firade onsdagen den 21 november 1945 sin 50-åriga tillvaro med en jubileumsmiddag å Stallmästargårdens festvåning, i vilken mellan 60 och 70 personer deltogo.
Ordföranden, konstnären Edward Berggren, hälsade alla de närvarande välkomna, främst biskop Cobben från Helsingfors, hedersledamöter och representanter för andra katolska sammanslutningar. Astronomiskt set är 50 år ej någon lång tid, men mät med mänsklig måttstock en avsevärd idsrymd. Talaren påminde om 40-årsfesten. Mycket ödesdigert hade hänt sedan dess. Ett långt världskrig hade kastat sin slagskugga även över Concordia och hämmat dess verksamhet, men föreningen sökte leva som vanligt och resultatet har ej varit dåligt. Talaren påminde om de gamla som levde kvar och de gamla hädangångna. Vid 5-årsjubiléet var man över det besvärliga föret i portgången, 10 år representerade stabilisationen och vid 25 års ålder hade Concordia blivit en institution och detta förpliktigade. När föreningen började sin verksamhet voro familjens alla medlemmar med. Sedan har den ena föreningen efter den andra bildats. Concordia behöver en förnyelse, något som förlorats: ungdomarna. Ungdomsföreningarnas medlemmar, som faller för åldersstrecket behöver vi i vår förening. Därför hoppas vi på en "seconda primavera". Må Concordia kunna samla familjerna som förr och bli en länk mellan äldre och yngre generationer. För att hugfästa minnet av 50-årsdagen har föreningen beslutat till hedersledamöter kalla direktör Enoch Ringnér, civilingenjör Ernst Roesler samt fru Dagmar Adams-Rey, vilka samtliga är äldre och senare tid visat ett stort inresse för föreningens verksamhet. Talaren tackade övriga ledamöter i syrelsen för gott samarbete och överlämnade hedersgåvor till värdinnorna fru Margaretha Wrethman och fru Charlotte van der Berg för framgångsrikt arbete, till sekreteraren för 23 års verksamhet och till klubbmästaren arkitekt Holger Blom för många års intresserat arbete.
Sekreteraren uppläste Concordias telegram till den Helige Fadern.
Biskop Cobben framförde hälsningar från Hans Excellens Biskop Müller, som tyvärr av sjukdom var förhindrad närvara, samt uttryckte sin glädje över att under sin resa bli i tillfälle att närvara. Biskopen uppläste slutligen den Helige Faderns svar på Concordias telegram.
Klubbmästaren talade för ordföranden och överlämnade som hedersgåva en vacker bok om "Drottning Josphina" av Anders Lundebeck.
Sedan återgick man till det lekamliga, som man lät sig väl smaka. Ett par vackra och lyckade bordsvisor av redaktör Petrus Lindblom sjöngos unisont. Plötsligt släcktes belysningen och röda, bengaliska eldar tändes utanför fönstren och kastade egendomliga dagrar runt väggarna i festsalen. Musiken intonerade "Fjäriln vingad syns på Haga" och in tågade "Ulla Winblad" i sin tids dräkt och en rad ganymeder, var och en med en dessertbricka och ett brinnande ljus. Det lilla inermezzot väckte anklang och stämningen steg.
Talens rad började åter med Père d'Argenlieu, fortsattes av kyrkoherde Wehner och kyrkoherde Meijerink, som framförde hälsningar från Göteborg, herr Wåhlander, som talade
å S:t Josephsföreningens vägnar, teknolog Getzmann, som frambar hälsningar från Academicum Catholicum och Juventus. Sista talare var mr Adams-Ray, som till arrangörerna uttalade ett tack för en lyckad fest.
Efter ett fotografiskt mellanspel sjöng nyupptäckte framstående sångaren herr Nils Stödberg, ackomp. av herr Osvald Löpare, "Tonerna" av Sjöberg, Wagners"Sång till Aftonstjärnan" samt "Morgon" av Eklöf.
En improviserad orkester bestående av ett par herrar Patres samt ytterliggare några damer och herrar ur församlingen spelade F. C. C.-marschen, komponerad för Concordia för en mansålder sedan av framlidne direktör Martin Kihlgren. Marschen har endast spelats vid Concordia jubiléer. Slutligen sjöng mademoiselle Borch, ackomp. av mademoiselle Borch, ackomp. av mademoiselle Vasseur, "Ave Maria" av César Franck.
C.S.
Ur Hemmet och Helgedomen.