Jesus levde i romarriket och det är det samhället man fick anpassa sig till.

Slaveriet var utbrett och de som blev kristna förväntades foga sig i sitt öde och göra ett bra jobb. Deras herrar förväntades behandla dem som bröder (Kol 3:24-41). Mången slav blev kristen och kallades då ofta den kristne. Kristen betyder den smorde, normalt var slavnamn fula och nedsättande och angav ofta personens lyte, men här blev det annorlunda. Slaveriet som sådant upphörde under århundradenas lopp och man återfinner dem mot slutet av antiken som arbetare som bor familjevis. Denna utveckling bort från slaveri förekom inte i det dåtida Kina eller Indien eller annanstans än i romarriket.

Mala säd var kvinnogöra. I romarriket utvecklades en roterande malsten som åsnor kunde dra runt. Den kunde också kopplas till ett vattenhjul och skötas av män. Den tekniken höll sig inom riket, i germanien fortsatte kvinnorna sädesmalningen på det hävdvunna sättet. Dock när Irland blev kristet tog de också över den mekaniserade sädesmalningen och vidareutvecklade den med tidvattenskvarnar osv. De dåliga tänder som Jarlabankesläkten hade i Täby kan bero på för mjuka kvarnstenar och därmed sand i mjölet, dvs man hade övergått till den mekaniserade mjölhanteringen och kvinnorna kunde ägna sig åt annat.

På de stora godsen var arbetarna indelade i arbetslag efter kön. Med kristendomen bröts dessa upp till byar med familjehushåll. Skulle tro att Jarlabankes Täby var en sådan konstruktion.

Även krigen mildrades. Genom Lex Innocentium av Adamnan av Jona 697 upphörde de stora folkuppbåden av män, kvinnor och barn för att ersättas av endast vuxna män.

Kristendom spreds snabbt i romarriket. Bland bataverna möter man tex år 70 en som heter Julius Paulus, vilket indikerar kristendom och fler exempel finns. År 64 avrättas en mängd kristna i Rom av kejsar Nero och fler förföljerser blev det.

Kristendomen spreds även i det fria Germanien. Germaner tog tjänst i den romerska armen och en del blev kristna. En del kom hem igen. Det finns ett gehäng från Nydam mose med en mängs kors-beslag, vilket borde tolkas som att han var kristen. På folkvandringstida smycken förekommer det dolda symboler och kräklan från Helgö visar en kristen djurornamentik. Ett människoansikte för Jesus, ett hundhuvud för Gud och en fågel för den helige Anden som summerar till treenigheten. Hundhuvudet som Gudssymbol är känt från Irland. Budhafiguren i Helgöfyndet visar på synkretismen som förekom där ibland Jesus och Buddha blandades( se Oera Linda p 187) och Valans spådom skrevs, i den arianska miljön. Sen kan man ju alltid ha flera altaren för både den kristna guden och asagudarna som tex kung Raedvald hade enligt Bede.

Missionen i Sverige.

Ansgar kom till Birka år 829. Några av de präster som arbetse där är kända: Nithard och Gautberth 836, Ardgar 851, Erimberg 852, Ansfrid 855, Reginbert 859, Rimbert 860, Unne 935, Odenkar dä. I gravmaterialet finns det kristna föremål och även rent kristna gravar. Det efterföljande Sigtuna har en krets av kyrkor runt staden med kristna gravar och därutanför hedniska gravhögar. Centralt i staden fanns en domkyrka med biskopsgravar, varav en del är kända till namnet och en bit utanör staden låg Viby kloster.

I Linköping finns en tradition om att domkyrkan är från slutet av 700-talet och Munkeby fanns 875. Vreta kloster har en underjordisk vattenkanal till en källa. Liknande finns enstaka i Tyskland och Frankrike från ca 800. Munkeby ska ha varit kloster år 875 och i Västergötland finns ju Varnhem med sin vikingatida kristendom.

Det stora genombrottet för mission kom efter att biskop Poppo genomgick järnbörd inför kung Erik Årsäll mot slutet av 900-talet. Sedan skickades missionärer ut i landet. Men kung Erik återföll till asatron och det kan åter ha blivit svårt för de kristna. Men under 1000-talet spreds kristendomen ändå, stödd av kungamakten. Tex en Sivard jarl anges som donator till Vårfruberga kloster vid Strängnäs. Rimligen samma Sivard som var jarl i England 1030. Sverige hörde till Knut den Stores Nordsjörike och England och Danmark var redan kristna.

i Uppland blev det ett återfall till asatro under Blot-Svens tid omkring 1084-1087. Botvid fick se sin kyrka förstöras liksom Spånga kyrka blev och fler fick sina runstensmonument krossade. Från den tiden finns en anhopning av martyrer, tex s Eskil, s Botvid, s Staffan, s David av Munktorp och munken Erik mfl. Kung Inge dä återställde ordningen och runstens- resandet upphörde. Den romanska tiden började.

Att döma av märken i tänderna minskade antalet hungerperioder från det tidiga Birka på 800-talet och in i skelettgravarnas tid i Sigtuna. De kristna förväntades sluta med våldsamt stora fester och därtill kom alla faste- och abstinensdagar som gjorde att maten räckte längre. Klädseln förenklades också. Kvinnodräktens prål med förgyllda spännen ersattes med ett mera nunneliknande och även männen fick sluta med pråliga broderier. Däremot fortsatte man under hela 1000-talet med runmagi, att döma av runblecken man hittar i gravarna. Det tog tid att ställa om samhället till mera kontinental art.

Av Viby klosters kyrka återstår meterhöga murar direkt på moränjorden. Upp till torven finns det tjocka lerlager och i branten nedanför absiden ligger åtskilligt av byggmaterial. Inget murbruk tycks ha använts, snarare lera och kallmurning. Av de fyra skelettgravarna ligger tre utefter kyrkans murar. Som grupp ger C14 darteringarna 1000-tal, dock gav grav 2 tydligt 900-tal som ensam avvikare. (se Stenbäck et al 2014). Ännu äldre är en inskrift på Krogstastenen U1125 som kan tolkas som "klosterstenen" ( se Williams 2022,13).

En del ord från den tuffare vikingatiden finns kvar. Vi talar om gudsfruktan. Gud var inte bara helig, han var mäktig också. Trakten runt en kyrka hemsöktes av Gud därav ordet socken, även om ordet kan tolkas mildare till att man uppsöker en viss kyrka på söndagarna.

Jozef Saers

litt:

N Stenbäck, A Wikström o A Kjellström 2014 Vibygrävningen 1997 - 2000, MORR56 Sigtuna.

H Williams, 2022, De äldre runorna i Upplans från 100-tal fram till 600-tal. I: Tyde den som kan, T Zachrisson o M Källström eds, Uppsala.