ibland silver. Benämndes ibland silverglitt (ALMSTRÖM, PO, 1844-1845, d1, s375).

*heroica ett samlingsnamn för olika opium- och morfinpreparat under 1800-talet (SONDÉN, M, 1878, s3). Ska ej förväxlas med dagens heroin.

*heroin, diacetylmorfin, ett derivat av morfin som 1898 började produceras av den tyska läkemedelsfirman Bayer (RAUSCH UND REALITÄT, T2, s871).

*järnvitriol (järnoxidulsulfat)

*järnsilikat (järnvitriol och vattenglas)

*kadmium, (Cd) giftig tungmetall, tex färgen Jeaune brilliante som förekom under 1800-talet var en förening av kadmium och svavel (IVERUS, JEDS, 1878, s49).

*kadmiumförgiftning, k. via munnen kan ge svåra magsmärtor, vid ansamling i njurbarken under längre tid kan det uppstå njurskador. Inandning av k. leder till lunginflammation som kan vara dödlig (BBLL. d3. s179).

*kvicksilver, Hg metalliskt grundämne. De flesta kvicksilverföreningar är gifiga (BBLL, d3, s218)

*kvicksilverförgiftning. det finns två sorters kvicksilverförgiftning. Akut och kronisk, den akuta yttrar sig vid intag genom munnen eller inandning genom uppsvulna slemmhinnor i struphvududet. Detta kan resultera i cirkulationschock eller kvävning. Om k finnes som förorening i föda, ansamlas det i njurarna och leder till njursvikt. Den kroniska förgiftningens symptom är bla metallsmak i munnen, muninflammation, salivflöde, nervösa symptom med ökasd irritabilitet och darrningar i händer, fingrar, läppar och ögonlock (BBLL, d3, s218f).

*morfin, huvudalkaloiden hos opium, smärtstillande, första gången isolerad 1806 (RAUSCH UND REALITÄT, T2, s873).

*morfiofag. medicinsk benämning på missbrukare av morfin under 1870-talet. Missbruket kunde ske både oralt och subkatant (SONDÉN, M, 1878, s1ff).

*narkotin, ett opiumpreparat omnämt på 1840-talet (ALMSTRÖM, PO, 1844-45, d2, s81).

*synergetisk, olika ifters samlade verkan

*theabin, ett opiumpreparat omnämt på 1840-talet (ALMSTRÖM, PO, 1844-45, d2, s81).

*toxisk, toxiner, giftig, gifter

KÄLLFÖRTECKNING

Nedanstående förteckning är upprättad efter följande riktlinjer.

a. Att läsaren /användaren vid sökning av en hänvisning lätt ska kunna finna denna på bibliotek. och då olika bibliotek har olika katalogiseringsprinciper under olika tider, så bör en källförteckning av tryckt material ge olika huvudord att söka på.

b. Vid redovisning av titlar har avskrifter skett diplomatariskt så långt det varit tekniskt möjligt. Att ändra i en boktitels fördelning av versaler och gemena anser jag vara fel, oberoende av modeströmningar inom biblioteksväsendet (JAKOBSSON, A, 1984). Det är särskilt viktigt att behålla fördelningen versaler/gemena vid redovisandet av äldre text speciellt de på fraktur, då författaren med användandet av versal byggde upp stolpar i rubrik och text. Dock har jag ej återgett olika typsnitt, då detta visat sig praktiskt omöjligt att göra logiskt och konsekvent.

f. Förkortningar: bl. = blad, s. = sida

e. Teckenförklaring:

/ = eller

( ) = hänvisning till - Harvardnot

[ ] = finnes / ingår även i seriell publikation

[ ] = finnes / ingår i värddokument

< > = i specialsamling

) ( = katalogiseringstillägg från Kungliga Biblioteket

{ } = bibliografisk uppgift hämtad ur extern källa

Otryckt material.

Ersta Diakonisanstalt, Stockholm

ERSTA SJUKHUS ARKIV. Liggare för 18/8 1874 - 28/12 1878.

Tryckt material.

ABERCROMBIE, N & HILL, S & TURNER, BS, 1986. THE PENGUINE DICTIONARY OF SCIOLOGY, 3 reprint, Harmondsworth: PENGUIN BOOKS, 1986. [PENGUINE REFERENCE]

ALMSTRÖM, PO, 1844-45. KEMISK TEKNOLOGI ELLER SYSTEMATISKT ORDNADE BESKRIFNINGAR PÅ DE BÄSTA TILLVERKNINGSSÄTTEN AF ALLA SLAGS FABRIKANTER, FÖR HVARS FRAMBRINGANDE KEMISKA OPERATIONER ÄRO AF NÖDEN. EN HANDBOK FÖR FABRIKANTEN OCH HANDTVERKARE SAMT ALLA DEM SOM I NÅGOT AFSEENDE BEHÖFVA UPPLYSNINGAR OM TEKNOKEMISKA ÄMNEN. Del I-II. Stockholm: Berg, PG (L) 1844 - 1845.

ALMSTRÖM, po, 1845. hANDELSVARU-KÄNNEDOM ELLER UNDERRÄTTELSE OM DE FÖRNÄMSTA HANDELS-ARTIKLARS URSPRUNG, PRODUKTIONSSTÄLLEN OCH BESTÅNDSDELAR, SAMT KÄNNETECKEN PÅ DERAS GODHET, ÄFVENSOM OM DE FÖRFALSKNINGAR OCH FÖRSKÄMNINGAR HVILKA DE ÄRO UNDERKASTADE, JEMTE MEDLEN ATT UPPTÄCKA DE FÖRRA OCH FÖRE KOMMA ELLER AFHJELPA DE SENARE GEMOM BEHÖRIG UNDERSÖKNING, FÖRVARNING OCH BEHANDLING. eN HANDBOK FÖR SÅ VÄL DE SOM EGNAT SIG ÅT HANDELN SOM FÖR HVAR OCH EN HVILKEN BÖR, ELLER ÖNSKAR, ÄGA KÄNNEDOM OM HANDELSVAROR OCH KUNNA BEDÖMMA DERAS GODHET. Stockholm: (Berg, PG, (L)) 1845.

ALMSTRÖM, PO, 1847. SUPPLEMENT TILL KEMISK TEKNOLOGI - TEKNOKEMISKA NOTISER INNEFATTANDE UNDERRÄTTELSER OM DE NYASTE VIKTIGA UPPFININGAR OCH FÖRBÄTTRADE ARBETSMETODER TEKNISKTKEMISKA BEREDNINGAR M.M. Stockholm : S. MAGNUS ´ FÖRLAG., {Klemming, H, (L)} 1847.

ANVISNINGAR, 1902. Anvisningar och råd för bekämpande af frostfjärilen. Stockholm: 1902. (från Statens Entomologiska Anstalt)

AUSTIN, G, 1981. Die europäische Drogenkrise des 16. und 17. Jahthunderts. [ausch und Realität T1 s.64-72.] nota: i innehållsförteckningen med titel "Die Revolution im europäische Drogengebrauch des 16. jahrhunderts (Tee, kaffe, Tabak) im vergleich zur heutigen Situation.

BBLL 1982-83. Bra Böcker Läkar Lexicon. UTARBETAT UNDER MEDVERKAN AV Docent hans Ahlström (huvudgranskare) Psykolog Gunnel Ahlström Redaktör Bernt Bernholm Bitr.socialdirektör Göte Nilsson Redaktör Bo Petersson Professor Per Olof Åstrand Redaktionschef: Gil Dahlström Bildredaktör: Bodil Toepfer Layout: katarina Gil, maj-Lis Lindblad del 1-6. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1982-83. omskrives efter c.ö upplaga.

BERG, H, 1895. ALKOHOLISTEN - FÖREDRAG VID SVERIGES BLÅBANDSFÖRENINGS 10:DE ÅRSKONFERENS I STOCKHOLM DEN 2 AUGUSTI 1895 AF D:R HENRIK BERG PRAKTISERANDE LÄKARE Stockholm: {Förf:n (SB 1886- 1895)} 1895.

BERG, H, 1898. Bil. A. Läkarens rapport. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1897, s9 (opag) - 10)]

BERG, H, 1899A. Den kroniska alkolismens behandling. (Föredrag vid den 9:de allmänna sv. läkarmötet i Ronneby). Stockholm: 1899. [Separataftryck ur Eira N:r 10, 1899]

BERG, H, 1899B. Bil. A. Rapport af hemmets läkare. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1898, s8(opag)-10)]

BERG, H, 1900. Bil.A. Läkarrapoort. [EOLSHÄLL. ÅRSBERÄTTELSE, 1899. s6(opag)-7)]

BERG, H, 1901. Bil.A. Läkarens rapport. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1900. s6(opag)-8)]

BERG, H, 1902. Bil. A. Läkarens berättelse. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1901. s6(opag)-14)]

BERG, H, 1903. Läkarens berättelse. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1901, s6(opag)-9]

BERG, H, 1904. Läkarens berättelse. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1902, s6(opag)-10)]

BERG, H, 1905. Läkarens berättelse. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1904, s6(opag)-7)]

BERG, H, 1906A. kORTFATTAD UNDERVISNING I ALKOHOLOGI TILL BRUK I SEMINARIER, LÄROVERK OCH FOLKSKOLOR SAMT FÖR SJÄLVSTUDIUM. AV HENRIK BERG MED. OCH FIL. DOKTOR ANDRA REVIDERADE OCH TILLÖKADE UPPLAGAN. 2. uppl, Stockholm: AV CARLSONS BOKFÖRLAGS-AKTIEBOLAG, 1906.

BERG, H, 1906B. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1905[EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1905, s11(opag)-17)]

BERG, H, 1907. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1906. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1906, s8(opag)-18)]

BERG, H, 1908. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1907. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1907, s9(opag)-12)]

BERG, H, 1909. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1908. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1908, s7(opag)-12)]

BERG, H, 1910. Läkarens rapport. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1909. s6(opag)-11)]

BERG, H, 1911. Läkarens rapport.[EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1910, s7(opag)-8)]

BERG, H, 1913. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1912. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1912. s6(opag)-8)]

BERG, H, 1914. SEXUELL IMPOTENS KÖNSSVAGHET HOS MÄN OCH KVINNOR EFTER HAMMOND, ORLOWSKI M.FL. FÖRFATTARE AF HENRIK BERG MED. OCH FIL. D:R, PRAKTISERANDE LÄKARE. 2.uppl Stockholm; BOKFÖRLAGET MINERVA, 1914.

BERG, H, 1920. Erreur de sexe. Föredrag i Svenska Läkarsällskapet 13/1 1920. Stockholm: 1920. [Särtryck ur Hygiea s417-430]

BERG, H & MALMSTEIN, N, 1907. KORTFATTAD ÖFVERBLICK ÖFVER TIO ÅRS VERKSAMHET VID ALKOHOLISTANSTALTEN EOLSHÄLL PÅ STYRELSENS UPPDRAG AFGIFVEN AF DR. HENRIK BERG KURANSTALTENS LÄKARE OCH F.D. LÖJNANT NILS MALMSTEIN KURANSTALTENS FÖRESTÅNDARE. Stockholm 1907.

BERGMAN, AM, 1908. Om tvenne utrotningsmedel för råttor, bakteriekulturerna Ratts och Rattin. Stockholm: 1908. [Separat ur Allmänna Svenska Läkartidningen N:o 24, 1908]

BERRIDGE, V & EDWARDS, G, 1981. OPIUM and the PEOPLE, Opiate Use in Nineteenth-Century England. London - New York: ALLEN LANE/ST MARTIN´S PRESS, 1981.

BILLSTRÖM, J, 1914. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1913.[EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1913, s7(opag)-8)]

BILLSTRÖM, J, 1915. Något om bruket av denaturerad sprit och andra surrogat för spritdrycker. (Anteckningar och erfarenheter från alkoholistanstalten Eolshäll samt Skyddsvärnets alkohol-byrå.) Stockholm: 1915. [Särtryck ur Hygiea 1915]

BILLSTRÖM, J, 1915. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1914. [EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE. 1914, s7(opag)-8)]

BILLSTRÖM, J, 1916. Rapport från läkaren vid kuranstalten Eolshäll, för år 1915. [EOLSHÄLL. ÅRSBERÄTTELSE, 1915, s5]

BIRNBAUM, K, 1878. Om förfalskningar af de viktigaste i handeln förekommande nödvändighetsvaror. Enligt Prof. Dr. K Birnbaum Stockholm: Rob. In de Bétou & Komp. 1873.[Smärre skrifter af allmännyttigt innehåll. 3]

BJÖRNSTAD, A, 1961. EMBALLAGE. [FATABUREN, 1961, s204-209]

BJÖRNSTRÖM, F, 1887. Morfi´nism. [NORDISK FAMILJEBOK, 1887, sp 341-343]

BLOCH, I, 1902-03. Beiträge zur Aetologie der Psychopatia sexualis Von Dr.med. Iwan Bloch Artzt für Haut- und Sexualleiden in Berlin Verfasser vom,, Der Ursprung der Syphils´´ Mit einer Vorrede von Geh. Medicinalrath Prof. Dr. Albert Eulenburg in Berlin T 1-2. Dresden: Verlag von HR Dohrn, 1902-03. <Borgströmska samlingen, Kungliga Biblioteket>

BLOMQUIST, A, 1913. Undersökning öfver kvicksilfverhalten i luft, damm m.m. från sinstitutioner där metalliskt kvicksilfver användes för vetenskapliga ändamål jämte en redogörelse öfver undersökningar å kvicksilfver i luft från Kungl. Flottans torpeddepartement samt i urin från personer anställda vid Kungl.Flottans gnisttelegrafstationer i land och ombord. Af apotekare Arvid Bloquist, Stockholm. Stockholm: 1913.

BLOMQVIST, H, 1980. MAT OCH DRYCK I SVERIGE. LITTERATURÖVERSIKT UTARBETAD AF HANS BLOMQVIST Stockholm: LT:s förlag 1980.

BODENBRUCK, F, 1852. ANVISNING ATT FÖR BILLIGT PRIS BEREDA SNUS, TUGG OCH RÖK-TOBAK samt CIGARRER, AF FRIEDRICJ BODENBRUCK, PRAKTISK TOBAKSFABRIKANT, Stockholm: ALBERT BONNIERS FÖRLAG, 1852 [Bibliothek för landtmän, Slöjd-idkare m.fl.]

BYGÉN, A, 1915. Om den kemsika sammansättningen af Erysipin. Stockholm: 1915. [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. FLYGBLAD N:r 55 ecember 1915]

BÅÅTH, F, 1932. has-hastighet. [SAOB]

CHATELAIN, M, 1981. Berichte über Drogenkonsum im Alten und Neuen Testament. [Rausch und Realitet T.2 s.292-295]

VON CRANACH, D, 1981. Drogen im alten Ägypten. [Rausch und Realitet T.1 s266-273.]

COLERUS, J, (-ERICI, I), 1683. M.JOH. COLERI OECONOMIA, Thet är/ Hushåldz Underwijsning/ För 40.åhr sedan Förswänskat/ Och i många Rum uthaf andra Authoribus amplificerad och förbättrat af ISAACI ERICI, Pastore Stenbyense i Östergötland. 1.Thess.4.v.11.12. Sköter eder efter egen stycke (Hushållet) och arbeter med edra Händer/ såsom wij budit hafwe. Och hafwe eder årliga/ (med Hushålletz flitige påseende) ibland them som uthan till äro (hedningerne) att i theras intet behöfwen. 2. Thess.3.v.12. Them som intet arbeta than drifwa fåfängia/ biude wij genom wår HErra JEsum Christum / at the arbeta med stilheet/ och äta sitt egit Bröd. 1.uppl.Del.1 Stockholm: 1683. <Kungliga Bibliotekets Raritetskammarexemplar>

COHEN, S, 1984. KOKAIN "NYGAMMALT" NARKOTIKUM. Stockholm: SVENSKA CARNEGIE INSTITUTET. 1984 [CARNEGIE DOKUMENTATIONSSERIE NR 3]

CONRADSEN, B, 1977. Sillburkar och tvålkartonger Om våra förpackningar och deras historia. Stockholm: Nordiska Museet, 1977.

MCOY, AM, 1981. Eine drogenabhänige Gesellschaft entsteht = das beispiel Australien [Rausch und Realitet T.2 s590-592, 609-918]

CRONQUIST, W, 1879. (Föredrag om blyhalten förtennta kopparkärl etc.) Stockholm: 1879 [Finnes även i Sv. Läk.-Sällsk. Förh 1879]

DIEKHOFF, R, 1981. Rausch und Realitet = Literarische Avantgarde und Drogenkonsum von der Romantik bis sur Surrealismus. [Rausch und Realität T. s.404-425, T.2 s 859-860]

DUMRATH, OH, 1912. FRÖLÉENS KONVERSATIONSLEXIKON ILLUSTRERAD UPPSLAGSBOK INOM VETANDETS ALLA OMRÅDEN EFTER DE BÄSTA KÄLLOR UTARBETAD OCH UTGIFVEN AF OH DUMRATH. B 1-III Stockholm: FRÖLÉEN & COMP. 1912

EKENBERG, M, & LANDIN, J, 1888-1894. ILLUSTRERAT VARULEXICON upptagande tekniskt viktiga råvaror, kemikalier, metaller och mineralier, prodkter af kemsik-tekniska industrin, närings- coh njutningsmedel, kolonialvaror, färger och färgämnen, spånadsämnen, gödningsämnen, brännmaterialer m.m., deras beståndsdelar, förekomst eller fabrikation, förfalskningar och surrugater, andvändning i det praktiska lifvet etc. med bidrag af flere fackmän utarbetat af MARTIN EKENBERG, Fil. D:r, Kem.-Tekn. Ingenjör, och JOHN LANDIN, Civilingenjör, Handelskemist i Stockholm. Stockholm: GUSTAF CHELIUS, 1888-1894.

ENELL, H, 1910. Om maximaldoserna för en del af våra mera ofta använda heroica (Föredrag i Svenska Läkarsällskapets sektion för läkemedelslära.) Af henrik Enell. Stockholm: 1910. Särtryck ur Hygiea

EOLSHÄLL, PROGRAM, 1901. HEMMET EOLSHÄÄ, Stockholms Alkoholisthem, Post och Telegraf adress: Eolshäll. Stockholm. Program. Stockholm: 1901 <Okatalogiserat tryck, Kngliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, UPPLYSNINGAR, 1903. Upplysningar rörande kuranstalten Eolshäll, Stockholms Alkoholisthem (För manliga patienter). Stockholm: 1903. <Okatalogiserat tryck, kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, UPPLYSNINGAR, 1908. Upplysningar rörande kuranstalten Eolshäll, Stockholms Alkoholisthem (För manliga patienter). Stockholm: 1908. <Okatalogiserat tryck, kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1897. ÅRSBERÄTTELSE 1897 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) Stockholm: 1898. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1898. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1898 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) Stockholm: 1899. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1899. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1899 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) Stockholm: 1900. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1900. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1900 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) Stockholm: 1901. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1901. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1901 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) Stockholm: 1902. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1902. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1902 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) SJÄTTE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1903. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1903. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1903 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) SJUNDE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1904. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1904. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1904 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) ÅTTONDE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1905. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1905. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1905 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) NIONDE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1906. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1906. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1906 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) TIONDE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1907. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1907. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1907 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) ELFTE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1908. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1908. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1908 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) TOLFTE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1909. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1909. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1909 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) TOLFTE (sic) ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1910. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1910. ÅRSBERÄTTELSE AFGIFVEN TILL KONGL. MEDICINALSTYRELSEN FÖR ÅR 1910 FÖR STIFTELSEN "STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM" (HEMMET VID EOLSHÄLL) FJORTONDE ÅRSBERÄTTELSEN Stockholm: 1911. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1911. ÅRSBERÄTTELSE FRÅN STYRELSEN FÖR STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM EOLSHÄLL FEMTONDE VERKSAMHETSÅRET 1911 Stockholm: 1912. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1912. ÅRSBERÄTTELSE FRÅN STYRELSEN FÖR STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM EOLSHÄLL SEXTONDE VERKSAMHETSÅRET 1912 Stockholm: 1913. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1913. ÅRSBERÄTTELSE FRÅN STYRELSEN FÖR STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM EOLSHÄLL SJUTONDE VERKSAMHETSÅRET 1913 Stockholm: 1914. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1914. ÅRSBERÄTTELSE FRÅN STYRELSEN FÖR STOCKHOLMS ALKOHOLISTHEM EOLSHÄLL ADERTONDE VERKSAMHETSÅRET 1914 Stockholm: 1915. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

EOLSHÄLL, ÅRSBERÄTTELSE, 1915. Årsberättelse från Styrelsen för Stockholms Alkoholisthem EOLSHÄLL Nittonde verksamhetsåret 1915 Stockholm: 1916. <Okatalogiserat tryck, Kungliga Biblioteket>

ERIKSSON, J, 1908A. Om sot i hvete. Stockholm: 1908. [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. Flygblad N:r 5. = Augusti 1908]

ERIKSSON, J, 1908B. Om sot i korn och hafre. Stockholm: 1908. [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. Flygblad N:r 6. = Augusti 1908]

FABER, W, 1981. Drogen im alten Mesopotamien - Sumerer und Akkader. [ Rausch und Realität T.1 s 270-272, 289-290]

FROSTFJÄRILEN, 1915. FROSTFJÄRILEN MED FLERA SKADEINSEKTER SAMT PARASITSVAMPAR SOM UPPTRÄDA Å VÅRA FRUKTTRÄD JÄMTE UTROTNINGSMEDEL MOT DESAMMA. Stockholm: 1915. (Svensson, G ?)

GILBERT, R, 1981. Einführing des Tees in Europa. [Rausch und Realitet T.1 s386-389]

GRAFSTRÖM, CJ, 1856. INGA GIFTIGA FÄRGER! Kortfattad Afhandling om allmännast förekommande färger, deras för helsan farliga eller oskaliga beståndsdelar, deras användande till ätbara varor, samt om förtennta och oförtennta kopparkärl m.m. Af CARL J GRAFSTRÖM. Stockholm: SIGFRID FLODINS förlag 1856.

GÖRANSSON, J, 1899. MILITÄR HELSOVÅRDSLÄRA AF D:r JACOB GÖRANSSON LÄKARE VID KUNGL. KRIGSSKOLAN. Stockholm 1889.

GÖTREK, SC, 1835.HANDOK för Dryckers beredning. Eller Tydlig Anvisning att på det enklaste sätt, äfwen uti smärre hushåll, utan Jäsning och Destilation tillreda över 300 serskilda slags, så wäl Kalla, som Warma och Spirituösa Win=Drycker. Af en erfaren Husmoder. Stockholm: W.Lundquist & K:is Bokhandel. {Looström, KK}, 1835.

HAMBERG, NP, 1856. Undersökning af färgade konditorivaror Stockholm: 1856 [Finnes även i Hygiea Bd 18]

HAMBERG, NP, 1869. Kemisk undersökning af vattnet uti åtskilliga brunnar i Stockholm. Af NP HAMBERG. [Meddeladt den 12 Februari 1868][Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1868, N:o 2, s159-194]

HAMBERG, NP, 1874. CHEMICAN INVESTIGATION OF THE AIR IN ROOMS COVERED WITH ARSENICAL WALL PAPERS. BY N.P. HAMBERG, M.D., OF STOCKHOLM, Hon.Mem. of the Pharmaceutical Society of Great Britain. Stockholm: (enligt KB:s katalog)1874.

HAUSCHILD, T, 1981. Hexen und Drogen. [Rausch und Realitet T.1.ss360-366]

HAYWARD, A & SPARKS, JJ, 1986. The Concise English Dictionary ARTHUR L HAYWARD and JOHN J SPARKS B.Sc., A. Inst. P. (13) reprint. Ware: OMEGA BOOKS, 1986.

HECTOR, DS, 1907. HEMLIGA LÄKEMEDEL OCH DERAS BESTÅNDSDELAR EFTER UTLÄNDSKA KÄLLOR AF ds hECTOR fIL D:R, LEKTOR. Malmö: UNIVERSALBIBLIOTEKETS FÖRLAGSEXPEDITION, 1907.

HEDENIUS, P, 1859. OM OPIUM I HISTORISKT OCH PHARMACODYNAMISKT AFSEENDE. - Academisk Afhandling, som med tillstånd af Vidterfarna Medicinska Faculteten i Upsala till offentligt granskning framställes af P. HEDENIUS Medicine Doctor, Chirurgiae Magister, Docens i theoretisk Medicin, på Medicinska Auditorium den 22 Januari 1859 p.v.t.f.m. Uppsala: 1859.

HEDIN, JL, 1894. hampfrö-Extrakt (EXTRAIT DE CANABE) Tillverkat af JL HEDIN Provisor och Kem.Tekn.Fabrikant. I parti och minut från Tekn. Fabriken. Renen. = ÖSTERSUND = Östersund: 1894

HELLSTRÖM, J, 1896. OM YRKESSJUKDOMAR OCH INDUSTRIELL HYGIEN AF J. HELLSTRÖM PRAKTISERANDE LÄKARE I NORRKÖPING. Stockholm: HÄLSOVÄNNENS FÖRLAG, 1896 [HÄLSOVÄNNENS FLYGSKRIFTER NR 26]

HENNING, E, 1917. Hurru skall man på ett enkelt sätt utrota berberisbusken? Stockholm: [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. Flygblad N:r 65. Juni 1917]

HILDEBRAND, W, 1654. MAGIA NATURALIS. Libri Quatuor. Thet är: Fyra besyñerliga Böcker, aff Vundersmae Kôster författade vti åtskilliga Naturalium Rerum Secretis. Allom Ährbare och loflige Konsters Kärhafwandom till märckeligh/Nytta sampt synnerlig Lust och wälbehag/ nu nyligen förswänskat och af Trycket vthgången/ hoos: Henrich Keyser, Anno 1654. 2. uppl. Stockholm:1654. Kungl. Bibliotekets Raritetskammarexemplar.

HOLMGREN, AE, 1867. de för träd och buskar Nyttiga och skadeliga Insekterna jemte utrotningsmedel för desednare. En Handbok för Skogshushållare, trädgårdsodlare och Jordbrukare utarbetad af AUG.EMIL HOLMGREN, lärare i Naturvetenskaperna vid Kongl. Skogsinstitutet. Stockholm: ALBERT BONNIERS FÖRLAG, 1867.

HUSKURER, 1909 (1980). HUSKURER LÄTTFATLIGA ANVISNINGAR, GIFNA AF LÄKARE. HURU MAN FÖRFARA VID LINDRIGARE SJUKDOMSFALL SAMT I SVÅRARE FALL TILL DESS LÄKARE HINNER ANLÄNDA - SAMMANFÖRDA OCH BEARBETADE EFTER DE BÄSTA IN- OCH UTLÄNDKSA KÄLLOR -.Stockholm: WILH.SILÉNS BOKFÖRLAGS AKTIEBOLAG (Bokförlaget REDIVIVA) 1909 (1980)

HYGIAE 1818-. MEDICINSKT OCH FARMACEVTISKT MÅNADDSSKRIF UTGIFVEN AF SVENSKA LÄKARE_SÄLLSKAPET. Stockholm

IN DE BETOU, R, 1876. Om tillverkning inom Sverige af konstgjorda gödningsämnen. Stockholm : 1876 (Aftryck ur lantbruks-Akademiens Tidskrift)

IVERUS, D:SON, JE, 1878. INGA FÖRGIFTNINGAR eller FÖRFALSKNINGAR MER! Några lätta metoder att undersöka huruvida sådana ämnen som vi uti dagliga livet använda såsom föda, kläder, husgeråd m.m., äro förfalskade, eller förgiftade och vi dymdels kunna undvika att inköpa eller förtära sådana ämnen, som skadeliga eller odugliga, jämte ett BIHANG innehållande några för dagliga livet nyttiga, kemiska rön, jämte beskrivningar å några allmänt använda tekniska produkters tillverkning, utarbetade av J. EDV.D:son IVERUS. vic lärare i Kemi och Naturalhist vid Linköpings h.Elementarläroverk. Norrköping: M.W.Wallbergs förlag, 1878.

JAKOBSSON, A, 1984. BIBLIOGRAFISKA REFERENSER OCH TEXTHÄNVISNINGAR. ANVISNINGAR TILL FÖRFATTARE REVIDERAD UTGÅVA Stockholm. Spri, 1984. (Spri Allmänna avdelningen Datum: 1984-02-16 Proj.nr: 1060) Stencil. svårpostad.

JUNDELL, I, 1915. Rationella läkemedel i humbugsmedicinens ställe Stockholm:1915.

KEMNER, NA, 1917. Gulhåriga Skinnarbaggen. (Blitophaga opaca L.) Stockholm: 1917. [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. Flygblad N:r 62. 1916. Entomologiska Avdelningen N:r 15]

KEMNER, NA, 1917. Rapsbaggen. Meligethus seneus F. (= Brassicae, Reitt.) Stockholm : 1917. [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. Flyblad N:r 64. 1917, Entomologiska Avdelningen N:r 17]

KLASON, P, 1908. OM RENING AF AVLOPPSVATTEN FRÅN SULFITFABIKER FÖREDRAG VID FÖRSTA ALLM. SVENSKA KEMISTMÖTET I STOCKHOLM DEN 29- 30 MAJ 1908 AF PROFESSOR P. KLASON. Särtryck ur Teknisk Tidskrift 1908. Afd. för kEMI O. bERGSVETENSKAP, h. 7. STOCKHOLM: 1908.

KÜhner, A, 1888. SÖMNEN OCH MEDLEN MOT SOMLÖSHET AF A.KÜHNER, MED. DOKTOR. Stockholm: A.I. SELIGS FÖRLAG. 1888.

LANDIN, J, 1898. FÖRFALSKNINGAR AF NÄRINGS- OCH NJUTNINGSMEDEL 1. uppl. Stockholm: ALBERT BONNIERS FÖRLAG., 1898. [STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER 73]

LANDIN, J, 1911. FÖRFALSKNINGAR AF NÄRINGS- OCH NJUTNINGSMEDEL 2. uppl. Stockholm: ALBERT BONNIERS FÖRLAG, 1898 [STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER 73]

LARSON, A, 1878. Se Birnbaum, K, 1878.

LENNMALM, CE, 1868. HANDBOK I HANDELSVARUKÄNNEDOM ELLER KUNSKAPER OM DE FÖRNÄMSTA HANDELSVARORS URSPRUNG, EGENSKAPER, FÖRFALSKNINGAR M.M. Till tjenst icke allenst för den egentliga köpmannen, utan för alla, som böra eller önska ega kännedom om dylika varor. Utarbetad af C.E. LENNMALM, Apotekare, Lärare i Botanik, Zoologi och Handelsvarukännedom vid Techniska Scholan i Norrköping. Stockholm: ZACHARIAS HAEGGSTRÖMS FÖRLAG, 1868.

LENNMALM, F, 1913. En massförgiftning genom arsenik i Gamla Riksdagshuset i Stockholm. Stockholm. [Särtryck ur HYGIENISK TIDSKRIFT, Band 5, 1913, s49-110]

LEVIN, PA, 1882. MORFINMISSBRUKET OCH KRONISK MORFINFÖRGIFTNING. Ett av vår tids allvarsammaaste medicinska spörsmål. Af D:r P.A. LEVIN, Stockholm: A.I.SEELIGS FÖRLAG, 1882.

LILJEBLAD, F, 1916. Kort öfverblick öfver metoder för arsenikundersökningar och i samband därmed stående frågor. Stockholm: 1916.

LILJENWALDH, 1817. )Anförande( [TRANSUMT, 1817, 11-12]

LINDBERGER, V, 1893. BIDRAG TILL KÄNNDEDOM OM FÖRGIFTNINGARNA I SVERIGE UNDER ÅREN 1873-1892 AF VALTER LINDBERGER Upsala: AKADEMISKA BOKHANDLEN (C.J. LUNDSTRÖM). ALMQUIST 6 WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1893. [ Upsala Universitets Årsskrift 1893 Medicin. I]

LINDQVIST, CA, 1867. OM ARSENIKENS ANDVÄNDANDE VID HUSDJUENS SJUKDOMAR AF C.A. LINDQVIST. Stockholm: 1867.

LUND, D, 1912. Degenerationens orsaker. Södertälje: 1912.

MALMGREN, AJ, 1868. Om fiskprodukters konserverande i hermatiskt tillslutna lådor af jernbleck. Helsingfors: Kjeserliga Senatens tryckeri, 1868.

MCCOY, AW, 1891. Se McCoy

MEDDELANDEN, 1916. MEDDELANDEN OCH RÅD RÖRANDE ARSENIKFARAN UTGIFVEN AF SVERIGE MÅLARMÄSTARFÖRENING ENLIGT BESLUT ÅRSMÖTET 1915. Stockholm, 1915.

MÜLLER, I, 1981A. Kräutergarten im Mittelalter. [Rausch und realitet T.1. s 374-378]

MÜLLER, I, 1981B. Einführing des kaafees in Europa. [Rausch und Realitet T. 1. s 390-397]

MÖRNER, CT, 1898. Några exempel på missförhållanden inom grenar af den kemsikt-tekniska affärsverksamheten, hvilka närmare eller fjärmare beröra medicinens område. AF CARL TH. MÖRNER. [Upsala Läkarförenings Förhandlingar, Bd. IV, häft. 2 och 3, 1898]

MÖRNER, CT, 1904. OM ÅTGÄRDER MOT BEDRÄGLIGA LÄKEMEDELS SPRIDNING. [MÖRNER C.T. & THUNBERG, T., 1904, S19-30]

MÖRNER, CT & THUNBERG, T, 1904. OM ÅTGÄRDER MOT BEDRÄGLIGA LÄKEMEDELS SPRIDNING TVÄNNE INLEDNINGSFÖREDRAG VID UPSALA LÄKARFÖRENINGS DISKUSSION DEN 30 OKT 1903 AF C.TH. MÖRNER MED.DR. E.O. PROFESSOR, UPSALA TORSTEN THUNBERG MED.DR. UPSALA. Upsala: I kommision hos B.V. Hellströms Förlagsexpediton Upsala. [Småskrifter utgifna af Byrån för upplysning om läkemedelsannonser Upsala N:o 2]

NAUMANN, E, 1918. FÖRSÖK ANGÅENDE VISSA AVFALLSPRODUKTERS OCH GÖDSELÄMNENS INVERKAN PÅ VATTNETS BIOLOGI. [MIT DEUTSCHEM RESUMÉ] AV EINAR NAUMANN SÄRTRYCK UR SKRIFTER, UTGIVNA AV SÖDRA SVERIGES FISKERIFÖENING, 1917:3-4 N:o 17. Lund: 1918.

NILSSON, A, 1908. Om vår föda. af Doktor ADA NILSSON Stockholm: {Utg.(BS 1906-1910) 1908. [ N:o 4 af Kvinnligt Yrkesregisters serie Uppsatser i hygieniska frågor].

NORDÉN, N, 1916. SVENSK NYCKTERHETSBIBLIOGRAFI 1878-1905 PÅ FÖRANSTALTANDE AF SVENSKA NYCKTERHETSFÖRLAGET Stockholm: ) AB. Svenska Nyckterhetsförlaget ( provisori. 1916.

NORDISK FAMILJEBOK, 1887. NORDISK FAMILJEBOKS KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI INNEHÅLLANDE UPPLYSNINGAR OCH FÖRKLARINGAR OM MÄRKVÄRDIGA NAMN, FÖREMÅL OCH BEGREPP ELFTE BANDET MILITÄRKONVENTIONER - NÅDAVAL. Stockholm : EXPEDITIONEN AF NORDISK FAMILJEBOK, 1887.

NYSTRÖM, A, 1912. KÖNSLIVET OCH DESS LAGAR MEDICINSK-SOCIALA UNDERSÖKNINGAR AF ANTON NYSTRÖM - FJÄRDE TILLÖKADE UPPLAGAN. 4. uppl. Stockholm: BJÖRK & BÖRJESSON, 1912.

OLAUI, B. 1578. Een Nyttigh Läkare Book Ther vthinnan man finner rådh/hielp och Läkedom til allehanda menniskiornes siwkdomar bådhe inwerthes och vthwertes. Serdeles och een vnderwisning och rättelse/huru swaghe och siwklighe quinnor sigh vthi alla förefallande siwkdomer hielpa kunna. Jtem emoot the krankheter som små spädh barn lätteligha henda kunna. Jtem een vnderwisning och ingång till Chirurgiam. Tillsamman draghen genom migh Benedictum Olaui S. Medicinae Doctorem. Stockholm: 1578.

OSEDLIGHETEN, 1873. OSEDLIGHETEN I HUFVUDSTADEN, DESS NUVARANDE TILLSTÅND, ORSAKER OCH VERKNINGAR SAMT BOTEMEDEL DEREMOT. FÖR TÄNKANDE LÄSARE UTGIVEN AF EN FILANTROPISK FÖRENING. 2. uppl. Stockholm: 1873.

PALME, S, 1894. Svenska erfarenheter angående dödlighet och medellifslängd m.m. i olika yrken. Föredrag hållet i Försäkringsföreningen den 20 Oktober 1893 Stockholm: 1894 [Särtryck ur Försäkringsföreningens Tidskrift 1893]

PETRÉN, A, 1904-05. EN ANALYS AF CIRKA 800 FALL AF KRONISK SINESSJUKDOM JÄMTE EN GRANSKNING AF VÅR OFFICIELLA PSYKIATRISKA NOMENKLATUR Upsala: 1904-05 [Upsala Läkarförenings Förhandlingar Bd X häft. 1-6]

PETTERSON, O, 1914. ÖSTERSJÖNS FÖRÄNDRINGAR OCH DESS INVERKAN PÅ FISKLIVET. AF PROFESSOR O. PETTERSON HOLMA, BRASTAD. Uppsala: 1914.

VON PETTENKFER, M, & KELLOGG, JH & RUFF, J ET AL 1905. LIF OCH HÄLSA PRAKTISK HANDBOK I HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSLÄRA INNEHÅLLANDE VÄRDEFULLA OCH TILLFÖRLITLIGA UPPLYSNINGAR OCH RÅD ANGÅENDE VILLKOREN FÖR HÄLSANS BEVARANDE SAMT FÖRESKRIFTER ATT IAKTTAGA VID SJUKDOMS- OCH OLYCKSFALL M.M. AF PROF. M. VON PETTENKOFER PROF J.H. KELLOGG DR J. RUFF m.fl. Stockholm: LITTERATURFÖRLAGET. 1905

PLATZER, W, 1978. LOKOMOTOR SYSTEM by Werner Platzer Translated by HL and AD Dayan Edited by E Palmer 202 colorplates with 763 dravings by Lothar Schnellbrächer and Gerhard Splitzer.

RAUSCH UND REALITÄT, 1981. Rausch und Realität Drogen im Kulturvergleich. herausgegeben von Gisela Völger under Mitarbeit von karin von Welk und Aldo Legnaro mit einem Vorwort von rené König T. 1-2. Köln: rautenstrauch-Joest-Museum Köln, 1981. (ETNOLOGICA Neue Folge, band 9, im Auftrag der Gesellschaft für Völkerkunde (Verein zur Förderung des Rautenstrauch-Joest-Museums der Stadt Köln), herausgegeben von Gisela Völger).

REGNARD, P, 1888. ANDELIGA FARSOTER. HEXERIVÄSENDET. - MAGNETISM. - MORFINISMEN. - STORHETSVANSINNET. AF PAUL REGNARD PROFESSOR VID INSTITUT NATIONAL AGRONOMIQUE I PARIS. BEMYNDIGAD ÖFVERSÄTTING AF ROBERT TIGERSTEDT. Stockholm: FAHLCRANTZ & Co, 1888.

RIBBING, S, 1897. TERAPETISK RECEPTHANDBOK PÅ GRUNDVAL AF DE NORDISKA LÄNDERNA FARMAKPÉER FÖR STUDERANDE OCH LÄKARE UTARBETAD AF SEWD RIBBING M.D. PROFESSOR I LUND - ANDRA OMARBETADE OCH TILLÖKADE UPPLAGAN. 2. uppl. Lund: C.W.K. GLEERUPS FÖRLAG 1897.

RIBBING, S, 1917. TERAPETISK RECEPTHANDBOK PÅ GRUNDVAL AF DE NORDISKA LÄNDERNA FARMAKPÉER FÖR STUDERANDE OCH LÄKARE UTARBETAD AF SEWD RIBBING M.D. PROFESSOR I LUND - FJÄRDE OMARBETADE OCH TILLÖKADE UPPLAGAN. 4. uppl. Lund: C.W.K. GLEERUPS FÖRLAG 1917.

RODLING, J, 1894. OM GYSINGE SULFITFABRIK I SANITÄRT HÄNSEENDE AF J. RODLING EXTRA PROVINSIALLÄKARE SEOARATAFTRYCK UR EIRA N:R 9. Stockholm: 1894.

ROSENGREN, LF, 1914. Beredning av svensk emmentalerost och storpipig svensk herrgårdsost. Stockholm: 1914 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK. Flygblad N:r 47. November 1914]

SANDAHL, OT, 1871. Praktiska notiser. ) angående motgifter ( (Aftryck ur Hygeae ]

SAOB 1932. ORDBOK ÖVERSVENSKA SPRÅKET UTGIVEN AV SVENSKA AKADEMIEN ELFTE BANDET H - HYDDA Lund: A.B. PH LINDSTEDTS UNIV.-BOKHANDEL I DISTRIBUTION 1932.

SAOB 1939. ORDBOK ÖVERSVENSKA SPRÅKET UTGIVEN AV SVENSKA AKADEMIEN KÄLLFÖRTECKNING Lund: I DISTRIBUTION A.B. PH LINDSTEDTS UNIV.-BOKHANDEL 1939.

SAOL, 1981. SVENSKA AKADEMIENS ORDLISTA ÖVER SVENSKA SPRÅKET 10 uppl. Stockholm: 1981.

SCHEFFER, K-G, 1981. Coca in Südamerika, [Rausch und realität T.2 s. 428 - 435]

VON SCHEIDT, J, 1981. Kokain [Rausch und Realität T.1 s 398- 402].

SCHIVELBUSCH, W, 1982. paradiset, smaken och förnuftet Njutningsmedlens historia Översättning och noter av per Erik Wahlund Stockholm. ALBA 1982.

SCHMIDT, C, 1906. STUDIER ÖFVER FISKVÄGAR OCH ANORDNINGAR TILL MINSKANDE AF VATTENDRAGENS FÖRORENANDE - RESEBERÄTTELSE AF CARL SCHMIDT STATENS FISKERIINGENJÖR. Stockholm: 1906 [meddelande från kungl. landtbruksstyrelsen. N:r 119 (N:r 7 år 1906)]

SCHMITZ, R, 1981. Opium als Heilmittel. [Rausch und Realität T.1 s 380-385].

SCHNEIDER, W, 1981. Mitttelalterliche Arzneidrogen und Paracelsus. [Rausch und Realität T. 1 s 368-372]

SHARP, DWA, 1985. THE PENGUIN DICTIONARY OF CHEMISTRY. 3 REPRINT, harmondsworth: PENGUIN BOOKS 1985 [PENGUIN REFERENCE]

SIEGEL, RK, 1981. Suchterscheinungen bei Tieren. [Rausch und realität T. 1 s42-47]

SJUKLIGHETEN, 1886. Om sjukligheten bland ypograferna (Utlåtande från Sv. Läkarsälskapet) Stockholm: 1886.

SNOILSKY, C, 1881. NYA DIKTER 1879 - 1880 Stockholm: JOS. SELIGMANN & C:s FÖRLAG 1881.

SONDÉN, K, 1892. >>Giftiga pulpet-almanackor>> och några af dem föranledda reflektioner. Stockholm:1892. [Svenska Dagbladet 24 april 1892]

SONDÉN, K, 1900. Om olägenheterna genom rök från ångpanneeldstäder samt åtgärder till dessa olägenheters förminskande af Klas Sondén Helsovårdsnämdens ingeniör. Stockholm 1900. [Bihang till Stockholms stads Helsovårdsnämds årsberättelse 1899]

SONDÉN, M, 1878. Smärre anteckningar om missbruket af morfin, opium och opiipreparat. Stockholm: 1878.

STARK, R, 1981. The Book of APHRODISIACS Aphrodisiacs potency Aids and Sexual Enhancers Contraceptives Abortifacients Medications of Fertility Anaphrodisciacs Menstrual Medicines Miscellaneous Sexual Items Ancient Text on Love and Sex DR. RAYMOND STARK N.D. New York: STEIN AND DAY/Publishers 1981, (Copyright 1980, årsangivelse för Library of Congress Data 1981)

STEHN, S, 1683. Wälborne Herr Cantzlie Rådh/Gunstige Herre och Gynnare! (Förord9[COLERUS, J, (ERICI, I) 1683, bl.A ij(r) - iij(v)]

STENBERG, S, 1864. Om Bly och Zinkhalten hos hufwudstadens wattenledningswatten, som blifwit ledt genom rör af bly eller förzinkat jern. Stockholm: 1864.

STENBÄCK, B, 1900. Huskurer och Recept dels använda dels fådda under mina 13-åriga vandringar i Stockholms gator, för de fattiga Samlade af Blefkert Stenbäck. Säljes för välgörande ändamål. 2.000 ex à 1 kr. Stockholm: 1900 <Kungliga Biblioteket var, b.>

SVEDELIUS, C, 1933. Spridda drag ur Föreningen Söderhems sociala arbete. Av C. Svedelius. Stockholm: 1933.

SVENSON, F, 1907. Lärobok i Sinnessjukvård.

SÅDANT, UÅ, 1863?. SÅDANT KAN MAN LÅTA BLI. OPERA I TVÅ AKTER MED CHÖRER OCH BALETTER. uo (Stockholm?) <Borgströmska samlingen Kungliga Biblioteket>.

THUNBERG, T, 1902. Om undergörande läkemedel Af T.Thunberg medicine Doktor. Laborator i Fysiologi vid Upsala universitet. Upsala: 1902.

THUNBERG, T, 1903. Om Bedrägliga läkemedel och läkemetoder af Torsten Thunberg Medicine Doktor 1 uppl. Upsala: I Kommission hos E.V. Hellströms Förlagsexpidition 1903. [Småskrifter utgifna af Byrån för upplysning om läkemedelsannonser Upsala N:o 1]

THUNBERG, T, 1904. OM ÅTGÄRDER MOT BEDRÄGLIGA LÄKEMEDELS SPRIDNING. [MÖRNER C.T. & THUNBERG T., 1904, s 1-18].

THUNBERG, T. 1910A. BEDRÄGLIGA LÄKEMEDEL OCH LÄKEMETODER JÄMTE REDOGÖRELSE FÖR NÅGRA I VÅRT LAND UTBJUDNA LÄKEMEDEL AV TORSTEN THUNBERG MED. D:R. PROFESSOR 4 uppl. Lund: DISTRIBUTION : GLEERUPSKA UNIV.-BOKHANDELN I LUND (HJALMAR MÖRNER), 1910. [N:r 1 AV SMÅSKRIFTER UTGIVNA AV BYRÅN FÖR UPPLYSNING OM LÄKEMEDELSANNONSER. UPPSALA]

THUNBERG, T, 1910B. TIDNINGARNA OCH REKLAM-MEDICINEN JÄMTE NYA INLÄGG I APOTEKSVARUSTRIDEN AV T. THUNBERG PROFESSOR, MED.DR. Lund:1910.

TRANSUMT, 1817. transumt AF RIKSDAGS Protocoller och Handlingar år 1815, angående uppmudring af CLARA_SJÖN, samt Rörstrands- och Carlbergs Vikerne m.m. Stockholm: 1817.

TRÄDGÅRDH, I, 1910. Pärongallkvalstret (Eriophys pyri NAL.) Stockholm: 1910 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK Flygblad N:r 20 December 1911. Entomologiska afdelningen N:r 10]

TRÄDGÅRDH, I, 1911. Den randiga jordloppan (Phyllotreta nemorum L.) Stockholm: 1911 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK Flygblad N:r 31 December 1911. Entomologiska afdelningen N:r 10]

TRÄDGÅRDH, I, 1915. Försök med svavelkalkvätska mot lärkträdsmalen Stockholm: 1915 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK Flygblad N:r 49 mars 1915. Entomologiska afdelningen N:r 11]

TULLGREN, A, 1910A. Sprutredskap för trädgården Stockholm: 1910 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK Flygblad N:r 17 December 1910. Entomologiska afdelningen N:r 1]

TULLGREN, A, 1910B. De vanligaste besprutningsvätskorna gentemot skadeinsekter Stockholm: 1910 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK Flygblad N:r 18. Entomologiska afdelningen N:r 2]

TULLGREN, A, 1910C. frostfjärilen (Cheimatobia brumata L.) Stockholm: 1910 [CENTRALANSTALTEN FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK Flygblad N:r 19 December 1910. Entomologiska afdelningen N:r 3]

VON CRANACH, D, 1981. se von Cranach, D.

VON SCHEIDT, J, 1981. se von Scheidt, J.

WALLIN, JO, 1817. Memorial angående uppmudring af Clara-Sjön och Rörstrands-Viken, uppläst i Högvördiga Preste-Ståndets plenum den 24 April 1815, af Kyrkoherden m.m.Doctor Wallin. [TRANSUMT, 1817, s3(opag) -11]

WALLIS, C, 1908. BERICHT ÜBER DEN XI. INTERNATIONALEN KONGRESS GEGEN DEN ALKOHOLISMUS. ABGEHALTEN IN STOCKHOLM VOM 28 JULI - 3 AUGUST 1907 UNTER DEM EHRENPRÄSIDIUM SEINER KÖNGL. HOHEIT DES PRINZEN GUSTAV ADOLF. IM AUFTRAGE DES ORGANISATIONSKOMITEES HERAUSGEGEBEN UND REDIGIERT VON PROFESSOR CURT WALLIS. Stockholm; (sv. nyckterhetsförlaget (SB 1906-1910) 1908)

WALTER, E, 1981kultrhistorisch-etnologischer Abriss über den Gebrauch von tabak. [Rausch und Realität T. 1 s208-215]

WEDEEN, RP, 1984 Poison in the pot The Legacy of lead Rchard p. Wedeen. m.D., F.A.C.P. Carbondale and Edwardsville: Southern Illinous University Press, 1984.

WERMELIN, JH, 1899. OM "NUNNAN" HENNES LEFNADSÄTT OCH SKADEGÖRELSE I SKOGARNE SAMT OM MEDELEN FÖR HENNES FÖRGÖRANDE. Stockholm, Fritze 1899.

WETTERSTRAND, OG, 1888. Om dryckenskapens behandling medelst hypnotisk suggestion. af d:r Otto G. Wetterstrand. Stockholm: 1888.

WETTERSTRAND, OG, 1896. Om behandling af kronisk morfin-, opium-, kokain och kloralintoxiation med hypnos och suggestion. Anteckningar från åren 1887- 11895. Stockholm: 1896. [ Finnes även i Hygiae Bd. 58, s 346-379]

WIKSTRÖM, VH, 1907. SANNINGAR OM STOCKHOLM BREV TILL 'LANDSORTEN' AV DAG SVENSKE Stockholm: Wahlström & Wistrand, 1907. två titelblad finns.

WISELGREN, R, 1908. >>Om industriella anläggningars förorenande inverkan på luft och vatten.>> Stockholm: 1908. [Allmänna Svenska kemistmötet 1908]

ÖFVERSIGT AF KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR 1868.

ÖNNESTAM, C. 1988. Blåbandshemmet Eolshäll: Vårdade överklassens alkoholister och narkomaner [Blå Bandet Årg. 106 Nr. 1 s4] Stockholm 1988.

Add: Om eter som substitut för brännvin och om "droppmissbruk" se: Frånberg, P Etermissbruk i 1800-talets Norrland. Oknytt nr 3-4 2015, s 1-24. Umeå 2015. JS

Författat av Magnus Litzén 1988-89, avskrift av Jozef Saers 2013-14.